Första behandling

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

21 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltla Gun Carlson, Harry Jansson, Jan Salmén och Mika Nordberg för deltagande i självstyrelsepolitiska nämndens och lagutskottets resa till Bryssel. Vice talman Gun-Mari Lindholm anhåller om ledighet för privat angelägenhet och lagtingsledamot Folke Sjölund anhåller om ledighet för deltagande i Finlands kommunfullmäktiges möte.

Beviljas.

Meddelande

Meddelas att val av fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem för finansåret 2009 kommer att förrättas vid plenum 8.12.2008. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast 5.12.2008 klockan 15.00.

Detta var talmanskonferensens beslut senaste onsdag men talmannen vill påpeka att lagtinget dock på förslag av talmanskonferensen med stöd av 56 § 3 mom. arbetsordningen kan besluta att valet ska framskjutas och eftersom önskemål har kommit att så skall ske, så torde det bli beslutet inkommande måndag. Detta som information till lagtinget.

Det svar på enkel fråga som finns utdelad på lagtingsledamöternas bord har skriftligen överlämnats till lagtinget inom utsatt tid och kommer också att ges muntligen vid plenum den 15 december. Antecknas.

Remiss efter bordläggning ärende 1

Landskapsregeringens framställning om höjning av landskapsandelarna för socialvården. (FR 7/2008-2009). /Fu/ (Bordlagd 1.12.2008).

Ärendet bordlades den 1.12.2008 då beslut fattades om remiss till finansutskottet.

Diskussion.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Det blev en diskussion om frågeställningen kring konsumentrådgivningen och behörighetsfrågor och självstyrelselagsändring under förra diskussionen och jag ville beskriva historiken hur det här ärendet har skötts från landskapsregeringens sida. Det här är en process som har pågått under ett lite längre skede. Det inleddes redan hösten 2007 i och med att man då planerade den här åtgärden från regeringens sida. Det var då handels- och industriministeriet som höll i det här ärendet. Man hade avsikten att överföra konsumentrådgivningen, alltså förvaltningen och hanteringen för den här verksamheten från kommunerna till magistraten, att alltså staten skulle sköta den. Det innebär också att det fanns en anledning att gå in i självstyrelselagen eftersom enligt självstyrelselagens 30 § 11 punkten sägs att det är kommunerna som sköter konsumentrådgivningen, eller det är så att landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och kommunerna sköter det. Det har i princip varit kommunerna som har ansvarat för det.

Då föreslog man från handels- och industriministeriets sida att man skulle upphäva den 11 punkten i 30 §. Från landskapsregeringens sida gav man ett yttrande på den här frågan som gavs 5 november 2007, där säger man att man vill att 11 punkten skall vara kvar och att man fortsättningsvis låter landskapsregeringen ansvara för förvaltningen av konsumentrådgivningen och att man i stället för att ta bort punkten skulle utbyta kommunerna mot magistraten eller rikets myndigheter. Det var alltså förra landskapsregeringen som gav det här utlåtandet. Allt det här var en praktisk och tekniska förändring av själstyrelselagen. Sedan har arbetet gått vidare inom handels- och industriministeriet. Där tror jag att det finns en brist i hanteringen mellan justitieministeriet och handels- och industriministeriet. Vanligtvis är det justitieministeriet som ansvarar för ändring av självstyrelselagen. Där av tror jag att bristen är att man inte samtidigt som man överlät en proposition till riksdagen, då borde man samtidigt ha överlåtit en självstyrelselagsändringsproposition till lagtinget i samma omgång. Det gjorde man alltså inte och där av har det inte blivit en parallell beredning mellan riksdag och lagting. Däremot har jag nu fått information att justitieministeriet har tagit tag i saken och man kommer inom de närmaste dagarna att föredra ett propositionsförslag för presidenten och så kommer det att komma hit till lagtinget. Det är alltså ett misstag som man har gjort mellan handels- och industriministeriet och det är inte bra men det är förklaringen.

För landskapsregeringens del noterade vi förstås det här i samband med att vi arbetade med budgeten, att här kommer alltså att bli en självstyrelselagsändring. Då levde jag i tron att såsom man brukar göra många gånger när det är mindre ändringar, att man kommer när man öppnar självstyrelselagen ändå att det skulle återkomma i en sådan proposition. Samtidigt konstaterade vi när vi diskuterade budgeten i landskapsregeringen att det var viktigt att ha en diskussion med lagtinget. Därför var också kansliansvarige till självstyrelsepolitiska nämnden och informerade nämnden om vad som var på gång.

Det är lite om hanteringen eftersom jag förstod att man undrade hur det här hade gått till. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tackar lantrådet för en bra redogörelse för hur ärendet har behandlats. En ytterligare upplysning som vore bra att få är hur behandlingen i riksdagen har gått till. Har man behandlat den i sedvanlig ordning där? Hur har grundlagsutskottet varit inkopplat o.s.v., har landskapsregeringen någon kännedom kring dessa frågor?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag har fått information av riksdagsledamoten som har följt upp ärendet. Där har man inte heller behandlat det på ett sådant sätt att grundlagsutskottet har varit inkopplat. Man alltså brustit där det kan man konstatera. Riksdagsledamoten har tagit upp den här saken och vi har fört ett resonemang kring den. Det är förstås inte landskapsregeringens sak. Det viktiga är att sådana här händelser inte skall inträffa. När det är en självstyrelselagsändring så skall den alltid till grundlagsutskottet.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag vill också passa på att tacka lantrådet för det här förtydligandet om hur allting hade gått till historiskt sett. Inom centern har vi ytterligare en frågeställning. Jag kan tillstå att den kommer upp lite sent. Vi borde ha varit aktivare i beredningen men bättre sent än aldrig. Det vi funderar över är självstyrelselagen, alltså 30 § punkt 11. Där står det "De uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivning ankommer på kommunerna skall i landskapet skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och kommunerna." Tittar man på framställning nr 7 Höjning av landskapsandelar för socialvården, har vi noterat att landskapsregeringen redan från den 1 september 2008 har övertagit konsumentrådgivningen från kommunförbundet och inom ramen för avtalet med magistraten kommer staten att ersätta landskapet för de kostnader som konsumentrådgivningen förorsakar.

Det man inledningsvis kan konstatera är att, framställningen från rikssidan alltså lag om konsumentrådgivning, borde ha tillställts Ålands lagting tidigare. Det är självklart. Den egentliga frågeställningen är, kan landskapsregeringen påta sig detta ansvar och inleda ett samarbete med magistraten innan självstyrelselagen har blivit ändrad. Rent politiskt sätt kan man tycka att det är dumt att som ledare från ett av regeringspartierna i talarstolen i Ålands lagting ifrågasätta huruvida den egna regeringen har gjort rätt eller fel? Men från centern sida anser vi, att om vi har varit med och bidragit till ett misstag så erkänner vi det om så har skett och är beredda att hjälpa till för att försöka lösa detta. Självstyrelsepolitiska frågor, det som är grunden för hela vårt Åland, får inte vara avhängiggjorda av att det går prestige i dem varken för en person eller för ett parti. Med anledning av det jag har framfört hoppas jag att finansutskottet kanske med behjälp av lagutskottet, kan titta på dessa frågeställningar.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Mitt anförande skulle ha gällt samma sak som ltl Veronica Thörnroos tog upp och jag tycker att det är bra om finansutskottet tittar vidare på detta. Det är faktiskt på det sättet att om man tittar i självstyrelselagen, 30 § så finns den här skrivningen, formuleringen om hur detta skall göras. Den är inte helt oproblematiskt att göra på ett annat sätt när man har självstyrelselagen som grund för hur det här skall göras. Jag har samtidigt förståelse för en pragmatisk syn på att lösa problem, men börjar man göra det när det gäller självstyrelselagen kan det långsiktigt leda till problem för oss själva. Vi ifrågasätter och börjar göra tolkningar av självstyrelselagen och själva visar på att skulle vara "okey" att göra. Det är inte till fördel för oss när det gäller diskussioner med riksmyndigheterna framledes. Jag hoppas att finansutskottet kan titta på detta och se vad man kan göra. Vi vet att det är på gång, som lantrådet redogjorde för, en förändring av den här biten och då löser det sig men fram till dess måste vi ha en annan lösning än den att vi inte använder oss av självstyrelselagen egentligen om man är krass. Detta har pågått sedan 1 september.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag tänkte inte blanda mig i den här konstitutionella frågan, det finns så många experter här i salen som klarar det bättre. Från socialdemokraterna är vi mera intresserade av innehållet i den här lagstiftningen. Förra gången den diskuterades här förklarade finansminister Perämaa att den här lagstiftningsåtgärden var bra av två skäl. För det första att det innebär att vi sätter i kraft rikets lagstiftning om ett så kallat pensionsavdrag och ett arbetsinkomstavdrag. Detta är särskilt bra enligt ministern för det skapar köpkraft hos grupper som har begränsade ekonomiska inkomster. Min fråga då var i vilken mån detta gynnar också dem som lever under den så kallade relativa fattigdomsgränsen? Det andra var att detta är en kompensation som kommunerna får på sina sociala anslag. Det är den modell man har valt, alltså samma som i riket. På Åland kunde vi ha valt att dessa pengar går till kommunerna och kommunerna som har egen självbestämmanderätt bestämmer hur man använder dessa pengar. Här har regeringen önskat detaljstyra det betydligt mera än så.

Jag tycker att jag fortfarande saknar uppgifterna om vilka hushåll som favoriseras av den här avdragsförändringen och i vilken mån de mest utsatta kan dra någon nytta av detta. Jag har en känsla av att det inte är så att ensamförsörjare och pensionstagare som lever under den relativa fattigdomsgränsen drar så stor nytta av det här. Jag tycker att det är viktigt att få svar på dessa frågor för detta är egentligen inledningen på en egen åländsk skattediskussion. Då är det viktigt att de regerande partierna talar om för väljarna hur man vill att skatterna skall tjäna som ett fördelningspolitiskt instrument.

Den här diskussionen där kommunerna ständigt är i centrum skulle vi gärna förflytta så att man mera talar om individerna, medborgarna. Det är de som berörs allra ytterst både när det gäller skatteuppbörden och när man på olika sätt försöker utjämna inkomstklyftorna med hjälp av skatter.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! I samband med budgetförslaget beskrev vi förändringen samt att vi skulle komma med den här kompensationslagstiftningen senare. Just nu är det kompensationen som diskuteras och åtgärden diskuteras i samband med budgeten. Landskapsregeringen och jag har samma åsikt som vi framförde då att dessa åtgärder, eftersom de riktar sig till låginkomsttagare och pensionärer, är en lämplig åtgärd i detta läge. Vi har inte siffror på exakt hur många hushåll som påverkas, exakt vilka personer och ensamstående o.s.v. som påverkas. Det kan vara sådana personer som lever under den relativa fattigdomsgränsen som kanske inte betalar skatt överhuvudtaget så berör förstås inte av en sådan här skatteåtgärd. Den beredning vi gjorde inför budgeten säger att den här ändringen innebär lättnader för pensionärer eftersom det här är en åtgärd för att binda pensionsbeskattningen och låginkomsttagarna gynnas speciellt också.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det där är väldigt allmänna kommentarer och det förstår man själv när det framställs på det sättet att det avsikten. Jag tycker fortfarande att man är för diffus. Man borde kunna vara mera konkret. Kan ministern säga vad han menar med låginkomsttagare? Vilka årsinkomster gäller det? Finns det överhuvudtaget en sådan precision i resonemanget? Annars är det ju ingen åländsk anpassning överhuvudtaget. Det finns ingen analys av konsekvenserna för det åländska samhället utan det är en direkt kopia av resonemanget från Helsingfors. Det är inte fel i det men säg det då, så får jag vända mig till finansutskottet och hoppas att de vet mera vad som sker med de åländska hushållen om vi gör så här.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Precision krävs säkert och det ligger till grund för våra beslut. Det räckte för oss och för landskapsregeringen när vi tog beslutet. Det var i samband med budgeten som beslutet togs. Vi fick en beskrivning av vår förvaltning i beredningen, att just den här åtgärden riktar sig till låginkomsttagare, eftersom det är en omfördelning av ett avdrag i statsbeskattning till kommunalbeskattningen, alltså en mekanism där emellan för att gynna låginkomsttagarna. De personer som har låga inkomster kunde enbart gynnas via kommunalskatten på det här sättet. Men exakt vilka hur det skiljer sig för olika inkomstnivåer det har jag inte ett precist svar på så här ur bänken idag. Det här gynnar speciellt pensionärerna eftersom det är en förändring av pensionsbeskattningen och för oss är det mycket vällovligt att pensionärer med låga inkomster kan gynnas av den här åtgärden. Jag tycker att ltl Barbro Sundback borde beskriva varför det här inte skulle vara bra.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Minister Perämaa jag har inte sagt att det här inte är bra. Jag har sagt att jag vill ha konkret information om på vilket sätt det här påverkar åländska pensionärer och låginkomsttagare. Det jag har förstått idag av den kommentar jag har lyckats pressa ur ministern, är att detta knappast gynnar dem som lever under den relativa fattigdomsgränsen. Det anda är att ministern tydligen inte heller vet riktigt hur det slår för de åländska skattebetalarna och pensionärerna. Det är bara en allmän åtgärd som man i bästa fall hoppas har den här effekten. Det är bra om det har den effekten men vi kan inte mäta det om vi inte har någon uppfattning idag vad vi förväntar oss av den här åtgärden.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Jag tycker att lantrådets intressanta tillbakablick och redogörelse varför det har gått som har när det gäller den mekanik i självstyrelselagen som inte har fungerat när vi blir att ta över behörigheter som vi inte har haft tidigare. Förklaringen var bra men jag tycker att man inte bara kan lämna det med att det var så där det gick till. Jag skulle väldigt gärna höra mera hur man ifrån regeringschefens sida ser på att den här situationen så att den inte skall upprepas igen.

Talman, det som gör en mera fundersam är att utöver de skattesänkningar som man i Finlands riksdag har beslutat om och som jag och de flesta i den här salen tycker är bra är att man har en omläggning av kommun och servicestrukturen i Finland där man för över olika arbetsuppgifter mellan kommunerna och staten. Den här framställningen visar på ett ganska klart sätt att det som man gör på rikssidan blir vi på något sätt att reparera efteråt utan att vi själva egentligen har någon sorts tanke med vad vi vill uppnå. Som jag sade inledningsvis, skattesänkningarna är bra. Konsumentrådgivningen skulle föras över från kommunerna till staten. Vi arrangerar så att landskapet tar det. Underhållsstödet var också ett ärende som vi debatterade förra veckan. Det blir ett lapptäcke och för att få det på plats blir det en kompensation till kommunerna. Problemet med den kompensationen är förstås att den slår olika. De kommuner som redan nu har haft väldigt höga kostnader för den sociala sektorn får ännu mera, just på grund av att man får 2,5 procent till på de kostnader man har haft idag. Det är inte riktigt sund ekonomisk uppmuntran, om man säger så, ifrån landskapets sida.

Jag nämnde i remissdebatten att i Jomala kommun har vi en nettoomslutning på ungefär 14 miljoner och av det går 7,2 miljoner till den sociala sidan. Det är en oerhörd kostnadsökning på den sociala sidan. Den här kompensationen leder till att man ytterligare ökar den och det tycker jag inte är bra.

Om vi tittar på hur situationen kunde ha varit i stället, är det klart att vi kunde ha stått och drömt i det oändliga om att vi skall ha total skattebehörighet och övertagande. Den som förklarar för mig hur vi skall lyckas uppnå det med riksmyndigheterna, kommer jag personligen att ge en varm kram. Det skulle vara trevligt att få reda på det. Om vi tittar vi på kommunalskattelagstiftningen har vi makten över den men vi utnyttjar den väldigt lite som flera har varit inne på. Här har vi överhuvudtaget inte tagit vara på möjligheten att styra samhällsutvecklingen utan den här framställningen visar att vi blir i efterhand att agera på åtgärder som man tar på rikssidan. Åtgärder som kanske inte alls går i den riktningen som vi skulle vilja. Det är kanske också så som ltl Barbro Sundback var inne på, vilka blir konsekvenserna för den åländska befolkningen av det här "lapptäcket" som jag kallar det för. Vi vet att det är ett ganska komplicerat pussel med behörighetsöverförningar och kompensationer till höger och vänster för att vi överhuvudtaget skall få det här att landa. Jag har förståelse för att det inte är alldeles enkelt för finansministern att svara hur det kommer att slå för t.ex. pensionärerna.

Det jag ville säga med det här anförandet, herr talman, är att vi måste försöka titta på hur vi kan utnyttja den skattebehörighet vi har så att vi skall slippa stå här i efterhand och försöka lindra konsekvenserna av beslut som tas på rikssidan. Om möjligheten ges att man i finansutskottet kan föra ett mera principiellt resonemang om detta, skulle det vara bra. Den här lagframställningen känns inte bra.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det äger sin riktighet att det blir ett lapptäcke och vi är fullständigt eniga, landskapsregeringen och ltl Anders Eriksson om den saken. Vi har därför sagt att vi skall ta fram en egen kommunalskattelagstiftning. Då blir det inte på samma sätt att man tar ställning till ett annat förslag som påverkar vår kommunalskattelagstiftning utan det blir ännu mera aktiva ställningstaganden. Lite som kuriosa i det här sammanhanget är det hur kommunerna ser på detta. Jag tar mig friheten att nämna lite om det som diskuterades i förhandlingar med kommunförbundet. Landskapsregeringen ställde då frågan hur kommunerna ser till själva den här åtgärden med skattesänkningarna hur de kan stimulera ute i kommunerna. Det var ingenting som kommunförbundet hade funderat på alls utan man ville ha kompensationen för det. Vi måste komma in på att diskutera vilka verkningar skatteåtgärder har här i samhället. Landskapsregeringen har fört in oss i en sådan riktning att vi skall börja diskutera mera åtgärder.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Jag har noterat att finansminister Perämaa i olika sammanhang har sagt, att han har varit så tydlig, att landskapsregeringen kommer att ta fram förslag på en egen åländsk kommunalskattelag. Det är någonting som jag stöder varmt. Kan man få någon sorts tidtabell på det arbetet? Ett år har trots allt gått och skall man få förändringar till stånd och skall man göra någonting nytt bör man passa på det första året. Sedan har man fastnat i gamla strukturer och då är det väldigt svårt att få förvaltningen med sig och tänka nytt. Kan vi tänka oss att ha ett nytt lagförslag om ett år som vi debatterar här i lagtinget? Det skulle vara utformat så att det erbjuder möjligheter för oss att själva kunna styra utvecklingen i den riktning vi önskar här på Åland.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det är intressant att ltl Anders Eriksson delar med sig av sina erfarenheter av regeringsarbete och säger att det endast är det första året man kan åstadkomma saker. Jag ser något annorlunda på saken. Jag anser att vi har tre aktiva år framför oss i den här landskapsregeringen. Jag kan inte säga exakt när vi kommer att vara färdiga med kommunalskattelagen eftersom det återstår många politiska saker att diskutera, men just efter årsskiftet kommer jag att tillsätta en arbetsgrupp där kommunförbundet får ha sin representant eller representanter med. Sedan skall vi sätta igång och driva det mot målet.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Det jag sade om att landskapsregeringsarbete första året, handlar det inte bara om mina egna erfarenheter utan det är alltid så att om man kommer in i en organisation, vill man får till stånd förändringar, så skall man passa på när man är ny innan man stelnar i formerna. Jag hör nu resonemanget att man skall tillsätta en arbetsgrupp. Finansminister Perämaa får ursäkta mig, men det gör mig lite nedslagen. Jag tror inte att vi kommer att se så mycket under de kommande tre aktiva åren.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag kan hålla med ltl Anders Eriksson i hela hans resonemang om att man kanske inte borde ha tagit detta som kompensation när det gäller de sociala andelarna. De facto är det så att, fastän de kompenseras till kommunerna i form av sociala andelar, kan kommunerna använda dem hur de vill. Jag håller helt med om den åländska kommunala skattelagstiftningen. Jag vill påpeka, eftersom jag var med i förhandlingarna, att kommunförbundets utgångspunkt var en annan. Det här blev kompromissen under förutsättning att den här kompensationen skulle vara ettårig. Vicetalman Gunnar Jansson var också inne på det när det här var upp för första behandling att den skulle vara ettårig och sedan måste man komma vidare. Är det så att landskapsregeringen inte går vidare med kommunalskattelagstiftningen så är åtminstone jag beredd att diskutera en förtroendefråga mot landskapsregeringen, eftersom man har fått sådana löften att det här skall gå framåt. Jag blir också lite rädd när det gäller utredningar för allt material finns hos ÅSUB redan idag.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Anders Eriksson, replik:

När det gäller det sistnämnda så delar jag också den uppfattningen att det inte behövs så oerhört mycket utredningar mera utan det behövs politiska beslut. Ledamoten Strand sade inledningsvis i sin replik att trots att det här är öronmärkt, det finns också ett speciellt anslag i budgeten för det, så kunde kommunerna använda det hur man vill. Jag är inte alldeles övertygad om att det är på det sättet. Även om vi skulle säga att det är på det sättet så ger man ändå den signalen ut till kommunerna att det här är en extra kompensation för att man skall klara av den sociala biten. Jag tror att de signaler man borde ge ifrån landskapsregeringen sida när det gäller detta, är att man speciellt noggrant skall studera den sociala sidan precis som vi har beslutat i ledamoten Strands och min hemkommun.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag kan hålla med om den moraliska skyldigheten, men inte går landskapsregeringen in och bestämmer exakt vad kommunerna använder sina landskapsandelar till i någon form, utan de får man på basen av hur många individer man har i skolan, inom äldre omsorgen och liknande. Sedan bestämmer man själv hur man hanterar den här frågan. Jag vill också säga att utgångsläget från kommunförbundet var att få detta kompenserat rakt av beroende på vad kommunerna har förlorat i form av skatter. Det var förhandlingsutgången. Men som alltid vid en förhandling får man kompromissa för att få till stånd någonting och det här blev en kompromiss som bägge kunde omfatta under förutsättning att den var ettårig och att landskapsregeringen skulle sätta igång jobbet med egen kommunal skattelagstiftning, vilket är det enda riktiga i längden.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Kommunförbundet får både ris och ros. Kanske mest ris när det diskuteras i det här forumet. Men jag har noterat att när det gäller kommunalskattelagstiftningen har de varit synnerligen aktiva och pekat på vikten av den och det tycker jag att är bra. Däremot är jag fortfarande tveksam till att kommunerna skulle kunna använda det här anslaget hur de vill. Det är ju de facto en höjning av landskapsandelarna för socialvård. Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna använda det inom skolan o.s.v. Jag vidhåller fortfarande min uppfattning.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! I förhandlingarna med kommunförbundet enades vi om exakt det som vi nu har föreslagit i budgeten, exakt det som vi föreslår i budgetlagen. Vi enades om den här lösningen att kompensera kommunerna. Vi enades inte om att det skulle vara en ettårig lösning, vi enades om att det skulle vara en temporär lösning till dess att vi, landskapsregeringen, tillsammans med kommunförbundet har utarbetat ett nytt förslag till kommunalskattelag som sedan lagtinget förhoppningsvis skall omfatta. Det ter sig något märkligt att ltl Jörgen Strand som var med om förhandlingarna nu börjar tala om en förtroendefråga, som om det skulle finnas ett misstroende mot landskapsregeringen redan nu när vi för vår del utför och sätter igång och arbetar precis i enlighet med överenskommelsen med kommunförbundet. Det blir en märklig situation när vi samtidigt skall försöka klargöra kommunförbundets roll, om styrelseledamöter i kommunförbundet som har varit med i förhandlingarna och varit med och skrivit under avtalet, här börjar prata på detta sätt. Var och en gör hur man själv vill. Jag ska säga det ytterligare, att efter årsskiftet som avtalats sätter vi igång med arbetet med kommunalskattelagstiftningen. Jag tänker inte nu utsätta någon eller oss genom at sätta en exakt tidpunkt som vi eventuellt inte kan hålla. Jag vill inte på förhand utsätta oss för den kritiken. Det här arbetet är stort och det tar tid att ta fram det. Det finns många komplicerade frågor att lösa. Kommunförbundet har ett bra underlagsmaterial som de har tagit fram i egna diskussioner och beredningar men det förslaget är, såsom jag ser det, väldigt mycket baserat på den statliga kommunalskattelagen och frågan är då, skall vi utgå från det rakt av eller skall vi våga se på det helt och hållet utifrån vad som kunde vara bäst för oss.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag omfattar det förhandlingsresultat som vi kom fram till mellan kommunförbundet och landskapsregeringen. Men senast var ledamot Mats Perämaa upp och sade att det inte står i lagstiftningen att det är ettårigt utan det är bara temporärt för att det var så svårt att definiera det. Det framförde ledamoten Perämaa själv i den här frågan. När det gäller arbetet med en egen åländsk kommunalskattelagstiftning, så ger jag som lagtingsledamot minister Perämaa ett år för att komma fram med någon form av resultat. Blir det bara ett klassiskt liberalt utredningsarbete, då kommer jag att initiera en förtroendefråga mot ledamot Perämaa.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Vi är eniga om saken. Vi jobbar mot en för självstyrelsen på Åland viktig sak, en egen kommunalskattelag och så inleds den med att ltl Jörgen Strand, tillika styrelseledamot i kommunförbundet som vi skall samarbeta med om den här frågan, hotar med misstroende. Det utgör startpunkten för det här arbetet. Det känns bra att man får det här stora stödet redan från början. Vad gäller debatten i förrgår sade jag inte, det framgår säkert ur det stenografiska protokollet. Jag sade att vi inte har försökt beskriva det temporära i den här lagstiftningen . Jag sade ingenting om ett år. Däremot har vi sagt i budgeten och gett löften i flera sammanhang, att detta är en temporär lösning tills vi har vår egen kommunalskattelag. Tack för den goda vägkosten inledningsvis.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag stöder ledamot Perämaa och den uppgörelse som vi gjorde till fullo. Men för min del ger jag den ett år. Jag vet precis hur det var med resurs- och behovsplanen. Den skulle först komma på våren. Den skulle komma på hösten. Sedan blev den ihop rafsad med ett jättestort underskott i samband med budgeten. Det är på det sättet man jobbar. Nu har ledamoten Perämaa som finansminister möjlighet att visa att han menar vad han säger när det gäller åländsk kommunalskattelagstiftning. Jag är illa rädd att det blir som vanligt att det skall bli en utredning och att det skall tas fram oändligt med material som redan finns. Det är bara att läsa ÅSUB:s utredning och sätta igång och börja lagstifta.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag känner igen ltl Jörgen Strands retorik. Ledamoten Strand är en tidtabellsmästare. Tidtabellen är det viktiga, förmodligen inte resultatet. Det finns många stora frågor och många saker att diskutera. Kan vi ha näringslivsfördelar med egen kommunalskattelag? Det hoppas jag. Kan vi utforma lagen så att vi kan främja miljöåtgärder på något sätt? Vad kan vi göra beträffande regionalpolitiken? Vi har också frågan om hur man finansierar detta och hur uppbörden skall ske? Skall vi eventuellt sköta om alltihopa själva eller kan vi komma till avtal med skattebyrån om att de sköter detta för oss? Olika varianter kan kosta olika mycket. Därför tänker jag inte ge ett löfte om att det exakt om ett år kan vara klart. Huvudsaken är att vi får ett bra resultat. Målet har vi exakt detsamma.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! De kommunala frågorna väcker alltid känslor. Jag noterar att finansminister Perämaa sade i inledningen av sitt anförande att kommunförbundet och landskapsregeringen enades om det här paketet varom vi debatterar en del. Var det så att man var helt eniga? Till exempel när det gäller konsumentrådgivningen har jag förstått att man från kommunernas sida är tveksamma till den här kostnadsjusteringen just på grund av att det är ett frivilligt åtagande som landskapsregeringen tar på sig, utöver vad man har behörighet för. När det gäller kommunalskattelagstiftningen upplevde jag att finansminister Perämaa ville ha någon sorts signal från lagtinget om vi skall ta avstamp i rikets kommunallagstiftning eller skall vi göra det som är bra för oss. Jag skulle vilja föra det till kategorin ledande frågor. Det är klart att vi skall göra det som ar bra för oss. Det ser jag som helt självklart.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Till det sista alltså. Kommunförbundet har gjort ett ypperligt förberedande jobb, men det material som finns är ett utkast. Det är inget fel i det men det grundar sig på rikslagen. Det är inte fel på rikslagen heller men därför kan man inte automatiskt säga att vi har en grund för att ha en egen klar lagstiftning ännu. Jag vill börja från början utgående från det jag nämnde som fördelar, regionalpolitik, milö- och näringslivsutveckling m.m. Därför är det också skäl att det får ta den tid det tar. Målsättningen är bestämt klar att vi skall ha en egen kommunalskattelagstiftning. Sedan till förhandlingarna. Vid en förhandling väger man olika åsikter mot varandra, så kommer man till ett resultat. Det är ingen förhandling det heller om vi skulle gå till en förhandling med utgångspunkten att varje enskild sak som någon för fram, på något vis skall bli en del av förhandlingsresultatet. Då är det inte heller någon förhandling. Det här paketet har vi enats om.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Kanske enats om men inte har haft helt eniga uppfattningar om. Men åter beträffande det underlag som finns, vill jag säga att jag sällar mig till dem som anser att det finns ett ganska omfattande utredningsmaterial. Inte bara kommunförbundet har sådant utan också ÅSUB har mycket material redan nu. Man borde också ge den politiska signalen som skulle prioritera detta. Om det är som finansminister Perämaa säger att man vill börja om ifrån början, tro mig, det kommer aldrig att komma någonting under den här mandatperioden. Utan det är verkligen dags att börja ta politiska beslut och komma bort ifrån utredningsträsket, annars kommer vi aldrig något längre. Vi är ändå eniga om att vi vill göra någonting eller hur finansminister Perämaa. Jag vill bara hjälpa till i sedvanlig ordning.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag får tacka för det stöd jag fick från Ålands framtids bänk. Det får jag ta med mig i arbetet. Jag måste ändå påminna om att den här landskapsregeringen, liberalerna och centern, tar ett ganska stort självstyrelsepolitiskt steg som vill göra det här arbetet och utforma en egen kommunalskattelag. Den möjligheten har många regeringar haft före oss. Vi har diskuterat skattefrågor i den här salen otaliga gånger i flera tiotals år, nu tar vi ett verkligt steg. Som jag inledde den här sista repliken, det känns bra att vi har ett stöd från

Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet .

Andra behandling ärende 2

Lagutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om godkännande av överenskommelsen med Australien om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2008-2009).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag. Lagförslaget är bifallet.

Ärendets andra behandling är avslutad.

Första behandling efter bordläggning ärende 3

Näringsutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om saluhållande av vilt. (FR 23/2007-2008). (Bordlagt 26.11.2008).

Ärendet bordlades vis plenum den 26.11.2008.

Först tillåts allmän diskussion.

Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats.

Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Grunden i framställningen om saluhållande av vilt är att det skall bli lättare att distribuera vilt kött som är både nyttig och klimatsmart mat. Näringsutskottet har varit ansvarigt utskott för framställningen.

Några ord om utskottets betänkande. Orsaken till att social- och miljöavdelningen är ansvarig för framställningen är att jaktlagen är sekundär till livsmedelslagstiftningen. Utskottet har gjort förändringar i framställningen som innebär att mängden djur som får säljas ökar, men också att djuren får säljas både styckade och djupfrysta. Det gör att tanken försvinner om att uppköparen skall kunna göra en friskhetsbedömning av hela djurkroppen om olika skyddsdelar kan säljas skilda från varandra. Hygienriskerna ökar med varje hantering såsom styckning och att tillåta styckning i flera delar eller fin styckning ökar kontaminationsriskerna.

Livsmedelslagstiftning och livsmedelskontrollen har byggts upp under många år. Den får ibland kritik för att vara för sträng men det är ofta så att man saknar inte kon förrän båset är tomt. Det grundarbete som är gjort med inriktning på förebyggande arbete kan snabbt kastas omkull. Ser man vad som händer globalt finns det oroande tendenser. Vi har resistenta tbc- och gonorréstammar runt oss. MRSA som orsakar sjukhussjukan är ett gissel. Blåtungeepidemier finns alldeles runt hörnet. Både ökade rörlighet och klimatförändringen ökar smittorisken för människor och djur. Landskapsregeringens intention var att ta det lite mera piano med möjlighet till justering och förbättring när lagen har varit i kraft ett par år. Det kan bli en fråga om missriktad välvilja att öppna upp helt. Vågar partihandeln och restaurangerna köpa? Ett fall av matförgiftning som kan spåras till viltkött kan dra undan mattan för hela den potentiella marknaden. Utskottet föreslår att landskapsregeringen skall utarbeta riktlinjer för ett eget kontrollprogram för livsmedelsföretagare. Spontant ser jag vikten av möjlighet till spårbarhet samt noggrann datummärkning. Frågan är om det gör det hela än mer krångligt och styrt. Tack herr talman!

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag förstår inte ledamot Katrin Sjögrens inlägg. I stort har vi följt de svenska bestämmelserna. Man kan alltid diskutera. I framställningen stod det att man skulle få stycka det i fyra delar. Vad är det för större risk med att man skär ut filéer, stekar och liknande och säljer dem än om man har fyra delar. Rent juridiskt är det fortfarande på samma sätt som i framställningen jägaren som sist och slutligen har ansvar för att detta sköts på rätt sätt. Jag ser det också som en marknadsfråga. Vilken krögare, parihandel eller affär skulle köpa någonting som är dåligt? Det förstår jag inte. Den här egenkontrollen kommer att sköta om detta. Utskottet säger också att det skall tas fram ett egenkontrollprogram för dessa som upphandlar köttet. Det känns lite som att ledamot Katrin Sjögren är rädd för någonting som inte existerar.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är på det sättet att landskapsregeringens inställning i den här frågan är försiktighetsprincipen. De svenska bestämmelserna är endast vägledning som livsmedelsverket har gjort och är således endast riktgivande. När det gäller att stycka djur i flera delar, så ju fler delar man har desto större är risken för smittoöverföringar. Tankegången i lagförslaget var att om ett styckat djur skulle ha flera köpare, kan en av dem motta djuret och samtidigt göra den här kontrollen. Landskapsregeringen skall se på den möjligheten till egenkontrollprogram som utskottet föreslår.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Utskottet har försökt få detta utgående ifrån vad marknaden och de aktörer som vi har hört, vill ha. Vi vill inte stå i konfrontation med landskapsregeringens ursprungliga framställning utan vi försöker bara göra det här smidigare så att det skall fungera rent praktiskt också för skärgårdsbor och sådana som bor perifert som i Geta eller motsvarande. Jag hoppas att landskapsregeringen inte via förordningen, som skall tas fram enligt utskottet i samförstånd med branschen och jägarna, inte ställer till någonting som blir lika besvärligt som det var tidigare. Det är viktigt att man försöker följa andan och meningen som vi var överens om från början men som jag upplever att ledamot Katrin Sjögren nu lite backar ifrån.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Konsensus är och har hela tiden varit att man skall försöka göra detta så smidigt som möjligt. Men igen, orsaken till att det är en lag under social- och miljöbyråns ansvarsområde är att livsmedelslagstiftningen är sekundär till jaktlagstiftningen och därmed det ansvaret som landskapsregeringen har i de frågorna.

Ltl Anders Englund:

Herr talman! Det har blivit diskussion om näringsutskottets utlåtande om saluhållande av vilt och vi skrev i vårt betänkande att utskottet ser positivt på det av landskapsregeringen föreslagna lindringarna i lagstiftningen. Under vår beredning i utskottet när vi närmare satte oss in i ärende, upptäckte vi att det kanske ytterligare går att minska byråkratiseringen en del som landskapsregeringen föreslog i sitt grundförslag. Vi vet att det säkert är viktiga frågor när det är fråga om hälsa o.s.v. men vi vet att vi inte skall försöka byråkratisera saker och ting mera än vad det behövs. Det är ofta så att en myndighet inte utåt kan utöva sin makt om man inte kan ålägga någon annan någonting. Detta är kanske saker som man behöver fundera på. Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren nämnde det från svenska livsmedelsverket uttalade riktlinjerna som man har gått igenom, men i dem skriver man också om små mängder som följer: "Jägarens möjlighet att utan krav på tillstånd eller godkännande av vare sig lokal eller verksamhet leverera små mängder vilt och kött av eget nedlagt vilt till privatpersoner, t.ex. grannar eller släktingar kan anses vara ett förfarande med lång traditioner." Det var dessutom tillåtet enligt den nationella lagstiftningen som var baserad på EG direktiv som upphörde att gälla den 1 januari 2006. Livsmedelsverket anser att sådana leveranser kan ske även enligt den nya livsmedelslagstiftningen som gäller fr.o.m. den 1 januari 2006. Egentligen har detta att vara så här generös mot jägarna varit möjligt redan i ett tidigare skede. Vidare gör livsmedelverket den allmänna bedömningen att de livsmedelsburna riskerna är små för slutkonsumenten när vilt och kött av vilt levereras direkt till denne eller via lokal detaljhandel, med undantag av djurslag som kan vara bärare av trikiner och frilevande hjortar i hägn som inte är friförklarade från tuberkulos.

Detta har tagit i Sverige och vi vet att inom andra EU länder är den här lagstiftningen ännu liberalare. Det är alltid frågan att vi skall försöka göra det så bra som möjligt för våra egna konsumenter, företagare och jägare i behandlingen av den här lagstiftningen. Om det är någonting som man funderar på i detta finns det möjligheter för landskapsregeringen att återkomma, så får man behandla det framledes på nytt här i lagtinget.

Vi vet också att Finland och vi här på Åland har varit medlemmar i Europeiska unionen i drygt tio år. Då medlemskapet söktes föreställde man sig att EU inte skulle ha alltför stor inverkan på jaktfrågorna i vårt land. Sedermera har vi dock många gånger kunnat konstatera att framför allt, vi tänker på sjöfågel, vi tänker på sälarna, har spelat en avgörande roll vid skötsel av våra jaktfrågor som vi är ålagda att följa. Men här på detta område har vår subsidiaritetsprincip i EU, om man uttrycker det på det sättet, gjort det möjligt för de enskilda nationella länderna att ha en ganska egen lagstiftningsbehörighet på dessa områden och hur man vill tolka detta.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag anser att största problemet är att restaurangerna inte vill köpa obesiktat kött i bitar och nedfryst. I näringsutskottet förslag är det köparna, alltså livsmedelsföretagarna som bär ansvaret över köttets kvalitet. Jag har pratat med flera restaurangägare och alla har sagt att de inte kan ta detta ansvar om försäljaren inte har något ansvar över produktens kvalitet. Kött kan inte besiktas som nedfrysta bitar.

Ltl Anders Englund:

Herr talman! Vi har föreslagit från utskottet att det också skulle hållas kurser i kötthantering m.m. som man skall delta i både från jägarhåll och från restaurangsidan eftersom de kommer att hantera och använda köttet. I Sverige har också jägarförbundet tagit fram en DVD som man kan titta på om man vill se hur detta skall hanteras. Det här hindrar ingenting. Är det jägare som vill leverera så kan man kontakta veterinär som tittar på köttet. Det är fritt fram för vem som helst att göra det även här. Samma sak är det i vårt västra grannland.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag har läst om utbildningen till jägarna och det är väldigt viktigt att styckningsställena är besiktade och utbildning ges om köttet skall styckas i små bitar.

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman! Vi har en stor rådjursstam här på Åland och som många är ledsna på idag medan andra ser det som intressant, att det är jaktbart vilt. Idag importerar vi kött till våra restauranger från vårt västra grannland som har de här enklare reglerna. Tänk på det.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Diskussionen är därmed avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Nästa plenum hålls måndagen den 8 december 2008 kl. 13.00.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.02.)