Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 15 november 2004 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Peter Grönlund).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet för tiden 15-17.11 anhåller ltl Peter Grönlund på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

     

    Meddelande

    Meddelas att landskapsstyrelsens berättelse för 2003, som antecknades för kännedom vid plenum den 6.9.2004, kommer att upptas till behandling vid plenum den 17 november.

    Antecknas.

     

     

     

    Finansutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2003. (RB 1/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

     

    Landskapsregeringens framställning angående ändring av jaktlagen. (FR 18/2003-2004).

     

    Beslut om remiss till näringsutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlgagt den 20.9 och 3.11. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Lasse Wiklöf:

    Fru talman!

    Går man ett par decennier tillbaka i den åländska självstyrelsehistorien var jaktfrågor och inte minst förändringar i den åländska jaktlagstiftningen något av de allra högst prioriterade ärendena. Numera förefaller det dock som om intresset och engagemanget från parlamentets sida är betydligt blygsammare, och måhända kan det här sammanhänga med de kraftiga inskränkningar, bl.a. i vårfågeljakten, som har lagt sordin på debattlusten. Det förefaller som om någon form av resignation till den delen har inträtt.

     

    Men, fru talman, innan jag går in på själva framställningen som lagtinget nu fått till behandling skulle jag ändå, eftersom jaktministern är på plats, vilja höra hur det nu ligger till med vårfågeljakten. Det är så att Åland sannolikt i vår eller sommar hamnar inför EG-domstolen och då är det väl förmodligen på det sättet att Åland inte har någon egen talerätt utan på sin höjd får vi vara en sufflerare till den från republikens sida som anför talan. Såvitt jag har mig bekant blir det väl också den här gången lagstiftningsrådet Tuula Pynnä. Men det vore på sin plats att få höra hur det står till med det här nu när jaktlagstiftningen är på tapeten. Vad har vi att vänta? Vilken är landskapets strategi? Hur förberedd är Ålands landskapsregering när ärendet kommer upp? Räknar man med att vi får behålla det vi nu har av det starkt reglerade vårfågelskyttet, som ju inte på något sätt har äventyrat några fågelstammar, eller är det så att kanske också svärtan och viggen skall skatta åt förgängelsen och strykas från jaktkortets lista över jaktbara arter?

     

    Jag frågar, fru talman, och jag vill ha svar.

     

    Så över till själva framställningen. Då vill jag börja med rådjursjakten. För den som har jagat rådjur ända sedan den här jaktformen blev lovlig är det förvånande att landskapsregeringen inte heller den här gången när jaktlagen skall ändras aktualiserar frågan om fri, alltså licensfri, jakt framom den licensierade jaktform som vi nu har. Landskapsregeringen är väl medveten om att vikten – det må vara slaktvikt, passad vikt- på rådjuren betydligt har gått ner, vilket med största sannolikhet beror på att alla revir är väl fyllda och att det tidvis t.o.m. kan vara ont om mat för rådjuren. Därför går vikten på djuren ner. Landskapsregeringen vet också att avskjutningen kunde vara betydligt större än vad den nu är. En del jaktlag uppnår heller inte de kvoter man de facto har licens för. Landskapsregeringen vet också att rådjuren på många håll dessutom är till förfång för innehavare av trädgårdar och odlingar. T.ex. i Mariehamns stad har vi en rätt hygglig population mitt inne i bebyggelsen, så det är gott om den här varan. Av rena viltvårdsskäl finns i dag inga som helst behov av licensierad jakt, på grund av rådjursstammens numerär, men också därför att jägarna själva och inte licensgivaren landskapsregeringen de facto avgör hur avskjutningen skall ske. Man får antalet sig tilldelat, men hur man skjuter i beståndet beträffande bockar, killingar och getter är jaktlagets egen business för att upprätthålla nivå och balans i sina områdens stammar.

     

    Jag föreslår därför att kravet på licensierad jakt i lagen utgår och fri jakt införs, dock så att minimiområdet för konventionell rådjursjakt på 150 hektar skall bibehållas och att jaktlagen fortsättningsvis skall ha skyldigheten att inrapportera antal fällda djur, kön, vikt osv., på samma sätt som hittills, för att man de facto skall kunna följa utvecklingen från myndighetens sida. Efter fem år skulle jag själv vilja se att landskapsregeringen gör en utvärdering och prövar om den fria jaktformen utfallit väl eller inte. Skulle mot all förmodan då konstateras att den fria jakten inte utfallit till belåtenhet kan naturligtvis licensierad jakt på nytt återinföras, men jag tror att det inte blir nödvändigt. De jaktlag som vi har på Åland är kunniga, de är angelägna om ha livskraftiga stammar. Jag tycker att de har ett så stort ansvar att de sköter det här minst med samma omdöme och omtanke som landskapsregeringen.

     

    Med mitt förslag om fri jakt skulle naturligtvis också licensavgiften utgå. Det är nämligen enligt mitt synsätt ganska märkligt att jägarna, som utgör den enda gruppen som verkligen aktivt decimerar rådjursstammen varje höst och mer än någon annan därigenom förebygger viltskador i trädgårdar och på odlingar, också skall vara den grupp som i realiteten tvingas finansiera landskapets för just viltskador. Det är en anomali i dagsläget. Så kan man inte ha det. För alla som tänker efter framstår i dag det existerande upplägget som ganska horribelt. Jägarna borde snarare premieras än straffas för att de sörjer för att viltskador på odlingar kan minimeras, och det i ett läge där avskjutningen dessutom från landskapsregeringens sida önskas öka.

     

    För övrigt, fru talman, är rådjuret, liksom älgen, en ovärderlig tillgång i den åländska faunan och också i vår landskapsbild.

     

    Jag anser att tiden för fri jakt inom de ramar jag nämnde nu är på sin plats och jag vill verkligen att näringsutskottet tar sig en ordentlig funderare på den här saken. Jag hoppas och tror på utskottets stöd om man fördjupar sig lite i problematiken. I annat fall kommer jag i den avgörande behandlingen att lägga ett sådant förslag.

     

    Vad gäller förslaget om huruvida ljuddämpare skall kunna införas vid jakt skall jag inte obstruera. Jag har respekt för att de decibelnivåer som uppnås i skottögonblicket är överhöga och säkerligen också, om de upprepas många gånger, skadliga för hörseln. Jag vill dock erinra om att ljuddämpare på jaktvapen tidigare i huvudsak förknippades med tjuvjakt, samtidigt som det ansågs att själva smällen också renderade viltet ytterligare chanser eftersom jägaren då påtagligt röjde sig och sin position i terrängen. Det är också riktigt att en jägare i skogen inte vill bära hörselskydd. Det fungerar inte alls exempelvis under jakt med drivande hund, då själva poängen ju är att kunna följa hundens skall, alltså hela drevet och samtidigt kunna lista ut var villebrådet kommer.

    Jag tycker också det är riktigt att inte mankhöjden i allt väsentligt är den enda indikatorn på lämplig hund vid drevjakt på rådjur. I det sammanhanget är det mera av jaktteknisk natur vilken fart man önskar sätta på viltet. Men ingen ansvarsfull jägare önskar ha en hårdsprungen stövare exempelvis efter ett rådjur. Det kan innebära att en härlig jaktmorgon börjar i norra Finström och någon gång på eftermiddagen, efter mycket letande, så hittar man sin hund i Sund – den jaktdagen är definitivt förstörd! Alla vill ha lagom fart på det vilt man driver för att det skall bukta på ett lämpligt sätt inom det område man har rätt att jaga på och ingen vill, om det är möjligt, att viltet går utanför det området och framför allt inte att det sätter fart och försvinner. Då är det också naturligt att man kan ha flera raser på den här jaktformen än bara tax med 28 centimeters maximal mankhöjd. Jag vill ge den här förändringen mitt stöd. Det avgörande vid rådjursjakt är egentligen alltså inte hur hög hunden är utan hur snabbt den driver viltet och där går säkert också drevern, äldre hundrar, basset och andra likartade finns inom möjligheternas gräns.

     

    Fru talman!

    Så till den beramade älgjakten. Jag vill börja med att säga att det i grunden är rätt av landskapsregeringen att försöka förändra lagstiftningen om man upplever att någonting är fel i stället för att som hittills – jag ha mig bekant och det torde vara så – sedan 1998 använda 39 § jaktlagen på ett felaktigt sätt. Alla vet, och det måste även landskapsregeringen känna till, att man tillämpar paragrafen fel. Landskapsregeringen har satt i system att som jag nämnde, sedan 1998, ta till den här paragrafen trots att också justitiekanslern klart sagt att det inte är med den här systematiken som paragrafen kan fungera eller tillämpas. Jag kan säga att jag vet att när någon lagtingsman här har vänt sig till JK, så har det varit upprörande, särskilt för politiker inom majoritetsblocket – det kan jag ha en viss förståelse för – men det är oerhört mycket mera upprörande och iögonenfallande att en hel regering nonchalerar och obstruerar mot JK. Det är verkligen unikt! I det avseendet har också vår värderade landskapsregering satt märken efter sig.

     

    Men, fru talman, det kanske ändå inte är det allra värsta att man laborerar med 29 §. Ännu värre tycker jag personligen det är, med tanke på årets tilldelning av älg, att landskapsregeringen tagit det omstridda beslutet: ”Med beaktande av att lagstiftningen om jakt på älg är under omarbetning i lagtinget och förväntas börja tillämpas från nästa jaktår.” Retroaktivitet i kommande tid, nej, snälla vänner! Inte kan man ju förfara på det här sättet! Det måste varenda en människa begripa. I bästa fall kan väl den här lagen komma kanske i sommar eller någonting sådant. Ingen i landskapsregeringen kan vara till hundra procent säker på att lagen får den utformning som förslaget har. Det fantastiska näringsutskottet med hela sin IQ samlad kan skriva om den på många punkter till det bättre! Där sitter ju mycket smart folk, vill man hoppas!

     

    Fru talman!

    Till saken hör att vår värderade landskapsregering är skyldig att inte bara tillämpa lagen såsom man tror att den skall tillämpas, utan man skall också värna den. Landskapsregeringen och lagtinget skall vara de främsta värnarna och tillskyndarna av att den lagstiftning vi har fått till stånd också respekteras fram till dess att ny lag har avhandlats och trätt i kraft. Om vi inte från landskapets och lagtingets sida gör detta, hur skall vi då av andra kunna kräva efterlevnad. Och, som jag sade, i det här fallet stöder man sig också på en lagstiftning som man inte ens vet om blir verklighet.

     

    Jag tycker att landskapsregeringens smekmånad nu måste vara över och att vi nu verkligen får vederhäftighet och korrekthet i beslutsfattandet. Man kan inte hålla på och prya hur länge som helst utan nu måste det börja bli rim och reson. Vi vill inte ha advokatyr utan korrekthet. När vår kära minister Alm dessutom i offentligheten medger att man vid sidan av strikt juridisk tolkning av 39 § också lägger in politiska värderingar, ja, då är man illa ute. Det är just därför som man vill att det är domstolarna som skall tolka lagen. Politiken, advokatyren, snälla vänner, den skall inte vi hänge oss åt. Jag hoppas det är ett olycksfall i arbetet.

     

    När det så gäller den nya lagtexten, som till den här delen naturligtvis är skräddarsydd för att lösa en intern konflikt i Lemland, så hoppas jag att inte älgvårdsområdena över hela Åland brakar samman och att Lemlandssiutationen uppstår på många andra håll. Det vore synnerligen olyckligt. Det naturliga i Lemland, liksom för hela Åland, vore att existerande regelverk kunde bestå, att alla som har mark och vill jaga kunde vara med i gemenskapen och att jaktvårdsföreningens styrelse fördelade älgkvoten så rättvist som möjligt och då särskilt – jag betonar det  - med hänsyn tagen till om markerna är älgförande, det är det som är det viktiga, om den rätta biotopen finns där, det är det som är kriteriet. Dessutom, där jaktlag inte kommer överens, så går det också inom existerande regelverk de facto att jaga fritt från varandra. Områdena är så från varandra att man inte behöver se varandra, så om inte sämjan är bättre än så skall det ändå gå att praktisera det här om man bjuder till. Dessutom har landskapsregeringen möjlighet att med andra paragrafer i jaktlagen klara ut de här frågeställningarna, det är jag fullkomligt övertygad om efter att ha läst några, och jag är ingen jurist, men jag ser goda möjligheter att lösa det på annat sätt.

     

    Rätten att besvära sig till landskapsregeringen skall naturligtvis finnas om man inte kan komma överens och man är missnöjd inom ett älgvårdsområde, dess olika jaktlag, med den tilldelning som jaktvårdsföreningens styrelse har gett.

     

    Fru talman!

    Pil och båge. Det känns fascinerande att det skall bli lite indianer i skogarna nu också och jag vet att det finns en seriös krets som tycker att det här med pil och båge är väldigt bra. Jag har heller inte några egentliga invändningar, även om jag är lite tveksam och det sammanhänger mycket med snabbheten att kunna avfyra ett andra skott i händelse av att ett djur skadas. Jag tror att med kulgeväret eller hagelbössan har man betydligt större möjligheter att avfyra snabbt, men jag kan ha fel, jag är ingen bågskytt. Dessutom är det så att det är utomordentligt stora krav i anslutning till de internationella bågskytteproven som skall avläggas, så måhända det nu ändå inte blir så att det skall kunna funka, och man kan väl ändra på det här också om det visar sig att det inte utfaller väl. Själv hade jag trott när man började diskutera pil och båge att det framför allt var armborstet som gällde, där man på ett lite mera säkert med stöd och allt kan praktisera skytte, men det är synbarligen inte det som det är fråga om.

     

    Så har jag en sista fråga. Det skjuts många rådjur på Åland och det finns butiker, särskilt i glesbygden, som gärna skulle vilja saluföra rådjurskött. Det här synes vara en nästintill omöjlig ekvation att få det att gå ihop. Jaktlag som för länge sedan har sina frysar fulla och kanske har delat ut kött till markägare och allt så att kvoterna också till den delen är uppfylld skulle kunna sälja kött till butiker för avsalu till vanliga människor som inte har förmånen och möjligheten att få jaga rådjur. Vi vet att kontrollerna är så rigorösa att det här är nästintill omöjligt. Jag tycker att man borde undersöka möjligheten att ordna någon form av utbildning för olika människor inom olika jaktlag så att man kunde få någon sorts besiktningskunnighet skapad. Mig veterligen har ingen ännu dött av rådjurskött man har ätit på Åland och de jägare som är riktigt stora är nästan yrkesmässiga på det här området, de ser och vet om det är något fel på ett djur, det är jag övertygad om. Man borde kunna komma därhän att man på ett betydligt mer ändamålsenligt sätt skulle kunna lösa det här. Jag vet att det finns många jägare som är intresserade av att kunna leverera t.ex. till butikerna. Jag tycker att både näringsutskottet men också landskapsregeringen i det fortsatta arbetet seriöst kunde fundera på om inte det här skulle vara en framkomlig väg. I Sverige lär det vara möjligt; jag kan inte exakt hur det förhåller sig där, men jag tycker att med den stora avskjutning vi har, den stora volymen på rådjur, så kunde det här vara någonting av intresse att den som önskar saluföra kött de facto skulle kunna få göra det också. Det möjligen skulle också kunna stimulera till en ökad avskjutning.

     

    TALMANNEN: En bred debatt om vårfågeljakten mot bakgrund av föreliggande framställning tillåts inte. Däremot kommer ansvariga ministern att beredas tillfälle att uttala sig.

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Fru talman!

    Det var en ordrik framställning och jag delar i stort ltl Lasse Wiklöfs åsikter förutom det där om pil och båge. Däremot är jag lite förvånad över ltl Lasse Wiklöf inte löper linan fullt ut när det gäller rådjursjakten. I Finland, där de har mycket mindre rådjur, har lantbruksministern förslagit att det skulle bli fri jakt på rådjur; man jagar rådjur ungefär som man jagar hare: har man jakträtt på ett område, må vara hur litet eller hur stort som helst, så jagar man där. Därför skulle det vara intressant om ltl Lasse Wiklöf kunde klargöra varför vi skall ha 150 hektarsgränsen kvar. Åtminstone jag anser att vi kunde slopa den.

     

    Ltl Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Om man skall få någonting att hända tror jag att i allt reformarbete är chanserna betydligt mindre när man tar de stora drastiska stegen än om man går lite peu à peu. Jag tycker att om rådjursjakten redan, som är ganska så omfattande och vi har mycket vilt, kunde licensbefrias och till den delen göras fri i en första omgång, så skulle vi vara ett gott stycke på väg. Det är möjligt att man på sikt också kunde trappa ner på arealerna. Men jag tror också att det finns en poäng i att man försöker vidmakthålla gemenskapen i byarna och att jaktlagen har vissa arealer att ta hänsyn till. Jag tror inte att det är fel, samtidigt som man fortsättningsvis också skulle ha skyldigheten att informera myndigheten om vad som nedläggs och allt för att man successivt skall kunna följa med utvecklingen inom stammen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det var ett intressant anförande som ltl Lasse Wiklöf hade, framför allt om rådjursjakten. I princip kan jag stöda tanken på fri jakt men med en inrapporteringsskyldighet. Jag tror att i det långa loppet kan det vara bra att följa med hur stammen utvecklas. Är det så att det helt skulle bli fri jakt, vilket på sikt kan införas, så har man ingen kontroll på hur stammen utvecklas.

     

    Han nämnde också om att sälja kött i butikerna. Det har belysts förut i samband med att sälja produkter på marknaden vilka bekymmer som finns. Jag kan tänka mig att det skulle gå att sälja kött i butikerna i dag, men det måste vara besiktat. Problemet är att det blir så dyrt för den enskilda att fara och besikta ett rådjur och få lönsamhet i det. Man måste alla lösa den problematiken så att man kunde besikta på ett kollektivt sätt i ett kylrum där man har ordnat för jaktlagen.

     

    Jag hängde inte riktigt med när han nämnde ljuddämpare. Jag fick aldrig grepp om han var för ljuddämpare i jakten eller inte  (Från salen, ltl Wiklöf: jag är för) Okej, han är för. Jag vill bara säga om det, såväl som om pil och båge, att som i all jakt ställer detta krav på skytten, det är en bedömning och man måste ge förtroendet. Man skall väl inte ha en baktanke när man stiftar lag att tjuvjakt skall uppstå utan den möjligheten finns alltid. Vill du ha tjuvjakt i dag kan du använda ljuddämpare nu också, men du gör det olagligt, så den möjligheten finns alltid.

     

    TALMANNEN: Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Kerstin Alm:

    Fru talman!

    Om jag kort skall beröra vårfågeljakten, som ltl Lasse Wiklöf tog upp, kan jag konstatera att det stämmer som han säger, att Åland inte har talerätt i EG-domstolen, men jaktenheten följer det här ärendet väldigt noga och planerar att vara närvarande när ärendet skall diskuteras och avgöras.

     

    Om jag fortsätter med fri jakt och licensbefrielse kan vi konstatera att det inte har kommit något större tryck vare sig från jägare eller från jaktvårdsföreningarna på en dylik förändring i dag. En aspekt som man kanske också måste beakta är att rådjurslicenserna nyttjas i dag till förebyggande åtgärder, som stängsel osv. Det betalas också ersättning för rådjursskador på skog och odling.

     

    Ltl Lasse Wiklöf berörde också beslutet som har tagits i pleniföredragning om att bevilja ett jaktlag tillstånd med beaktande av 39 § nuvarande jaktlag och jag vill konstatera, att detta hör de facto inte till dagens ärende, men beslutet har helt och hållet tagits i enlighet med nuvarande jaktlags 39 §. Det är det som beslutet grundar sig på.

     

    Ltl Lasse Wiklöf tog upp frågan om älgjaktsarealen. Vi kan konstatera att det här är en modell på en lösning som landskapsregeringen uppfattar att inte äventyrar älgvården, men det ger möjlighet för jägare med sammanlagt 500 hektar markområde att delta i jakt. Risken finns att det finns områden som annars skulle bli ojagade.

     

    När det gäller frågan om att sälja kött och besiktningen kan vi säga att i dag är kostnadsproblematiken ur världen. I mars i år har nämligen ÅHS tagit beslut att ingen avgift skall tas för besiktningen och det finns också en lösning i sikte eftersom det är en EG-lagstiftning och inom EU diskuterar man förändringar att redan från år 2006 kan det komma att bli lättnader, där man skall utfärda en viltköttsförordning som reglerar hur man skall hantera viltkött till försäljning och där man undantar besiktningskrav för små mängder viltkött som levereras av jägare direkt till affärer, restauranger och lokala marknader.

     

    Ltl Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det sista är det jättebra om vi är på väg åt det här hållet. Det är kanske någonting som har passerat förbi mina ögon som inte jag har lagt märke till tidigare, men det är kolossalt bra om vi kan komma därhän. Det finns faktiskt ett realt behov. De facto är det så att alla jägare själva skjuter och icke-besiktar men äter med gott mod och hälsan tycks stå dem bi, så inte tycks det nu vara så allvarligt och farligt. Men vi också hos oss när det gäller hälsovårdsmyndighetsfrågor påvligare än påven själv och därför går nästan ingenting i andra sammanhang heller att få till stånd. Far man ner till södern så ser man att där är det betydligt mycket enklare, och inte dör folk som flugor där heller, så nog tycks det fungera. Men det är petimetrar det handlar om när det är hälsa.

     

    När det gällde ledamoten Kerstin Alms svar på 39 § var det just det som jag kritiserade. Hon sade att det var med stöd av den man har tagit beslutet! Det var det jag sade att man inte skall göra, för det är fel. Den är till sin karaktär en undantagsparagraf; det är inte någonting som man kan tillämpa årligen ut och in och framför allt skall man inte göra det justitiekanslern har sagt att så här får man inte förfara. Men man fortsätter bara, som om ingenting har hänt och det var det jag sade att det unika är att en regering går emot JK. Det är inte vanligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé: Avstår.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

     

    Lagutskottets betänkande nr 29/2003-2004 angående bestämmelser om permittering av landskapets tjänstemän. (FR 6/2003-2004).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandling eller förkasta dem. Först tillåts diskussion, därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av tjänstemannlagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvården för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Högskolan på Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Förelägs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands folkhögskola för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 4:

     

    Ltl Christian Beijars förslag till hemställan i anslutning till landskapsregeringens svar med anledning av ltl Christian Beijars m.fl. spörsmål angående de sociala förmånerna i landskapet. (S 5/2003-2004).

     

    Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 10 november, har ltl Christian Beijar, understödd av ltl Lasse Wiklöf , föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

     

    ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utreda skillnaderna mellan de sociala förmånerna på Åland och i riket samt utreda åländska hushållens disponibla inkomst som grund för att skapa en till åländska förhållanden anpassad socialpolitik.”

     

    Detta kallas ltl Christian Beijar förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för ltl Christian Beijars förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 5:

     

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 4/2003-2004 med anledning av regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

     

    Först tillåts diskussion; därefter vidtar detaljbehandlingen.

     

    Vtm Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Regeringskonferensen angående ett fördrag till upprättande av en konstitution för Europa är ett stort arbete, inte bara för EU och dess medlemsstater. Det har varit ett stort arbete för Finland. För Åland som ett självstyrt landskap betyder detta fördrag en hel del.

     

    Meddelandet från landskapsregeringen i februari 2004 har sedan dess behandlats i självstyrelsepolitiska nämnden. I samband med remissen till nämnden debatterades den framtida konstitutionen en hel del i lagtinget.

     

    Betänkandet som sådant redogör rätt noggrant för självstyrelsepolitiska nämndens åsikter och jag kommer inte nu i presentationen att gå in på alla detaljer. Det har var och en av er haft möjlighet att läsa sig till. Jag väljer därför att lyfta fram de mest väsentliga frågorna som kommer fram i betänkandet från nämndens sida.

     

    I nämnden har vi haft möjlighet att följa arbetet med framtagandet av det nya fördraget för EU. Vi har haft regelbundna kontakter med landskapsregeringen, som hållit oss informerade, och i dessa sammanhang har vi haft möjlighet att framföra nämndens åsikter.

     

    Jag vill understryka att vi under hela processens gång har haft en god och givande dialog med landskapsregeringen. Vi kan nu konstatera att regeringskonferensen är avslutad. Vi har inte längre möjlighet att påverka innehållet. Vad vi nu har möjlighet till är att påverka olika beslut på inomstatlig nivå.

     

    Under arbetets gång i nämnden har vi hela tiden framhållit vikten av att vid den tidpunkten då lagtinget skall behandla fördraget skall det finnas en helhetslösning på de inomstatliga lösningarna. Vi har inte uttryckligen tagit ställning till om dessa lösningar förutsätter ändringar i självstyrelselagen, men nämnden anser att självstyrelselagen torde vara det lagrum som ligger närmast till hands för flera av de föreslagna lösningarna.

     

    Eftersom det nya fördraget är av grundlagskaraktär är nämndens åsikt att fördraget kräver lagtingets samtycke. Fördraget reglerar maktfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen och utgående från det är det nödvändigt med lagtingets godkännande. Tidtabellen för den fortsatta processen är långtifrån klar. För att konstitutionen skall träda i kraft krävs det att alla medlemsstater skall godkänna den. Många länder har redan aviserat folkomröstning, så utgående bl.a. från detta är den tidpunkten synnerligen osäker. I dagens läge utgår vi från att propositionen för Finlands del kommer att lämnas till riksdagen under hösten 2005. Efter det kommer ärendet att komma till lagtinget för godkännande.

     

    För Finlands del kommer ingen folkomröstning att ske utgående från vad vi vet i dag. Visserligen finns möjligheter till förändringar under resans gång. Beträffande en folkomröstning för Ålands del tar inte självstyrelsepolitiska nämnden ställning till detta utan konstaterar endast att en folkomröstning kräver en särskild landskapslag för detta ändamål.

     

    I fördraget ingår en artikel I-5.1 av följande lydelse: ”Unionen skall respektera medlemsstaternas nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det regionala och lokala självstyret. Den skall respektera deras väsentliga statliga funktioner, inbegripet funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda deras inre säkerhet.” Nämnden konstaterar, liksom landskapsregeringen, att det är positivt. Detta är till stor del ett resultat av samarbetet med lagstiftande regionerna inom EU. Nämnden vill i detta sammanhang lyfta fram åsikten att Finland är ett land med federala drag. I den statsvetenskapliga terminologin sägs att ett land är federalt om statsmakten inom dess gränser är delad mellan en central och en regional nivå och myndigheterna på respektive håll har omfattande självständiga och klara definierade befogenheter.

     

    Ålandsprotokollets status i den nya konstitutionen har varit central. Den grundläggande från såväl landskapsregeringen som nämnden har varit att ingen ändring får ske. Under resans gång har det hela tiden bekräftats att så är fallet. I slutskedet framkom att det blev justeringar som enligt expertis enbart hade att göra med det juridiskt tekniska arbetet. Självstyrelsepolitiska nämnden hade många samråd med landskapsregeringen och nämnden beslöt också inledningsvis att vidbli sina tidigare positioner, vilket skulle innebära att preamblens text skulle kvarstå i anslutning till artiklarna eller i andra hand i det nya protokollets inledande gemensamma preamble.

     

    Efter att meddelandet kom till lagtinget har vissa förändringar företagits beträffande Ålandsprotokollet. Det befintliga protokollet som hör till de olika anslutningsfördragen föreslås sammanföras till ett nytt protokoll i vilket de materiella bestämmelserna i Ålandsprotokollet införs i princip oförändrade. Ålandsprotokollets preamble ersätts dock av en ny artikel som hänvisar till en förklaring enligt vilken regeringskonferensen erkänner att den ordning som gäller för Åland har upprättats med tanke på öarnas särskilda ställning enligt internationell rätt. Nämnden, som tidigare framhållit vikten av att protokollet och förklaringen undertecknas vid samma tillfälle och tidpunkt, noterar här med tillfredsställelse att förklaringen fogas till regeringskonferensens slutakt.

     

    Den folkrättsliga ställningen, demilitariseringen och neutraliseringen är för Åland oerhört viktiga och får på inget sätt förändras beträffande dess status. Detta regleras genom flera fördrag som fortfarande är i kraft. Nämnden vill påminna om att den i diskussionen med landskapsregeringen har framfört åsikten att det skulle vara av betydelse att åstadkomma ett policy-dokument om Ålands demilitarisering och neutralisering.

     

    Fru talman!

    En egen representation i Europaparlamentet har varit en fråga som framförts på alla nivåer i alla sammanhang utan att få nämnvärd förståelse för frågan. Nämnden konstaterar att vad som nu återstår är en inomstatlig lösning. Frågan kan lösas antingen så att Åland utgör en egen valkrets, på samma sätt som vid riksdagsval, eller så att Finland delas in i valkretsar och att Åland på så sätt blir en valkrets.

     

    Beträffande stadgan om de grundläggande rättigheterna har landskapsregeringen skrivit att den kan godta att stadgan görs rättsligt bindande under förutsättning att det finns tillräckliga garantier för Ålands ställning inom folkrätten. Nämndens åsikt överensstämmer här med landskapsregeringens.

     

    Unionens befogenheter.

    I landskapsstyrelsens meddelande står det så här: ”I det nu aktuella meddelandet till lagtinget anför landskapsstyrelsen som sin position att konventets förslag om unionens yttre åtgärder och status som juridisk person kan godtas enbart efter att landskapet och riket har utrett vilka samtliga konsekvenser dessa får för självstyrelsen och det kunnat konstateras att förslaget inte medför någon oacceptabel inskränkning av självstyrelsen. Samtidigt måste konsekvenserna för kravet på lagtingets bifall utredas och åtgärder med anledning av detta bestämmas.” I det här sammanhanget sammanfaller nämndens åsikter helt med landskapsregeringens.

     

    Beträffande kontakter med kommissionen kommer det inte att finnas möjlighet till direkta kontakter, men det skall finnas möjlighet till samråd. Självstyrelsepolitiska nämnden har hela tiden ansett att kommissionen bör förhandla direkt med lagstiftande regionerna.

     

    Talerätt i EG-domstolen har varit en viktig fråga, men tillsvidare har vi inte fått den möjligheten. Nämnden anser därför att frågan måste få en inomstatlig lösning. Frågan bör få sin lösning i samband med nästa revision av självstyrelselagen.

     

    Beträffande statsrådsreglerna har det inte uppnåtts tillfredsställande resultat. Nämnden ber landskapsregeringen följa upp frågan och vid behov komma till lagtinget med förslag till åtgärder.

     

    När det gäller subsidiariteten och de nationella parlamentens roll anser nämnden, på samma sätt som landskapsregeringen, att det är bra att den centrala, regionala och lokala nivån nämns, men vi finner det inte tillfredsställande att det gäller bara de nationella parlamenten tillsvidare. I fortsättningen kommer parlamenten att få en viss roll i övervakningen. Alla lagförslag skall sändas till de nationella parlamenten, som har sex veckor på sig att reagera och avge ett motiverat yttrande. Enligt protokollet skall varje nationellt parlament samråda med det regionala parlament som har lagstiftningsbehörighet. Med tanke på den korta tiden parlamentet har att reagera är det nödvändigt att Ålands lagtings inflytande i denna process måste tryggas och formaliseras. Från nämndens sida kommer vi att fortsätta dialogen med riksdagens företrädare för att åstadkomma en tillfredsställande lösning.

     

    När det gäller utträde ur unionen finns det inte tydligt sagt på vilket sätt självstyrande områden kan utträda. Det finns inte heller sagt att det inte är möjligt. Frågan om utträde för självstyrande områden bör klarläggas.

     

    Fru talman!

    Landskapsregeringen har tillsvidare inte fått delta i de två konvent som förberett större ändringsförslag. I fortsättningen vill nämnden understryka vikten av att landskapsregeringen får största möjliga inflytande i kommande konvent.

     

    Avslutningsvis vill jag sammanfatta presentationen med att konstatera att det inte mera går att påverka innehållet i fördraget. Nu gäller det att få de inomstatliga lösningarna klarlagda innan lagtinget skall godkänna fördraget.

     

    Arbetet med meddelandet har varit intressant på många olika sätt. Som jag nämnde i början av mitt anförande har dialogen med landskapsregeringen fungerat väl. Vi har också hunnit med ett besök i riksdagen för att diskutera frågan om subsidiaritetsövervakningen. Utgående från detta föreslår självstyrelsepolitiska nämnden att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom och att betänkandets motivering bringas till landskapsregeringens kännedom.

     

    Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Frågan om Åland blir en vinnare eller en förlorare när EU gör upp nya spelregler för samarbetet i Europaunionen är inte lätt att svara på. Vissa närmanden till regionerna kan man skönja, men för Ålands del når inte dessa närmanden ända fram. Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat ärendet noggrant och betänkandet tar ställning till alla de frågor som berör Åland, och största delen av dem har vtm Harriet Lindeman presenterat för oss här förut. Jag tar här upp några av de punkter som vi liberaler anser att är viktiga att lyfta fram.

     

    Det första är vår egen parlamentsplats i Europaparlamentet. Såsom nämnden skriver har anslutningen till EU för medlemsstaternas del inneburit överflyttning av beslutanderätt till EU och för Ålands del i områden där vi har egen lagstiftning. Som kompensation för detta demokratiunderskott har medlemsländerna fått representation i  Europakommissionen, Europarådet och i parlamentet.

     

    För det demokratiunderskott Åland fått vid anslutningen har kompensationen uteblivit . Vi har fått plats i regionkommittén  och vi har fått möjlighet till beredningspåverkan på nationell nivå, men den kompensationen är inte tillräcklig eftersom vi har full lagstiftningsbehörighet på de områden självstyrelselagen tillåter.

     

    Arbetet med att få en egen parlamentsplats måste fortsätta på alla nivåer och vi måste ta alla möjligheter att påverka tillvara. Om inte EU är beredd att ge oss denna parlamentsplats måste vi försöka få tillstånd en inomstatlig lösning, t.ex. med en valkretsindelning i hela landet där Åland skulle bli en egen valkrets.

     

    Fru talman!

    Vid tidpunkten för remissdebatten i mars hade problemet med den tekniska utformningen av fördraget kommit tillallas kännedom. Enligt det förslaget skulle den s.k. preambeln, förtexten till Ålandsprotokollet, tas bort .Detta gällde förstås även alla andra preamblar i anslutningsfördraget, inte bara Ålands. Vi liberaler ansåg då att det låg en stor fara i detta och att det kunde resultera i att Ålandsprotokollets status skulle  försvagas om preambeln inte fanns i anslutning till protokollet.

     

    Under beredningstiden har landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden arbetat med den tekniska ändringen av Ålandsprotokollets utformning på olika nivåer både i  riket och i Bryssel och  dessa förhandlingar har enligt vår mening resulterat i en fullgod ersättning till preambeln genom att den omformats till en förklaring som fogas till regeringskonferensens  slutakt, nämligen att där skrivs: ”Konferensen erkänner att den ordning som gäller för Åland enligt artikel IV-440.5 i konstitutionen har upprättats med tanke på öarnas särskilda ställning enligt internationell rätt” osv. Jag läser inte hela skrivningen.

     

    Den nya artikeln kompletteras således med en förklaring som innehåller en direkt hänvisning till Ålands ställning enligt internationell rätt. Eftersom det i det nya protokollets preambel finns en hänvisning att  protokollet inte avser att förändra rättsläget beträffande de frågor som regleras i protokollet kan man konstatera att tillräckliga garantier finns för att så inte kommer att ske.

     

    Liberalerna är nöjda med det resultat som har förhandlats fram vad gäller Ålandsprotokollet och dess oförändrade status, vilket även i fortsättning garanterar Åland dess folkrättsliga status.

     

    Fru talman!

    Självstyrelsepolitiska nämnden har även behandlat problemen som uppstår eftersom de lagstiftande regionerna inte kommer att få talerätt i EG-domstolen enligt det nya fördraget .

    Vi bör sträva till att i detta skede få inomstatliga lösningar till stånd så att Finland väcker talan om  EU enligt vår mening kränker landskapets behörighet. Eftersom det i fördraget finns regler som kommer att förkorta tiden för behandlingen av vitesärenden är det viktigt att man tar i beaktande det att Ålands lagstiftningskontroll kan sätta hinder för en snabb harmonisering av vissa lagar. Även här bör man arbeta för att EU, när man bestämmer vitesbeloppens storlek tar hänsyn till om brottet enbart gäller en lagstiftande region .

     

    Fru talman!

    Vad gäller Ålands folkrättsliga ställning, demilitariseringen och neutraliseringen  har landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden noga följt utvecklingen vad gäller arbetet med en ny konstitution för Europa. Arbetet med att EU inleder säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete inom sitt område ställer även Ålands situation i en ny dager. Hur kan vi säkerställa Ålands demilitariserade och neutraliserade status om Finland går in i det säkerhetspolitiska och försvarspolitiska samarbetet som planeras? Vilka garantier får vi att fördraget inte förändrar Ålands folkrättsliga status? Landskapsregeringen förde fram detta, likaså nämnden, och önskan var att få detta skrivet i regeringens proposition .Så skedde inte med motiveringen att det inte på något sätt ens är frågan om att ändra Ålands status.

     

    Arbetet med att garantera att Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område inte ändras måste få en hög prioritet i landskapsregeringens strategiarbete. Utgångspunkten bör således vara att även om Finlands säkerhetspolitiska ställning kommer att påverkas av utvidgat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU  och även om Finland kommer att ingå nya överenskommelser får Ålands ställning inte rubbas. Positivt vore om Finland och EU för fram Ålandsmodellen som ett positivt alternativ till militära allianser. 

     

    Fru talman!

    I detta sammanhang kan nämnden även konstatera att samarbetet med utrikesministeriet och självstyrelsemyndigheterna  har ökat i syfte att stärka samrådsförfarandet i frågor som gäller för Åland viktiga ärenden.

     

    För vår del är det viktigt att de kommittéer och arbetsgrupper som blivit aktuella under beredningen av Ålands ställningstagande till det nya fördraget fortast möjligt kommer till stånd, däribland den arbetsgrupp som skall se över vilka åtgärder riket och landskapet gemensamt bör vidta med anledning av EU:s konstitutionella fördrag. Viktigt är att reda ut vilka ändringar som blir nödvändiga vad gäller självstyrelselagen  och vilka åtgärder som går att göra med stöd av den gällande lagen.

     

    Fru talman!

    Vinnare blir Åland om vi fortsätter vårt arbete med att lyfta fram Ålands ställning och särrättigheter i positiv diplomatisk anda, informerar om Åland och upprätthåller goda relationer till våra grannregioner.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Raija-Liisa Eklöw konstaterade att när det gäller de viktiga frågorna som Ålandsprotokollet, preamblen, Ålands folkrättsliga ställning, neutralitet och demilitarisering, så har det varit hjärtefrågor för liberalerna och att de har arbetat väldigt hårt för att dessa frågor skall få en bra lösning. Då vill jag konstatera att det har samtliga partier gjort i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi också kan konstatera att hela betänkandet är fullständigt enigt från självstyrelsepolitiska nämnden. Jag hoppas också att vi kan få ett enigt lagting bakom betänkandet; då kommer det att ha maximal kraft i den fortsatta behandlingen.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson tar upp frågan om att vi har varit eniga på alla punkter i självstyrelsepolitiska nämnden och det bestrider inte vi liberaler på något sätt. De punkter jag tog upp gällde särskilt preamblen i och med att jag redan i samband med remissen i mars tog upp den frågan för liberalernas del som en svår fråga. Då var vi mycket tveksamma, såsom många andra, till om preamblen, särskiljd från protokollet skulle kunna godkännas. Men eftersom  självstyrelsepolitiska nämnden nu har behandlat detta och jag som ersättare haft möjlighet att i alla fall vara med på en del av mötena har också jag kunnat vara med och konstatera att vi kan vara trygga med den nya utformningen av preamblen.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Det var absolut ingen kritik utan i stället för att vi alla skall gå upp i talarstolen och ta tid i anspråk ville jag bara konstatera att vi har varit eniga och att alla står bakom självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman!

    Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat regeringskonferensen angående en konstitution för Europa. Vi har fått del av ett omfattande dokument som visar på hur arbetet med konstitutionen kontinuerligt behandlats i nämnden. Nämndens betänkande sammanfaller med landskapsstyrelsens, numera landskapsregeringens syn på konstitutionen. Som vtm Harriet Lindeman utförligt redogjorde för är det ett stort arbete som har gjorts, men det är även många viktiga förhandlingar som återstår.

     

    Goda presentationer har redan gjorts här, så jag försöker ta en mera generell inriktning på ärendet för att det inte skall blir så upprepat.

     

    Det var utvidgningen och det stora avståndet mellan de politiska aktörerna i Bryssel å ena sidan och den enskilda medborgaren å andra sidan som var grunden till att det behövdes en reform. EU måste bli mer demokratiskt och mer effektiv och resultatet blev  en ny konstitution, en grundlag för Europa.

     

    Det går inte, som det också har sagts, att påverka innehållet mera - alla länder har undertecknat det. Nu är det upp till nationerna, och för Ålands del gäller det att lösa öppna frågor med Finland på ett bra sätt före man godkänner fördraget.

     

    En del hävdar att den nya konstitutionen är en större fråga än vad det var när Finland fick en ny grundlag.  Nu gäller det för EU-medborgarna -  vi heter så efter konstitutionens införande - att skaffa sig kunskap om vad konstitutionen innebär. Snart kommer också konstitutionen att finnas ute i pocketformat i alla EU-länder.

     

    I konstitutionen skall det slås fast vem som bestämmer vad, det skall bli lättare att fatta beslut och unionen skall bli mer begriplig för EU-medborgarna. Det skall bli ökad insyn både i beslutsfattande och gällande budgeten. Ministerrådets möten blir öppna. Flera olika fördrag sammanförs nu till en konstitution; den skall vara skriven så att en gymnasieelev i Europa skall kunna läsa den. EU skall ha en ordförande som inte längre roterar utan som väljs, och ordföranden kan sitta max. fem år, två och ett halvt år åt gången. Vidare skall också EU få en utrikesminister. Tidigare har det varit utrikesministern i ordförandelandet som skött uppgifterna, men nu skall en utrikesminister utses för att samordna och på sikt skapa ett gemensamt försvar för Europa.  Efter 2014 kommer antalet kommissionärer att bli färre - idag är de 25 - i framtiden blir det två tredjedelar av antalet medlemsländer. Parlamentet kommer att få mer makt, om konstitutionen går igenom. Områden som parlamentet kommer att få vara med och lagstifta om är bl.a. asylfrågor och frågor om brottslighet. Hittills har parlamentet inte fått besluta om t.ex. jordbrukspolitik; nu kommer man att åtminstone få vara med och bestämma om delar av jordbrukspolitiken. Antalet områden som parlamentet kommer att få lagstifta om kommer att fördubblas. De har varit ungefär 40 hittills och kommer att bli omkring 80. Inom de områden som parlamentet inte har lagstiftningsrätt blir man en rådgivande instans. Hittills har parlamentet långt fungerat som en rådgivande instans. De nationella parlamenten  skall också få mer att säga till om inom EU. Om en tredjedel av parlamenten tycker att beslutet inte tagits på rätt nivå, alltså inte tillräckligt nära medborgaren, dvs. att man har gjort ett brott mot subsidiaritetsprincipen, så måste EU-kommissionen bedöma lagförslaget på nytt. Detta kallas Early Warning. Ingen lag kan stiftas utan att det nationella parlamenten fått granska den. Idag har parlamenten ingen formell roll i EU - förutom när det gäller ändringar i EU:s fördrag. Hur Åland och andra lagstiftande regioner skall hinna med och få sitt ord sagt i den här processen tycker jag är svårt att få ihop. Konstitutionen innehåller också regler för ett eventuellt EU-utträde. Det har inte funnits tidigare och när Grönland, efter att fått ökad självstyrelse 1982, ville lämna EU fanns inga regler för hur det skulle gå till. Tre år senare lämnade ändå Grönland unionen.

     

    När det gälle asylpolitik och internationell brottslighet, som t.ex. grova narkotikabrott, människohandel och terrorism, så slopas ländernas vetorätt. Detta gör man för att det skall bli lättare att kunna fatta beslut. Hittills har man tyckt att samarbetet har upplevts trögt när ett land kan hindra så här viktiga ärenden att komma till beslut.

     

    Regionkommitténs roll kommer att stärkas genom att den får talerätt i EG-domstolen. Hur det här skall gå till praktiskt har jag försökt få reda på bl.a har jag ställt frågan till Europa direkt, som är en informationscentral där man som EU-medborgare kan fråga vad som helst, men jag har inte fått något svar ännu. Knappast kommer en enskild regions talan att föras. Skulle det vara att man har tänkt så, kanske man från början hade givit de lagstiftande regionerna talerätt inför EG-domstolen. Men det skulle förstås vara bra om det gick så att man kunde från regionkommittén föra en enda regions talan. Jag funderade att är det så att man kommer att kunna föra de enskilda regionernas talan, men att man har valt att inte ge de lagstiftande regionernas talerätt inför EG-domstolen, beror det då på den, som jag tycker, hela tiden hotande rädslan om att regionerna skall delas upp i A- och B-lag. Jag ser verkligen fram emot ett svar och jag lovar att jag skall delge dem som är intresserade det som jag får till svar därifrån.

     

    Nytt i konstitutionen är också möjligheten att lämna in ett medborgarinitiativ.

    Jag vet inte hur stor del av unionen som är medlemmar i en lagstiftande region idag, men åtminstone före utvidgningen lär det ha varit närmare hälften. I den nya konstitutionen finns alltså en medborgerlig initiativrätt som innebär att om minst 1 miljon EU-medborgare från ett antal stater begär det kan kommissionen bli tvungen att lägga ett förslag  enligt deras önskemål. Det här kanske inte skulle vara omöjligt att få till stånd – 1000 listor med 1000 namn på!

     

    Åtminstone kortsiktigt kommer konstitutionen inte ha några ekonomiska konsekvenser för den enskilde medborgaren. Det kommer inte att märkas på fruktpriserna eller på storleken på hyran. Vilka långsiktiga konsekvenser konstitutionen kommer föra med sig sysselsätter just nu många studenter och professorer vid olika universitet.

     

    EU består idag av 25 medlemsländer och flera knackar på dörren. Ingen vet var gränsen går och hur stor EU kan bli. Unionen är öppen för alla som respekterar dess europeiska värderingar och förbinder sig att följa det som står det i konstitutionen. Men vilka stater är europeiska? Min uppfattning är att EU:s länder och medborgare redan före utvidgningen representerade stora skillnader, och efter utvidgningen är de ännu större. Men gränsen går väl vid länder som skulle utgöra en allt för stor del av EU och gränsen för EU:s storlek är troligen nådd när det är för stort för att kunna organisera.

     

    Jag läste i gårdagens DN att konstitutionen saknar regler för hur man skall föra in tillägg och förändringar. Om det stämmer verkar det både statiskt och märkligt. .

     

    De som är kritiska till konstitutionen uttrycker oro för att EU skall bli en superstat som tränger undan de nationella staterna. Man är kritisk till en reform som påtvingats uppifrån. Man framhåller att konventet inte valdes på ett demokratiskt sätt och att man inte kan veta att dessa mäktiga personer har handlat i medborgarnas intresse utan kanske mer för att säkerställa sina egna. Vad gäller en superstat så har den en stor budget och en gigantisk byråkrati. EU:s budget är faktiskt bara 1 procent av medlemsländernas totala budget.

     

    Från Ålands sida har vi positiva erfarenheter av konventsarbetet. Sett ur de små ländernas perspektiv har konventsformen varit till fördel eftersom en fördelning efter storlek skulle ha givit   mindre inflytande.

     

    I morgon åker jag till Bryssel och till regionkommitténs möte. Vi skall också behandla förslaget till en ny konstitution. Jag har fått tillräckligt med understöd runtom bland medlemsländerna för att få in en skrivning om att regionkommittén beklagar att de lagstiftande regionerna inte fått talerätt i EG-domstolen, vilket jag tycker skulle vara naturligt - för vem skall annars försvara ens lagstiftande befogenheter. Med tanke på att en så stor del av européerna är från lagstiftande regioner borde det inte var omöjligt att få igenom  den, men det beror mycket på vad föredragande föreslår - anta eller förkasta. Det är nämligen där makten finns. Än har jag inte lyckats få de båda föredragandena, åtminstone inte skriftligt, att stöda mitt förslag. Här finns också stor prestige eftersom regionkommittén i konventet inte har förordat att de lagstiftande regionerna skulle få talerätt.

     

    I artikel 1-5.1 står det att unionen skall respektera medlemsstaternas nationella identitet  som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det regionala och lokala självstyret. Det skulle vara intressant att få veta vad det betyder egentligen. Det har jag också frågat EU direkt.  EU skall ju skydda minoriteter, och vårt inflytande i riksdagen är mycket begränsat - en plats. Det skall bli intressant att se vilket svar jag får.

     

    Fru talman!

    Konstitutionen till sitt innehåll är således fastställd - nu gäller det att antingen anta eller förkasta. Före vi kan ta beslut måste förhandlingarna med Finland slutföras och en ändring av självstyrelselagen genomföras.

     

    Jag önskar alla förhandlare lycka till.

     

    Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Av förekommen anledning föreslår jag bordläggning av ärendet till plenum den 17 november.

     

    Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Av samma skäl som ltl Anders Eriksson skall jag stöda bordläggningen plenum den 17 november.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Anders Eriksson, understödda v ltl Camilla Gunell, föreslagit att ärendet skulle bordläggas till plenum den 17 november. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 17 november.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 17 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.14.17).