Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Social- och miljöutskottet har nu slutbehandlat Parisavtalet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Det nu nästan ett år sedan avtalet ingicks i Paris, det var den 12 december 2015. Sedan blev det här avtalet juridiskt bindande, den 4 november 2016, dvs. efter det att 55 länder som är ansvariga för minst 55 procent av utsläppen har undertecknat det.

Målet med Parisavtalet känner alla säkert till vid det här laget. Det är främst ett avtal för att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under två grader Celsius.

Genom avtalet förbinder sig parterna inte bara att skriva på utan också att vidta ökade åtgärder för att minska utsläpp och anpassa sig till klimatförändringen. Parterna förbinder sig till att uppnå de utsläppningsminskningsmål som de själva har uppställt samt utarbeta nödvändiga politiska åtgärder för att uppnå dessa mål. Utsläppningsminskningsmålen uppgörs och delges med fem års mellanrum. Även tillräckligheten av utsläppsminskningar i relation till avtalets långsiktiga mål ska granskas vart femte år.

Det som skiljer det här avtalet från bl.a. Kyotoavtalet är att Parisavtalet är i kraft tillsvidare.

Finlands riksdag godkände Parisavtalet den 25 oktober. Eftersom Parisavtalet även innehåller bestämmelser som gäller natur- och miljövård, vilket är ett lagstiftningsområde som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet så behöver också Ålands lagtings bifall inhämtas.

Utskottet konstaterar att Parisavtalet är ett historiskt avtal i och med att det är första gången som alla länder förbinder sig till att vidta åtgärder för att bekämpa klimatförändringen. Enligt utskottet är det synnerligen angeläget att alla länder gemensamt försöker vända utvecklingen och begränsa den pågående globala uppvärmningen.

Utskottet har således inga invändningar mot att Parisavtalet träder i kraft i landskapet till de delar avtalet faller inom landskapets behörighet.

Utskottet konstaterar att regeringens proposition till riksdagen om godkännande av Parisavtalet överlämnades till riksdagen den 13 oktober 2016. Presidentens begäran om lagtingets bifall är daterat den 11 november 2016. Det borde ha varit möjligt att samtidigt som propositionen överlämnades till riksdagen även ha begärt in lagtingets bifall, eller åtminstone att lagtinget hade haft denna begäran när vi inledde arbetsåret den 1 november.

Utskottet understryker vikten av att begäran om lagtingets bifall inte fördröjs utan inhämtas samtidigt som propositioner överlämnas till riksdagen, i synnerhet när det är lagar som brådskar av olika orsaker och där landskapet delvis har egen behörighet.

Utskottet anser även att det förslag som togs upp i remissdebatten, att talmannen personligen kunde besöka Helsingfors och överlämna lagtingets bifall till Parisavtalet, är en mycket god tanke. I dessa dagar så behöver Helsingfors nog påminnas på olika sätt och i olika sammanhang om Ålands självstyrelse, vårt självstyrelsesystem och även om vår ambition om att uppfylla Parisavtalets målsättningar.

Jag kan informera lagtinget om att talmannen som bäst i denna stund för ett samtal med Finlands president. Ett av ämnena som ska diskuteras idag är just Parisavtalet, så någon Helsingforsresa angående Parisavtalet blir det då inte denna gång.

Det är också viktigt att notera att Åland redan har tagit flera steg på vägen mot att bli hållbara och att vi från Ålands sida kan bidra till att Parisavtalets målsättningar kan uppfyllas. Vi har beslut och strategier. Flera områden täcks in och jobbas med för tillfället; hållbar livsmedelsstrategi, hållbar skogsbruksstrategi och snart en klimat- och energistrategi.

Åland bör gå före och visa vägen. Vi har de verktyg som behövs både med vår lagstiftningsbehörighet och i jämförelse med Finland har vi också en relativt god ekonomi. Vi har viljan och engagemanget och vi har stora delar av näringslivet bakom oss.

Fru talman! Utskottet ser bara möjligheter med det här avtalet. Vi tillstyrker härmed att lagtinget ger det begärda bifallet till Parisavtalet. Tack.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det verkar inte vara någon i den här salen som har någonting emot innehållet som sådant i Parisavtalet. Däremot har vi haft en ganska intensiv debatt om relationen mellan Åland och Finland och hur Finland låter bli att respektera Ålands ställning inom den finska staten vad gäller utrikespolitiken.

Det är lite beklagligt att utskottet endast konstaterar att man borde ha skickat avtalet tidigare till Åland. Problemet är egentligen inte att man har skickat lagen till Åland för sent, problemet är att Finland har låtit bli att invänta besked från Ålands lagting. Finland har ratificerat det här avtalet utan att först höra vad lagtinget har att säga, trots att vi enligt självstyrelselagen ska göra på det viset, oberoende av om man har skickat det för sent eller inte.

Jag tycker att det är beklagligt att utskottet inte har en starkare skrivning i det här sammanhanget.

Förslag har framförts att talmannen borde informera presidenten om det missnöje som finns i Ålands lagting, men vi skulle ändå ge vårt bifall till lagen om i kraftsättande av konventionen före vi går till presidenten. Vi beskriver alltså att vi har ett problem men vi är inte beredda att göra någonting och markera för att visa att vi faktiskt har problem, utan vi ska vänligt påminna om att man borde nog i fortsättningen också invänta lagtingets bifall.

Det naturliga vore ju att vi i lagtinget inte skulle slutbehandla det här ärendet före vi hade fått löften från den finska staten om att de kommer att beakta Åland framöver, att de kommer att följa självstyrelselagen till den här punkten och att Finland inte kommer att ratificera flera avtal för de vet att de har Åland med sig.

Man förbinder sig faktiskt gentemot omvärlden att leva upp till de avtal som man sluter och ratificerar, men man ser inte till att man inom den egna staten har möjlighet att leva upp till det och det tycker jag att är anmärkningsvärt.

Jag menar att vi från lagtinget inte borde slutbehandla det här ärendet före vi skulle få sådana utfästelser från den finska staten. Det vore det enda rimliga.

Nu visar vi ju den finska staten att detta är helt okej. Finland åker ut och förhandlar om olika avtal sedan kan de senare komma till Ålands lagting när allt är klart och säga att det är bra om vi också godkänner avtalen så att det inte blir några problem. Är det verkligen vettig politik? Är det ett vettigt sätt att se på den gemensamma utrikespolitiken? Vi från Ålands Framtids sida menar inte det! Framförallt inte i det här sammanhanget när det gäller ett så stort ärende som vår klimatpolitik och mot bakgrund av de diskussioner som vi har haft under det senaste året om vindkraftsstöd och vetskapen om hur det paketet slutade. Vi borde ju kunna ställa krav på att man också ska förverkliga de avtal som vi förbinder oss till gemensamt. Man ska också gemensamt kunna förverkliga de åtgärder som det förutsätter. Vi ska kunna lita på de handslag som kommer från Helsingfors när det gäller avtal som tangerar just sådana avtal som vi åtar oss. Avtalen förpliktar oss här i Ålands lagting att faktiskt uppfylla villkoren när vi ger vårt bifall till en sådan konvention.

Jag är besviken över utskottets behandling. Jag är besviken över Ålands lagtings flathet i det här fallet om man låter det här avtalet gå vidare utan mera konsekvenser. Jag tycker att vi borde stå upp tydligare för självstyrelsen och för vårt klimat, rent ut sagt fru talman, i det här fallet.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Utskottet inte bara konstaterar, utan ”understryker vikten av”. Läs sista meningen en gång till!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag har läst mycket noga. Jag har det kanske inte ordagrant i mitt huvud. Jag vet att budskapet är att utskottet understryker vikten av att avtalen ska lämnas i tid till Ålands lagting eller samtidigt som de lämnas till Finlands riksdag.

Återigen, det jag inledde mitt anförande med var att problemet inte är att det inte lämnas i tid till Ålands lagting, det är att Finland låter bli att invänta Ålands lagtings åsikt i frågan före man ratificerar avtal och godkänner dem gentemot omvärlden. Det är det som är problemet och det är där som utskottet missar kärnan i det hela. Finland måste vänta på att också lagtinget ger sitt bifall till de här konventionerna för man ratificerar dem. Detta är kärnan i budskapet och det är det som vi borde förhålla oss kritiska till. Visst är det bra om avtalen kommer tidigare, det säger jag inte emot, men man ska invänta lagtingets åsikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Fru talman! Jag har hört mycket kloka saker av framför ltl Aaltonen och även av ltl Jonsson angående hur processen inte har skett såsom den borde ha skett.

Ltl Jonsson inledde sitt anförande med att säga att det inte finns någon här i salen som har någonting emot innehållet i konventionen och han värnar också för klimatet. Jag antar att Axel Jonsson och Ålands Framtid har omvandlat sin åsikt och är med i skaran som kommer att godkänna det här avtalet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är uppenbart att ltl Wikström aktivt försöker missförstå vad vi ifrån Ålands framtids sida hela tiden har hävdat. Vi har inte varit emot själva avtalet. Däremot har vi krävt att också i Finland ska göra vad de lovar att uppfylla och skapa innehåll i Parisavtalet. Vi kan ju inte förbinda oss till avtal gentemot omvärlden om vi inte också aktivt arbetar för att förverkliga detta.

På vindkraftsområdet hade vi en tydlig och gemensam politik som kunde ha gjort Åland självförsörjande till mera än 65 procent om Finland hade fullföljt sin del. Nu väljer vi helt okritiskt att släppa igenom ett sådant här avtal utan att fundera vilka åtgärder vi ska ta till framöver för att skapa innehåll i Parisavtalet. Den politiken vänder vi oss emot, för klimatets skull och för att få en verkningsfull klimatpolitik. Parisavtalet ska inte bara vara en bunt papper som vi lägger i en byrålåda. 

Ltl Tony Wikström, replik

Fru talman! Min utgångspunkt har alltid varit klimatets bästa. Människor utifrån ser att detta är pajkastning och sandlådelek där klimatet och miljön, mänsklighetens kanske viktigaste fråga på hela det här århundradet, pantsätts bara för ett politiskt spel.

Sådant här politiskt spel tycker jag att är deprimerande. Jag kommer att tänka på den gamla sången ”I natt jag drömde” där makthavarna skrev på en petition och reste sig och sade. Detta är samma dignitet. Vill Ålands Framtid se en sådan petition också och sätta ett veto och säga; ”nej det här ska vi inte godkänna för det gick fel till”?

Man måste se till innehållet och det här är en fråga där man inte kan sätta miljön, framtiden och klimatet i pant.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är beklagligt att inte ltl Wikström har satt sig in i ärendet. De facto har ju redan Finland ratificerat Parisavtalet. Det spelar ingen roll vad Åland gör gentemot omvärlden. Avtalet har trätt i kraft och det förbinder de parter som har ratificerat det redan. Avtalet förbinder Åland, avtalet förbinder Finland och det är det som är problemet. Från finländsk sida struntar man i vad ålänningarna tycker, trots att självstyrelselagen förpliktar. Att inte ltl Wikström kan se den problematiken tycker jag att är beklagligt inte minst ur ett självstyrelseperspektiv. Men det är klart att vi kanske har olika prioriteringar här i världen och vi får väl acceptera och respektera det. Tack, fru talman.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Tack, fru talman! Tack till utskottet för en konstruktiv och snabb behandling av ärendet vilket är bra i det här fallet, för om någonting är allvarligt i världen idag så är det just klimatfrågan. Frågan kräver nu att vi alla från positioner och från alla tänkbara sätt bidrar till att det här avtalet omvandlas till handling och förverkligande och att avtalet omsätts i både målsättningar och nationella strategier för hur det ska uppnås.

Det som tyvärr idag är oroväckande är att målsättningarna i klimatavtalet och även EU:s utsläppskvoter redan nu bedöms vara otillräckliga för att stävja den globala uppvärmningen så att den stannar under två grader. Här tycker jag att vi har vårt huvudsakliga problem idag. Nu gäller det att på alla tänkbara sätt förverkliga målsättningarna.

Under den här tiden har riket fattat beslut om en energi- och klimatstrategi, vilken har fått både ris och ros. Det är bra att den finns som underlag när vi diskuterar vidare på Åland när det gäller den åländska energi- och klimatstrategin vid sidan av skogsprogrammet. Som utskottets ordförande här nämnde så är dessa nu under bearbetning och ska bli klara under våren 2017.

I riksstrategin finns det sådant som vi kan bygga vidare på och samarbeta kring, men jag tycker också att det finns lite svaga ambitioner.

Det goda med den här strategin är att man vill avstå från stenkol som energikälla före 2030. Den förnyelsebara energins andel ska höjas till över hälften av förbrukningen under 2020. Man avskaffar vindkraftstarifferna, vilket är en eftergift i huvudsak till sannfinländarna som nu hänvisar till alla möjliga hälso- och miljömässiga bekymmer med vindkraften. Man ska förstås klarlägga om sådana existerar och i dagsläget finns det ingen vetenskap som säger att sådana bekymmer skulle finnas. Man kommer att göra någon typ av hälso- och miljöskadeundersökning av vindkraften.

Kontraproduktivt är att man inte avser att göra några förändringar kring torv. När det gäller torvanvändningen så är det värre för koldioxidutsläppen än stenkol. Det är lite märkligt. Att man ska fortsätta att använda torv trots att de förstör vattendrag och har andra negativa aspekter har kallats för regeringens blinda punkt.

När det gäller transporter och övergång till elbilar så kan man med fog säga att strategin är för svag. Om man ser hur andra nordiska länder har utvecklat övergången till elbilar så finns det väldigt goda exempel. Norge har till exempel haft momsfrihet för inköp av elbilar, de har en väl utbyggd infrastruktur och i storstäderna har man låtit elbilarna använda bussfilerna i morgontrafiken. Det har funnits många fördelar och morötter och det har gjort att användningen av elbilar i Norge är väldigt hög idag.

I rikets klimat- och energistrategi finns varken några lagstiftningsmässiga eller skattepolitiska ambitioner när det gäller övergången till elbilar, vilket jag tycker att är väldigt synd.

Vi på Åland kommer att arbeta i den riktningen att vi ska ha en bra möjlighet att övergå till elbilar. Här kunde det vara lämpligt att man på Åland också kunde ge några skattemässiga incitament för övergången till elbilar. Lyckas det väl och i samarbete med olika elaktörer på Åland så kanske vi under nästa år kan komma igång med en utbyggnad av en all åländsk infrastruktur när det gäller laddningsstationer.

Här tycker jag att riket har för svaga målsättningar. Jag hoppas att vi på Åland skulle kunna ha en högre profil. Sedan finns det förstås också möjligheter till övergång av biobränsle, vilket är intressant.

Både Tyskland och Holland planerar att från år 2020 helt förbjuda försäljning av bilar med förbränningsmotorer. Det tycker jag är ett mycket tydligt mål, då har man inget alternativ och då måste man börja gynna andra former, teknikutveckla och ge gemene medborgare möjlighet att också kunna skaffa den här typen av bil.

På fredag har vi här på Åland en teståkning av elbussar. Det är ett samarbete mellan Ålands teknologicentrum, landskapsregeringen, Mariehamns stad och Viking Line buss. I dagsläget har tekniken inom elbussar utvecklats otroligt bra, särskilt för stadstrafik. Idag laddar man en elbuss på 4,5 minuter. Det här ska bli väldigt spännande och jag välkomnar alla ledamöter att delta i teståkningen i elbuss på fredag här i Mariehamn.

Det viktiga som kommer att hända på Åland för att förverkliga Parisavtalet och EU:s målsättningar är att vi arbetar vidare med elbilsområdet och transportsidan. Vi jobbar med energi och övergången till mera förnyelsebar energi på alla håll och kanter. Vi söker nya utvecklingsvägar för vindkraften, eftersom den väg vi trodde var gångbar inte var det. Den hållbara livsmedelsstrategi som presenteras den 13 januari kommer att innehålla mycket spännande förslag. Tack, fru talman.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Jag vill lyfta en fråga som jag också lyfte i remissen av Parisavtalet. Det handlar om koldioxidutsläpp. Vi måste drastiskt minska koldioxidutsläppen, inte bara på Åland utan i hela världen. Utsläppen på Åland enligt ÅSUBs beräkning är ungefär 7-8 ton koldioxid per person och år och då räknar man inte in importen utan det som vi använder här. Om vi ska klara av att undvika att temperaturen ökar med två grader så måste också vi komma ner till låga 1,5 ton utsläpp av koldioxid fram till år 2030. Det brådskar alltså. Jag vill gärna se att landskapet inför CO 2 redovisning på sina verksamheter.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det. Det är skäligt att man nuförtiden ska göra hållbarhetsredovisning av olika slag och det är också ett instrument som man kan använda sig av.

Jag tror att det är viktigt att påminna sig om att Åland är ett av de mest oljeberoende landskapen hela landet. Vi har en del att arbeta med. Man måste komma ihåg att både lufttrafiken och sjöfarten är internationellt reglerade och där måste förändringar och regleringar ske från olika internationella organisationer. Men vi ska jobba med det som vi kan förändra och det finns mycket att göra som ltl Aaltonen påpekade.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ja det finns mycket göra och det finns också många som gör det.

Jomala kommun är ett gott exempel som i dagsläget inte har någon fossil uppvärmd fastighet överhuvudtaget i kommunens ägo. Vi har konsekvent och målmedvetet gått in för att bara ha förnyelsebara värmekällor.

Jag tycker att landskapet kunde titta på Stockholms stad som föreslår att man ska förbjuda bilar som drivs med fossila bränslen år 2030. Det är om 14 år och det är väldigt snart. Vi behöver ställa in oss mentalt på att göra mycket ganska snabbt. Vi kan börja redan nu; se över fastigheter, se över bilbestånd och det är trevligt om man också inför elbussar på Åland. Jag förväntar mig koldioxidredovisning och målsättningar.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag tackar ltl Aaltonen för konstruktiva förslag. Vi ska se till att de finns med i vår klimat- och energistrategi.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Vicelantrådet pratade om incitament för att köpa elbilar, att vi ligger efter på det området och det är lätt att hålla med om det.

Från Ålands Framtid har vi motionerat om att man skulle införa skatteavdrag i kommunalbeskattningen på Åland för att premiera användandet av elbilar. Eftersom lantrådet var inne på det i sitt anförande så ställer jag frågan rakt ut: Jobbar regeringen i nuläget på att införa ett skattemässigt incitament för att köpa elbilar? Förstod jag saken rätt?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det. Jag menade att om man ska främja övergången till elbilar eller biobränslebilar så behöver det finnas olika typer av incitament som medför att människor finner det ekonomiskt överkomligt att skaffa dem. Man måste både tänka på vad det kostar när man köper den men framförallt på driften, samt att vi har en infrastruktur som stöder det här. Antingen kan man använda möjligheter i sin egen beskattning, vilken vi idag har behörighet över, dvs. kommunalbeskattning, eller så kan man inom ramen för Åland som testområde för ny teknik också försöka göra påtryckningar på staten att göra undantag för Åland för att testa hur detta skulle utfalla.

Det finns lite olika modeller och vi kommer att titta på dem i samband med den här strategin som nu är under arbete.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, det är sant, det ena behöver kanske inte utesluta det andra. Mot bakgrund av det som har diskuterats tidigare här när det gäller vindkraften så arbetade vi säkert åtminstone i åtta år med den. Vi kom nästan i mål men det föll på slutrakan och nu har vi i den här salen uppenbarligen tyvärr gett upp. Det visar på att vi kanske inte ska lita för mycket på att Finland vill använda Åland som testområde när det gäller miljön.

Jag undrar en sak. Jag reagerade lite när vicelantrådet var inne på försäljningsförbudet av förbränningsmotorer som man har infört i flera europeiska länder. Om vi skulle införa samma sak här på Åland, vore inte detta det effektivaste sättet att slå ut vår egen bilhandel här på Åland i dagsläget, med tanke på att vi inte kan hindra ålänningarna från att importera bilar utifrån? Vore inte det en väldigt, väldigt dum väg att gå framåt?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror att ltl Jonsson missförstod. Jag sade inte att det var ett förslag från regeringens sida. Jag pekade på att Holland och Tyskland planerar att förbjuda förbränningsmotorer från 2020 som ett ambitiöst mål, för att visa på att väldigt drastiska saker måste ske för att klara av klimatmålet. Vi måste i så fall bygga upp alternativ som är tillräckligt möjliga för vår befolkning innan vi tar ett så drastiskt beslut. Det här är antagligen det som kommer att krävas i många länder om vi ska klara det här. Just nu går det för långsamt och vi kanske är för försiktiga i våra ambitioner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det är bra att vicelantrådet lyfte upp problematiken med att Finland ligger så efter när det gäller elbilar. Någonstans har Finland gjort fel, för man har 100 000 elbilar i Norge, 22 500 elbilar i Sverige och mellan 700 och 2 000 elbilar i Finland. Vi har de näst äldsta bilarna i Europa, medellivslängden är 11,7 år. Dessutom har Finland som intention att år 2030 ha 250 000 elbilar.

Jag undrar om vicelantrådet har någon idé om hur vi på Åland kunde göra något annat än skattelättnader? Skulle vi kunna införa en egen elbilspremie?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tycker att man kan överväga alla möjliga vägar att gå för att hitta incitament. Jag tror att Finland har gjort för lite och har väldigt stort fokus på biobränslen som ersättare. I dagsläget tillverkas det så mycket biobränslen i Finland så att man faktiskt kan köra hela bilparken i landet på det. Men Finland har inte gjort förändringen, utan dessa bränslen exporteras till Kalifornien, Sverige och till många andra ställen.

En annan aspekt är att om det ska vara hållbart hela vägen så måste man tänka på Well-To-Wheels, från källan som producerar elen till hjulen, så att hela kedjan är hållbar och där har Finland inte heller riktigt nått i mål.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Där har vi ålänningar den möjligheten att vi faktiskt kan välja att köpa grön vindkraftsel, om vi vill.

Det har också diskuterats mycket om att det inte finns parkeringsplatser. I en artikel i Huvudstadsbladet läste jag att det finns en miljon parkeringsplatser som är försedda med eluttag. Nu har de kommit på en intelligent laddare.

Vi är i en helt annan situation än många andra länder för vi behöver värma våra bilar när det är kallt.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tackar för ltl Holmbergs-Janssons förslag och tankar och även andra som har bidragit. Jag hoppas att ni ska känna igen förslagen och att de ska återfinnas i den kommande strategin.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Inledningsvis vill jag säga att vad gäller klimatarbetet så stöder jag fullt ut vad den här landskapsregeringen har gjort, landskapsregeringar före den och kommande landskapsregeringar också.

I veckan såg jag en filmsnutt från Grönland. Bilderna var väldigt påtagliga när det gäller hur snabbt glaciärisarna smälter och allt vad det innebär.

Det miljöarbete som Parisavtalet indikerar att ska genomföras så där har regeringen mitt fulla stöd.

Däremot är jag, i likhet med i Axel Jonsson, tveksam till förfaringssättet kring Parisavtalet. Jag kommer ihåg för länge, länge sedan när Lissabonavtalet skulle diskuteras här i lagtinget. Det fördes många och långa diskussioner om vi då skulle markera gentemot Finland, inte mot själva Lissabonföredraget utan mot själva sättet som Finland valde att hantera Åland på. En stark majoritet tyckte då att det inte var läge.

Nu har det av olika anledningar inte varit läge den här gången heller. Jag tror faktiskt inte att det någonsin kommer att bli ett politiskt läge när ett samlat Ålands lagting tycker att det är dags att markera gentemot Finland.

Vad gäller Finlands politik nuförtiden och den linje som Åland har i form av att följa John så är det svårt att följa någon som inte har riktningen klar för sig själv, i det här fallet Finland. Det är svårt att följa någon som verkar vandra i ett totalt mörker.

Alla kan vi begå misstag, det är mänskligt. Den som aldrig har gjort ett misstag har heller aldrig gjort en upptäckt. Frågan är hur många gånger man får göra samma misstag utan att uppmärksammas från ett annat håll?

Den 25 oktober 2016 godkände Finlands riksdag Parisavtalet. Den 11 november skickades avtalet till Åland för godkännande. Tre dagar senare ratificerades avtalet av presidenten. Så vad presidenten egentligen kanske förväntade sig var att vi på tre dagar skulle processa avtalet. Nå, självklart var det inte så! Självklart är det här inte heller presidentens fel. Det här är återigen ett förbiseende där man väljer att nonchalera Åland. Man behandlar Åland som ett objekt istället för ett subjekt. Jag måste ärligt talat säga att jag börjar bli lite trött på det här. Vi är visserligen små och vi är inte speciellt många men jag tycker ändå att vi ska kräva respekt inför det arbete och de möjligheter som självstyrelselagen ger Åland och Ålands folk. Tack.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Att minska utsläpp av koldioxid är ett gigantiskt projekt. Det är inte nog med det, metanutsläpp är ännu värre att råda bukt med.

Om vi håller oss till koldioxid så är det förstås lätt att stå här uppe och säga att vi ska göra det ena, vi ska göra det andra, vi ska göra utredningar och vi ska göra program. Det måste bli verklighet också. Jag hoppas att regeringen kommer till lagtinget och berättar på vilket sätt man tänker vara med och rädda världen från klimatkatastrofen.

Om vi tittar på siffrorna så tror jag att ltl Aaltonen nämnde att ålänningarna släpper ut åtta per capita och år. Svenskarna släpper ut tio ton. Jag tror åtta ton är för lågt för vår del, det beror på hur man räknar. Jag tror att vi ligger över Sveriges nivå tack vare att Sverige använder väldigt mycket vattenkraft. Men säg att vi har åtta ton, enligt Naturvårdsverket i Sverige så för att vara hållbar så måste man ligga mellan ett och två ton per år. Vi säger två ton, vi räknar lågt vad vi släpper ut själva och vi räknar högt vad man får släppa ut. Vi säger att vi släpper ut åtta ton men man får släppa ut två ton. Det är 75 procent som ska bort då! Det är gigantiskt! Hur ska man klara av det med bilparken på Åland, med skärgårdstrafiken och med hushållens konsumtion av kött? Om några veckor kommer nästan varenda en ålänning att flyga till Thailand. Hur menar regeringen att vi ska nå upp till det här? Om vi menar allvar så måste vi göra det förstås och vara med i det här gigantiska arbetet. Det kan ju förstås också vara så att ingen annan klarar av det här. Vad händer då? Om Åland gör detta och ingen annan gör det så är det inte heller hållbart.

Jag ser gärna att regeringen på något vis tillsammans med ett enat lagting kommer överens om på vilket sätt vi ska nå och vart vi ska nå. Det tycker jag att man måste kunna begära. Jag tror inte heller att det här bara är en fråga för regeringen och oppositionen, utan det gäller hela lagtinget som måste vara överens. Det här sträcker sig över många mandatperioder. Egentligen är väl bråttom så det kanske borde göras redan nästa år men det hinner man väl knappast med. Jag ser fram emot att på något sätt konkretisera det här utan att dölja det i vackra ord.

Det fanns ett konkret projekt tidigare som man jobbade ganska mycket. Man försökte jobba med elbilar, få elstationer och få i gång mera elbilism på Åland. Jag efterlyser det arbetet, vart tog det vägen? Jag tror att förra regeringen höll på med detta.

Som sagt, det här är ett gigantiskt projekt. Det gäller att det finns mod att göra konkreta saker här. Jag har en känsla av att det modet inte finns exklusivt hos regeringen, utan det modet måste finnas i hela lagtinget för att det ska vara möjligt att trumma igenom någon form av större konkreta satsningar. Tack, herr talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, herr talman! Tack Runar Karlsson för engagemang i den här frågan. För min del så tycker jag att det vore bra om vi här i lagtinget kan lägga den här strategin, när den är klar, som ett underlag för en debatt. Jag ser gärna att vi kunde uppnå samma samstämmighet i den här salen kring viktiga åtgärder för klimatutvecklingen som vi hade när vi antog hållbarhetsbeslutet. Jag hoppas innerligt att vi kan arbeta vidare i den andan, för det här kan också kosta en del pengar i ett initialt skede och det måste man ha beredskap för.

Skulle jag kunna svara på alla de frågor som ltl Karlsson ställde så tror jag att jag skulle få Nobelpris.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! När det gäller det sista så förväntade jag mig förstås inte att svar på allt. Det var för stora förhoppningar förstås. Det var inte det jag menade heller. Jag menade att så småningom så måste man komma till lagtinget på något sätt. Det är klart att vi nog må strida om olika saker här, vilket man förstås ska göra som regering och opposition, men när det gäller energi och miljö så måste en blocköverskridande politik föras för det gäller under många mandatperioder framåt. Jag kan garantera att centern är med på det tåget.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror kanske att det är mer radikala åtgärder som kommer att behövas än vad vi vågar tänka oss nu. Det handlar mycket om vad vi är vana med och människors konsumtionsmönster. Bara när vi föreslog för Mariehamns stad att man skulle ha en köttfri dag i skolan så blev det himmelens liv. Väldigt få är beredda att diskutera köttkonsumtionen. Det är många frågor som är svåra för var och en av oss.

När det gäller elbilar så tycker jag nog att vi gör positiva saker. Ute på fältet finns positiva initiativ som landskapsregeringen stöder. Kommer vi vidare där så kanske det inte alls tar så länge innan vi har en utbyggd infrastruktur för laddning av elfordon. Jag ser positivt fram emot att det finns så mycket goda krafter som vill arbeta i gemensam riktning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffans, replik

Tack, herr talman! Jag lyssnade lite grann på Runar Karlsson när han målade upp miljöbovar på Åland och naturligtvis drar han in i skärgårdstrafiken i det hela. Alla är medvetna om att den trafik och rutter vi har drar mycket oljor. Nu arbetar vi för att införa kortrutt vilket innebär att vi kommer att reducera oljeförbrukningen inom skärgårdstrafiken. Är ledamoten för miljön och att arbeta för kortrutt eller mot miljön och behålla dessa långa rutter och den oljeförbrukning som vi har?

Talmannen

Talmannen påminner om att den här diskussionen handlar om godkännande av Parisavtalet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag kommer att godkänna Parisavtalet. Jag håller mig till ärendet, desto mera kan jag inte svara på det.

Det är klart att vi alla är för en bättre miljö så länge den är rimlig för ekonomin också förstås.

Visst är det positivt om en kortrutt minskar miljöbelastningen, oberoende av om det gäller skärgårdstrafiken eller att minska miljöbelastningen inom andra områden. Varför inte?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Ltl Runar Karlsson lyfte elbilar i sitt anförande vilket han också har gjort i tidigare anföranden. Han väntar på att man ska komma med åtgärder och förbättringar. Jag undrar om det bara är elbilar som är det absolut bästa? Jag kan tänka mig att hybridbilar och annat också är möjliga för att förbättra miljön. Inga bilar är egentligen bra för miljön, inte ens elbilar. En ny elbil ”kostar” 12 ton koldioxid att tillverka det första året. Det är ju ganska mycket mera än det som ltl Runar Karlsson sade att en ålänning spenderar per år. Det är inte alltid det som är den enda lösningen utan det kan finnas andra lösningar. En ny elbil kan t.o.m. smutsa ner mera än en gammal bränslebil faktiskt.

Ltl Runar Karlsson, replik

Det är klart att ltl Carlsson har helt rätt. Det här är ett problem. Jag har själv läst att när man tillverkar en ny elbil så kanske man aldrig tjänar in den. Det här är ju nog ett problem.

När man läser på så konstaterar man att det största problemet är att vi helt enkelt konsumerar för mycket. Så mycket som vi konsumerar är inte hållbart, vad det än må vara idag. Enligt de forskningar som finns så måste konsumtionen ner inom alla områden om vi ska klara av att få ner utsläppen från åtta ton till två ton. Det blir inte lätt för någon politiker att övertyga sina väljare att göra det.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Åtminstone måste man kanske konsumera smartare i framtiden, det tror jag att är viktigt.

När det gäller bilarna igen så tror jag att det är viktigt att titta på flera alternativ än bara elbilar och sedan också hur vi producerar den energi som tillförs fordonsparken. En viktig aspekt är också själva tillverkningen av elen, vilket vi jobbar mycket med och det tror jag att vi ska jobba ännu mera med. I Mariehamns stad har vi kraftigt reducerat våra koldioxidutsläpp. Det senaste året har vi reducerat koldioxidutsläppen till 70 procent. Vi har gjort ganska stora reduceringar. Detta är sådant som vi också måste sätta mycket fokus på.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är klart att det görs många små saker. Tittar vi på statistiken i Sverige, som lätt kan jämföras med Åland, så är utsläppen oförändrade. Ja, man hittar på smarta och bättre lösningar men man konsumerar mera. Det är ett dilemma att koldioxidutsläppen egentligen inte minskar totalt sett. Tvärtom, nu har metanutsläppen ökat vilket är oförklarligt och det är kanske egentligen mera förödande på sikt om detta dramatiskt ökar. Hela mänskligheten har ett gigantiskt projekt framför sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag håller fullkomligt med ltl Karlsson när han menade att orden inte räcker utan det krävs konkret handling och han frågade hur vi ska kunna göra det här.

Jag menar att det finns en mängd saker vi kan göra. Vi behöver elektrifiera våra transportmedel, vi behöver ändra våra konsumtionsmönster men vi behöver också se på vår avfallshantering. Nu har man börjat tala om cirkulär ekonomi.

Jag tittade på lite siffror lite snabbt. Här i Norden slänger vi ungefär en tredjedel av vår mat. Den tredjedelen motsvarar i Sverige utsläppen av 700 000 bilar. Det är gigantiska mängder!

Här på Åland har vi ett enormt konkurrensövertag, vi har högkvalitativa råvaror och kort mellan jord och mun. Här kan vi verkligen gå i bräschen, här kan vi visa omvärlden hur man egentligen ska göra.

Ltl Runar Karlsson

Så är det som sagt. Regeringen har diskuterat biogasanläggning. Jag hoppas verkligen att det kommer i hamn på något sätt. Det är att ta vara på och göra energi av ingenting.

Men som sagt det är gigantiskt. Alla husdjur hemma utgör en jättestor källa till koldioxid och det vågar ingen ens nämna här uppe. Konsumtionsmönstret måste antagligen förändras om man vill minska utsläppen. Det måste inte bara till smarta lösningar utan man måste också komma ner till verkligheten. Det är inte lätt, varken för mig eller för någon politiker, att gå ut till ålänningarna och säga vad de ska göra och hur de ska minska.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag tycker väldigt lika som ltl Karlsson idag. Jag håller med om att vi inte kan stå här och tala om vad andra ska göra. Det är därför som man i hållbarhetsrörelsen pratar om tillsammansskap. Jag tycker att regeringen har reagerat klokt när man har bildat nätverket bärkraft. Man binder samman de privata, det privata näringslivet, tredje sektorn, privatpersoner och det offentliga. Det här är inget uppdrag som landskapsregeringen kan dra själva, det här måste bygga på tillsammansskap. Folkets gemensamma vilja att skapa förändring där vi alla är beredda att ändra inte försämra.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det är trevligt att ltl Ingrid Johansson och jag är överens, vilket faktiskt händer lite nu och då. Om det gläder mig eller tjänar mig är jag lite osäker på. Men i alla fall håller jag med om det här ordet som ltl Ingrid Johansson sade; tillsammansskap. Jag tror att det kunde ännu mera vara en ledstjärna här i salen, i det åländska samhället och även inom många andra områden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Jag vet inte om vi ska förlänga debatten men det kommer upp många angelägna frågeställningar här. Jag tror att en av de viktigaste sakerna nu är att inte lägga på så många bördor och säga att det här är så svårt att omöjligt och hur sjutton ska vi klara det här.

Vi måste i stället bena upp det och försöka göra hanterbara helheter så att vi orkar med det. I landskapets hållbarhetsarbete säger vi till ålänningarna att vi kan det här. Vi har kunnat det förr och den kunskapen finns i våra traditioner vårt arv. Vi måste bara liva upp dem och sätta in dem i ett nytt modernt sammanhang, så att man gör det möjligt och människor ser att jag kan det här, vi kommer att klara det. För det är enda sättet, annars dignar man, tröttnar och tappar sugen under alla bördor för att det blir så svårt och omöjligt. Det är väldigt viktigt att veta att vår generation kanske klarar av att leva vårt liv som vi gör, kanske våra barn gör det, men redan deras barn kommer att få bekymmer om det fortsätter så här. Deras liv kommer märkbart att förändras på grund av klimatförändringarna. Det är inte så långt borta så att det är otroligt viktigt att vi göra någonting.

Matsvinnet som nämndes av ltl Johansson är faktiskt ett gigantiskt bekymmer. Andra generationer kommer att fråga oss; hur tänkte ni på jordklotet då när ni flög matvaror över hela jordklotet för att sedan kasta dem i soporna? Hur kunde ni låta det fortgå? Skulle man snarare fördela maten klokare så kunde man till och med utrota svälten på jorden. Men nu äter vi för mycket i vissa delar av världen, för lite i andra delar och sedan kastar vi bort gigantiska mängder.

Positivt är att det finns en medvetenhet om det här. Martharörelsen gör ett otroligt bra jobb, många restauranger och många livsmedelshandlare skapar medvetenhet kring detta. Man kan visst äta livsmedel där datumet har gått ut. Det hotar inte alls vår hälsa på något sätt. Det här är också attitydfrågor. Målet om att minska och förändra våra konsumtions- och produktionsmönster är en viktig del i hållbarhetsarbetet. Det var ett bra inlägg i debatten och något som vi inte får glömma. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med betänkandet. Förslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.