PLENUM den 1 december 2004 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Englund, ltl Britt Lundberg och ltl Katrin Sjögren).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anders Englund på grund av Svenska lantbruksproducenternas styrelse och fullmäktigemöte i Helsingfors och ltl Britt Lundberg på grund av regionkommitténs utskottsmöte.

 

 

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2004-2005 om godkännande av Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 24/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8.12. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning till Ålands lagting om godkännande av 1997 års ändringsprotokoll till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet. (RP 1/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående ändringar av vissa landskapslagar till följd av gjorda ändringar i rikets pensionslagstiftning och självstyrelselagen för Åland. (FR 2/2004-2005).

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Lagutskottet har behandlat reformen av pensionslagstiftningen. I dagsläget är det gällande pensionsskyddet ordnat genom blankettlagstiftning. Och i detta fall är det närmast fråga om några lagtekniska ändringar i betänkandet.

 

Själva kungstanken med reformen, som träder i kraft vid årsskiftet, är att en människas hela livsinkomst skall läggas till grund för beräkningen av pensionen.

 

Även pensionsåldern blir flexibel, mellan 63 till 68 år. Ålderspyramiden är bekant och problematisk så man strävar till att hålla folk i jobb längre tid.

 

Som morot är då att pensionen ökar ju längre man är i arbete, om jag minns rätt en rätt så kraftig procentuell höjning för de sista åren.

Som framkommer ur betänkandet övervägde lagutskottet att anpassa detta system även till lagtingsledamöter, men vi kunde konstatera att ett sådant förslag bör beredas i förvaltningen. Därför har vi i betänkandet intagit en hemställan om att landskapsregeringen bereder ärendet så att vi kan få ett gemensamt pensionsskydd för lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen.

 

Lagutskottet har varit enigt i sitt betänkande och med dessa ord föreslår vi att lagtinget antar lagförslaget.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 4/2003-2004 med anledning av regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt den 15 och 17 november 2004. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Senast när detta ärende var uppe till behandling här i lagtinget var debatten ganska omfattande, det fanns många värdefulla synpunkter som kom fram och hela betänkandet tycker jag att är ett av de tyngsta som självstyrelsepolitiska nämnden någonsin har levererat till lagtinget. Vid det tillfället blev diskussionen något konstig eftersom ingen från landskapsregeringen var närvarande, inte lantrådet eller vicelantrådet, eftersom det sammanföll med den s.k. aftonskolan. Meningen med den diskussionen var att det skulle vara en dialog mellan landskapsregeringen och lagtinget. Nu förutsätter jag att landskapsregeringen och lantrådet samt vicelantrådet har tagit del av både diskussionen och betänkandet och jag förväntar mig att vi skall få landskapsregeringens syn på dokumentet i dag, eftersom det är en av de största historiska förändringarna i fråga om både Finlands och många andra länders integration i den Europeiska unionen; det har mycket att göra med konstitutionella frågor, demokrati och sådant som är oerhört viktigt. Det skulle alltså förvåna om inte landskapsregeringen har några synpunkter på betänkandet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag beklagar naturligtvis att jag inte kunde vara närvarande vid den föregående debatten, men på grund av orsak som vtm Barbro Sundback redan nämnde var jag i Helsingfors tillsammans med mina kollegor och hade den s.k. aftonskolan med regeringen.

 

När det gäller meddelandet från nämnden kan jag hålla med vtm Barbro Sundback om att det är ett väldigt gediget och väl genomarbetat betänkande som innehåller väsentliga frågor. När det gäller själva innehållet som sådant och hela processen som har lett fram till det har det också skett i ett gott samarbete mellan självstyrelsepolitiska nämnden och Ålands landskapsregering. Det här är lite av finalen på ett flertal meddelanden och framför allt många diskussioner, både politiska och mellan tjänstemän. Vad jag känner till i varje fall finns det inte några olika uppfattningar mellan landskapsregeringens målsättningar och lagtingets målsättningar när det gäller det framtida fördraget. Däremot finns det målsättningar som vi gemensamt vill att skall uppnås. Vi vet alla den problematik som vi hade förut när det gäller Ålandsprotokollet och den s.k. preamblen och det arbete som gemensamt ledde fram till att vi fick en bra och tillfredsställande lösning på den frågan.

 

En annan frågeställning som också har varit aktuell med tanke på utvecklingen i Europa är Ålands framtida demilitariserade och neutraliserade ställning, och där har också de senaste veckorna pågått ett arbete i samband med ett annat ärende som också är aktuellt i riksdagen, nämligen den s.k. försvarspolitiska redogörelsen, där undertecknad tillsammans med talmannen har besökt försvarsutskottet och talmannen tillsammans med notarien besökt utrikesutskottet för att försöka få så bra skrivningar som möjligt där. Redan nu ser vi frukten av det arbetet i det betänkande som utrikespolitiska utskottet har producerat för att överlämnas till försvarsutskottet, som äger det ärendet. Jag citerar fritt översatt: ”Utskottet understryker att Ålands ställning är förankrad i folkrätten. Åland är ett demilitariserat och neutraliserat område som enligt utskottets uppfattning är ett för sin del förstärkande arrangemang för säkerheten och förtroendet i vårt område.” Det här är två olika ärenden, men jag tror att vi har gemensamt känt en viss oro vart EU slutgiltigt är på väg i sin utveckling och kan det bli ett hot mot Ålands status i förlängningen? Därför är det väldigt viktigt att vi i alla sammanhang försöker befästa Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning både på den internationella arenan men också på den nationella arenan. Det är den ena saken, fru talman, som är viktig att lägga in i den här diskussionen.

 

Den andra saken, fru talman, är att för att lagtinget skall kunna godkänna fördraget i slutänden förutsätts det antagligen vissa förändringar av självstyrelselagen och att vissa s.k. inomstatliga arrangemang skall föreligga för att det skall vara möjligt att få den nödvändiga kvalificerade majoriteten här i Ålands lagting.

 

Landskapsregeringen har i samarbete med justitieministeriet arbetat fram ett förslag till uppdrag för en självstyrelselagsrevisionsarbetsgrupp och uppdraget skulle låta ungefär som följer:

 

Justitieministeriet har i dag efter samråd med Ålands landskapsregering beslutat tillsätta en arbetsgrupp för att bedöma vilka åtgärder som landskapet och riket tillsammans bör vidta med anledning av Europeiska unionens konstitutionella fördrag. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid landskapets möjligheter att delta i beredningen av Finlands ståndpunkter i EU och språkproblemen i samband med detta. Arbetsgruppen skall bedöma om och i så fall hur självstyrelselagen för Åland bör ändras med anledning av fördraget. Arbetsgruppen kan också behandla frågan om behovet av Ålands lagtings samtycke till godkännande av fördraget. Arbetsgruppen kan även, förutsatt att den är enig, lägga fram andra behövliga förslag till mindre ändringar av självstyrelselagen samt förslag om praktiska åtgärder för att underlätta skötseln av EU-ärenden. Eventuella lagförslag skall utarbetas i form av en regeringsproposition.

 

Det här är förslaget som har vuxit fram efter diskussioner mellan justitieministeriet och undertecknad tillsammans med riksdagsmannen, och principbeslutet om att gruppen skall tillsättas har tagits i samband med den s.k. aftonskolan. Från justitieministeriets sida är man beredd att egentligen sätta igång arbetet omedelbart. Men jag har sagt att på grund av den nu rådande parlamentariska situationen är frågan om det är rätt att göra det i dagsläget, om den kommande landskapsregeringen kan ha åsikter om ett sådant här uppdrag. Jag tror kanske att det klokaste är om självstyrelsepolitiska nämnden skulle ha ett möte inom kort så kunde vi diskutera frågan där och så kan lagtinget i sådana fall ge ett klartecken för att revisionsgruppen kan tillsättas, om man anser att det är en tillfredsställande text. Jag tror inte att det är bra för någondera parten om uppdraget blir alltför länge fördröjt.

 

Men så här långt, fru talman, har landskapsregeringen förberett ärendet och försökt tillmötesgå de önskemål och krav som lagtinget har rätt att ställa på beredningen.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

När det gäller kommittén som borde tillsättas tycker jag nog att det är tokigt att man på något vis gör det avgörandet beroende av det parlamentariska läget. Det är så att vi brottas ändå med vissa tidsramar och nämnden har diskuterat som så att när Finland ger sin proposition till regeringen om att godkänna fördraget borde ändringarna av självstyrelselagen vara gjorda. Det arbetet pågår antagligen för fullt och kommittéerna som sitter för att ändra självstyrelselagen kan ibland dra ut på tiden, speciellt om man lastar på dem för mycket som kanske inte har direkt med det här att göra. Nu finns det här dokumentet som ligger till grund för Ålands ställningstagande, så jag ser egentligen inte att det är en så stor utan nog borde landskapsregeringen utse sin representanter i kommittén.

 

Själva skrivningen tyckte jag inte att det fanns mycket dynamik i, om man just tänker på Ålands möjligheter att delta i förhandlingar osv. Men i slutet av beskrivningen av uppdraget fanns det ändå ett visst utrymme för att ta upp andra frågor. Jag tycker att man skall tillsätta kommittén så snabbt som möjligt och om självstyrelsepolitiska nämnden skall mötas för det så må vi väl göra det, men jag tycker inte att det är nödvändigt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Naturligtvis är det så att uppdraget, om vi själva enbart kunde ha dikterat det, skulle ha haft mera dynamik, som vtm Barbro Sundback uttryckte det. Det är, som allt annat arbete med självstyrelseutveckling, ett kompromissande: två parter skall vara överens för att man skall komma vidare. Det finns två sätt att göra uppdraget. Det ena är att man stolpar upp ett antal punkter som man skall utreda och sedan förelägga förslag på; det andra är att ge en mera öppen fullmakt. Och att ge en mera öppen fullmakt är att se över alla saker som behöver åtgärdas i samband med det nya fördraget, och det är den modellen som vi har gått in för. Jag tror själv att det är en bra modell därför att man vet inte när man ger sig in i ett sådant här projekt vilka saker som kan dyka upp. Jag delar vtm Barbro Sundbacks åsikt att arbetet bör komma igång så fort som möjligt och jag är beredd att ge den här klarsignalen fast i dag, men jag tycker ändå att det känns bra om man skulle kunna få en signal från lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och kanske från talmanstrion att det är okej att vi trycker på knappen och så går jobbet igång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående om- och tillbyggnad av Ålands hantverksskola. (HM 36/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Kulturutskottet har behandlat en motion av ltl Carina Aaltonen m.fl. som föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att definitivt beslut fattas om när och hur hantverksskolan i Tosarby skall byggas till och om för att fylla dagens myndighetskrav samt ge skolan förutsättningar att med bibehållen kvalitet ytterligare utveckla sin utbildning.

 

Utskottet konstaterar att det i landskapsregeringens förslag till budget för 2005 sägs att Ålands hantverksskola under den kommande treårsperioden skall flytta till Ålands folkhögskola vilket medför att en ombyggnad av utrymmena samt en nybyggnad projekteras och planeras. Några medel anslås inte i budgeten utan medel skall enligt landskapsregeringen anslås i 2006 års budget, så att verksamheten kan starta vid folkhögskolan hösten 2006. Beslutet att flytta hantverksskolan till folkhögskolan har föregåtts av en utredning som visar att såväl de pedagogiska som ekonomiska vinsterna är störst vid en flyttning till folkhögskolan både i jämförelse med att flytta till naturbruksskolan och vid alternativet att stanna kvar i Tosarby.

 

Utskottet förutsätter att flyttningen planeras och genomförs så att den inte medför en sänkning av kvaliteten på utbildningen så att skolans utvecklingsmöjligheter inte blir mindre.

 

I övrigt kan vi bara hänvisa till landskapsregeringens budgetförslag.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Utskottets huvudargument för att avslå motionen är att man hänvisar till landskapets budget och att hantverksskolan nu föreslås flyttas till folkhögskolan. Ifjol föreslog man i budgeten att den skulle flyttas till naturbruksskolan. Några år före det skulle den flyttas till husmodersskolan!

 

Besluten i budgeten tycker inte jag är tillräckliga för avslag; det visar under en tioårsperiod att de överhuvudtaget inte har genomförts av landskapsstyrelsen, även om lagtinget har beslutat om det. Nu har vi inte ens beslutat om att skolan skulle flyttas till folkhögskolan, så jag tycker inte att avslaget är baserat på något riktigt goda grunder.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med vtm Barbro Sundback om att skolan är värd ett bättre öde än att år från år beslutas att flyttas till olika platser. Det håller jag absolut med om. Men nu är det så att det förslag som ligger i lagtinget till nästa års budget innehåller vad en majoritet i lagtinget tidigare i alla fall fall ansett som det definitiva beslutet att slutligen få en lösning på frågan. Det är klart att det finns för- och nackdelar med alla de uppräknade alternativen, men nu har man från landskapsregeringen verkligen tagit sig an frågan och utbildningsminister Selander, som vi har hört, har redogjort för utskottet att det här blir en bra lösning och man har verkligen engagerat sig att få, som motionen efterlyser, ett slutligt beslut. Jag hoppas att det kan gå igenom. Därav vårt avslag.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I så fall skulle cirkeln vara sluten! Jag har varit med så länge här att jag har varit med en gång när vi beslöt om att den skall flytta från folkhögskolan till Tosarby för att det inte fungerade bra där! Det var också beslut om den saken i en budget!

 

 

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Hantverket har gamla anor och det bör också det här ärendet ha i så fall. Vi är mycket medvetna om i utskottet att skolan tidigare har varit vid folkhögskolan, men jag hoppas att det problem som fanns då inte skall upprepas utan tvärtom måste man ta det till sig att det var vissa problem då. Det är nog en annan folkhögskola man flyttar till nu, under andra förutsättningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill bara kort kommentera den reservation som jag har lagt i samband med kulturutskottets behandling av hantverksutbildningen i Tosarby. Med tanke på det som vtm Barbro Sundback nämnde, att skolan redan en gång har flyttat från folkhögskolan på grund av svårigheter med profileringen, så har vi svårt att se fördelarna med en återflytt. Dessutom skulle flytten och så småningom integreringen i folkhögskolan betyda att hantverksskolan i sin nuvarande form och regi mer eller mindre skulle upphöra. Man tar alltså en privat skola och lägger den under en av landskapets.

 

Jag anser att den här diskussionen som vi har fört tar mer fasta på vad som skulle vara en vinst för folkhögskolan än vad som faktiskt skulle vara fördelarna för hantverksskolan. Det kan hända att man behöver rationalisera antalet hantverksutbildningar på Åland, men Tosarby har en egen profil och där bör den enligt oss utbyggas och utvecklas till ett hantverkar- och designcentrum med goda förutsättningar att samverka med Jan Karlsgården och Kastelholms slott.

 

De från landskapsregeringen som utskottet hörde kunde inte heller, enligt mig, i tillräckligt hög grad redogöra för vilka de ekonomiska och pedagogiska vinsterna skulle vara med flytten. Inte heller blev det klart hur huvudmannaskapet skulle se ut. Eftersom ritningar redan finns för en utbyggnad av verkstaden i Tosarby anser jag att landskapsregeringen bör gå in för det alternativet, sätta igång byggnationen och det är också det alternativ som skolans personal anser vara det riktiga.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som varande son till en bysmed är jag ytterst mån om hantverksskolans öde, också dess självständighet och möjlighet att fortsättningsvis finnas till. Det är min förhoppning att man i flytten tar hänsyn till det. Vad jag har förstått har landskapsregeringsledamoten Selander fört diskussioner med hantverksskolans personal om man accepterar detta, och det bör väl också vara en dialog när man utformar den definitiva strukturen som skall råda när det gäller lokaliteter och organisation av en placering vid folkhögskolan.

 

Vi kommer till den diskussion igen som vi hade i samband med besökscentret i Bomarsund, att hade vi en sedelpress på vilken vi kunde veva så kunde vi veva fram mycket pengar och vi kunde absolut ha ett hantverkardesigncentrum i Tosarby, men det är någon som skall betala och då är det något annat som skall prioriteras bort, och nu har man valt att prioritera så här.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är klart att den här frågan, precis som allting annat, handlar om prioritering. Eftersom jag upplevde att den information vi fick från de hörande var något bristfällig har jag också i dag talat med den tjänsteman som berett ärendet och avsikten är en integrering i folkhögskolan och också så att det som i dag är hantverksskolan och den privata föreningen mer eller mindre skulle upphöra och skolan skulle uppgå i folkhögskolan.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Vi baserar som sagt vårt avslag på landskapsregeringens budgetförslag, men vi vet att den här landskapsregeringens saga är all och frågan är hur en kommande landskapsregering ser ut och hur konkret en sådan landskapsregering genomför flytten. Som sagt, jag kan till stora delar hålla med ltl Camilla Gunell; vissa ingredienser i det här kan jag personligen inte understöda, men utskottets synpunkt är den som framgår av betänkandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det är en väldigt tyst stämning här i lagtinget. Det är som om någon håller andan för en kort minut och man undrar vad det beror på, om det är hantverksskolan eller vad det är som ger sådana vibrationer!

 

Livet går vidare, kamrater – tänkte jag säga! Det är bara att ta det lugnt. När det gäller hantverksskolan är det som min partibroder Lasse Wiklöf skrev att den borgerliga regeringens tilltro till socialistiska lösningar är överdriven. Ålands hantverksskola drivs av en privat förening. Den får ett rikt stöd från landskapet och har alltid fått det av den orsaken att i början av självstyrelsens tid fanns det några kraftfulla damer av vilka deras representant Fanny Sundström här i lagtinget väldigt systematiskt drev frågor som rörde det åländska hantverket. Det sågs som en del av att bevara kulturarvet, att utveckla det, att utbilda ålänningar i att slå vakt om det här och skapa nya hantverksprodukter. Det var på många sätt ett väldigt progressivt tänkande.

 

Hantverksskolan var till en början ambulerande och fick sedan småningom utrymmen. I början av åttiotalet var den på folkhögskolan och flyttades därifrån. Trots att det var en förening var den väldigt starkt knuten till landskapsförvaltningen och utbildningsväsendet. Nu har man om och om igen haft något slags behov av att flytta på verksamheten från politiskt håll, men det är ju en förening. Inte har landskapsregeringen föreslagit att Natur och Miljö skall flytta till Finström eller någonting annat, utan vad man här missar är respekten för det fria föreningslivet. Och när man säger, jo, men, de vill flytta, de gör snart vad som helst – måste man förstå – det här är en tortyr som har pågått i tio år, i varje budget är det hot om att hantverksskolan skall flyttas hit eller dit! Bara de skulle få arbetsutrymmen som hälsonämnden och arbetarskyddet godkänner, så att de fick jobba med det som är utbildade för och som de vill syssla med. Den här verksamheten har som mången annan sina vågdalar och det har gått upp och det har gått ner, men under det senaste decenniet har hantverket på Åland utvecklats mycket och det är dynamiskt, och det är framför allt dynamiskt för vi har inflyttade som är väldigt professionella hantverkare men också egna som i samverkan utvecklar hantverket. Om någon här skulle fråga: om ni vill stanna kvar och det blir renoverat såsom det har varit planerat eller flytta till folkhögskolan, vad tror ni de skulle svara? Jag kan säga att jag vet att de vill vara kvar, men i hotet om att få verksamheten stängd och bli tvångsflyttade till folkhögskolan, så väljer de naturligtvis att säga, åtminstone till vissa ledande politiker, att jo, vi kan gå med på det.

 

Som jag ser det skall man stödja det fria bildningsarbetet och föreningslivet. I stället skulle man sätta vissa krav på att föreningen skall dra in lite pengar. Om det borgerliga någonsin skulle tilltro det privata initiativet också i sådana här sammanhang en viss kraft, så skulle man ju jobba på det viset; de har både möjligheter och de kan söka pengar från alla möjliga fonder och andra finansiärer. I Mariehamn diskuterade vi senast igår byggandet med privata medel av ett hantverkarhus i staden för att stödja hantverket. Men det är den här byråkratiska centralstyrda synen på saker och ting, hur man skall plocka ihop, åtminstone på papper och tror att man sparar pengar när man plöjer ner någon miljon för att bygga folkhögskolan. Om man sedan tittar på målgrupperna, alltså de som studerar vid folkhögskolan, de som studerar i dag vid hantverksskolan, så är det en betydande del av dem som söker sig till hantverksskolan som är vuxenstuderande. Det har funnits många reportage att läsa för den som är intresserad om hur vuxna människor har sökt sig ett sabbatsår till hantverksskolan och i den miljön kunnat återhämta sig och gå tillbaka till arbetslivet eller söka sig en annan utbildning, ett annat arbete, gå vidare. Det där tror jag inte att man värderar tillräckligt mycket i landskapsregeringen. Det är mycket, mycket värdefullt för samhället när människor är så kloka att de rehabiliterar sig själva än att samhällets hela sjukvårdsapparat måste ta hand om det här. Dessutom är utbildningen på hög nivå; det är många lovande hantverkare som har genomgått sin utbildning här och sedan sökt sig vidare. I Jakobstad har de en motsvarande ettårig hantverksutbildning som finns i en liknande miljö, dit många söker sig, den är populär. Man kan inte säga att den är integrerad, men den har ett samarbete med gymnasialstadiet så att många går vidare till olika typer av hantverksutbildning på gymnasialstadienivå. Det säger många som känner till arbetsmarknaden, att bristen på hantverkare ökar hela tiden och att den ettåriga utbildningen vid Tosarby är väldigt bra för dem som vill pröva på och sedan gå vidare med en yrkesutbildning i något liknande yrke.

 

Vi får väl hoppas att lagtinget sin vana trogen inte heller förverkligar det här förslaget om att flytta hantverksutbildningen i Tosarby till folkhögskolan, en skola som man kanske ändå borde se över av andra skäl än att lassa på den här utbildningen och att han hantverksutbildningen får bli kvar i Tosarby, att man satsar de ändå ganska måttliga pengar som krävs för att rusta upp det. Där ser man också att de som jobbar där, föreningen, de har inte samma anspråk som landskapsregeringen. Det är lite det där att när landskapsregeringen skall in och renovera så skall det bli så himmelens dyrt! Där tror jag att man kan hitta billigare lösningar om man tror på dem som finns där.

 

Fru talman!

Jag tror att det allra bästa för det åländska hantverket och hantverksutbildningen är att den blir kvar i Tosarby, att man utvecklar den och att man tar vara på den fina miljö där skolan finns och knyter an till Jan Karlsgården och Kastelholm samt den övriga turistiska infrastruktur som finns där. Placerar man hantverksskolan på folkhögskolan kommer den inte att vara intressant för besöksnäringen överhuvudtaget, utan då är det en anonym linje vid Ålands folkhögskola som knappt ingen känner till utom de som går där. Men om det är det som man är beredd att ta för att kanske spara några tiotusen euro i året, som man tror i det här skedet, men vi vet inte om det heller stämmer, så är det väl riktigt.

 

Ltl Danne Sundman talar sedan om sedelpressen – men den går väldigt bra i vissa situationer. Jag kan säga att jag är kolossalt glad som stadsstyrelsens ordförande att landskapsregeringen beviljade 50 procent för investeringar i Idrottsparken. Det var mycket snabbt agerat och sedelpressen fungerade så bra!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är sant att det här är en skola som drivs av en privaträttslig förening, men sedan är det nog inte så mycket mer som är privat, för skolan finansieras till 100 procent över landskapets budget och investeringen skulle också finansieras till 100 procent över landskapets budget, så där slutar det privata. Jag tycker nog att den som betalar detta – skattebetalarna och deras förlängda arm i form av lagting och landskapsregering – skall ha någonting att säga till om också. Det här måste de som makten haver prioritera mot många andra saker som också är behjärtansvärda, kanske t.o.m. mer behjärtansvärda, som övrigt skolväsende, vård och omsorg.

 

När det gäller borgerliga politiker och dess politik har jag tidigare bett vtm Barbro Sundback att inte se det som är till höger om henne som en helhet. Obunden Samling har tidigare uttalat stöd för privata initiativ inom skolväsendet, både på grundskolenivå och gymnasialnivå.

När det gäller flytten till folkhögskolan var jag av den åsikten i utskottet – det kan jag yppa eftersom det var jag själv som sade – att jag tycker att man skall flytta hantverksskolan till Markusböle, inte till folkhögskolan. Det skall vara skyltar på fasaden där det står Ålands folkhögskola och så skall det stå Ålands hantverksskola; då löser man mycket av de problem som annars kan uppstå.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är sant som jag sade – och det vet alla – att man nästan till 100 procent finansierar verksamheten i dag, men om ltl Danne Sundman skulle ha hört efter så sade jag att man kan ställa krav att de skall bidra med någonting själva. Men gör man inte det utan betalar 100 procent så är det den som betalar som har ansvaret att man inte ställer några krav! Och därvid är ltl Danne Sundman beredd att betala 100 procent - jag har inte hört honom ställa några som helst krav på att de skulle dra in egna pengar! Ltl Danne Sundman vill i dag inte bli jämförd med de övriga borgerliga partierna. Vissa dagar finns det ingenting som skiljer er åt, men i dag skiljer det plötsligt! Det är lite svårt att veta ltl Danne Sundman när du inte uppgår i det totala samförståndet utan avviker! Det är klart att man kan ha en åsikt om att man skall satsa på privat, men om man aldrig visar det i politisk handling, ltl Danne Sundman, så förefaller det ändå mest som bara prat och det är inte någon trovärdighet bakom ett sådant ställningstagande överhuvudtaget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade har Obunden Samling tagit initiativ här i lagtinget om sådana här saker. Det är att visa på vad man har för åsikter. När det gäller de borgerliga partierna och att vi är del av en massa som är identisk, så visst har vi en gemensam värdegrund med vissa partier, men vad vi åtminstone inte gör är att vi utgående från omgivningens färg ändrar vår färg hela tiden som en kameleont. Vi har alltid våra uppfattningar och försöker vår politik så långt det går, men vi är bara tre av 30, så vi får igenom vissa saker och andra får vi inte igenom. Det märkliga är ofta i åländsk politik när man är ute och kör på sin politiska väg så kommer socialdemokraterna och tutar och kör om på högra sidan,  men det är väl för att det är ingen som samtidigt vill köra om på vänstra sidan! Men jag tycker att det finns ganska intressanta saker att diskutera i eventuella regeringsförhandlingar - om vi har en sådan här samsyn med socialdemokraterna i den här sakfrågan så ser jag fram emot att mötas om det!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Man känner igen det här när ltl Danne Sundman blir lite ställd i debatten så kommer de här djurassociationerna upp i hans hjärna, och vi har ju hört det där förut. Den andra bilden är det här med köra osv.

 

Vi är öppna för att hitta finansieringar för offentlig verksamhet på många olika sätt. Världen kan inte stå stilla. De borgerliga partierna i lagtinget resonerar som på femtio- och sextiotalet med finansiering av offentlig sektor! Då gick det till som ni nu gör hela tiden: ni skall äga, statlig finansiering och statligt ägande!  (Från salen, vicelantrådet: absolut inte!)Det är sättet att driva samhället framåt på. I hela vår omvärld har man lämnat den modellen, oberoende om man är höger eller vänster. Det kanske skulle vara bra att se hur det fungerar i omvärlden. Det är inte något extremt att privata föreningar tar ett eget ekonomiskt ansvar för sin verksamhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Diskussionen om hantverksskolan känns bekant! Jag vill säga några saker. För det första har hantverksskolan aldrig funnits vid Ålands folkhögskola. Det som flyttade dit var Ålands kvinnliga hemslöjdsskola, som hade bara textilslöjd. Sedan upphörde det därför att det fungerade inte. Det var helt riktigt. Den försvann i folkhögskolan. Så återuppstod utbildningen i konst- och hantverksföreningens regi som Ålands hantverksskola; då man också införde trä- och metallslöjd. Den har alltså aldrig funnits vid folkhögskolan, utbildningen dock till viss del. Ålands kvinnliga hemslöjdsskola var en skola som var landskapsunderstödd och sköttes precis på samma sätt som de andra skolorna. Genom den privaträttsliga föreningen blev skolan stödd till 100 procent. Inga krav ställs på hantverksskolan när det gäller utbildningssystem, läroplan, kärnämnesundervisning, närvaroplikt osv. De sköter det och de sköter det bra, det fungerar. Jag håller med och jag har alltid sagt att hantverksskolan är en bra skola som ger den utbildning åt dem som går där på det sätt de vill. Så långt är vi överens.

 

Jag vill också säga att jag tycker att om och när hantverksskolan flyttar till folkhögskolan hoppas jag verkligen att den faktiskt skall finnas kvar som Ålands hantverksskola. Jag vill att föreningen fortfarande skall ta ansvar för den. Det är min förhoppning, för jag tror att skolan som den bedrivs nu måste bedrivas privat; annars kommer man att ställa många andra krav och då kommer det inte att fungera.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var verkligen intressant! Om jag förstår ltl Gun Carlson rätt anser hon, som ifjol ansåg att skolan skulle flyttas till naturbruksskolan – det var absolut klart att det skulle vara det bästa, men nu skulle det vara folkhögskolan som skulle vara det bästa – att skolan för att bibehålla sin identitet drivas privat vid folkhögskolan; annars är risk för att den förlorar sin identitet. Jag undrar om det står så i budgeten. Så har inte jag uppfattat den utan jag har förstått att man skall integrera verksamheten i folkhögskolan som en linje bland flera andra. Men jag tackar för synpunkterna! Det är klart att det är som ltl Gun Carlson säger om den historiska utvecklingen, men det är samma idé och tradition och det finns en koppling mellan utbildningen vid Tosarby och den linje som fanns för den kvinnliga hemslöjdsutbildningen på folkhögskolan. Jag kan inte se att det skulle gå bättre i dag att driva textillinjen vid folkhögskolan än det gick då när man ville flytta, och då var huvudmotivet just identitetsfrågan: man ville rå om sig själv och man ville att skolan skulle ha en egen plats i den åländska kulturmiljön. Men det kanske löser sig med de där skyltarna, som vi hörde här, att det står på den ena Ålands folkhögskola och på den andra Ålands hantverksskola, så blir det bra med det!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi är överens om att det skall vara två skyltar, två skolor ja! Jag hoppas för min egen del och för hantverksutbildningens del att det skall bli så därför att hantverksutbildningen i hantverksskolan är upplagd på ett helt annat sätt än all annan utbildning i våra skolor och därför behöver det vara på det sätt som det sköts om. Det är absolut min övertygelse. Ijolf föreslog jag själv naturbruksskolan därför att vi såg att det skulle vara det allra mest fördelaktiga för hantverksutbildningen, men man har också under utredningens gång under det här året kommit fram till att det blir för dyrt. Här handlar det om pengar. Man tror att man kommer att nå samma möjligheter för hantverksutbildningen vid folkhögskolan, om den placeras där, man tror att det blir synergieffekter eftersom många inom folkhögskolans utbildningar också är intresserade av hantverksutbildningarna och har få möjligheter i dag att kunna utnyttja det. Bygger man de verkstäder som behövs, speciellt träslöjds- och metallverkstaden kommer man att kunna ha synergieffekter som jag hoppas att båda skolorna skall kunna använda. Det är anledningen till att jag stöder hantverksskolans flyttning till folkhögskolan, men jag vill ha den som en egen enhet och jag hoppas att konsthantverksföreningen orkar stöda den och sköta den på samma sätt som nu.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker i det här sammanhanget att det är en stor lycka att ltl Gun Carlson är ordförande i finansutskottet för då kan hon driva frågan om att det skall vara en separat skola i folkhögskolan för att just slå vakt om det åländska hantverket. Det tycker jag känns bra i det här sammanhanget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det känns tryggt att veta att även socialdemokraterna vill driva borgerlig politik. Vi har hört det ett antal gånger under det senaste året att man därifrån står för borgerliga värderingar och borgerlig ekonomisk politik. Det känns tryggt! Det intressanta är att den diskussion vi nu för har sin utgångspunkt i en socialdemokratisk motion och vi hörde nu diskussionen kring vad som bekostas av vem osv. och att detta skulle vara någon slags socialisering av själva utbildningen. Men om man är så öppen som vtm Barbro Sundback sade för att hitta alternativa finansieringsmodeller för skolan och ställer krav på det, varför hittar vi inte spår av det i de motioner som ligger: dels det som är utgångspunkten nu, hemställningsmotionen och så har vi också en finansmotion som ligger, varför finns inte det resonemanget med i någon av dem, om det är så att man så hemskt gärna också vill se annan typ av finansiering? För egen del tycker jag att det skulle vara helt naturligt, men det brukar inte vara så lätt att lyfta in de typerna av finansiering som betyder att man skall ha mera från den som går i skolan kanske eller från andra källor.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är inte för sent att föra in olika resonemang i de här sammanhangen. Inte tror jag att någon motion som skrivs av ltl Johan Ehn är komplett till alla delar. Jag tror att jag själv och flera av mina kolleger här kan vittna om att man kan driva ganska omfattande samhällsverksamheter med ett ganska blygsamt offentligt stöd. Jag har själv dragit igång flera stora verksamheter som fortsättningsvis går bra, som är dynamiska och utvecklas. Jag har faktiskt konkret erfarenhet av det. Det vill tydligen inte lagtinget heller ta tillvara, utan man vet bäst och man kör på i gamla hjulspår. Det tycker jag är trist. Det finns nämligen möjligheter i dag med blandad finansiering, men det tycks inte finnas i huvudet på de flesta, åtminstone de som har suttit i landskapsregeringar som jag minns – utan det skall skattemedel till 100 procent och så tror man att sådana här på-papperet-fusioneringar skall bli så billiga och bra. Men det är inte så enkelt, speciellt i det här fallet, men i de flesta när man har olika målgrupper. Om det skall vara en separat skola, som sägs här, vid folkhögskolan så låter det som att göra mera våld än nöden kräver. Det är inte så där enkelt att driva bara retorik, utan jag har erfarenhet av blandfinansiering och jag tror att det finns stora möjligheter. Vi har inom den ideella sektorn föreningar, inte bara de som har nämns här, men som driver stor verksamhet, nästan till 100 procent med PAF-medel, som har många anställda med rätt höga löner. Det där måste man ta itu med, för den tredje sektorn är viktig. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror på att det man diskuterar är viktigt och jag sade ingenting annat i min replik här tidigare heller. Jag betvivlar heller inte att vtm Barbro Sundback har stor erfarenhet av att jboba inom den ideella verksamheten och jag vet också att hon har ett stort engagemang där, men det är vi också många andra som har; även undertecknad har ett engagemang bl.a. inom frivilliga brandkårsväsendet osv., så jag vet att det går. Det jag ville ha sagt med min replik är bara det att den beskrivning vi fick i vtm Barbro Sundbacks anförande var att det var i princip bara från socialdemokratiskt håll som man ville se den här biten med blandfinansiering. Men jag ville då med min replik visa på att visst finns också den här diskussionen levande hos oss andra också. Men det strandar ofta på att vi hamnar in i diskussioner där det inte går att förverkliga sist och slutligen, utgående från att debatten hamnar i ett sådant läge att det blir omöjligt, tyvärr! Men öppnas upp har det gjorts här, vi är flera som tycker så här, så månne det inte skall gå att ordna då också!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Johan Ehn och jag nog kan finna varandra i den här diskussionen. Där är inte de största problemen, utan när man tänker på hantverksskolan tror jag att man alltför länge har tänkt på den som en av landskapets skolor. Det är det som är grundproblemet och är det en landskapets skola så skall den finansieras till 100 procent av landskapet och då skall landskapet besluta om var den skall vara och verksamhet osv., men det är en förening som driver utbildning i privat regi och som tillsvidare har fått nästan hela sin finansiering från landskapet. Jag skyggar lite när man säger att när det är vi som betalar så skall vi bestämma. Det är klart att man skall ha ett inflytande, men samarbete framom diktat tror jag på i sådana här sammanhang. Den här skolan försvarar sin plats mycket väl, den har många elever jämfört med många av landskapets egna skolor. På något vis om man skall spara pengar, så tycker jag att man skjuter över målet när man håller på och trakasserar hantverksskolan och skall flytta den hit och dit för att man tror att då skall man kanske rädda en del av landskapets budget. Så mycket pengar rör inte det  här sig om, utan nog skall man titta på andra verksamheter om man vill strukturera om utbildningssektorn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi alla kan vara överens om att vi vill att livet går vidare för Ålands hantverksskola och på ett bra sätt. Jag vill bara poängtera att jag tror att alla de aspekterna som vtm Barbro Sundback tog upp om skolans verksamhet säkert kan skötas på ett lika bra sätt på Ålands folkhögskola. Jag vet inte vad som skulle hindra det. Om vi tar aspekten med unga elever och äldre så kan det vara berikande för båda att komma tillsammans, särskilt ur den synpunkten att många unga kanske kan hitta en livsstil där som hantverkare eller få ny inriktning på sina tankar och också få utbyta erfarenheter med de äldre, så jag ser det nog inte som en nackdel att en äldre och en yngre generation kommer ihop. För den delen kan det också vara trevligt för unga hantverkare som söker sig till den här utbildningen. Vi kan också söka synergieffekter om man vill utveckla hantverksskolans verksamhet i en mera studieförberedande riktning så att man kan läsa andra ämnen där också; det kan man delvis också göra i dag på hantverksskolan. Men jag tror att det går att förbättra den sidan också om man kommer ihop på folkhögskolan. Jag tycker att vi bör se detta som en möjlighet och inte bara se det negativt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att ltl Raija-Liisa Eklöws resonemang håller i praktiken. Det är ett i och för sig logiskt resonemang, men om vi först tar detta med att det inte skulle vara någon skillnad rent förvaltningsmässigt om skolan låg vid folkhögskolan eller om den var kvar i Tosarby, så är det avgörande om det skall bli en linje vid folkhögskolan. Då kommer rektorn för folkhögskolan att vara rektor också för hantverksutbildningen. Det är långtifrån den frihet som man har i dag och som här framhölls som det som är attraktivt för dem som går i skolan, att de i hög grad under det här året formar som sin egen utbildning och det de vill syssla med och skapandet med handen. Samma sak är det att om man drar den slutsatsen att en flyttning till folkhögskolan skulle göra om utbildningen så att den var mera integrerad i vårt utbildningssystem genom att utveckla den till en studieförberedande linje, så tror jag att man igen tappar en mycket väsentlig bit av utbildningen, dvs. att den inte alls är teoretisk. Det är i alla fall inte utgångspunkten; det finns säkert teoretiska element i utbildningen, utan utgångspunkten är handens skapande kraft och det är det som är så attraktivt i dag för många människor som sitter framför datorer år ut och år in och får dessa  utmattningsdepressioner och andra yrkessjukdomar på grund av för ensidigt intellektuellt arbete. Den här utbildningen är väldigt viktig därför att den bygger just på eget skapande. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Vi kan se möjligheterna i flytten nu. Det finns inget beslutat om formerna. Vi får försöka alla att politiskt påverka utformningen. Om man vill utveckla skolan är det bra att vi nu får säga hur vi vill ha det. Att det är en fri skola med fria linjer är bra för dem som vill ha det, men kanske den skulle bli ännu mera attraktiv om däri skulle ingå en möjlighet att också räkna det som merit för vidarestudier och då menar jag särskilt de yngre eleverna, som möjligen söker sig dit. Vi har nu alla möjligheter och skall inte bara se det negativa.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Men är det inte en tankefälla att tro att en utbildningslinje eller en utbildning i hantverk vid folkhögskolan skulle ge något slags poäng. Folkhögskolans utbildning är uttryckligen också en fri bildningsinstitution och man vill absolut inte inordna sig i gymnasialstadiet. Man har en helt separat lagstiftning och alla försök att på något vis integrera de linjerna i det övriga utbildningssystemet har kraftigt tillbakavisats av ledningen för folkhögskolan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringesledamoten Lars Selander:

Fru talman!

Redan i rammeddelandet som gavs till lagtinget i slutet av april 2004 aviserade dåvarande landskapsstyrelsen att vi hade andra tankar på hantverksskolans framtida placering. Sedan dess har vi jobbat vidare med det och undersökt de tre återstående alternativen vad gäller placering, dels att vara kvar i Tosarby, dels att flytta till naturbruksskolan och sedan det som föreslås i landskapsregeringens förslag till budget för 2005, dvs. att planera vidare med en flyttning till folkhögskolan.

 

Det är så att vid hantverksskolan i dag bedriver man ganska varierande utbildningar. Vi har trä, vi har metall, vi har textil, och i textil ingår både färgning, tryckning osv. Nuvarande lokaliteter i Tosarby är, precis som har nämnts här tidigare, för små och oändamålsenliga. Det räcker inte bara med att bygga till en verkstad utan det fordras också ombyggnader av befintliga utrymmen för främst textilsidan. Skulle man gå in och titta på naturbruksskolan visar det sig,  precis som sades här tidigare, att ekonomiskt sett blir det den största kostnaden att flytta den dit eftersom det medför de största omändringarna vad gäller tillbyggnader osv.

 

När det gäller alternativet folkhögskolan är det rätt som har sagts här att det finns till viss del motsvarande utbildningar vid Ålands folkhögskola i dag och det är också så att det förekommer ett samarbete redan i dag och har funnits i flera år mellan folkhögskolan och hantverksskolan i Tosarby på så sätt att studerande flyttas mellan skolorna och även lärarresurser flyttas mellan skolorna.

 

När det gäller utrymmesbehoven är det så att det är önskemål från lärarna vilka utrymmen som behövs, så det som sades här tidigare i ett inlägg att det var från landskapsregeringen ger jag inte mycket för! I den tidigare planeringen har lärarna vid hantverksskolan varit väldigt mycket delaktiga i planeringsarbetet.

 

Om det nu är så att Ålands lagting går in för det budgetförslag som finns är det meningen att man skall fortsätta planeringen med en lokalisering av hantverksskolan vid folkhögskolan  och med det hittar vi väldigt stora pedagogiska synergieffekter med detta, eftersom de ungdomar som i dag går vid folkhögskolan och som har en ettårig utbildning i konst och hantverk skulle ha möjlighet att sedan kunna direkt fortsätta vid hantverksskolan, som skulle vara en form av påbyggnad av det som redan finns i dag vid folkhögskolan. Sedan är det så att de studerande vid hantverksskolan har ämnen som design och liknande. Det har man också vid folkhögskolan och där har vi redan i dag samma lärare.

 

Det var någon här tidigare i dag som talade om att plöja ner någon miljon. Det är just det som det skulle ha blivit fråga om, om hantverksskolan skulle ha varit kvar i Tosarby eller om man skulle ha flyttat den till det tredje alternativet. Men genom att flytta hantverksskolan till folkhögskolan tar vi också ett ekonomiskt ansvar.

 

Det sades också att det finns en hantverksutbildning uppe i Jakobstad. Det är helt rätt. Det finns inom Optima, en av fem som ingår i denna helhet. Det har funnits i ett antal år och det har fungerat mycket bra där som en del av helheten Optima, icke längre som något självständigt, det är helt felaktigt. Det finns också motsvarande lösningar på svenska sidan där man har flyttat in fristående utbildningar som har varit av hantverkskaraktär, bl.a. uppe i Härnösand och där det har blivit en mycket bra fungerande lösning i framtiden för den.

 

Det som jag har tyckt att har varit mycket problematiskt i dag med nuvarande lösning är det att för att kunna fungera i både trä- och metallverkstäderna måste man ha väldigt små studiegrupper. Vi pratar om fyra-fem stycken, på grund av utrymmesbehov. Med en flytt till folkhögskolan skulle vi kunna ha större grupper, hela gruppen skulle kunna jobba tillsammans och måste inte delas; då gör vi ekonomiska vinster vad gäller driften – och det tycker jag är mycket bra!

 

Det har också kommit fram en felaktighet här som jag vill rätt till. Studerande vid folkhögskolan får poäng när de studerar vidare. Så är vårt antagningssystem uppbyggt, så det som sades tidigare får ni glömma, det var fel.

 

Som sagt, i förslaget till budget finns det ett förslag till skrivning från landskapsregeringen att fortsatt planering skall ske med en flytt av hantverksskolan till folkhögskolan, dels ekonomiska orsaker ligger bakom, men också väldigt mycket pedagogiska fördelar av att flytta den. De två utbildningarna skulle nämligen väldigt bra komplettera varandra och tillsammans skulle det bli en mycket bra lärarresurs som skulle samverka. Jag tycker alltså att det är bra att utskottet här har förkastat motionen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringesledamoten Lars Selander talade om den här miljonen, jag förstod att han tyckte att det var för mycket pengar för att satsa på hantverksskolan. Är det inte ungefär lika mycket som ett inköp av ett skolfartyg kostar? Är det inte ungefär samma belopp det rör sig om? Jag vill gärna få det bekräftat om jag har fel på den här punkten. Det beror alltså lite på hur man prioriterar igen.

 

Fru talman!

Jag tycker att det ligger mycket i det resonemang som landskapsregeringesledamoten Lars Selander för, men jag har en annan utgångspunkt. Han talade om ungdomarna på folkhögskolan och hur bra det skulle vara för dem om utbildningen och resurserna som finns i Tosarby flyttar till folkhögskolan, och det kan man säkert komma fram till. Men min uppfattning är att det här är en friare form av utbildning som just genom sin placering och sin fria utbildning kan locka mycket bredare underlag av elever. När det gäller tanken att när man flyttar till folkhögskolan så skulle man kunna få mycket mera elever så undrar jag: Finns det faktiskt något underlag för att de här elevgrupperna skulle växa, att det alltså finns en stor efterfrågan på platser inom utbildningssystemet för att bli hantverkare? Jag har uppfattat att en av kvaliteterna med utbildningen i hantverksskolan är att läraren har tid med personlig handledning just på grund av att de är så pass få.

 

Landskapsregeringesledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

Jag glömde bort en sak i mitt anförande. Redan i dag är det så att utbildningen vid Ålands folkhögskola bedrivs på andra grunder än övrig gymnasialstadieutbildning. De har friare. Det hade jag tänkt nämna om, så det ville jag komplettera med nu. Jag nämnde också detta med att man skulle få större elevgrupper, man skulle inte vara tvungen att dela elevgrupperna när och om man flyttar hantverksskolans utbildning till folkhögskolan. När det gäller kopplingen till skolfartyg osv., så är det så att sjöfartsutbildningen i landskapet sysselsätter väldigt många studerande. Att bedriva undervisning med utrustning som är 40 plus får vi ta i en annan diskussion, om det är så att vtm Barbro Sundback anser att det är helt relevant om vi skall vara på vågens framkant när det gäller sjöfartsubildningen i landskapet!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting emot skolfartyget. Jag tänkte bara att när man bedömer vad som är dyrt och billigt är det bra att sätta in det i något slags referens. Man har under åren satsat kolossalt mycket på utbildningsavdelningen i fastigheter och andra saker. Jag tycker nämligen inte att det rör sig om så kolossala summor för hantverksskolan, om man tycker att den har ett viktigt värde och en viktig funktion att fylla. Men jag fick inte riktigt något klart besked om elevunderlaget. Ett problem med många av våra skolor är faktiskt att de har sviktande elevunderlag och i folkhögskolan går det lite upp och ner, men det är en ganska stor andel som slutar och jag tycker mig ha märkt att detta att man spjälkar upp utbildningen på alltför mycket utbildningar inte heller stärker skolans verksamhet, så jag tycker att det finns en viss oro för hur det skall gå med folkhögskolan. Men när det gäller elevunderlaget frågar jag: Skall vi sikta in oss på ungdomar som skall gå på hantverksutbildningen på folkhögskolan eller varifrån skall eleverna komma? Jag tror att det blir betydligt svårare att få de vuxna människorna som nu söker sig till utbildningen av helt andra skäl än ungdomar som kanske går på folkhögskolan.

 

Landskapsregeringesledamoten Lars Selander, replik:

Fru talman!

När det gäller hantverksskolans elevunderlag visar facit att även där har det varit varierande årskullar. Innevarande år är det något fler, och det är väldigt roligt. När det gäller frågan om lärare osv., som berördes, har vi vid folkhögskolan ungdomsutbildning, men även där har vi äldre studerande som finns där. När det gäller hantverksskolan har vi främst äldre studerande och går de på samma plats kompletterar det väldigt bra att ha både äldre och yngre på samma ställe som får utbildningen. Det vet jag av erfarenhet eftersom jag har varit drygt 20 år inom skolvärlden. Jag tror alltså inte att vtm Barbro Sundback behöver vara så väldigt orolig till den delen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Hantverksskolan i Tosarby är en skola som har förorsakat mycket diskussion i den här salen. Det betyder också att det finns många som är engagerade. När jag begärde ordet råkade det sig just då i salen finnas fyra stycken som har varit ansvariga för utbildningen och som jag tror att har varit lite involverade i Tosarby. Nu har ltl Gun Carlson försvunnit, men vi är fortfarande tre kvar. ”På min tid” blev det aktuellt med verkstadsbyggnaden. Utbildningsavdelningen fick i uppdrag att ta fram en ritning. Vi talade hela tiden om en verkstadsbyggnad. Jag vill säga det att vi blev lite förvånade när vi fick ritningen på någonting som betydligt mera liknade en skolbyggnad. När det gäller ordet ”verkstadsbyggnad” associerar man till någonting i sin sinnevärld som inte riktigt överensstämde när sedan ritningarna kom. Det var en väldigt trevlig ritning, det måste jag säga, men den var dyr. Den bedömdes som dyr utgående från vad vi har resonerat om för pengar och utgående från sinnebilden av vad vi trodde var en verkstadsbyggnad. Först fick de i uppdrag att försöka titta på om man inte ändå kunde göra det lite enklare och få ner kostnaderna; samtidigt började också diskussionen komma upp att det handlar egentligen inte bara om verkstadsbyggnaden utan det är så att om vi riktigt ser sanningen i vitögat är det också en fråga om att ganska snart renovera själva skolbyggnaden. Detta gjorde att man började ta sig en funderare: är det rätt att vi via de här byggnaderna bestämmer oss för framtiden s.a.s. i Tosarby, och innan man ville göra det – kanske utredning nummer ett – så skulle det utredas om förhållandena, hur man skulle göra. Då kom man till de olika förslagen med folkhögskolan, naturbruksskolan, också husmodersskolan var väldigt aktuell och att sedan att vidbli det gamla. Den arbetsgruppen var så ”försiktig” att den vågade aldrig komma med ett prioriterat förslag utan de lyfte bara fram olika alternativ: här finns det olika alternativ, och de presenterade vad det ena alternativet innebar och vad det andra innebar, men de ville inte ta ställning till vad som kunde vara alternativ ett eller två. Jag tror att skulle man i det skedet ha vågat göra det hade man varit mycket längre på väg. Efter det blev det lite stagnation i hela planeringen och det hade nog väldigt mycket att göra med, vågar jag säga, ett regionalt tänkande. Det fanns ett politiskt regionalt tänkande så att det blev en låsning och stannade upp, så jag han i alla fall inte med mera under min period och sedan har det fortsatt undan för undan och här står vi i dag. Det är ingenting som jag tycker att har varit bra för skolan, tvärtom. När jag har träffat dem efter det har det sagt att det värsta av allt har varit att inte veta om framtiden. Det är så med nästan allt vad vi sysslar med att den långa väntan och ovissheten gör att man tappar sugen på vägen. Jag tror att skulle man ha valt vilket alternativ som helst – det är naturligt att de ville vara kvar där de är – och bestämt sig för att nu skall vi göra någonting bra av det här, nu vill vi göra någonting bra av det, då lyckas man ofta, om man har de förtecknen ”att det här skall gå bra”. Jag tror att nästan vart man än hade flyttat skolan, med de positiva tankarna, hade det lyckats. Nu står vi inför det som har kommit längst i tankarna i alla fall i och med att vi har ett budgetförslag, nämligen folkhögskolan och jag tror också att här kan det bli en bra hantverksutbildning, men jag understöder också de tankar som ltl Gun Carlson har att det är viktigt att skolan får ”leva sitt eget liv”, att föreningen för skolan finns kvar osv. Men trots det finns det synergieffekter som landskapsregeringesledamoten Lars Selander redan nämnde: det finns kunskap, lärarkapacitet osv., som är nära varandra, som kan springa över och hålla lektioner, man kan få heltidstjänster av det som kanske är deltidstjänster i dag osv. När det gäller flera elever noterade jag att åtminstone när jag var med i planeringen – men det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess – sades det nog att vi skulle kunna ta in mera elever om det skulle finnas utrymme för dem. Då ansågs nog utrymmet vara en hämsko för att ta in elever. Vi skall också komma ihåg när det gäller ung och gammal att det finns två behov i den här skolan: både och. Visst finns det många unga i dag som väljer den här utbildningen för att sedan kunna gå vidare och specialisera sig på högre nivå, men grundutbildningen krävs för att de skall kunna ta steget vidare. Sedan finns det de äldre som väljer att göra ett avbrott i sitt yrkesliv, som har nämnts här, man kanske har lekt med tanken att börja utveckla detta mer och man väljer en ny bana i sitt liv osv. Det finns de som bara behöver det här året som en andningspaus och går tillbaka till sitt eget yrke efter det. Det finns alltså redan i dag ett ”ungt spår” och ett spår för lite äldre i hantverksutbildningen.

 

Vi får inte prata bort det här längre, för det viktigaste för skolan är att de får veta vad som gäller och man utvecklar det till något gott utifrån det.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att det är socialdemokraternas avsikt att försöka prata bort eller förlänga beslutet för hantverksskolan utan vår avsikt är nog att det skall komma till ett bra beslut för skolans utveckling. Vi anser att det bästa alternativet är att bygga ut på plats i Tosarby.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Varför jag sade att man inte får prata bort det är med erfarenhet av de år som har varit. Det har varit olika politiska åsikter som har gjort att det har tagit så här länge. Nu  har vi också olika politiska åsikter i salen och det gör mig lite rädd, att skjuter vi upp det igen! Oberoende vad det blir nu så måste det få bli någonting för skolans skull.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Det är två saker jag vill säga. Det talas mycket om placeringen här och Tosarby ställs mot Markusböle. Jag tycker att Markusböle och platsen invid folkhögskolan är en ytterst värdig plats för skolan. Vi skall komma ihåg att om man ser utifrån självstyrelsens utveckling på olika platser kanske Kastelholm och det området representerar den svenska tiden och så har vi Bomarsund som den ryska, men om vi pratar om självstyrelsetiden är Finströms kommun, Markusböle och folkhögskolan kanske den plats där självstyrelsen definitivt föddes, så jag tycker att det är en mycket värdig plats att placera skolan på.

 

Fru talman!

När det gäller diskussionen om finansieringen av verksamheten håller jag mycket med om det som sagts att man bör också tillåta privat finansiering av utbildning och man borde också ställa högre krav på sådant. Då tycker jag att man borde fundera på en skolpeng som man har i Sverige, där det egentligen är fritt att starta vilken skola som helst inom vissa villkor bara det söker elever till den och den är meningsfull och att de får en utbildning. Det här utanför motionens kläm, men det har som sagts nämnts. Jag var själv med och öppnade lite dörrar för en svensk skola som skulle etablera sig på Åland: en skeppsbyggnadsskola som skulle omsätta 12 miljoner kronor i året och skolverket i Sverige sade att det var helt okej att den öppnas på Åland, men tyvärr tackade man nej här i sjökvarteret. Nu är skolan i full gång i Gävle; den kunde vi ha haft på Åland med svenska skolpengar, men så blev icke fallet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag har svårt att tänka mig att vi skulle börja med Markusböle hantverksskola därför att namnet Tosarby hantverksskola är ett välkänt ”brand” som man säger. Det är ett varumärke som borgar för kvalitet. I stora delar av Norden känner man till vidareutbildning från Tosarby hantverksskola. När elever från Åland söker sig vidare till t.ex. Steneby skolan så vet lärarna och intagningskommittén där att eleverna har den här basen, de har en viss kvalitet på sin grundutbildning, och att då börja bygga upp en Markusböle hantverksskola känns lite dumt  - eller skall man ha Tosarby hantverksskola i Markusböle!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är viktigt med ”branding”. Det blir väl fråga om en s.k. rebranding där man tvättar upp varumärket, som egentligen borde vara Ålands hantverksskola, att det inte spelar någon roll vilken by den är i. Jag tror inte att det är något stort problem utan mycket större och omfattande varumärken har tvättats och ändrats både till innebörd och utseende, så det tror jag inte är något problem om man vet att verksamheten kvarstår.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Grundproblemet kvarstår ändå att i den beredning som finns skall Tosarby hantverksskola integreras i Ålands folkhögskola och då har man verkligen tappat bort varumärket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2004-2005 angående utökad idrott alternativt idrottslinje på gymnasieskolan. (HM 25/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Kulturutskottet har behandlat en motion av ltl Brage Eklund m.fl. där motionärerna föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att genomföra en satsning på utökad idrott alternativt en idrottslinje på gymnasienivå. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen under sommaren 2004 fattat beslut om att det vid Ålands lyceum skall erbjudas ett studieprogram med inriktningen idrott och hälsa. De elever som väljer den här inriktningen får möjlighet att fördjupa och utveckla sina kunskaper och sin medvetenhet om gymnastikens och idrottens betydelse för det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet. De studerande skall även ha möjligheter att i sitt studieprogram bedriva specialträning inom någon idrott. Studierna inom inriktningen genomförs i samarbete med Ålands idrottsförbund.

 

Eftersom den satsning som efterlyses i motionen kommer att genomföras föreslår utskottet att motionen förkastas. Denna satsning har diskuterats en längre tid och har nu kommit till skott. Jag tycker att en sådan här satsning ligger bra i tiden; med tanke på de ökade hälsoproblem vi har är det viktigt att man har en sådan här inriktning. Det är också viktigt att de ungdomar som vill satsa på idrott professionellt kan studera på gymnasialstadiet här hemma.

 

Utskottet är synnerligen tillfreds med landskapsregeringens politik i det här fallet.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Som motionsställare måste man vara tillfreds med resultatet. Vi har tidigare debatterat motionen i samband med budgeten och då kanske det var lite olika åsikter om vem som har ställt förslaget och vem som har drivit på frågan. Även i samband med vicelantrådet Jörgen Strands förklaring angående åtgärder som landskapsregeringen har gjort under året sade han att det var en av de saker som landskapsregeringen har drivit.

 

När vi skrev motionen fanns det en arbetsgrupp som har gjort en utredning över möjligheterna att inrätta en idrottslinje på gymnasialstadiet. Det fick vi reda på när det var valtider och vi hade ett seminarium där det fanns representanter från idrottsrörelsen som var lite oroad över att det inte hände någonting, att det inte blev någon fortsättning. Det är grunden till att vi sedan motionerade. Om landskapsregeringen när jag inlämnade motionen har påbörjat förslaget att införa en idrottslinje vågar inte jag svara på. Jag har försökt hitta ett datum när landskapsregeringen tagit beslut om att påbörja den här linjen, men tyvärr har jag inte hunnit få det. Det spelar inte så stor roll utan huvudsaken är att linjen inrättas. Jag är inte alls ledsen om landskapsregeringen tar äran åt sig för att ha drivit fram den, utan vi skrev motionen därför att vi tyckte att det var en bra sak och vi ville få lite fart på frågan. Det blev det och om det sedan var med vår hjälp eller om landskapsregeringen på eget initiativ gjorde det får väl andra ta reda på!

 

Jag vill i varje fall tacka landskapsregeringen för att de har drivit den här frågan och att den på det här sättet har blivit verkställd.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det viktiga är att frågan genomförs. Förklaringen till varför den har inte genomförts tidigare var att vi tog initiativet i den landskapsregering som satt efter valet 1999 genom ledamoten Lindeman. Sedan åkte vi ur regeringen. Vi lovade i valrörelsen att driva denna fråga vidare från vårt parti och det har vi också gjort när vi har kommit in i den nya landskapsregeringen. Jag tycker att det är gott att vi här har en samsyn. Jag var också och lyssnade på det seminarium som Ålands Framtid ordnade på hotell Pommern. Jag tror också att detta går att utveckla vidare och jag hoppas att det här är ett första steg; man kan komma ett steg längre i den här frågan också, men vi får utvärdera det efter en tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Som ltl Brage Eklund säger är det inte någon idé att hålla på och tjabbla om vem som skall ta åt sig äran för initiativet utan det viktiga är att detta har genomförts. För egen del ser jag, precis i likhet med vicelantrådet Jörgen Strand, att det kan finnas möjligheter att utveckla det här vidare. Vi vet att vi har ett försök till reform på gång angående gymnasieskolan och skulle man få en gymnasieskola organiserad som det förslag som vi från Frisinnad Samverkan har lyft fram tidigare med en enda gymnasieskola skulle man också kunna få linjen mera spridd. Nu är det så att försöket finns på Ålands lyceum och det betyder att det blir en begränsad mängd med ungdomar som kan välja den här biten, men ser man framåt på utvecklandet av gymnasieskolan som helhet kan det här också växa till någonting som kan bli ännu större och ännu bättre. Vi kan alltså bara konstatera att vi är flera som har tagit initiativ både från Ålands Framtids och från Frisinnad Samverkans sida och det har blivit ett resultat av det här som vi hoppas att skall kunna utvecklas.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. lagmotion angående ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen. (LM 1/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi fyra motionärer föreslår i en lagmotion en ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen.

 

Bakgrunden till motionen är följande: Åland tillämpar i dag en generös hållning till tjänstledighet för politiska förtroendeuppdrag för anställda inom den offentliga sektorn. Det är givetvis positivt i sig, det leder till att vi har flera kandidater i de politiska valen. Men vi fyra motionärer anser dock att det negativa överväger i många avseenden faktiskt. Systemet bidrar till stor obalans när det gäller det offentliga respektive privata sektorernas representation i det politiska livet. Det bidrar också till en stor osäkerhet för de vikarier som under tiden skall upprätthålla de viktiga befattningarna och den osäkerheten leder till att vikarierna ofta söker sig bort, trots att de annars på alla sätt utför arbetsuppgifterna på ett bra sätt.

 

Värst blir konsekvenserna om det är en ledande tjänst, eftersom denna otrygghet/osäkerhet drabbar ett stort antal arbetskolleger. Det naturliga är att om en chef får tjänstledighet så plockas personer i följande rangordning upp i stället, så det blir ett ganska stort vakuum i många fall.

 

Det här leder till att förvaltningen många gånger gör ett sämre jobb och det är någonting som drabbar alla ålänningar. Det här är någonting som är särskilt tydligt när det gäller tjänsterna som avdelningschef vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Här har vi under långa perioder haft tjänstledighet. Vi har haft en lagberedningschef som var tjänstledig i 20 år, en kanslichef i ungefär motsvarande tidsperiod, en näringschef som var tjänstledig i 12 år. Nu är detta ändrat i lagen, men det är inte lyckat, milt sagt, om en avdelningschef som skall arbeta i nära samverkan med landskapsregeringens politiska del både har egna politiska ambitioner och utnyttjar sin tjänst i politiska syften. Vi anser därför att det krävs en lagändring som säkerställer att förvaltningen kan fungera utan onödiga friktioner för att på bästa sätt betjäna Ålands folk.

 

Avslutningsvis, fru talman, är motionärernas förhoppning att lagutskottet inser allvarets art i motionen och behandlar frågan i brådskande ordning. Vi har turen att ha lagutskottets ordförande Roger Eriksson här, så vi kanske kan få en signal när det gäller det.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag har läst lagmotion nr 1/2004-2005 angående ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen.

 

Jag anser att lagmotionen bör förkastas.

 

Om jag har förstått motionen rätt vill man inskränka rätten till tjänstledighet för politiskt uppdrag ytterligare så att den rätten helt skulle fråntagas landskapsregeringens avdelningschefer.

 

Som grund anför man bl.a. den osäkra situationen för den tjänstledige avdelningschefens vikarie. Denne vikarie upplever stor otrygghet och söker sig bort trots att de annars är lämplig för tjänsten. Vidare skriver man att värst är konsekvenserna för arbetskollegerna som drabbas av otrygghet, vilket per automatik leder till att förvaltningen gör ett sämre jobb! Man skriver även att det inte är ändamålsenligt att en avdelningschef har egna politiska ambitioner!

 

Fru talman!

Denna lagmotion torde stå i konflikt med de flesta av våra grundvärderingar om demokrati, yttrandefrihet, jämlikhet inför lagen och rätt att delta i samhällsbyggandet m.m. De grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna åsidosätts helt i denna lagmotion.

 

I grundlagen 1 kap. 2 § garanteras bl.a. att den enskilde har rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling.

 

I 2 kap. 6 § sägs att alla är lika inför lagen.

 

I lagmotionen siktar man in sig på landskapets avdelningschefer, att just den yrkesgruppen inte skall ha rätt till någon tjänstledighet på grund av politiskt uppdrag! Varför man har riktat in sig just på avdelningscheferna torde endast motionärerna ha kännedom om.

 

Man kan fråga sig varför man inte tar andra med, t.ex. byråcheferna eller går uppåt i hierarkin, då till kanslichefen. Man bygger även in ett klasstänkande i förvaltningen, att vissa, mycket viktiga tjänstemän inte kan få tjänstledigt för politiskt uppdrag.

 

Här föreslås i en lag att en rättighet (tjänstledighet) inte skall tillfalla alla, beroende på vilket yrke man har!! Och denna rättighet (tjänstledighet) är intimt förknippad med politiskt uppdrag. Men nog att alla andra yrkesgrupper skall ha denna rätt till tjänstledighet, som det nu är enligt gällande lag, fyra år.

 

Ni förstår nog nu att detta inte motsvarar vår västerländska rättsuppfattning. Den som är intresserad kan även läsa Europarådets människorättskonvention, artikel 14, Internationell konvention om mänskliga och politiska rättigheter, artikel 23.

 

I lagmotionen framkommer att det upplevs som problematiskt att en avdelningschef har politiska ambitioner. En lagändring krävs för att undvika onödiga friktioner.

 

Enligt grundlagen 2 kap. 12 § råder yttrandefrihet, enligt 14 § rösträtt och rätt till inflytande. Dessa grundrättigheter kan inte inskränkas med lag. Hela vår rättsuppfattning bygger på detta faktum. Också de nämnda konventionerna stöder detta, artikel 10 och artikel 19.

 

Tvärtom, framkommer det ur grundlagen att det allmänna borde sträva till att befrämja den enskildes möjligheter att deltaga i samhällelig verksamhet och påverka beslut som gäller honom själv. Men här hos oss går utvecklingen och speciellt den här lagmotionen i helt motsatt riktning.

 

Riktigt tokigt blir det om man beaktar den situationen när och om någon av de utpekade avdelningscheferna blir gravid, sköter barn med vårdpenning, föräldraledighet, pappaledighet, hemvårdsstöd m.m.

 

Alla dessa system är lagstadgade. I konsekvensens namn borde även dessa inskränkas, om motivet är den otrygghet som drabbar vikarier och kolleger. 

 

Det här var alltså min signal.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När jag efterlyste en signal från lagutskottet var min förhoppning att den signalen skulle vara att det skulle bli en snabb behandling av motionen. Men den signal som lagutskottets ordförande gav var helt fel. Före han ens har satt sig in ordentligt i motionen och behandlat den i utskottet har han bestämt sig för att den skall förkastas. Jag undrar förstås på vilka grunder! Ltl Roger Eriksson undrade också varför bara avdelningscheferna tas fram i motionen. Om han också uppfattar det så att kanslichefen skulle stå på sidan om, har vi formulerat oss oklart, men det är så att avdelningscheferna – den typen av chefer – måste ha allmänhetens förtroende och de måste också ha den politiska ledningens förtroende. Det här har ingenting att göra med verkligheten, men om jag tar ett rent hypotetiskt exempel. Ponera att någon avdelningschef efter 10-20 års tjänstledighet skulle komma tillbaka och börja ta upp sin gamla tjänst, så det förstår var och en att efter man har varit politiskt aktiv skulle detta vara helt ohållbart att kunna sköta sina arbetsguppgifter på ett objektivt sätt. Det är enbart ett hypotetiskt exempel, men när inte ltl Roger Eriksson förstår varför, han förstår inte problemet, så ville jag ta det hypotetiska exemplet.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Mitt anförande gick ut på att det är grundlagsstridigt att lyfta ut en yrkesgrupp så att de inte skall ha samma rättigheter som alla andra. Det är det som jag närmast har siktat in mig på. När det gäller signalen, så visst, ärendet behandlas i vederbörlig ordning i lagutskottet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är nöjd med det sista svaret. Jag fick lite uppfattningen att lagutskottets ordförande helt plötsligt började få lite bråttom när han menade att den skulle förkastas innan motionen ens har hunnit remitteras till utskottet. När det gäller den här typen av grundlagsenliga invändningar är det just därför vi har ett specialutskott som skall gå igenom de frågorna och se om det är på det sättet som ltl Roger Eriksson redan nu påstår. Det får vi ta ställning till när betänkandet kommer tillbaka, men jag hoppas att man också ser på ärendets synnerligen speciella art och att man på ett objektivt sätt, utan några kopplingar till vare sig det ena eller det andra hållet, behandlar motionen på ett sakligt sätt. Det är det enda vi begär.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Med all respekt för ltl Roger Eriksson är det nog så att det inte är vi andra som borde läsa på utan det är ltl Roger Eriksson, dels på motionen och dels på de övriga dokument som ltl Roger Eriksson nämnde i sitt anförande. Det här strider på intet sätt mot grundlagen. Det är ingen rättighet man har, utan det är någonting man har beviljats genom den lagstiftning, som vi här i Ålands lagting har antagit. Det här systemet har man i kommunerna där en ledande tjänsteman inte är valbar, man är inte ens valbar. Här handlar det inte om valbarhet utan det handlar om att man har rätt eller inte till tjänstledighet, man får ställa upp i val och får välja att bli politiker, det är inte några problem, så man kan inte argumentera med grundlagen mot det här, absolut inte.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det kan man visst göra! Jag har inte diskuterat valbarheten utan att rätten till tjänstledighet skall förbjudas för vissa yrkesgrupper. Det är enbart det jag har diskuterat, ingenting annat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det handlar inte om att förbjuda någonting eftersom det finns en ännu större grupp i samhället, nämligen de privatanställda som står för 70 procent av de arbetsförmögna. De har inte sådana här rättigheter automatiskt i lag. Inte handlar det om förbud utan det handlar om i vilken utsträckning vi tillåter att man är tjänstledig från en tjänst i offentlig sektor för politiskt uppdrag. Det handlar inte heller om sjukdom, graviditet eller någonting sådant, utan det handlar uttryckligen om uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen. Det är viktigt att skilja på saker och ting i den här debatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag tycker att det är fint att man kan tänka i lite nya banor och då vill jag tacka motionärerna för det, särskilt de två nedre undertecknarna, nämligen de socialdemokratiska representanterna, för att man har tänkt i lite nya banor i den här frågan, som vi har debatterat tidigare här i lagtinget och som jag faktiskt tycker att är ganska angelägen, inte bara utgående från det hypotetiska exempel som ltl Anders Eriksson tog upp utan också ur ett demokratiskt synsätt.

 

Fru talman!

Läser vi i motiveringen så visst är det ett problem att det råder en ojämlikhet vem som får tjänstledigt för politiskt och inte. Är du privatanställd kan du få tjänstledigt om du har en välvillig arbetsgivare, men det är nog inte i så många fall tänkbart att man får fyra år tjänstledigt. Som offentligt anställd har du det automatiskt fyra år rakt av, du har laglig rätt till det. Det är en stor skillnad på det. Är du företagare kan det finnas en möjlighet att kombinera ditt företagande med lagtingsuppdrag, men det är för de flesta inte troligt, du måste vara ute på fältet och slå in dina spikar osv. Det kan också vara en sådan effekt att man som politiker har åsikter som är lite obekväma och då kan man inte vara företagare privat – också sådana exempel har berättats för mig. Visst är det så att man som offentligt anställd har en stor fördel i jämförelse med att icke vara anställd i offentlig sektor. Vad innebär detta? Vi kan när som helst räkna innantill i lagtinget att det finns flera kandidater som härrör från offentlig sektor i val än vad det procentuellt finns anställda i offentlig sektor. Det blir också flera valda eftersom utbudet är större och har varit så en längre tid. Det är på gott och ont. Är du anställd i offentlig sektor har du säkert kunnande om den offentliga sektorn på ett annat sätt, men jag tycker att det tänkande vi saknar här är det som kommer från det privata näringslivet: entreprenörstänkande och framför allt ett ekonomiskt ansvarstagande som företgare har i större utsträckning. Det är ovanligt att vi ser det i lagtinget i någon större utsträckning.

 

Det innebär också att det blir så många offentligt anställda att man kan nästan säga, fru talman, att offentlig sektor tar makten över sig själv. Det är så många offentligt anställda i lagtinget så att man för en politik som är vänlig för dem som är offentligt anställda så att de skall rösta på en fortsättningsvis. Då hamnar man i något slags rondell, som det brukar uttryckas i tidningarna, att demokratin flyttas från folkstyre till styre av dem som jobbar i den offentliga sektorn. Nu är jag ganska drastisk i mina funderingarna, men man ser faktiskt sådana tendenser, fru talman, och vi har faktiskt sett sådana tendenser de senaste dagarna här i Ålands lagting. Det här är absolut en angelägen fråga.

 

När det gäller konkret det som motionen föreslår att man skulle begränsa tjänstledigheten för avdelningscheferna så visst ligger det en poäng i det. Det är inte bra om avdelningschefer har politiska ambitioner, utan avdelningschefen i den typ av organisation vi har i dag skall vara landskapsregeringens verktyg. Säger landskapsregeringen åt avdelningschefen att spring rakt in i väggen nu, så skall avdelningschefen sätta fart och fast det gör ont i näsan osv., så skall man springa rakt in i väggen! Det var förstås ett karikerande exempel, men hur som helst skall avdelningscheferna utföra den politik som lagting och landskapsregering bestämmer; avdelningscheferna skall inte ha egna politiska ambitioner. Däremot kanske man kan påpeka det i det här konkreta fallet, att man inte vill springa in i väggen, för då får man ont i näsan osv. – om ni förstår min liknelse.

 

Jag tycker helt seriöst att lagutskottet skall ta motionen till noggrann behandling och jag tycker faktiskt att lagutskottet kan överväga att godkänna den. Det här är någonting som jag har ansett angeläget sedan länge.

 

Ett alternativ, fru talman, är att man gör avdelningscheferna uttryckligen politiska, att avdelningscheferna tillsätts av landskapsregeringen när landskapsregeringen byts ut. Så ofta som vi byter landskapsregering nuförtiden, så kanske det inte är så klokt, men jag tror att man kan komma därhän också att vi har politiska avdelningschefer – ”landskapssekreterare”. Det är också ett alternativ.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman gör i vanlig ordning en frontalattack mot offentlig sektor och de offentligt anställda, vilket jag tycker är orättvist i det här sammanhanget. Det är ändå skäl att påpeka för honom att lagmotionen berör enbart att inte tjänstledighet kan beviljas avdelningschef. Att sedan använda hela den offentliga sektorn på det sätt som han gör tycker jag är orättvist liksom att tala om att offentliga sektorn bestämmer om offentliga sektorn osv.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Inte skall man uppfatta det som någon attack mot offentlig sektor utan tvärtom tar jag tillfället i akt att debattera en fråga som nu ingår i motiveringen till lagmotionen, vilket är fullt tillåtet enligt lagtingsordningen. Jag försökte säga att jag har ingenting emot offentlig sektor, men jag är emot det att offentlig sektor får för stort inflytande i det som borde vara ett gränssnitt av folket, de anställdas inom offentligt sektor specifika vikt ökar jämfört med andra medborgare. Det tycker jag att vi skall slå vakt om att inte skall vara fallet. Vår demokrati bygger på att varje medborgare har en röst och den skall väga lika mycket. Dessutom när vi kommer till själva systemet hur det fungerar i lagting och landskapsregering skall vi vara fria från sådana kopplingar som är av oss själva konstruerade, som också här i lagtinget gör att vissa har högre specifik vikt. Sedan får man ha en högre absolut vikt – det är jag för, för jag har själv ganska hög sådan vikt!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Danne Sundmans åsikt att varje röst skall väga lika mycket, men jag uppfattar fortfarande att han attackerar den offentliga sektorn.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill ta avstånd från att jag skulle attackera offentlig sektor. Jag tycker vi skall ha en offentlig sektor. Vi skall kunna ha vissa angelägenheter som vi sköter gemensamt. Det tycker jag är en fin sak att vi är så pass civiliserade att vi kan vara överens om det. Men för att den offentliga sektorn behövs det anställda, rätt så många inom vissa verksamheter. Då måste de anställda och den delen av samhället ha trovärdighet inför den andra delen; det får inte bli en konflikt mellan privat anställda och offentligt anställda, så att offentligt anställda har större fördelar än privat anställda. Det är viktigt att påpeka, att vi måste ha trovärdighet inför varandra i dessa två sektorer. Att påpeka problem är inte attackera offentligt sektor, utan det är bara att påtala att det finns en snedvridning och den är som sagt lätt att bevisa, det är bara att räkna och jämföra statistik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Lagmotionen finner jag mycket tänkvärd. Jag tror att det är viktigt att lagsutskottet tar sig en ordentlig funderare på den. Precis som beskrivs i motionen finns problem som inte bara kan sopas under mattan hur som helst. Vi vet att det i praktiken har uppstått problem och vi ser bara genom att föra det resonemang som man för i motionen att det finns uppenbara problem med den här biten.

 

Det som jag ser som den största problematiska delen ur min synvinkel är att än så länge har vi opolitiska tjänstemän. Beredningsgrunden är faktamässig och skall ske på en sådan grund att politikerna sedan skall kunna fatta ett beslut. Ser man hur man har det runt omkring oss, både på finska och svenska sidan, så har vi tjänstemän som är tillsatta på politisk grund som jobbar som politiska sekreterare osv. Där finns en större möjlighet att kunna ha ett politiskt engagemang med också. Jag vill betona, att jag vill definitivt inte beskära möjligheten till politiskt engagemang från någon, men däremot tror jag att det är viktigt att man funderar kring vilka roller man kan komma att ha när ett ärende skall behandlas, ett ärende där man i ena stunden kan sitta som beslutande i Ålands lagting eller i Ålands landskapsregering, för att sedan ett år senare sitta i den situationen att man då skall ta sig an att börja verkställa ärendet, trots att man kanske har haft en politisk åsikt som har varit precis tvärtemot. Det kan bli väldigt tungt och det kan bli väldigt svårt att skilja på de bitarna. Det finns säkert människor som klarar den här biten, men bara det att misstanken uppstår om att man inte kan göra på det sättet, gör också att det blir svårt att få legitimitet för de beslut som vi fattar i dessa organ.

 

Den diskussion som lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson tog upp om grundlagsvidrighet tycker jag är en intressant diskussion som jag tycker att utskottet absolut måste titta vidare på. Men det jag inte förstår i resonemanget – utan att vara någon expert på grundlagen och tolkning av den – är att vi redan har en snedvridning som enligt det resonemanget då också borde bli på gränsen till grundlagsvidrig. Det är nämligen så att det är bara vi som jobbar inom den offentliga sektorn som har rätten till att bli tjänstlediga. Alla som jobbar inom den privata sektorn måste, när man ställer upp i val, antingen ha en överenskommelse med sin arbetsgivare om att man får tjänstledighet eller så får man helt enkelt ta skeden i vacker hand och stiga åt sidan från sitt jobb, säga upp sig. Det är ett system som vi redan de facto har. Med det resonemang som ltl Roger Eriksson förde är risken stor att vi redan i dag har ett system som är grundlagsvidrigt. Det skulle vara intressant att höra om ltl Roger Eriksson kunde lägga ut texten mera kring ett sådant resonemang.

 

I övrigt hoppas jag att man från lagutskottets sida noggrant tittar på motionen och ser om det faktiskt inte finns någonting som borde göras.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

I likhet med flera andra talare tycker jag att det här är en intressant motion. Det för mina tankar tillbaka till det som vi har diskuterat tidigare, speciellt ltl Danne Sundman och jag flera gånger, att vi borde på Åland ha, som han sade, politiskt valda avdelningschefer. Vi vet att i Sverige t.ex. har man politiskt valda statssekreterare som sitter mittemellan ministern och avdelningschefen och skall se till att ministerns politik genomsyrar hans avdelning. På Åland kan vi förstås inte ha det, vi är för små, då måste vi utöka personalen, men jag tycker att det skulle vara intressant om man någon gång skulle komma till att man skulle ha politiskt valda avdelningschefer som skulle sitta under mandatperioden på fyra år. Då skulle det vara mycket lättare att i sitt politiska värv få genomslagskraft av det man vill på avdelningen.

 

Fru talman!

Motionen är positiv och jag vet att Åländsk Center stöder den och speciellt tycker jag meningen är bra som lyder: ”Resultatet är att förvaltningen gör ett sämre jobb, något som drabbar alla ålänningar, både skattebetalare och konsumenter av offentliga tjänster.” Det tycker jag är en mycket bra beskrivning på varför man borde ändra lagen. Vi är alla i det här huset tillsatta för att tjäna ålänningarna.

 

Jag hoppas att lagutskottet gör en seriös och snabb behandling av detta ärende.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 8 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.09).