Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 3 mars 2004 kl. 13.00.

    ANDRA VICE TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson,  ltl Lasse Wiklöf och ltl Ronald Boman).

    27 lagtingsledamöter närvarande.

    Talman Viveka Eriksson anhåller om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 3.3 på grund av tjänsteåliggande: hörande i riksdagens grundlagsutskott. Beviljas.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 1:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående ändring av besvärsbestämmelserna i byggnadslagen. (FR 3/2003-2004).

     

    Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Social- och miljöutskottet har behandlat framställningen om ändring av besvärsbestämmelserna i byggnadslagen. Utskottet har enhälligt kommit fram till att den föreslagna ändringen är nödvändig. Vi har sett det som så att de anvisningar som ges i ett besvärsärende bör vara lika som de bestämmelser som finns i lagen. Grunden till detta är ett ärende i Ålands förvaltningsdomstol där det har framkommit att man inte var säker på hur det var. Vi har också sagt att det är viktigt när man meddelar en besvärsanvisning att det framkommer tydligt hur lång och vilken besvärstid man har. Det här betyder också att om besvärsreglerna ändras ändras besvärstiden samtidigt. Så enkelt ser vi det.

     

    Vi har också föreslagit en ändring av språklig natur. I stället för ”efter anslag” i 134 § har vi skrivit ”genom anslag”. Nu har lagtingssekreteraren m.fl. tittat på texten och det har framkommit att det borde egentligen stå som tidigare ”efter anslag” på alla ställen, men jag tycker att det är en så liten sak att justeringsutskottet kan titta på det och rätta till det om man anser att det är fel att skriva ”genom anslag”.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens meddelande angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. (M 2/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det här är nu första gången som landskapsstyrelsen i enlighet med den överenskommelse som har gjorts med lagtinget kommer med ett meddelande i den här formen till lagtinget, där vi dels ger en verksamhetsberättelse för det år som gått, nämligen 2003, men samtidigt försöker vi också redogöra för de prioriteringar som finns inom Europeiska unionen för år 2004 och också vilka prioriteringar som vi gör inom vår egen förvaltning och inom de olika avdelningarna när det gäller EU-arbetet för det just nu pågående verksamhetsåret.

     

    Tanken med detta är naturligtvis att lagtinget skall få bättre insyn i allt det arbete som har gjorts  men framför allt också i det arbete som är på gång och att man då skall få en möjlighet att kunna påverka på en bredare front än vad man tidigare har gjort. Det här arbetet har annars försiggått ganska mycket och långt mellan landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden, men det här dokumentet försöker ge en bild av helheten och bredden i arbetet.

     

    När det gäller EU:s övergripande prioriteringar för det nu pågående arbetsåret är det tre huvudsakliga. Det är naturligtvis anslutningen av de tio nya medlemsländerna som är den allt övergripande processen som man håller på och arbetar med nu, det är stabilitet och det är hållbar tillväxt.

     

    Som vi alla vet är det en historisk dag som närmar sig ganska snabbt, nämligen den 1 maj 2004, eftersom det då kommer att bli tio stycken nya medlemmar i Europeiska unionen och de kommer från östsidan. För Europa är detta en väldigt stor dag. För vårt samhälle har det också konsekvenser, hoppeligen mest positiva, och vi måste framför allt arbeta för att det skall bli mest positiva konsekvenser också för vårt självstyrda Åland och vårt samhälle.

     

    När det gäller utvidgningen har vi givit ett meddelande till lagtinget som ni nu håller på att bearbeta och på ett föredömligt sätt kommer öppna utskottshöranden att ske här de närmaste dagarna som också ger både lagtinget och den åländska allmänheten en större inblick i olika förändringar och människors och organisationers förväntningar, problem och möjligheter.

     

    När det gäller stabiliteten är det egentligen en av EU:s grundmålsättningar att skapa stabila och allmänna politiska ramar för samarbetet med grannländerna för att skapa ett område med fred, stabilitet och välstånd för att undvika nya skiljelinjer i Europa också efter unionens utvidgning.

     

    Den tredje punkten om hållbar tillväxt berör Åland ganska mycket. Det är väldigt viktigt att vi framför allt inom vårt näringsliv försöker ta vara på de positiva saker och de möjligheter som bl.a. utvidgningen ger när det gäller att skapa nya marknader för våra företag, framför allt för våra exporterande företag.

     

    Fru talman!

    Det finns också en genomgång av de olika avdelningarna, vilka områden som prioriteras här i meddelandet. Jag tror att det är bra om ledamöterna tar del av det och så kan man utgående från det debattera det och vi från landskapsstyrelsen är beredda att svara, komplettera och utveckla de tankegångar som finns här i meddelandet, om det finns frågeställningar. Man kan säga att för 2003 och för 2004 har väldigt mycket arbete lagts ner på utvidgningen men framför allt på konventet under 2003 och också på förberedelserna för regeringskonferensen och de för Åland viktiga konstitutionella frågor som berörs i samband med det. Men jag tänkte inte här gå närmare in på Ålandsprotokollet och Europaparlamentsplatsen, utan om det passar lagtinget skulle jag spara de frågorna till ärende nr 3, för det passar bättre in i det; när vi diskuterar regeringskonferensen som helhet får vi kanske en bättre uppdelning mellan de konstitutionella frågorna och de mera praktiska frågorna som finns i meddelandet.

     

    Det finns en del intressanta saker som jag hoppas att lagtingsledamöterna tar del av. Det är nämligen väldigt viktigt att man också har en framförhållning. Om jag lyfter fram ett litet exempel, som jag tror att berördes också i samband med landskapsbudgeten för 2004, som berör t.ex. skärgårdstrafiken att nya regler och direktiv inom EU kan leda till att vi fram till år 2010 måste förnya alla våra frigående fartyg i skärgårdstrafiken utom det senaste fartyget, nämligen Viggen. Det skulle leda till dramatiska kostnadsökningar och investeringar för vår budget om det skulle bli rakt av så. Förhoppningsvis skall det finnas möjlighet till undantag och dispenser också i det här sammanhanget. Jag nämner det som ett exempel på hur viktigt det är att man i god tid får tag i ett ärende och kan förbereda sig själv och också faktiskt försöka påverka ärendena inom Europeiska unionen med de möjligheter som vi har därför att ju tidigare man får tag i ett ärende desto större möjligheter finns det också för länderna och i förlängningen också för ett litet självstyrt område som Åland att faktiskt vara med och påverka.

     

    Jag hoppas att det första meddelandet när det gäller verksamhetsplanen och arbetet för 2004 skall tillfredsställa lagtingets ledamöter i fråga om informationsbehovet och att det också skall kunna fungera som ett bra diskussionsunderlag när det kommer upp till debatt senare, för jag har förstått att det i dag kommer att bli bordlagt för att man skall få mera tid för att sätta sig in i det. Jag själv och de övriga ledamöterna i landskapsstyrelsen står naturligtvis till lagtingets förfogande inom våra specialområden att svara på frågor.

     

    Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 15 mars.

     

    Ltl Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Runar Karlssons förslag om bordläggning.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 15 mars har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs sålunda till plenum den 15 mars. Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan anmälda talarna att yttra sig.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Trots den bordläggning som kommer att ske vill jag ändå säga några ord om ärendet och det blir i så fall lite tid att grunna på det som jag har att anföra.

     

    Jag tycker personligen att det är ett lite märkligt meddelande; då tänker jag mest på den framåtsyftande biten. Det är ganska långt en upprepning av det förra EU-meddelandet som vi hade och det är också lite på samma sätt som med det meddelandet, dvs. den politiska biten saknas. Vi får igen långt en tjänstemannapromemoria, som förstås har ett visst värde, men det framgår inte vad landskapsstyrelsen för för EU-politik och det tycker jag är lite svagt.

     

    Det nämns på samma sätt som i det förra EU-meddelandet vilka medel landskapsstyrelsen har till sitt förfogande för att utöva sin EU-politik, bl.a. nämns deltagandet i den nationella beredningen. Jag tror att vi alla är medvetna om att skall man på något sätt kunna ta en aktiv del i den nationella beredningen måste man vara beredd att läsa och fungera på finska. Allt material är nämligen på finska; det tror jag också att landskapsstyrelsen är medveten om. Deltagande i regionkommittén nämns också, liksom deltagande i Nordiska rådet. Jag tror att kanalerna som räknas upp rätt långt är verkningslösa, och det inser nog landskapsstyrelsen också.

     

    Det är intressant att man citerar ur sitt handlingsprogram, där det står angående den här biten: ”Åland bör erhålla egen talerätt inför EU:s institutioner.” Det här tycker jag är bra och progressivt. Men det går inte bara att tro att allt är frid och fröjd därför att man får ner ett par rader till pappers. Landskapsstyrelsen måste följa upp skrivningarna och börja driva på de här för Åland viktiga frågorna. Det kan ändå vara intressant att stanna upp vid den här formuleringen. Vad menar landskapsstyrelsen riktigt med detta?

     

    Vi pratar ofta i lagtinget och ofta i politiska kretsar om Europaparlamentsplatsen. Konstitutionellt är det någonting som är oerhört viktigt, det är inte fråga om annat, men skall Åland få ett reellt inflytande inom EU måste vi kunna föra vår egen talan i EU:s ministerråd, precis på samma sätt som Åland gör i Nordiska rådet. Där sitter de åländska ministrarna sida vid sida med de övriga nationernas ministrar och så bör det också vara här. Men är det det som landskapsstyrelsen menar när man pratar om egen talerätt? Jag tycker att detta med egen talerätt låter lite mera som om Åland skulle stå inför EG-domstolen när man använder det här begreppet. Avser landskapsstyrelsen ett direkt inflytande i ministerrådet, då är det bra. Det vore intressant att höra landskapsstyrelsens förklaring hur detta kan uppnås utan att vi blir självständiga!

     

    Fru talman!

    Lantrådet uppmanade oss att ställa frågor om det var någonting under de olika avdelningarna som vi var fundersamma över. Jag har tre saker som jag gärna skulle vilja kolla upp lite. Landskapsstyrelsen skriver så här: ”Landskapsstyrelsen skall sträva efter att finna rationella och effektiva lösningar i EU-administrationen för att undvika en överbyråkratisering av det lilla åländska samhället.” Det här en mycket, mycket god målsättning, det är inte fråga om annat. Men om jag ser till den sektor som jag jobbar inom, dvs. jordbrukssektorn, kan vi konstatera att EU-medlemskapet har medfört att vi har kontrollanter och vi har internrevisorer på snart sagt alla nivåer. Det finns faktiskt de jordbrukare som har fått samma saker – det kan handla om hela den omfattande EU-dokumentationen eller en direkt uppföljning – tre gånger kontrollerade under samma säsong. Även om lantrådet skrattar åt det här, så är det inte så himmelens roligt för dem som blir utsatta för det. Jag tycker faktiskt att det lite börjar spåra ur. Det som gör det här ännu trevligare för jordbrukarkåren är att man får höra ibland av andra näringsutövare, att man har inte alls samma resurser som jordbrukarna som har så många konsulenter och så många tjänstemän till sitt förfogande! Nej, var glada för det, för det känns i stort sett som om man är jagad av alla så småningom. Nu menar inte jag att skoja bort det, men jag tycker också att man i självstyrelsepolitiska nämnden kan titta på den här biten. Jag tror faktiskt, riktigt ärligt, att det är ingen annan yrkesgrupp som skulle finna sig i detta. Det är tyvärr så att där som EU-byråkratin rinner in rinner förståndet ut i motsvarande grad. Om landskapsstyrelsen vill ha lite politik i sina meddelanden, så vore det intressant om man nästa gång redogör för vad man tänker åt det här. Jag tror faktiskt att det är många som skulle vara väldigt tacksamma över det.

     

    Följande fråga gäller finansavdelningens ansvarsområde. Där räknas det upp ett stort antal frågor som landskapsstyrelsen tänker prioritera, bl.a. att man skall jobba med skattegränsen. Det är bra. Vi väntar med spänning på resultaten. Det sägs också: ”Dessutom prioriterar avdelningen EU-frågor som på sätt eller annat inverkar på landskapets möjlighet att bedriva en egen skattepolitik på direktbeskattningens område.” Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande vad man menar med den biten.

     

    Jag tycker att det blir ännu mera svårförståeligt när man fortsätter så här: ”Finansavdelningen kommer under 2004 utgående från kommissionens handlingsprogram att prioritera följande: ….

    Kommissionens rekommendation om tillämpning på försök av beskattning i hemlandet för små- och medelstora företag  i EU.”  Den här prioriteringen vore intressant att höra mera om med beaktande av att vi inte ens har behörighet på detta område!

     

    Den sista saken jag vill ta upp gäller näringspolitiken. Jag tycker på något sätt att det märks när man läser det stycket att det har kommit en ny skribent! Det sägs så här: ”Några av de viktigare förslagen för den åländska näringspolitiken är

    • Program för företagens konkurrenskraft
    • Uppföljning av innovationspolitiken
    • Integration av personer som står utanför arbetsmarknaden
    • Reviderad handlingsplan för eEurope 2005

     

    Lantrådet pratade om hållbar tillväxt i sin presentation. Det är alltså på basen av det här som alltså landskapsstyrelsen tänker skapa en hållbar ekonomisk tillväxt och framtidstro i näringslivet! Jag tycker faktiskt att det är i flummigaste laget. Står det någonting om ryggraden i vår ekonomi? Står det någonting om sjöfarten? Står det någonting om vad EU-utvidgningen betyder för jordbruket t.ex.? Nej, inte ett ord!

     

    Enligt mitt förmenande blir det riktigt galet när landskapsstyrelsen skriver så här: ”Strategierna i EU ligger i linje med en näringspolitik för Åland …”.  Jag måste säga att för mig är det nog faktiskt en nyhet. Under de sex år som jag var politiskt ansvarig för näringslivsfrågorna, efter EU-inträdet, så var det en ständig kamp, ja, t.o.m. en daglig kamp för att i möjligaste mån kunna kringgå eller tolka EU:s närings- och regionalpolitik till vår fördel så att vi överhuvudtaget skulle kunna överleva, speciellt i skärgården och på landsbygden. Men vad säger landskapsstyrelsen nu: ”Strategierna ligger i linje med en näringspoiltik för Åland”! Nå, det här stämmer naturligtvis inte alls. EU:s närings-, regional- och jordbrukspolitik är fortsättningsvis uppbyggd för storskaliga förhållanden som svårligen kan tillämpas på Åland. Landskapsstyrelsens politik måste därför mycket bygga på att lindra stötarna av den politik, som man nu säger att helt ligger i linje med landskapsstyrelsens strategier. Det här måste lantrådet förklara: Vad menar landskapsstyrelsen? Inte tänker man väl aktivt börja driva en politik för att utarma landsbygden och skärgården? Så illa kan det inte vara! Det måste vara någonting som har slunkit igenom här – förhoppningsvis.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    För det första vill jag till ltl Anders Eriksson säga att när jag log under hans anförande hade det ingenting att göra med det som ltl Eriksson sade utan det var ett skämt som en person som satt bredvid mig sade. Jag hoppas att man får vara glad också i Ålands lagting!

     

    Fru talman!

    När det gäller de olika frågeställningarna var det ganska många som ltl Anders Eriksson räknade upp och vi kommer att ge svar från de olika fackavdelningarna efter hand här. Men den första frågan om talerätten, eftersom den här till mitt område, vill jag svara på. När det gäller talerätten är det faktiskt ett både och. Det är både att få talerätt inför EG-domstolen som gäller, för på det sättet kan man försvara sig själv och också bli ansvarig för det som man gör, det är själva grunden. När vi talar om talerätt innebär det också, i dess vidare bemärkelse, att vi skall få större möjligheter att komma in också i EU:s ministerutskott, att få talerätt och få föra vår egen talan. Ltl Anders Eriksson var faktiskt den första från Åland som kom med på ett sådant möte tillsammans med jordbruksminister Hemmilä, men då var det så att man bara fick komma med, vi hade ingen lagstadgad rätt på den tiden, och det har vi fortfarande inte, men vi har försökt bygga upp an efter en sådan praxis att när det gäller för Åland viktiga frågor skall man som ls-ledamot kunna vara med tillsammans med de finska ministrarna och kunna delta i mötena. Men vi har inte kommit dit vi vill komma med det här arbetet.

     

    Ltl Anders Eriksson frågade om man måste bli självständig för att kunna komma så långt. Ja, naturligtvis det är ett sätt att komma dit. Om man är självständig stat inom EU för man sin egen talan, men det är inte det enda sättet, för det finns också andra exempel. Jag tror att det är Belgien som har sina regioner där man kommer överens mellan regionens regeringsledamöter och den centrala regeringen om vem som företräder landet i olika frågor. Samma sak gäller också Tyskland. Det finns alltså system i de federala länderna som man kan ta efter om det finns en politisk vilja. För det här krävs det naturligtvis att det också skall finnas en tillräcklig politisk vilja inom landet Finland och i regeringen att vara Åland tillmötesgående, att på de områden där vi har egen lagstiftningsbehörighet borde vi i princip ha samma möjligheter, men så långt har vi inte kommit ännu när det gäller talerätten.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad att lantrådet sade detta för jag uppfattade det faktiskt på det sättet när jag tog upp ett stort problem för de åländska jordbrukarna – EU-byråkratin – att det var just det som lantrådet skrattade åt. Jag ber om ursäkt att jag missförstod, det var bra att vi fick klarlägga den saken. Det är också precis som lantrådet säger att det är klart att det finns möjligheter att komma med; lantrådet nämnde mig som exempel och jag krånglade mig med tack vare goda relationer, men vi vet alla att det fungerar inte alla gånger på samma sätt. Exemplet från Belgien är också bra, men vi vet också att det fungerar tyvärr inte så från Helsingfors, så min fråga kvarstår: Hur skall man komma dithän i den situation vi befinner oss i? Det som jag också gärna skulle ha vilja ha haft lite kommentarer runt är den nya näringspolitiken som man kan utläsa i meddelandet. Jag är faktiskt väldigt förvånad över om landskapsstyrelsen står bakom det som står här.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag skall försöka sätta mig bättre in i näringspolitiken, men det vill jag säga att det finns absolut ingen målsättning, som ltl Anders Eriksson sade, att vi skall utarma landsbygden, utan tvärtom är det en av våra huvudmålsättningar för den här landskapsstyrelsen, och det vågar jag tro för hela lagtinget, att vi faktiskt skall hålla landsbygden och skärgården levande och ha en bra service där, men jag ber att få återkomma när jag har lite satt mig in i de sakerna tillsammans med näringsansvariga, så skall vi ge ett så bra svar som möjligt till ltl Anders Eriksson.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag skall givetvis vänta på det svaret, men jag måste ändå säga att nog är jag oerhört förvånad över att den politiska landskapsstyrelsen släpper igenom ett sådant här dokument utan att man synbarligen har läst eller bekantat sig med det. Det tycker jag är lite märkligt, men jag skall vänta på de förklaringar som kommer så småningom.

     

     TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till plenum den 15 mars.

     

    Föredras ärende nr 3:

     

    Landskapsstyrelsens meddelande om regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det här meddelandet behandlar regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Dokumentets innehåll är väldigt betydelsefullt för Åland och för självstyrelsen och många av våra konstitutionella system som vi har i vårt samhälle.

     

    Jag vill inleda med att säga att det har varit ett väldigt omfattande arbete eftersom det egentligen sattes igång i Laeken på det toppmöte som jag hade förmånen att tillsammans med statsminister Lipponen delta i. Det toppmötet utmynnade i att det sattes igång ett s.k. konvent där representanter för länderna fick sätta sig ner och tillsammans försöka utarbeta en ny konstitution för det framtida Europa. Vi har från åländsk sida haft möjligheter att delta i arbetet via observatörsstatus i regionkommittén, vi har via det s.k. RegLeg-arbetet deltagit i arbetet från landskapsstyrelsens sida. Lagtinget har bearbetat och samarbetat med Finlands representanter i konventet och på samma sätt har också landskapsstyrelsen samarbetat med regeringens representant i konventet och på det sättet framlagt det som har varit landskapets huvudsakliga målsättningar i samband med konventsarbetet och i förlängningen med regeringskonferensen.

     

    Det har varit en ganska spännande resa. Det har skett förändringar; förändringar som man kanske inte trodde var möjliga för ett år sedan visade sig vara möjliga när en viss tid hade gått osv. Som representant för ett litet självstyrt område har det funnits dels en hel del möjligheter, men det har också funnits ganska många hotbilder och man har blivit lite orolig under resans gång: vart är utvecklingen på väg och hur kommer regionerna att hanteras?

     

    Landskapsstyrelsen har tillsammans med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd utarbetat s.k. positioner, och de positionerna har utgått från att vi skall trygga Ålands status och den ställning som vi har uppnått i samband med tidigare fördrag. Det har framför allt naturligtvis gällt den folkrättsliga positionen och Ålandsprotokollet.

     

    I konventet tycker jag att vi fick bra gehör; Åland fick bra gehör via de finska delegaterna. Jag vill framföra ett tack för det arbetet som de gjorde till Ålands fördel. Men regionerna som sådana fick också en ganska god genomslagskraft, mycket tack vare det s.k. RegLeg-arbetet. ”RegLeg” står för Regions with legislative power. Det är regioner som på samma sätt som Åland har egen lagstiftande makt. Man har gjort ett bra lobbyingarbete och på det sättet försökt få in så mycket som möjligt av sina åsikter i det pågående arbetet.

     

    Ltl Anders Eriksson sade att måste man bli självständig för att få sin röst hörd i EU, och lite av det har faktiskt präglat arbetet och det har varit det bakomliggande motivet till varför jag tror att det också har funnits en viss mottaglighet inom EU och inom länderna för att förbättra regionernas möjligheter att kunna påverka. Får man som region inte sin röst hörd blir det lätt så att man kanske småningom börjar fundera att måste man se till att man får en annan konstitutionell status. Det finns faktiskt regioner som är betydligt större än Åland, autonoma områden, och man brukar ta som exempel i dessa sammanhang de tyska förbundsländerna, regionerna i Belgien, som alla har många miljoner och när de ser att Luxembourg, de baltiska staterna, kommer med och får fullständig talerätt och möjligheter till påverkan i EU, medan regioner som har både befolkningsmässigt och ekonomiskt en ofantligt större styrka inte kommer fram på samma sätt. .. Det här tror jag att har varit den bakomliggande orsaken till varför det ändå har skapats en större acceptans för regionernas möjligheter att komma till tals.

     

    När det gäller Åland är det naturligtvis Ålandsprotokollet, Europaparlamentsplatsen, förenklade förfaranden för att ändra på EU:s lagstiftning och utvecklingen mot en försvarsallians som har varit de huvudsakliga arbets- och delvis problemområden.

     

    Tar vi först Europaparlamentsplatsen har det ända sedan medlemskapet varit ett stående krav från åländsk sida att Åland skall erhålla en egen plats i Europaparlamentet. Så har inte skett hittills och vi vet att vi har ett val här på Åland i juni och det kommer inte att vara så att Åland är en egen valkrets då. Men vi har haft det som ett krav i positionerna och vi vet också att det pågår parallella processer; i riksdagen jobbar riksdagsman Roger Jansson aktivt för den här frågan och lagtingets talman har i dag just varit i Finlands grundlagsutskott och talat för det här. Vi vet också att det pågår en process här i lagtinget. Jag sade inledningsvis att fördraget är väldigt viktigt för Åland och för autonomin i framtiden. Skall vi få en plats i Europaparlamentet måste vi också någon gång lägga tyngd bakom orden och visa vad vi menar. Det är sist och slutligen Ålands lagting som bestämmer när fördraget kommer till den punkten när det skall godkännas eller förkastas.

     

    När det gäller förenklade förföraranden kanske det låter som någonting positivt, och det är det väl i grund och botten, för mycket av kritiken mot EU har gått ut på att det är så svårt att få någonting att ändra. Det måste vara enighet, men sett ur åländsk synvinkel har det faktiskt varit en fördel att man på det grundläggande beskattningsområdet har utgått från att det skall vara enighet därför att den dagen när man kan börja ändra vissa saker med majoritetsbeslut är det inte säkert att Finland eller något land kan skydda de åländska intressena och det som vi har uppnått i våra tidigare förhandlingar. Därför har det här varit en sak som vi har följt med noga från åländsk sida, men som landet ligger till nu torde det inte finnas några förändringar som gör att vi behöver vara oroliga för Åland.

     

    Utvecklingen mot en försvarsallians tar jag som ett exempel på det som jag sade inledningsvis att någonting som man vid en viss tidpunkt tror att är omöjligt kan när en viss tid har gått plötsligt vara fullt naturligt. Som exempel på det vill jag ta debatten i Finland om vår alliansfrihet och eventuell utveckling av den samt den förändring som skedde under konventets arbete och sedan på väg in i regeringskonferensen. Det är så att det nu har skapats möjligheter för att EU skall utvecklas mot en försvarsallians, om länderna så vill, medan det nu finns sådana skrivningar som gör att de som vill vara alliansfria också kan fortsätta vara det. Men ser man detta i stort sker det ändå öppningar, förändringar och vi måste naturligtvis analysera: vart är utvecklingen på väg. Det är ingenting som sker i morgon, men vad sker om fem år och vad sker om tio år? Här har måste vi se hur vi på bästa möjliga sätt kan bevaka Ålands position och att vi fortsättningsvis skall kunna vara ett demilitariserat och neutraliserat område inom Europa, inom EU och inom Finland.

     

    Såsom skrivningarna ligger till nu finns det försäkringar från regeringens sida att det inte finns någon risk för att vår status skall förändras, men samtidigt måste man också konstatera att vi inte har uppnått det som var självstyrelsepolitiska nämndens, dvs. lagtingets och också landskapsstyrelsens målsättning att få till stånd en förklaring att den folkrättsliga situationen skulle förbli oförändrad. Däremot har man från regeringens sida lovat ta in det i regeringens proposition och konstatera den status Åland har och också i den s.k. försvarspoltitiska redogörelsen, men vi kom inte så långt att vi fick in det i protokollet till EU-fördraget.

     

    Fru talman!

    När det gäller Ålandsprotokollet har det också varit en resa som har varit ganska spännande och är väldigt spännande just nu, och allvarlig, vill jag säga, därför att utgångspunkten har varit hela tiden från åländsk sida att Ålandsprotokollets status absolut inte får ändras i det nya fördraget. Allting har sett bra ut. Vi har bekräftelse från statsmaktens sida, och ingenting från EU:s sida har tytt på att det skulle hända någonting. För några veckor sedan uppstod det ändå en ny situation i och med arbetet i den s.k. juridiska kommittén vidtog när det gäller att få ordning på alla paragrafer i det nya EU-fördraget. Då visade det sig att systemet med Ålandsprotokollet inte riktigt passar in i EU-fördraget, där man helt enkelt bara räknar upp de olika artiklarna. Ålandsprotokollet består av en preamble, en s.k. inledning och sedan tre artiklar. Nu skulle det helt enkelt bli så att Ålandsprotokollet skulle bli 56, 57 och 58 §§, och i systemet passar det inte in att ha en s.k. preamble/inledning. I stället har man erbjudit att Åland skall få en deklaration till protokollet som innehåller samma sak som preamblen gör. Just nu är vi i den situationen att det pågår en utvärdering av detta; det har också varit ett flertal diskussioner i självstyrelsepolitiska nämnden, vi har hört sakkunniga, vi har fått utlåtanden och det har kommit olika signaler, kan man väl säga. Den förklaring vi fick till landskapsstyrelsen först var att det här är enbart en s.k. teknisk förändring som man måste göra på grund av att fördragets utformning, sakligt skall det inte innebära någonting och i preamblen till hela EU-fördraget kommer det att stå att ingenting förändras i jämförelse med det nu gällande fördraget. Det finns sakkunniga som säger att en deklaration har samma status som en preamble har; det finns sakkunniga som säger att så är inte fallet: en deklaration är nog något svagare än en preamble. Det huvudsakliga problemet här är att den s.k. premablen/inledningen, om det blir en deklaration, flyttas från sitt sammanhang, då den hör ihop med artiklarna i Ålandsprotokollet och blir på det sättet inte lika synlig. Detta är ett problem för oss just nu som vi måste på något sätt hantera. Självstyrelsepolitiska nämnden hade möte igår och jag fick för en liten stund sedan till kännedom det beslut som man har där och det utgår från att det absolut inte får bli någon förändring när det gäller statusen på Ålandsprotokollet och att man kan acceptera att det blir en text efter artiklarna eller att det skall bli ett tillägg i den stora preamblen/inledningen till fördraget. Så långt är vårt förhandlingsmandat till landskapsstyrelsen nu. Det här är naturligtvis ingen lätt uppgift, men det är en viktig uppgift och jag återkommer till det som jag sade inledningsvis, att det kommer nog att vara väldigt viktigt att man från lagtingets sida också visar en bestämdhet i de här frågorna för att det är det enda som också kan ge oss styrka i våra förhandlingar med regeringen för att vi skall kunna få till stånd de förändringar som jag själv anser att är nödvändiga. Ålandsprotokollet och artiklarna som sådana finns kvar, men preamblen ger den folkrättsliga bakgrunden till varför det finns ett Ålandsprotokoll och vi har också ansett att det har varit en förstärkning när vi väl fick in det och det kan vara väldigt viktigt med tanke på fortsättningen och utvecklingen av EU bl.a. mot en försvarsallians så att vi kan på det sättet ha argument varför Ålands status inte skall förändras.

     

    Fru talman!

    Så här är situationen just nu och vi har ett hårt arbete framför oss i landskapsstyrelsen att få till stånd en förstärkning när det gäller Ålandsprotokollet eftersom jag själv upplever att förändringen som har skett nu de senaste veckorna gör mig orolig och vi måste fortsätta att skaffa oss mera sakkunskap från folkrättsexperter men också påbörja den politiska processen gentemot regeringen, samtidigt som det är väldigt viktigt att vi också får ett starkt stöd från lagtinget i den här frågan. Europaparlamentsplatsen tillsammans med Ålandsprotokollets status anser jag själv att är så viktigt att lagtinget måste bestämma sig för om man kan godkänna ett sådant fördrag där man inte är nöjd med de två stora sakerna, om de inte blir utformade på ett sådant sätt att de tillfredsställer våra krav. Då tror jag att det är viktigt att man faktiskt funderar igenom de här sakerna i lagtingsgrupperna och ger klart besked till landskapsstyrelsen.

     

    Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 15 mars.

     

    Ltl Perämaa: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Runar Karlssons förslag om bordläggning.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 15 mars har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs sålunda till plenum den 15 mars. Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan anmälda talarna att yttra sig.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag vill först tacka lantrådet Nordlund för en bra presentation av meddelandet. Jag måste säga att jag blev riktigt ödmjuk när lantrådet sade att det var Ålands Framtids strävanden mot självständighet som har präglat arbetet med meddelandet (Från salen:så sade jag inte!) Det gläder mig, så det gäller alltså att ha en ödmjuk ton här!

     

    Det jag tänkte ta upp är egentligen en enda sak, nämligen Ålandsprotokollet. Det blev lite oklart för mig. Lantrådet säger en sak i presentationen och det står en litet annan sak i meddelandet, men det är kanske tidsfaktorn som har spelat in. Det sägs i varje fall i texten: ”Ålandsprotokollets innehåll har aldrig varit ifrågasatt i konventet eller under regeringskonferensen. ” Jag är lite tveksam till om det är en riktig beskrivning. De tre artiklar som finns i det s.k. Ålandsprotokollet, som tryggar våra undantag från EG-rätten berörs inte. Så långt är det rätt, åtminstone inte hittills och åtminstone så långt jag känner till. Men om man ser allt i en helhet tycker jag att påståendet blir lite mera tveksamt.

     

    Jag uppehåller mig vid sidan 6 i meddelandet 2.2.3. I fortsättningen av texten beskrivs alla turer innan förslaget nått så här långt och jag citerar följande från sidan 7: ”Landskapsstyrelsen anser att det gällande förslaget är i linje med landskapsstyrelsens ställningstaganden. Landskapsstyrelsen konstaterar dock att regeringskonferensens arbete med att överföra Ålandsprotokollet till det konstitutionella fördraget inte ännu är slutfört. På grund av att alla de protokoll som fogats till gällande anslutningsfördrag slås samman till ett enda protokoll kommer preamblen till Ålandsprotokollet inte att kunna kvarstå på samma sätt som tidigare. För att bibehålla rättsläget oförändrat kommer en deklaration om Åland vars innehåll motsvarar nuvarande preambel att antas. Det exakta innehållet i deklarationen är ännu inte fastslaget. Dessutom kommer det att fastslås i det nya protokollets preambel att det nya protokollet inte avser att förändra rättsläget beträffande de frågor som regleras i protokollet.” 

     

    Det här tål nog att titta lite mera på. Vad är en preamble? Tar man det enkelt är det inledningen till Ålandsprotokollet, som lyder enligt följande: ”Med hänsyn till Ålands särställning, enligt folkrätten, skall det fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen omfatta Åland med följande undantag.” Det är det som är preamblen, alltså själva inledningen till hela Ålandsprotokollet, som jag hade trott att vi var eniga om, så det här är en synnerligen viktig formulering sett ur åländsk synvinkel. Formuleringen gör att Ålandsprotokollet får en folkrättslig plattform som ger dokumentet en stor tyngd.

     

    Under förhandlingarna 1994 ville vi från åländsk sida att demilitariseringen, neutraliseringen, skulle nämnas i protokollet. Åland ville egentligen, kan man säga, att alla de särrättigheter vi har skulle reaktiveras genom Ålandsprotokollet. Från finsk sida motsatte man sig detta på det bestämdaste. Finland ville inte att Ålands särrättigheter överhuvudtaget skulle synas. Samma resonemang gällde förstås det åländska önskemålet om att det skulle framgå att protokollet var ett resultat på grund av den åländska särställningen enligt folkrätten. Därför var det en stor åländsk seger när formuleringen i slutdokumentet i EU:s anslutningsprotokoll blev just det som jag citerade, dvs. att Ålands särställning enligt folkrätten utgör den här grunden. Detta tycker jag att man skall ha klart för sig när man läser: ”Landskapsstyrelsen anser att det gällande förslaget är i linje med landskapsstyrelsens ställningstaganden.” Det här gjorde mig väldigt orolig när jag läste det första gången. Jag hade möjlighet att som suppleant delta i självstyrelsepolitiska nämndens möte igår – jag kan inte redogöra för diskussionerna – så jag vet mera nu och jag noterar också att lantrådet delar min oro när det gäller denna skrivning. Det är jag glad över, men när jag läste den först började jag fundera, att vad handlar det här om!

     

    Man får bilden när man läser detta – men efter lantrådets presentation har jag inte längre den bilden – att landskapsstyrelsen lite har gett upp innan ens de politiska överläggningarna har börjat. Det är så med den här typen av politiskt arbete att det är först en lång tjänstemannaprocess och när den kör fast tar det politiska arbetet vid. Dessa formuleringar gav mig alltså en bild av att landskapsstyrelsen har ett upp innan arbetet ens har påbörjats Det står så här: ”För att bibehålla rättsläget oförändrat kommer deklarationen om Åland, vars innehåll motsvarar nuvarande preamble, att antas. Jag vill ändå säga att jag tror att det här är en felsyn, ifall man skulle gå in för det. Jag anser nämligen att vi utan överdrift kan säga att med den inplacering denna preamble har nu ingår den i EU:s primärrätt. En jurist skulle antagligen inte hålla med mig, men det tycker jag att man kan säga utan överdrift, medan en politisk deklaration, som det har varit tal om, inte alls har samma tyngd. Politiska deklarationer har som känt en förmåga att försvinna med tiden, och det exakta innehållet i deklarationen verkar inte heller vara klart överhuvudtaget.

     

    Jag vill bara till sist säga, för det gläder mig, för tredje gången, att landskapsstyrelsen nu har kommit underfund med att formuleringen inte är så där alldeles fiffig, att det har kommit en ny publikation av professor Lauri Hannikainen, där han säger att det är livsviktigt för Åland att Ålandsprotokollet inte förändras. Jag tror att det är viktigt för alla att ta del av den texten.

     

    Landskapsstyrelsen skrev i det meddelande som vi behandlade i det förra ärendet att enligt landskapsstyrelsens handlingsprogram skall landskapsstyrelsen trygga Ålands status som ett självstyrt demilitariserat och neutraliserat område inom den Europeiska unionen. Ålandsprotokollet skall tryggas i samband med den pågående regeringskonferensen. Det är klart att jag blev väldigt förvånad när man säger det här i ett meddelande och så kommer det följande där man inte jobbar enligt den linjen. Men när det gäller Ålandsprotokollet är det precis som lantrådet sade att det återstår nu att lägga manken till och börja jobba med de här frågorna och det är också viktigt att vi från lagtingets sida sluter upp bakom landskapsstyrelsen och ger den allt stöd den behöver. Men det som jag tycker är intressant – tyvärr är det lite för sent nu – är att om landskapsstyrelsen ville trygga Ålands status som ett demilitariserat och neutraliserat område inom den Europeiska unionen, som man skrev i sitt handlingsprogram, så skulle det givetvis ha varit på sin plats att försöka få till stånd en deklaration om den saken i stället. När formuleringarna skrevs 1994 var inte frågan om olika typer av försvarssamarbete på tapeten på samma sätt som nu t.ex. med en eventuell Nato-anslutning. De frågorna är nu aktuella på ett helt annat sätt, så jag tycker att det skulle ha varit synnerligen relevant om man skulle ha försökt få till stånd en förbättring av Ålands EU-anslutning när det gäller den biten i stället.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det är naturligtvis så att Ålands Framtid är ett betydande och inflytelserikt parti här på Åland och i Ålands lagting, men jag tror ändå inte att man har påverkat den europeiska regionala utvecklingen gentemot självständighet så mycket ännu, men det kanske blir. (Från salen:det var så du sade) Om det var så jag uppfattades blev det en missuppfattning, för det finns andra som också kan tänka ute i Europa.

     

    Fru talman!

    De är precis såsom ltl Anders Eriksson sade att de skrivningar som finns i meddelandet har delvis med tidsfaktorn att göra, eftersom detta sattes till pappers och beslut togs här för ett antal dagar sedan och, som jag sade i min presentation, är det precis de här senaste dagarna och veckorna som den här utvecklingen har skett när det gäller Ålandsprotokollet. Skulle vi skriva det i dag skulle vi säkerligen ha varit mera i den riktningen som jag sade i min presentation eftersom vi hela tiden har vunnit ny kunskap. Jag kan inte gå in i allt beredningsarbete eftersom ärendet ändå är på beredningsstadiet, men de texter som kom oss till kännedom och som förelåg för ett antal dagar sedan såg betydligt bättre ut än vad de som vi nu har att arbeta med gör, så det påverkar lite andan och tonen i våra skrivningar här. Det som jag sade gäller för vårt arbete när det gäller att skydda Ålandsprotokollet.

     

    När det gäller deklarationen om demilitarisering och neutralisering är det så att vi har gjort vårt yttersta för att få till stånd en sådan deklaration och jag tror att om ltl Anders Eriksson läser meddelandet ordentligt kommer han också att märka att vi fick ett blankt nej att ta med det i EU-protokollen, men däremot har man sagt att man är beredd att ta en sådan deklaration i den finländska propositionen. Dit har vi kommit, men jag väntar och lyssnar gärna på lagtingets åsikter i den frågan därför att processen pågår fortfarande i och med att regeringskonferensen blev förlängd, så det kanske är till fördel för oss att man inte lyckades nå ett resultat förut.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har nog läst meddelandet synnerligen noga, det är inte fråga om annat, utan jag noterar att man har fört upp frågan om demilitarisering och neutralisering på bordet, men det har inte redogjorts på något sätt med vilka motiv det har backats. Jag kan i och för sig tänka mig det. Det känns lite knepigt att stå i en replik till lantrådet – det verkar som om han knallade iväg här! Jag vill bara säga att jag har full förståelse för – jag har en viss erfarenhet själv – att de här frågorna går framåt väldigt snabbt och det som man skrev ena veckan kanske inte är relevant andra veckan, men nog gör det att vi här i lagtinget får ett lite märkligt intryck när man i presentationen av detta tunga ärende säger en sak och i texten står det någonting helt annat! Det har synbarligen varit lite tidsbrist eller att man inte har hunnit läsa allt även från landskapsstyrelsens sida – så kan det vara!

     

    TALMANNEN:  Ärendet är bordlagt till den 15 mars.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Republikens presidents framställning angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridandeluftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon. (RP 11/2003-2004).

     

     

    Republikens presidents framställning angående bifall till republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar avseende tungmetaller. (RP 12/2003-2004).

     

     

    Republikens presidents framställning angående godkännande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen samt till lagar om hur vissa projekt som påverkar användningen av miljön skall handläggas i ett inlösningsförfarande och om ändring av kärnenergilagen. (RP 13/2003-2004).

     

    Ärendena upptas till behandling den 8.3.

     

    Lagtingets nästa plenum är den 8 mars kl. 13.00, på den internationella kvinnodagen, vill jag påminna alla ledamöter om.  Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.05).