Enda behandling

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1    Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om bostadsbidrag

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2016-2017

Enda behandling. 3

2    Förslag till budget för landskapet Åland 2017

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 5/2016-2017

Landskapsregeringen budgetförslag BF 1/2016-2017

BM 1-48/2016-2017

Plenum slutar 104

 

Plenum börjar

Upprop. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Fredrik Fredlund anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom.

Lagtingsledamoten Gun-Mari Lindholm anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av kommunstyrelsemöte i Kumlinge.

Antecknas.

Första behandling

1        Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om bostadsbidrag

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Tage Silander

Herr talman! Finans- och näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens lagförslag nr 8/2016-2017 gällande ”Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag”.

Herr talman! Landskapet tillämpar blankettlagstiftning när det gäller lagstiftning om allmänt bostadsbidrag. I riket har man nu ändrat sin lagstiftning, för det första så att de studerande som studerar i Finland ska omfattas av det allmänna bostadsbidraget istället för att som hittills få bostadstillägg till studiestödet, och för det andra har man, för att finansiera de extra kostnader som överföringen innebär, kombinerat med uppställda sparmål, bland annat stadgat att de maximala boendekostnaderna i beräkningen av nivån på bostadsbidraget sänks med fem procent.

Ändringen av rikslagen kommer att träda ikraft den 1 augusti 2017, dock så att stadgandet gällande sänkningen av de maximala boendekostnaderna träder ikraft redan den 1 januari 2017.

 

Landskapsregeringen har för sin del ansett att de studerande på Åland fortsättningsvis ska omfattas av systemet med bostadstillägg till studiestödet, och avser därför att vidta lagstiftningsåtgärder så att den i rikslagen stadgade ändringen inte träder ikraft på Åland, en ändringsåtgärd som tidsmässigt bör ske under första halvåret 2017.

Därtill har landskapsregeringen föreslagit att nivån på de maximala boendekostnaderna inte ska sänkas. Lagförändringen har en direkt koppling till budgeten för år 2017 varför ändringen kan ske i form av en s.k. budgetlag, vilket gör att lagförändringen kan verkställas i skyndsam ordning så att lagen till den delen kan träda ikraft vid samma tidpunkt som den ändrade rikslagen, dvs. den 1 januari 2017.

Eftersom det här förslaget till lagförändring är mycket färskt och därtill brådskande kan det i det här sammanhanget vara skäl att också betona vikten av att landskapsregeringen noggrant bevakar förändringar i rikslagstiftningen på de områden där landskapet har gått in för blankettlagstiftning. Även om just det här ärendet kunde hanteras på ett tillfredsställande sätt kan risken för misstag i berednings- och behandlingsskedet uppstå vid alltför stor brådska.

I debatten när ärendet presenterades ställdes frågan om hur många hushåll som erhåller bostadsbidrag, och svaret på den frågan var 491 hushåll. Därtill frågades hur det antalet står sig i jämförelse med situationen i Finland.

Enligt Folkpensionsanstaltens bostadsbidragsstatistik för år 2015 kan man bland annat utläsa följande uppgifter som kan belysa situationen något.

– 454 åländska hushåll erhåller allmänt bostadsbidrag, och man fick i genomsnitt 326 euro i bostadsbidrag per månad. I hela landet fick 246 357 hushåll allmänt bostadsbidrag, och man fick i genomsnitt 330 euro i bostadsbidrag per månad.

– 941 invånare hörde till de hushåll som fick allmänt bostadsbidrag, vilket innebär 4,1 procent av befolkningen, där man räknar med alla 0-64 åringar. I hela landet hörde 461 004 invånare till de hushåll som fick allmänt bostadsbidrag, vilket innebär att 10,6 procent av befolkningen erhöll bostadsbidrag.

– På Åland utbetalades 1 732 000 euro i allmänt bostadsstöd, vilket innebär 76 euro per person utslaget på alla 0-64 åringar. I hela landet betalade man ut 917 620 000 euro i allmänt bostadsbidrag, vilket innebär 210 euro per person utslaget på alla 0-64 åringar.

Detta för att i någon mån belysa de frågeställningar som berördes här i plenum då ärendet presenterades.

Ett par tekniska justeringar har gjorts i utskottsbehandlingen, dels så att ordet allmänt har tillförts så att benämningen på lagen istället blir allmänt bostadsbidrag, dels så att det nya 20:e momentet i 3 § förses med ett datumtillägg så att bestämmelsen i rikslagens 10 § ska tillämpas på Åland i den lydelse den har i lagen om allmänt bostadsbidrag den 31 december 2016.

Herr talman! Finans- och näringsutskottet föreslår att lagförslaget antas med nämnda ändringarna av teknisk natur.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! I likhet med utskottets ordförande vill jag understryka landskapsregeringens ansvar vad gäller blankettlagstiftningen och att man verkligen har kontroll på vad som händer på rikssidan. Det är speciellt viktigt när det gäller sociala stöd, eftersom de sociala stöden utbetalas till dem som för tillfället är svagast här i samhället.

Som saken här hanterades så fick vi information i lagtinget att det var via ett pressmeddelande som man noterade att det var förändringar på gång. Sedan har landskapsregeringen i brådskande ordning skrivit ihop ett lagförslag som utskottet delvis har gjort vissa justeringar i, som utskottets ordförande sade.

Jag och centern efterlyser en långsiktig plan från landskapsregeringen vad gäller de sociala stöden. Vilken politik avser landskapsregeringen att föra de närmaste åren? Detta vill vi veta dels med beaktande av att det är ett stort lagförslag på gång på finska sidan och dels att finans- och näringsutskottet i ett annat sammanhang fått information om komplexiteten vad gäller social lagstiftning. Vi har också ett ekonomiskt läge, som landskapsregeringen brukar påtala allt som oftast, och det gör att det måste finnas en långsiktighet, speciellt vad gäller de sociala stöden så att ålänningarna ska veta vad de kan förvänta sig.

Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen kan ta sig den tiden och göra en långsiktig planering av vad man de facto vill när det gäller stöd till enskilda medborgare. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen om bostadsbidrag för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling

2        Förslag till budget för landskapet Åland 2017

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 5/2016-2017

Landskapsregeringen budgetförslag BF 1/2016-2017

BM 1-48/2016-2017

Först tillåts diskussion. Detaljbehandlingen vidtar vid plenum den 19 december 2016.

Diskussion.

Ltl Tage Silander

Herr talman! Finans- och näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens budgetförslag nr 1/2016-2017 gällande år 2017.

Herr talman! Det är inte förnuftigt att låta landskapets ekonomi långsiktigt, år efter år, belastas av negativa ekonomiska verksamhetsresultat. Det vill ingen av oss, vare sig man företräder regeringspartier eller opposition. Målsättningen måste givetvis vara att inte över tid förbruka mer resurser än vad som finns att tillgå, utgående från nuvarande resurser eller från nya resurser som eventuellt kan skapas. Det här har konstaterats många gånger tidigare, bland annat i samband med behandlingen av budgeten för år 2016.

I regeringsprogrammet redogörs för övrigt för målsättningarna gällande den ekonomiska utvecklingen.

Den första punkten om ekonomin i regeringsprogrammet stadgar om att trenden med ett växande negativt årsbidrag och resultat ska brytas. Enligt denna första punkt på åtgärdslistan är vi således nöjda med ett negativt årsbidrag och resultat bara det inte förvärras. Men målsättningen, som också anges i regeringsprogrammet, är att inom några år kunna leverera ett ekonomiskt resultat som till och med ska ge möjlighet att bygga upp en lämpligt stor utjämnande buffert för kommande behov.

Som bekant budgeterades årsbidraget för år 2016 till minus 6,2 miljoner euro och resultatet till minus 17,6 miljoner euro, detta alltså före de extraordinära poster som härrör från uppvärderingen av fastigheter som gjordes i samband med inrättandet av fastighetsverket.

Efter inbesparingar och påspädningar som gjordes i samband med första och andra tilläggsbudgeten för år 2016 är såväl det budgeterade årsbidraget som det budgeterade resultatet på samma nivå som före budgetändringarna.

För 2017 budgeteras nu ett årsbidrag på 18,1 miljoner euro och ett resultat på minus 12,1 miljoner euro, före extraordinära poster.

Det finns åtminstone två poster i uppställningen som man kan anföra synpunkter på när man vill göra jämförelser av resultatuppgifterna för de två åren.

Det ena synpunkten gäller skattegottgörelsen, som för år 2017 beräknas uppgå till 23 miljoner euro, vilket är 13,5 miljoner euro bättre än vad som har budgeterats för år 2016.

Det har efter kontroll med sakkunniga visat sig vara oändligt svårt att prognostisera skattegottgörelsebeloppet för de kommande åren. Därför är det rimligt att man förhåller sig någorlunda försiktiga i värderingen av de kommande intäkterna, och att vi när vi jämför resultaten för de två åren beaktar denna försiktighet.

I utskottet har vikten av förbättrade prognosverktyg och -metoder diskuterats, och det är bra om landskapsregeringen tar sig an den här problematiken ytterligare för att om möjligt förbättra kunskapen om kommande inkomster. När vi sedermera lyckas prognostisera de kommande inkomsterna mera exakt vågar vi också använda mer av de kommande inkomsterna i det så kallade uthålliga resultatet. Men inte före det.

Den andra synpunkten är den investeringsreservering om 18 miljoner euro som har gjorts i budgeten för år 2017. Oavsett om man anser att dessa medel ska redovisas som man har gjort i budgeten eller inte, bör dessa reserverade medel i den här jämförelsen betraktas som en extraordinär kostnadspost som alltså inte av den anledningen ska tas med i jämförelsen.

Om vi för jämförelsens skull tog med exempelvis 10 miljoner euro från skattegottgörelsen, istället för 23 miljoner som skattegottgörelsen enligt uppgift faktiskt blir, skulle årsbidraget som år 2016 budgeterats till minus 6,2 miljoner euro öka till plus 5,1 miljoner euro för år 2017, vilket alltså är en förbättring om totalt 11,3 miljoner euro. Resultatet efter avskrivningar skulle därmed uppgå till minus 7,1 miljoner euro år 2017, mot minus 17,7 miljoner euro budgeterat för år 2016. Det här innebär en mera så att säga ”uthållig” resultatförbättring på 10,6 miljoner euro, dock med en extra förstärkning av resultatet med ytterligare 13 miljoner euro tack vare den förhållandevis stora skattegottgörelsen.

Det här, herr talman, är en resultatförbättring på väg att uppnås, och den negativa långsiktiga trenden är förhoppningsvis bruten. Delmål ett i regeringens handlingsprogram kan därmed så här långt sägas vara uppnådd.

Däremot är det en bit kvar tills dess att det uthålliga årsbidraget är större än avskrivningarna, och en ännu större bit kvar tills det blir möjligt att skapa en buffert för framtiden. Därför måste fortsatta inbesparings- eller effektivitetsåtgärder vidtas, eller för all del utökade intäkter skapas eller förstås helst av allt både minskade kostnader och ökade intäkter.

Möjligheterna att öka intäkterna, och därmed avräkningsgrunden i första hand och allt som hör samman med den, kräver ett större utrymme än vad jag nu har möjlighet att använda. Den särskilda problematik som landskapet nu står inför, där stora omvälvningar sker till följd av Finlands regerings nuvarande politik, lämnar jag därhän, åtminstone för tillfället.

Med den här informationen som bakgrund är det naturligt att utskottet har strävat till, och även har lyckats med, att undvika att för lagtinget föreslå ytterligare kostnader, som kunde ha försämrat resultatet, bland annat till följd av inlämnade budgetmotioner.

Det finns förvisso många andra faktorer och politiska önskemål att hantera än just landskapets ekonomi. Men en god ekonomi är ändå den viktigaste faktorn av alla när det gäller att kunna garantera bra samhällsservice.

Herr talman! I debatten här i plenisalen görs ibland skillnad på skillnad på s.k. mjuka respektive hårda värden. En i det här sammanhanget personlig reflektion är att dessa olika värdeord nästan alltid är intimt förknippade med varandra. Det finns oftast inget antingen eller. För att kunna ge bra sjukvård måste det finnas kompetent, omskött och välmotiverad personal, men även ändamålsenliga utrymmen och bra utrustning. För att så gott det går kunna undvika onödiga sjukhusvistelser överhuvudtaget till följd av olyckor bygger vi cykelvägar där det behövs och vi bygger om farliga trafikkorsningar. Om olyckan ändå händer och det är långt till sjukhuset är det viktigt att det finnas bra vägar och goda transportmöjligheter. För att nu ge några exempel.

Herr talman! Utskottets majoritet har för sin del ansett att budgetförslaget är bra och välbalanserat, och till mycket stora delar har oppositionen samma uppfattning.

Inför budgetbehandlingen har ett antal budgetmotioner inlämnats. I många fall finns i dessa budgetmotioner ingredienser som har tagits tillvara i utskottets betänkande, eller så har de redan konstaterats ingå i landskapsregeringens pågående eller planerade åtgärder. I flera fall har dock budgetmotioner förkastats med motiveringen att de inte helt eller ens delvis går att förena med landskapsregeringens nuvarande målsättningar och handlingsplan.

När det gäller motiveringarna för olika ställningstaganden gällande budgeten kommer vid behov utskottets inställning att belysas ytterligare under den fortsatta debatten. Här kommer säkert mina utskottskolleger att komma med olika inlägg, och i olika sakfrågor kan vi vid behov ytterligare få klarlägganden av respektive minister.

Slutligen, herr talman, vill jag rikta ett stort tack till mina kolleger i finans- och näringsutskottet. Det har varit några intensiva veckor med mycket höranden och ingående diskussioner, men det har alltid skett i mycket god anda.

Herr talman! Finans- och näringsutskottet önskar med detta lämna sitt betänkande gällande ”Budget för landskapet Åland 2017” till lagtinget för fortsatt behandling.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tak, talman! Tack för redogörelsen. Det är fint att höra att ni har hållit ingående diskussioner under några intensiva veckor. Dessvärre syns det kanske inte så hemskt mycket i betänkandet, men möjligen stannade orden i rummet.

Under den ekonomiska översikten noterar jag att man har ägnat 7 rader åt världen, 22 rader åt Finland och 7 rader åt Åland. Sverige nämns överhuvudtaget inte alls. Jag undrar hur utskottet har resonerat? Ett betänkande ska ju vara motiverat förslag till lagtingsbeslut. Är inte Sverige en rätt viktig marknad för Åland? Det är den första frågan.

Utskottet har fört ett rätt ingående resonemang kring hur läget just nu är i Finland t.ex. när det gäller sysselsättningen. Man får reda på att arbetslöshetsgraden ska sjunka till 8,8 procent. Min andra fråga är; hur ser det ut på Åland, hade inte det varit ett ganska intressant ämne att diskutera när det gäller budgeten för vårt landskap?

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Ja, det har varit mycket diskussioner, mer än vad som står i betänkandet. Vi har inte heller ansett det viktigt att i antal rader väga olika marknader. Vi har försökt notera det som vi har tyckt att har varit värdefullt att få fram som bakgrundsinformation, mera som en känsla för åt vilket håll vi är på väg än att i detalj diskutera alla ingående ingredienser. Vi kan bl.a. läsa om hur man förväntar sig att tillväxten i Finland ska se ut. Vi vet att sedan vi började diskutera har det kommit väldigt många olika uppgifter bl.a. Finlands Bank sade häromdagen att det skulle vara ytterligare lite bättre. Vi ville med några ord fästa uppmärksamhet på vad vi tror att är på gång för att ge en bra bakgrund för betänkandet.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag måste ha uttryckt mig otydligt. Frågan var; är inte Sverige en väldigt viktig marknad som förtjänar ett omnämnande i budgetbetänkande från finans- och näringsutskottet?

Fråga nummer två; hur ser det med arbetslöshetssituationen på Åland i detta nu? I min lilla värld så är det en av de allra viktigaste sakerna vi har att hantera. Utskottsordförande undviker dels frågan och dels finns det inte med en rad nämnt i betänkandet hur sysselsättningen idag ser ut på Åland.

Ltl Tage Silander, replik

Herr talman! Jag undviker inte frågan, tiden tog slut och jag hann inte med riktigt.

Svaret på den första frågan; Sverige är viktigt, man kunde absolut ha nämnt också Sverige, kanske också USA och Kina mer än vad vi har gjort men det valde vi att inte göra. Redogörelsen kunde ha gjorts mycket längre, det är sant.

När det gäller arbetslösheten på Åland så är det ett känt faktum för alla lagtingsledamöter på vilken nivå den ungefär ligger, alltså 3-4 procent. Det som är mest oroande är kanske långtidsarbetslösheten som är lite för stor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack även till utskottsordförande Silander och utskottet i sin helhet. Det är en form av maratonlopp som utskottet har presterat denna tid på året.

Utskottsordförande uttryckte att man helst ska undvika negativa årsresultat, vilket vi alla kan hålla med om. Vi behöver välbalanserade budgeter. Det är därför som vi från centergruppen har reagerat på den gjorda investeringsreserveringen som utskottsordförande också nämnde. Den som de facto ändrar ett positivt resultat på ungefär 5 miljoner till ett negativt på 12 miljoner. Jag vill ytterligare gärna en gång få utskottsordförandes bekräftelse på att det här är en extra ordinäre grej man gör som egentligen saknar stöd i gällande bokföringstekniska principer.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, talman! Också när det gäller den frågan har vi diskuterat med sakkunniga och inte funnit någon anledning att ändra på den bokföring som vi har gjort hittills. Det viktiga för mig och för utskottet har varit att kunna läsa av det verkliga resultatet. Därför har vi i den jämförelsen beaktat både den stora investeringsreservering som görs, där man minskar resultatet, men där vi också tagit hänsyn till den extra stora skattegottgörelsen, som jag beskrev i mitt inledningsanförande.

Ltl Harry Jansson, replik

Det är helt korrekt att man beaktar de inkomster som är aviserade, det kräver finansförvaltningslagen. Men finansförvaltningslagen kräver också att vi har en budget som återger den rätta situationen, de rätta inkomster och utgifter som man i alla fall kan prognostisera. Det är därför som vi från centern motsätter oss det här sättet att budgetera. Vi tror faktiskt att det här är någonting som landskapsrevisorn kommer att slå ner på. Man kan inte förfara på det här viset. I den privata världen, för privata bolag, skulle det här naturligtvis vara totalt omöjligt att göra. Man kan inte belasta resultatet på det här sättet där man förvandlar ett överskott till ett negativt resultat. I strid med gällande regelverk så förväntar man sig nu att vi ska ha en reserveringsinvestering som bygger på lån. Vi vet alla att vi har vårt eget kapital och vi har det redan intecknat. Det här är en snurra som är lite beklaglig.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Tage Silander, replik

Man kan redovisa det här på olika sätt. Att fastna i detta som en stor problematik så jag tycker inte att problemet är speciellt stort egentligen. Det viktiga är ju att vi vet hur siffrorna de facto ser ut.

Näringslivet vill nog gärna göra precis samma sak men skattereglerna hindrar företagen att reservera på det här sättet. Näringslivet måste breda ut resultatet på en mängd år och det kommer regeringen också att göra i det här avseendet, har vi förvissat oss om. Det är inte så att avskrivningarna på det här sättet undviks på de investeringar som man avser att göra med de här investeringsreserveringarna. Så det är väldigt liten skillnad i praktiken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag är lite inne på samma sak. På det här sättet vilseleder man egentligen det åländska folket hur ekonomin är.

Jag tar upp en annan sak. Centern har lagt fram en motion om att privatisera vägunderhållet. Utskottet skriver; ”man förkastar den med hänvisning till att nuvarande upplägg bedöms ändamålsenligt då totalkostnaderna enligt bedömningar inte kommer att bli lägre.” Kan finansutskottets ordförande och tillika moderat lagtingsledamot förklara för lagtinget varför han och utskottet anser att offentligt monopol inom vägunderhållet är att föredra framom ett privat och konkurrensutsatt vägunderhåll?

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Som moderat och som ordförande för finans- och näringsutskottet tycker jag att privatiseringar i princip är väldigt bra så länge de är lönsamma. Vi haft diskussioner i samband med hörandena och intrycket så här långt har varit att man inte kommer att kunna spara pengar på den här tänkta privatiseringen. Rätt eller fel? Den diskussionen kommer att fortsätta.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det förekom liknande diskussion då när dåvarande infrastrukturminister Thörnroos gick in och jobbade för att skärgårdstrafiken skulle privatiseras. Det var ju ett mycket, mycket större paket och mycket mera omfattande. Resultat av detta var en besparing på 2-3 miljoner. Alla exempel runt omkring oss har visat att det blir rejäla besparingar genom att konkurrensutsätta vägunderhållet.

Ni kunde ha ringt ett telefonsamtal till Gotland och fråga. På Gotland blev det direkt en besparing på 20-30 procent. I vårt fall skulle besparingen ha blivit 500 000 - 700 000 euro. Man kan ju inte veta förrän man har gjort det här. Men frågar man det offentliga monopolet så är det klart att de säger att det inte lönar sig.

Ltl Tage Silander, replik

Som jag sade i mitt förra inlägg så är säkert inte sista ordet sagt i den här frågan, men för närvarande är situationen den här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det var en liten sak som jag fäste mig när ordförande presenterade utskottets betänkande. Jag kan inte citera det ordagrant, men ungefär att budgetmotionerna hade förkastats för att de var kostnadsdrivande. Jag vill i så fall veta vilken av centerns budgetmotioner som är kostnadsdrivande?

Ltl Tage Silander, replik

Jag kanske uttryckte mig otydligt. Det som jag önskade säga var att vi inte har spätt på den lagda budgeten med nya kostnader, inte ens med tanke på de budgetmotioner som har inlämnats. För den skull var inte alla budgetmotioner, hur många det nu var, kostnadsdrivande.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Från centerns sida vill jag vara tydlig med att säga att av de budgetmotioner som vi har lagt så är ingen kostnadsdrivande på något vis. Det är snarare en fråga om sänkning av kostnader och försök att privatisera för att därigenom ytterligare minska kostnaderna.

Ltl Tage Silander, replik

Tack för den upplysningen. Det är någonting som var och en av oss kan bedöma utgående från att läsa budgetmotionerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Jag ställer en lite annorlunda fråga till utskottsordförande Silander. Vilken typ av frågeställningar anser ordförande för finans- och näringsutskottet att man ska ta upp i budgeten för respektive år? Vilken nivå ska det vara? Jag måste motivera bakgrunden till varför jag frågar det. Jag och alla andra har läst den här budgeten. Vi har trott att vi har tagit beslut och att vi kan debattera landskapets ekonomi och vilka konsekvenser det får för landskapets innevånare.

Nu läste jag för någon dag sedan att landskapsregeringen genom beslut har gjort Vårdö kommun till en landsbygdskommun och inte längre skärgårdskommun i skärgårdstrafikens avseende. Det kommer att ha stor betydelse både för näringslivet och för regionalpolitiken. Jag läste också att man kommer att likställa skärgårdsborna när det gäller årskortet. Skärgårdsborna likställs med mariehamnare och alla övriga ålänningar. Det här är saker som faktiskt har ganska stor ekonomisk betydelse, men det finns ingenting om detta i landskapets budget. Är det rätt sätt att budgetera och få en fungerande demokrati?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Tage Silander, replik

Herr talman! Jag vet inte om jag kan svarar på den frågan utan att gå igenom den lite mera ingående. Jag inser ju precis vad ltl Nordlund frågar. Det vill säga hur mycket kan landskapsregeringen på egna vägar, utanför budgeten, styra och ställa? Hur stora förändringar kan det vara? Den frågan vill jag inte försöka svara på idag.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Jag kan förstå det, för det är en ganska svår frågeställning. Jag kan ändå ge några råd på vägen. Jag anser att om landskapsregeringen gör justeringar av avgifter i skärgårdstrafiken så är det helt okej. Men när man ändrar hela principen, att man likställer skärgårdsborna med övriga ålänningar när det gäller t.ex. årskort, då anser jag att detta är av den dignitet att det faktiskt bör föras till lagtinget i samband med budgeten och få det bekräftat hur en majoritet av lagtinget tycker.

Jag nämner Vårdö och ändhamnsproblematiken för det är också en principiell fråga som har stora regionalpolitiska och framförallt näringspolitiska konsekvenser för t.ex. turistföretagare, och detta tar landskapsregeringen bara genom ett beslut. Om man jämför de sakerna med många andra små, små saker som vi har här i vår lunta på vårt bord så tycker jag att man gör en lite konstig prioritering.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Till den delen tar jag åt mig ltl Nordlunds synpunkter. Vi får diskutera nivåerna fortsättningsvis och se om det är någonting som ska ändras härvidlag eller om det är bra som är. ”Point taken!”

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi vet att kvinnans euro är värd 80 cent. Det finns en klyfta mellan kvinnors och mäns löner och pensioner. Utskottet har valt att förkasta vår motion om att fondera medel för kunna åtgärda de löneorättvisor som under arbetets gång med arbetsvärdering kommer att bli synliga. Eftersom utskottet har förkastat vårt förslag med att fondera medel så hoppas jag att majoriteten här, företrädd av utskottets ordförande Tage Silander, kan berätta för oss hur man avser att hantera resultatet av arbetsvärderingen och finansiera det?

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Nu är det inte nödvändigt att ha en driftsreservering som vi de facto inte gärna har i vår redovisning. Om vi ska göra allt rätt i fortsättningen så ska vi inte ens ha driftsreserveringar. Men det har egentligen ingen betydelse om man har en driftsreservering eller om man redovisar medlen på annat sätt. Har vi ett bra resultat av vår verksamhet och lyckas med det resultatet skapa ett eget kapital så finns pengarna antingen inom eget kapital eller, som i ltl Lundbergs förslag, i form av en driftsreservering. Men det har ingen betydelse för resurser finns ändå oavsett vilken rad i balansräkningen de finns på.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Om vi tar modell av pensionsfonden så är det ingen driftsreservering, utan man fonderar aktivt medel för att kunna betala ut för ett åtagande man har.

Om landskapsregeringen håller fast vid att de inte själv vill ta ansvar för att det här ska genomföras under sin egen mandatperiod, utan det blir nästa regerings mandatperiod men i alla fall 2020, så får vi räkna med att vi ska ha 10 miljoner mera i lönekostnader för att utjämna löneskillnaderna. Hittills har man hänvisat till kollektivavtalsförhandlingarna vilka sker årligen och det var inte ett svar på min fråga.

När man inte vill fondera medel för detta, hur försäkrar regeringen, som avgår senast 2019, att det kommer att bli möjligt 2020 att rätta till löneorättvisorna?

Ltl Tage Silander, replik

Svaret, herr talman, är ungefär samma som i mitt förra svar, dvs. att pengarna finns oavsett vilken rad de är på. Det som kommer att ske är en utbetalning av högre lönekostnader inom kort, inom några år, det kommer att belasta det årets resultat och åren därefter och det tar man naturligtvis då. Om det sedan är 10 miljoner eller något annat belopp, det har jag inte någon bekräftad uppgift om. Kanske andra vet detta bättre än vad jag vet?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Bästa lagting och åhörare, jag vill börja med att tacka utskottet för konstruktiva diskussioner mestadels av tiden. Det största tacket behöver gå till utskottets sekreterare. Det är ofrånkomligt att hans texter många gånger är något bättre än diskussionerna i utskottet. Så är det bara.

Från centerns sida har vi lagt ett antal budgetmotioner. De har i den vidare processen resulterat i två reservationer; den ena rör svenska språket och den andra är en samlingsreservation med tolv olika rubriker.

Reservationerna bygger på de budgetmotioner som vi har lagt, det är följd i färg. Det vi tyckte för några månader sedan, det tycker vi fortsättningsvis att är en klok politik och de frågorna vill vi driva vidare.

Vi har också fått gehör för delar av det vi har önskat. Vi har varit tydliga med, vilket också landskapsregeringen har varit, att man bör överväga och se möjligheterna med en bolagisering av Högskolan på Åland. Vi har fått löfte om att en arbetsgrupp är tillsatt för att titta på vilka möjligheter det skulle kunna medföra.

Det som också är speciellt glädjande för en som bor i landskapets östra del är skrivningarna om mediapolitik. ”Av budgetförslaget framgår att under 2017 tas lagstiftning fram för en ny finansieringsmodell för Ålands radio och TV. Finansieringen ordnas genom en mediaavgift av skattenatur.” Det är helt enligt regeringens program. Vi skriver vidare; ”utskottet förutsätter att alla åländska hushåll har möjlighet att ta del av TV-utbud som man därmed är skyldig att betala för.” Speciellt i Brändöregionen är det problem med sändningarna som är väldigt dålig.

Vi är också nöjda med att vi har fått in positiva skrivningar om så kallad Ålands juridik vid Högskolan på Åland. De jurister och andra högutbildade som har utbildat sig i Sverige eller någon annanstans ska ha möjlighet att få läsa åländsk juridik. Åtminstone är det en uppmaning till landskapsregeringen att titta vidare på de möjligheterna.

I den reservation som jag nu när närmast presenterar finns 12 rubriker, av dem kommer jag att presentera fyra här och nu som rör kommunerna, hälso- och sjukvården, konkurrensutsättning av det allmänna vägnätet och ÅMHM.

Vad gäller kommunerna så skriver vi i vår budgetmotion: ”Landskapsregeringen har med sitt agerande skapat stor osäkerhet inom det kommunala fältet. Efter att lagstiftningen kring kommunernas socialtjänst (KST) blev klar har kommunerna arbetat intensivt för att skapa lösningar i enlighet med lagens anda. Innan den processen, som fortfarande fortgår, är klar meddelar landskapsregeringen att kommunerna skall sammanslås till ett okänt antal så kallade bärkraftiga enheter. Enheter vars gränser inte nödvändigtvis sammanfaller med socialvårdsområdena. Samtidigt meddelar landskapsregeringen att Ålands omsorgsförbund inte kan inneha den ställning inom kommunernas socialtjänst som tidigare utlovats.”

Därtill har vi ju kunnat följa med i pressen ytterligare och hört att även brand- och räddningsförbundet ska omstruktureras enligt landskapsregeringens önskemål trots att det inte finns några indikationer på att det varken blir billigare eller bättre, men det verkar vara av underordnad betydelse.

”Reformerna är varken substantiellt eller tidsmässigt synkroniserade och det ”överstatliga” agerande som landskapsregeringen ägnar sig åt kan närmast jämföras med Finlands agerande gentemot Åland”. Det senaste exemplet såg vi här igår då Vårdö inte längre är en skärgårdskommun utan uppenbarligen har blivit en landsbygdskommun utan att man har informerat Vårdö kommun eller fört en dialog. Samma sak gäller avgifterna inom skärgården. Man har inte fört en dialog med skärgårdskommunerna vilket tidigare har varit brukligt. Landskapsregeringen har på ett överstatligt vis bestämt hur det ska vara och det får ni rätta er efter.

”Landskapsregeringens reformiver är stark men rör tyvärr inte alls den egna verksamheten”. Som exempel vågar man inte, kan inte eller vill inte privatisera vägunderhållet. ”Istället läggs allt fokus på att reformera kommunerna trots att kommunallagen stadgar att ”kommunerna fattar beslut om hur dess förvaltning skall organiseras med beaktande av bestämmelserna i denna lag”.”

Därför aviserar jag redan här och nu att jag kommer att föra stycket som berör kommunerna i min reservation till omröstning. Det som är viktigt och som vi skriver är: ”Utskottet konstaterar att den förda regionalpolitiken har möjliggjort livskraftiga kommuner över hela Åland. Detta har skapat bärkraft och nyttig konkurrens mellan kommunerna och en starkt utvecklad närdemokrati. Den kommunala självstyrelsen är grundlagsskyddad och deltagandet i de kommunala valen högt. Engagemanget är starkt och samhörigheten betydelsefull. Landskapsregeringen välkomnar kommunala initiativ till samarbeten och även samgåenden där kommunernas invånare finner det lämpligt. Landskapet Åland är resultatet av stark självstyrelse och lokala beslut och nödvändigheten att följa gällande rätt och rättssamhällets mest grundläggande principer”.

Jag vill vara tydlig. Centern är inte emot kommunsammanslagningar. Centern är inte emot ett samgående. Däremot anser vi initiativen ska komma från kommunerna själva. Landskapsregeringen ska med sitt agerande möjliggöra ifall kommunerna vill gå samman. Det ska inte komma ovanifrån, överstatligt, så att man med pekpinnar talar om hur andra ska formalisera sig.

Nu går jag vidare till hälso- och sjukvården. Redan i fjol kände vi en viss oro över att kvartalsekonomi skulle komma in i det så viktiga för alla ålänningar hälso- och sjukvårdsområdet. Vi skrev då en reservation. Med anledning av att hälso- och sjukvården är så pass viktig så ville vi att landskapsregeringen i ett meddelande skulle återkomma till lagtinget och närmare beskriva sina intentioner. Detta meddelande skulle då lämnas före den landskapsregeringen aviserade tilläggsbudgeten skulle föras till lagtinget vilket enligt uppgift torde vara under första halvan av 2016.

Vi från centern vill hålla en långsiktighet och en hållbar hälso- och sjukvård så regeringen skulle komma till lagtinget, tala om sina intentioner och därefter gå vidare i arbetet med tilläggsbudgeten.

Istället valde landskapsregeringen att göra precis tvärtom. Tämligen snabbt valde landskapsregeringen helt enkelt att stänga ner en specialavdelning, i det här fallet demensavdelningen 1A, utan att närmare ha gjort analyser vad det kan betyda.

Vi skriver: ”Landskapsregeringen valde att helt nonchalera uppmaningen och istället helt sonika och med minimal beredning stänga en specialavdelning utan att närmare ha analyserat konsekvenserna”.

Sedan, bästa ledamöter, så kommer vi till ytterligare en intressant ingrediens i det här. När landskapsregeringen förde budgeten till lagtinget så hade man redan stängt ner avdelningen. Det blir på det principiella planet ganska intressant. Det betyder att lagtinget nu blir en gummistämpel, eftersom man i budgeten skriver att ”man planerar att”, om man planerar att så är det någonting som ske, men de facto hade det redan skett när budgeten fördes till lagtinget. Det är inte okej att göra så! Men det kanske hänger ihop med det agerande som landskapsregeringen har visat även i andra frågor. Vad vet jag?

Jag aviserar redan här ett klämförslag kring hälso- och sjukvården. ”Under år 2017 görs en utredning kring hur demenssjukvården på Åland kan effektiveras. Utredningen bör ha ett starkt klient- och patientfokus och involvera alla berörda aktörer i vårdkedjan såsom kommunerna och tredje sektorn. Vidare bör konsekvenserna av stängningen av specialavdelningen för demenssjuka analyseras både ur patient- och vårdperspektiv”.

Jag går kort vidare med konkurrensutsättning av det allmänna vägnätet, som kollegan Runar Karlsson redan nämnde här.

I det här fallet biter sig landskapsregeringen fast i de gamla strukturerna och vägrar att släppa taget. Man vågar inte ens göra en utredning. Finns det några löften som är gjorda åt någon som vi andra inte känner till? Vi är förvånade över den absoluta nej-inställningen som landskapsregeringen har. Det ska bli ett intressant att få en förklaring här idag, om någon kan ge en sådan?

Avslutningsvis vill jag säga något om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Landskapsregeringen påtalar en inbesparing som helt enkelt gå ut på att man inte tillsätter en tjänst. Vilken tjänst är det som man inte tillsätter? Ja, man tillsätter inte den tjänsten som har övervakningsansvaret för hälso- och sjukvården.

Bästa ledamöter, idag i landskapet Åland har vi bättre kontroll huruvida en ko har en gul markering i örat eller inte än vad vi har över hälso- och sjukvården. Jag vill vara tydlig och säga att jag tror att vi har en bra hälso- och sjukvård på Åland, jag tror att alla verkligen försöker göra sitt bästa. Men de facto så finns det ett lagstadgat krav på att det ska finnas en övervakning. Det kommer inte att finnas någon som helst övervakningen under 2017 såsom budgetförslaget nu ligger. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Efter att ha följt landskapspolitiken nära under en lång rad år så har jag vant mig vid att oppositionens budskap till regering efter regering är att ni gör för lite, ni jobbar inte på, kom med förslag!

Nu lever vi en omvänd värld där det ledande oppositionspartiet Åländsk center gång på gång säger; ”gör ingenting, sluta, det kommer för mycket på en gång. Förlita er på att om förändringar ska ske på det kommunala fältet så ska det komma från kommunerna”.

Det har inte kommit förändringar från kommunerna fast det har funnits möjligheter i den lagstiftning som vi har till förändringar i kommunindelningen. Fast det i tio år har funnits möjlighet till en gemensam brand- och räddningsmyndighet så har man inte kommit till skott. Istället ska vi sitta som är rädda harar och väntar på att någonting annat ska hända, att någon annan ska agera och bara ägna oss åt sotereformen i riket istället för att förändra Åland.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag har svårigheter att visualisera en rädd hare och minister Fellman, så det stämmer ju inte alls.

Vi från centerns sida har sagt att landskapsregeringen borde sätta lite krut på sin egen organisation och fundera på vad man kan göra där. Nu har landskapsregeringen ett väldigt stort intresse av att organisera upp det för andra som de facto inte ens har begärt att få någon hjälp med någon omorganisering.

Minister Nina Fellman, replik

Nu är det så att för en landskapsregering, lika som för en stat, så är helheten, landskapet och dess utveckling, landskapsregeringens ansvar. Om man ser att förändringar inte sker som är nödvändiga och viktiga, såsom den här landskapsregeringen bedömer, så är det vårt ansvar att driva de förändringarna även om oppositionspartiet inte tycker att det är bra. Det finns ingenting i vår lagstiftning som säger att landskapet inte kan eller inte ska driva förändringar. Även Åländsk center har varit med och gjort sådana förändringar. Jag vet inte varför det nu skulle det bli omöjligt, olagligt eller grundlagstridigt?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är alldeles sant att Åländsk center har varit med och drivit reformer, absolut! Med det som är utmärkande för Åländsk centers reformer är att vi har omstrukturerat i vår egen verksamhet. Det gjordes ändringar på nittiotalet inom Ålands hälso- och sjukvård under dåvarande lantrådet Roger Janssons, tror jag, ledning och centern var med. Vi hade reformer inom sjötrafikenheten. I första hand satte vi fokus på våra egna verksamheter, inte andras och däri ligger skillnaden. Det känns lite som om landskapsregeringen inte vågar gå in och peta i sina egna myndigheter och komma med direktiv utan istället ger man sig på kommunerna, trots att man inte kan säga att det ska bli billigare eller bättre. Där skiljer sig ju svaren beroende på vilket parti man talar med i landskapsregeringen. Talar man med moderat samling så har de åtminstone tidigare sagt att det blir billigare. Talar man med socialdemokraterna så har de sagt att inte blir billigare men det blir likvärdig service. Så det finns en del arbete kvar för landskapsregeringen att göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack, talman! Jag är glad att vi bara har två linjer från centern idag, det är en förbättring i förhållande till igår och det känns som en lättnad.

Vtm Thörnroos noterade att landskapsregeringens reformiver är stark men berör inte den egna verksamheten. Därefter nämner vtm Thörnroos reformer inom den egna verksamheten, alltså ÅHS där landskapsregeringen minskar driftramen med cirka 2 miljoner lägre tack vare omstruktureringar, nya avgiftsgrunder. Det är förändring och det är förändring av den egna verksamheten. Det är effektivering och samtidigt en reform som innebär att vi skyddar de mest utsatta grupperna i det åländska samhället.

Jag lovar, det kommer mera förändringar under den här mandatperioden både av landskapsregeringens egna verksamheter och av kommunerna.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag förstår inte riktigt hur landskapsregeringen resonerar? Landskapsregeringen säger att det är en effektivering av ÅHS när man stänger ner en avdelning. Patienterna finns ju de facto kvar, de försvinner ingenstans, det är bara det att de får en sämre vård. Under hörandena fick vi också erfara att kvaliteten försämras för de som är svårast demenssjuka. Om det är effektivering att vi ska försämra för de som är svagast så är jag bara glad att jag inte behöver vara med i det reformarbetet.

Minister Wille Valve, replik

Jag ska spara lite tid genom att hänvisa till mitt inlägg i spörsmålsdebatten där jag strukturerat räknade upp vilka förändringar i ÅHS som kommer, vilka som är effektiveringar och vilka som är kostnadsinbesparande. I det anförande listade jag det och där finns flera andra saker.

Vad sedan gäller vtm Thörnroos misstanke när det gällde stängningen av demensavdelningen så ställdes frågan i utskottet. Utskottet har berättat offentligt i medierna att demensavdelningen har flyttat på grund av avloppsrör remont som också berör andra avdelningar. Det är inte konstigare än så.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Nog måste man ju säga att argumenten börjar tryta när ansvarig minister börjar hänvisa till att man har bekymmer med avloppen på ÅHS och därför stänger man ner en specialavdelning. Är det så vi ska säga till de anhöriga som ringer? Är det detta som vi ska säga till patienterna, att det är på grund av avloppen som vi stänger ner demensavdelning och därför föregriper vi budgetprocessen i Ålands lagting? Jag tycker inte det är korrekt. Jag tycker inte ens att det är värdigt ett lagting att diskutera på det viset.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Vtm Thörnroos sade att centern inte är emot kommunsammanslagningar. Stämmer faktiskt det? Hur många gånger har vi inte hört här i salen att byalagsandan rivs sönder ifall kommunerna blir större? Hur många gånger har vi inte pratat om att vi är världsbäst på närdemokrati och att allt det spolieras ifall kommunerna blir större? Jag vill ha ett tydligt svar från vtm Thörnroos; anser centergruppen att Åland skulle må bra eller dåligt av en kommunstrukturreform?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack ledamoten för frågan. Det är inte centerns sju lagtingsledamöter som sitter i salen som ska tala hur kommunerna ska organisera sig. Vi anser att det är kommuninvånarna i respektive kommun - om de sedan är centerpartister, moderater eller liberaler - som ska komma med initiativet från fullmäktiges sida och tala om hur man vill ha det. Det är ju det som skiljer oss, vi vill ha ett underifrån perspektiv och ltl Ingrid Johansson som företräder regeringspartierna vill ha ett ovanifrån perspektiv.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Den hållningen har centern och vtm Thörnroos framhållit många gånger och det har jag förstått att centern anser, men det var inte min fråga. Jag kan väl aldrig tänka mig att centergruppen i just den här frågan skulle sakna åsikt och det var den åsikten som jag efterfrågade.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det är just här som kommunikationen mellan oss blir att hacka lite. Vi som sitter här och representerar centern i Ålands lagting anser att det är inte vi som ska bestämma. Vi för ett resonemang med respektive kommun, vi för ett resonemang med kommunfolk. Det finns indikationer på att kommunerna arbetar för samgåenden, de söker nya lösningar. Min röst är lika mycket värd som Sara Petterssons i Hulta när det gäller kommunreform. Var och en ålänning ska få säga vad man vill till sitt fullmäktige. Man har ju valt ett fullmäktige på demokratisk väg för att de ska göra det som man tycker att är det bästa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Vtm Thörnroos tog upp frågan om skärgårdskommun eller icke skärgårdskommun. Det hade varit intressant att höra argumenten för vad man ska uppfylla för att vara en skärgårdskommun. Är det bara var de avgiftsbelagda färjturerna har sin ändhamn eller finns det också några andra kriterier? Det skulle vara intressant att veta.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Indelningen av Åland i skärgårdskommuner, landskommuner och stad har en väldigt lång historia bakom sig. Man har alltid av hävd räknat med att den kommun som inte har en fast förbindelse är en skärgårdskommun. Så har det tidigare varit. Tittar man på landskapsandelssystemet före det reviderades så var skärgårdskommunerna speciellt utmärkta. Efter revisionen av landskapsandelssystemet så tittade man mera på befolkningen per kvadratkilometer.

Det som faktiskt skrämmer oss lite är när saker som har funnits i historien utan information, utan dialog och utan närmare utredning förändras genom ett klubbslag i landskapsregeringen. Det kan väl ändå inte ltl Torsten Sundblom tycka att är god förvaltning?

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, talman! Jag skulle nog inte säga att skärgårdsstatusen förändras enbart genom det som jag förstår att är grunden till det som vicetalmannen sade, att avgiftbesluten har någonting med detta att göra. Man kan mycket väl vara en skärgårdskommun fast man inte har det röda årskortet. Det finns en logik i var de avgiftsbelagda färjturerna slutar och vilka som inte är avgiftsbelagda. För att vårdöborna ska ha ett rött årskort kanske det borde vara avgift på Töftöfärjan? Eller ska vi ta bort alla avgifter? Man borde resonera om detta lite bredare och inte bara dra på oppositionsväxeln för då går det ganska tungt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Till den delen håller jag helt med ltl Torsten Sundblom. Det här borde diskuteras lite djupare också gärna här i Ålands lagting och inte bara tas med ett klubbslag i landskapsregeringen. Frågeställningar kring huruvida Vårdö ska vara skärgårdskommun eller inte kan man också koppla till näringslivet. Har man t.ex. gjort en näringslivsanalys? Hur är det med Vårdös övernattningsenheter som brukar ta emot olika skolgrupper och andra som kommer den norra vägen? Hur kommer det här beslutet att påverka dem? Finns det några sådana analyser så skulle jag gärna ta del av dem. Jag tror att det här faktiskt har gått lite för hastigt för landskapsregeringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Vtm Thörnroos och fler med henne i centern har om och om igen trummat ut budskapet att centern inte är emot kommunsammanslagningar och att det ska göras på basen av vad kommuninvånarna vill. Den undersökning som ÅSUB har gjort tidigare visar att en majoritet av ålänningarna vill ju de facto att vi ska avveckla tio kommuner eller flera. Vi ska ha färre än fem kommuner, det är vad majoriteten av kommuninvånarna säger lokalt. Vad gör centern för att avveckla tio kommuner och få till stånd kommunsammanslagningar? Vtm Thörnroos sade ju centern gör det som folket vill lokalt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det låter lite otäckt faktiskt när ledamoten frågade vad centern tänker göra för att avveckla tio kommuner. Svaret är att där kommer nog centern inte att göra någonting vad gäller att aktivt avveckla kommunerna, såvida det inte kommer ett initiativ från respektive styrelse eller fullmäktige att man vill att vi aktivt ska hjälpa till i en sådan process för då kommer vi naturligtvis att agera. Men vi tror inte på ovanifrån perspektivet som landskapsregeringen nu presenterar. Jag vet att ledamoten och jag har divigerande åsikter i den här frågan. Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i det här debattinlägget.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Nu fick vi äntligen svar. Centern gör ingenting i kommunstrukturfrågan.

Om man nu ska göra som centern vill, så när respektive kommun tar initiativ då ska man vara för en kommunsammanslagning. Vi säger att dessa 16 kommuner är numrerade. Kommun nummer 1 tycker att det bästa är att gå ihop med kommun nummer 3. Kommun nummer två tycker att det är bäst att gå ihop med kommun nummer 15. Detta kanske stämmer för var och en kommun, men det som är bäst för Åland kanske är en annan sak. Hur ska man se till Ålands bästa då om inte det görs här i Ålands lagting? Jag förstår inte hur centern tänker lösa det. Svaret måste alltså vara att centern är emot det som är bäst för Åland.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag kan inte kommentera ltl Petri Carlssons slutsats närmare eftersom den är helt huvudlös, det går inte att komma ifrån.

Jag tycker att man ska vara försiktig med att säga att centern inte driver politik eller att vi inte vill någonting. Vi vet klart och tydligt vad vi vill med kommunerna. Vi vill att kommunerna själva ska vara aktiva och tala om vad de tror att är det bästa. Om det sedan blir en lösning på en, två eller tre kommuner, det är en annan sak.

Tittar man ur ett konkurrensmässigt perspektiv så har det visat sig väldigt gynnsamt för t.ex. Jomala att Jomala kommun och Mariehamns stad är två skilda kommuner. Jag tänker t.ex. på tillkomsten av Maxinge, skulle Jomala och Mariehamns stad ha varit en kommun så hade vi aldrig haft ett köpcenter i Jomala av den digniteten som vi har i dagsläget. Det finns också positiva saker med olika kommuner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Vtm Thörnroos höll ett fantastiskt fint anförande som väl avspeglar centerns politik med maximal demokrati och där man vill förändra till det bättre, inte till det sämre. Tack för det vtm Thörnroos! Det är så att jag nästan inte behöver gå upp själv och hålla ett anförande efter hennes anförande, men jag ska väl göra det.

Vtm Thörnroos nämnde vägunderhållet och privatisering. I tilläggsbudgeten i april i år sade utskottet att man i den ordinarie budgeten 2017 skulle överväga en privatisering. Det har man nu gjort, och nu säger man nej till det trots att finansutskottets ordförande för en stund sedan sade att man ändå skulle överväga en privatisering. Så man blir litet fundersam. Var finns de nya tagen och handlingskraften?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Handlingskraften finns ju i att försöka krossa det åländska kommunalfältet och minska på närdemokratin. Där ligger fokus för tillfället.

Varför man är så otroligt rädd för att försöka sig på en privatisering av vägunderhållet kan jag nästan förstå. Man ska vara väldigt stark som politiker, tjänstemännen har många goda argument och det hade de också i samband med att vi skulle konkurrensutsätta sjötrafiken. Till den delen är det inte nytt.

Det är väl bara att konstatera att moderat samling inte längre vill privatisera, utan man förespråkar den offentliga sektorn och att den kanske också gärna får växa lite.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Vi vet att den offentliga vägunderhållsenheten håller på att centraliseras. Man håller på att avveckla i Godby och utveckla i Möckelö, alldeles invid stadsgränsen. Det kan ju faktiskt vara en anledning till att man inte vill decentralisera för det skulle det definitivt göras om det skulle konkurrensutsättas. Då skulle massor med små företag ute på landsbygden få jobb i stället för den egna stora monopolverksamheten som nu allt mera håller på att etableras i Möckelö i och med att man ska bygga en tvätthall, vägstation eller vad det blir och den blir stationerad där.

Igen, man vill avveckla glesbygden och man vill förstärka centralorten, detta är också ett bevis på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Den här regeringen vill verkligen utveckla Åland och skapa ett jämställt och likvärdigt samhälle. Centern påstår nu att det händer ytterligare för mycket.

Den största kritiken som jag kunde uppfatta av vtm Veronica Thörnroos anförande var att man inte förändrar inom den egna förvaltningen. Det är mycket märkligt att just vtm Thörnroos lyfte fram den här kritiken. Hon är mycket medveten om de enorma förändringar i förvaltningsstrukturen som gjordes under regeringen Gunells tid när också centern satt med. Det görs hela tiden kontinuerliga förändringar inom organisationen. Vad kräver centern mera? Vi vet redan nu att vi har för mycket jobb inom förvaltningen och för få människor som kan göra jobbet.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag vill lite försiktigt korrigera ltl Sara Kemetter. Det var inte jag som sade att landskapsregeringen gör för mycket. Det var kollegan Nina Fellman som antydde att landskapsregeringen hade för mycket på gång och det var det som centern var emot.

Vad gäller omorganiseringen som genomfördes under Camilla Gunells ledning, där centern ingick, så fanns det både bra saker som gjordes och så fanns det saker som var mindre bra, så enkelt är det. Man kanske behöver korrigera upp det till fullo innan man går vidare. Jag har de facto egentligen inte sett några större förändringar i budgeten. Det som har indikerats, och så som jag också i samband med hörande fått bekräftat, är att man överväger att den så kallade förvaltnings- och utvecklingschefen ska bli den högsta ansvarig för alla tjänstemän. Det är ett initiativ som vi stöder och som vi också haft en budgetmotion om.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! I den här replikväxlingen kommer det ju fram att stora förändringar inom förvaltningen redan har skett under den förra mandatperioden och jag vill förtydliga att de fortsätter. Den här regeringen skapar en ny förändring också för det åländska samhället. Det har varit en önskan om stora förändringar angående räddningsverket, kommunstrukturen, ÅHS och skolan osv. Vi försöker verkligen ta Åland ett steg vidare. Men förändringar tar mycket tid och mycket hinner hända, vilket vi ser i riket att förändringar faktiskt tar lång tid att förverkliga.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag har ingen detaljkunskap om vilket förändringsarbete som landskapsregeringen driver. Men att stänga ner en avdelning utan någon föregående utredning ser jag inte som en positiv del av ett förändringsarbete. Det är klart att det blir en förändring, men jag tror att man har kunnat få den till stånd på annat vis helt enkelt.

Jag vidblir det jag har sagt tidigare; jag tycker att man ska organisera sig själv och göra det klart innan man börjar försöka styra och ställa i andras butiker, i det här fallet kommunerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Lars Häggblom

Tack, talman! Jag har reservation mot finans- och näringsutskottets betänkande gällande kommunstrukturreformen.

”Varken av budgetförslaget eller av budgetbetänkandet framkommer att landskapsregeringen ser nuvarande kommunstruktur med 16 kommuner som ett alternativ. Detta anser jag vara odemokratiskt då regeringen avser att med tvång tvinga fram sammanslagning av kommuner. Jag anser att en reform av den här karaktären ska komma genom beslut i kommunerna och inte genom en toppstyrning från landskapsregeringen.

Det har inte framkommit ekonomiska grunder som skulle motivera sammanslagningar från de utredningar som landskapsregeringen hittills har presenterat. Landskapsregeringen borde avvakta med kommunstrukturreformen fram till dess att konsekvenserna av social och hälsovårdsreformen i riket har klarlagts beträffande vilka följder den får för Åland.

Med anledning av det ovanstående föreslår jag att det tredje stycket i betänkandets allmänna motivering under rubriken: ”Utveckling och omstrukturering av kommunerna” utgår och ersätts med följande text: ”Kommunstrukturreformen skall lämnas vilande tills de har klarlagts vilka effekter Finlands social och hälsovårdsreform har för landskapet Åland.”.

Jag aviserar att jag för detta till omröstning.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Det har varit en intressant diskussion så här långt. Jag ska inte upprepa vad de tidigare talarna har framfört.

Inledningsvis vill jag tacka mina kolleger i utskottet för en mycket trevlig om än ibland ganska intensiv arbetsperiod. Ibland har man kanske haft dåligt samvete för att vi har haft roligt, t.o.m. utskottsgrannarna har klagat på oss när skrattsalvorna har ekat i korridoren. Men det finns ju en lösning på detta. Det lär ju enligt hörsägen finnas ett ljudisolerat rum, så kanske vi kan byta nästa år?

Det har kanske inte alla gånger varit lika trevligt för alla våra höranden. Jag anser då de som kom vid slutet av dagen när vi bara hade en syremolekyl kvar som fått gå från person till person, men vi klarade av det också.

Men tiden går fort när man har roligt och jag konstaterar vi redan bockat av två av fyra budgetar under denna mandatperiod.

Fru talman! Mitt första anförande idag håller jag i egenskap av reservant. Jag tänker inte presentera de motioner som inte har godkänts och som jag har presenterat här tidigare.

Jag börjar med att lyfta fram första delen av min reservation som har rubriken: ”Höjning av anslag för Regeringskansliet, verksamheten”. Detta är egentligen spillrorna av budgetmotion nr 13/2016-2017, undertecknad av Axel Jonsson m.fl.

Bakgrunden är att landskapsregeringen i budgetförslaget har minskat utgifterna för momentet 21010 Regeringskansliet, verksamheten med 50 000 euro och motionärerna ville behålla utgifterna dvs. höja dem med 50 000 från budgetförslaget. Budgetmotionen fick tyvärr inget stort understöd, men då jag ansåg att det var en bra motion i grunden så valde jag att reservera mig, trots att det alltså inte var min egen motion.

Som jag ser, så finns det ju många skäl till varför vi i dagens läge borde satsa dessa medel på Helsingforskontoret. Det finns väl inte någon som skryter över relationerna mellan Åland och riket för närvarande, varken här i salen eller i medierna. I nästan varje ärende är det någon som klagar på något.

Vi hörde igår många klagomål exempelvis vid behandlingen av Parisavtalet och den nya lagen om vattenfarkoster. Det är klagomål hela vägen.

Vi har som bekant även den s.k. sotereformen, som lantrådet har uppgett att är det största hotet mot självstyrelsen sedan Åland erhöll den.

I finans- och näringsutskottets betänkande skriver vi: ”Utskottet uppfattar därför att reformen utgör ett hot mot den i internationell rätt förankrade åländska självstyrelsen ”. Det var ett av problemen.

Sedan har vi revisionen av självstyrelselagen, kanske det viktigaste lagbygge på decennier. Det är en ganska sluten process för oss som inte varit med på de drygt 20 möten ni har haft i Helsingfors, men på basen av de signaler som läckt ut så verkar det ju inte vara en dans på rosor precis.

När jag senast kom från Portugal så råkade jag resa i samma plan från Helsingfors som Ålandskommittén. Jag känner till tystnadsplikten och frågade ingenting, men jag kunde ju lätt konstatera att minerna inte var som i Lissabon efter EM-finalen. Några medlemmar i kommittén sitter ju även i lagtinget och har säkert en uppfattning om den nuvarande tidtabellen kan hålla och om vi kan få det önskade innehållet i lagframställningen. Det finns många problem, fru talman.

Vi har även en ny regering i Helsingfors som innebär att SFP för första gången i mannaminne står utanför regeringen och där sannfinländarna för första gången någonsin är med i regeringen. Sannfinländarnas inställning till svenskan i allmänhet och Åland i synnerhet är kanske inte den allra bästa. Så det finns som sagt var problem i Helsingfors.

Landskapsregeringen verkar dessutom ha problem med att följa upp den lagstiftning som påverkar Åland direkt eller indirekt. Vi hade idag ett lagförslag om ändring av bostadsbidragen. Vi kunde nyligen i remissdebatten höra att man från Helsingfors inte hade informerat landskapsregeringen om vissa förändringar, vilket sedan gjorde att landskapsregeringen i mycket brådskande ordning såg sig tvingad att ändra en lag så snabbt att man t.o.m. hade fel namn på lagen.

Vi noterade i finans- och näringsutskottet att det kanske inte är Helsingfors som ska informera utan det kanske r någon annan som borde informera sig.

I betänkandet från finans- och näringsutskottet så skrev vi enhälligt: ”Utskottet betonar vikten av att förändringar i rikslagstiftningen på områden där landskapet har gått in för blankettlagstiftning noggrant bevakas”.

Talmannen

Talmannen vill påminna om att det är nu som reservationerna ska presenteras.

Ltl Stephan Toivonen

Ja, det här är motiveringen.

Mot bakgrunden av allt detta, bästa ledamöter, måste det väl räknas som en rimlig satsning att man behåller utgifterna för Helsingforskontoret, dvs. att ökar dem med 50 000 euro, dvs. 1 euro och 72 cent per ålänning. Är inte vår självstyrelse värd detta?

Det är inte en fråga om vem som skrivit motionen eller vem som reserverat sig utan externt måste vi hålla samman och tänka på självstyrelsen.

Med hänvisning till det anförda och min reservation så hoppas jag att jag kan få understöd. Jag vill på samma gång avisera om att jag vill ta detta till omröstning. Tack, fru talman.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag vill rikta ett tack ltl Toivonen som har tagit till sig vår motion och drivit den i finansutskottet. Eftersom vi inte har en ordinarie plats i finans- och näringsutskottet så är det väldigt svårt att försvara motionerna.

Vi har i olika sammanhang många gånger lyft frågan när det gäller Ålands möjligheter att informera olika ministerier, regeringsmedlemmar och riksdagsledamöter om hur viktigt det är att informera om självstyrelsen. Det är inte bara vi som har lyft denna fråga, utan många har beklagat sig härifrån talarstolen att informationen inte fungerar och att det är väldigt svårt att nå fram. Det här är ett sätt att försöka vidhålla anslagen och personerna på informationskontoret. Jag vill rikta ett stort tack.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack för det tacket. Jag vill säga att i finansutskottet försöker jag se till hela Ålands bästa och inte bara till de motioner som jag själv har lämnat in.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Ltl Toivonen nämnde inledningsvis och avslutningsvis i Helsingforskontoret i sitt anförande. Landskapsregeringen besökte det nya Helsingforskontoret i samband med strategimötet med den finländska regeringen den 21 november. Kontoret finns, det är ett kontor som anstår självstyrelsen och jag kan varmt rekommendera ledamöterna ett besök dit. Det är bättre dimensionerat och anpassat för verksamheten än det tidigare kontoret. Vi kommer att titta på nya arbetsformer och sätt att jobba. Jag vet att minister Fellman jobbar med att hitta olika sätt som vi kan engagera oss bl.a. i Finlands motsvarighet till Almedalen, SuomiAreena, med Helsingforskontor som stödpunkt. Vi kommer fortsättningsvis att fortsätta bygga broar österut och det är viktigare än någonsin att göra det när det blåser snålt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Ingrid Johansson

Tack, talman! Det nalkas jul, det har väl knappast gått någon förbi. Det är en glädjehögtid sägs det men inte för alla. Vi i finans- näringsutskottet har lagt stor vikt vid de som har problem.

Här i lagtinget har vi diskuterat den alarmerande situationen gällande ungas attityd och bruk av, framförallt, cannabis. I utskottets betänkande har vi också lyft alkoholens roll i samhället. Vi konstaterar: ”Missbruket drabbar alla åldersklasser oberoende socioekonomisk bakgrund och kön varvid insatser inte enbart bör riktas gentemot barn och unga.”

För det är så att när vi nu går in i barnens högtid så finns det många barn vars värk i magen och oro ökar i samma takt som ölbackarna töms. Alkoholmissbruk drabbar aldrig bara den som är i ett beroende utan alltid hela familjer och alla anhöriga. Därutöver visar de vuxna, med vår osunda alkoholkonsumtion, att när vi firas så ska det göras med rusmedel – det fungerar direkt normerande för barnen. Vill vi barns väl så måste vi alltså arbeta med vuxnas alkoholbruk.

I juletid tänker jag också på de barn som inte visar terminsbetyget med stolthet i blick utan uppfattar att man återigen har svart på vitt att man har uppnått ett personligt misslyckande. Det skapar dålig självkänsla och i slutändan psykisk ohälsa.

Diskussionerna i utskottet visade på behovet av paraplyperspektiv. Barns hälsa och ohälsa går inte att diskutera och hantera i stuprör. Vi behöver en holistisk syn på hälsa och se på helheter. När det gäller barns välmående måste vi få till ett väloljat maskineri mellan tredje sektor, barnomsorg, skola, socialkontor och ÅHS. Ett sektoröverskridande glädjekorn i sammanhanget är Ungdomens hus och att grundskolelagen revideras där barn med särskilda behov beaktas i större grad.

Barns hälsa och ohälsa visar på behovet av specialistkompetens, samordning och utveckling, det är därför bra att landskapsregeringen arbetar med en kommunreform.

Att arbeta i en åländsk kommun är ofta ensamt och ansvaret blir oerhört stort. Samtidigt som det är omöjligt att skapa expertkunskap inom smala områden. Jag och liberalerna är övertygade om att de kommunalt anställda gör sitt bästa och jag vet att det arbete de utför, med tanke på deras förutsättningar, är enormt. Men förutsättningar är inte tillräckligt bra i för små organisationer.

Talman! En annan viktig punkt som utskottet lyft är hållbarhetsarbetet, ett arbete som inte ska separeras utan integreras. Hållbarhetsarbetet ska tydligt genomsyra all vår verksamhet!

Under diskussionen om Parisavtalet har frågan dryftats flitigt och konkreta åtgärder har efterfrågats, en viktig lösning är övergången till cirkulär ekonomi. Jag litar på att vicetalmannen arbetar för att öka kunskapen om och skapa intresse för allt vad det innebär, så att vi också här på Åland kan göra den omställningen. Och när jag en gång talar om hållbarhet så vill jag nämna det åländska jordbruket, dess produkter och dess ringeffekter. Vi talar ofta om ÅCA, chipsfabriken och andra stora verksamheter, men jag vill här nämna Åland som matdestination, vilket också utskottet lyfter.

Åland har ett enormt och fantastiskt restaurangutbud som sysselsätter många. Vi har ett matkluster där det bara är några kilometer mellan restaurangernas tallrikar och jorden där maten kommer från. Mat Åland är redan en välutvecklad näringsgren men har potential att ytterligare stärkas. Mat Åland bygger på många små företag som tillsammans anställer många, inom branschen anställs högutbildade och lågutbildade. Framförallt skapar restaurangbranschen ett stort antal sommarjobbsplatser vilket ger våra åländska ungdomar attraktiv konkurrensfördel då de senare i livet söker jobb på andra marknader där det är väldigt svårt att erhålla sommarjobb.

Primärproducenternas produkters väg till restaurangernas bord är hållbarhet i en liten ask. Maten flygs inte världen över, vi stärker vårt kulturarv genom matkulturen och vi sysselsätter många med olika utbildningsgrad.

Slutligen, talman, självstyrelsen och det svenska språket är en viktig fråga för liberalerna. Regeringen håller fast i frågan och arbetar aktivt. Då det gäller det svenska språket ska en sak hållas solklar; det är Finlands uppgift att kommunicera med Åland och ålänningarna på svenska. Det är Finland som har problem med att upprätthålla svenskan. Inte Åland!

Jag har stor tillförlit till att lantrådet, talmannen, Ålandskommittén, landshövdingen och andra som arbetar med frågan. Vi liberaler vill arbeta gränsöverskridande med frågan och skapa enighet. Vi är övertygade om att vi tillsammans är starka! Tack, talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Johansson för ett inspirerande anförande. Jag tror att Johansson har rätt; de bästa stunderna i livet är nyktra. Vi behöver jobba med vuxnas alkoholkonsumtion även om vi politiker inte nödvändigtvis blir populära av att göra det, vi blir väldigt lätt stämplade som någon slags moralister. Men mottfullhet måste vara rådande.

Vad gäller de ungas psykiska ohälsa så vill jag gärna berätta att landskapsregeringen avser att delta i ett toppmöte om ungas psykiska ohälsa i februari i Oslo. Minister Erna Solberg kommer att vara värd. Vi är en stark delegation som kommer att åka, både med representanter från ÅHS och från landskapsregeringen. Vi siktar på att dela med oss av våra erfarenheter, lära av expertdiskussioner och framförallt delta i de politiska överläggningarna där. Barns och ungas psykiska ohälsa kommer att prioriteras högt under budgetåret 2017.

Vi är också glada över de initiativ som lagtinget har tagit, bl.a. genom ltl Tony Wikströms initiativ i Nordiska rådet. Detta är initiativ som stärker svensk service på nätet och inte kostar landskapet en cent.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Det gläder mig att minister Valve tar frågan på allvar, det är ingen nyhet för mig och jag vet att det arbetas aktivt på många olika håll i landskapsregeringen. Jag vet också att vi har ett engagerat lagting i den frågan. Här torde det finnas en enighet och viljan finns definitivt.

Visst är det så, som minister Valve sade, att de vuxnas alkoholbruk är problematiskt. Om vi ser till den totala mängden missbrukare på Åland så är det inte narkomaner som dominerar, utan det är faktiskt de med alkoholproblem. Vi behöver våga aktualisera missbruket, ta på, diskutera och vidta åtgärder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Ungdomars och kanske hela samhällets liberalare syn på cannabis är en utmaning.

När budgeten lades så konstaterade regeringen att narkotikasituationen ungefär är som ett normalt år. Men strax efteråt slog polisen larm och konstaterade att 2016 blir ett rekordår när det gäller narkotikabrott.

I remissdebatten inför utskottsbehandlingen så hade vi över partigränserna, opposition och regeringen, en stark samsyn över att mera behöver göras. Varför klingade den ambitionen av i behandlingen i utskottet? Det kom inget projekt eller förslag, det kom ingenting utan läget är exakt lika som om det skulle ha varit ett normalt år.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! I den här frågan behöver man hålla många olika saker i huvudet samtidigt. Dels behöver vi hålla i huvudet att vi har en ny generation, den generationen som använder alkohol minst någonsin. Det är första gången i historien som vi ser att alkoholkonsumtionen sjunker. Vi ska också hålla i huvudet att det beror på vilken typ av narkotika vi pratar om när det gäller om det är ett normalt år eller inte. Oroväckande i den här frågan är just attitydförändringen och det ökade bruket av de lätta drogerna såsom cannabis.

Jag uppfattar att landskapsregeringen har tagit detta på fullt allvar. Det förebyggande arbetet ska ligga i fokus och det tycker jag att landskapsregeringen på många sätt har visat i sin budget. Landskapsregeringen tar itu med detta bl.a. genom Tobaksfri duo och annat som man vet att är inkörsportar till cannabisbruket.

Ltl Britt Lundberg, replik

Alla mynt har två sidor, så även den ökade försäljningen av alkoholfria drinkar och alkoholfria alternativ. Det är glädjande att en del i vårt samhälle har bestämt sig att vara helt alkoholfria, men det är också ett resultat av att narkotikaanvändningen har ökat och narkotikarus och alkohol går inte ihop. Är man narkotikapåverkad så beställer man alkoholfritt på krogen. Ingen tar cannabis utan att ha rökt tobak. Ju större tillgång det finns på tobak desto större är efterfrågan.

När vi diskuterade tobakslagstiftningen tidigare här under den här perioden så var socialdemokraterna, liberalerna och moderat samling emot att vi skulle begränsa tillgängligheten och synligheten när det gällde försäljning av tobaksvaror i butiker. Har liberalerna nu möjligen ändrat åsikt och kommer med en ny framställning i den här frågan?

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag kommer inte i det här skedet att verka för en ny framställning. Precis som sades när tobakslagstiftningen diskuterades så skulle man följa lagstiftningen och se hur de invecklade juridiska frågorna skulle utveckla sig i riket där man har större lagberedningsresurser och därefter skulle man se över tobakslagen igen. Det som ltl Lundberg frågade efter har regeringen redan sagt att man ska göra.

Hur ltl Lundberg har fått för sig att man inte kan bruka både alkohol och droger samtidigt vill jag gärna höra ett klargörande på, för blandmissbruk är trots allt det vanligaste.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Johansson för ett framåtsyftande och ett positivt anförande. Det som jag reagerade på mest var restaurangnäringens betydelse när det gäller att få in ungdomar i arbete och att få sommarjobb. En sak som man också kan tänka på när det gäller restaurangnäringen är den roll den har när det gäller integration i vårt åländska samhälle. Restaurangnäringen är en otroligt viktig plattform för att få in våra nya ålänningar i arbete så fort som möjligt.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Här står två gamla ”restaurangrävar och pratar om hur bra branschen är, men vi kanske har en större insyn än många andra. Man pratar ofta om att restaurangbranschen är en bransch där det finns enkla jobb. Jag tycker att man ofta har en förenklad syn på branschen som helhet. Det är en bransch där det finns högutbildade, lågutbildade och som är en fantastisk integrationsplattform. Branschen tar in i unga, levererar sommarjobb och är också kulturbärare i form av kulturarv osv. Vi får jobba vidare ltl Holmberg-Jansson och jag med att lyfta restaurangnäringen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Absolut, det ska vi göra. Det går inte komma ifrån att i restaurangbranschen får nya ålänningar en insyn i hur det åländska samhället fungerar, alltifrån mat till att få sunda och bra värderingar om hur samhället fungerar. Framförallt får de göra de som de vill mest av allt, få göra nytta och de är otroligt stolta över sina första jobb de får. Det kan vara en veterinär som står vid disken och diskar vilket jag anser att kan vara ett visst resursslöseri. Men när jag pratade med just den här veterinären så sade han; ”tänk jag får jobba, jag får lära mig svenska”.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Johansson underströk vikten av att det är Finlands ansvar att se till att självstyrelselagens språkbestämmelser följs och att Åland förblir enspråkigt svenskt. Det är lätt att hålla med om det.

Men när man tittar på utskottsbehandlingen så blir man ändå lite bekymrad, inte minst med tanke på att ltl Johansson underströk vikten av att vi ska jobba brett och jobba gemensamt. Utskottet skriver att man förväntar sig att Finland ska leva upp till sina åtaganden, man förväntar sig att den språkliga kommunikationen fungerar felfritt. Men det räcker ju inte att vi förväntar oss att något ska hända när vi vet att vi har stora problem på andra sidan Skiftet. Vi vet att man struntar i självstyrelselagens bestämmelser och då måste vi göra någonting konkret. Jag tycker att det har kommit flera bra förslag från oppositionen och som nästan går i linje med vad regeringen har anfört. Varför har inte utskottet hittat en enig formulering kring den här biten? En stark gemensam språkpolitik vore väl ålänningarna förtjänta av.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Ja, det vore absolut ålänningarna förtjänta av. Jag anser att det finns en enighet i frågan. Helsingfors ska leverera kommunikation till Åland på svenska. Däremot kan man se olika på Ålands ansvar. Jag personligen menar att om vi går in och tar ansvar för att gemensamt skapa strategier eller anställa folk i Helsingfors, då lyfter vi bort det ansvaret från Helsingfors. Det är i Helsingfors de ska ordna den här saken, inte vi på Åland. Istället behöver vi trycka på och det gör vi. Vi har Ålandskommittén, landshövdingen, regeringen, lagtinget och vi är entydiga; vi accepterar t.ex. inte sotereformens verkningar på Åland och vi kräver att våra handlingar ska vara på svenska. Det blir frågan om semantik här, men jag ser inte den problematik som ltl Jonsson gör.

Ltl Axel Jonsson, replik

Men om man tittar på de reservationer och de alternativa förslag som finns så är det förslag på att man ska utarbeta strategi för att säkra kontakterna mellan Åland och Finland. Det finns förslag från vår sida om att bistå näringslivet i deras problem som de upplever i kontakter med finska myndigheter, vilket ÅSUB visade i sin senaste rapport. Vi har också föreslagit att man borde ta kontakt med Sverige för att undersöka om Sverige kunde underlätta och se till att Ålandsöverenskommelsen följs. Är inte alla dessa förslag goda och strävar i rätt riktning? Varför ska vi inte förverkliga de förslag som har lagts? Borde vi inte försöka ta vara på alla de goda förslag som kommer i den här salen så att vi faktiskt kan arbeta brett och gemensamt? Vore inte det en mera framgångsrik strategi än att man ska behöva ta sådana förslag till omröstning i finans- och näringsutskottet? Det verkar lite märkligt för en som inte har deltagit i behandlingen.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Det är så som jag tidigare anförde, om vi tar den här reservationen om att Åland och Finland skulle ha en gemensam strategi för svenska språket så tycker jag att detta är att göra avkall. Det är Finlands sak att utarbeta en strategi för att behålla det svenska språket. Det är Finlands ansvar! Åland ska inte gå in och ta finska statens ansvar. Vi ska ställa krav på att det sköts som det är meningen, men det är deras uppgift.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Ingrid Johansson är en varm förespråkare av en kommunreform på Åland. Alla samhällen måste hela tiden utvecklas och förbättras så att de lever upp till den tid vi befinner oss i.

Man hänvisar ofta till att det är så många som är för att slå kommunerna på Åland. Ett märkligt fenomen som är ganska vanligt är att många som tycker på det viset så anser att bara det inte rör min egen kommun. Det är andras kommuner som ska slås ihop. Framförallt här i Mariehamn är det en väldigt tydlig sådan situation, Mariehamn är nog bra men man ska slå ihop landsbygds- eller skärgårdskommunerna.

Den kritiska frågan som jag ställer till ltl Ingrid Johansson är; rör det sig om frivilliga sammanslagningar eller tvångssammanslagningar som vi har att se fram emot? Om en majoritet av Lemlands befolkning vill fortsätta att vara en självständig kommun, kommer de att kunna vara det eller kommer det att bli en tvångssammanslagning?

Ltl Ingrid Johansson, replik

Det är intressant när centerns ltl Nordlund visade på problematiken att ålänningarna vill ha en kommunindelning men har visat sig omöjligt att kommunerna gör det själva. Det är just precis detta som landskapsregeringen har insett, att de egna kommunerna kanske inte kommer att komma med de här förslagen utan lite hjälp ifrån landskapsregeringen. Hur en eventuell lagstiftning kommer att se ut i förhållande till den här reformen tänker inte jag stå här och sia om just nu. Vi har en pågående stor utredning om kommunreformen. När resultatet kommer av den så är det dags att fatta vidare beslut. Vi ska basera våra beslut på kunskap och fakta och då är det onödigt att föregå på det här sättet.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Kunskap och fakta är det väldigt viktigt att man har när man fattar beslut, men det är också väldigt viktigt att man har ädla principer som man fattar sina beslut utgående ifrån. Det här var en principfråga som jag ställde till ltl Ingrid Johansson. Är det så att en majoritet i kommunerna ska få bestämma om de vill fortsätta att vara en självständig kommun eller ska man slås ihop med någon annan kommun med våld? Jag tror att det är en mycket befogad och faktiskt intressant fråga som de flesta ålänningar frågar sig idag. Är det tvångssammanslagningar eller är det frivilliga sammanslagningar som vi har framför oss? Det är en principfråga.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Nu ställde ltl Nordlund frågan direkt till mig som enskild lagtingsledamot. Jag ser ingen annan lösning än att det kommer genom lagstiftning. Hur regeringens framställning sedan kommer att bli tänker jag som sagt inte sia om. Min syn idag, men den attityd man ser från kommunerna- både att alla vill ha kommunsammanslagningar men också den problematik som ltl Nordlund själv lyfte att det är svårt att föreslå det kring sin egen kommun - så tycker jag att det visar på att det troligtvis måste till lagstiftning som för saken i den riktningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Oppositionens uppgift i det parlamentariska systemet är att granska makten. Vi ska göra regeringspolitiken bättre. Från centerns sida har vi lagt ner mycket arbete på regeringens förslag till budget. Vi har förstås läst den noga, vi har följt upp med verkligheten där ute – hur fungerar det här förslaget? Vi har utgående från våra slutsatser lagt ändringsförslag, finansmotioner. 

Som representanter för Ålands folk ställde vi viktiga frågor under remissdebatten för att få klarhet i vad regeringen egentligen menade. För egen del var det första gången på mina 18 årliga budgetdebatter i lagtinget som regeringen inte svarade eller inte återkom i nya anföranden och försökte reda ut frågorna som ställdes eller i de fall när de inte kunde besvara frågorna bad att få återkomma med svar till utskottet. Oppositionen och därmed ålänningarnas frågor till regeringen möttes således med nonchalant tystnad. Vi hoppas att regeringen i framtiden ska visa större intresse för sitt arbete, för sina förslag och för att ge information till ålänningarna i fortsättningen.

Regeringen har inte kunnat svara på vad man vill med landskapsandelssystemet och inte heller kunnat ge en enhetlig bild av vad målet är med arbetet med kommunreformen annat än att kommunerna ska vara bärkraftiga. Samtidigt pågår i Finland ett reformarbete som riskerar att dra undan mattan helt för våra kommuner.

Vi förstår inte hur regeringen prioriterar när den satsar pengar och använder förvaltningens resurser till denna typ av lokala reformer nu när vi ännu inte vet utgången av den finländska reformen och hur det kommer att slå mot den åländska självstyrelsen. Lokala projekt som regeringen själv säger att varken är brådskande eller sparar några pengar borde inte vara i fokus just nu. Vi är också förvånade över att regeringen först nu tillsätter en utredare för att jobba med reformen. Ansökningstiden går ut på fredag. Ärendet har varit aktuellt på Åland i ett år. Men bättre sent än aldrig. När det är kris borde man göra rätt saker i rätt ordning. Tack och lov så har nu den finländska propositionens tidtabell skjutits fram och den bonustid som nu finns borde på alla sätt användas av regeringen och dess tjänstemannastab till att föra samtal på tumanhand och förhoppningsvis få en förändring i frågan så att inte vår självstyrelse inskränks av reformen.

Från centerns sida hjälper vi till. Vi gör allt vad vi kan med de medel vi har. Vi var och talade med centerns riksdagsgrupp redan i våras och träffade då förutom riksdagsledamöterna även ministrarna och statsministern. Då verkade inte kunskapen finnas överhuvudtaget om hur illa den här reformen slår mot Åland. Så vi uppmärksamgjorde dem på den, beredde marken väl och det var bara för vår regering, om de ville och så önskade, att vid. Det går inte en dag utan att vi från centerns sida har kontakt med Helsingfors, men information och diskussioner från oppositionen är förstås inte lika kraftfulla som när den framförs från regeringen. Det är inte heller vår uppgift att formellt sköta kontakterna mellan Åland och Finland. Det är regeringen satt att göra.

Fru talman! Från centerns sida är vi förvånade över att regeringen valt att inte bjuda in gruppledarna till en diskussion hur man kunde jobba tillsammans med frågan. Sådana här avgörande frågor borde man arbeta för att samla partierna och ha ett ledarskap som samlar Åland.

Från centerns sida är vi glada för att regeringen och lantrådet hörsammade vår uppmaning att ge en redogörelse till lagtinget om hur statusen är med social- och hälsovårdsreformen. 

Till våra motioner fru talman. Vi lade 26 motioner för att förbättra budgetförslaget och många av dem har fått medhåll från regeringssidan. Flera håller med om oss att de inte skulle lägga fram en budget där pengar som inte finns borde reserveras för framtida investeringar och ta dessa icke existerande pengar med in i budgeten som ett underskott. Budgeten ska visa hur det finansiella läget verkligen är.

Utskottet uppmanar regeringen att kurser i Ålands juridik borde hållas i högskolan, att högskolan ska bolagiseras, att det behövs utbildningsinsatser för barn med autismdiagnos, att förvaltningschefen ska ha en förmansroll i förhållande till avdelningscheferna, att alla ska kunna ta del av TV-utbudet innan skatt kan uppbäras på Åland, att svenska språket borde vara prioriterat i budgeten, att det behövs transparens i hur man presenterar antalet anställda inom förvaltningen och att det är viktigt att livsmedelsproduktionen på Åland fungerar osv. 

Trots att våra budgetmotioner får medhåll så förkastas de av majoriteten. Så har det varit av tradition. Någon motion har genom åren godkänts. Jag undrar hur människorna ute i samhället ser på vårt system? Att vi håller med varandra men motionerna förkastas för att de kommer från fel håll. Ibland kan säkert ärenden behöva beredas mer, men överlag borde vi fundera över att åtminstone till nästa mandatperiod ha en ny överenskommelse; att bra motioner kan godkännas. Jag tänker också att det kan göra gott för demokratin. Att väljare i högre grad får veta vad lagtingsledamöterna verkligen tycker att är viktigt. För nu är ju de som medverkat till att förkasta förslagen formellt emot frågorna i sak och de utanför huset kan ju omöjligt förstå att man är för något som man har förkastat.

Jag berättade i remissanförandet att det i Finlands riksdag även motioneras från enskilda ledamöter från regeringspartierna – den utvecklingen välkomnar jag även på Åland. Så att regeringen får känna av när den inte levt upp till t.ex. regionala förväntningar, jämställdhetsfrågor eller andra hjärtefrågor som förstås även finns inom regeringsblocken.

I Sveriges riksdag är regeringens partipiska väldigt hård och ledamöter har till och med avslutat sina uppdrag för att de inte fått följa sin övertygelse. Det är ingen bra förebild. Vi borde utveckla demokratin på bästa sätt.

Vi hade en mycket viktig, känslosam och kraftfull debatt om narkotikasituationen på Åland före ärendet gick till utskott. Från centerns sida är vi därför besvikna över att inte tillfället togs tillvara för att över partigränserna göra en extra insats för att tillsammans försöka stävja utvecklingen.

Vi kan heller inte förstå hur regeringen inte vill vara med och öronmärka pengar för att kunna åtgärda resultaten när de kommer från arbetsvärderingen. Alla människor – kvinnor och män har samma värde. Vi vet dock att detta inte syns i kvinnornas lönekuvert och att vi har stora orättvisor när det kommer till pensioner.

Vi noterar att arbetet med arbetsvärdering för lika lön för likvärdigt arbete fortsätter. Det arbetet stöder vi, däremot är det oerhört viktigt att de orättvisa löner som uppdagas kan rättas till. Därför vill vi att landskapet ska fondera medel så att det finns pengar öronmärkta för detta när resultatet finns. Det sämsta tänkbara är att vi får klarhet i vilka orättvisor som finns utan att kunna åtgärda dem.

För att möjliggöra att det också går att åtgärda de icke jämställda lönerna vill vi fondera medel årligen. Inledningsvis, eftersom det inte var bättre berett, tycker vi att man skulle fondera 1 miljon euro för ändamålet. Fonderingen kan finansieras från medel som inbesparas i samband med konkurrenskraftspaketet som träder i kraft 1.2.2017.

Avslutningsvis, fru talman, välkomnar vi kommunala initiativ till samarbeten och även samgående där kommunernas invånare finner det lämpligt. Men vi vill markera mot den utveckling som kan ske om makten över landskapet och kommunerna koncentreras till en smal grupp - en elit. Det är precis den utvecklingen som lett till Brexit och till avstånd mot etablissemanget i samhällen runt om oss.

Författaren Bengt Ericson har i boken den ”Härskande klassen” konstaterat att det blev ett dråpslag mot den lokala demokratin och politikens elitisering påbörjades när Sverige genomgick en stor kommunreform i två steg under 50-, 60- och 70-talen. Då minskade antalet kommuner i Sverige från 2500 till 29 och mer än 200 000 politiska förtroendeuppdrag försvann. Förbi var den tid då man kom i kontakt med en politiker som kunde vara den lokala färghandlaren som också var ordförande i kommunstyrelsen. Enligt Ericson har utvecklingen lett till att partiernas medlemmars betydelse har minskat dramatiskt och att den och den ökade toppstyrningen gjort partierna till alltmer tomma skal! Låt oss utveckla demokratin istället för att inskränka den! Demokrati betyder inte att en grupp av människor ska bestämma över en mindre grupp utan att alla ska med. Låt alla ålänningar få vara med! Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, fru talman! Ltl Britt Lundberg gav uttryck för det som många gånger är en ganska plågsam tillvaro; att vara i opposition och finna sina förslag ignorerade och kastade i papperskorgen. Vi har alla upplevt det, nu går centern för första gången igenom den erfarenheten. Jag förstår att det känns.

Jag undrar över detta med motsatsförhållande mellan sotereformen och kommunreformen på Åland. Varför använder man gång på gång bilden av att vi inte eniga kan arbeta för Åland gentemot de effekter som sotereformen har på Åland utan att lägga åt sidan den pågående kommunreformen som regeringen arbetar med? Det här motsatsförhållandet förstår jag absolut inte. Ska vi på grund av att riket gör förändringar stanna vår egen utveckling och inte genomföra nödvändiga förändringar trots att ålänningarna önskar det?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Först måste jag tydliggöra att vicelantrådet gör en egen tolkning av rollen i opposition och att få motionerna förkastade. Jag har inte på något sätt hänvisat till att ett nederlag skulle vara plågsamt personligen eller för ledamöterna. För oss är det väldigt viktigt hur politiken upplevs ute bland folket. Folket måste se detta system som märkvärdigt. Jag förde mera en principiell diskussion än fokuserade på vad jag själv som person, som minister eller som lagtingsledamot upplever. Den reflektionen brukar vi sällan göra.

När det handlar om hälso- och sjukvårdsreformen, som den heter på svenska, så är det väsentliga nu att man inte har fått en utredare. Man använder en utredare för uppgifter som varken är brådskande eller som sparar pengar åt landskapet. Vi ifrågasätter landskapets prioriteringar och hur man prioriterar sitt arbete.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag vill försäkra ltl Lundberg att det inte råder något som helst motsatsförhållande mellan de här två frågorna. Landskapsregeringen har full uppmärksamhet på sotereformen och dess effekter på Åland, vilket vi i ett tidigt skede gjorde genom att beskriva det som att kontinentalplattorna faktiskt håller på att förändras trots att centern då hävdade att vi skapade panik och dåliga relationer.

Den här frågan har full uppmärksamhet, men det betyder överhuvudtaget inte att man inte kan, enligt plan och enligt regeringsprogram, gå vidare med en kommunreform. Jag tycker inte att man ska använda sote som ett sätt försöka stoppa den processen.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det gör vi inte heller. Vicelantrådet visade nu väldigt tydligt hur bakvänt landskapsregeringen arbetar. Man börjar med att gå ut i media och skrämma befolkningen istället för att börja med att åka till Helsingfors och diskutera med statsministern och de andra ministrarna vad detta kommer att betyda. Efter att centern hade varit på besök och diskuterat med riksdagsgruppen så visste landskapsregeringen att man inte var medveten om det här och ändå så väntade landskapsregeringen ända till sommarmötet för att föra diskussioner om de här frågorna. Landskapsregeringen var väldigt snabb med att skrämma upp befolkningen.

Samma sak när det gäller att tillsätta en utredare, varför gör man det nu? Man börjar i mellandagarna jobba med det här, propositionen kommer ju vilken dag som helst. Vi vill jobba enat och vi vill jobba konstruktivt framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Ltl Lundberg nämnde motionerna här i sitt anförande och att det var synd att de förkastades. Vad är det viktiga egentligen? Är det motionerna eller godkännande av politiken? I flera motioner fanns det bra saker, bl.a. vill jag berömma ltl Lundbergs egen motion om barn med autism. Men, vi valde att bredda motionen för vi ser behov av ännu fler som behöver få den hjälpen och därigenom blir det en förändring. Är det inte så att det viktiga ändå är politiken och att man är med och påverkar så att det syns i betänkandet? Vi har verkligen försökt få fram detta. Här har vi faktiskt försökt vara så ödmjuka som möjligt och titta på det här, inte motionernas viktighet utan på politiken och innehållet i motionen.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Visst är det resultatet som är det viktiga. Jag tänker ur väljarna synvinkel, nu ger vi en bild av att ledamöterna i finansutskottet är emot de frågorna eftersom man väljer att förkasta dem. Jag vill visa på att det systemet egentligen är ganska märkligt, när vi försöker vara så transparenta och tydliga som möjligt. Jag har inte ett färdigt förslag på hur man borde göra. Jag tycker att vi borde hitta ett mera folkligt sätt att behandla motionerna på. Man borde faktiskt förstå detta att centern har motionerat om autism och det leder till att det i grundskolelagen nu kanske prioriteras och skyndas på för att man förhoppningsvis från nästa höst ska kunna göra en insats i skolorna för barn med autism. Det borde framkomma på ett tydligare sätt än att man har en ganska allmän skrivning och sedan konstateras att man förkastar motionen.

Ltl Göte Winé, replik

Det beror på vilka signaler vi sänder ut härifrån också. Man kan gå upp och tacka för att man fått vara med, tagit del och lyft upp den här diskussionen. Man ser det som att man har varit med och påverkat politiken i betänkandet istället för att se det som ett förkastande.

Ltl Lundberg nämnde centerns besvikelse över att man inte har lyft motionen angående projekt om droger. Jag har tyvärr missat den motionen eller om den har lyfts av centern. Jag brukar vara uppmärksam när vi pratar om narkotika, men detta har gått mig förbi.

Se gärna polisens insatser senaste helg. Ett beslut togs 11 november, polisen kommer med insatser för att stävja narkotikamissbruket. Polisen har gått in med mer resurser vilket vi har erfarit i utskottet. Jag var själv lite skeptisk i remissdebatten till vilka resurser det finns, men jag har blivit lugnare under arbetets gång i utskottet.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det tydligaste för ålänningarna nu blir hur omröstningarna utfaller. Det blir sannolikt så att regeringspartierna kommer att rösta emot sådant som de egentligen tycker att är ganska bra. Det är detta som jag vill synliggöra, är inte det lite konstigt i politiken? Är det inte en demokratisk ganska märklig roll? Jag vill betona att det här är en tradition som finns och har funnits. Vill man inte göra någonting åt det den här perioden så kanske man i alla fall kan ha en diskussion för att bereda mark för de kommande politikerna att hitta på någonting.

När det gäller narkotikasituationen så tror jag att alla partier var upp och förde en diskussion om hur viktigt detta är.

Jag är väl medveten om de insatser som har gjorts inom polisen. Frågan är om man klarar av att göra det alla helger under hela nästa år utan att få extra medel? Åtminstone genom media har polisen talat om att de klarar av att hålla normalläge med befintliga resurser, men om det krävs något extra så behöver de mera resurser.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, fru talman! Jag tänker också beröra varför budgetmotionerna förkastas. Det är nog så att vi i utskottet har en ambition att ta tillvara på innehållet i motionerna och inte fundera så mycket på hur de är skrivna och vad de innehåller för ytterligare information som kanske inte tillför ämnet speciellt mycket.

När vi kommer till kritiskt läge har vi att ta ställning till om motionen innehåller något vi kan omfatta eller inte omfatta. Omfattar vi det inte så är det ganska enkelt, då blir det nej och förs åt sidan. De motioner som vi omfattar innehållet i så där kan man först konstatera om det är något som redan ingår i budgeten eller om det är något helt nytt. Ofta handlar det om en beskrivning av samma sak med lite annorlunda ord och då föredrar vi att ta den skrivning som vi har författat.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Visst är det ju så att oppositionens motioner leder till handling och det är ju väldigt bra. I mitt anförande inledde jag med att vår uppgift är att göra regeringspolitiken bättre. Det såg vi ju, för nu i veckan har vi läst i tidningen att nu har regeringen skyndsamt tillsatt en arbetsgrupp för att se på möjligheterna att bolagisera högskolan. Vi hade en motion om högskolan borde bolagiseras. Ingenting hade hänt under 2016 hittills men nu kom det. Det sker och vi kommer säkert att se resultatet av många motioner.

Visst måste det vara svårt för vanliga människor som ska följa med vår politik att förstå hur det är. Jag är helt säker på att man inte läser protokollen noggrant och kan göra sorteringen om utskottet är hyfsat positiv eller inte. Människor följer omröstningarna.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, fru talman! Jag tror att de som följer vårt arbete inte ens behöver bekymra sig om reserveringarna i någon större utsträckning. Men gör de det så kommer det att upptäcka samma sak som vi upptäcker gång efter gång, dvs. motionären har skrivit något i sin budgetmotion som utskottet kan gå med på och tycka att är bra, men så fullföljer motionären och skriver ett par tre andra saker också som vi inte kan omfatta. Det försvårar saken. Utskottet tar då vara på det som är positivt men förkastar motionen. Märkligare än så är det inte.

Ltl Britt Lundberg, replik

Precis så där är det enligt det arbetssätt vi har nu. Det jag pratar om är utveckling och om det finns ett intresse av att göra lagtingsarbetet mera folkligt och lättare för människor att följa med. Det handlar både om att utveckla språkbruket och göra det enkelt för att få större transparens. Vi har efterlyst det mycket och där har vi också fått medhåll från finansutskottet, bl.a. att det väldigt tydligt behöver framkomma hur många personer som är anställda och många andra frågor. Att det faktiskt syns och att man kan få svar på allt som kan intressera medborgarna, att lag och ordning följs, att alla lever upp till det och att det ska vara enkelt att följa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Lundberg för en behjärtansvärd motion gällande autism. Vi har idag barn och ungdomar i skolåldern på Åland med flera typer av diagnoser. Jag vill med anledning av ltl Lundbergs motion höra om ledamotens tanke är att för varje specifik diagnos särskilja dessa barn och ungdomar från den befintliga grundskolan och att integration därmed inte skulle vara möjlig? Personligen anser jag att partiell integration är nödvändig och lämplig, allt enligt en individuell plan. Jag anser också att alla barn och ungdomar med särskilda behov måste ges optimala förutsättningar för studier. Det är just detta som jag ser som svårt om man särskiljer alla med diagnoser och skapar olika studiemöjligheter i form av olika skolor. Hur ser ltl Lundberg på det?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Jag är absolut ingen expert på det här området. Jag har besökt skolor. Jag har fört diskussioner med autismföreningen, jag har pratat med skolpsykologer, jag har pratat med speciallärare och jag har pratat med väldigt många föräldrar som har barn med olika typer av autismdiagnoser. Alla för en diskussion som leder i samma riktning; att det är väldigt, väldigt svårt att inne i det vanliga klassrummet idag, med 20 elever kanske, kunna direkt och även under en ganska lång tid analysera barnet så tydligt att man kan ta tillvara alla de styrkor som barnet har och också hitta metoder för att möta svagheterna. Det skulle behöva en insats, för någon kanske det rör sig om timmar, det kan röra sig om veckor, det kan röra sig om terminer och det kan röra sig om år. Det är väldigt individuellt hur mycket tid som behövs för platsen på sidan för att få detta utrett för att sedan kunna fungera i den normala undervisningen. Så är tanken.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Lundberg. Då förstår jag tanken och jag håller delvis med. Men jag ser det som nödvändigt att själva skolbyggnaden för barn med särskilda svårigheter behöver finnas i hyfsat nära anslutning till en befintlig skola just för att kunna ha integrationen på en individuell nivå. Förhoppningsvis, sett över tid, ska integrationen bli längre och längre. Därför min fråga för jag har förstått att ltl Lundbergs idé att det här ska äga rum t.ex. i naturbruksskolan och då ser jag svårigheter med en integration.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Naturbruksskolan använde vi bara för att följa regeringens följd i färg. Regeringen sade redan att undervisningen för ungdomar med specialundervisning skulle vara vid folkhögskolan. Vi tänkte att det första som kommer att frågas efter är var detta ska vara. Vi vill betona att frågan inte gäller lokaliseringen. Det rör sig om barn från Kökar, Eckerö, Geta, Lemland och hela Åland. Det är en sekundär fråga hur man löser placeringen. Man måste först hitta formen och sedan lokaliseringen. Om det sedan ska finnas kompetens på flera olika platser eller om man samlar kompetensen för att det är tillfälligt till en plats, det är sekundärt i det här läget. Det viktigaste är att det läggs mycket energi på detta, att det läggs ett stort engagemang och att det snart kommer ett förslag på innehåll. Man ska veta vart man vill, sedan hitta lösningar på lokalisering och tekniska problem. Vill man se en lösning så kommer det att komma en lösning också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Landskapet företräds just nu av en synnerligen reformvillig och aktiv regering. Det bevisas av att en bred opposition anser att landskapsregeringen gör för mycket. Det är talande nog.

Det förvånar mig och många med mig att centern i dessa sammanhang, när Finland och regeringen i Helsingfors håller på med sin social- och hälsovårdsreform som också påverkar Åland, uttalar att vi här på Åland och landskapsregeringens ska stoppa de reformer som landskapsregeringen som bäst bereder inför kommande beslut i lagtinget. Det är förvånande att man ska lägga sig så platt att bara för att den finländska regeringen utför saker som påverkar oss så ska självstyrelsen inte bereda sina egna reformer. Jag tycker att det här hör till det mest passiva jag har hört sägas under de 15-16 år som jag själv har varit med i landskapspolitiken.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är förvånansvärt hur man kan tolka frågor. Vi ställer upp, hjälper till och har arbetat väldigt mycket för att medvetandegöra den finländska riksdagen och regeringen på vilken problematik det finns med sotereformen och Åland. Vi har varit med och berett mark för det här. Vi hoppas att regeringen tar den här bollen vidare och arbetar med att få en förändring till stånd. Det här är väldigt, väldigt viktig. Om sotereformen går igenom som den är skriven idag – det är egentligen en paragraf som är den allra viktigaste - så slår man undan kommunerna och har kanske två procent kvar att styra och ställa över inom den kommunala självstyrelsen. Det är ett sådant dråpslag emot självstyrelsen!

Det som vi reagerar över är att landskapsregeringen ändå slår sig till ro, tar väldigt mycket ledigt och jobbar vidare med saker som man själv säger att inte är prioriterade och inte sparar pengar. Däremot har man ännu inte fått till en utredare för att kunna ge klara svar, ha bra förhandlingsresultat och diskussioner redan från första stund, vilket borde ha gjorts redan under våren. Men bättre sent än aldrig, det gäller att ha det nu.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi får bara konstatera att den här landskapsregeringen anser att självstyrelsen och denna regering har betydligt mera kapacitet än vad centern tror att vi har. Vi jobbar på ett brett plan.

Till en detalj i anförande gällande landskapsandelar. Ltl Lundberg sade landskapsregeringen inte vet vad man vill med det nya landskapsandelssystemet. Det här stämmer inte alls! Vi kommer att införa ett system som istället jämnar ut inkomsterna för kommunerna, det gamla systemet har varit utgiftsbaserat. Vi har en väldigt tydlig bild av att detta kommer att göra det bättre. Det här systemet kommer att ge mera likvärdiga förutsättningar för kommunerna. Det här har behandlats i parlamentariska referensgrupper. Vi har en tydlig målsättning och avser att föra lagen så småningom till lagtingets behandling i enlighet med den politiska vilja som finns.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det betyder alltså att kommunerna ska ställa om inför en landskapsandelsreform som träder i kraft 2018 och ifall det inte lyckas att få en förändring av den här paragrafen i social- och hälsovårdsreformen i Finland så slås de benen undan 2019. Vad ska kommunerna fokusera sig på? Vad ska de koncentrera sig på? Det skulle vara otroligt viktigt att ha ett svar på det redan nu.

Det visar säkert denna utredning som nu ska göras och som landskapsregeringen ska tillsätta efter fredagen. Det är detta som vi vill visa på, inte att man gör för lite. Har vi ens fått några lagförslag förutom presidentframställningar och EU-direktiv hittills? Det är inte många. Vi välkomnar verkligen att flera delar av regeringsprogrammet ska förverkligas genom lagstiftning. Men vi väntar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Det skulle ju vara bra om världen skulle stanna upp och ingenting skulle hända så att centern skulle hinna ikapp med reformerna.

Har ltl Lundberg överhuvudtaget följt med den process som pågår vad gäller kommunstrukturreformen och den demokratiaspekt som finns inbakad i arbetet? Hur det är upplagt att det ska vara så öppet och så transparent som möjligt? Hur varenda papper, dokument och resultat av utredningen så här långt är tillgängliga? Hur många workshops och medborgardialoger som har ordnats? Hur många diskussioner som har hållits med kommunfältet? Eller har hon bara bestämt sig för att centern är emot? Centern säger nej och därför engagerar man sig inte i frågan, man fördjupar sig inte, man skaffar sig inte den information som finns tillgänglig och argumenterar om själva frågan; är det bra eller dåligt för Åland som helhet att vi har en reformprocess om en förändring som drivs?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Om minister Fellman har varit närvarande, om minister Fellman har lyssnat så vet minister Fellman att vi från den dagen när regeringen presenterade sitt regeringsprogram har ställt frågor, vi ställer fortfarande samma frågor och vi står fortfarande utan svar från regeringen på vilken målsättningen är med reformarbetet.

Lantrådet säger att butiker, alla skolor, alla äldreboenden och all barnomsorg ska finnas kvar i kommunerna. Vi ska inte vara tveksamma till någonting. Samtidigt stiger finansministern upp och säger; ”vi ska spara 15 miljoner euro på den här reformen”.

Vi vill ha svar på vad regeringen arbetar efter för att kunna ta ställning till vad regeringen föreslår.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, fru talman! Svaret på den frågan fanns ju redan i regeringsprogrammet. Regeringen driver en förändring av kommunstrukturen på Åland. Det enda sättet att utveckla demokratin på Åland är inte att allt förblir som det alltid har varit. Demokratin ska utvecklas. Det som ltl Lundberg förespråkar är att ingenting ska hända och att man inte ska läsa de utredningar och material som kommer. Man ska bara konstatera; ”nej, de jobbar med fel sak så vi tänker inte engagera oss i det överhuvudtaget”.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det skulle vara klädsamt av minister Fellman att tala om när jag har sagt det här? Ministern får gärna återkomma i ett anförande.

Det är kanske inte någon idé att svara när ministern inte lyssnar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Plenum avbryts för lunch och återupptas kl. 13.00

Talmannen

Plenum fortsätter.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Jag vill komma med några kommentarer med anledning av det senaste anförande just före lunchpausen.

Jag förstår att enligt vissa delar av oppositionens dramaturgi passar att kritisera hur landskapsregeringen har jobbat med social- och hälsovårdsreformen och hur den slår mot självstyrelsen. Jag vill ändå vara tydlig med att det inte stämmer överens med sanningen.

Social- och hälsovårdsreformen har präglat hela arbetsåret. Jag instämmer i den analysen som flera talare, bl.a. vicelantrådet och finansministern, har påpekat; vi kan ju inte reformer i riket låta styra självstyrelsens utveckling. Det vägrar jag helt enkelt.

Jag tycker också att man till vissa delar silar information och använder det som man behagar så att landskapsregeringen framstår i dålig dager.

Det är inte speciellt sympatiskt att försöka plocka poäng i en svår situation. Landskapsregeringen har visat en total öppenhet och transparens.

Under hela året har vi haft ett nära samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden och det uppfattar jag som väldigt värdefullt. Vi har också haft samarbete med Ålandskommitténs åländska del, med talmannen, med riksdagsledamoten och vi har i flera omgångar rådgjort med landshövdingen.

Jag vill ändå påminna om att när landskapsregeringen fick underlaget från finansministeriet sista veckan i februari det här året så agerade vi snabbt. Vi kallade in tjänsteman från deras vinterledighet. Vi informerade Ålandskommittén. Nu pratar jag om månadsskiftet mars-april. Den 5 mars informerade vi Ålandskommittén. Vi informerade lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden när lagtinget kom tillbaka från vinterledigheten. Det första mötet med Helsingfors och riksrepresentanter var den 8 mars, då var det här på agendan och det har det varit kontinuerligt under hela året. Meningen var att statsministern skulle ha kommit den 8 mars men han fick tyvärr förhinder, det var praktiska arrangemang som ställde till det, men Ålandsministern var på plats. Det kan också finnas fog att dra sig till minnes att då fick landskapsregeringen kritik. Det påstås att landskapsregeringen läckte material och information. Man påstod att landskapsregeringen oroade i onödan, det påpekades att landskapsregeringen förstörde relationerna. Men landskapsregeringen har agerat kontinuerligt och konsekvent ända sedan slutet av februari.

Som jag sade i lantrådets upplysning häromdagen så har vi haft kontakter med Ålandsministern, med statsministern och även på strategimöte den 21 november där den samlade riksregeringen var på plats. Vi har haft kontakter med finansministern, familje- och omsorgsministern, statsministern och Ålandsministern och detta var den allra viktigaste frågan vi hade på agendan.

Man kan också dra sig till minnes att i misstroendedebatten så ifrågasatte centern att landskapsregeringen överhuvudtaget skulle fara på strategimötet och att vi prioriterade det strategimötet med riksregeringen framom lagtingsarbetet. Det tycker jag också är anmärkningsvärt i sammanhanget.

Det är ju inte så att arbetet i den utredartjänst som landskapsregeringen nu utannonserar skulle börja nu. Det är absurt att diskutera på det viset. Vi vet att social- och hälsovårdsreformen är nära sammanflätad med det arbete som görs i Ålandskommittén. Nyckeln finns i de finansiella lösningarna. Under hela året har finansavdelningen arbetat tillsammans med finansministeriet. Dessutom har landskapsregeringen, där allt ställs på sin spets, gett ett fylligt svar på rikspropositionen.

Nu jobbar vi med att få in skrivningar i propositionen som är meningen att gå till riksdagen i januari. Vi kommer också att bereda svar till riksregeringen angående hur vi tycker att det gemensamma utredningsmandatet ska utformas. Där har vi också varit mycket tydliga med att vi inte vill ha någon slags ekonomisk revisor som studerar penningströmmarna mellan Åland och riket. Vi vill ha en utredare som tar frågan på allvar och som ser till att hela social- och hälsovårdsreformen blir neutral ur självstyrelsens perspektiv.

Dessutom kommer antagligen frågan att bli ännu mera komplex i och med att riksregeringen går vidare med den så kallade valfrihetsreformen. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack, fru talman! Tack fru lantrådet för kompletterande upplysningar. Även om jag inte var inblandad i den diskussionen så kan jag inleda med att den reaktion som vi hade från centergruppen i samband med strategimötet för drygt två veckor sedan var mera att det var lite märkligt att landskapsregeringen in extension for iväg till Helsingfors när det är plenum. Man kunde mycket väl ha lämnat två av sju ministrar hemma, det har inte skadat saken. Jag tror inte att alla ministrar hade en funktion att fylla under strategimötet. Det gällde lite respekten för lagtinget som sådant.

I övrigt när det gäller processen runt sote, så vi som hela tiden har fått vara med i processen är mycket nöjda med hur det fungerar. Sitter man med i Ålandskommittén så har man fått vara med i diskussionerna och även via självstyrelsepolitiska nämnden där jag också har deltagit. Jag förstår mycket väl reaktionerna bland kollegiet i övrigt. Alla vill väl ha samma information. Vår gruppledare Britt Lundberg lyfte fram att också instrumentet att samla lagtinget via gruppledarna skulle vara ett bra instrument att ta till.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tror att de som känner mig vet att jag är inte omöjlig på något vis. Är det så att det finns ett behov så kan man absolut ta initiativ själv och jag kommer garanterat. Jag har erbjudit mig att om det finns frågeställningar så kommer jag gärna till lagtingsgrupperna. Om gruppledarna har önskemål att sammankallas så står jag till lagtingets förfogande.

När det gällde strategimötet så var nästan hela den finska regeringen på plats. Vi gjorde den bedömningen efter att vi hade diskuterat med talmannen.

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, bästa lantrådet, den bedömningen gjorde ni men den var inte helt korrekt enligt lagtingets roll i systemet. Vi har två planhalvor som ska täckas upp och lagtinget tillhör den ena. Nog tjafsat om det! Det viktiga är att blicka framåt.

I och med att jag var närvarande på Ålandskommittén i torsdags så kan jag konstatera att vi jobbar tillsammans för att lösa den här för Åland mycket svår fråga. Jag kan lova att den åländska delegationen - vi var ganska många i torsdags 10 personer - alla bidrog nog på sitt sätt för att verkligen få riksrepresentanterna, i synnerhet riksdagsledamöterna att förstå allvaret i hela sotereformen och dess implikationer. Jag vill med bestämdhet säga att resultatet av mötet var gott till den delen. Man börjar förstå allvaret.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det gläder mig. Jag har också påpekat att alla har dragit sitt strå till stacken och försöker dra sitt strå till stacken. Förhoppningsvis får vi förståelse, förhoppningsvis får vi skrivningar i propositionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Tack lantrådet för den här upplösningen. Jag tror att vi faktiskt har att göra med en informationsbrist från allra första början. Det är nog otvetydigt så att landskapsregeringen har ett informationsövertag när det gäller vad som har sagts när, hur, vem och varför. Från sidan kan man egentligen bara förlita sig på tidningsuppgifter. Det har jag möjligen tyckt att ha känts lite underligt av det skälet att det handlar om gemensamma utmaningar, vilket inte är intern landskapspolitik för det finns alltid en massa olika åsikter. Men förhållande gentemot Finland så har jag egentligen aldrig upptäckt att där skulle finnas några stora skillnader. Varför har man valt att ändå rätt aktivt hålla oppositionen utanför i det här arbetet? Jag har inte ens fått ett telefonsamtal om de här frågorna när man verkligen började inse digniteten av dem.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag kan inte omfatta den kritiken, jag tycker att den är orättvis. Jag lyssnade vad ltl Pettersson sade, men jag tycker att vi i allra högsta grad har diskuterat frågorna. Vi har diskuterat med självstyrelsepolitiska nämnden, med Ålandskommittén och där sitter ju tunga centerpolitiker med gedigen erfarenhet; Harry Jansson, Roger Nordlund och Veronica Thörnroos. Men som sagt var, jag säger det igen, finns det behov så finns jag här och svarar gärna på frågor efter bästa förmåga.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Till att börja med; det var inte kritik, det var en fråga. Det var verkligen bara en fråga. Alla frågor är inte per automatik kritik, det kan vara uppriktiga funderingar och det var det i det här fallet. Jag tror att det klokaste vi borde göra är nog att glömma det här som har varit eventuellt och faktiskt bestämma oss för vad det är vi vill ha gjort.

Vi har från partiets sida rätt mycket kontakter gentemot Finland. Vad de sedan är värda är svårt att säga i dagens läge då hela havet stormar där mellan varven. Vi har faktiskt rätt många beröringspunkter som vi kunde utnyttja, men då måste man få känna sig lite involverad och med hellre än utestängd. Det är alltså inte kritik utan det är verkligen en önskan och en fråga.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tycker att jag har haft en väldigt bra dialog med lagtingets partier. Jag har absolut utnyttjat de organ som finns. Vi har diskuterat informellt och vi har diskuterat formellt. Vi har också använt oss av oortodoxa metoder som har efterfrågats från centerhåll. Vi gjorde en film som vi presenterade på vårt strategimöte.

Vid lantrådets upplysning så bad jag lagtinget att utnyttja de kontakter som finns och detta möttes också delvis med kritik. Det känns lite som om vad man än gör så finns det fog för kritik.

Jag upprepar ytterligare att jag står till gruppens förfogande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tror absolut att landskapsregeringen har gjort sitt bästa i den här frågan. Jag vågar påstå att jag också själv har gjort mitt bästa och jag vågar påstå att mitt parti har gjort sitt bästa. Jag vågar också påstått riksdagsledamoten gör sitt bästa i den här frågan. Alla försöker åstadkomma att göra förändring som medför att vi skulle uppnå neutraliteten i förhållande till självstyrelsen när det gäller sote.

Problemet är att idag skriver vi den 15 december 2016 och sannolikt i januari kommer den här propositionen att rulla vidare till riksdagen efter att den har varit ett år hos regeringen i Finland.

Det bästa vi nu kan hoppas på är att vi ska få in en skrivning i motiveringarna där man uppmanar att man ska eftersträva neutralitet för Åland. Vi måste inse det allvarliga läget. Vi måste hitta en strategisk agenda tillsammans. Jag återkommer i nästa replik till helhetsbilden.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Ser man på arbetsordningen i hela det här ärendet så har vi försökt lobba på alla sätt och vis. Där allt ställs på sin spets är ju i utlåtandet som landskapsregeringen gav på propositionsutkastet vilket har varit på remiss i 3-4 månader. Det är en bunt på 10 cm papper och där kunde vi sätta ner i skrift vad vi vill åstadkomma i propositionen.

Nu smalnar tunneln av tills det kommer ett resultat och nu gör vi allt vi kan för att påverka propositionen. Vi har ett väldigt intimt samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden, med riksdagledamoten och med Ålandskommittén. Vi har samma mål och målsättning hur vi ska ro det här i hamn.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Trots alla dessa och allas våra gemensamma ansträngningar så står vi fortfarande inför en väldigt svår situation. Propositionen går vidare till riksdagen och så som den ligger nu så är den närmast en katastrof för vår självstyrelse. Det är faktum.

Som jag ser bilden nu så rullar man det här vidare till nästa instans. Antagligen kommer man att försöka hitta en lösning i samband med den nya självstyrelselagen år 2022. Vi har en tid mellan 2019 och 2020 som vi antagligen måste hantera på något sätt. Första prioritet måste naturligtvis vara att vi redan 2019 kan åstadkomma en lösning som är fungerande på Åland. Så som jag ser att spelplanen nu är upplagd så är jag rädd för att man försöker hitta en slutgiltig lösning med skatteöverföring till Åland år 2022. Men hur ska vi hantera det åländska samhället under tiden här emellan? Det har jag svårt att se. Alla olika scenarier borde vi vara ärliga med och lägga fram och kunna ha en diskussion gemensamt bland partierna om hur vi ska hantera situationen som vi befinner oss i. Det här är ett tåg som går framåt hela tiden.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi vet inte var det slutar ännu, men min uppfattning är att det har tagits ad notam det som landskapsregeringen, riksdagsledamoten och olika personer har sagt genom sina kanaler att det går emot grundlagen och självstyrelselagen.

Meningen är att propositionen ska öppnas 2018 då man ska reglera skatteskalor och då finns det också utrymme att reglera hur man förhåller sig till självstyrelsen.

Vi har haft en strategi, varit konsekventa under hela året och det fortsätter vi med. Vi är glada för alla som drar sitt strå till stacken och gör vad man kan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Vi har nu i finans- och näringsutskottet behandlat landskapets budgetförslag för 2017 och jag kan konstatera att ett stöd för detta budgetförslag finns brett. Visst finns det reservationer till budgeten, men som jag ser det så är det en hel del att man håller med i sak och politiken utan mer åsikter om tillvägagångssättet, som t.ex. ja, politiken är bra men skulle vi få sitta vi rodret skulle vi göra så här. Det är förståeligt för det är politik och parlamentarism. Och inget fel i att man ser en förståelse för den ekonomiska situation som Åland befinner sig i. Då tänker jag inte nu i enbart 2017 års budget utan tänker över flera år. För med vårt ekonomiska system så är vi fast i Finlands ekonomi för hårt.

År 2013 kom det en vändpunkt för den åländska ekonomin. Efter hårda tider steg vårt BNP till 2,6 procent det var mycket tack vare det privata näringslivet som då hade då ett gott år och drog upp den totala BNP – trots att den offentliga sektorn då hade krympt, enligt ÅSUB.

Enligt ÅSUB:s prognoser och preliminära beräkningar blev tillväxten 2,4 procent förra året och växer i samma takt som den finländska, med blygsamma 1,0 procent innevarande år. Så med dagens finansieringssystem så är vi beroende av och i klorna av den ännu krypande finska ekonomin.

Även om man vill se en ljusning i horisonten så är det ändå statsskulder och annat så skymmer horisonten och ljusningen är ännu längre bort med den politik som nu bedrivs i Helsingfors.

Ja politiken i Helsingfors kan vi ju inte nu kalla för gynnsam för Åland, och det är bra att vi alla gör vårt för att förbättra relationen Helsingfors – Åland.  Sällan har jag väl känt en sådan nonchalans och brist på respekt från Helsingfors som vi har just nu för vår självstyrelse.

Man har väl aldrig heller hört en sådan besvikelse från ålänningar som nu för den finländska regeringen. Jag förstår vår åländska regerings dilemma att sätta ner foten samtidigt som man behöver förtydliga det ansvar som de har i Helsingfors för att respektera vår självstyrelse och ta ansvar för det svenska språket. Inget verkar ju vara heligt för regeringen i Helsingfors varken det är grundlagsberättigat eller inte.

Jag vill ge vår regering vårt stöd från den socialdemokratiska lagtingsgruppen att jobba och kämpa vidare. Kraften att kämpa vidare med att inse vilket ansvar den finländska regeringen har över Åland och för det svenska språket. Man ser nu en uppgivenhet när man upplever att det finns synpunkter om att man vill att Åland ska gå så långt att man t.o.m. skulle ha åländsk anställd personal vid ministerierna för att följa Ålands intresse. Med denna finländska regering så kanske många orter borde ha intressebevakare vid ministerierna för att bevaka sina intressen för ingen sitter säker, allra minst det svenska språket. Men det ska man inte behöva. Finlands regering är vald att bevara hela Finlands intressen.

Under många år har det diskuterats om hotet om det svenska språket i Finland och jag kan erkänna att jag inte varit orolig - förrän nu.

Jag har förmånen att få sitta med i Folktingets social- och hälsovårdsutskott. När jag satt där på ett möte den 2 september så insåg jag att nu kommer regeringen i Helsingfors att köra över det svenska språket i och med jourreformen som nu pressats i riksdagen. Så direkt från mötet så mailade jag minister Valve om min oro över konsekvenserna som det kan innebära för ålänningarna. Jag fick då till svar att landskapsregeringen inte just då ser någon oro för vården i Åbo. Jag hoppas de orden håller och att vi kan känna oss trygga. Min oros känsla är ännu inte lugnad, oron finns att vård- och landskapsreformen pressas igenom till vilket pris som helst.

Talman! Trots det så är det Finlands regerings ansvar att kommunicera med oss på svenska och värna om att de svenska språkrättigheterna uppfylls. Det är inget som vi ska ansvara för, utan man ska ka kräva att vår rätt genom att Finland konstitutionellt är tvåspråkigt med svenska som ett nationalspråk.

Ålands landskapsregering har också sitt ansvar med att lyfta upp språksituationen på Ålands och ska informera om läget. Det gör man på olika sätt redan. Ett av sätt är att lyfta upp det så är den utredning som språkrådet har haft ÅSUB genomföra, en undersökning om bl.a. språkbehov i det privata näringslivet. 

Så bästa vänner det är verkligen dags för riksdagen nu att inse att Åland kan stå på egna ben bara man låter Åland växa ekonomiskt och ger det självstyrda Åland möjligheter att stå på sina egna ben och inte att vi nu fortsätter betala för den finländska ekonomiska kräftgången.

Ålands näringsliv mår bra och det gör att Åland nu har en stark ekonomi. Då ska vi få växa och inte vara begränsade av den finländska ekonomin. Nu görs där reformer i Finland som avvecklar kommuner och gör kommunerna till tomma skal. Man kan väl säga att den finländska ekonomin och politiken är rätt så ihålig just nu. Medan vi på Åland har en helt annan målsättning med politiken där vi bl.a. vill stärka kommunerna.

Däremot har Finland åtagit sig att säkerställa och garantera rätten till vårt svenska språk och det ska vi kräva. Även denna Helsingfors regering har ett Åland att värna om och se till dess intresse.

Så bästa regering Katrin Sjögren, kraft att kämpa vidare för att vinna respekt för Ålands bästa trots en bristande respekt från Helsingfors.

För att avsluta denna del i mitt anförande så ger jag er följande vägkost: ”Aldrig har åländska kvinnor och män svikit sin stam och dess ära; ofärd oss hotat, men segervisst än frihetens arvsrätt vi bära”.

Talman! Detta var mitt gruppanförande och det blev en hel del självstyrelsepolitik, och det är väl så att det är nu det mest angelägna som kanske inte syns i euron och cent här i budgetförslaget, men är av betydande vikt för vår framtida ekonomi därför kan jag inte undgå att ha lite funderingar kring det.

Åland ska växa, vi ska ha ett Åland som mår bra och som ålänningar som är stolta över. Ett Åland med bärkraftiga kommuner och en bra regionalpolitik. Det visar vi att vi har i denna regeringspolitik en politik som strävar mot mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner och även en bra regionalpolitik med att främja näringslivets förutsättningar på landsbygd och i skärgård.

Att jobba med en bra konjunkturpolitik är att få en jämn tillväxt. Det finns fördröjningar mellan åtgärd och effekt, men vi ser på ÅSUB:s prognoser att det åländska näringslivet mår bra och behöver vi fortsätta att sträva efter det i arbetet. Åland är fantastiskt och speciellt, som ett litet samhälle så har vi många småföretag och där skiljer vi oss lite från våra närliggande regioner. Vi ska på Åland fortsätta främja ett blomstrande näringsliv, vi ska ge de förutsättningar att näringslivet forsätter bidra till en höjning av vårt BNP och att vi har en god sysselsättning.

Vårt näringsliv växer runt om i världen. Våra primärnäringar har hittat nya handelsområden och ser möjligheter. Det känns som vi ger dem de förutsättningar, trots hot där man vill lägga ner verksamheter så har landskapsregeringen reagerat och agerat. Tack för det.

Talman! Det är bra att det tas på allvar och att vi jobbar med målet full sysselsättning och arbete åt alla. Just där vill vi från den socialdemokratiska lagtingsgruppen lyfta upp den satsning som man har gjort mot den tidigare marginaliserade gruppen – nämligen de långtidsarbetslösa.

Talman! Som jag inledde mitt anförande så finns det ett brett stöd för detta budgetförslag och jag kan stå här lika länge till och tala men det kommer jag inte att göra. Jag bryter av här. Jag återkommer i ett nytt anförande där jag kommer att prata om socialpolitik och olika verksamheter som bl.a. polisen och Ålands hälso- och sjukvård. Jag kommer att diskutera om ungdomar med särskilda behov och framförallt om den psykiska ohälsan som vi har i vårt samhälle. Tack.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ltl Winé tog upp oron över vi kanske inte kan få vård på svenska i Åbo. Jag känner ändå att jag måste och kan ge lite lugnande besked.

Vi köper våra tjänster från Åbo universitetssjukhus. För snart två månader sedan var egentliga Finlands sjukhusstyrelse här och jag hade förmånen att träffa dem. Då fick jag en bild av att de så klart vill producerar de tjänster som vi vill köpa. Det betyder att om vi ska vilja köpa tjänster av dem så ska de kunna producera tjänster på svenska. De var väldigt måna om det och gav ett väldigt förtroendeingivande intryck. Nu har de anställt fler personer för att t.ex. översätta journaler och dylikt snabbare på svenska.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Min oro handlade egentligen om hur Åbo universitetssjukhus kommer att se ut efter reformen. Vilken specialistvård kommer de att erbjuda? Åbo universitetssjukhus tänker ju självklart på pengar och vill erbjuda det som köparen efterfrågar. Men vad kommer de att kunna erbjuda? Kommer verksamheter att flytta från Åbo till något annat ställe på grund av reformen? Kommer antal universitetssjukhus att minska, vad händer då? I tidningen häromdagen läste jag den åländska riksdagsmannen gick ut med lugnande besked. Specialistenheter kommer inte att flyttas till Tammerfors. Då i september vad jag orolig över vad vi kommer att kunna erbjuda. Att flytta en viss verksamhet från Åbo till Tammerfors medför att resorna blir betydligt jobbigare för de åländska patienterna.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag lovar att vi från ÅHS när vi köper upp våra tjänster absolut också tar detta med i vårt beaktande. Det får inte bli för krångligt och för svårt vilket också blir ofta fördyrande. Det kommer jag absolut att ta med mig till ÅHS styrelse.

Den bild jag också fick från egentliga Finlands sjukvårdsstyrelse var att de även ser sig om att eventuellt kunna sälja tjänster till Sverige, och då tror jag att de verkligen kommer att satsa mera på svenskan.

Ltl Göte Winé, replik

Jag tackar ltl Holmberg-Jansson för de här orden. Det som gjorde att jag reagerade och agerade under det här mötet var att vi behöver hjälpa till. Nu har jag möjlighet att sitta med i folketingets social- och hälsovårdsutskott. Sitter jag på ett möte och känner en oro så visar jag det. Jag vill att man kollar upp det, vilka konsekvenser får det. Det är viktigt att vi snabbt är med och agerar och reagerar ifall vi känner att här behöver vi gå in och här behöver vi komma med en skrivelse. Jag jobbar ganska mycket på det sättet när jag är i folketinget, t.ex. när det gäller bevarandet av Pixnekliniken och Lagmansgården. Jag tar del av de andra orternas oro i Svenskfinland för den svenskspråkiga vården. Vi behöver alla hjälpas åt. Vi har alla ett stort ansvar att bevara det svenska språket i Finland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Först vill jag tacka ltl Winé och utskottet för att de tog in ett stycke om det svenska språket i betänkandet, eftersom det inte fanns ett enda ord om det i budgetframställningen. Det var bra.

För det andra vill jag ge en eloge till ltl Göte Winé för det känslosamma och starka anförandet för svenska språket som han just höll här. Jag kunde ha hållit precis samma anförande själv för ungefär 20-25 år sedan. Men efter det har jag jobbat 20 år i Ålands landskapsregering, jag har sett en språklig utveckling i det här landet och det senaste året har jag sett när vi har förlorat diskussioner om klumpsumman med Finland. Vi har förlorat vindkraftsstödet. Just nu kämpar vi med all kraft att sotereformen ska få en bra lösning och hittills har vi inte lyckats ändra en stavelse i någon paragraf i den framställningen. Man ser hur alla andra större och mindre frågor hanteras i förvaltningen. Det här systemet vi har fungerar inte. Vi måste få in människor och resurser på andra sidan som jobbar med oss och för oss.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Nordlund för de inspelen och åsikterna, de är jätte värdefulla. Även utskottet tackade för skrivningarna om svenska språket, vi tyckte det var en självklarhet för vi är ett så bra utskott och det kändes som vår plikt. Ltl Nordlund, vi behöver alla vara med och jobba för det svenska språket. Vi måste nå politikerna mera. Vi har lätt att nå ministerierna och jobba på den nivån och det ska vi också, men vi måste också börja bli mer aktiva och ta vårt ansvar för att nå politikerna. Det ska inte bara vara tjänstemännen som har sina kontakter. Vi politiker måste ta kontakt med politiker. Även om tjänstemännen är överens så är det politikerna sedan som beslutar och det medför förändringar till vår nackdel, vilket vi har sett.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Den krassa verkligheten i dagens Finland är att den generation tjänstemän som nu finns i ministerierna har ingen kunskap om självstyrelsen. De har väldigt ringa kunskap. Den generation politiker som nu har makten i Finland har heller ingen kunskap om självstyrelsen och den har egentligen ingen nordisk relation att förhålla sig till. Till det ska vi sedan lägga att vi har den språkliga utvecklingen här i landet. Fråga dem i Vasa hur mycket de tror på grundlagen idag och svenska språkets möjligheter att överleva på sikt och att den svenska befolkningen ska få oss sina rättigheter tillgodosedda. Jag tror det finns en stor besvikelse och uppgivenhet där.

Till sist, jag vill verkligen inte bli beskylld för någon sorts uppgivenhet som jag lite läste in ltl Winés anförande. Titta på Färöarna! De har tjänstemän i Köpenhamn som tar till vara deras intresse och Färöarna är verkligen inte uppgivna. De kämpar för sin sak och de ser till att det finns resurser och resurser på rätt plats.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! När det gäller uppgivenheten så menade jag att vi fortsättningsvis ändå ska kväva att det är Finland som har ansvaret för Åland. De är Finland som har ansvaret för att svenska språket behålls. Jag har full förståelse för de tankar som ltl Nordlund hade kring Vasa idag. Det tankarna hade jag också i morse när jag skrev mitt anförande. Jag har läst i våra rikstidningar och de tankarna är inte de vackraste idag. Den här regeringen i Finland har svikit Svenskfinland och Åland. Men vi har ett ansvar och en dialog. Vi har ett ansvar att fara dit och hålla en dialog. På vilket sätt det görs, det tror jag fortfarande att vi ska diskutera. Men vi kan inte frånta Finland dess ansvar över Åland och det svenska språket.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Fru talman! Först vill jag rikta ett stort tack till finansutskottets sekreterare som har kunnat få ihop det här betänkandet utgående från de olika åsikter som har framförts här och de divigerande åsikter som finns. Det måste vara ett konststycke att få ihop ett betänkande utgående från det.

Är jag besviken på finansutskottets betänkande? Nej, jag är inte besviken på det, jag har fått en bra utdelning på mina motioner i varje fall. Många sade att man inte får igenom sina motioner i utskottet, men den åsikten har inte det här finansutskottet haft. Finansutskottet har varit lite mer positivt än vad regeringen är, som en regeringsledamot i regeringen sade.

För det första har finansutskottet beaktat utflyttade ålänningar, där lämnade jag in en motion att man ska ha en strategi för det. Det är viktigt att vi får hem alla ålänningar till landskapet. Det är bra att finansutskottet har beaktat det.

Beträffande bilbesiktningen så har också utskottet beaktat den, fast man inte har godkänt motionen helt full så har man gett i uppdrag åt landskapsregeringen att inte höja avgifterna. Det är också viktigt.

Beträffande avgifterna för fisketurister som regeringen förde fram så har finansutskottet också beaktat motionen som lämnades in. Man bör nog titta på den juridiska biten före man kommer med ett lagförslag, om det överhuvudtaget går att jämföra.

Däremot har finansutskottet inte ansett att skrotbilspremien är bra. Vi har inte haft skrotbilspremie på Åland fast riket har haft premien. Finansutskottet tycker oberoende att landskapsregeringen bör titta på det. Häromdagen pratade man om miljöfrågor, men visa det i handling också och inte bara negligera det! Landskapsregeringen bör titta på skrotbilspremien.

Sedan är jag lite besviken på finansutskottet beträffande Waldorfskolan och ersättande skolor. Finansutskott har inte beaktat och skrivit någonting om detta. Det är viktigt i vårt samhälle att alla har möjlighet att få den utbildning man vill ha, det som inte samhället kan erbjuda. Det finns privata som faktiskt jobbar hårt för att visa en pedagogik som inte samhälle lyfter upp.

Vi har en brist i skolsystemet idag. Vi tar inte vara på de högst presterande, vi tar inte vara på de personerna som man gör i andra länder. Här ska de sitta i samma klass och egentligen lida. Ofta är de oroliga eleverna de smartaste för de är inte engagerade och de kan också hamna snett sedan. Jag har under åren sett unga som har råkat ut för klammeri med rättvisan, sedan har de kommit bort från det och är nuförtiden en av de bästa företagarna på Åland. Så kan de gå. Det är skolväsendet som inte har tagit vara på dem på rätt sätt. Här har utbildningsministern något att ta itu med och inte säga nej till de här ersättande skolorna. Ta vara på de här initiativen! Jag vet att liberalerna tycker att skolväsendet på Åland alltid har varit bra. Det har varit en liberal käpphäst. Men ta bort den, beakta detta i fortsättningen och ta vara på de människor som finns i vårt samhälle!

Det har diskuterats mycket hur dialogen är mellan regeringen och oppositionen. På sidan om kan jag konstatera att det idag finns en skiljelinje mellan liberalerna och centern. Det finns en ganska hård linje här i lagtinget. Är det bra för Åland? Är det en bra demokrati vi har på Åland, parlamentarismen? Enligt min åsikt är det inte det. Jag undrar om man inte borde titta på det gamla systemet att fem ledamöter i lagtinget kunde sätta in en person i landskapsregeringen?

Ni säger att vi har en så stor kris mot Finland, då behöver vi alla krafter till det och jobba för det. Då är frågan; ska hälften av lagtinget stå utanför? Det är regeringen som har ansvar att förhandla med Finland, det ska inte enskilda lagtingsledamöter fara till Finland och göra. Det kan bli fel, det kan bli jättefel, det har förekommit förut och på det sättet är det ett trendbrott som har varit att alla har varit eniga. Tidigare fanns det vissa partier som for och sköt landskapsregeringen i sank. Det har jag inte sett under den här resan som vi nu gör och det är bra.

Dialogen på hemmaplan mellan parlamentariker tycker jag inte om. Efter årsskiftet har vi förmån att ha Nordiska rådets president, men på hemmaplan dög hon inte ens att vara ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet. Regeringsblocket ger inte bra signaler! Jag gillar inte det där. Man har förtroende internationellt men inte på hemmaplan då är det något som är fel där hemma, bara för att man är mot varandra.

Jag själv drabbades eftersom regeringen med lantrådet Katrin Sjögren i spetsen kallade mig för clown. Ni såg att hon reagerade, men Katrin Sjögren är ansvarig för regeringsledamöterna.

I en debatt här i lagtinget tog jag upp att ÅHS styrelse kanske inte behöver finnas. Man kanske skulle ta bort styrelsen helt och hållet eftersom det finns tjänstemän där som kan sköta det, alternativt att man har en annan styrelse, en styrelse tillsatt av politiker. Efter det fick jag ett brev av minister Wille Valve som jag har svarat på. Han ifrågasatte om vi obundna överhuvudtaget skulle vara med i ÅHS styrelse. Jag svarade omedelbart för jag trodde att det här brevet kom från regeringen eftersom det var från minister Valves mailbox. Jag svarade och sade att vi behandlar det i vederbörlig ordning. Men döm om min förvåning när tidningen ringde upp mig häromdagen och frågade om detta. För då hade Wille Valve skrivit på sin blogg att vi inte hade svarat på hans brev och att Bert Häggblom ska stå och skämmas i lagtinget och att han är en clown. Vad menar regeringen med detta? Är det så här det ska gå till? Idag har jag begärt ut alla mailloggar under två månader av Wille Valve. Jag vill se hur det sköts. Det här brevet som han har skickat till mig är inte registrerat fast det kommer från minister Wille Valve. Det här ska redas upp lantrådet! Jag accepterar inte att bli behandlad så här! Talmannen skulle inte acceptera att någon lagtingsledamot eller regeringsmedlem kallar mig för clown. Absolut inte! Och rätta mig om jag har gjort så mot någon av er här. Jag har aldrig gjort det och kommer inte att göra det heller och i så fall ska jag be om ursäkt. Red upp det här i regeringen. Ministern är inte här nu och varför är han inte här? Han har varit här tidigare idag. Han ville säkert inte ta den här debatten med mig nu, tyvärr. Lantrådet Sjögren är ansvarig för sina regeringskollegor. Detta vill jag att ska redas upp. Jag har lämnat in ett brev till lantrådet idag som är registrerat. Tack.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Det är bra om ltl Häggblom tycker att han i finans- och näringsutskottet fått gehör för sina motioner. Jag tycker också att finansutskottet har gjort goda bedömningar kring de här frågorna. Ltl Häggblom berörde skrotbilspremien och strategi för rekrytering av ålänningar som bl.a. studerar utanför Åland. När det gäller de sakerna så tror jag det är bra att ha i minnet att en skrotningspremie har funnits på Åland. För ltl Häggblom sade att någon skrotningspremie inte finns och inte har funnits. Premien har också utvärderats och under de här åren hade den ett bra resultat. Det är absolut en option som finns där.

Problemet just nu är att Åland håller på att utarbeta en ny avfallslag angående hur man ska ta hand om skrotbilar och producentansvaret. Man kan inte främja detta innan man har ett bra sätt att hantera skrotningen av bilar.

Ltl Bert Häggblom, replik

Jag vet mycket väl om premien som förekom tidigare eftersom jag var initiativtagare till den. Det var det lagutskott, som jag då satt i, som införde den premien efter att vi hade varit till Sverige på en studieresa. Så den känner jag mycket väl till.

Nu menade jag den skrotbilspremie som Finland hade nu, när man köper nya bilar i Finland så får man också pengar för det och det är en helt annan sak som vi inte har haft i landskapet. Det tycker jag att landskapsregeringen bör titta på.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är fullt möjligt att titta på det, men just nu är tidpunkten inte den rätta. Om man uppmuntrar ålänningarna till att skrota gamla bilar så ska vi också ha ett välfungerande producentansvar och kunna ta hand om dem på ett bra sätt. Därför ska vi avvakta tills vi har detta på grej.

När det gäller att arbeta och bo på Åland och att rekrytera hem kompetens både sådana som är födda på Åland och sådana som är födda någon annanstans, så det som tidigare hette ”Arbeta och Bo” heter idag ”Åland Living”.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Vi fick då klara besked att någon premie inte kommer för skrotbilar under den här mandatperioden. Det är klara besked och då är det ingen idé att komma med förslaget igen.

Beträffande det andra så är det bara positivt att man kommer att jobba med de saker som vicelantrådet framförde.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Det är trevligt att höra att ltl Häggblom också ser att vi i finansutskottet objektivt och sakligt har behandlat motionerna och faktiskt tagit till oss av innehållet. Jag tycker nog att ltl Häggblom kan lämna in sin motion ånyo för avfallslagen kommer att komma under nästa kalenderår, så det finns säkert möjlighet under mandatperioden att titta på frågan igen.

Gällande motionen om att få ålänningarna att flytta hem så vill jag bara poängtera att utskottet breddade den motionen. Vi lade också in arbetskraftsinvandringen. Vi såg att det är ett viktigt arbete att inte bara just ålänningar kommer hem, utan alla inflyttade har lika viktig status. För mig personligen spelar det inte någon roll ifall det flyttar in en amerikan, en gammal ålänning eller någon från Syrien.

Ltl Bert Häggblom, replik

Jag har ingenting annat att anföra än att det är bra att utskott har sett på den frågan och att man tar till vara bortaålänningarna. Det är jätteviktigt att få hem bortaålänningarna. De är födda och uppvuxna här, de har kontakter hit och de kan omedelbart tillföra mycket till vårt näringsliv och till alla nivåer inom vårt samhälle, också inom förvaltningen. Dessa människor behöver vi inte anpassa på något vis. Vi behöver inte ha några kurser för dem, vi behöver inte utbilda dem i självstyrelsen vilket annars är problematiskt med folk som inte känner till vårt åländska samhälle. Därför ska vi locka tillbaka de ålänningar som är ute i världen. Jag prioriterar dem framför alla andra, så ärlig ska jag vara.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Och jag ska vara så ärlig att jag inte gör skillnad på ålänningar och andra människor!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Bert Häggblom för omnämnande av Waldorfskolan. Landskapsregeringen har jobbat i många år med att finansiera Waldorfskolan fast det egentligen hör till kommunens angelägenhet. Läser vi i 49 § grundskolelagen så vad gäller kostnader för ersättande skolor stå det: ”De ersättande skolornas verksamhet ska enligt avtal mellan huvudmannen för den ersättande skolan och förläggningskommunen finansieras av förläggningskommunen eller av huvudmannen för den ersättande skola”. I det här fallet har finansieringen varit på kommunen. När det gäller Waldorfskolan har det egentligen bara handlat om hur den ska finansieras. Landskapet har ställt upp så gott det går med att fastställa deras läroplan och annan hjälp som de har behövt angående det pedagogiska.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det är viktigt att lagstiftningen är så klar att kommunerna inte kan undandra sig sitt ansvar. Det är mindre pengar som har gått åt till dessa skolor än vad eleverna i det ordinarie skolväsendet har kostat. Det är bra att det finns konkurrens, det ska uppmuntras.

Detsamma gäller de försök som har varit inom barndagvården. De har slagits ut på grund av att regelverket har varit sådant att kommunerna inte har varit tvungen att ge samma bidrag som man ger till den egna barndagvården.

Minister Tony Asumaa, replik

Där är vi helt överens. Grundskolelagen behöver vara så tydlig och säga vad som gäller. Inom barndagvården finns det en tydlig skrivning om 90 procent. Men när det gäller ersättande skolor så finns det inte.

Waldorfskolan har begärt 78,5 procent av basbeloppet. Nu har kommunstyrelsen i Jomala den 21 november tagit beslut om att ersätta Waldorfskolan med 80 procent, så de får ännu mera än vad de har begärt. Det ska ligga som avtalsgrund för de övriga kommunerna som har barn i Waldorfskolan. För tillfället är det fem elever, tre från Jomala, en från Finström och en från Hammarland. Nu kommer de enligt det avtalet att få 80 procent, tidigare begärde de 78,5 procent och landskapet skulle gå in och täcka det som inte kommunerna tidigare betalade. Enligt det här nu så är kommunerna faktiskt villiga att ta sitt ansvar, vilket är bra.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det är bra att minister Asumaa är insatt i den här frågan. Jag hoppas att ministern tittar på det här hela tiden så att man inte tappar det här initiativet som finns hos dessa föräldrar. De jobbar hårt med den här skolan. Det finns ett enormt intresse och många har inte fört sina barn dit eftersom det har förekommit sådan osäkerhet om skolan. Men jag vet att det finns ett stort intresse i det åländska samhället för Waldorfskolan. Det är viktigt att man breddar möjligheterna för föräldrarna att ha sina barn i olika skolorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag tycker att det är bra att ltl Häggblom engagerar sig i skolfrågor också. Jag vill ställa en fråga kring Waldorfskolan. Känner ltl Häggblom att det finns någon form av kritisk massa för att driva en vettig pedagogisk undervisning i en skola? Kan elevunderlaget vara hur litet som helst eller krävs det en viss mängd elever för att undervisningen ska bedrivas på ett pedagogiskt och kunskapsmässigt korrekt sätt?

Ltl Bert Häggblom, replik

Man ska inte uttala sig när man inte har kunskapen. Vi har lagstiftning inom det här området. Landskapsregeringen har ansvaret över var gränserna går. Men om man ställer upp hinder så att de inte kan bedriva en skola så får de heller inte några elever, det är en självklarhet. Tidigare har vi från lagtinget ansett att små skolor också ska behållas. Vi har skolor i skärgården, till exempel Sottunga har bara några elever och det har ju fungerat bra. Jag tror på mindre skolor framom stora skolor som det blir vid kommunsammanslagningar som ltl Holmberg är inne för.

Ltl John Holmberg, replik

Jag är personligen inte alls emot privatisering på något sätt. Men jag ser också en risk i att man öppnar kanske en form av Pandoras ask om det är fritt fram att öppna friskolor. Dels urholkar det den befintliga kommunala grundskolan och om det försvinner elever till höger och vänster så betyder det att kostnadsmassan finns kvar i grundskolan. Även om elevantalet sjunker i vissa klasser så betyder det ändå samma kostnader och på sikt är det inte bra för någon.

Personligen tycker jag att man ska tänka till lite innan man bedriver en friskoleverksamhet. Det finns ändå ett begränsat underlag på Åland. Jag tror att saker måste vara klarlagda innan man drar igång en sådan verksamhet.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det är bra att ltl Holmberg sade det han sade nu, för det är precis det som liberalerna alltid har stått för. Fast man är liberal så vill man inte släppa fram alternativen till den kommunala skolan och det är fel enligt min åsikt. Vi har olika åsikter. Jag tror att det är bra. Kostnadsmassan måste ju minska om man får färre elever. Skolorna ute i kommunerna måste ju minska kostnaderna idag också. Man måste ju minska kostnadsmassan beroende på antalet elever. Rätta mig om jag har fel, finansministern, men landskapsandelarna bygger ju på hur många elever man har. Har man färre elever så får man mindre landskapsandelar och då måste kommunerna anpassar sig därefter. Samma är det också med friskolor.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

 Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det ekonomiska läget är fortsättningsvis utmanande. Det har mer eller mindre varit så ända sedan finanskrisen, även om det ser något bättre ut i den här budgeten än tidigare, vilket också finansutskottet konstaterar. Man är på väg i rätt riktning. Ännu finns det förstås mycket kvar att göra före vi har en stabil och hållbar ekonomi sett ur ett långsiktigt perspektiv. Lite extra intäkter och en hyfsad fokus på att åtminstone inte låta utgifterna stiga gör att vi har ett någorlunda bättre läge i år.

Samtidigt kan jag inte låta bli att säga, jag har säkert sagt det förut, men om man lyfter blicken och tittar lite på vårt ekonomiska läge så känns det orättvist när vi går in för ganska stora sparambitioner i vår egen budget samtidigt som vi har ett så haltande ekonomiskt system på intäktsidan. Vi ser det inte minst mot bakgrund av de diskussioner som vi för i Ålandskommittén och som vi för överlag. När vi försöker argumentera för en höjd avräkningsgrund där vi har tydliga omständigheter och tydliga laglig bevis i självstyrelselagen på att man borde få till justeringar så finns det noll förståelse eller vilja för det här i Helsingfors att få till en förändring.

I tisdag diskuterade vi det här ganska ingående i Ålandskommittén och vi är fortfarande långt ifrån en lösning. Det finns en viss förståelse men viljan är inte särskilt stark och inte heller har viljan varit särskilt stark när vi har diskuterat en höjning av avräkningsgrunden med regeringen i Helsingfors under våren och hösten i anslutning till vindkraftsdebatten och följderna efter det.

Varför är den här avräkningen så orättvis och så utdaterad?

Det finns vissa som menar att vi borde nöja oss, luta oss tillbaka och ta emot förslaget till höjd avräkningsgrund från finansministeriet och regeringen i Helsingfors. Det har förts fram sådana förslag i debatten. Varför accepterar vi inte detta, lutar oss tillbaka och försöker göra någonting positivt av det i stället?

Jag tänker försöka ge några tydliga argument till varför det är en dålig politik att fortsätta med avräkningsgrunden. Överlag finns det fyra starka argument till det. Två av dem hittar man redan i självstyrelselagen, det är de två grunder som anger när avräkningsgrunden ska justeras. Det är när man ser att det sker väsentliga förändringar i statsbokslutet. Två sådana har vi faktiskt sett under de här åren som vi har levt med det nuvarande ekonomiska systemet. Dels är det nettobudgeteringen i den finska statsbudgeten och redan år 2009 konstaterade man att det gör att Åland går miste om ungefär 8 miljoner per år. Det är svårt att bedöma den siffran i dagsläget, år 2009 var det så men sannolikt är summan ännu större idag med tanke på att budgeten har växt i omfattning i Finland sedan dess. Man kan också titta på de argument som har framförts och det som man kommer fram till att Åland förlorar pengar eftersom man flyttar områden utanför statsbudgeten till fonder och annat utanför statsbokslutet. Och man kan koppla ihop det med det förslag som ligger nu på bordet från den finska regeringen att föra över en stor del av infrastruktursektorn utanför statsbudgeten och det skulle föra ut 2 miljarder euro från den finska statsbudgeten. Räknar man 0,45 procent av detta så innebär det ungefär 9 miljoner till bort från den åländska klumpsumman framöver. Slår man ihop nettobudgeteringen och bara den här enskilda reformen på infrastruktursidan så innebär det totalt sett 17 miljoner bort från Åland per år, ungefär det underskott som vi kämpar med att försöka täppa igen årligen. Det var de två första argumenten; nettobudgetering och att vi ser en trend att allt mera förs utanför statsbokslutet.

Under de här senaste tio åren har vi också sett att allt större del av samfundsskatterna har förts från kommunerna till staten. Det här påverkar också förstås Åland som goda skattebetalare och som betalar in mycket samfundsskatten, de ser vi inte minst av flitpengen. Skillnaden mellan 0,45 och 0,5 dvs. det som vi inte får tillbaka från samfundsskatterna är också sådant som går Åland förbli. Det här är en växande trend förstås i och med att ålänningarna är goda skattebetalare.

Det sista men kanske viktigaste argumentet är det som har diskuterats mycket här i salen; de reformer som man finansierar genom en höjd statsskatt i Finland såsom t.ex. hälso- och sjukvårdsreformen. Det finns inga garantier att vi framöver kan se att den typen av reformer finansieras just med förvärvsinkomstbeskattning som vi nu föreslår att vi ska överta. Det kan lika bra finansieras med en höjd moms, en höjd samfundskatt eller med någon annan statsskatt och då står vi där igen inför fullbordat faktum. Ålänningar som är goda skattebetalare betalar för en reform i Finland som kanske inte berör Åland alls.

Det var fyra starka argument för att avräkningssystemet har spelat ut sin roll och gör att det ekonomiska systemet är orättvist. Intäkterna i vår budget som vi behandlar här idag är egentligen för låga i förhållande till självstyrelselagens bokstav och mening, och de ser ut att bli ytterligare lägre om vi inte göra någonting.

Det är förstås bekymmersamt när det gäller attityden från den finska regeringen vad gäller den åländska ekonomin. Kanske ännu mera bekymmersamt är attityder gentemot det svenska språket som förhoppningsvis kanske nått sin kulmen under de sista dagarna den här veckan när Finlands riksdag konstaterade att grundlagsenliga rättigheter inte längre är något som man behöver förhålla sig till som lagstiftare i Finlands riksdag. Det väcker förstås frågan: Självstyrelselagen som är en lag av grundlagsnatur, är den något som man behöver respektera i Finlands riksdag framöver när man gör reformer som t.ex. hälso- och sjukvårdsreformen? Det är en mycket, mycket relevant fråga. Hur kommer man att förhålla sig till självstyrelselagen när hälso- och sjukvårdsreformen kommer på bordet i Finlands riksdag? Jag tror inte man ska luta sig tillbaka och ta för givet att självstyrelselagen får den respekt den förtjänar enligt den normhierarkiska ordning vi faktiskt har i den här staten. Inte minst mot bakgrund av att vår egen riksdagsledamot uttalade sig i media för inte så länge sedan i en artikel i Nya Åland den 7 december; ”Nu måste Åland jobba”: ”Synen på konstitutionen är så förändrad att få ännu har begripit till fullo vad som är på gång. Också på Åland är man, om inte yrvaken, så åtminstone tagen på sängen.

– Man ser inte hur snabbt och dramatiskt Finland och den politiska kulturen håller på att förändras. Det gör man inte heller på Åland där vardagen ser ut ungefär som vanligt. Minoriteten – ålänningar och finlandssvenskar – och språket åsidosätts öppet. Men på Åland vill man ändå tro att de gamla, stabila strukturerna finns kvar och att de fortfarande gäller i förhållande till riket.”

Det är förstås oroväckande när vi får den här typen av signaler och direkta uppmaningar att vi måste förhålla oss försiktiga när det gäller att lita för mycket på grundlagen och självstyrelselagen. Det är oroväckande för oss i Ålands lagting.

Ännu mer oroväckande är det förstås för de finlandssvenskar som utsattes för det här redan i tisdags när de blev av med sin grundlagsenliga rätt till sjukvård på sitt eget modersmål. Det ställer förstås frågan på sin spets; har finlandssvenskarna en svenskspråkig framtid i Finland? Har Åland en svenskspråkig framtid i Finland?

Tittar man på det senaste året och försöker överblicka den debatt som har förekommit så har vi sett flera gånger att det inte bara är finländska och åländska tidningar som har skrivit om det växande hatet som faktiskt har växt fram under året mot svensktalande i Finland. Även på den svenska sidan har man börjat rapportera om det här. Expressen har bland annat skrivit flera artiklar på temat där man bekymrar sig över språkutvecklingen i Finland. Det här visar på allvaret när den här typen av oro också sprider sig utanför Finlands gränser.

Att det är många som känner sig hotade i dagens Finland står svart på vitt. Det gjordes en undersökning vid Stockholms Universitet där man tillfrågade 400 finlandssvenskar genom en enkät. Enkäten visade att 60 procent av de tillfrågade hade någon gång blivit hotade eller utsatta för fysiskt eller verbalt våld på grund av sin finlandssvenska identitet. Det var förstås 400 finlandssvenska enbart, men det är ändå en ganska allvarlig indikation om vart vi är på väg.

Det får förstås följder att det är många finlandssvenskar som väljer att flytta bort från Finland i dagsläget. Vi ser en oroväckande trend, över 8 000 svenskspråkiga har flyttat från Finland och Åland under de senaste 15 åren. Det har blivit 8 000 svenskspråkiga färre i Finland. Nettoutflyttningen har varit 17 000. Det är klart att den språkliga verkligheten är en av förklaringarna.

Om man väger ihop hela den här bilden så står det på något sätt alldeles klart att det inte finns någon svenskspråkig långsiktig framtid i Finland om vi ska vara riktigt krassa och se den verklighet som målar upp sig framför oss. Framtiden finns inte för Åland och den finns inte för finlandssvenskarna. Då måste vi ställa oss frågan, som vi uppmanades i den här tidningsartikeln av vår egen riksdagsledamot; hur kan vi börja jobba? Hur ska Åland börja jobba? Ska vi, som finans och näringsutskottet föreslår, förutsätta att Finland lever upp till sina språkliga förpliktelser och så sätter vi punkt? Eller ska vi försöka tänka nytt och faktiskt göra någonting konstruktivt?

Jag menar att en stor del av problematiken vi ser i dagens Finland beror på att man är likgiltig inför det svenska språkets grundlagsenliga ställning i rättsstaten, åtminstone tidigare rättsstaten Finland, och då måste vi få politikerna i Helsingfors att vakna. Vi måste ge dem ett ultimatum. Skulle vi vara smarta här i Ålands lagting så skulle vi redan idag börja skissa på en åländsk konstitution samtidigt som vi riktar en inbjudan till finlandssvenskarna där vi säger: ”Välkomna till Åland, här finns det en svenskspråkig framtid och här kan vi bygga en gemensam svenskspråkig framtid där vi satsar på att utveckla vårt samhälle fritt från sannfinländarnas majoritets diktatur i Finlands riksdag.”

Talmannen

Två minuter över tiden.

Ltl Axel Jonsson

Jag ska börja avrunda, fru talman!

Det skulle om något väcka politikerna i Helsingfors. Även om vi inte skulle nå hela vägen i mål med att skapa en egen åländsk statsbildning med finlandsvenskarnas hjälp så skulle det definitivt ge finlandssvenskarna ett verktyg i sin argumentation gentemot den finska staten. Finlandsvenskarna kan säga: ”Vi har ett erbjudande från ålänningarna om att bygga en alternativ framtid. Vad tänker ni göra för att se till att de grundlagsenliga rättigheterna för det svenska språket följs i Finland?” Detta om någonting kan vara den väckarklocka som behövs. Väljer Finland ändå att ignorera detta, ja, då har vi väl svart på vitt att Finland verkligen inte bryr sig om det svenska språket i Finland.

Vi måste börja fundera på Ålandsöverenskommelsens aktualitet i dagsläget och faktiskt börja jobba för de alternativ som står till buds bara vi själva skulle bestämma oss för det här i Ålands lagting.

Jag ska avsluta, fru talman, med att citera ltl Göte Winé som jag tyckte att höll ett ypperligt anförande på många sätt. Han sade så här: ”Det är dags för alla inse att Åland måste stå på egna ben”.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag tycker att Axel Jonssons anförande var intressant. Jag tror att jag under två tillfällen under min politiska tid har varit så upprörd och irriterad som under den senaste tiden över de signaler som har kommit från statsmaktens sida. 

Jag har också många dagar känt att vi behöver fundera noga på var vi ska ha blankettlagar, var vi ska följa John eller följa Juha, var vi absolut inte ska göra det och när Åland de facto ska ha en egen politik.

Vi funderade redan för ett år sedan på en åländsk socialpolitik och det stärker mig bara mer och mer att vi måste börja fundera i de termerna.

Samtidigt tror jag ändå att det som händer nu så kan man inte i en rättsstat, som Finland ändå är, gå över hur många broar som helst innan det brakar. Nu är den här regeringen inne på en sådan väg att det faktiskt rämnar broar runt omkring, men det betyder att jag ändå inte har övergivit tron på rättstaten.

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart ska vi ju kämpa för att upprätthålla rättsstaten. I mitt anförande försökte jag visa att om man ändå väljer att fortsätta på den här vägen så måste vi visa att det här är någonting som vi inte är beredda att gå med på. Vi vill inte fortsätta att vandra en sådan väg. Då hjälper vi också rättstaten Finland att faktiskt tänka efter om de ska fortsätta på den här vägen och är beredda att ta de konsekvenserna att Åland söker sig åt ett annat håll och att finlandssvenskarna flyttar ut från landet. Är Finland beredd att ta de konsekvenserna? Det är ju det bästa vi kan göra för att se till att upprätthålla rättsstaten Finland, att ställa tydliga krav och ge Finland ett tydligt ultimatum för då gör vi det också svårare att vandra vidare på den vägen.

Det gläder mig att också vicelantrådet och regeringen är orolig i den här frågan.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Frågan är vem som ska vara beredd? Jag tror att det som händer nu så där måste man ändå konstatera att det har skett ett regimskifte, en förändring och en ny värdegrund. Samfinländarna sitter vid makten. Det är en mandatperiod. Det kommer andra regeringar med andra politiker och en annan förståelse. Jag tror ändå att grundlagen inte kan behandlas hur som helst. Rättsstaten kan inte förändras hur som helst. Finland firar hundra år nästa som republik. En mandatperiod kan göra skada, man kan förlora och tappa mark men den kan inte i grunden förändra hela konstitutionen. Jag tror ändå att det måste finnas krafter som ser till att saker och ting inte går för långt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Precis, och det är den kraft som jag menar att Ålands lagting och Ålands regering bör vara.

Samtidigt måste man konstatera att den regeringen som har suttit nu har infört försök att ta bort den obligatoriska skolsvenska. Man har i princip tagit bort de svenska tingsrätterna. Man tar nu också bort de svenskspråkigas grundlagsenliga rätt till sjukvård på sitt eget språk; rätt att födas och rätt att dö på sitt modersmål. Man har gjort ganska allvarliga ingrepp i den språkliga servicen i Finland. Det är klart att vi måste inse vad det här betyder för svenskans långsiktiga framtid i Finland. Det är svårt att reparera den här typen av misstag även om det kan komma bättre regeringar efter den här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det finns ingen framtid för svenskan i Finland sade ltl Jonsson och talar sedan om en majoritetsdiktatur från sannfinländarna. Den sortens skrämselpropaganda passar sig inte i lagtinget. Det är tydligt att man inom Ålands Framtid vill gå in på självständighetstanken utan att fundera på verklighetsförankringen i den slutsatsen.

Sannfinländarna är inte ett majoritetsparti, de kommer att förlora sin plats i regeringen och vi kommer att se ett Finland som växer fram som en rättstat för oss alla igen. Det måste vi satsa på. Vi tar den här perioden nu, det kommer att bli bättre.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man kan förstås tycka så. Jag har respekt för en sådan åsikt.

Jag gör en helt annan bedömning med tanke på det år vi faktiskt har upplevt, de åtgärder som direkt och konkret har nedmonterat svenskans ställning i Finland och det kommer också att få långsiktiga konsekvenser.

Vi ser att allt fler svenskspråkiga flyttar ut från Finland. Vi ser att Åland och självstyrelsen varken respekteras eller följs och det är en oerhört bekymmersam utveckling. Man kan förstås om man vill, som ltl Holmberg gör, vänta på bättre tider och tro att det ska lösa problemen. Men jag och Ålands Framtid står inte upp för en sådan politik!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Mats Perämaa

Tack, fru talman! Detta dokument som finans- och näringsutskottet har behandlat, precis en månad från det att budgetförslaget remitterades, är som vanligt ett digert och imponerande dokument. Av egen erfarenhet vet jag att det ligger en stor anspänning, både mentalt men också fysiskt med långa arbetsdagar, att ta fram ett sådant här dokument.

Utskottet har hört över 60 experter som har gett sina utlåtanden. Utskottet har återigen försökt väva in de synpunkter som har getts. Jag tycker att utskottet på ett mycket balanserat sätt också har fått in synpunkter från oppositionen i det här betänkandet. Väl så mycket som tidigare, men vi vet alla att parlamentarismen grundar sig på att det är en majoritet som lägger budgetförslaget och utgångspunkten för majoritetsledamöterna är att budgetförslaget ska försvaras.

Som sagt, jag har själv erfarenhet av att ha suttit i utskottet, det är mycket arbete och det är ett intressant dokument som förstås alla har läst med stort intresse.

Oppositionsrollen är inte särdeles lätt den heller. Det kräver mycket arbete av ledamöterna för att lyckas få gehör för de åsikter och de synpunkter man för fram utan att ha tillgång till en tjänstemannaberedning i bakgrunden. Men återigen, det är ett bra dokument.

Som landskapsregeringsledamot och finansminister är jag nöjd och glad över att utskottets majoritet ger sitt stöd för budgetförslaget. Det är grunden för fortsättningen på den ekonomiska politik som ska föras.

Utskottet skriver så här: ”Utskottet noterar att budgeten för år 2017 visar ett mindre underskott än det som visas i budgeten för år 2016, exklusive vissa engångsposter.  Ytterligare reformer behöver göras i syfte att förbättra landskapets ekonomi i enlighet med regeringsprogrammet.” Det här är kopplat till regeringsprogrammet som säger precis det här.

Den här majoriteten inledde sitt arbete i november 2015 efter valet med att utforma tydliga målsättningar för den ekonomiska politiken, en politik som ska vara över hela mandatperioden för att krympa hållbarhetsgapet om cirka 20 miljoner euro.

Nu har vi tagit första steget. Utskottet har gett sitt stöd för det. Det här betyder, om lagtinget fattar beslut i enlighet med det här, att arbetet kommer att pågå för att ta nästa steg för att ytterligare krympa underskottet för att nå de mål vi har satt i enlighet med regeringsprogrammet.

Landskapsregeringen har med stöd av majoriteten systematiserat den ekonomiska budgetpolitiken så att detta genomförs i enlighet med regeringsprogrammet. Landskapsregeringen lämnar varje år ett budgetförslag som anger ramar för kommande års budget. Jag menar att det här är ett system som är det enda framgångsrika sättet att bedriva ekonomisk politik på. Det här behöver systematiseras i styrdokument på det sättet att det här är någonting som landskapsregeringen kommer att följa framöver också. Varje vår ges en tilläggsbudget med ramar för hösten och sedan beslut i enlighet med det på hösten inför nästa år.

Genast när det här beslutet har fattats så kommer landskapsregeringen via finansavdelningen att börja arbetet med att ta fram ramar som lagtinget får ta ställning till under våren.

Egentligen är det ganska trist att prata om den här typen av ekonomisk politik när vi samtidigt hör upprepade anföranden om vad som kan komma att ske med anledning av självstyrelselagsrevisionen och med anledning av den finländska social- och hälsovårdsreformen som kan påverka oss. Oberoende av vad som händer med de sakerna så kommer vi hela tiden att behöva se om vårt eget hus. Vi måste vara noga med våra utgifter. Vi måste hela tiden bedriva en politik, trots möjliga nya intäkter, trots möjliga nya verktyg, där vi ändå är försiktiga med de utgifter som vi har för att finansiera allt det som vi vill finansiera och utföra. Det ena utesluter inte det andra. Det här måste göras ändå.

Det här var bara en liten kort beskrivning av hur vi lägger upp politiken framöver.

Jag vill nämna några saker till ur detta betänkande. Utskottet ger sitt tydliga stöd till landskapsregeringen att fortsätta arbetet som nu pågår med kommunreformen. Jag uppfattar att det rör både landskapsandelar och det arbete som kollegan Nina Fellman bedriver gällande kommande kommunindelningslagar och kommande kommunallagar för att skapa bärkraftiga enheter. Jämte arbetet med att balansera ekonomin så är det här den här stora reformen som landskapsregeringen har som tydlig målsättning att genomföra under denna mandatperiod. Vi får alltså ett tydligt mandat att fortsätta den ekonomiska politiken, ett tydligt mandat att fortsätta arbetet med kommunreformen och det här ger regeringen råg i ryggen.

Sedan bara en liten, liten detalj, fru talman. Under remissen påpekade några lagtingsledamöter mycket korrekt att det såg konstigt ut i statistiken som visade att antalet personer anställda av landskapet ökar i och med budgetförslaget 2017. Landskapsregeringen har gjort det misstaget att vi har fokuserat mera på de kommande nya elektroniska systemen med personaladministration där den här statistiken skulle sköta sig själv, och vi har inte tillräckligt fokuserat på det nu förlegade systemet där man manuellt har räknat antalet personer i tjänst. Det har skett en dubbelräkning i en verksamhet på 17 personer, dessa har räknats två gånger och det gav då detta fel i statistiken. Verkligheten är 17 personer färre vilket landskapsregeringen då blev uppmärksammad på av lagtingets behandling, vilket vi då vill rätta till statistiken med. I verkligheten sker det en liten minskning av personalstyrkan. Tack.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag ha några kompletterande frågeställningar till finansministerns anförande.

Den första är; bärkraftiga enheter, hur ser den klassificeringen ut? Hur resonerar landskapsregeringen, vad är en bärkraftig enhet? Det skulle vara intressant att veta.

Jag vill helt kort beröra resultaträkningen och den investeringsreservering på 12 miljoner som finns här. Från ett politiskt perspektiv förstår jag att det är svårt att säga åt Ålands folk att vi ska spara och gneta ytterligare om vi har ett överskott. Men de facto är ju räkenskapsperiodens resultat ett överskott på nästan 6 miljoner. Jag vill bara säkerställa att det är av rent politiska skäl som finansministern har lagt in en investeringsreservering på 12 miljoner för att kunna vidbli det dåliga ekonomiska läget som Åland befinner sig i.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den första frågan, bärkraftiga ekonomiska enheter, så en snabbt framlagd definition; det är en enhet som har tillräckliga stabila intäkter och har kontroll över skatteinstrumentet så att man kan skapa sig tillräckliga ekonomiska effekter för att kunna hantera variationer på kostnadssidan också. Det har visat sig nu, vilket vi ser allihop, att enheterna är alltför små - vi har väldigt små kommuner - och man kan inte med egna medel hantera stora kast på utgiftssidan.

Jag återkommer till den andra frågan i min följande replik om jag ges möjlighet att ge en sådan.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Det är alltså så att bärkraftiga enheter inte finns definierat hos landskapsregeringen ännu. Skulle inte det ha varit av central betydelse att landskapsregeringen inledningsvis skulle ha bestämt sig för vad en bärkraftig enhet är, innan de försöker hitta och konstruera x antal olika lösningar? Jag tycker att det känns som om man lite går med bakdelen före här.

Vad gäller systemet med personalstatistik så känner jag mig nog fullständigt upplurad från den tid som jag satt med i landskapsregeringen. Det här personalsystemet verkar nog vara på så lösa boliner så det är väldigt konstigt. Jag vet ju att sjötrafiksidan har minskat med långt över 120 anställda och ändå så syns det knappt i det här systemet. Jag ger mitt fulla stöd till att landskapsregeringen snabbar på så att vi får ett system som talar om hur många anställda vi de facto har.

Minister Mats Perämaa, replik

Investeringsreserveringen är 18 miljoner, inte 12 miljoner som vicetalmannen sade. Investeringsreserveringen är 8 miljoner för en bro och 10 miljoner för en geriatrisk klinik. Det är fullt skäligt menar landskapsregeringen att använda sig av temporära intäkter. Det temporära har diskuterats tidigare på ett bra sätt av utskottsordförande när det gällde en höjd flitpeng. Vi använder de till att bygga ett specifikt projekt som är av temporär karaktär, utgifterna åtminstone.

Sedan har vi den så kallade PAF-snurran med 12,5 miljoner mera i intäkter. Formellt är resultaträkningen där pengarna snurrar ett varv till, det är korrekt att återbudgetera de pengar som var ursprungligen avsedda för en geriatrisk klinik. I bokslutet för 2015 finns det ett ackumulerat överskott på 40 miljoner euro som gör att det här också täcks av alla regler på ett bra sätt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag tänker också spinna vidare lite på bärkraftiga enheter, som finansministern nämnde. Min uppfattning är att Åland som en enhet är hyggligt bärkraftig. Åland har varit hyggligt bärkraftig under rätt många år. Vissa år har det gått rätt mycket neråt och andra år har det gått rätt mycket uppåt tack vare skattegottgörelsen som jag gärna själv väljer att kalla den. Kassan har varit rätt välfylld över tid. Sedan har vi, till följd av finanskrisen och annat, drabbats av nergångar som faktiskt inte har varit jättestarka, de har ändå varit hanterliga mot bakgrund av just skattegottgörelsen.

Men hur bärkraftigt ska någonting vara? Är det skälet att Åland ibland går dåligt tillräckligt för att man till exempel ska tycka att självstyrelsen inte längre är så viktig? För att det för ögonblicket går lite sämre ska då en kommun tappa det egna självbestämmandet? Självstyrelsen är central i det här sammanhanget.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mats Perämaa, replik

Självstyrelse är ett intressant begrepp, det säger att man själv ska kunna hantera sin situation, nu tänker jag både på individnivå och för oss på landskapsnivå. Jag vill gärna ha det på det sättet också på kommunal nivå. Det blir inte bra för någon - inte på individnivå, inte för landskapet och inte heller för en kommun - om man inte själv har redskap att kunna hantera sin ekonomiska situation.

Vi noterade här under hösten att den minsta kommunen inte hade ett skatteinstrument som ledde till att de själva kunde hantera sin situation, utan någon annan måste hantera situationen åt dem och då är man inte längre en bärkraftig kommun. Det är egentligen sist och slutligen ganska enkelt.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Ja, så där enkelt kan man säga det om man utgår ifrån att de krav som idag ställs på kommunerna är för alltid. Då är det faktiskt på det viset. Men om man till exempel skulle lyfta bort vissa delar av äldreomsorgen från en kommun så skulle läget se annorlunda ut. Då skulle man inte nå de här effekterna som nu har blivit till exempel för den kommun som aldrig nämndes.

Det som man inte får bortse ifrån när det gäller små kommuner och den kommunala självstyrelsen är det engagemang som det skapar. Jag är verkligen av den åsikten att om man tar bort självstyret så tror jag att folk kommer att jobba lite mindre för den egna regionen. Det är faktiskt allvarligt ifall det skulle hända.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag har en helt annan uppfattning i den frågan. Jag tror att engagemanget i en liten kommun, i det här fallet Sottunga, kommer att sjunka som boende på Sottunga om det huvudsakliga problemet som man får syssla med att begära mera pengar från någon annan, i det här fallet landskapsregeringen. Det är inte en utvecklande situation för någon, inte för de som ska jobba med det och inte för regionen som helhet heller. Jag övertygad om att det kommer att bo människor på Sottunga, de kommer att bo där och leva ett bra liv i framtiden också. Det hänger inte på det faktum att man behöver sitta i ett fullmäktige som inte annat kan göra än att begära pengar från någon annan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Om jag uppfattade ministern rätt så konstaterades att arbetet för att nå en budget i balans på sikt ska genomföras och åstadkommas tack vare reformer som man planerar att göra med kommunerna. Ska vi läsa ut detta som ett besked från regeringen att målet med kommunreformarbetet är att spara pengar? Ska vi räkna med att finansministerns uttalade ambitioner är att man ska använda kommunreformen för att spara i storleksklassen 15 miljoner euro? Har i så fall socialdemokraterna, lantrådet och många andra i bänkarna som har uttalat sig en annan målsättning? Det skulle vara bra att få ett klargörande så småningom av regeringen.

Minister Mats Perämaa, replik

Den här landskapsregeringen har sagt, i regeringsprogram via ramar som har getts och i besked gällande landskapsandelar, att i det nya landskapsandelssystemet med början 2018 kommer vi att minska på pengar med 4 miljoner euro, alltså 4 miljoner i inbesparing. Det är det målet vi har och det kommer att verkställas under den här mandatperioden gällande kommunerna. Det finns ingenting nytt där.

Den andra diskussionen rör närmast att i de totala kostnaderna inom den kommunala sektorn så är administrationskostnaderna i storleksordningen 15 miljoner euro. Därför har jag sagt i den här talarstolen att det finns ett större antal miljoner som man kan tjäna på administrationen. Men vi har inte sagt att vi ska spara 15 miljoner, det är en tolkning som centern har gjort.

Ltl Britt Lundberg, replik

Om jag förstår det här resonemanget rätt så kan vi alltså konstatera att vi har väldigt många tjänstemän ute i vårt samhälle som har kapacitet att göra väldigt, väldigt mycket mer och det är regeringens syn. Dagarna är inte fyllda och man skulle t.ex. från Kökar även kunna administrera Kumlinges och Föglös ekonomi.

Ministern gav definition på en bärkraftig enhet. Han konstaterade att en av huvudingredienserna är att man har kontroll över skatteinstrumentet. Hävdar ministern att det här fortfarande är en definition som kan fungera efter att en eventuell social- och hälsovårdsreform, i dess nuvarande form, har genomförts på Åland? Har man kontroll över skatteinstrumentet om man har två procent kvar att använda inom kommunen?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är inte landskapsregeringens vilja att vi ska ha den situationen. Landskapsregeringen har varit tydlig i sitt budskap, social- och hälsovårdsreformen ska genomföras utan dessa konstitutionella självstyrelsepolitiska effekter på Åland. Det som ltl Britt Lundberg här pratade om är inte landskapsregeringens linje.

Vad gäller administration så tycker vi att vi bör spara på administrationen där det är möjligt med hjälp av digitalisering och med hjälp av viss samordning för att spara pengar för att kunna behålla och möjligen till och med förbättra den service som kräver kontakt mellan servicegivaren och kunden, väldigt ofta i samband med sociala sammanhang. Ja, jag anser att man kan spara på administrationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Minister Perämaa är också ansvarig gentemot kommunerna, de ekonomiska relationerna och även kontakterna. Som ministern själv sade så lever vi i den situationen att man jobbar med ett förnyat reformerat landskapsandelssystem på det sätt som den parlamentariska kommittén lade grundlinjerna för. Samtidigt så vet vi att ”sotemolnet” ligger ovanför oss, ett mycket mörkt moln. Vi har också KST som vi inte vet hur det landar ännu, om det blir flera regionala KST eller om det blir ett KST för hela Åland. Vi har även en kommunreform som är i röret. Min fråga till minister Perämaa är: Man måste alltid ha vissa antaganden när man jobbar, vilka antaganden har minister Perämaa gett till de tjänstemän som jag antar att jobbar med landskapsandelssystemet? Vilka är utgångspunkterna när det gäller KST och sotereformen?

Minister Mats Perämaa, replik

Vad gäller sote så är det svårt, vi kan inte ge några antaganden annat än det som ett enigt lagting, via självstyrelsepolitiska nämnden, och landskapsregeringen för fram. Vårt mål är att vi ska förhindra reformens effekter på självstyrelsen, precis såsom vi har diskuterat här idag. Inkommande onsdag kommer landskapsregeringen att ha ett formellt samråd med kommunrepresentanter där vi informerar om innehållet i den lagframställning som cirkulerar på rikshåll, med de hot som där finns. Vi ska också informera om det arbete som landskapsregeringen, tillsammans med hela lagtinget, nu genomför för att försöka förhindra det här. Till den delen finns det inga andra antaganden.

Jag får återkomma lite grann i nästa replik.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag ska göra det lättare för minister Perämaa och upprepa min fråga när det gäller KST. Vilket spår jobbar landskapsregeringen med? Det har relativt stor inverkan på hur landskapsandelssystemet kommer att utformas.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vad gäller de övriga huvuddelarna i finansieringen så står de fast såsom arbetet låg redan då när det övertogs av mig från dåvarande finansminister, nuvarande ltl Nordlund.

Vi för en diskussion om vilka varianter av fördelningen av KST-delen av det hela som kunde finnas i ett nytt landskapsandelssystem. Det är lite beroende på hur det utvecklas, om kommunerna kommer sig samman i skede ett för att hitta en lösning eller om fas två träder ikraft. Jag har för avsikt att så småningom, i början av nästa år, berätta om de här tankarna i den parlamentariska referensgruppen där centerpartiet också har säte.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Jag vill börja med att tacka alla utskottskollegor, speciellt tack till utskottssekreterare Slotte och ordförande Silander som alltid har glimten i ögonen och gör dagen lite roligare.

Jag tänker fokusera på barns och ungas välbefinnande.

Våra barn och ungdomar mår allt sämre. Välbefinnandet har försämrats i en tydlig och negativ takt. Det är alarmerande och detta försämrade välmående sätter agendan för många andra allvarliga problem som kommer med i kölvattnet längre upp i åldrarna.

I grundskolans lägre klasser är symptom på ångest och depression inget ovanligt. Vill man generalisera så lever barn och ungdomar idag i en vardag fylld av stress, att vara ständigt uppkopplad, tillgänglig, rastlöshet, långa skärmtider, att aldrig ha tid att ha tråkigt, för stillasittande, låg fysisk aktivitet och för många även en ökande fetma. Stressnivån påverkar sömnen. Sömn tillsammans med mat är en av de basala hörnpelarna för att vi ska må bra och utvecklas på ett positivt sätt. Vi vet alla vad som händer med humör och ork om vi inte sover tillräckligt.

15-20 procent av våra skolbarns och studerandes totala tid av veckans sju dagar tillbringas i skolan. Det betyder att den stora majoriteten av veckans timmar är utanför skolans väggar. Det säger sig självt att vi inte kan lägga allt ansvar på skolan när det handlar om det bristande välmåendet. Det är dock via skolan symptomen kan upptäckas och hanteras professionellt och det är i skolan vi når ut till alla. Det är därför bra att det allmänna bristande välmåendet och dess negativa effekter är något som lyfts i landskapsregeringens arbete i och med reformeringen av grundskolelagen.

Alla dessa signaler och problem kokar oftare och oftare ned till utanförskap, hemmasittare, matchningssvårigheter, individuellt lidande, familjelidande och drogproblem med mera.

Personal som jobbar i skola och som hanterar våra barns och ungdomars välmående har en önskan om att de resurser som finns i form av skolkuratorer, skolpsykologer, specialpedagogiska stödfunktioner och övriga skulle kunna samordnas under ett och samma tak. Det är en kommunal angelägenhet hur grundskolan sköts, men visst känns det självklart och ändamålsenligt att via en kommunstruktur uppnå en effektivt, resursstarkt och kompetensfyllt resurscenter. För det får inte spela någon roll om man råkar bo i en åländsk kommun med små eller större resurser. Det är även problematiskt att rekrytera bl.a. skolpsykologer, vilket medför onödig resursbrist. Via ett resurscentrum kan rekryteringen bli lättare.

Jag tycker skrivningen i betänkandet under rubriken ”Socialpolitik” är framåtsträvande med önskan om en större samverkan mellan de instanser i vårt samhälle som kommer i kontakt med barn och familjer. I utskottet betonar vi vikten av att man tar ett helhetsgrepp gällande barns och ungas psykiska hälsa där både sociala myndigheter, hälso- och sjukvården och skolväsendet samverkar.

Utskottet betonar också vikten av föräldrarnas ansvar att skapa goda hemförhållanden för barn och unga. Jag tror att föräldrastödet och föräldrafostran behöver stärkas. Barns och ungdomars problem uppstår sällan i skolan, men det är där de kommer till ytan.

Jag vill även påpeka de utmaningar som finns när övergången mellan dagis-grundskola och grundskola-gymnasiet sker. Det är ofta som nödvändig och elementär information inte får lämnas över till nästa stadie. Det är ett informationsflöde som enbart är till för att skapa bästa möjliga vardag för individen. Här finns stora vinster att hämta för den berörda om ett smidigt system kunde upprättas utan för den skull för den skull minska på individens rätt till sekretess.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis beröra Ungdomens Hus, en satsning som för varje dag blir alltmer nödvändig. Här kommer tvärsektoriella samarbeten att uppstå på ett enklare sätt, vilket betyder bästa möjliga hjälp för våra ungdomar. Tvärsektoriella arbeten och samarbeten kan aldrig bli fel eller för många. Tack.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Holmberg tog upp Ungdomens Hus. Det är nog viktigt att man får ut information om vilken verksamhet som finns där och hur det kan hjälpa ungdomar. Jag har själv erfarit att ungdomar utan arbete inte har hört talas om Ungdomens Hus. De har varit till arbetsförmedling och inte blivit bemötta på ett korrekt sätt. Man måste ge upplysning så att de kan ta vara på ungdomarna och också hjälpa dem.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom, jag håller precis med.

Jag tycker att placeringen av Ungdomens Hus är optimal och bra. Givetvis kommer det att finnas en startsträcka, kanske en ganska lång startsträcka innan allt har hittat sin plats. Jag tycker ändå att det är ett jättestort steg. Nu finns det faktiskt incitamentet till att vi ska få tvärsektoriella samarbeten. Det är inte meningen att våra ungdomar ska behöva springa dörr ut och dörr in för att få hjälp, utan nu kommer allt att vara koncentrerat till ett ställe.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det är viktigt, och jag tror att utbildningsministern har förstått hur viktigt det är. Jag hoppas också att socialministern kunde ta till sig detta och se till att det fungerar. Det är viktigt för alla dem som är i behov av den här verksamheten. Ett hus ger ingenting om inte verksamheten i sig är betydelsefull för ungdomarna. Det är det som är det viktiga. Landskapsregeringen måste nog ha ett litet öga på att det funkar.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Med tanke på de instanser och personer som kommer att arbeta i det kommande Ungdomens Hus så är jag helt övertygad om att signalerna till barn, unga och föräldrar kommer att vara goda. Jag är inte alls orolig över att informationsflödet kommer att vara bristande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Jag börjar med den viktigaste frågan av dem alla. Varför har vi utskott och varför skriver dessa utskott betänkanden till förslag från landskapsregeringen? Är det för att bekräfta det som någon annan föreslagit eller är det för att fördjupa diskussionen och belysa frågor som eventuellt regeringen i sitt budgetarbete missat? Svaret kan tyckas självklart men måste ändå understrykas i dessa tider där ytlighet börjar bli vanligare än noggrannhet och där algoritmer som andra skapat ser till att vi i våra dagliga flöden blir bekräftade och utvecklas till våra egna lärare vilket sällan slutar bra.

För egen del har jag alltid sett ett utskotts betänkande som viktigt och ett dokument där man ska motivera och diskutera och faktiskt även problematisera. Sådan är den västerländska och demokratiska traditionen i våra närliggande parlament. Utskott ska komma med välgrundade analyser av regeringens beslut och där närmar vi oss problemen med detta betänkande. För handen på hjärtat, tycker ni verkligen från majoritetsblocket i utskottet, som ju skriver betänkandet, att ni lyckats fördjupa och förklara de svåra frågorna som ett budgetförslag inrymmer?

I den ekonomiska översikten är det till exempel häpnadsväckande att utskottsmajoriteteten överhuvudtaget inte berört sysselsättningen i vårt landskap. När det gäller läget i Finland har utskottet ägnat stor energi åt att lyfta fram problematiken. Man resonerar om den vikande exporten och den nedåtgående trenden i nationen och analyserar näringslivets möjligheter vilket är bra och bidrar till fördjupning av diskussionen.

När det gäller Ålands ekonomiska översikt hanterar utskottet läget på sju rader. Fyra av dem handlar om att tillväxten är blygsam och övriga tre hanterar flyttningsnettot. Inte ett ord om det viktigaste vi har att jobba för; sysselsättningsläget. Detta är inte att fördjupa diskussionen, detta är nonchalans och närmast lättja.

Inte nämns heller Sverige med ett ord i betänkandet trots att Åland mot bakgrund av den svaga tillväxten i Finland har alla skäl i världen att mer än idag rikta våra ansträngningar västerut där vi i Mälardalen har en av Europas finansiellt starkaste och mest progressiva regioner. Vore inte det något som finans- och näringsutskottet borde ägna tid åt? Jag kan inte se ett hörande som ens touchar den svenska ekonomin vilket är utomordentligt underligt utskottsarbete och på inget vis bidrar till fördjupning eller framtidsfokus.

Jag saknar också en diskussion kring vilka verkningar oljepriset har för landskapet Åland. Vi vet att Åland i högre grad än våra omkringliggande regioner är beroende av fossila bränslen. Det är en ganska allmän uppfattning att oljepriset är i stigande vilket kommer att sätta press på såväl allmän som privat verksamhet. Borde inte detta funnits med i betänkandet eller är det lika oviktigt som sysselsättningsläget i vårt landskap?

Texten vi har att hantera i betänkandet är enligt ordförande Tage Silander resultatet av ivriga diskussioner vilket är en bra början. Ändå andas innehållet ofärdighet och oformulerade idéer. När det t.ex. gäller Ålands penningautomatförening betonar utskottet vikten av ansvarsfullt spelande; inget mer. Inget om lönsamhetskraven, inget om expansionsplanerna och inget om vare sig hot eller möjligheter för vårt i ekonomiskt hänseende allra viktigaste bolag.

Landskapets andra extremt viktiga bolag är posten som står inför stora utmaningar i form av strängare och nya skatteregler. Om detta skriver utskottet att man stöder Åland Post Ab:s ambitioner att förbereda sig för de eventuellt nya verksamhetsförutsättningarna, vilket såklart är bra. Det hade sett konstigt ut om man inte stött det.

Bristen på analys är ändå slående. Hur ser dessa utmaningar i praktiken ut? Vill man fortsätta på detta spår kan man också fråga sig varför det nya Fastighetsverket överhuvudtaget inte nämns i betänkandet. Det är ett nytt och självständigt verk med uppdrag att förvalta i stort sett all åländsk egendom. Borde inte ett finans- och näringsutskott ha synat denna verksamhet lite närmare i samband med budgetarbetet? Och borde man inte ha passat på att fördjupa sig åtminstone något i det faktum att skattegottgörelsen studsat upp med 13,5 miljoner euro?

En annan så kallad stubbe, alltså en stympad växt, finns under rubriken Hållbar utveckling där man för ett ytligt resonemang kring vikten av hållbarhet och avslutar med att man stöder det fortsatta arbetet där så kallad cirkulär ekonomi ska spela en central roll. Inte en rad om vad detta med cirkulär ekonomi i praktiken handlar om vilket hade varit såväl intressant som värdefullt att läsa mer om.

Man väljer att konstatera men undviker att resonera vilket är kännetecknande för i stort sett hela betänkandet. Man väljer att bekräfta regeringens budgetförslag, inte fördjupa och därmed framstår betänkandet som det jag inledde med; ytligt hellre än noggrant.

Nog om detta. På det konkreta planet vill jag avisera omröstning om min motion om främjande av livsmedelsproduktion. Vi vill göra Åland hållbart, när LBU- programmet inte motsvarar behoven är programmet som borde ändras. Det är med program som med kartor, och de inte överensstämmer med verkligheten så kan det vara kartan som är bristfällig.

Jag vill också avisera omröstning kring reservationen som handlar om förnyelsebar energi, under kapitel 720 Elsäkerhet och energi. Om man verkligen vill hänga med på tåget som kallas mikroproduktion gäller det att öppna alla dörrar, inte bara den som leder till vindkraften. Solenergi är den kraft som mest av allt är på väg att göra skillnad för alla människor. Det borde också inkludera Åland och ålänningarna.

Avslutningsvis vill jag konstatera att en sak står väldigt klar, rentav glasklar. Parlamentarismen fungerar inom ramen för utskottet. Utan vicetalman Veronica Thörnroos idoga arbete med reservationer hade detta betänkande varit ytligt så till den milda grad att hela det demokratiska systemet hade gungat. Tack vare hennes och vi andra i oppositionens ifrågasättande kan vi alla tillsammans göra vår åländska vardag ännu bättre. Men det kräver fördjupning och det kräver motiverade förslag, inte bara bekräftelser. Tack.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Pettersson, det var mycket intressant anförande. Ni har själv erfarenhet av att ha suttit som ordförande i finans- och näringsutskottet från regeringssidan. Det är en annan sak att sitta i opposition.

Den första kritiken att det inte står någonting om Åland tänker jag ta upp. Nu vet jag inte hur man ska läsa, men i själva betänkandet så står det några få rader om Ålands ekonomi och i själva budgetförslaget står det ungefär tre sidor. Jag ser åtminstone betänkandet som ett komplement. Visst kunde det ha stått en hel del annat, men som sagt var, detta var vad majoriteten kunde få fram.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Allt som vi har handlar om Åland. Jag tycker att när man har ett allmänt resonemang om det ekonomiska läget - man ägnar rätt stor kraft åt välden och man ägnar rätt stor kraft åt Finland - så sticker det faktiskt i ögonen att man inte alls för ett resonemang kring sysselsättningsläget. Ja, läget är bättre här än vad det är i Finland och bättre än vad det är i Sverige, men varför är det så? Vilka är hotbilderna och vilka är möjligheterna? I stora drag så det enda vi ska syssla med här är att se till att vi skapar förutsättningar för att företag ska kunna skapas och att folk ska jobb. Det resonemanget är faktiskt rätt väsentligt för ett utskott att föra.  

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Där håller jag helt med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Vilket samhälle vill vi ha på Åland? Det avgörs mycket i den här salen och ute i kommunerna men framförallt av medborgarna själva.

Hittills på Åland har vi valt att kämpa för att ha en egen självstyrelse av den orsaken att vi ska bestämma som mycket som möjligt. Det har gett oss en fantastisk välfärd, det har gett oss en fantastisk ekonomi. Visserligen kostar självstyrelsen i administration kanske upp mot 15 miljoner per år. Vi har byggt en hel stor byggnad norr om här för att inhysa ett par hundra anställda och ett 40-tal politiker. Den här administrativa verksamheten kostar ungefär 15 miljoner per år. Det är mycket pengar. Skulle man vara populist så skulle man säga att de här pengarna hellre skulle satsas på sjukvården. Men vi vet att självstyrelsen genererar så mycket mera pengar och så mycket fördelar för oss så därför är vi beredda att ta de kostnaderna. Tack vare självstyrelsen så blomstrar samhället.

Exakt så är det också med kommunerna. Det är klart att det skulle blir billigare att administrera en kommun på Åland och ha dess säte i stadshuset. Visst skulle vi också kunna spara en eller ett par miljoner där. Men tack vare att vi har så många kommuner som vi har så kämpar man ute i bygden för sin service, kämpar för sin skola och ser till att det finns arbetsplatsområden och i och med det så gynnar det också många arbetsplatser.

Om vi tittar på siffrorna, hur har det gått för kommunerna på Åland? Vi har 16 kommuner vilket är unikt många. Hur ser det ut egentligen på landsbygden? Ja, de senaste 15 åren har varenda en landsbygdskommun ökat i befolkningsmängd. På landsbygden har nya bostäder ökat med 1 600 under de senaste 15 åren, medan i Mariehamn har bostäderna ökat med 600.

Tittar vi på andra orter som Gotland och Raseborg där man har slagit ihop kommunerna är det precis omvänt. Där växer områdena runt städerna och i städerna och på landsbygden minskar befolkningen, vilket också betyder färre arbetsplatser i praktiken. Det här visar att den åländska modellen fungerar alldeles utmärkt med så här många kommuner. Framförallt vet jag att ålänningarna på landsbygden och överallt på Åland vill ha nära. Man vill att ens barn ska ha nära till barnomsorgen, nära till skolan och det kommer de inte att ha om det blir en eller få kommuner eftersom där som besluten tas där finns också servicen, det har all utveckling visat. Om man påstår någonting annat så är det inte enligt den utvecklingen som har varit på andra ställen.

Det är detta som centern kämpar för; hela Åland ska leva och det kan Åland bara göra så länge vi har tillräckligt många kommuner. Vi är som sagt inte emot att kommunerna slås ihop om det är så invånarna vill det. Det kan finnas vissa kommuninvånare som föredrar en viss centralisering framom lokalt, det är möjligt och då ska man förstås göra det. Det kan också finnas vissa fördelar om kommunerna blir alldeles för små och skolorna blir alldeles för små. Det är kommuninvånarna och folket självt som ska avgöra det, inte en handfull personer i regeringen.

Tyvärr är det så att vi ser att regeringen jobbar steg för steg för att få ihop kommunerna genom tvång på olika sätt. Dels försöker man svälta ut kommunerna genom landskapsandelarna och nu senast var det detta med Vårdö som man klassade som en faståländsk kommun och då får de stora problem i näringslivet med sin turism. Det är också ett sätt att se till att kommunerna utarmas.

Jag återkommer till lagstiftningen gällande brandmyndigheterna. Det är verkligen märkligt. Det kan inte vara möjligt enligt grundlagen, men det återstår att se. Idag finns det två brandmyndighetsområden på Åland. Ett område har Jomala har hand om där de sköter sig själva och åtta kommuner och resten sköter Mariehamn om. Det här görs helt frivilligt. Det finns en konkurrens mellan de här två blocken och vissa kommuner har bytt block, eftersom man har varit missnöjd med det ena blocket så har man gått till det andra blocket. Det är fantastiskt, man har konkurrensutsatt offentlig service. Det är mycket bättre än ett offentligt monopol.

Landskapsregeringen säger nu att det ska finnas en myndighet och blir det inte på det viset så ska Mariehamns stad sköta om det och landsbygden och alla kommuner ska betala. Så länge det är en kommuns skyldighet så är det också en kommuns rättighet att organisera sig.

Det här är inte rätt juridiskt och absolut inte rätt moraliskt. Om det är så att man kan säga; ”kan inte ena er på hela Åland när det gäller brandmyndigheten så ska det bli en myndighet”, då kan man också göra precis samma sak inom grundskolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Man kan göra exakt likadant om man får igenom detta i laggranskningen i Ålandsdelegationen. Exakt samma! Antagligen är det här ett test för landskapsregeringen för att få en start på den biten också.

En annan allvarlig sak är att man i praktiken säger att brandmyndigheten inte har någonting att göra med brandkårerna. Det är inte sant! Det är brandmyndigheten som bestämmer vilken brandkår som ska fara ut och släcka en eld och vilken brandkår som ska fara efter och sopa upp soporna. Så är det! Brandchefen i Mariehamn har nära till yrkeskåren och naturligtvis skickas yrkeskåren ut först för att göra de här uppdragen som ungdomarna på landsbygden har skolat sig till. Sedan får väl landsbygdens frivilliga kårer fara och sopa upp efter dem. Risken finns. Jag har pratat senast idag med de frivilliga kårerna och de är jätterädda för att detta ska utarma deras verksamhet. Det vore katastrofalt, för då blir det dyrt, då är det bara betala sedan för yrkeskåren. Det märkliga i det här fallet är att regeringen inte med ett ord har pratat med landsbygden. Man har gjort det i det dolda med Mariehamns stad och så ska man köra.

Allt detta visar att landskapsregeringen gör ungefär det som riksregeringen gör idag mot de svenskspråkiga. Man bryr sig inte om dem alls, man kör sitt race. Jag säger som finska riksdagsmannen sade; ”att ni täcks!” Att ni täcks köra över landsbygden på det här sättet! Det är skrämmande och det är ledsamt. Det minsta man kan göra är att komma ut och prata med landsbygden och säga åt landsbygden; ”kom och försök att vara med nu, var med på tåget!”. Men det är diktat, jag satt själv med i gruppen som jobbade med landskapsandelsreformen. 4 miljoner ska bort, punkt! Vi försökte kompromissa med 2 miljoner, men det gick inte.

Nu håller man på med utredningar och man har anställt konsulter. Jag ser ingen möjlighet att ha en åsikt där. En utredning görs, konsulterna kommer med något förslag och sedan ska regeringen besluta. Inte finns det någon dialog där heller! Landskapsregeringen har ingen dialog. Landskapsregeringen representerar tyvärr nu bara 40-50 procent av ålänningarna, resten är helt utanför. Jag känner väl till detta. För inte så länge sedan var jag och pratade med ett antal kommuner och man är jättebekymrad. Landskapsregeringen jobbar hela tiden emot i den ena frågan efter den andra för att åstadkomma en kommunreform för att visa att kommunerna inte fungerar.

Nej regeringen, ni är till för hela Åland. Jag säger igen; att ni täcks!

Talmannen

Talmannen påminner om den rekommenderade taltiden.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Ltl Runar Karlsson sade att landskapsregeringen kör över kommunerna, att man inte har någon dialog med kommunerna och att man ska komma ut och prata särskilt när det gäller den gemensamma brand- och räddningsmyndigheten. Jag kanske får påminna ltl Karlsson om att denna fråga har diskuterats sedan 2006. Det har gjorts upprepade utredningar och förts dialoger om att komma fram till en gemensam brand- och räddningsmyndighet som var avsikten redan när den tidigare lagen stiftades.

När jag har varit ut och pratat med de berörda som har varit emot det här förslaget så har vi ändå varit överens om en sak; att en gemensam brand- och räddningsmyndighet är bättre än att ha två, och det är ju uttryckligen en fråga som jag har ställt till de berörda parterna. Om man på tio år inte kommer till ett resultat så kanske det ändå är det dags att ta tag i frågan och säga; okej nu lämnar vi det här.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! När man inte kommer överens så är det kanske ett bevis för att det är bra som det är. Nuvarande lag säger att man ska försöka komma överens. Man ska sträva till ett distrikt och kommer man inte överens så ska landskapsregeringen försöka föra en dialog med kommunerna och försöka förmå dem att göra det här. De flesta kommuner som jag har pratat med anser att det nuvarande systemet är fantastiskt. Det finns två offentliga myndigheter som konkurrerar med varandra. Det har till exempel hänt att Lemland har lämnat RÅL och gått över till staden. Det är ju ganska fantastiskt, då finns det en konkurrens och det fungerar jättebra. Det finns ju inte några problem. Bränderna släcks och vi har antagligen världens bästa brandkårssystem vad gäller volym, manskap och kostnader. Det fungerar ju. Varför ändra någonting som fungerar?

Minister Nina Fellman, replik

Att påstå att det inte finns några problem är nog att ha lyssnat bara på dem man vill höra på. Det finns många parter i den här diskussionen som har uttryckt oro för de problem som existerar med två myndigheter och det blir både otympligt och ineffektivt att jobba så som vi gör idag.

För mig är detta inte en fråga om att flytta makt från landsbygden till staden, utan att få till stånd en samordning av en myndighetsfunktion som berör fyra tjänstemän. Det handlar inte om de frivilliga brandkårerna. Om man läser lagförslaget utan en agenda så är det alldeles uppenbart att det inte handlar om de frivilliga brandkårerna.

Ltl Runar Karlsson, replik

När man pratar med de frivilliga brandkårerna, de som verkligen berörs och de som gör ett fantastiskt jobb varje dag för ingenting så är de jätteoroliga och de har en helt annan åsikt. Jag litar mera på dem faktiskt i det här fallet.

Jag vänder mig framförallt mot lagstiftningssystemet, dvs. att gör inte kommunerna någon centralisering så ska Mariehamns stad sköta om det. Går det igenom i Ålandsdelegationen och det blir namnteckning så då kan ni naturligtvis göra precis samma sak inom grundskolan, äldreomsorgen och barnomsorgen också. Då finns instrumentet att göra det här. Jag förstår att det här är en testballong. Det är klart att målsättningen hos regeringen är att få till en kommun eller kanske två. Jag vet ju att den målsättningen finns, när man äntligen har fått bort centerproppen så ska man göra det, har man sagt.

Vi vet att en centralisering inte är bra för samhället.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det finns många infallsvinklar för mig att replikera anförandet. Jag kommer att välja en vinkel som jag aldrig har tagit härifrån talarstolen tidigare.

Nyligen gjorde en ålänning ett stort arbete kring närdemokrati och kommunstruktur. Arbetet visade bl.a. A) Röstdeltagandet stiger efter en kommunstruktur. B) Många nya politiska strukturer byggs upp, vilket gör valfrihet och mångfald större.

Tror ltl Karlsson att det finns en oro bland vissa kommunpolitiker att ens politiska mandat förminskas, försvinner i samband med en kommunstruktur? Det skulle vara intressant att veta om detta är huvudsyftet i motståndsrörelsen mot en kommunstruktur.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag är själv ordförande i kommunstyrelsen i Saltvik. Jag vill inte påstå att jag skulle vara så hemskt ledsen om någon annan skulle ta över. Det är ett ganska tufft obetalt jobb, man får lägga ned många timmar och det kanske inte är så hemskt tacksamt heller. Men man gör det för att man brinner för sin bygd. Man vet att folk vill ha kvar sina skolor som i Saltvik. Man vill ha två skolor, två daghem, man vill ha Sunnanberg vårdhem kvar och jag vet att de vill det. Mitt hjärta brinner för det. Jag lämnar gärna över till någon annan om det finns någon annan som brinner för det. Jag kanske får lämna över ändå om väljarna vill det. Men hittills ställer jag upp av den orsaken och det är många med mig på landsbygden som gör precis samma sak. Det handlar inte om makt, det handlar om var man har hjärtat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Hur ser ltl Karlsson ser på den utveckling som vi har diskuterat här tidigare vid ett flertal tillfällen just när det gäller skolor, bybutiker etc.? Ser ni den trend som har funnits under årtionden i nuvarande kommunstruktur? Vad är det som kommer att ske på ett remarkabelt sätt som gör att trenden vänder?

Igår läste jag intressanta saker om Gotland som har en kommun. Gotland mår bättre än någonsin både näringslivsmässigt, befolkningsmässigt och de har en stor framtidstro. Jag vill tro att Gotland är ett ö-samhället som vi bra gärna kan jämföra oss med för vi har ganska liknande utmaningar framför oss.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Som jag sade tidigare så minskar befolkningen på Gotland. Googla på statistiken, jag tittade senast idag. Befolkningen på Gotland har minskat med -2 procent runt omkring och ökat i centrum +2 procent under de senaste tio åren.

Beträffande skolor så kan vi återigen ta Saltvik som exempel som jag känner bäst till, vi hade fem-sex skolor en gång i tiden på 50-talet och ja, vi har två skolor kvar. Varför det? Ja, för att befolkningen så har beslutat. Saltviks invånare har via sina fullmäktigeledamöter tyckt att vi borde stänga några skolor och ha färre. Butiker kan vi inte göra någonting åt för det är inte den offentliga sektorn som har hand om dem, om inte den här regeringen kommer att införa det, det vet man inte. I de fall man har minskat på skolorna så har fullmäktige så beslutat.

Sedan har Saltvik gått andra vägen, man har byggt ett vårdhem och gått ur det gemensamma. Det vårdhemmet skulle antagligen försvinna idag om det blev en kommunsammanslagning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! ”Att ni täcks, jo ni täcks” så sade riksdagsledamot Nylund i riksdagen häromdagen när regeringen Sipilä, via majoritetspartierna, gick in för att försämra för vasaborna så att de skulle åka 80 kilometer, Vasa till Seinäjoki, för att få joursjukvård. En timme i bil när man är sjuk!

Detta jämställer ltl Karlsson här nu med landskapsregeringens strävanden. Då säger jag; att ni täcks jämställa det här. Det som landskapsregeringen gör är att försöka samordna administration för att kunna behålla resurser, för att kunna ge service ute i kommunerna; skola, omsorg, äldreomsorg, dagis och allt är som är viktigt. Vi pratar om administration och det kan inte jämställas med det som pågår i Finland.

Ltl Runar Karlsson, replik

Jag jämställer det på det sättet att man inte hör på folket, man kör sitt race. Det var det som jag menade med att ni täcks.

Det är lätt att säga att administrationen ska minska. Självstyrelsen skulle lätt kunna handhas av Helsingfors. För att hantera 30 000 till på hela Åland så behöver man inte en enda anställd till i Helsingfors, och så sparar vi 15 miljoner i administration, om det är det man är ute efter. Men det vill vi inte! Det är detta som det handlar om.

Vi tror att så länge kommunerna får ha sin självstyrelse så genererar de mycket mera pengar än vad de kostar. Det är vår filosofi i alla fall, men tydligen är det inte den här regeringens.

Jag är också jätteförvånad och också besviken på liberalerna. Jag förstår att socialdemokraterna och moderaterna har den här agendan av olika orsaker. Men liberalerna, åtminstone tidigare, har kämpat för kommunerna, men man är väl så illa tvungen att följa med antar jag.

Minister Mats Perämaa, replik

Liberalerna ser dessvärre den ekonomiska situationen såsom den är med underskott i landskapsekonomin. Vi ser också den demografiska utvecklingen som sätter jättestora utmaningar på finansiering av vård och omsorg i framtiden. Därför måste saker och ting göras.

Jag skulle behöva ta med statistiken igen tills imorgon. För några månader sedan redovisade jag för ltl Karlsson att i Saltvik har antalet skolor minskat från sex till två under det nuvarande kommunstruktursystemet med 16 kommuner. Skolorna har gått ner till en tredjedel. Vad finns det för garantier att det inte går ner ytterligare med nuvarande system? Den frågan ställer jag mig. Jag är nästan övertygad om att de minskar med nuvarande struktur också.

Ltl Runar Karlsson, replik

Så länge kommuninvånarna i Saltvik vill ha det på det viset, så många skolor har man förstås. Om man tidigare ville ha fem så vill man nu ha två skolor. I Saltvik driver vi två skolor lika billigt som andra kommunerna driver en och det finns det också statistiksiffror på. Det beror precis på vad invånarna vill göra och det måste vi förstås följa.

Återigen, vår tro är att så länge det finns en drivkraft ute på landsbygden så finns det också inkomster som gott och väl motsvarar de ökade administrativa kostnaderna. Sedan vet vi att det i stora kommuner anställs en massa mellanchefer och det är inte alls sagt att det blir billigare administrationsmässigt. Det är också en sak som man bara tror. Det är tråkigt att man håller på att förstöra Åland, det som har varit Ålands styrka. Vi har alltid klarat av lågkonjunkturer på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Ltl Karlsson tog upp de frivilliga brandkårerna och såg mörka spöken komma in genom både dörrar och fönster.

Ifrån den horisont där jag normalt jobbar kommunalt ser vi helt annorlunda på det hela. Vi har ett gott samarbete med Mariehamn i alla brand- och räddningsfrågor. Frivilliga brandkåren mår förvånansvärt bra om man skulle se det med Karlsson ögon. Jag ser inte de här farhågorna.

Ltl Runar Karlsson, replik

Det är jättebra att brandkåren mår bra. Det kan också bero på att det finns två myndigheter som konkurrerar med varandra. Mariehamns stad vet att missköter de sig så finns det en risk att Föglö går över till Jomala och vice versa och det har hänt att man har gått över.

Det som de frivilliga brandkårerna säger åt mig i alla fall är att blir det en myndighet så tror man att den troligen kommer att favorisera yrkesåren i Mariehamn som kommer att få fara ut och göra de här uppdragen, sedan får de frivilliga kårerna göra uppstädningen och sådant efteråt. Det är myndigheten som bestämmer vem som ska fara ut på uppdraget, inte någon annan, inte kommunerna. Det är brandchefen som har ansvaret. Anser han att det är yrkeskåren som kan släcka bäst så skickar han dit dem. Det är en subjektiv bedömning som de gör. Jag är beredd att hålla med de frivilliga kårerna om att det här faktiskt kan vara dödsstöten för många av dem.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Min erfarenhet - och ltl Karlsson och jag har samma kommunala uppdrag- är att Föglö och Föglö frivilliga brandkår enbart har nytta av samarbetet. Enbart nytta!

Ltl Runar Karlsson, replik

Det är jättebra! De andra åtta kommunerna som köper av Jomala har också enbart nytta av det. Vad fantastiskt med den situationen! Tänk om vi hade bara en myndighet, då skulle den myndigheten inte behöva bry sig alls om att vara duktig, utan då skulle de kunna sätta sig ner och vila för de vet att de har kunder i alla fall.

Jag är ingen brandkårist, jag är inte speciellt intresserad men jag har pratat med brandkåristerna bara för att få en uppfattning. Jag är rädd för att det här också är en spik i den kommunala kistan som regeringen arbetar för, tyvärr.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Det var verkligen glädjande att finans- och näringsutskottet lyfter frågan om vuxnas alkoholmissbruk under rubriken socialpolitik och att liberalernas huvudanförande inleddes med detta. Det är positivt eftersom vanligtvis när politiker tar upp frågor som rör risk- och missbruk riktar man strålkastarna mot ungdomars ökande drogmissbruk – och så vill man ha kraftiga åtgärder mot att dessa ska minska. Det vill jag också. Men om man inte ser sambandet mellan vuxnas bruk av rusmedel och ungdomarnas så menar jag att man inte använder båda ögonen. Man måste – precis som utskottet skriver - betona föräldrarnas ansvar att skapa goda hemförhållanden för barn- och unga. Om man inte vill att ens barn ska börja med alkohol och droger så är ett sätt att vara restriktiv med sin egen alkoholkonsumtion och att inte vara berusad när barnen är med.

Ett nytt problem, som har uppmärksammats både i Sverige och i Finland och nu även på Åland, är de äldres ökande alkoholkonsumtion. Alltså de som är 65+ och äldre. Undersökningar visar att alkoholkonsumtionen bland den äldre befolkningen har ökat samtidigt som den har sjunkit bland yngre personer. Man har även sett att alkoholproblematik hos äldre ofta blir osynliggjort och att man inte har verktyg att hantera frågan inom vården och omsorgen. Därför är det bra att det Folkhälsans Projekt Nolltolerans, som landskapsregeringen stöder, häromveckan ordnade en fortbildning på ÅHS för personal inom vård och omsorg om attityder till rusmedelsanvändning, sambandet med psykisk ohälsa och framförallt hur vårdpersonal och andra som möter äldre i sitt arbete kan upptäcka äldres risk- och missbruk. Det här är en bra början.

Varför är det här en viktig fråga i landskapets budget för 2017? Av den enkla orsaken att alkoholen kostar pengar. Alkohol- och droganvändning är mycket dyrt för samhället. I hela Finland orsakar befolkningens alkoholkonsumtion kostnader mellan 1-1,5 miljarder euro per år. Om man även räknar in sådant som exempelvis inkomstbortfall på grund av arbetsoförmögenhet eller för tidig död kan kostnaderna uppgå till 13 miljarder euro per år. Och det är inte bara det offentliga som får betala. Näringslivet belastas genom betydande indirekta kostnader genom sänkt produktivitet och produktionsförluster. Och de personliga förlusterna förstås, barn far illa, förhållanden går i kras och inte bara den som dricker utan också många i den missbrukandes närhet drabbas.

Så, att satsa på insatser för att minska de vuxnas alkoholkonsumtion är samhällsekonomiskt nyttigt. Det är också så, precis som ltl Ingrid Johansson förtjänstfullt lyfte i sitt anförande, att vi nu går mot en högtid där allt för många barn och unga är har en växande klump i magen. Hur blir det hemma i jul? Kommer mamma och pappa att dricka, bråka och strida hela helgen? I Sverige lever fyra till fem barn per skolklass lever i hem där någon vuxen har en riskfylld alkoholkonsumtion. Jag tror inte att det är annorlunda på Åland. En vit jul, bästa lagtingskollegor, vill jag att vi ger våra nära och kära. Det vill jag att alla barn och unga på Åland ska få uppleva om en dryg vecka.

Några ord om arbetsmarknaden. Det är mycket bra att landskapsregeringen står i beråd att starta upp projekt som gör att fler långtidsarbetslösa kommer in på arbete, sysselsättning, praktik eller studier. Det behövs fler insatser och åtgärder för att hitta rätt uppgift till rätt person. De som har det allra svårast att hitta ett jobb är personer med funktionsvariationer, personer som inte har svenska som modersmål, unga utan utbildning och äldre över 55 år. Idag är det oftast de privata företagen som tar emot praktikanter. Företagen gör ett fantastiskt arbete med att ge arbetslös erfarenhet, sysselsättning och inblick i hur firman eller företaget fungerar och där kan man få ett riktigt jobb. Däremot är inte det offentliga lika bra på att ta emot personer med särskilda behov. Det tycker jag att denna regering ska ändra på. Det finns positiva förebilder. Mariehamns stad är bra på att ge arbete och sysselsättning till långtidsarbetslösa, men alla kommuner är inte det. Här finns ett demokratiskt underskott. Det ska inte bero på i vilken kommun man är skriven om man ska få möjlighet till jobb eller praktik. Det är ännu en anledning till att se över kommunstrukturen.

Redan i högstadiet borde man ha undervisning om arbetslivet. Man skulle få lära sig hur det är att jobba, vilka krav och kompetenser som behövs. Man skulle få gå på studiebesök, träffa företagare och lära sig om hur det är att gå på jobb. Idag är det tufft att få tag i erfarenhet, det är tufft att få ett sommarjobb. Jag tror att det behövs mera kunskap och förberedelser för arbetsmarknaden redan från tidig ålder.

För att lyckas få in personer med särskilda behov på arbetsmarknaden behövs också personliga jobbstödare, dvs. personer som arbetsgivarna, kollegorna och arbetstagaren kan vända sig till om det behövs och om det uppstår problem. Det är ett sätt att förebygga.

Häromdagen presenterade Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, ett vetenskapligt recept för hur politiker kan minska medborgarnas olycka istället för att fokusera på att öka den ekonomiska tillväxten som inte gör folk nämnvärt gladare. Man har kommit fram till att rika länder bör satsa betydligt mer på psykvård än idag, det är mycket viktigare än fattigdomsbekämpning för att öka medborgarnas lycka. Forskare har erfarit att psykisk ohälsa står för fyra gånger mer upplevd olycka än vad fattigdom gör i alla undersöka OECD-länder. Trots detta är evidensbaserad psykvård extremt underfinansierad i hela västvärlden. Så, ökade satsningar på psykiatrin och insatser för att stärka den psykiska hälsan är otroligt viktigt om vi vill att människor på Åland ska känna välbefinnande. Att öka den ekonomiska tillväxten gör inte folk nämnvärt gladare. Däremot är bra, rätt och smarta insatser för att förbättra den psykiska hälsan ekonomiskt klokt och hållbart.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag framhålla det som bland annat lantrådet brukar lyfta; ungdomars klimatångest. Jag tror att det åländska hållbarhetsarbetet är så otroligt viktigt och att det finns en plan, en strategi, ett hopp om att vi tillsammans kan förändra Åland och ge kommande generationer en framtid på denna planet. Det behövs mer framtidstro, tro på att vi kan fixa det här och landskapsregeringen måste visa vägen. Ni är på god väg. Tack fru talman.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag delar förstås ltl Aaltonens tankar kring behovet av att ta tag i de vuxnas alkoholbruk. Många tänker att alkoholism och missbruk är något som man utvecklar under ungdomsåren. Men det är precis som ltl Aaltonen talade om, man kan utveckla missbruk under hela sitt liv. En sak som sällan belyses är de äldres morfinbruk vid t.ex. benbrott eller liknande och sedan kan det bli ett beroendeskap av det.

Det är också intressant att ltl Aaltonen tog upp sysselsättning. Om det är en grupp som man också behöver lyfta upp, när det gäller vem som är diskriminerad på arbetsmarknaden och har svårt att komma in i arbete, så är det ju missbrukare som har tillnyktrat. Här har vi på Åland mycket att göra, framförallt i den kommunala sektorn, för att integrera tidigare missbrukare in i arbetslivet och i samhället.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Barn och ungdomar är ett mycket viktigt tema, som ltl Johansson var inne på, speciellt nu när vi går mot juletid. Så här i juletider brukar ju politiker utmana varandra om ett vitt år, det har vi varit med om här i lagtinget tidigare. Jag tycker att det är viktigt att vi i alla fall lyfter den här diskussionen. Alkoholen är ett stort samhällsproblem, den kostar pengar och den gör att våra barn och ungdomar får en tråkig start på sin uppväxt.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Så är det ju förstås. Vi måste komma ihåg att alkoholproblematiken är ganska utbredd på Åland. Ltl Aaltonen jämförde med siffror från Sverige och statistiken visar att det tyvärr ser värre ut här än i Sverige, generellt sett. Det är ett svårt ämne där många berörs. De flesta har säkert personliga erfarenheter av risk- och missbruk på Åland.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag tror att både ltl Johansson och jag kan se fram emot landskapsregeringens fördjupade satsningar på både långtidsarbetslösas möjligheter att komma in i arbete men också fokus på att inte bara jobba med barns och ungdomars riskbruk utan också de vuxnas, och kanske också speciellt fokus på de äldre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag vill ge mitt understöd till ltl Aaltonen som tog upp frågan om alkoholens påverkan i vårt samhälle. Drogpolitiken har diskuterats ganska mycket här. Av erfarenhet, det som jag har sett från mitt jobb, så är alkoholen en mycket, mycket större riskfaktor i samhället än vad drogerna är. Därmed inte sagt att man ska undvika drogpolitiken. Men tyvärr så är det, om man tittar på misshandel och våldsbrott, extremt ovanligt att bägge parter är nyktra. Det är nästan alltid så att någon, kanske bägge, tyvärr är ganska kraftigt berusade av alkohol.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ltl Roger Eriksson har ju stor erfarenhet av detta från sitt tidigare arbetsliv. Skulle vi räkna i euro och cent på vilka konsekvenser alkoholkonsumtionen får för bl.a. ÅHS, polisen och för fängelse osv. så blir det oerhörda summor. Jag sade att det kostar ungefär 1,5 miljarder euro i Finland per år. Skulle vi kunna använda de här pengarna i samhället på ett annat sätt så tror jag nog faktiskt att både regeringen och vi här i lagtinget skulle ha ett mycket roligare arbete.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Det är riktigt, jag håller med om det som ltl Aaltonen sade.

Av erfarenhet vågar jag också framföra att det finns en form av blandmissbruk. Dagens ungdomar kanske eventuellt är klokare än vad vi äldre var, de kanske inte använder alkohol i lika hög grad som tidigare men knarket har kommit in. Jag har den uppfattningen att det ena inte utesluter det andra.

Ungdomar och barn gör förstås som vi äldre gör och inte som vi säger. Det är en gammal sanning som vi alla ska ta med oss hem nu till julen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Precis så är det. Tack ltl Roger Eriksson!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Jag tänker nog ett hålla ett tio minuters anförande eftersom jag är gruppordförande nu. Jag tänker säga några ord om budgetförslaget, så som resultaträkning ser ut.

Som sagt så var det en mycket intressant och trevlig behandling av budgeten i utskottet. Det är ju en ynnest att få vara med och att ha möjlighet att delta. Det är en bra politisk skola för mig som fortfarande räknar år efter skolår. Minns inte just nu på vilken klass jag går. Det är väl klass N jag går på nu, som det hette det förr.

Vi lyckades inte heller i år göra de stora förändringarna i budgeten, men nästa år så kanske vi lyckas lite bättre. Eller så har vi en annan regering, som vi säger, och en del tror att vi bara skämtar i utskottet men kanske vi menar allvar också mellan varven.

Fru talman! Vi har haft en hel del anföranden här. Många har talat om de här olika utgiftsposterna. Ltl Jonsson talade om intäktssidan och att klumpsumman eventuellt är för låg. Båda sidor är viktiga.

Senaste år tog jag upp själva uppställningen som inte var så pedagogisk. Om jag minns rätt så var överskottet 108 miljoner. Vi kunde inte ens se vilket resultatet var. Då fick vi en bättre uppställning. I år har vi i alla fall en siffra på -12. Då är frågan om detta är den rätta siffran? Vi har hört olika åsikter och det är en sak som jag lite ska ta upp.

Den pedagogiska uppställningen har blivit bättre, nu finns det en innehållsförteckning. I utskottet har vi skämtat om att man kanske skulle ha en innehållsförteckning från sidan 1 och ha den löpande. Det är inte så lätt att innehållsförteckningen börjar med sidan 1 alltför många gånger.

Fru talman! Resultatet är en viktig sak. Är det -12 eller är det +6 som vissa har sagt här? Det finns olika åsikter om det. Man har främst diskuterat hur reserveringarna ska se ut. Vad jag har förstått så finns det olika sätt. Det kanske finns ett riktigare sätt. Men som jag ser det så är det pedagogiska värdet det viktiga. Är +6 det rätta resultatet? Är det inte det så borde vi uppvisa det rätta resultatet.

Vi har också den så kallade PAF-snurran som kanske inte har nämnts så mycket idag och den gör inte detta mer begripligt. Det ger heller inte ett korrekt resultat att man tar upp pengar som man en gång har budgeterat, som man inte har använt och så tar man upp dem på nytt. Det är viktigt med tanke på framtida arbete om resultatet är +6 eller -12 eller var det sedan kan vara.

När jag som ekonom ser på resultaträkningen så är det egentligen tre-fyra poster som är knepiga.

Det första är uttaget från pensionsfonden som jag själv hade en motion om i fjol, jag tyckte att man tog ut för mycket. Det finns en långsiktig kalkyl på vad man borde ta ut på lång sikt. För nästa år är det 18,5 miljoner. Sedan har vi avräkningen om 223,9 miljoner, visserligen en prognos, men vi är tvungna att ta den som den är.

Den följande osäkra posten på intäktssidan är skattegottgörelsen. Vi ser att den fluktuerar väldigt mycket. I år var den 23 miljoner. Vi har diskuterat att man kanske skulle ha någon slags glidande medeltal. Tittar vi fem år tillbaka så var skattegottgörelsen 10 miljoner. Ett sätt är att ta detta som ett normalvärde och ta in det i kalkylerat resultat.

Den tredje knepiga posten är uttagen ur PAF. I fjol hade jag en motion, då tog man ut hela vinsten vilket jag tyckte var mycket. Nu har man tagit ut ungefär 75 procent, dvs. 15 miljoner, vilket kanske är det långsiktiga.

Gör man uttagen på det här sättet, enligt ett kalkylerat resultat, så blir resultatet -16 miljoner som kan jämföras med det underskottet som vi har i resultaträkningen på -12 miljoner och detta sedan jämfört med fjolårets budget som ligger på -17,6. Där är så som jag ser att man borde fundera; vad är det kalkylmässiga resultatet? Då kan man diskutera hur mycket resultatet borde bli bättre.

Däremot om man plockar in, vilket vissa här har föreslagit, de extra ordinära intäkterna så då blir resultatet +6 miljoner. Det är inte det riktiga att visa upp.

Regeringen har hela tiden talat om en budget i balans och är budgeten +6 så är allting frid och fröjd. Men redan nästa år kan resultatet gå ner.

De andra sakerna går väl lättare att ändra men den här PAF-snurran tyckte utskottet att borde kunna lösas på ett korrekt och mera pedagogiskt bättre sätt.

Steg ett i fjol var ett resultat som överhuvudtaget inte hade med budgeten att göra. Det andra steget är att få något slags kalkylmässigt resultat i resultaträkningen. Tack, herr talman.

Ltl Mikael Lindholm

Tack, herr talman! I budgeten för 2017 aviserar regeringen att investera i nytt tonnage på linjen Prästö-Töftö. Linjen är den klart mest trafikerade av alla i landskapet och färjan som byggdes i början av 90-talet är inte helt ändamålsenlig för linjen så vid en första anblick är förslaget positivt.

Men när man läser vidare är målsättningen att satsa på eldrift vilket är nytt hos oss. Risken för driftsstörningar är uppenbar vilket kan leda till stora problem för de drabbade.

Det vore lämpligt att denna nya typ av framdrivningssätt först skulle testas på en linje med lägre belastning förslagsvis Ängösund eller Björkö. Dessutom bör projektet med en bro över Prästösund tas vidare då detta projekt skulle vara ett lyft för hela regionen. Detta utgår jag från att är på gång då ministern redan har klassat om vårdöborna till fastålänningar med försämrade villkor för bokning av skärgårdsfärjorna.

Att landskapets fartygsflotta är föråldrad och behöver förnyas och uppgraderas är helt klart, men när man planerar för investeringar i denna omfattning bör hänsyn tas till var det största behovet av utökad kapacitet finns. Jag stöder därför kollegan vtm Thörnroos förslag att ett nybygge bör sättas in på rutten Åva-Osnäs.

En noggrann konsekvensanalys bör göras när det gäller eventuell totalentreprenad och sedan presenteras för lagtinget innan beslut fattas i frågan. Vi talar ändå om affärer på mellan 15 och 20 miljoner euro per frigående fartyg.

Jag vill här avisera att jag kommer att begära omröstning om vtm Thörnroos reservation i betänkandets allmänna motivering under rubriken ”Infrastruktur och transportpolitik” underrubriken ”Tonnage”.

Vad det gäller kortruttsprojektet så är jag, som fortfarande klassar mig som skärgårdsbo, klart intresserad av att försöka förbättra skärgårdsbornas infrastruktur.

Jag vill ändå att regeringen presenterar konkreta planer där hamnarna är angivna för att kunna ta ställning till detta. Att ge en fullmakt in blanko för investeringar på tiotals miljoner känns inte riktigt seriöst. Att man dessutom aviserar en ny linje mellan Sottunga och Föglö utan att berätta var hamnen på Föglö ska vara och utan att kunna presentera kostnadsökningen för denna satsning känns konstigt. Motiveringen att satsningen sammanfaller med landskapsregeringens planer för en framtida kommunstruktur, okej, men jag finner det anmärkningsvärt att landskapsregeringen redan bestämt sig för hur den framtida kommunstrukturen ska se ut trots att man hävdar att man ska invänta rapporter och anordna folkomröstningar.

Jag vill även här avisera begäran om omröstning under moment 976000 ”Infrastrukturinvesteringar” under avsnittet ”Investeringar, lån och finansinvesteringar”. Tack, herr talman!

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag tänker i mitt andra anförande här helt kort beröra byråkrati och hur viktigt det är att vi i lagtinget och i landskapsregeringen tänker oss för innan vi skapar nya eller gamla administrativa system.

Som exempel vill jag lyfta den diskussion som vi hade igår angående ett register för båtar. I lagförslaget står att i nuvarande register finns cirka 5 700 båtar. Jag gjorde en kontroll med motorfordonsbyrån idag. Jag fick reda på att den 14 december 2016 fanns det 5 831 inregistrerade båtar. Det är väldigt många båtar.

Enligt det lagda förslaget från landskapsregeringen, dvs. att man vill höja hästkrafter för utombordare till över 154 eller mera och för inombordare till 402 hästkrafter eller mera, så har det visat sig att detta sammantaget rör sig om 55 båtar. 55 båtar alltså! Vi ska nu då göra ett administrativt register för att bokföra dessa 55 båtar, 16 utombordare, 39 inombordare varav för övrigt 20 stycken är hemmahörande i Mariehamn. Men är inte det onödig byråkrati, så vad är då onödig byråkrati?

Jag tycker att det är viktigt att vi i den utsträckning vi kan, med de verktyg vi har inom självstyrelseboxen, försöker skapa så viktiga förutsättningar för näringslivsidkarna och för respektive ålänning som det bara är möjligt. Därmed lämnar jag näringslivets främjande.

Jag går över till konkurrensutsättning av det allmänna vägnätet. Igen, säger någon, ja säger jag därför att i mitt förra anförande anhängiggjorde jag inte att jag vill ta upp detta till omröstning. Konkurrensutsättning av det allmänna vägnätet aviseras här och nu.

Vidare vill jag helt kort ta upp Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. I utskottet har vi nu erfarit att de två tjänster som har hand om övervakningen av människor avser regeringen inte tillsätta under 2017 för att spara pengar, det är väl den rimliga bedömningen. I utskottet har vi erfarit att den inspektör som finns kvar hinner i princip inte med fältarbete, utan det blir frågan om att svara på inkomna brev och klagomål. Det betyder, bästa ledamöter, att vi inte har någon fältkontroll av våra daghem, sjukvårdsinrättningar och allt som rör hälso- och sjukvården under 2017. Jag tycker att det är lagstridigt och lagvidrigt därför aviserar jag det textförslag som lyder som följer: ”Av budgetförslaget framgår att en tjänst som social- och hälsovårdsinspektör hålls vakant under år 2017. Detta är inte förenligt med myndighetens arbetsbelastning med beaktande av de lagstagade övervakningsuppgifter som påförts myndigheten”. Detta kommer jag också att ta till omröstning.

Nog om detta. Jag tackar för ordet.

Ltl Brage Eklund

Tack, herr talman! Det mesta börjar bli sagt i den här budgetdebatten. Jag vill ändå få några förklaringar till några motioner.

Jag ska börja med en motion som rör stimulansåtgärder av den pressade byggbranschen. Utskottet har enbart noterat motionen men berör och penetrerar inte själva problemet. Antagligen har utskottet inte sett det som en viktig sak att undersöka vad man kan göra åt den nedåtgående trenden i byggbranschen.

I remissen gav jag några förslag på möjligheter som utskottet kunde ta del av och undersöka. Det var borgensgarantier, ökade hushållsavdrag och möjligheten att införa rotavdrag. Utskottet har valt att inte lyfta de här frågorna överhuvudtaget. Jag tycker att det är lite tråkigt. Vi pratar så gott här i talarstolen om stimulansåtgärder för näringslivet. Vi brukar säga att näringslivet är Ålands motor. I det här fallet har utskottet inte berört motionen överhuvudtaget i någon skrivning. Kanske någon kan förklara i en replik eller i ett anförande varför man inte har lyft den här frågan?

Angående privatisering av vägunderhållet så har vi från Ålands Framtid lyft de här frågorna många gånger när det gäller privatisering och utmanarrätter i vägunderhållet. Man borde undersöka möjligheterna att få ner kostnaderna för just de här verksamheterna. I skrivningen sägs att det är bra som det är. Utskottet har ansett att verksamheten som det offentliga bedriver idag på vägunderhållssidan inte behöver konkurrensutsättas. Utskottet anser att man idag utför verksamheten till en kostnad som är tillräckligt låg så att man inte behöver ifrågasätta den. Jag är inte vän av att man ska göra förändringar om det inte finns fog för dem. Jag är en vän av att man ska utreda möjligheterna. Den skrivning som finns i betänkandet förvånar mig lite, man har överhuvudtaget inte ens besvärat sig om att utreda de här möjligheterna. Man har hört någon, jag vet inte vem, kanske det är någon inom den offentliga förvaltningen? Jag tycker ändå att utskottet kunde ha haft en positiv skrivning om att utreda de här möjligheterna och en gång för alla undersöka om det finns en möjlighet att utmana offentliga verksamheter som privata kan utföra.

Jag har också en motion som delvis berör totalentreprenader. Det är egentligen en förändring eller en förbättring i trafiken mellan Degerby och Svinö om att spränga ner en grynna där. Man kunde då förbättra trafiken där, delvis förkorta rutten och även ge möjlighet till större tonnage. I samband med detta lyfte jag också totalentreprenader som en viktig del i den här verksamheten. Jag ser att man i de allmänna skrivningarna har skrivit: ”Därför övervägs totalentreprenad med återköpsklausul för de kommande frigående fartygen”. Jag tycker att ordet ”övervägs” är lite passivt. Man borde kunna vara inte aggressiv men lite mera fritänkande när det gäller totalentreprenad. En dag lyssnade jag i finansutskottet på en mycket duktig hörande som berättade om totalentreprenadens fördelar inom färjtrafiken och hans syn på förbättringar. Han sade att det handlade om flera miljoner som man kan spara in delvis på fartygsanskaffningar och det blir också en förbättrad trafik. Här har utskottet inte heller fördjupat sig mera i skrivningar, utan har i allmänna motiveringarna nämnt det citatet som jag läste upp här tidigare.

Sedan har jag också en motion om inköp av naturskyddsområden. Jag ifrågasätter om landskapet ska köpa in mera mark. Vi föreslår en sänkning av anslaget så att det ska motsvara intrångsersättningarna. Jag tycker inte att landskapet ska ta på sig ansvaret för att köpa in mera mark och förvalta marken, med detta så ökar också administration och övervakning. Naturvårdsområden ska alltid skötas på ett eller annat sätt. Jag har inte fått något gehör för detta vilket jag inte väntade heller. Det hör väl till allmän kutym i utskottet att alla motioner från oppositionen brukar kastas i papperskorgen, men delvis kan man få lite skrivningar och det har vi fått så jag måste också berömma lite.

Angående Marsundsbron måste jag ge beröm. Det är första gången som en landskapsregering och ett utskott har skrivit ett positivt bemötande. Jag började prata om detta år 2004 då jag kom in i lagtinget. Äntligen lyfter man upp den här frågan. Om vi väntar tio år till så kanske bron är nedriven. Eller är man så fiffig nu att man tar in anbud i samband med att Vårdöbron ska rivas? Kanske man kan utnyttja de maskiner och entreprenörer som kommer att utföra detta arbete. Det kan vara värt för landskapsregeringen att ta in ett anbud för rivning av Marsundsbron i samband med rivningen av Vårdöbron.

Jag ska inte förlänga den här pinan för resten av lagtinget och prata mera. Det var de här frågorna som jag i första hand ville lyfta.

I ett senare anförande kommer jag att lyfta motioner som vi avser att föra till omröstning.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Det var mycket kloka synpunkter som ltl Brage Eklund som vanligt levererade.

Även om utskottet diskuterar olika ärenden, fördelar och nackdelar och hur saker och ting eventuellt kan utvecklas i framtiden så kan det hända att man inte skriver ner allting ens i betänkandet. Målsättningen är alltid att få budskapen framförda till regeringen, så att man kan så lite frön och få något att hända i olika ärenden.

Jag ser att infrastrukturminister Mika Nordberg har begärt ordet så jag släpper några ämnen här.

När det gäller byggbranschen som Eklund började med, så diskuterade vi den väldigt mycket men mest de stora arbetena. Det handlade om få dem i någon sorts ordning så att inte alla byggen byggs samtidigt, utan man ska breda ut dem. Det här har diskuterats tidigare.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Brage Eklund, replik

Jag ska bemöta det som ltl Silander nämnde när det gäller byggbranschen. Det är klart att man försöker värna om de stora byggföretagen på det viset att man försöker hålla dem med arbete. Det offentliga borde egentligen ha ett lager av möjligheter att bjuda ut när det är lågkonjunktur.

Min motion riktade sig kanske mera till de mindre entreprenörerna, en-, tre- och fyramans företag som sysslar med husbyggen och andra mindre entreprenader och verksamheter. Där börjar det bli tufft. Min motion syftar till att börja fundera på olika lösningar. Jag sade inte att lösningarna skulle komma, men att man åtminstone börja fundera.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Då tar vi det ärendet till oss och funderar vidare på det. Ärendet slängs inte i papperskorgen, absolut inte.

När det gäller Marsundsbron så avvaktar jag.

Angående naturskyddsområdena så förde utskottet en diskussion om det är nödvändigt eller inte att ha de här områdena i landskapets ägo. Samtidigt berörde vi väldigt mycket Natura 2000 och andra bestämmelser som säger hur mycket varje land eller område ska ha av den här karaktären när det gäller naturskyddsområden. Vi tyckte att detta var rimligt, vi har förstått att vi ligger efter här. Det här kan säkert också någon annan bekräfta och ge mera detaljer om.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är klart att man måste acceptera att man har olika syn på saker och ting. När jag var upp och argumenterade för min motion i remissen så lyfte jag upp miljölagstiftningen idag som begränsar en markägare att göra intrång på naturskyddsområden. Även en inventering av skyddsvärda växter måste markägarna ta hänsyn till. Det är markägarens skyldighet att veta var skyddsvärda växter finns.

Jag nämnde också certifieringarna som finns idag inom skogssidan; PFC och FSC som nu också har kommit till Åland. FSC tar ännu mera miljöhänsyn än vad PFC gör, så det finns ett begränsat utrymme för en markägare att exploatera mark. Man kan inte göra hur man vill idag. Därför anser jag att landskapet inte behöver vara inköpare av naturskyddsområden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mika Nordberg, replik

Herr talman! Jag tänker kommentera några av de frågeställningar som ltl Brage Eklund tog upp under sitt anförande.

Landskapsregeringen har hörts i finansutskottet och redogjort på detaljnivå för vägunderhållsverksamheten, själva utförandet, olika delar när det gäller antalet anställda och de effektiviseringsåtgärder som vidtagits på senare tid. Man har även tittat på kostnadsjämförelser. Man har konstaterat att i vissa motioner nämns inbesparingssummor på 500 000 euro och det kommer man inte att vinna genom en privatisering. Vi har även offentlig upphandling som styr ett privatiserade av själva vägunderhållet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag har inte nämnt en summa. Jag tror att det var en annan motionsställare som nämnde summan 500 000 euro.

Orsaken till att jag lyfte den här frågan var att det i regeringsprogrammet står att man ska undersöka möjligheterna till utmanarrätter och konkurrensutsättning för verksamheter i offentlig regi. Då tycker jag att man kan börja med sådana verksamheter där det finns entreprenörer. Det kanske finns andra sedan, men det var inte det jag syftade på utan mera markarbeten som idag utförs i offentlig regi. Bjuds det ut på rätt sätt så tror jag det finns en marknad. Sedan är frågan hur man riktar anbudet. Man måste också rikta anbudet på det viset att det finns en möjlighet för entreprenörer att räkna, inte bara stora entreprenörer utan också små.

Minister Mika Nordberg, replik

Jag vill nämna några ord när det gäller vårt ordval. När det gäller införskaffning av fartyg så har vi använt ordet ”överväger”. Det ordet har vi använt i och med att vi har sagt att vi tänker återkomma i en tilläggsbudget när det gäller hela kortrutten, fartyg och allt sådant. Ordet ”överväger” innebär att vi berättar hur vi räknar och vad vi räknar på när vi återkommer till lagtinget i en tilläggsbudget.

När det gäller konkreta åtgärder i Marsundsbron så är det just styrningen av den offentliga upphandlingen som komplicerar det. Får vi ett anbud så är vi tvungna att anta det anbudet. Därför ser landskapsregeringen på hur vi kan göra på ett mera flexibelt sätt för att ta vara på de resurser som finns i samband med andra projekt på Åland. Landskapsregeringen ska göra vad vi kan för att titta på projektet Marsundsbron.

Ltl Brage Eklund, replik

Man börjar bli lite otålig ibland när det gäller formuleringarna. ”Överväga” är ju en försiktig skrivning och jag har väl förståelse för den.

Åtminstone har regeringen mitt fulla stöd att gå vidare med möjligheten att undersöka totalentreprenader. Jag blev väldigt förvånad och imponerad av höranden i finansutskottet när han redovisade möjligheten att kunna tjäna pengar samt att man inte har kapitalanskaffningen för fartyg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Eklund. Jag vill fortsätta på det som ordförande Silander slutade sin senaste replik med, naturvårdsområdena och natura 2000. Utskottet hade en del diskussioner och hörande kring Ålands Framtids motion om naturvårdsområden. Enligt hörande framgick att Åland har alldeles för få Natura 2000 områden, så pass få att vi faktiskt riskerar böter och en domstolsprocess. Därför är det av vikt att de blir både fler och större. De områden som landskapet redan äger försöker man givetvis nyttja på bästa sätt, men man behöver ha flera områden.

Ltl Brage Eklund, replik

Herr talman! Det är klart att man alltid har någon som jagar en för att man inte uppfyller regelverket. Jag har vid tillfällen sagt när vi har diskuterat det här att landskapet har stora markområden som man i första hand bör överväga att upplåta till Natura 2000 områden i sådana fall där privata inte vill och inte kan. Då behöver landskapet inte lägga upp en massa pengar i varje fall utan man upplåter sina markområden till Natura 2000 områden så uppfyller landskapet åtminstone lite flera krav.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, herr talman! Ja, det gör ju landskapsregeringen, men Natura 2000 områden bygger inte alltid bara på areal. Områdena ska bestå av vissa biotoper och växter. Landskapet är inte helt självgående även fast man har mycket egen mark. Därför är landskapet tvunget att söka sig till privata markägare som har sådana marker där typer som man vill bevara finns.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Vi ser kanske lite olika på saker och ting. Åland är ett bra exempel på hur vi sköter naturen idag. Vi har olika lagar och regler som gör att vi inte kan skövla hur som helst. Det är klart att arealen inte finns i det här regelverket som man ska redovisa. Jag vet inte om man precis alltid måste följa allting.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Tack, herr talman! Tack till utskottet för en saklig behandling av budgeten och för ett starkt stöd för regeringens arbete.

Jag blev lite inspirerad och tycker att mina områden är tillräckligt belysta men jag vill diskutera lite generellt kring sote och framtiden för kommunerna etc. som här har berörts idag.

Uppenbart och det som vi gör vårt bästa för att göra klart för beslutsfattarna på rikssidan är att hur stark reformviljan än är där så kan man inte glömma bort Åland och Ålands självstyrelse. Man måste ägna den frågan uppmärksamhet. Vill man göra lagstiftningar som ska passera grundlagskontrollen och vara förenliga med grundlagen så måste man ägna Åland och självstyrelselagen uppmärksamhet och även förstås språkbestämmelserna.

Det här berör i första hand alla de förändringar som är kopplade till social- och hälsovårdsreformen, men förstås också till den valfrihetsreform som kommer sedan efteråt och hur den direkt eller indirekt påverkar vårt samhälle eller våra medborgares krav på att följa i liknande fotspår. Jag har svårt att se hur det skulle kunna fungera på Åland särskilt eftersom vi här värnar starkt om vårt sjukhus, ÅHS och dess verksamhet och att se till att det finns tillräckliga resurser för att upprätthålla den viktiga verksamheten.

Frågorna kring vad som händer med lagstiftningsförändringarna i riket och vad som händer med det som är en kommun både i Finland och även då direkt eller indirekt hos oss så ställer väldigt mycket frågor för framtiden.

Om man tvingas till en sådan förändring att kommunernas skatteprocent fixeras på en väldigt låg nivå jämfört med idag så betyder det att den kommunala rörelsefriheten blir så kraftigt begränsad. Sitter man som beslutsfattare i en kommun på Åland eller i riket och vill utveckla eller har behov av att finansiera äldreomsorgen eller någon annan angelägen verksamhet så slår man först i taket för vad man kan ta in i skatt, som kanske ligger på 4-5 procent, sedan slår man i nästa tak dvs. landskapsandelarna. Vilka möjligheter till utveckling har kommunerna efter det? Det här bekymrar mig väldigt mycket.

Den finska kommunen och det som man idag känner igen som en kommun förändras radikalt både uppgiftsmässigt, finansieringsmässigt och demokratiskt. Den finska kommunen står definitivt inför en stor identitetskris, en sådan som jag inte vill att ska drabba det åländska kommunala väsendet.

De här förändringarna ställer också stora frågor till oss här på Åland. I vilken mån är vi beredda att följa riket? I vilka frågor ska vi följa riket och samordna våra intressen? Var ska vi gå in för blankettlagstiftning? Var ska vi verkligen besluta att det här politikområdet är så angeläget och våra modeller, samhällsstrukturer och behov så annorlunda att vi ska gå en egen väg?

Jag menar att inom sådana områden som kräver stark specialistkompetens av olika slag, där vi på Åland omöjligt har kompetens eller ekonomiska möjligheter att upprätta sådana funktioner, där ska vi förstås dra nytta av riket. Även stora digitala system som vi heller inte kan upprätthålla själva så är det smart att samordna med riket.

Däremot den åländska vardagen, det som vi tillhandahåller här i barnomsorgen, äldreomsorgen, hälso-och sjukvården, skolväsendet och annat, så är det viktigt tycker jag att ha en så egen och självständig lagstiftning som det bara går, förstås i enlighet med EU-lagar och annat. Vi ska verkligen fundera vad som är den åländska politiska linjen.

Sedan finns det också förstås troligen en sådan riktning att vi i högre grad måste samordna vissa intressen och kanske t.o.m. lagstiftningsmodeller gentemot Sverige och se västerut vad som där står till buds.

Det här kommer att kräva ett allt mera medvetande och tydliggörande av de politiska riktningarna inom olika arbetsfält vilken modell och vilken väg vi väljer att gå.

Ett stort bekymmer idag och kanske också kännetecknande för den problematik vi befinner oss i så är den bristande och alltjämt bristande kunskapen om Åland inom olika ministerier. Man borde införa någon typ av Ålandskurs för alla statstjänstemän och förstås även politiker som i någon grad kommer i kontakt med Åland. Bristen på kunskap gör att man från åländsk sida alltid måste starta från noll med frågor som; varför är ni så annorlunda då, varför är ni inte som Kajana eller någon annan ort? Kunskapen måste stärkas och det är faktiskt rikets skyldighet att kunna sina saker. Det är inte Åland som varken ska betala eller behöva säga det.

Vilka vägar har de om man försöker ställa sig i skorna hos dem som i dagsläget ska skriva de här lagarna på rikssidan för sote, valfriheten eller någon annan? Hur ska de manövrera så att man får lagstiftning som blir grundlagsenlig och som beaktar Åland och de lagar som reglerar Ålands självstyrelse?

Jag tror att skattebehörigheten är en väldigt svår väg att gå för många på rikssidan även om Åland framhåller det som ett alternativ.

Alternativet att vi istället skulle kompenseras på grund av den här höjningen på 11,8 miljarder som statskassan kommer att ta in, vilket skulle ge Åland 60-80 miljoner i kompensation och detta måste på något vis förbindas till en förpliktelse om att Åland i så fall lagstiftar gentemot sina kommuner, så det betyder ändå att vi är tvungna - om vi tar emot de pengarna - att förbinda oss till att förändra vår samhällsmodell så att vi förändrar skattetrycket på ålänningen.

Det alternativ som jag tycker att blir mer och mer sannolikt är väl att man skulle besluta om att Åland står utanför den här förändringen. Att de åländska medborgarna och att de åländska medborgarna skulle beskattas olika under en treårsperiod. Och att man använder sig av den modell som man använde när man beskattade olika i Åboland under en period, dvs. att man under skatteåren 2019, 2020 och 2021 skulle besluta att den åländska statsskatten hålls på en lägre nivå än i riket så att vi kan bibehålla skattenivån i kommunerna. Sedan träder år 2022 en ny självstyrelselag i kraft och därmed blir det också en regimförändring beträffande Åland.

Jag tycker också att det är värt att påpeka att den reformprocess som staten gör idag gentemot kommunerna och medborgare och den vi på Åland sysslar med när det gäller kommunerna har helt olika inriktningar. Det som staten och regeringen Sipilä gör det är att makten koncentreras till regeringen och även pengarna. Medan det som vi gör på Åland är ju att stärka kommunväsendet till att skapa robusta och funktionella enheter, som alltid är den enhet som står medborgaren närmast. Vi har dessutom en process som inkluderar medborgarna och efterfrågar deras åsikter. Alltså två helt olika metoder och helt olika syften. Kommunen är, som jag ser den, otroligt viktig funktion i den nordiska modellen och en väldigt väl fungerande demokratisk enhet som jag hoppas att vi ska kunna värna.

Vi ska stå emot och vi här i det folkvalda lagtinget är de som är satta att förvalta och utveckla vårt samhälle enligt de modeller som vi tycker att är kloka och så lite som möjligt bli styrda direkt eller indirekt från annat håll. Tack, herr talman. Tack för att jag fick överskrida tiden.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, talman! Jag tycker att vicelantrådet resonerade hyfsat klokt när det gäller hälso- och sjukvårdsreformen och hur vi ska hantera den.

Däremot är jag kanske lite skeptisk till att vi i Ålandskommittén skulle ha bättre förutsättningar att få till stånd en lösning med övertagande av förvärvsinkomstbeskattningen än vad förutsättningarna är mellan regeringarna. Jag känner inte till den relationen och de diskussionerna i dagsläget. Jag ber ändå regeringen att överväga det alternativet att försöka den vägen gentemot regeringen i Helsingfors.

Ska vi vara riktigt realistiska så om vi verkligen vill få till stånd en sådan förändring så borde vi redan nu ta fram ett färdigt förslag till proposition och ändring av självstyrelselagen vad gäller förvärvsinkomstbeskattningen. Då kunde den sambehandlas med hälso- och sjukvårdsreformen i Helsingfors. Oom vi skulle ha ett tydligt åländskt förslag som man kunde lämna till riksdagen från regeringen Helsingfors så skulle vi visa tydligt hur vi löser de eventuella problem och frågeställningar som uppstår.

Talmannen

Tiden är ute!

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag vill påminna om att det är det alternativ som ligger högst på listan och det är det som regeringen gång på gång har framhållit som en väg att gå för att lösa det här.

Jag tror ändå att man måste bredda frågan och titta på den, att det inte bara är den ekonomiska aspekten som kommer att påverka oss. Även om vi skulle få den här rätten så sitter skatteslaget ändå ihop med andra skatteslag som kapitalskatt etc. Då är det mycket bättre att man i Ålandskommittén uppnår en annan modell där man får en skattebehörighet som är bredare och faktiskt ger möjlighet för Åland att utveckla sin ekonomiska självstyrelse än det här enskilda skatteslaget. Jag tror att bedömningen i Helsingfors för att gå med på en sådan lösning är ganska svår.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om det är så att det är vårt första alternativ, att vi är överens om att överföra förvärvsinkomstbeskattningen till Åland i samband med hälso-och sjukvårdsreformen så vill jag ändå fråga: Kommer landskapsregeringen att arbeta fram ett färdigt förslag till proposition så att man egentligen ger regeringen Sipilä ett färdigt underlag att leverera till riksdagen? Jag tror nämligen att det skulle vara A och O för att lyckas nå framgång. Vi har sett att intresset för att bidra till den här typen av lösningar från Helsingfors inte har varit särskilt stort hittills. Vi borde göra det arbetet själva för att se till att den processen kan gå så smidigt som möjligt. Då tvingar vi också Helsingfors att ta ställning till de förslag som vi lägger från åländsk sida. Eller föredrar vicelantrådet att vi väntar och ser och hoppas att ett förslag kommer från Helsingfors?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag kommer inte att föregå med ett svar på den frågan. Det blir en fråga för lantrådet och regeringen som helhet att diskutera hur man väljer att ta nästa steg.

Jag tror att det är klokt att försöka tänka sig hur den som står i lagstiftarens skor känner sig att stå i den rollen och hur den måste tänka för att baxa igenom de här reformerna på ett sätt som är förenligt med grundlagen och självstyrelselagen utan att det faller på dem. Då måste man tänka vilka scenarier och vägar som är möjliga. I dagsläget tror jag att detta med att ställa Åland utanför de här tre åren och ha en annan skatt för Åland vore ett alternativ som eventuellt kunde fungera fram tills 2022 när en ny självstyrelselag träder i kraft.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Det är ofta och mycket fokus på centern och därför tänker jag hålla ett anförande om centerns Åland.

Centerns Åland styrs av en regering där budget och lagstiftningsarbete är den viktigaste uppgiften.

Transparens är oerhört viktigt så att den åländska befolkningen kan förutse vad som ska kan hända under nästa år och få en tydlig bild av vad de offentliga gemensamma pengarna används till.

Principer som föreslås ändras aviseras i budget för att sedan efter att lagtinget godkänt det verkställs.

Budgeten är både text och siffror och i centerns Åland följs budgeten upp kontinuerligt för att ha rapportering och klart för oss att det som ska göras hinner genomföras och att text och siffror hänger ihop. Det är nämligen ingen konst att spara genom att inte göra. Men om något inte är genomfört ska det finnas motsvarande pengar kvar.

På centerns Åland fonderar vi pengar för framtiden för att kunna möta och slutföra reformer på ett respektfullt sätt. Vi fonderar medel för att vara säker på att kunna rätta till t.ex. de orättvisor i lönesättningen som arbetsvärderingen kommer fram till.

På centerns Åland betyder demokrati att alla ska vara med. Det är viktigt att de som har autonomi också får utöva den i praktiken. På centerns Åland fattas inte beslut överstatligt över huvudet på verksamheter som har egen självstyrelse utan självstyrelsen ska respekteras. På centerns Åland har kommunerna rätt att bestämma över det som de genom lag fått rätt att besluta över. Vill en kommun gå samman med en annan kommun och den andra kommunen hellre går samman med en annan tredje kommun så kan regeringen ta på sig rollen att förhandla, diskutera och hjälpa kommunerna att komma till en bra framtida lösning. Men det är inte regeringen som bestämmer över huvudet på dem. På centerns Åland är vi inkluderande och jobbar i dialog. På centerns Åland gör vi vårt yttersta att arbeta för att allmänheten ska ha respekt för politiker och politikers ambitioner att göra sitt yttersta och på centerns Åland arbetar politikerna för ålänningarna i första hand. 

På centerns Åland vet vi att det är tufft att få dagarna att räcka till i det politiska arbetet och att det är svårt att hinna med allt. Ministrarna ska träffa alla föredragande varje vecka för att få avrapportering, ge svar på frågor och hjälpa till för att få frågorna att utvecklas mot rätt mål och till rätt tidpunkt. Det kräver att alla måste prioritera hela tiden. Därför är det oerhört viktigt att göra rätt saker i rätt ordning. Att strategiskt jobba för att resurserna ska användas på bästa sätt och för att alla i förvaltningen ska veta vilken roll den har och känna att regeringen och de ledande tjänstemännen alltid är tillgängliga och kan ge tydliga besked och på så sätt skapa trygghet.

På centerns Åland skulle alla tillgängliga resurser användas för att regeringen och tjänstemannastaben på bred front skulle ha klart för sig vad reformen betyder för Åland och ge förslag på hur den finländska regeringen kan undvika att fatta ett dåligt beslut som kommer att ha dramatiska följder för Åland och den åländska självstyrelsen.

På centerns Åland vill vi se en utveckling mot mer ekologisk odling. Vi vet att finns det en vilja så finns det en väg. Om man behöver göra ett omfattande arbete för att justera i LBU-programmet så räds vi inte för det för att få fler ekologiska producenter på Åland.

På centerns Åland kan man inte från regeringens sida delegera ansvaret. Man kan delegera uppgifter men aldrig det slutliga ansvaret. Lyckas man inte få någon extern kraft att ta hand om avbytarsystemet så att våra mjölkproducenter ska kunna ha grundläggande rättigheter så måste regeringen ta det på sig själv och lösa det.

På centerns Åland är livsmedelsklustret oerhört viktigt och var och en av människorna som arbetar ute i vårt samhälle med att sköta om grisar, mjölka kor, skörda äpplen, gallrar grönsaker och dra upp fisk ur våra vatten är oerhört centrala aktörer för att vi ska i längsta möjliga mål vara självförsörjande, veta vad vi äter, utveckla turismen och ha öppna landskap. Mat går att importera men det gör inte öppna landskap. På centerns Åland arbetar vi aktivt för att det i allt högre grad ska vara möjligt att ha kort avstånd mellan jord och tallrik.

På centerns Åland sköter vi om det som fungerar och förändrar där det behövs. För bästa utveckling och hållbara framtid så är det sådant som inte fungerar optimalt som ska vändas till utveckling för att hela samhället ska gå framåt. På centerns Åland håller vi inte med om att försämringar ska kallas för reformer. Reformer är något som ska leda till utveckling, nya inkomster och innovationer.

På centerns Åland vet vi att det är oerhört viktigt med vänner runt om oss i politiken och att det är värdefullt att underhålla dem och vårda dem. Vi skulle heller inte fastna i en ensidig åsikt i att ansvaret för ålandskundskapen ensidigt är någons. Vi skulle göra vårt yttersta för att kontinuerligt sköta relationerna till regering och riksdag i Finland, Sverige, Norge, Europa och till Europeiska unionen och dess kommission.

Vi har nära relationer till Finland men ser inte vinsten med att i allt kopiera det som beslutas där. Vi tror på vårt unika samhälle och vet att självstyrelsen ofta behöver egna lösningar för att fortsättningsvis ska vara spännande och livskraftigt. Men ibland är det klokt att göra lika som i Finland.

Vi skulle till exempel gärna haft samma lagstiftning som Finland när det gäller tobakslagstiftningen och förbjuda att man öppet ska få saluföra och fresta med tobak vid våra försäljningsdiskar. Där gick Finland rätt väg och vi fel. Särskilt eftersom det finns en bevisad koppling mellan de som har rökt cannabis och de som har rökt tobak.

På centerns Åland skulle vi inte först lova medel till Waldorfskolan för att sedan ändra oss när skolåret redan är igång. På centerns Åland vill vi fatta hållbara och långsiktiga beslut och på centerns Åland ska handslag hålla.

På centerns Åland funderar vi på vad det är som gör Åland så intressant och spännande och var Ålands själ finns och vad som är Ålands innersta hemlighet.

Det som verkligen är Åland, det som även ur turistisk synvinkel är det mest intressanta med Åland. De turister som kommer till Åland för och vill ta del av, vårt unika Åland och inte en kopia av något annat samhälle. En av de viktigaste delarna i vårt turist-Åland är förstås vår härliga natur men vi får inte underskatta betydelsen av stolta, engagerade människor som vårt samhälle består av. Det betyder inte att det inte ska ske utveckling. Tvärtom. Det som fungerar mindre bra ska börja fungera väl men det som är unikt och bra ska vi inte förstöra.

Slutligen, herr talman, vill jag avisera att frågan om fondering om 1 miljon euro för att främja och kunna åtgärda resultatet av arbetsvärderingen kommer att föras till omröstning. Tack, herr talman.

Ltl Göte Winé

Tack, herr talman! Jag lovade under gruppanförande att jag skulle komma upp en gång till. Nu kommer jag först och främst att prata om barn och unga.

Talman! Vi har idag barn och unga som mår dåligt. Utskottet har tagit ett nedstamp i barn och ungas hälsa. Vi har haft en bra diskussion kring barnen.

Ltl Pettersson undrade tidigare varför vi inte fördjupade oss i utvecklingen av oljans framtid, eller en framtida prisutveckling och hur det kommer att se ut. Det finns jättemånga viktiga frågor som vi kunde ha gått in i.

Den här gången valde vi att titta på lite mera på de mjuka värdena. Kanske utskottet den här gången valde att se på vår viktigaste investering nämligen våra unga.

Ungas psykiska hälsa är viktig. Det är viktigt att vi börjar se skolan och vad vi kan göra för våra unga där. Tidig upptäckt och tidiga resurser är ett viktigt arbete. Som det står i betänkandet så har vi idag många elever med särskilda behov. Vi har elever med olika diagnoser och stressrelaterade sjukdomar. I utskottet fick vi erfara att skolorna känner en uppgivenhet angående vilken hjälp de ska ge åt elever och de saknar professionella råd.

I remissdebatten efterlyste jag synpunkter kring specialpedagoger, att vi får specialpedagoger som skulle fara runt i skolorna och hjälpa pedagogerna att jobba och bemöta eleverna enligt deras behov.

Vi har länge hört frågan hur vi ska hjälpa de unga som mår dåligt idag. Hur är det med skolan, kuratorer och skolpsykologer, är det de som ska hjälpa? Är det kommunernas socialförvaltning som ska jobba med hemförhållandena?  Eller är det månne ÅHS, barn och ungdomspsykiatrin? Min åsikt är i alla fall att vi åtminstone skulle behöva ha dubbla antal kuratorer och skolpsykologer i grundskolan. Kommunernas socialförvaltning jobbade tidigare med förebyggande åtgärder i form nätverksmöten. Jag undrar; hinner de med detta idag?

Sedan känner jag en stor oro kring resurserna på barn- och ungdomspsykiatrin. Det finns ett stort rop på hjälp från psykiatrin. Räcker de resurserna till? Att spara där kommer att ge kostnader inom andra områden. Samtidigt har jag förstått att det inte är kostnaderna som är problemet, det är att få tag i behörig personal. Problemet är att få en psykiatriker till barn och ungdomsavdelningen. Även fast tjänsten och pengarna finns så får man inte sökanden dit.

Efter remissdebatten fick jag höra att många barn i skolåldern har ångest och flera av dem är så kallade hemmasittare. Barn sitter hemma för att barnet och familjen inte får den professionella hjälp som de behöver. Därför, talman, understryker utskottet att man i samband med revideringen av grundskolelagen behöver se över bestämmelserna i fråga om elever med särskilda behov och beakta de resurser som krävs.

Ltl Britt Lundberg frågade i centerns gruppanförande varför inte motionen godkändes. Just ltl Lundbergs motion om barn med autism var säkert en orsak till att vi verkligen började fördjupa oss i detta. Det som vi fick höra var att komplexiteten för barn med autism är brett och man måste se på det ur olika aspekter, dels vad man kan göra inom skolan och dels vad man kan göra inom psykiatrin. Med vissa barn ska man jobba med integrering och få in skolan, medan man med vissa barn behöver jobba mera med i lugna miljöer. Det är viktigt att vi jobbar med det här.

Vi fick höra om barn med ångest. Vad kan vi ge för hjälp? Visst är det så att grundskolan är kommunens behörighet, men när vi har så många som mår dåligt så måste vi som lagstiftare, och även de som har tillsyn över skolan, se vad vi kan göra för att underlätta resurser för våra barn. Vi kan inte blunda längre. Det är dags att öppna ögonen och se allvaret.

Till sist, herr talman, tänker jag ta upp narkotikan som jag lyfte i remissdebatten. Innan jag går in på det så vill jag givetvis säga att alkoholen är också ett stort problem i vårt samhälle och måste tas tag i.

Narkotikan lyfte verkligen upp ögonen för mig när jag och ltl Pettersson var på ett möte som ltl Pettersson nämnde i remissdebatten. Det mötet fick mig att känna mig illa till mods. Det fick mig att verkligen fundera på vad som händer i vårt samhälle. Vad kan jag göra? Jag ser lagstiftning och resurser som jag som politiker kan komma med. Jag kan inte gå in och agera operativt även om jag skulle vilja. Jag kan finnas som ett stöd för vuxna som är anhöriga till missbrukare.

Angående polisens resurser som har diskuterats så efter utskottshörande så kan jag säga så här; det känns nu som det är mindre snack och mera verkstad.

I helgen stod det i tidningen om bl.a. insatser från poliser från Åbo, tullen och gränspolisen. De gjorde riktade insatser mot amfetamin och ecstasy. Den 11 november tog polisstyrelsen ett beslut om att öka resurserna och satsa mera på detta. Jag tror att tillslaget var ett resultat av detta. Vi hoppas att se mera under det kommande året.

Folk har kanske reagerat när jag sade att vi behöver se på straffen. Jag lyfte upp den frågan. Jag menade att jag inte tycker att man ska klara sig undan med böter när man åker fast för innehav av narkotika. Det kan kanske kännas lite i plånboken för den som åker fast, men de runtomkring ser ingenting och det händer ingenting. Därför har jag alltid sagt att jag vill gärna att det ska gå till åtal. Nu pratar jag om att jobba lite med skrämsel. När vi sedan ser domen så ser jag ofta att man hellre skulle bli dömd till vård än fängelse som inte är någonting. Jag vill att vi ska gå in med tidiga insatser och man ska verkligen jobba lite avskräckande. Det var mina synpunkter och det ville jag få sagt.

Det var intressant att höra polismästaren. Hon hade många åsikter kring detta. Man behöver ta det här till sig. Flera har märkt att nu behöver vi titta på det här. Straffbart bruk tidigare brukar vara 60-70 personer per år. Redan nu är det över 100 personer det här året som har åkt fast för straffbart bruk. Antagligen kommer siffran 60-70 att fördubblas och då blir man lite orolig över vart vi är på väg. Vad ska vi göra åt det?

Nu ser jag på talmannen att det är dags att sluta prata. Jag tackar för mig.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Bra talat och väl tajmat ltl Winé. Jag delar uppfattningen att det mötet som vi närvarade på, den politiska referensgruppen, var en ögonöppnare på väldigt många sätt. Det är också följd i färg att det blev en hygglig debatt här i lagtinget där vi lade vikten på att man inte ska demonisera offer.

Frågan väcktes om polisens resurser är tillräckliga, varpå arbetet fortsatte i finans- och näringsutskottet som uppenbarligen har hört ordningsmakten. Om detta sedan är en konsekvens av att man gör ett tillslag har jag verkligen ingen aning om, men det ser ut att ligga i farans riktning, om man utrycker det så. Det där visar faktiskt i all enkelhet att prat gör skillnad.   

Bra gjort ltl Winé att lyfta dessa frågor, men man ska nog inte demonisera det.

Detta med straff och brott återkommer jag gärna till i nästa replik.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Då ska jag ta replik så kan vi debattera vidare.

Jag tror att tillslaget kom just nu för att man har fått personal från tullen som har börjat jobba med narkotikapolisen. Sedan tar det en stund med tanke på att det också är samarbete med polisen från Åbo. Jag tror inte att tillslaget har att göra med att vi lyfte upp det här i debatten. Däremot tror jag att samhälle i övrigt medverkade, det har varit insändare och diskussioner på sociala medier. Jag tror att sådant gör helt klart att man blir påverkad, det blir ltl Pettersson och det blir jag när vi läser om sådant. Man tar det till sig och även de tar det till sig.

Polisens målsättning är ju att jobba mot narkotika. Nu verkar det vara mindre snack och mera verkstad.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det är alldeles riktigt att det är på det viset. Jag tror att debatten är viktig för att man ska undvika att demonisera dem som använder droger.

Det för mig vidare till brott och straff som är en av de äldsta diskussioner som man har haft i mänskligheten. När är ett brott tillräckligt stort för att man ska tillmätas ett kännbart straff? Där är jag inte riktigt enig om att ”hårda tag principen” borde gälla. Jag tror att man borde tidigare söka skälet till att man väljer denna snabbväg till lycka som drogerna utgör. Jag skulle hellre utreda det än att man skulle sätta kännbara straff, för de som åker dit för droger är antagligen redan ganska djupt nere i missbruket och då är straff ungefär det sista de behöver. De behöver ha något annat istället. Jag tror inte riktigt på att man lyckas förhindra användningen genom att skrämma bort dem.  

Ltl Göte Winé, replik

Jag har aldrig nämnt att skrämma bort. Jag har pratat om konsekvens för sin handling som även jag har blivit uppfostrad med. Jag håller med ltl Pettersson att man behöver se på vad som är orsaken. Många av dessa personer är ändå i en ganska tidig förälskelsefas. Att vi lyckas skrämma dem i förälskelsefasen att inte vilja ta droger, att de hamnar till rättegång och att man ser att andra som använder droger får konsekvenser. När de är i förälskelsefasen så måste man jobba stenhårt med att göra det obekvämt. Vi ska inte glömma bort att det är personen vi ska se och vi ska hjälpa. Därför brukar jag ofta säga att jag vill gärna att man ska kunna blir dömd till vård. Vi ska hjälpa personen och inte stjälpa. Ett fängelsestraff är definitivt inte att hjälpa snarare tvärtom. Man behöver se hur man kan hjälpa personer. Det ska vara obekvämt, gärna kännas lite och gärna vara nervös ett tag också.

Det var mina tankar. Jag håller med om mycket av det som ltl Pettersson sade.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Ltl Winé och jag delar uppfattningen om problematiken med alkohol och droger. Vi har bägge i våra professionella yrkesutövningar varit i kontakt med dem och har sett när det ser ut som värst kanske.

Ltl Winé anser att bötesstraffen ska försvinna, det anser inte jag.  Om vi tittar på lagen, narkotikalagen kap. 5 så vid narkotikabrott så är det böter och två års fängelse. Vid grovt så är det minst ett års fängelse och upp till tio år. Vis straffbart bruk har vi böter och upp till sex månaders fängelse. Alla nuvarande kriminaliseringar har fängelsestraff. Det är en annan sak att straffbart bruk ofta brukar ske med bötesstraff. Det har ofta att göra med att den påföljden kommer när någon har något gram narkotika på sig, hasch eller kanske något piller.

Ltl Göte Winé, replik

Jag förstår. Men jag reagerade när jag fick höra av en ungdom som sade; ”men vadå, han fick ju bara 100 euro i böter”. Jag sade att det är ju ändå 100 euro. Ungdomen sade; ”jo, men föräldrarna betalde till slut eller så gör de som med andra summor, de går till indrivning sedan.” Alltså de nonchalerar det. Tidigare upplevde jag att rättegång var avskräckande. Vad det åtalet sedan leder till vet jag inte. Men när man mer eller mindre får böter på plats så har jag funderat om det här är rätt. Vilka signaler ger det runt omkring? Den diskussionen vill jag lyfta och det är någonting som man glömmer bort. Jag tänker inte på den person som får böter utan på dem runt omkring, 7-8 personer som står på sidan om tittar på och märker det här blev ju ingenting.

Ltl Roger Eriksson, replik

Nu var ltl Winé inne på allmän specialprevention vilken är en annan fråga.

Även tingsrätterna utdömer bötesstraff och poliser och åklagare utfärdar bötesstraff. Om jag förstår detta rätt så avser ledamoten inte att det ska vara fängelsestraff rakt av för alla narkotikabrott. Den uppfattningen fick jag från diskussionen tidigare. Då är vi alltså överens om att bötesstraff är okej. Vem ska döma ut dem då? I dagens system är det så som jag nyss nämnde att polisen, åklagarämbetet eller tingsrätten kan göra det. Det är de system som vi har.

Straffbart bruk av narkotika gäller mindre mängder narkotika. Man tittar på styrkan, själva bruksituationen osv, det gäller ytterst små mängder.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Från det att vi hade remissdebatten har bl.a. unga moderater gått ut och skrivit att jag vill ta livet av alla sprutnarkomaner och det har varit det ena och det andra. Men det som stör mig mest av allt är när jag får höra ”ringa narkotikabrott” när det gäller små mängder eller lätta droger. För mig är minsta lilla drog en otroligt dålig väg in i samhället. Vi måste hjälpa dem. Vi kan inte blunda och säga att det var ju så lite och det är inte så farligt. Vi måste sätta stopp där, för den lilla delen blir bara mera och mera nästa gång. Man söker ännu mera kickar. Detta gör mig så arg när vi säger lätta droger eller att det är så lite så att det bara är för eget bruk. Tänk på personens egna bruk och dess anhöriga. Det är inte så lite till slut, det blir en jättestor del, för den växer som en snöboll.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Herr talman! Mycket har diskuterats om kommunstrukturen här idag och tidigare också.

Jag vill börja med ett citat och sedan får var och en fundera på det. Socialdemokraten och Nobelpristagaren i ekonomi Gunnar Myrdal ställde sig kritiskt till vad hans eget parti hade åstadkommit. Han konkluderade med att säga: ”Storskalighet och centralisering är varken effektivitetsskapande, kostnadsförbilligande eller till lycka för människorna, när det gäller kommunernas storlek över en viss gräns, universitetens studentantal eller ens skolornas elevantal, rätts- och polisväsendets organisation, boendets utformning o.s.v. Den centralisering och storskalighet som vi låtit drabba oss på dessa andra områden är ett resultat av att vi, eller rättare sagt de som styr oss, varit benägna att behandla samhällsproblemen ensidigt, som om alla varit så enkelt tekniska som postgirot och väderlekstjänsten.” Detta var Nobelpristagaren Myrdal. Detta bör kanske alla tänka på när man diskuterar kommunstrukturen.

I det här skedet borde man begära återremiss till finansutskottet för det är så få här inne i salen. Det brukar alltid ske en viss aktivitet när man säger det, men jag gör inte det, talman.

Jag vill också ta upp synpunkter inom socialpolitikens område. Jag vill ta upp personalsidan inom sjukhuset. Tidigare har jag sagt att landskapsregeringen inte gör någonting åt de tillfälliga tjänsterna på sjukhuset och det strider mot EU-rätten. Det finns sådana som har varit vikarie i kanske 10-20 år. Nu har jag fått indikationer att man försöka ”äta ut” många av dem som har varit länge. Sådana som är nya kommer in före de som har varit där länge. Jag tycker att det är oacceptabelt av landskapsregeringen att föra en sådan politik. Socialministern är ansvarig för en dylik politik. Vem är det som drabbas? Ja, det är kvinnorna, de svagaste på sjukhuset, det är de som drabbas och inte de högst upp i ledningen. Se till att det bli ett slut på detta.

Som jag tidigare har sagt så har jag en färdig lagmotion som jag kommer att lämna in. Jag har gått igenom det här, det strider mot EU-rätten. Jag hoppas att landskapsregeringen rättar till det här. Det är en viktig sak när det gäller personalpolitik och det har landskapsregeringen inte desto mera diskuterat.

I finansutskottets betänkande har man tagit upp missbruk. Men vad man har glömt bort, och jag tror att det är medvetet, det är spelmissbruket eftersom man bygger budgeten på spel och de intäkterna. Spelmissbruket är ett större problem än vad vi tror, det ska inte negligeras och det har också att göra med alkohol. Det åländska samhället lever idag på spel och sprit. Det har varit så länge eftersom vi har färjtrafik. Vi ska vara ärliga, vi bygger vårt samhälle på detta. Vi ska också se till att de negativa effekter som kommer ut av det minskas så mycket som möjligt. Landskapsregeringen bör nog titta på spelmissbruket. Andra har också drabbats och spelmissbruket är som en våt filt över hela penningautomatföreningen när företagare blev drabbade. Det har inte retts upp ännu. Jag hoppas att landskapsregeringen ska titta på det och reda upp det. Jag tycker att man har ett samhällsansvar för det. Om vi ska ha spelet kvar så ska man också ta ansvar för det.

Man behöver också se om man kan bredda penningautomatföreningens verksamhet och inte bara bygga upp den på spel. Det finns andra spelformer där det inte satsas så stora pengar. Finska bolag har varit stora på det området och på det bör man satsa. Jag förstod, vid ett besök på penningautomatföreningen, att man har tagit bort det sådana spelformer som Angry Birds m.fl. Det satsar penningautomatföreningen inte längre på utan nu har man bara penningspel. Är det socialpolitiskt rätt att gå bara den vägen? Det har man inte funderat på och de här strukturerna bör man titta på. Det är viktigt att det också görs. Jag hoppas att landskapsregeringen kan titta på de här frågorna.

Sedan angående kommunstrukturen så tycker jag faktiskt att landskapsregeringen, med tanke på social- och hälsovårdsreformen i Finland, ska lugna ner sig och se vart allt detta bär före man driver frågan vidare. Vad vill man? Vill man ha bara en kommun? Jag tror inte på det. Jag tror inte på det för sysselsättningen i landskapet. Vi har ett rikt samhälle idag och jag tror inte att det är bra. Landskapsregeringen kan inte ta detta till sig och diskutera det här, utan det är ganska stora skillnader här mellan regeringsblock och opposition. Alla bör titta sig i spegeln. Låt folk bestämma, det tycker jag att är okej. Men att köra över uppifrån, det är precis så som den finska regeringen gör som ni står och klagar på. Det är precis samma sak.

I diplomatin gentemot Finland så tror jag inte att så fort man har diskussion med en politiker och när man far på någon resa så ska alltid pressen ha en bild. De bästa resultaten är den tysta diplomatin som sköts. Man ska försöka komma fram den vägen, då är det också lättare att komma i kontakt med den andra parten, att man diskuterar på den nivån och då brukar också resultaten bli bättre.

Jag har kanske en annan syn än många andra på riksdagsledamotens roll i Finlands riksdag. Det är också viktigt att man kanske har den rollen som en ambassadörsplats mera än att man blandar sig i intern finsk politik, för då för man också tillbaka det negativt. Har man blandat sig i det så har man inte förtroende bland sina kollegor. Men riksdagsledamoten är inte här så jag pratar inte mer om det. Jag tror att det är viktigt att man har den signalen utåt. Vad är våra roller? Hur vill vi se på våra roller om vi ska nå resultat? Det finns olika syner på det. Tack, talman.  

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag håller med ledamoten om att det är ett problem med dessa ständiga förordnanden. Hur ska man komma ifrån den problematik som ändå finns på ÅHS med många kvinnor som jobbar där? Man har rätt till tre års vårdledighet, det innebär att det kan bli långa vikariat och man kan inte ge tjänsten till någon annan. Många önskar nedsatt arbetstid för de har små barn, gamla föräldrar eller komplicerade familjesituationer och nedsatt arbetstid beviljas oftast. Det blir tre timmar här, sex timmar där och åtta timmar här som någon ska göra.

Med detta kan man erbjuda fler arbeten och man kan ändå hålla budgeten. Men ändå så är det ett problem, jag håller med ltl Häggblom om det, för det är inte rätt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Vad som är viktigt är att lagstiftningen skulle bli så som den ska vara. Lagstiftningen är ålderdomlig, den uppfyller inte reglerna enligt gällande EU-direktiv. Det motsvarar inte lagstiftningen i Finland. Det motsvarar inte lagstiftningen på det privata området för där finns det möjligheter till sådana vikariat som ltl Holmberg Jansson tog upp. Där det finns sakliga skäl till vikariat så får de jobba, men om man haft ett vikariat i 20 år och sedan blir satt åt sidan så då är det fel någonstans. Det strider också mot det personalpolitiska programmet som finns inom landskapsregeringen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Ja, jag håller med ltl Häggblom. Det är inte ”fair play” mot dem som jobbar och har haft förordnanden i 10 eller 20 år att inte kunna få en fast tjänst. Jag håller med. Jag har också lyft frågan vid flertal tillfällen om hur vi kan komma till rätta med det här. Jag har fått förklaringen att det är väldigt, väldigt svårt på grund av det system man nu använder. Jag lovar att jag kommer också, likt ltl Häggblom, att försöka se till att vi på något sätt, tillsammans med landskapsregeringen, ska hitta någon lösning på det här. Jag tycker inte att det är en sund personalpolitik att man inte kan få en tjänst efter att man har varit vikarie så länge.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Jag tror att landskapsregeringen bör ta till sig det här. Det var precis samma sak på infrastrukturavdelningen där det fanns vikarier för dem som har avlidit och det kan man ju inte vara. Det har förekommit rättsfall i Ålands tingsrätt där landskapsregeringen har blivit ålagd att betala. Det var felaktigt med vikarier och landskapsregeringen blev dömd för det. Landskapsregeringen bör nog ta till sig och titta på personalpolitiken i sin helhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 Ltl Runar Karlsson

Talman! Vårt dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Kvalitén på våra råvattentäkter har nått bäst före datum och det blir allt sämre.

Tack vare att det idag finns komplicerade och effektiva reningsverk så kan man fortfarande leverera fullgott vatten, dock med högre kemikalietillsatser som sedan människan måste dricka. Det här är inte bra, det här har varit påtalat länge och det har diskuterats länge. Det har gjorts vissa åtgärder under ett antal år men inte tillräckligt. Det är inte lätt att göra någonting åt det men det måste ändå göras i och med att vattnet är en livsnödvändighet.

Det här beror förstås på att övergödningen ökar i våra vatten. Även klimatet har sin roll eftersom vi har allt varmare somrar och då får man en hög algblomning.

Därför bör man komma med mera kraftfulla åtgärder genom att skydda sjöarna mera än i dag, vilket kan betyda att man är tvungen att betala dem, som blir drabbade av det här skyddet, i reda pengar.

Man kan tycka att vattenkonsumenterna själva borde betala det här, men det är också skydd för framtiden. Det borde i alla fall åtminstone delas av skattepengar och kanske också via avgifterna.

Det finns ett moment för vattenförsörjning och vattenvård på 315 000 euro där 225 000 euro går till vattenövervakning, 40 000 euro till förvaltningsplan och 50 000 euro till belastningsmodell. Det finns ingenting för konkreta åtgärder.

Jag har lagt en motion om detta som jag avser att ta till omröstning. Den här motionen har behandlats i utskottet där man säger: ”Det befintliga anslaget är, enligt vad utskottet erfarit, tillräckligt”. Man anser alltså att vattnet är tillräckligt bra och inte behöver ökat skydd. Vem har man egentligen frågat? Man kan knappast ha frågat något vattenbolag, det måste vara någon annan för samtliga vattenbolag anser att vattnet idag är för dåligt. Jag har själv haft möten med dem ett flertal gånger eftersom jag är ordförande i styrelsen för ett vattenbolag där samtliga inklusive Ålands Vatten är bekymrade. Den här skrivningen är märklig, måste jag säga. Jag hoppas att lagtinget kan bifalla den här motionen så att man skulle få 100 000 euro för att rent konkret skydda vattnen. Man vet vad man ska göra, det är inga problem, men att det ska göras - det är det som inte är gjort.

Därför kommer jag, som sagt var, att ta den här motionen till omröstning. Jag hoppas att alla är lika intresserade som centern att ha ett rent dricksvatten i sin kropp i fortsättningen.

Talmannen

Talmannen noterar att ltl Runar Karlsson har aviserat en budgetmotion. Vilket nummer har budgetmotionen?

Ltl Runar Karlsson

Ursäkta, fru talman, det är BM 24/2016-2017.

Talmannen

Noterat, tack!

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Givetvis kan vi inte ha en budgetdebatt utan lite turism, det är ändå en enorm framtidsbransch inte bara globalt, men även på Åland.

Det åländska matklustret skapar möjligheter till många nya matentreprenörer. Förädling av lokala råvaror, men även som nya spännande gastronomiska upplevelser på våra åländska restaurangmenyer. Just mångfalden, lokalproducerat och förädlat i kombination med förmågan att använda det kommersiellt skapar idag resemotiv för att åka till Åland. Att Åland dessutom är framgångsrikt och håller sig väl framme vid mattävlingar höjer renommé ytterligare. De matprojekt som varit och de som är pågående hjälper till att få fram nya entreprenörer, men är även en produktutveckling i sig. Det som är roligt är att detta inte enbart handlar om gastronomiska upplevelser i Mariehamnsmiljö, det här handlar om regionen Åland. En gastronomisk upplevelse behöver heller inte innebära vita dukar och silverbestick, det kan i mångt och mycket handla om fräscht, lokalt och inramat i en unik miljö. Detta borde göra möjligheterna oändliga när vi pratar om hur vi ska lyfta turismströmmarna även till skärgård och landsbygd.

Övernattningarna är en av de tydligaste indikatorerna på hur vår turism utvecklas. Per sista oktober är det i princip status quo med 2015, en minskning om 1 procent. Jag förvånas över att Åland inte i större utsträckning märker av de stora turistströmmar som rör sig genom våra närregioner. Att peka finger mot Visit Åland och säga att de inte gör rätt eller tillräckligt är varken rättvist eller produktivt. Att införa en passageraravgift är i dagsläget mer en straffskatt för en redan tuff rederibransch. När orsakerna är tillräckligt kittlande och intressanta för att kliva ut genom dörrarna i våra färjeterminaler gör nog passagerarna det. Rederierna gör idag det möjligt att i snitt en gång per timme åka till Åland från en handfull olika hamnar + vår skärgårdstrafik. Det är unikt och jag hoppas att vi aldrig behöver titta bakåt och bittert konstatera att vi aldrig riktigt använde möjligheterna som alla dagens avgångar ger.

Visst finns det ljusglimtar även i den åländska turismen som skapar tydliga resemotiv. Jag har redan nämnt den gastronomiska upplevelsen, som landskapsregeringen ekonomiskt ger utvecklingsutrymme via nya projekt.

Vi har en historieturism som väntar runt hörnet. Vi har ett nytt och utvecklat Ålands museum, ett nytt Sjöfartsmuseum som förhoppningsvis snart även bildar ett maritimt, unikt och sammankopplat sjöhistoriskt område tillsammans med Pommern. Alla dessa är tillgängliga året om för det är viktigt i sammanhanget. Vår alltför långa mellansäsong måste breddas. Kopplar vi till allt detta till våra befintliga historiska besöksmål som väntar på turister, borde vi ha möjlighet att skapa tydliga resmål även här.

Sportfisket är en produkt som skapar övernattningar under månader som annars är svårsålda. Här finns mycket att göra för att stärka produkten, förutom att plantera ut fiskyngel via Guttorp; större fiskekortsområden, mindre rovfiske, skapandet av nya naturliga lekplatser, insatser mot skarv, säl. Listan kan göras lång, och det roliga är att flera av dessa inte behöver vara så kostnadsdrivande. Det handlar mer om samarbete och att använda möjligheterna som finns till diverse projekt. Det är ännu en produkt som har betydelse för precis hela Åland.

Cykelprodukten har i våra närregioner utvecklats oerhört och här vi kanske inte riktigt har hängt med. Det här är en fantastisk produkt med en bred målgrupp som samlar alla samhällsklasser och åldrar. Det betyder också att allt från campingplatser, övernattningsstugor till finaste hotell kan dra nytta av den. Ålands landskapsregering har under flera år byggt ut cykelvägnätet och det arbetet fortsätter under minister Nordberg. Vi måste nu arbeta upp produkten så att den kritiska massan blir så stor att de för produkten så viktiga cykelfärjorna blir fler och får en längre säsong. En modern fungerande cykelprodukt bygger på samverkan mellan entreprenörer, ett verkligen brett samarbete och det har visat sig att upparbetade nätverk kan bli verkligt fruktbara. Det är ännu en produkt som lyfter hela Åland.

Våra gäst- och besökshamnar ges nu tack vare landskapsregeringen möjlighet att utveckla sina koncept och hårdvara. Båtgästerna betyder oerhört mycket för speciellt skärgården. Det är dessa turister som är mer eller mindre orsaken till att vissa butiker ges möjlighet till året runt öppet.

Jag vill avslutningsvis, herr talman, beröra idrottsturismen vars betydelse för näringsliv och Åland inte nog kan betonas. Jag hade häromdagen en pratstund med en rederirepresentant som sade att 2016 blir ett rekordår gällande just idrottsturismen på Åland. Här pratar vi positiva effekter från folkhälsa, fritidsverksamhet, föreningsutveckling och arbetsplatser etc. Ibland kan det löna sig att fokusera på det man är bra på för att bli ännu bättre, istället för att fokusera på det man är halv bra på att bli bra. Tack, herr talman.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Holmberg. Det var mycket positivt som ledamoten nämnde och jag kan instämma i det mesta.

Jag har en fråga. Ltl Holmberg pratade om att sportfisketurismen är så viktig. Hur kan då ltl Holmberg försvara att vi ska bestraffa dem som kommer till Åland bortifrån med en fiskevårdsavgift? Hur kan det gynna den framtida turismen?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Lindholm. Det är klart att i en perfekt värld så skulle det mesta vara gratis och då skulle vi få ännu fler turister. Om vi ska fortsätta med produktion av fiskyngel och utplantering så behöver detta finansieras på något sätt. Ett steg är att nu titta på om det skulle vara möjligt att införa en så kallad turistfiskevårdsavgift. Det är inte på något sätt självklart att det går, men man ska titta på det och försöka förverkliga det till 2018. Det är ju en fiskevårdsavgift som inte är unik och enbart till för Åland. Det är en avgift som finns i våra närregioner på flera ställen och även internationellt. Seriösa sportfiskare är ju i mångt och mycket vana med att det finns diverse avgifter för att man ska kunna utföra det här fritidsintresset.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, herr talman! Det är sant att avgiften finns på andra håll, men på de flesta andra håll så betalar även ortsbefolkningen en avgift och inte bara via skattesedeln. Jag är fullt medveten om att vi ska betala den via skattesedeln. Men jag är mycket bekymrad. När det kommer fram, via sociala medier, till dem som är intresserade av fiske i våra närregioner så kommer de att tolka det som att vi försöker plocka ut mera russin ur kakan på turisternas bekostnad. Om man frågar branschfolk så har jag inte hört en enda i fisketuristbranschen som tycker att det är ett bra förslag att vi ska ta ut en extra avgift av dem som kommer bortifrån, medan vi själva mera osynligt ska betala.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, herr talman! Åland sportfiskeprodukt är ju inte på den nivån som den en gång har varit. Det behöver komma till annat än att vi ska säkra fiskyngelproduktionen. Vi behöver få bättre fiskevårdsområden och vi behöver få övervakning. Vi behöver få ett mera reglerat sportfiske så att de riktigt seriösa sportfiskarna, som är beredda att betala lite mera för att komma och idka ett bra sportfiske, även kommer till Åland. Vad jag har förstått från flera i branschen så har de lämnat Åland nu, för de tycker att på vissa ställen är det väldigt oseriöst.

Ett led i hela arbetet med en fiskevårdsavgift är också att titta på hur vi utvecklar sportfiskeprodukten totalt sett och i det ingår bl.a. det som jag räknade upp här i mitt anförande tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman! Jag ska motivera fyra budgetmotioner kort och avisera dem för omröstning.

Den första är budgetmotion nr 10 där vi vill stoppa bidrag till finsk nationalistisk propaganda. Vi menar att det blir direkt kontraproduktivt att ge en kvarts miljon euro, i det här aktuella fallet, till en film som bidrar till en historieskrivning som har fört sannfinländarna till den maktposition de har i dagens läge. Det blir kontraproduktivt för Åland och självstyrelsen att ge så mycket pengar till den typen av satsningar. Vi borde ställa lite högre krav på de filmprojekt vi stöder.

Vi vill också avisera budgetmotion nr 13, inte minst mot bakgrund av den diskussion vi har haft idag om det svenska språket och om det prekära läget i Helsingfors. Vi vill prioritera de dagliga kontakterna med politikerna i Helsingfors framom evenemang som Almedalsveckan och SuomiAreena som har nämnts här i sammanhanget. Vi tycker att det här är alldeles solklart. Vill vi nå framgång i de stora frågor vi har på bordet i dagsläget så är det främst de dagliga kontakterna Helsingfors vi ska jobba med. Vi ska se till att vi behåller de resurser vi har haft i det dagliga arbetet på Ålandskontoret i Helsingfors. Det vore en självklar prioritering, åtminstone om man frågar oss i Ålands Framtid. Den motionen kommer vi att driva till omröstning.

Vi vill även föra budgetmotion nr 14 och budgetmotion nr 16 till omröstning. Den ena motionen går ut på att vi ska begränsa anslagen för naturskyddsområden till att endast betala ut intrångsersättningar till markägare, och alltså inte till att köpa in några nya områden.

Vi ska göra tvärtom, såsom framgår av budgetmotion nr 16, vi borde sälja ut fastigheter och inte köpa in nya när vi har massvis med fastigheter som vi inte har någon långsiktig användning för. Vi vill ge fullmakt åt Fastighetsverket att avyttra alla de statliga fastigheter som har övergått i landskapets ägo från staten för några år sedan. Vi tycker att det vore ett bra sätt att öka likviditeten som alla vet att är ansträngd och blir ännu mera ansträngd i nuläget.  

Med de orden tackar jag för mig, herr talman!

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, herr talman! Jag vill bara gå i polemik mot att vi inte ska köpa in flera Natura 2000-områden med tanke på att vi redan har betydligt färre områden än vi borde enligt gängse regler och enligt våra närområden.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det finns ju trots allt flera sätt att uppnå målet med flera Natura 2000-områden. Man behöver inte äga områdena själv. I dagsläget har man också uppdelade Natura 2000-områden som dels ägs av landskapet och dels ägs av privata markägare. Vi tycker inte att det är landskapets roll att äga och förfoga över stora markområden på Åland. Det sköts i allmänhet bättre av privata ägare. Man kunde istället föra en dialog med privata markägare och erbjuder möjligheten till ersättning, vilket vi också föreslår i vår motion att intrångsersättningar för markägare ska finnas kvar. Det vore en smartare väg att gå framåt om man vill driva en sådan politik.

Jag förstår att ltl Holmberg och socialdemokraterna hellre socialiserar markägandet på Åland, men vi som borgerligt parti förespråkar förstås inte en sådan politik.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, herr talman! Ja, det är precis vad det handlar om. Vi ser på en politik som tillför samhället mera säkerhet än en kortsiktigt privat vinst. Så enkelt är det!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag har förstås förståelse för att särskilt ltl Holmberg har den uppfattningen. Samtidigt är jag lite förvånad över att övriga regeringspartier tar så lättvindigt på detta och förespråkar att man ska köpa in ytterligare markområden för att ytterligare stärka samhällets grepp om markägandet på Åland. Det rimmar inte väl med en borgerlig politik. Jag hoppas att regeringen kan tänka om före man förverkligar och fattar några beslut. Det vore Åland förtjänt av.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt pina er med tre anföranden idag, men ni har varit så dåliga med anföranden och för att göra aviseringar så är jag tvungen att hålla det här anförandet.

Det gäller egentligen motionerna. Det sägs här att motionerna bara kastas i papperskorgen. Den bilden kanske jag hade själv också, men jag ser att det går framåt steg för steg.

I ett kåseri läste jag att Åländsk Demokrati bara har en enda fråga men då har de nog inte läst vårt partiprogram. Vi har två sidor, om jag kommer rätt ihåg. Vi vill bl.a. att man från PAF-medel ska ge ett pensionsarvode på 100 euro vilket jag hade en motion om i fjol, och den föll då inte i speciellt god jord.

Det här året hade vi några höranden i utskottet och vi kunde lära oss lite mera. Vi har ungefär 300 personer på Åland som enbart har folkpension. Sedan har vi ungefär 2 400 personer som har mer eller mindre. Vi fick reda på att medianen var ungefär 900 euro och cirka 1 400 personer har en inkomst på under 900 euro. Nästa år kommer jag att precisera att ungefär den här gruppen kunde vi tänka oss att ge det här bidraget. Då kanske man också måste sänka det här beloppet.

Ltl Igge Holmberg förde i fjol fram att det fanns en risk för att man minskar på andra avdrag, men det är ju vi som stiftar lagen så vi kan faktiskt skriva in att just det här bidraget inte ska beräknas in vid olika former av understöd. Detta måste koordineras och det är sådant som tar tid.

I betänkandet står det i slutet: ”Utskottet konstaterar att enligt gällande regelverk är användning av PAF-medel begränsad. I samband med en kommande genomgång av hur PAF-medel kan användas kan intentionen i budgetmotionen övervägas.” Detta tyckte jag att lät så positivt så jag lämnade inte ens in en reservation när det gällde den frågan.

Sedan tänker jag säga några ord om en annan motion som jag har med rubriken ”Sjukhusapotek”. Motionen förkastades men jag ville inte reservera mig. Tanken var att det skulle vara bättre service för dem som besöker sjukhuset. På väg ut skulle man kunna få sina läkemedel från ett apotek. I debatten som gäller att försöka få intäkter till landskapet och ÅHS så är detta en väg. Jag förstår att det är mycket kontroversiellt. Jag har noterat att debatten har öppnats på fastlandet och kanske vi kan återkomma till den här så småningom.

Sedan gäller det avisering i enlighet med min reservation. Den första har rubriken ”Flyktinghjälp”. Här gäller det också PAF-medel. Jag har förstått att det är viktigt att förbättra PAFs varumärke av många olika skäl. Vi vet också att det finns många flyktingar i världen, kanske fler än någonsin. Dessa kan hjälpas åtminstone på två olika sätt; de kan komma hit eller vi kan hjälpa flyktingar i närregionerna. En del föredrar det ena, andra föredrar det andra och vi kanske inte ska ta den diskussionen nu. Vad jag förstod så finns möjlighet att man från de medel som är reserverade för PAF helt enkelt beviljar stöd för flyktingar. Det är inte så lätt men jag förstod att det går.

Ltl Wikström påpekade i remissdebatten att man på fastlandssidan har sänkt u-landsbiståndet - gissningsvis är det när sannfinländarna som ligger bakom det - och då kunde vi här demonstrativt höja på motsvarande sätt. Det är den tanken som finns här. Jag vill avisera omröstning för klämmen: ”Av de medel som ställs till landskapsregeringens disposition under moment 35000 Penningautomatmedel (R), överföringar reserveras 700 000 euro för hjälp till flyktinghjälp i Mellanöstern”. 

Följande reservation har rubriken; ”Främjande av livsmedelsproduktion”. Vi känner alla till den problematik som vi har med olika sanktioner med Ryssland och vilka effekter det har fått på livsmedelsproduktionen i Finland. På finska sidan har man försökt kompensera det på vissa sätt. Jag har inte noterat att man har gjort någonting här. Däremot kompenserar man kanske ett av Ålands mest lönsamma företag och det är den intention som regeringen har haft. Min tanke är att det kanske inte är moraliskt rätt att industrin här ska drabbas av EU:s och statens sanktioner. Det enda som jag ville var att man skulle sätta in en skrivning - och jag aviserar omröstning om den - under kapitel 615: ”Aktörerna inom livsmedelsbranschen bör kompenseras för de negativa effekterna av sanktionerna gentemot Ryssland”. Sedan är det upp till regeringen att försöka få till stånd något.

Följande reservation gäller ”Vindkraftsstöd” som jag tror att jag tidigare här har talat om. Nu är det andra året som landskapsregeringen vill ha ett stöd på 550 000 euro. Jag hade andra invändningar tidigare, framförallt att energiplanen borde komma först, men nu är den nog på kommande snart. Jag noterade sedan att på fastlandssidan kom man nu med en energiplan. Jag noterar att man på sätt och vis har pausat stödet för vindkraft eftersom man också på fastlandet har noterat problemen med infraljud. Som jag nämnde här tidigare i remissdebatten så blev jag informerad redan i somras att man i Portugal till och med har hamnat att stänga ner vissa vindkraftverk och till och med betalat ersättning åt dem som bor i närheten. Det är kanske någonting att fundera på. Ska vi bara betala ersättningar och inte tänka på effekten? Jag vill avisera omröstning om klämmen som lyder: ”Föreslås ett anslag om 275 000 euro för produktionsbaserad vindkraftsersättning under år 2017”.

Jag har en rubrik kvar ”Övriga finansinvesteringar” och det har jag också tagit upp här tidigare. Jag aviserar omröstning kring klämmen som lyder: ”Att anslaget i moment 934 000 Övriga finansinvesteringar under avsnittet investeringar, lån och övriga finansinvesteringar stryks helt och hållet”.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Jag vill ta tillfället i akt att avisera de två kvarvarande sakfrågorna som centergruppen önskar ha en omröstning om på måndag den 19 december.

Den ena reservationen har rubriken ”Investeringsreservering” av vtm Veronica Thörnroos på sidan 1. Den andra reservationen har rubriken ”Tonnage” på sidan 5 i hennes lista över reservationer.

Bakgrunden till den sistnämnda reservationen är förvåningen över att landskapsregeringen väljer att prioritera nybygget till Föglölinjen - den linjen har redan tillgång till landskapets största och modernaste färja - istället för att titta på Åva-Osnäs linjen, vilket framgår av förslaget till kläm. Det kanske räcker med att jag bara konstatera att det är den klämmen som vi från centergruppen önskar att lagtinget ska ta ställning till. De andra motiveringarna framgår av reservationen till den delen.

Sedan är det den famösa ”Investeringsreserveringen”. Från centergruppen har vi flera gånger påtalat att det här är en budgeteringsteknik som vi inte kan godkänna. Det normala är att man gör reservering utgående ifrån överskottsposter. Nu vill ju landskapsregeringen, och nu även majoriteten i finans- och näringsutskottet, att man ska göra en reservering baserad på upptagandet av formellt lån. Det kan vi ju inte acceptera. Vi har ett ansvar att iaktta Rule of Law också när det gäller bokföring, dvs. vår egen finansförvaltningslag. Vi önskar också då att lagtinget tar ställning till klämmen som framgår på sidan 1 i vtm Thörnroos reservationer. Vi önskar också ett avgörande på den klämmen på måndag. Tack, talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar vid nästa plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 19 december kl. 14.00.

En frågestund hålls måndagen den 19 december 2016 kl. 13.00 där alla ministrar i landskapsregeringen deltar. Plenum är avslutat.