För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den  19 november 2003 kl.  9.30.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen och ltl Henry Lindström).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Henry Lindström. Beviljas.

     

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Kirgizistan för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2003-2004).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 24.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 2:

     

    Lagutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2003-2004).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 24.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 3:

     

    Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2004. (FR 1/2003-2004 jämte FM 1-50/2003-2004).

     

    Beslut om remiss till finansutskottet har tidigare fattats. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman!

    Först några reflektioner som inte har med budgeten att göra.

     

    Jag vill gratulera Åland till en unik sak: Finns det något annat parlament som leds av tre kvinnor? Jag har inte kontrollerat – men jag tror att Ålands Lagting är ganska ensamt om den prestationen! Att vara unik är alltid bra PR ute i världen!

     

    Ålands självstyrelse har alltid engagerat mig. Vår autonomi, som i en orolig värld efter första världskriget, blev resultatet av våra förfäders kamp för vårt svenska språk och vår kultur – den, fru talman, är det vår plikt och skyldighet att som lagtingsledamöter försvara och utveckla!

     

    Det är ingen lätt uppgift i en värld som globaliseras och där konkurrens och effektivitet tyvärr många gånger anses viktigare än mänsklighet. Men vi måste göra vårt yttersta. Jag vill att vi skall utveckla självstyrelsen harmoniskt och ansvarsfullt.

     

    Det är resultatet som räknas! Och då menar jag inte att framgången mäts i antalet nya lagparagrafer och övertagna verksamheter. Motiverade och väl förberedda reformer som ger ålänningarna nya möjligheter att utveckla landskapet – utan att äventyra ekonomin eller skapa onödig byråkrati – bör vara målet för självstyrelsens utveckling!

     

    Fru talman!

    Det är positivt att stämningen mellan lagtingsledamöterna känns bättre än vad folk i allmänhet bibringas tro. Jag kanske inte kan göra mig till tolk för oss 14 nya ledamöter, men under vår inskolning i lagtingsarbetet upplevde åtminstone jag att vi, trots olika partitillhörighet, tillhör ett lag – ”lag-tinget” – som utsetts att förvalta ålänningarnas förtroende. Jag hoppas att de erfarna ledamöterna känner lika. Enighet var Ålands styrka förr, den måste bli det igen. Då har vi förutsättningar att tillsammans möta hot och lösa de problem som ligger framför oss!

    Politiker kommer och går. Ett demokratiskt system måste därför ha en fungerande byråkrati i ordets positiva bemärkelse. I självstyrelseförvaltningen skall tjänstemännen stå för spetskunskap inom sina specialområden. Kraftfältet mellan politiker och byråkrati måste befinna sig i balans. Då kan samhällsutvecklingen lättare hållas på spåret.

    Vi politiker får inte överskatta vår roll i systemet. Hos tjänstemännen finns säkert en dold potential som vi inte klarar oss utan när vi skall omstrukturera den offentliga sektorn!

    Så till budgeten, fru talman! Det är en ansenlig lunta att plöja igenom och greppa. Det är bara att erkänna att man som ny inte hänger med i alla svängar. En budget bereds under året. Den som inte varit med från början har en hel del att hämta in.

    Jag har i första hand fokuserat på resultaträkningen, investeringarna och framtidsutsikterna. Hur ser den övergripande ekonomin ut? Var finns hoten – och möjligheterna? Hur skall vi investera för att ge näringslivet de rätta förutsättningarna att utveckla export av varor och tjänster. Hur skall vi trygga intressanta och lönsamma jobb för ålänningarna framöver?

    Det är glädjande att resultaträkningsprognosen för år 2004 kunnat hyfsas till minus 2,4 M€, men vi vet att alla åtgärder inte är uthålliga. Skattegottgörelsen kom som en positiv överraskning, men den liksom flera andra faktorer är osäkra i framtiden. Målet måste vara att genom strukturella förändringar få balans i ekonomin och att få resultaträkningen att visa positivt resultat. Det arbetet måste börja nu och påverka budgeten på allvar från år 2005 och framåt.

    Bilaga 3, ”Översikt över åren 2004-2006” visar också att landskapsstyrelsen inte sticker under stol med situationens allvar. Där finns också förslag till fortsatta åtgärder.

    I finansutskottet har vi ett digert arbete framför oss. Budgeten och 50 finansmotioner skall behandlas och vi kommer att göra vårt bästa för att utvärdera de synpunkter som framförs här i salen under remissdebatten.

     

    Så några ord om turismen, fru talman! Ett friskt näringsliv ger förutsättningar för ett välmående samhälle. Det är viktigt att vi har flera ben att stå på. Vi skall uppmuntra entreprenörer och nya företag med rätta förutsättningar att producera varor och tjänster på Åland - för konsumtion på plats eller för export.

     

    Sjöfarten i alla dess former får Åland att blomstra. Vi måste göra allt för att hålla den kvar, men samtidigt skall vi förbereda oss på förändringar. Internationell konkurrens och tax-freens minskande betydelse för färj- och kryssningstrafiken har redan grumlat bilden.

     

    Jag tror att turismen har stor potential på Åland. Det finns goda förutsättningar att utveckla denna näring. Behovet av rekreation ökar globalt år för år. Landskapsstyrelsens turismstrategi ligger klar. För oss gäller det att satsa på rätt produkter som höjer resmålets profil och ger förutsättningar för nya arbetsplatser och bättre lönsamhet i turistföretagen.

     

    Satsningen på golf är ett bra exempel. Produkten riktar sig till en målgrupp som är beredd att betala för hög kvalitet och god service. Dessa gäster är inte så känsliga för konjunktursvängningar. Golfprodukten genererar idag 10 miljoner euro per år - pengar som fördelas mellan golfanläggningar, rederier, hotell, gästhem, stugbyar, restauranger, handel med flera. Vem kunde tro det år 1983, när de första golfhålen byggdes?  Jag ser fram emot att golfbanan i Grelsby börjar förverkligas nästa år! Jag hoppas även att konferens- och kongressturismen skall kunna utvecklas så fort som möjligt. Efterfrågan finns, konferensgäster är beredda att betala för sig och de ekonomiska ringeffekterna är goda. Men så länge vi inte har lämpliga utrymmen att erbjuda går dessa gäster Ålands näsa förbi – tyvärr!

     

    Till sist, fru talman! Vårt ansvar omspänner hela Åland där kommunernas roll är central och livsviktig för invånarna – bland annat inom utbildning och omsorger. På kort tid har jag blivit övertygad om att systemet för den finansiella regleringen mellan landskapsstyrelsen och kommunerna måste ses över i sin helhet, förenklas och göras flexiblare. Det är en grannlaga uppgift men samspelet mellan ls och kommunerna måste ges förutsättningar att fungera smidigt och långsiktigt!

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ltl Eliasson gladde sig över att Åland har tre kvinnor som talmän i lagtinget, och det är vi väl många som är glada och nöjda över, men det har faktiskt förekommit tidigare i Finlands riksdag. Vi är inte först i världen, men kanske andra och det är inte så illa det heller!

     

    Jag tyckte att det var positivt att ltl Eliasson var så målinriktad och ville strukturera om landskapets verksamheter, och han skulle ta itu med arbetet nu! Det är fint med nya kvastar – hoppas de sopar!

    Nu har vi hört det här från center och liberalerna under några perioder. I den här budgeten säger de själva att de tyvärr inte har kunnat göra några omstruktureringar. Det kräver, enligt dem, mera planeringsarbete, utan vad de sysslar med är allmän åtstramning. På sidan 5 och sidan 6 i de allmänna motiveringarna klargörs detta mycket tydligt och man konstaterar att de ”vidtagna åtgärderna inte är tillräckliga varför ytterligare åtgärder måste vidtas”. Det som man har talat om när det gäller omstruktureringar och prioriteringar har man inte lyckats med i den här budgeten, så det skulle vara väldigt viktigt att finansutskottet nu får en skrivning som verkligen binder kommande landskapsstyrelse så att vi slipper höra de här tomma orden och fraserna.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Jag sade, att jag inte har kontrollerat uppgiften om antalet kvinnor. Men om vi är tvåa är vi i varje fall väldigt duktiga och jag tycker att det är trevligt och därför vill jag framhäva det. Jag tror att vi har kommit en bit när det gäller jämställdhet här på Åland, men vi har säkert en hel del kvar att uträtta.

     

    Beträffande omstruktureringarna och de nya kvastarna, så okej, jag är en av 14 nya kvastarna här, men jag förutsätter att vi är 30 i lagtinget och vi alla 30 har ett gemensamt ansvar, oberoende om vi kommer att sitta i regerings- eller oppositionsställning. Jag skall göra mitt bästa och jag hoppas att ni övriga 29 är med på det tåget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback:

    Fru talman!

    Jag känner att så här mitt i debatten eller kanske när det nu börjar sakta av och snart slutar att göra en sorts linjedragning för socialdemokraternas del.

     

    Vi har i våra motioner gjort anslagsäskanden på 3.763.000 euro; samtidigt har vi föreslagit neddragningar på 6.372.000 euro. Det betyder att vi har en skillnad på 2.609.000 euro. Om vårt förslag skulle godkännas skulle budgeten vara i balans. De förändringar som vi föreslår syftar till att inte vältra över kostnader i så hög grad som landskapsstyrelsen gör på enskilda hushåll och på kommunerna. Vi vill därför inte höja ÅHS-avgifterna år 2004; dessutom vet vi inte hur de ser ut i dag, för det drabbar dem som har det allra svårast i samhället. Vi vill inte heller landskapsandelarna till kommunerna för anläggningar i sociala inrättningar och skolor dras ner; det försämrar nämligen kommunernas möjligheter att upprätthålla närservicen. Vi har kunnat notera att särskilt Mariehamn skall få på pälsen och att investeringar inom dagis och skola skall minska under två år med åtminstone 3,7 miljoner till staden. Vi önskar också göra sådana anslagsäskanden som bibehåller verksamheter på nuvarande nivå. Här har nämnts bild- och formskolan, Medis, studieförbundens verksamhet och också yrkesskolans undervisning. Höjer man inte verksamhetens utgifter när elevantalet ökar innebär det kvalitativa försämringar i undervisningen i form av större grupper, mindre lärarledda lektioner och eventuellt ökad undervisningsskyldighet för lärarna. Det här tror inte vi att är en bra utveckling. Man bygger ihjäl sig med nya skolor och måste samtidigt dra in på undervisningens kvalitet. Vi vill att hyresgästföreningen skall få hålla sitt anslag på 9.000 euro. Det är ingenting som får landskapets budget i dallring men nog hyresgästföreningens, och den är viktig med tanke på de boendes och hyresgästernas trygghet.

     

    Vi vill också, som väljarna önskade, satsa på drogbehandling och förebyggande arbete. Det har klart redovisats här. Vi måste göra det möjligt för kommunerna att få stöd för att kunna ge behandling åt speciellt unga missbrukare, och då behandling utanför Åland. Det är ett löfte som den här landskapsstyrelsen mer eller mindre har givit i samband med alkohol- och narkotikapolitiska programmet.

     

    Fru talman!

    Detta är ingen skärgårdsvänlig budget. Man skär ner rejält på skärgårdstrafiken. Man gör ingenting för att stoppa avfolkningen. Det regionalpolitiska programmet i de allmänna motiveringarna är närmast skrattretande, det är ingenting sagt där som skulle kunna vända utvecklingen. Vi tycker att det inte finns något skäl att försämra skärgårdstrafiken. Tvärtom, måste den förbättras och utvecklas, så vi föreslår höjningar på det här anslaget. Dessutom vill vi öronmärka pengar för Brändö och Kumlinge om de önskar att hålla kvar Lappo och Enklinge skolorna, åtminstone under det kommande året så att man får tid att söka hållbara lösningar. Vi föreslår en liten men dock nysatsning i skärgården och det är en landskapskonstnärsverksamhet eftersom det finns stort intresse att utveckla kulturarbetet ute i skärgården.

     

    Vi föreslår ytterligare några nyheter och förbättringar. Jämställdhetsarbetet, som alla säger att är så viktigt, måste få ökade resurser för att kunna utvecklas. Också ungdomsarbetet har vi här hört att är oerhört viktigt med tanke på återväxten i fråga om demokrati och politiskt engagemang, men ungdomsrådet får inga pengar för att göra det här; därför föreslår vi medel för att man skall kunna anställa en person med sakkunskap på området som kan stötta ungdomarna i deras viktiga arbete i ungdomsrådet.

     

    Vi föreslår också satsningar inom arbetslivet. Det är någonting som det här lagtinget måste börja ta på allvar, dvs. att många människor stressas i sitt dagliga liv så att de blir långtidssjuka. Vi föreslår ett projekt som heter ”Orka till pension” som skulle vara ett trepartssamarbete mellan landskapsstyrelsen, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Ett sådant här samarbete är nödvändigt för att förändra arbetsvillkoren så att folk inte bränns ut i förtid, vilket naturligtvis är en personlig tragedi för varje människa som drabbas av detta, men som också drabbar samhället.

     

    Vi har också några motioner som inte innebär några kostnader, av typ hälsocentralen, den som står tom dag efter dag; man skulle alltså utreda möjligheterna att flytta polisverksamheten dit. Vi vill ha en s.k. EMAS-certifiering: det måste finnas en garanti för konsumenterna att soporna som har sorterats verkligen kommer till återvinning, att de inte blandas ihop i stora massor och sedan skickas iväg till några brännugnsanläggningar.

     

    Jag har också tagit upp ett ärende om Källskär som jag skall återkomma till.

     

    Allt detta menar vi att man borde satsa på för att bibehålla verksamheter som är centrala för medborgarna och kommunerna. Dessutom vill vi ta upp en fråga om fiskodlingens utsläpp i framtiden och detta är då ett arbete som vi fortsätter med och som helt saknas i budgeten. Fiskodlingens utsläpp finns överhuvudtaget inte upptaget som någon särskilt viktig fråga.

     

    De inbesparingar som vi föreslår är sådana som gäller ganska mycket verksamheter som har, som vi tycker, uppblåsta anslag. Hit hör både landskapsstyrelsens och lagtingets egna medel. Det är mycket anslaget på resor och dispositionsmedel samt arvoden. Där kan man plocka bort ett par hundra tusen. Det finns ingen orsak att investera i en digital sändare. De analoga släcks inte ner förrän om några år. Det är helt onödigt att ha så bråttom med det, man skall skjuta upp den investeringen, om den skall göras.

     

    Vi har också sagt att inom sjukhuset är det bortkastat eller i alla fall något onödigt att bygga ett auditorium. Där kan man skära bort åtminstone en halv miljon euro.

     

    En privatiseringsåtgärd föreslår vi genom att smådjurskliniken som ÅHS håller under armarna privatiseras.

     

    Brandkårsmuseet har fått en särställning genom att centern i något valsammanhang lovade museet ett särskilt fast anslag i budgeten – och det kom in ganska elegant. Brandkårsmuseet skall ha samma villkor som andra privata museer och får söka sina anslag såsom andra museer.

     

    Vi vill öka inkomsterna med 180.000 eftersom landskapsstyrelsen inte tar förvaltningsrådet uppmaning om att driva in TV-licenserna på allvar. Man sänker inkomsterna från det som förvaltningsrådet har föreslagit!

     

    Vi vill att kk-huset skall ha ett större privat engagemang. Det skall inte vara till 100 procent skattefinansierat, både vad gäller byggandet och driften.

     

    Så har vi frågan om Ålands lyceum som jag måste återkomma till i ett särskilt anförande om utbildningen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vtm Sundback nämnde ett antal motioner, bl.a. nummer 11 om EMAS-registrering. För mig är det oklart vad man menar: mottagarna till stödet enligt momentet under avfallshantering skulle var EMAS-registrerade. EMAS är en frivillig EU-förordning som man inte behöver följa och min erfarenhet är att de flesta som miljöcertifierar sig följer ISO 14001 som är betydligt större och mera omfattande. Går man in på det här betyder det att samtliga mottagare av stöd, kommunerna, Emmaus, renhållningen och alla måste vara certifierade. I Sverige vet jag att man kan kräva certifiering om man ger stöd, men vid upphandling har man i alla fall där ansett att man inte kan kräva just denna certifiering, så för mig är det lite oklart vad man menar med motionen.

     

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det vi menar är precis det som står i motionen: att de som får de pengar som landskapsstyrelsen betalar ut efter prövning till bl.a. Ålands problemavfall, till Emmaus osv., alla de företag och organisationer, skall vara certifierade, så att de som lämnar in sitt avfall vet vart det tar vägen. Det var en plastinsamling som ordnades av ett dominerande företag på området där folk faktiskt trodde att det skulle återvinnas; sedan fick man veta att det gjordes det inte alls, utan det här var ett sätt att försöka uppskatta hur mycket plast som vi är beredda att föra till återvinning efter att ha sorterat! Det här är bara ett exempel, men det undergräver medborgarnas förtroende för dem som sysslar med återvinning om det inte finns en certifiering. För Emmaus del – om det är det som är piken – så är vi beredda att när som helst ordna en EMAS-certifiering, och om det finns flera är det bara bra! Som det är nu delar landskapsstyrelsen ut de här pengarna ganska lättvindigt, men har ingen kontroll på att återvinningen faktiskt fungerar.

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman, bästa lagtingsledamöter.

    EU-kommissionen har utlyst 2003 till det Europeiska handikappåret. Målet är att förbättra de funktionshindrades ställning i samhället. Mycket har gjorts de senaste åren, men fortfarande finns det utrymme för förbättring.

     

    Målet med det europeiska temaåret är att förbättra de funktionshindrades möjligheter att delta i samhällslivet samt att sprida information om de funktionshindrades ställning och rättigheter.

     

    Var tionde EU-medborgare lever med någon form av funktionshinder. På Åland har de funktionshindrades ställning förbättrats, men det finns fortfarande brister i möjligheterna att röra sig fritt och i möjligheterna att skaffa jobb, utbildning och information.

     

    Två teman som har varit centrala är icke-diskriminerande och deltagande. Om jag inte är fel underrättad har inte uppmärksamheten varit så stor från landskapsstyrelsens sida. Det har undgått mig i alla fall.

     

    Från vårdinstitutets sida stod man i beråd att starta en ny utbildning för personliga assistenter, personliga hjälpare, med ett alldeles modernt fräscht klientcentrerat program fr.o.m. denna hösttermin, men det sköts på framtiden, en utbildning som skulle ha kunnat vara aktuell för många ungdomar. En första direkt kontakt med vården för icke-yrkesutbildade ungdomar är just att börja som personlig assistent hos ett funktionshindrat barn eller vuxen, ett intimt och många gånger krävande arbete som det kan vara svårt att klara av utan bas, en grundutbildning att stå på.

     

    En annan sak som är värd att uppmärksammas är lärarsituationen på vårdinstitutet, där många av lärartjänsterna är tillfälliga: nio ordinarie och sju timlärare i huvudsyssla. Det är inte förenligt med god personalpolitik. Behovet av närvårdare och andra vårdutbildare kommer att öka med ca 30 procent. Vårdinstitutet har ett ungt kollegium med många lärare som är under utbildning, alltså man undervisar och studerar samtidigt. Att omvandla tillfälliga tjänster till ordinarie är ingen kostnadsökning. Det här är en sak som jag själv kommer att upp som ny medlem i kulturutskottet.

     

    Ltl Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det var intressant att höra ltl Sjögrens anförande om handikappåret och hur viktigt det är, som jag förstod det, att stöda verksamheter som anknyter till handikappåret. Jag vill med detta säga, att när det gäller en motion som vi har lagt om penningautomatmedel för social verksamhet och som jag senare kommer att redogöra för men som går ut på att man behöver ”lätta på locket” när det gäller penningautomatmedel så att det också skall innefatta stöd till organisationer för byggande av bostäder för personer som är psykiskt funktionshindrade, hoppas jag att ltl Sjögren också stöder denna motion.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Om jag förstod ltl Sjögren rätt är det EU-direktivet om icke-diskriminering som var hennes utgångspunkt. Jag kan informera om att det är under beredning på lagberedningen lagstiftning som skall implementera bestämmelserna i vår lagstiftning så att vi också har den i skick och där funderas det över huruvida det kanske t.o.m. skulle behövas en diskrimineringsombudsman som tar sig an alla de här frågorna som inte bara gäller den biten som ltl Sjögren tog upp utan också andra frågor om diskriminering.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det låter bra att det finns ett så stort engagemang i lagtinget, så det är bara att se tiden an och inte misströsta!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Det är två frågor som har berörts ett par gånger, bl.a. av ltl Göte Winé, som tog upp frågan om dagsjukvården som försvinner på Gullåsen och det andra var kk-huset som hör till,  en följetong i den här typen av debatter.

     

    Det är länge sedan, många, många år sedan vid här laget, som kk-huset började sin bana till vad det är i dag och jag var själv aktivt med i starten av det hela och trodde skarpt på kk-huset – tror fortfarande på det, vill jag säga så att inte någon blir orolig här – och på den tiden var det ltl Anders Eriksson och jag som kämpade om varsitt projekt. Många ville t.o.m. göra det som en tävling. Själv såg jag det inte så utan båda projekten skulle genomföras och det som snabbast skulle gå att genomföra startade man med. Allhallen står där, kanske det t.o.m. gick för snabbt, vad vi vet, det har inte gjorts någon utvärdering ännu. Efter tio år får vi se hur bra det var med allhallen. Men det man kan konstatera utgående från detta är att det gjordes undersökningar hur bra allhallen och hur bra ett kk-hus skulle vara för samhället. Det gjordes olika analyser osv. Det var en gemensam konsult från Sverige som hade både ansvaret för allhallen och kk-huset och tog fram besökarsiffror, hur mycket pengar man skulle lämna efter sig och hur bra det skulle vara för Åland. Om den undersökning som gjordes för kk-huset är lika, skall vi säga, oriktig som den tydligen är för allhallen, så blir man lite orolig, det måste jag ärligt säga. Inte har allhallen riktigt fyllt de förväntningar som ställdes. Jag är osäker på om det senare har gjorts en uppföljning av de här frågorna i landskapsstyrelsen.

     

    Risken när man håller på så här länge med ett projekt, som man har gjort med kk-huset, är att det dyker upp andra saker på vägen och att det på något sätt tappar ”fräschören”. Det är det som nu håller på att hända med kk-huset; ritningarna finns och modellen har stått där nere i många, många år redan och nu är det framför allt sjöfartsmuseets tillbyggnads som har aktualiserats. Jag tror att det också har aktualiserats utgående från att sjöfartsmuseet också har varit med i den här tågordningen och man visste att när kk-huset är byggt så är det vår tur, men ju längre man skjuter på kk-huset desto längre skjuter man också på sjöfartsmuseet och då blir man naturligtvis orolig och börjar fundera i nya banor. Det har man gjort och jag har all förståelse för att man har gjort det; visst finns det många goda idéer också utgående från det. Själv ser jag fortfarande ett förverkligande av kk-huset som en viktig satsning utgående från Åland som turistlandskap, det vill jag fortfarande hävda. Sedan finns det som sagt risker för att det finns i detta planerade kk-hus saker som i dag inte är fullt så moderna som de var den gången, men det kanske finns möjligheter att justera det i samband med detaljplanering osv. Nu finns det mycket pengar igen i budgeten för en detaljplanering och sätter man igång och detaljplanerar måste man också ha tagit till sig att det skall byggas. Vi kan inte satsa över en miljon mark på en detaljplanering för en osäkerhet att det eventuellt inte kommer att byggas eller kanske väldigt, väldigt långt fram. Det har nog kastats mycket pengar i sjön redan om det inte skulle förverkligas. Jag tycker att det är viktigt att finansutskottet och också landskapsstyrelsen samt hela lagtinget faktiskt tar det till sig att startar man nu detaljplaneringen – man har redan anställt en projektledare – så har man också sagt att vi bygger ett kk-hus. Vi måste också säga att det skall ske inom rimlig tid. Vi kan inte säga att det handlar om fem år och det är bra att ha någonting på hyllan. Visst är det bra att ha någonting på hyllan, men det får inte ligga för länge där. Jag är redan orolig för att ritningarna har legat för länge på hyllan. Jag tror att det är jag som har myntat uttrycket – jag minns att det var en arkitekt som i samband med sjöföartsmuseets ritningar som eventuellt skulle bli på hyllan sade, att var försiktiga med det, för kom ihåg att arkitektritningar är en färskvara, det händer saker precis med ritningar som det händer med dammode att det blir gammalt om man tar det ur garderoben efter för många år! Det måste trots allt vara en viss styrfart på alla projekt. Men, som sagt, för min del vill jag fortfarande tro på ett kk-hus.

     

    När det gäller dagsjukvården som var uppe här igår har ÅHS plockat bort den verksamhetsformen, dels förstås för att det inte fanns tillräckligt med pengar och någonstans måste man börja spara och då tittade man på vilka verksamhetsformer är sådana som kanske inte primärt hör till ÅHS; då kom man fram till att just dagsjukvården var ganska tydligt en social verksamhet och att det i så fall är kommunernas ansvarsområde. Tar man hela Åland som uppsamlingsområde har det upplevts som ganska tunga resor för många längst bort i periferin och det önskvärda skulle vara att man kanske skulle få dagverksamheten lite mera spridd på hela Åland och inte ha allting samlat bara på Gullåsen. Det går säkert bra för Mariehamn och omkringliggande, men längre bort man kommer upplevdes det lite långt med resorna.

     

    Risken är nu att det läggs ner, men det uppstår ingenting annat i stället. Det är det som jag ser som problemet och det tycker jag att vi borde diskutera inom kommunerna att på något sätt få en lösning, för jag tror att detta är en viktig verksamhet för dem som sköts hemma. Ytterligare vill jag säga att när man går vidare tror jag att det är oerhört viktigt att man delar på omsorgstagandet för demenssjuka och icke-demenssjuka. Det har visat sig att det är ganska svårt att få en bra verksamhet som tillfredsställer båda parter. Själv är jag ordförande i demensföreningen så vi har jobbat ganska mycket med just de demenssjukas behov och det finns så tydligt ett behov för ett dagcenter för både de demenssjuka men också för de anhöriga som tar hand om dem och behöver avlastning, en dag i veckan, alla dagar i veckan, två timmar om dagen och sådana här saker. Det är olika från fall till fall. I Mariehamns stad har det i många år varit diskussioner om detta, men det har tillsvidare inte gått att åstadkomma det. Jag tycker att det är en viktig verksamhetsform. Jag är inte lika säker på att det hör hemma på Gullåsen, men just det att man slutar på ett ställe utan att någon annan tar den kastade handsken är problemet.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Den samhällsekonomiska analysen som man gjorde 1996 följde vi upp under planeringskommitténs arbete ifjol och hade våra olika företag att titta på den och bedöma; vi hade också diskussioner med den som är VD för Helsinki-Finland kongressbyrå för att bedöma det. De åländska svararna var i princip överens med den analys som gjordes, dvs. man sade att det kommer att förlänga turistsäsongen, det kommer att stärka turistnäringen, det kommer att bli en image-förbättring och profilskapande av turistnäringen genom kultursatsningen. Den nya kulturanläggningen kommer att stimulera och utveckla kulturlivet på Åland och marknadsföringen av kk-huset ger draghjälp åt övrig turistnäring och vice versa. Det var en sammanfattande del i analysen som man skriver och anser att absolut håller streck i dag ännu. VD Tuula Lindberg hade en sammanfattning över finska erfarenheter; i Finland uppgår omsättningen mellan 80-100 miljoner euro per år och då är det enbart kongressverksamhet. En kongressdeltagare omsätter tre gånger mera än en vanlig turist, deltagarna uppgår i medeltal till 200 personer, kongresserna varar i medeltal fyra dagar, deltagarna stannar i medeltal nio dagar när de en gång kommer. Kriterierna som man särskilt lyfter fram från kongresscentret i Finland, och som är bra för Åland, är just områdets säkerhet, pålitlighet och rykte, gästfrihet, prisnivå – där vi kanske inte kan skryta – trender när man väljer nya områden är säkra miljöer och höga säkerhetskrav på anläggningen. Allt detta kommer vi att kunna uppfylla

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att konferensturismen är en mycket viktig säsongförlängare för Åland och vi vet alla att vi har inga lokaler i någon större omfattning för att bedriva den verksamheten på Åland. Jag tror att det är så att vi har ungefär 150 platser i skolsittning för en konferens i våra största utrymmen i dag och det är naturligtvis ingenting att yvas över om man skall konkurrera på en internationell marknad. När socialdemokraterna har talat om time-out betyder inte det att man har lagt ner något kongresshus. Själv talade jag för ett kongresshus i valet och jag står fortfarande fast vid det, och vårt parti har heller inte beslutat om annat. Men när man går in för en time-out är det en liten konstruktiv paus för att ytterligare kunna ventilera även nya synpunkter som har kommit fram. Här har vi också, om det kan finnas möjligheter till kombinationer, allmänna medel kontra privata medel, vi kan också tänka oss att diskutera och pröva vad turistförbundets utspel är värt – man har sagt att man är intresserad att driva det, kanske i bolagsform eller på annat sätt. Det betyder inte att socialdemokraterna har lagt detta definitivt åt sidan. Det betyder för mitt vidkommande att kk-huset i tid ligger före sjöfartsmuseet, vilket jag också har sagt, men det här är naturligtvis frågeställningar vi skall diskutera. I alla händelser är konferensturismen på Åland beroende av bättre och större lokaler; annars går det inte.

     

    Vtm Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad för det ltl Lasse Wiklöf säger att time-out inte innebär att man skjuter det fram på en obegränsad time-out, men man kan också titta på olika saker fastän projektet går vidare. Jag ser inte att det är nödvändigt att man lyfter ut pengarna för att man gör precis det som ltl Lasse Wiklöf nu säger att bör göras. Man behöver inte ens kalla det time-out, utan man helt enkelt bestämmer sig för att det här behöver göras jämsides med det som sker.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är hedrande att vtm Harriet Lindeman är så kritisk och analyserande till projektet, åtminstone jag känner väl till att hon har jobbat hårt i tiden för kk-huset, och det har också jag stött. Men man måste vara ärlig, som sades, och konstatera att situationen i dag är en annan än för tio år sedan när de båda projekten allhallen och kk-huset tävlade med varandra. Jag skulle när det gäller uppföljningen av allhallen, som det talades om här, vilja veta hur det har gått med den jämfört med de i och för sig väldigt positiva kalkylerna, som konsulterna inom branschen gör – det skulle vara förvånande om de skulle säga någonting annat! Men allhallen är nog ett oroande tecken i det här sammanhanget och jag vill än en gång säga, att jag tror inte heller att travbanan kommer att leva upp till förväntningarna. Det som gör detta jobbigt är när det inte finns något privat engagemang alls. Jag undrar hur vtm Harriet Lindeman ser på det. Det skall vara 100 procent finansierat och byggt av landskapet och tydligen skall det vara landskapet och staden som skall svara för driften. Är detta riktigt i överensstämmelse med den frisinnade ideologin?

     

    Vtm Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det privata engagemanget här skulle jag gärna se mer privat engagemang i det, och det är möjligt att det finns i dag. Jag vet inte vad som diskuteras, men jag har förstått att det inte är omöjligt att man kan föra diskussioner med privata att man blir delägare eller att man går in med pengar osv. Det är för tidigt att säga det i dag, men jag skulle gärna se det på det sättet. När det för övrigt gäller det privata så var min och Frisinnad Samverkans modell, så länge vi var med i processen, att driften skulle skötas av privata, att man skulle bjuda ut det åt någon och att man gjorde tydliga och klara direktiv vad vi förväntade oss att skulle fungera i detta hus, särskilt med tanke på det andra k:et, på kulturen, för det var oerhört viktigt om man upphandlar det privat att de visste vad som gällde för kulturen. Det kom så tydligt fram i de besök som vi gjorde på andra ställen där det fanns motsvarande och jag förde personligen diskussioner med flera som eventuellt kunde tänka sig det här och som sade att det går, men det skall vara klara spelregler; finns det inte sådana kan det blir problem. Det skulle ha varit min modell; nu är det ett annat förslag och jag har inte närmare fördjupat mig i det. Antagligen har man kommit fram till i landskapsstyrelsen att det är det bästa nu, men eftersom vtm Sundback efterfrågade min syn är ville jag redogöra för min och frisinnads åsikt.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det gläder mig att vtm Harriet Lindeman ser ÅHS:s dagsjukvård som en viktig verksamhet. Du har säkert rätt i att det mera skall drivas socialt än från ÅHS:s sida. Jag tycker att det här har gått lite snabbt, så minska gärna lite långsammare och avveckla lite långsammare så att alla hinner hänga med och att det här funkar mellan ÅHS och kommunerna. Låt inte våra åldringar hamna i kläm, utan minska lite och ta en diskussion inför nästa budget. Gör det inte för snabbt så att ingen hänger med och så har vi en massa åldringar som börjar må dåligt där hemma.

     

    TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

     

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Fru talman!

    En gemensam nämnare för alla skärgårdsbor är trafiken. Trafiken lämnar ingen oberörd. Få enskilda samtalsobjekt kan framkalla så mycket känslor, både på gott och ont, som just skärgårdstrafiken. När det gäller norra linjen, vill jag säga drista mig till att säga : Den är i princip färdigt utbyggd. Ett färjfäste till för interntrafiken mellan Åva och Jurmo, och saken är klar. Jag vet att det finns tankar på ytterligare s.k kortrutter, men jag vidhåller att den dagen färjan inte hinner stanna för att plocka upp skärgårdsborna längs ”vägen” har vi inte längre de bofastas bästa i åtanke, åtminstone inte de som bor på de små holmarna. Södra linjen är för mig svårare att sia om. Jag gjorde en rundringning till ca tio personer och erhöll då lika många trafikförslag som telefonsamtal, dvs. tio. Trafik, det är en känslig fråga.

     

    Vem vill bo i skärgården? När det gäller inflyttning till skärgården, alternativt förhindra utflyttning, är det ställt utom all tvivel att vi måste kunna garantera vård, omsorg och skola i en tidsperiod som sträcker sig längre än ett år. Exakt hur den garantin skall kunna ges vet jag i dagsläget inte, tyvärr. Däremot vet jag att om hälften av det intresse som fokuserats på Enklinge och Lappo skolors överlevnad appliceras in i övrig skärgårdsverksamhet har vi inget att frukta, ty även oppositionen är med oss.

     

     Jag vill här passa på att rikta ett speciellt tack till vicetalman Sundback och ledamot Gunell för deras engagemang i skärgårdsfrågor.

     

    Fru Talman. När det gäller ÅHS har även jag mina dubier. Först av allt vill jag passa på att informera er om att det faktiskt finns med säkerhet en enhet, troligtvis fler, inom ÅHS som funktionerar utmärkt, ja rent ut sagt excellent. Personalen känner sig uppskatttad, kan påverka, arbetsklimatet är gott. Samarbetet mellan läkare och vårdpersonal bygger på respekt och uppskattning av varandras yrkeskompetens. Klienterna är nöjda och uttrycker även sin uppskattning därvid. Jag talar om en av primärvårdens enheter : Brändö rådgivning. Med det aktiva supporterstöd som ges från ÅHS enheter på fasta Åland,  labb, dataavdelningen, administrationen  mfl är det möjligt att ge god vård ges trots geografiskt utmanande förhållanden.

     

    Liten tuva välter stort lass. Det omvända förhållandet finns exemplifierat under moment 45.30.52. Befolkningsunderlaget räcker inte till för att på affärsmässiga grunder driva bedriva apoteksverksamhet. I strävan att bevara  serviceutbudet och sålunda en förutsättning för stationärbefolkning i skärgården anser landskapsstyrelsen det motiverat att fortsättningsvis stöda apoteket i Kumlinge. Att få ha kvar vårt lilla apotek med dess eminenta servicevänliga personal är alla skärgårdsbor glada över.

     

    Jag lämnar nu skärgården med ms Alfågeln och återgår till ÅHS. Det talas om strukturella problem, ledningsproblem, kostnaderna stiger etc. Fru Talman, man ska inte förringa pengarnas värde men vad värre är att vi snart, om inte redan, förlorat något dyrbarare. Vi har förlorat personalens tro på sig själva , vi har förlorat personalens tro på oss som politiker och på ÅHS som organisation.

     

    Högskolan på Åland, ett projekt där visioner och kostnadsutvecklingen inte går hand i hand.

    Att ”de tu skola bliva ett” är ett vedertaget begrepp men att utav ”de fem” skapa ett har inte gått friktionsfritt. Nu måste vi bestämma oss: vilket utvecklingsutrymme skall högskolan få?  Den interna organisationen är inte klar och trots det talar vi om att vi skall dra ner i investeringsutbudet. Det finns oro i luften igen.

     

    Jag avslutar med några rader tagna ur lagtingsmannen Jean Törnroos tal våren 1926:

     

    ”Någonting måste vi göra om vi skulle vinna någonting. Våga vi någonting kunna vi också vinna någonting, våga vi icke så får vi icke heller någonting. Detta gäller överallt i våra dagar.” – Det här är alltså skrivet 1926.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Under rubriken Ålands hälso- och sjukvård finns det ett stycke som börjar längst ner på sidan: ”Den fortsatta ekonomiska situationen innebär att budgetåret 2004 kommer att präglas av verksamhetsdiskussioners i syfte att se över ledningsstrukturerna, rationalisera vården, granska rutiner, noggrant överväga anskaffningar och skapa kostnadsmedvetenhet på alla nivåer. Nya verksamhetsformer kan tas i bruk bara genom omfördelning av resurser.” Det som alltså påpekas av många här är redan observerat i budgeten och jag förutsätter att den kommande ledningen för ÅHS, landskapsstyrelse och lagting skall förverkliga det som står i budgeten. Det borde vara en garanti för att kritiken mot ÅHS som förekommer skall avklinga.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte att landskapsstyrelseledamoten Eriksson behöver ta detta som kritik. Det är bara att konstatera fakta, ÅHS funktionerar inte. För en gångs skull verkar alla vara rörande eniga om det, okej, då fixar vi det! Det hjälper inte bara med utredningar. Det hjälper inte att konstatera en cancerdiagnos om vi sedan inte behandlar den.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag vill tacka ltl Veronica Thörnroos för det erkännande hon ger socialdemokraterna för det arbete som vi försöker göra för skärgården och skärgårdsbefolkningen. Vi har en motion som går ut på att höja anslaget till skärgårdstrafiken för att det inte skall behöva ske försämringar i trafiken, för det är ju det som nu är föreslaget. Jag tror att det är så att ltl Veronica Thörnroos sitter i social- och miljöutskottet och under många år har socialdemokraterna fört en målmedveten kamp för att få hälsovårdarberedskapen i skärgården heltäckande. Det är lite svårt att utläsa vad som nu föreslås inför nästa år. Jag skulle gärna se att ltl Veronica Thörnroos också för vår del bevakade den frågan i utskottet.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det skall bli mig ett nöje att övervaka den biten i utskottet.

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Även om jag inte hör till dem som får ltl Veronica Thörnroos erkännande för mitt arbete i skärgårdsfrågor vill jag ändå tacka henne för hennes engagerade anförande! Det är också hedrande för ltl Veronica Thörnroos att hon uppenbarligen går emot sin egen kommun också vad gäller utvecklande av den norra linjen. Hon påtar sig rollen av ensamvarg i den frågan. Brändö och Kumlinge kommuner har gemensamt begärt om att den norra linjen i framtiden skall utvecklas även på kortruttsidan. Jag tror inte för min del att den norra linjen är färdigt utbyggd bara genom att man bygger ett färjfäste på Åva.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag bör väl ge ltl Perämaa erkänsla här för Ert arbete i skärgårdsfrågor. Ltl Perämaa, ni har skött Er bra! Beträffande trafikfrågorna kan vi nog vara ense om att vi är oense; annars räcker inte två minuter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Sent igår meddelade ltl Lasse Wiklöf att han hade fått fyra telefonsamtal under dagen från ekonomiskt väl initierade människor, högt uppsatta i det åländska samhället, som undrade vad landskapsstyrelsen håller på med. När man får höra att investeringskostnaderna ligger på 54 miljoner euro, så tror man inte att landskapsstyrelsen kloka” Och ltl Wiklöf säger: ”Jag ger dem helt rätt, det är vettlöst!”

     

    Skulle ltl Wiklöf ha givit ett initierat svar till dessa fyra samtal från en person eller flera personer, skulle han ha sagt att en stor del av detta är investeringar som görs av Mariehamns stad; av de kommunala investeringarna gör staden ungefär hälften och av de totala investeringarna står Mariehamns stad för 40 procent 2003, 30 procent 2004 och igen en höjning 2005. Vem är då ansvarig för det? Är det landskapsstyrelsen som ansvarar för stadens investeringar? Nej, knappast är det det. Också socialdemokraterna här i lagtinget har pratat för ett kk-hus, varit med och röstat för ett idrotts- och motionscenter i Godby, varit med och röstat för ett badhus, som är 50 procent dyrare än vad landskapsstyrelsen hade i sitt underlag när man gjorde den här bedömningen. Det här visar att ltl Wiklöf och också partiet tror att allt kan ”gå hem med mördande reklam”! Men också i det här fallet, som liksom när det gäller bild- och formskolan, när det gäller regionalpolitiken, skärgårdstrafiken, Ålands lyceum och kk-huset är det ”konserverad gröt”.

     

    Fru talman!

    När det gäller kk-huset har det begärts time-out, men time-out har det varit i den frågan många gånger. Jag tycker att man måste komma till ett skede - när planeringen har pågått under många år, tomtfrågan är löst, arkitekttävlingen är gjord, man står i beråd att tillsätta en projektör för detaljplaneringen – då man måste kunna säga ja eller nej. Säger man kanske så drar det ut på tiden och det kostar. Jag har full förståelse för att man på nytt kanske ser över alla de beslut som har tagits, alla de riktlinjer som finns, t.ex. har jag för mig att det var total enighet i förra årets budget om riktlinjerna för driften, där Mariehamns stad och landskapsstyrelsen gemensamt skulle bilda ett bolag och där man bjuder ut driften till privata entreprenörer, naturligt nog. Ålands turistförbund har också senare sagt att man är intresserad. Till den delen tycker jag att det kan vara värt att gå tillbaka och se på de fattade besluten.

     

    När det gäller de samhällsekonomiska effekterna finns det naturligtvis anledning för den som inte har varit med att se vad det handlar om. De uträkningar som har gjorts och som är någorlunda väl underbyggda av experter innebär att man räknar med 18.000 besökare för kongressverksamheten per år. Det är räknat per dag s.a.s. och de förväntas göra med ungefär 200 euro per dygn; man har gjort liknande undersökningar med golfturister. Undersökningar har visat att multiplikatoreffekten, spridningen ute i samhället, är ungefär 1,7. Det här genererar 6 miljoner euro i omsättning i samhället. Det är alltså inte 6 miljoner i vinst utan omsättning som går till butiker, hotell och restauranger osv. Utöver det skulle, enligt kalkylen, kulturevenemang kunna locka upp till 25.000 besökare. De skulle göra av med mindre pengar per besök: 50 euro är det räknat med. Det är sådant som går till mat, transporter, bil osv., så där är det drygt 1 miljon i omsättning. Utgår man från att investeringen skulle vara på 15-20 miljoner blir det en kapitalkostnad på 1-1,2 miljoner. Kulturverksamheten skulle delvis stödas av landskapsmedel – 60.000 euro är det beräknat – och i själva verksamheten skulle omsättningen vara 400.000.

     

    Det finns en kultur- och en kongressdel när det gäller själva verksamheten i huset som skall finansieras med avgifter och intäkter. Men det finns alltså en påtagligt stor samhällsekonomisk effekt, som tillsammans med andra investeringar som förlänger lågsäsongen, badhuset, idrotts- och motionscenter, skidspår, golf osv., skulle göra att Åland under vinterhalvåret får en kritisk massa för besöksnäringen som är ganska väsentlig. Det finns också andra verksamheter som dras till lågsäsongsverksamheten, t.ex. Mariepark och vad det kan finnas, olika aktiviteter och evenemang på kultur- och museisidan. Jag tycker att underlaget borde finnas för att säga ja eller nej till att gå vidare. För att uttrycka det på åländska, det här med time-out i det här läget, det tycker jag är bara ”jål”. Det tyder på att man inte vill gå in och ta ställning, och det måste man göra. Vi har alltså en problematik som inte har berörts här i debatten tidigare, 2004-problematiken, när alkoholbeskattningen förändras, när resandemönstret förändras och där vi på Åland måste ha aktiviteter, vi måste bygga upp en plattform för att kunna bedriva verksamhet.

     

    Jag hoppas att lagtinget skulle kunna gå vidare med den här frågan.

     

    När det gäller landskapsandelarna och ändringarna i procenten för anläggningar skall man se förslaget till förändring mot bakgrund av revisorernas rapport, som visade att anläggningarna på Åland får mångfalt större stöd än vad man får i riket. Vårt landskapsandelssystemet fördelar faktiskt pengar till alla kommuner; Mariehamn får landskapsandelar på drygt 3,3 miljoner och det här är egentligen i grunden tänkt som ett regionalpolitiskt medel, så att jag tycker att man måste se det här som en strukturförändring där man vill satsa på den regionala fördelningen, om vi skall ha målet kvar att ha bosättning i hela skärgården. Jag vill inflika att när det gäller motionen om 1 miljon till skärgårdstrafiken tycker inte jag att det är ansvarigt. Skärgårdstrafiken har en hög nivå och rimlig volym; då måste man se att också den delen skall beaktas när man skall balansera budgeten. Jag tror att vi kommer att få mycket kommunala motioner i framtiden, om vi skall öronmärka pengar för skolor, om vi skall satsa på skärgårdstrafiken, utan att noggrant överväga vad det rimliga trafikbehovet är. Det är naturligtvis så att skärgårdsborna här kanske sig attraherade av förslaget, men jag tror att det är kortsiktigt och det är farligt därför att det sätter skärgårdstrafiken i motsättning till busstrafiken, kollektivtrafiken, andra trafikformer. Vi har hållit en ganska stor enighet här i lagtinget, och jag kan referera till ltl Eliasson, att när det gäller de regionalpolitiska frågorna har det aldrig blivit så utpräglat Mariehamn mot landsbygden mot skärgården, i alla fall inte de senaste 15 åren och då måste man alltså väga in enskilda regionala satsningar i hela systemet.

     

    Jag vill också att när det gäller strukturförändringar i den kommunala sektorn har vi, under de två och ett halvt år som liberalerna har varit med, fördelat om samfundskatten, infört kompensation för kapitalskatten, utvärderat landskapsandelarna, förändrat bosättningsstrukturklassificeringen, förändrat åldersgrupperna för socialavdraget osv., så det har hänt väldigt mycket strukturella reformer – till de små kommunernas fördel. Men skall man ytterligare gå vidare och öronmärka pengar som är en kommunal angelägenhet t.ex. för skolor är det bättre att landskapet tar över verksamheten.

     

    Jag skall avrunda anförandet, fru talman, med ett påpekande när det gäller ÅHS-investeringarna. Det efterlystes en utredning av driften. Det finns under momentet. Det finns också redogjort för fiskodlingsverksamheten under motiveringarna på sidan 242 med ett vattenskyddsprogram och ett strukturprogram för odlingen som nu är ute på remiss. De regionalpolitiska åtgärderna finns redovisade under mål 2-momenten, under jordbruket, under landskapsandelarna och naturligtvis under trafiken.

     

    Fru talman!

    Jag vill också lämna en upplysning när det gäller reformerna av anläggningsbidragen. Kommunerna hade ett gemensamt möte den 7 juli med närvaro av representanter från samtliga kommuner, 14 kommundirektörer, nio lagtingsledamöter. Där har man informerat om alla de reformer som landskapet har föreslagit och detta borde ha kunnat beaktas i kommunernas budgeter. Där har man också från kommunförbundet sagt att man står fast vid kravet på kompensation för det utökade förvärvsinkomstavdraget och därför har också landskapsstyrelsen tagit in möjligheten att föra in det i tilläggsbudget. Orsaken till att vi inte tog det nu var att skattereformerna i riket har varit något osäkra. Men i en tilläggsbudget kunde man reda ut det här och det är också en politisk avvägningsfråga: hur mycket skall kommunerna kompenseras.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det fanns en hel del som man skulle vilja replikera på i det här anförandet, men jag skall välja två saker. Det ena är skärgårdstrafiken och det andra är neddragningarna i landskapsandelarna för anläggningar inom social- och grundskolväsendet som kommunerna har rätt till. Förslaget som vi har gjort om att höja anslaget till skärgårdstrafiken skall man se som en regionalpolitisk fråga. Om man bara drar ner för skärgården och samtidigt inte har något nytt i sin regionalpolitik är det ett under om inte det skulle leda till ytterligare avfolkning. Alla vet att de flesta skärgårdskommunerna har negativa resultat i sina budgeter de senaste åren och om man dessutom försämrar trafiken, så tror jag att det är, precis som här nämndes, att det är en sådan känslig fråga för skärgårdsborna att det är att sätta dolken i hjärtat på många. Man börjar säkert undra över: varför skall man bo kvar här i skärgården när det bara blir sämre, oberoende av vad man besluter och vad man föreslår. Jag tror att de som går med på neddragningen inte ser vilka stora konsekvenser detta har för skärgårdsborna.

     

    När det gäller alla möten som har varit om att dra ner landskapsandelarna till kommunerna så får vi höra om dem nu! Det har varit i juli och det har varit protokoll från september. Det är väldigt konstigt att vår liberala stadsstyrelseordförande i Mariehamn så sent som senaste måndag inte kunde säga någonting om den här saken. Någonstans klickar kommunikationerna, allra minst har det varit politiskt eller på annat sätt förankrat i stadsstyrelsen eller fullmäktige i staden.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Om Mariehamn inte har någon kommundirektör tycker jag att ni skall anställa en! När det gäller skärgårdstrafiken är trafiken på en rimlig nivå. Förra året var det extraordinära utgifter på 1 miljoner och vi har gjort bedömningen att det är bättre att försöka få andra medel i regionalpolitiken än att utvidga trafiken, men det är en politisk bedömning: vill man lägga pengar på skärgårdstrafiken, så skall man naturligtvis föreslå det. Men jag tror att det är en farlig utveckling, det är kortsiktigt. När det gäller regionalpolitiken för skärgården bibehåller vi anläggningsbidragsprocenten på högsta möjliga nivå för skärgårdskommunerna. Vi har justerat landskapsandelarna så att skärgårdskommunerna drar nytta av det. I den framställning om slopandet av det allmänna avdraget som kom på bordet för en stund sedan är det de små kommunerna som drar större nytta av den reformen. Det är alltså ett fördelningsprojekt. Vi har tillsett i den här landskapsstyrelsen att jordbruksbidragen skall vara på högsta möjliga nivå i skärgården. Vi har flera olika åtgärdsförslag när det gäller fisket och fiskodling, som är viktiga näringar för skärgården, så regionalpolitiken finns där som en viktig del av hela budgeten och det är ett svårlöst problem – det håller jag med om – att kunna vända utvecklingen i skärgården eller att t.o.m. bibehålla befolkningen på samma nivå, men där måste både kommunerna och landskapsstyrelsen samverka. Vi har haft en början till dialog genom ett seminarium om allianser för tillväxt och det hoppas jag att skall kunna fortsätta närmast mellan näringsavdelningen och de kommunala företrädarna. Det finns alltså mycket att göra, men i budgeten finns det ett ekonomiskt underlag att driva regionalpolitik.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Skola, vård och omsorg har varit deviser under hela valrörelsen, inte minst för liberalerna. Kommunerna har två centrala uppgifter: att sköta grundskolan och att sörja för den sociala sektorn. När det gäller Mariehamns investeringar handlar det om grundskola för att eleverna skall kunna få sin elementära grundutbildning. Det handlar om barndagvård för att vi också skall kunna ge kvinnor alternativ att vara ute i näringslivet, där det snarast börjar bli brist på kompetent arbetskraft och så handlar det om äldreboende. Det här, antyder vicelantrådet, skall stå tillbaka för vissa andra prioriteringar, och så kan man resonera, om man inte tar ansvar för just de elementära frågor som är kommunernas kärnverksamhet. En ytterligare fråga som har varit pådriven från landskapsstyrelsens sida gäller stadens reningsverk där man verkligen har ansträngt sig för att medverka från landskapets sida att få flera av de övriga kommunernas avlopp till Mariehamn. Det är sådana är saker som gör att Mariehamn ligger på den investeringsnivå vi gör. Jag tycker att många av dem är verkligen elementära och viktiga. Däremot säger jag fortsättningsvis, som många andra bedömare i vårt åländska samhälle: 54 miljoner i investeringar är alldeles för mycket. Det kommer att skapa en överhettning på Åland, det kommer att resultera i att arbetskraft måste importeras för att byggena skall bli klara i stället för att försöka i görligaste mån utjämna det så att vi har en jämn kulturpolitik inom byggsektorn. Det är för stort, men elementära projekt måste förverkligas.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Det som igår var vettlöst är i dag elementärt och viktigt! Jag tycker att ltl Wiklöf är på rätt väg i sina bedömningar. Det som är elementärt och viktigt ingår i de 54 miljoner som igår var vettlösa. Där ingår också idrotts- och motionscenter, som ltl Lasse Wiklöf har stött, socialdemokraterna. Beslutet togs i budget! Beslutet om badhuset och idrotts- och motionscentret och andra investeringar som finns med här har tagits i lagtinget och vi skall förverkliga det – alla de saker som ltl Wiklöf räknade upp här som elementärt och viktigt finns med i det här vettlösa beloppet. Skall det tas bort eller skall det vara med? Ja, igår skulle det tas bort, i dag skall det vara med! Kanske det inte finnas någon hållning i någon fråga! Kk-huset skall vara, det skall inte vara och bild- och form skall vara, det skall inte vara, ena dagen si, andra dagen så! Är det elementärt och viktigt skall det fullföljas, det tycker jag och därför står det också här i budgeten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Finansminister Erland missar en väsentlig sak när han argumenterar för kk-huset. Han nämnde bl.a. att det ifjol var ett enigt lagting som omfattade planerna på att man skulle driva projektet vidare. Så kan det vara, men nu finns det ett nytt lagting och ett nytt lagting med 14 helt nya ledamöter och när man diskuterar med många av dem är de ganska frågande till planerna. Men också de gamla rävarna i korridorerna börjar tycka att det här jättestora projektet går på kanske lite väl lösa boliner. Risken är alltså väldigt stor att det här projektet går på grund – att kalla det för ”jål” tycker jag är synnerligen oseriöst. Vi behöver konferensturism och vi behöver ha faciliteter så att den biten kan utvecklas. Just mot bakgrunden av de diskussioner som förs här i korridorerna man och man emellan tog jag i gruppanförandet upp att det är den absolut största utmaningen för finansutskottet i år att se till att man kan knyta ihop de olika projekten som håller på och ställs mot varandra samt att också få lite mera kött på benen. Uppgiften för finansutskottet är alltså – om det är möjligt – att sy ihop en partiöverenskommelse om detta viktiga projekt. Men man kan inte kalla dubier från nyvalda lagtingsmän för jål, då går det definitivt åt skogen med det här projektet, finansminister Erland!

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Det här projektet har genomgått flera faser där man i varje fas har haft ett underlag och jag sade att man borde komma fram till att underlaget skall man sätta sig in i och bestämma sig för ja eller nej. Time-out och vänta och se osv., det känner jag igen från så många projekt. Det fanns en skiss för badhuset i Mariehamn 1991 på precis samma plats; det kunde ha byggts, kk-huset kunde ha byggts för sju-åtta år, Trouville och alla möjliga projekt. Därför tycker jag att det är viktigt att lagtinget visar beslutsamhet, det är det det handlar om. Man kan inte veta vad som exakt blir utfallet av den här investeringen, men finansutskottet tycker jag också skall ta den här uppgiften att sy ihop paktet, precis som ltl Anders Eriksson säger. Men att tro att tiden skulle arbeta själv för att förverkliga detta – det är det som jag menar med det åländska begreppet ”jål”. Då är det lika bra att säga nej och se på vad det finns för andra projekt som kan vara värdefulla, men jag tror att det här är någonting som Åland behöver och därför skall man i alla fall se till att planeringsfaserna går vidare, att man inte går tillbaka och börjar om på nytt. Jag tycker att time-out är ett otidsenligt begrepp i en sådan här fråga där det finns beslutsunderlag och där det behövs beslutsamhet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    När man lyssnar till anförandet om de stora investeringarna på 54 miljoner euro så härleds den siffran till bilaga 7 Översikt över landskapets och kommunernas investeringsplaner. Där framgår tydligt att översikten baserar sig i mångt och mycket på muntliga uppgifter före kommunernas egna budgetbehandlingar. Man kan inte göra gällande att översikten är mera värd än en samlande uppräkning, i bästa fall ett kommunalt önsketänkande. Alla förstår nog att det inte finns ekonomiska möjligheter att få fram 150 miljoner euro under en treårsperiod 2003-2006. Kvar står den gamla frågeställningen hur man skall utnyttja byggsektorns höjder och dalar, och här tror jag att vi alla har en uppgift. Landskapsstyrelsen borde här göra ett allvarligt försök att tidsmässigt fördela de offentliga byggprojekten tillsammans med de privatfinansierade. Jag tror att kommunerna är villiga att vänta och sätta igång byggandet till det år man får bindande löften om finansieringen. Nu är det faktiskt så att många kommuner och många byggare trängs i den offentliga finansieringstratten för att komma in så fort som möjligt; i många fall kan projekten t.o.m. vara omogna. Slutresultatet blir ofta då höga byggkostnader, hafsig planering och framför allt en ansträngd ekonomi när det gäller förskottsupplåning i väntan på landskapsandelarna. Jag efterlyser alltså inför framtiden en stark prioritering så att kommunerna vet vilket år man kan starta och vilket år man får byggena finansierade. Då slipper vi diskussionen om det skall vara 54 eller 150 miljoner.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Bilagan är det som landskapsstyrelsen räknar med att skall utföras under året på grundval av den dialog med kommunerna. Den här landskapsstyrelsen har infört flera nya element för att gå i den riktning som ltl Erlandsson här säger, dvs. man gör ett förbehåll för kommunerna att man skall bygga under lämplig konjunktur osv. Det gäller t.ex. kk-huset och våra egna projekt ser vi alltid i förhållande till de kalkylerade kostnaderna som är under normal konjunktur. Sedan har vi prioriteringarna: museimagasin ligger på hyllan, förvaltningsutrymmet på hyllan osv., också naturbruksskolan, där det visade sig att kostnaderna var för höga. Då får det vänta helt enkelt. Men det finns ett praktiskt problem att byggarna trycker på och vill bygga så mycket som möjligt, medan kommunerna också hittills, på grundval av generösa bidrag för anläggningarna, har byggt, skulle jag säga, för snabbt eller för mycket eller för dyrt. Där kan vi alltså gå in och justera så att prioriteringarna blir hårdare, dvs. i stället för 40-65 i bidrag kan man ge 25-65. Det är inte för att pina någon kommun, särskilt inte Mariehamn, inte någon annan heller, utan för att få ett starkare tryck på prioriteringarna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag har alltid försökt att se mig i politiken i landskapet som en ålänning och inte som en mariehamnare, före detta finströmare osv. Men nu måste jag säga att för första gången känner jag ett behov av att nästan vara mariehamnare under hela tiden. Det har nog att göra med just den stora förändringen, som åtminstone vi i Mariehamn upplever som en stor förändring när det gäller procentsänkningen för anläggningskostnader ända till 25 procent, som vi naturligtvis såg att då är det Mariehamn det handlar om, för ingen annan har det lägsta. Jag förstår landskapsstyrelsen att man vill göra justeringar och göra förändringar, men om man går in för så här stora förändringar  tycker jag att man måste ha en bättre framförhållning. Nu har jag fått höra att det har funnits protokoll och det har funnits överenskommelser, men åtminstone blev fullmäktige ställt inför fullbordat faktum. Vi har inte sökt de uppgifterna och vi har inte fått dem presenterade. Jag tycker att det finns andra sätt man kunde ha tänkt på, dels säger man själv i budgeten att man skall titta på kvadratmeterpriset och hur mycket man godkänner, och där tycker jag att man kan sänka, då blir det inte några lyxbyggen, man får lite högre procent, men man vet att vill staden sedan bygga flott är det upp till oss. Då gäller det alltså hela Ålands byggande, inte specifikt Mariehamns byggande, så det tycker jag att skulle vara ett bättre alternativ. Jag stöder också det som har framkommit här, att, okej, ha mindre pengar i budgeten till fördelning så att man gör processen långsammare, att man får vänta lite längre på att få pengarna, men man vet att pengarna kommer och man vet vad det gäller. Men att så här plötsligt sänka för Mariehamns del till 25 procent, och antagligen ingenting alls för de andra kommunerna, tycker jag är ett dåligt sätt att föra politik.

     

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    ”Ett dåligt sätt att föra politik”, det kan man naturligtvis säga, men var finns ”dåligheterna” kan jag undra när det har varit en diskussion med kommunförbundets företrädare, ett möte med kommunerna 7 juli. Det är så att skall man ta ett beslut skall det tas i budgeten. Jag känner mig minsann som mariehamnare. Jag har ingen anledning att förfördela den kommunen. Regionalpolitik gäller också Mariehamn, men i det här fallet har Mariehamn en landskapsandel: ersättningar och bidrag inom utbildnings- och sociala sektorn på över 3,3 miljoner och det här blir en liten minskning, men det är ett regionalpolitiskt ställningstagande. Om Mariehamns stad inte klarar av att ta och justera sina planer utifrån den information som kommer fram eller budgeten, så tycker inte jag att man skall skylla på landskapsstyrelsen. Vi vet ännu inte hur det här går. Det skall vara en lagstiftning, som i och för sig ligger färdig, men den skall ta upp de olika förändringarna. Jag tycker inte det är orimligt att Mariehamns stad, som har en stark ekonomi, får 25 procent i bidrag för sina anläggningar. I riket har de en tiondedel av det, och de kanske inte får för varje projekt. Om ekonomin tillåter kan landskapsstyrelsen ta hand om alla kommunala angelägenheter, om det skulle vara mindre politiskt dumt, men nu är det så att vi har den kommunala självstyrelsen. Mariehamn är en självständig kommun och skall väl så förbli och då tycker jag att man måste se på hur man fördelar de olika knappa medel vi ändå har för olika investeringar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag vill inleda med ett par kommentarer i anledning av det replikskifte jag just hade med finansminister Erland. Konferens- och kongressturismen är någonting som är väldigt viktigt och just därför vill jag också medverka till att vi kan driva den här frågan framåt. Det är möjligt att det kan vara som Erland säger, att ”man kan inte veta allt” om det här projektet, men jag tror att det är viktigt att vi lagtingsmän vet så mycket som möjligt. Det är trots allt så ofattbart stora pengar det handlar om. Det är självklart att det inte är så att tiden skulle arbeta av sig själv. Det är klart att vi måste hjälpa till och det är just det som vi försöker göra. Jag har aldrig pratat om time-out, men jag pratade med en av de mest insatta i den här typen av byggprojekt på Åland så sent som igår och han menade att vad håller ni på och pratar om 15 miljoner euro! 22 miljoner är någonting som kanske i dagsläget kunde uppfattas som en mera realistisk nivå. Jag tror alltså att det finns väldigt mycket att titta på innan man drar vidare med det här och inte bara försöka trumma igenom det så fort som möjligt. Finansutskottet – jag hävdar det igen – har en jättestor utmaning att ta i den här biten.

     

    Fru talman!

    Det finns flera frågor som jag har tänkt kommentera i budgetdebatten, men jag tror jag får återkomma och koncentrera mig lite på jordbrukspolitiken i det här anförandet. När jag säger det så kanske det är någon – Rolle Boman eventuellt – som tänker att då blir det bara gnäll om stöd och stöd. Alldeles riktigt! Jag kommer att tala om den viktiga stödbiten; däremot kommer jag inte att gnälla utan jag skall försöka förklara varför det här är så viktigt.

     

    Det är inte så många som behärskar EU:s jordbrukspolitik och därför skall jag försöka ge världens kortaste beskrivning av den politiken.

     

    Själva grunden är ett politiskt beslut som strävar till att sänka priset på livsmedel för EU:s konsumenter, det måste man ha klart för sig. För att uppnå det målet bestäms politiskt priset på lantbruksprodukterna. Detta pris är så lågt att det inte ens i många fall täcker bondens produktionskostnader. Och för att bönderna i Europa inte skall slås ut betalas det ut arealbaserade stöd i stället som skall täcka produktionskostnaderna. Därför är det nu faktiskt ännu viktigare än tidigare att bonden har en bra skörd för det är trots allt den som han skall leva på. Dessa grundläggande fakta verkar det som om många inte har riktigt klart för sig alla gånger. De som tror att bönderna bara lever på stöd har fått saken lite om bakfoten, enligt mitt förmenande. För själva grunden är faktiskt ett lågt livsmedelspris, så om EU-stöden är ett stöd till bönderna eller till EU:s konsumenter tål nog att fundera på. Och när ni riktigt tänker efter så vet ni svaret!

     

    För dem som bedriver ett traditionellt jordbruk är stöden i stället själva grunden för företagandet. Därför har jag två synnerligen centrala frågeställningar till jordbruksministern eller till någon annan från landskapsstyrelsen. Det första gäller implementeringen av vår del av de s.k. artikel 141-förhandlingarna, dvs. den del som berör investeringsstödet. De stödnivåer som nyligen fastslogs är 20-25 procent högre än nu gällande nivåer. Trots det här har landskapsstyrelsen inte anpassat anslagen för investeringsstöd till lantbruket till de nya nivåerna. Min första fråga till landskapsstyrelsen är: Är det ett förbiseende eller är det meningen att stödnivåerna skall vara lägre här än i omkringliggande regioner? Om det är så är följdfrågan: Hur skall i så fall konkurrenskraften för det åländska lantbruket stärkas, som det så vackert talas om i motiveringarna till landskapsbudgeten?

     

    Den andra frågan som jag önskar ta upp är framtidens miljö- och LFA-stöd. Där har vi en sådan situation att jordbrukarna har skrivit avtal om nämnda stöd med landskapsstyrelsen för en tidsperiod från 2000 till 2004, helt i enlighet med kommissionens regler om avtalslängd, medan LFA- och miljöstödsprogrammen å sin sida gäller från 2000-2007. Detta för att harmonisera med EU:s regler om fondperioderna. Jag är medveten om att det här kan bli lite invecklat, men det betyder att de åländska bönderna nästa år kan stå inför en sådan situation att de skall skriva nya femåriga avtal utan att de vet vilka rättigheter och skyldigheter de har. Situationen kan bli verkligt förvirrad om det blir så att lantbrukare A skriver avtal år 2005 eller år 2006 medan lantbrukare B skriver avtal år 2007. Då kan vi alltså ha två granngårdar som har LFA- och miljöstödsavtal med helt olika miljökrav och helt olika stödnivåer. Var och en inser ju att det här skulle bli ohållbart. Jag vill alltså för det första fråga: Kommer landskapsstyrelsen att skriva nya femåriga LFA- och miljöstödsavtal och när kommer arbetet med de nya stödprogrammen att uppstartas?

     

    Om jag, fru talman, till sist både frågar och delvis svarar så vill jag säga att ju förr landskapsstyrelsen kan gå ut och ange i vilken riktning landskapsstyrelsen ämnar gå desto bättre. Detaljerna får vi förstås i sedvanlig ordning vänta på till sista minut från EU:s sida. Så är det alltid. Men lantbruket har sedan EU-inträdet fått leva under osäkra och kortsiktiga förhållanden. När det gäller det här snacket om en levande landsbygd och framtidstro för lantbruket, som står på många sidor i årets budget, finns det inget viktigare som landskapsstyrelsen kan göra än att slå fast en långsiktig jordbruks- och regionalpolitik. Detta för att skapa lite stabilitet, för, som ni alla förstår, alla näringar behöver möjligast långa och klara spelregler för att utvecklas. Det vore intressant att få reda på hur landskapsstyrelsen ser på detta.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller investeringsstödprogrammet har anslaget inte höjts, utan det är motsvarande tidigare anslag, trots att nivåerna för investeringesstöden har höjts, såsom ltl Anders Eriksson nämnde. Jag kan säga att anslagen har tidigare inte fullt utnyttjats när det gäller investeringsstöd. Tanken är nu att man möjligtvis får prioritera när det gäller investeringsstöden, dvs. att möjligen inte samtliga som söker kan få stöd utan att det, som sagt, blir fråga om prioriteringar. Är det så att investeringarna blir många får man i så fall återkomma.

     

    När det gäller LFA-stöden och de nya avtalen är det riktigt som ltl Anders Eriksson aviserar. Det måste skrivas nya avtal. När det gäller förhöjningen av LFA-stöden kommer detta att inträffa från 2005. Det är då en konsekvens av 141-förhandlingarna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill tacka för svaret. Det blev inte helt klart för mig, för jag förstod inte riktigt hur det skulle gå ihop. Om jag förstod det rätt blir det de nya höjda stödnivåerna från landskapsstyrelsens sida – jag ser att jordbruksministern nickar instämmande. Det är bra. Men anslagen är på samma nivå. Är det som man eventuellt ämnar återkomma till i tilläggsbudget när det sades att det skulle lösas senare? Det viktiga inför nästa år är om landskapsstyrelsen kommer att skriva nya avtal eller inte, och jag uppfattade det så att det kommer man att göra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag kommer i detta anförande, så gott jag hinner, att tala från höften i smörgåsbordsform om några saker som jag har fäst mig vid i budgeten och som har sagts här i debatten hittills.

     

    En sak som jag intresserade mig för var en analys av EU:s utvidgning och vad detta innebär för Åland. Jag tror att när vi hör det främst tänker på de eventuella problem som det medför. Det kan komma problem med utökad droganvändning på grund av bättre tillgänglighet, det kan komma problem med ökad kriminalitet, har vi hört, från vår närregion i Sverige, Roslagen osv., så det är någonting vi borde vara beredda på och ha en strategi för.

     

    Jag tycker också man skall se möjligheterna det ger när vi blir s.a.s. mitt i norra Europa i stället för att vara nästan längst österut i norra Europa. Östersjöregionen blir en väldigt dynamisk region i och med de nya länderna och utbytet med baltstaterna kommer att bli mycket intressant för Åland. Man har ett helt annat sätt att se på samhällsbyggandet, samhällsutvecklingen, i dessa stater. De är relativt unga, de är relativt små och man kan dra många paralleller till det åländska samhällsbygget. De har ett annat skattesystem, ett annat sätt att se på offentlig sektor, de är genomgående allergiska mot offentlig sektor. Man kan säga att det är helt tväremot vårt sätt att se. Vi blir tvungna att anpassa oss till den median, som tillförandet av de här länderna i EU innebär. Finland och också Sverige samt de omkringliggande länderna har redan börjat detta anpassningsarbete genom att sänka sitt skattetryck osv. En analys av möjligheterna av EU-utvidgningen tycker jag att den nya landskapsstyrelsen kunde göra. Man kunde också se på vilka samarbetskanaler vi skall ha med de nya EU-staterna.

     

    Jag fastnade inte på stycket om idrottspolitik därför att jag saknade en sak där och det är satsningen vad vi har kallat ett tekniskt allaktivitetsområde, inbegripet bl.a. motorbana och anläggningar för trafiksäkerhet samt en möjliggörande miljö för den här typen av verksamhet. Projektet har stötts och blötts länge; jag är själv ordförande för Ålands motorklubb och vi har jobbat med projektet från och till. Nu har vi knutit en intressant kontakt på Gotland, där man har förverkligat ett sådant här projekt. På Gotland har man gjort detta uttryckligen som en satsning på turismen och det förefaller hittills vara väldigt lyckat och har goda framtidsutsikter. Konceptet och anläggningen är väldigt lika de funderingar vi har haft här på Åland. Det är lite skämt sagt så att man kunde ta deras broschyrer, kalkyler och affärsplan och ändra Got till Å! Det är också en sak som jag tycker att finansutskottet borde skriva någonting om i sitt betänkande eftersom projektet troligen kan finansieras till största delen privat, men trots det bör landskapet ha en koordinerande roll bland intressena, ungefär som den roll man har fått i samband med golfbaneprojektet i Grelsby. Man bör kanske hjälpa till i början med lite projekteringsmedel och resurser. Det hoppas jag verkligen att finansutskottet tar upp. Det var med i budgeten för 2001, då jag själv satt med i landskapsstyrelsen och det var synd att det då rann ut i sanden, så jag hoppas att det nu får fäste och börjar gro.

     

    Vidare till näringspolitiken. Där läser vi om den ofta kritiserade teknikbyn eller IT-byn, Kvarteret i tiden eller vissa andra icke här nämnbara namn som den har fått, alltså den satsning som nu görs i lokaliteter på Klinten. Där börjar nu konceptet klarna hur det skall fungera. Jag har tidigare försökt ge min syn på projektet  - jag hör till de tyvärr få ledamöter som helhjärtat har stött projektet – och trots att jag har stött det har jag kritiserat det i sin utformning till detalj, men helheten stöder jag. Nu börjar faktiskt rätt helhet formas. Man skriver ganska mycket i budgeten om inkubatorverksamheten som Ålands Teknologicentrum nu får till uppgift att sköta. Detta är en väldigt viktig sak för det åländska näringslivet. Om vi politiker aktivt vill verka för en, som vi säger, diversifiering av näringslivet, att vi skall få flera och nya ben att stå på, så behöver samhället bistå med en sådan här funktion. Det talades just om jordbrukspolitiken; man kan tala i jordbrukstermer så att vi behöver kanske vara dem som driver plantskolan, som sätter fröna och vattnar de första gångerna, men sedan är det viktigt att vi inte driver plantor och stora skogar, utan när vi har drivit upp plantorna skall vi ge dem till näringslivet och till dem som kanske har hittat fröet också. Vi skall framför allt inte ta in befintliga träd, riva upp dem med rötterna och sätta dem i plantskolan, som tyvärr lite har skett hittills, utan man bör få en tydlig koppling till näringslivet. Man skall inte glömma bort att det finns duktiga driftskapitalister och entreprenörer i det åländska samhället som gärna hoppar på nya idéer och det gäller att få samspelet att fungera. Det ser jag som nästa steg. Jag tycker att landskapsstyrelsen hittills har gjort ett bra arbete, trots att man har fått mycket kritik, som till vissa delar har varit lite orättvis.

     

    Jag nämnde ordet entreprenörskap och det är väldigt viktigt. Om man generaliserar lite är det så i dag att de flesta ungdomar jobbar inte alls på sommaren, utan de går och drar. På min tid var det så att redan i 13-14-årsåldern hade man ett sommarjobb, förutom de som bodde i Mariehamn, de hade av någon orsak ofast inte sommarjobb. Det var lite generaliserande, men nog hade en del också, ibland såg man någon förvirrad stadsbo i löklanden. Skämt åsido, måste vi konstatera att trenden är att om man går i skola och sedan går man i skola och sedan går man i skola, och så går man kanske i skola ytterligare en gång, så man går i skola tills man är i 30-årsåldern. Man har visserligen sommarjobb när man är vuxen, men kontakten med entreprenörskap går upp i åldrarna. Entreprenörskap borde aktivare in redan i grundskolan, framför allt på gymnasialstadiet, särskilt i högskolan bord entreprenörskap vara en röd tråd i alla utbildningar. Det skulle vara väldigt viktigt att man ser på det. Lite generaliserande: vi uppfostar ungdomar i dag att ha ett jobb i offentlig sektor mellan 08.00 och 16.00; då är man liksom normen. Om man är entreprenör och har ett eget företag och tar risker osv., så är man lite ”småkollig” ungefär. Jag tycker att vi skall uppmuntra de entreprenörsämnen som finns. Ofta förser man dem med en bokstavskombination och stuvar undan dem och ger dem en assistent, men det är kanske de som är de verkliga entreprenörsämnena, så det verkliga handikappet i dag kanske är om man är ett entreprenörsämne! Jag generaliserar, som sagt, men jag ser tydliga trender.

     

    Fru talman!

    Landskapsstyrelsen skriver ganska mycket i sitt budgetförslag om försäljning av landskapets fastigheter och anläggningar. Jag tycker att man är lite väl om sig och kring sig i skrivningarna i budgeten och man är mån om att lagtinget får besluta om det här osv. Jag tycker nog att vi här från lagtingets kan ge ganska stora fullmakter till landskapsstyrelsen att man kan ha ett ganska affärsmässigt förfarande när man överlåter fastigheter, att man kan göra ”snabba affärer”. Vi kunde fundera på att stifta ett regelverk för detta; det har talats om en upphandlingslag och i samma lag kunde det vara bestämmelser om avyttring av fastigheter osv. När det gäller de fastigheter man nämner i budgeten har jag speciellt intresserat mig för Tulludden i Degerby. Dels har Föglö kommun intresserat sig för att överta den, men det finns också en privat företagare som har begärt att få ta del av det som företagaren i dag arrenderar. Den ansökan nämns inte alls i budgeten och det tycker jag är lite märkligt, för man borde behandla företagaren och kommunen lika. Om företagaren vill ta över det här direkt borde man låta företagaren göra det och inte att det skulle behöva gå via kommunen. I övrigt tycker jag att det är en bra lösning att Föglö kommun får ta ansvar för anläggningarna. Det är också en fördelaktig lösning för landskapet, så jag kan vara säker på att Föglö kommun kommer att sköta detta med stor seriositet.

     

    Till sist, fru talman, om husmodersskolan som nu läggs ner. Själva skolan i sig är säkert sådan att den kanske har förlorat sin roll i utbildningen och kurserna kan hållas i andra skolor osv., men tragiskt är det – återigen – när det gäller den regional aspekten. Nu diskuterar vi två skolor på landsbygden och de två sista av tre. Vi tar bort hantverksskolan, överför den till naturbruksskolan, vi tar bort husmodersskolan. Det är en sak med omstrukturering av skolan, men allting flyttas till eller närmare Mariehamn. Jag ställer mig frågan: Kommer vi överhuvudtaget att få uppleva här i Ålands lagting att vi etablerar en ny skola utanför Mariehamn? Som jag ser det nu finns det inga sådana framtidsutsikter. Det är en utveckling som jag inte vill heja på, även om jag sagt sagt förstår att vi inte kan ha många små skolor utplottrade, men det är bara folkhögskolan kvar. Vi har nyligen flyttat hotell- och restaurangskolan från Godby till Mariehamn, fast det fanns förslag om att bygga den i Godby. Det är regionalpolitiskt en ganska allvarlig sak. Det är så att direkt är det svårt att peka på att skolorna gör någon direkt nytta för landsbygden, men det jobbar folk där som kanske handlar i butiken osv., även om de inte bor på landsbygden. Hur som helst, gynnar det aldrig landsbygden att flytta bort skolor.

     

    Fru talman! Jag ber att få återkomma till andra halvan av mitt smörgåsbord.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Sundman efterlyser en analys av konsekvenserna av EU:s utvidgning. Jag var själv tyvärr inte närvarande vid det plenum där man diskuterade den presidentframställning, som nu ligger i lagutskottet och som jag utgår från att ltl Sundman har läst. Det finns nu ett gyllene tillfälle för i denna presidentframställning gör Finland en analys av konsekvenserna av EU:s utvidgning och jag tycker att när framställningen ligger i lagutskottet finns det utmärkta tillfällen att reflektera över vad detta får för konsekvenser för Åland. I framställningen står det, litet förvånande enligt mig, att EU:s utvidgning inte kommer att ha några konsekvenser för Finlands del. Man hoppas på telekommunikationerna, Nokia och liknande; man tror också att man kommer att ha stora fördelar av att arbetarskyddslagstiftningen kommer att ha en väldigt framträdande roll och att man därför med finländsk kvalitet kommer att klara sig väldigt bra i Europa. Jag hoppas att man har rätt på de punkterna. Men när det gäller hela stödsystemet och liknande är jag betydligt mer pessimistisk. Det är synd att inte den här debatten har förts ute i Norden och här på Åland för länge sedan för just nu är det ganska sent att stiga tidigt upp. I alla fall tror jag att utvidgningen kommer oavsett våra analyser, men jag håller helt med om att vi skall möta den och jag är inte så där hemskt orolig för att det bara finns nackdelar med den. Precis som ltl Sundman tycker jag att vi framför allt på turistfronten borde kunna se enorma fördelar med att ta emot en helt ny turistström och se till att vi kan erbjuda de turisterna någonting som de inte får i sina närregioner.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman! Det är säkert så att det är ett bra tillfälle att i samband med behandlingen av framställningen i lagutskottet göra en kort analys av konsekvenserna av utvidgningen. Vi vet i stort sett vad det kommer att innebära. Det har länge på nordisk nivå diskuterats ett ökat samarbete med Baltikum osv., men jag tror att den dagen detta sker, när gränsen verkligen öppnas, kommer vi att bli positivt överraskade över alla möjligheter det här ger. Det är då vi bör vara vakna och ta vara på möjligheterna i ett tidigt skede. Vi har en smidig förvaltning, ett smidigt samhälle som lätt kan ta till sig av nya möjligheter och det är mera det jag riktar in mig på. Jag har erfarit av viskningar från mina bänkkolleger att det här pågår; landskapsstyrelsen håller på att göra det här och det kommer att föras fram i samband med behandlingen av presidentframställningen i lagutskottet, så det skall bli mycket intressant att ta del av den.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker verkligen att ltl Sundman generaliserar när det gäller ungdomarnas olika aktiviteter, bl.a. arbetsaktiviteter och att han också, upplever jag, förhåller sig negativ till deras engagemang. I stället tycker jag att han kunde se det mera positivt och komma med förslag hur ungdomar överlag kan påverka sin situation och på vilket sätt man kan skapa förutsättningar för det. Själv upplever jag att ungdomarna är betydligt mera aktiva än det som ltl Sundman ger sken av.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade i mitt anförande var jag ganska generaliserande. Det var en liten brandfackla jag ville kasta ut. Vi skall komma ihåg att det gäller explicit andelen ungdomar som sommarjobbar nu jämfört med för 15 år sedan när jag var i den åldern. Den andelen har kraftigt sjunkit och vad innebär det för företagarandan, entreprenörsandan hos ungdomarna undrar jag. Däremot tror jag att ett annat engagemang rentav har ökat, samhällsengagemanget har gått ner i åldrarna. Det kan hända att man blir lite fartblind när man jämför de två situationerna, men jag oroar mig för vad det innebär för företagarandan när man inte i lika stor utsträckning sommarjobbar och får uppleva den här atmosfärsen, ”Västanträskandan” - jag är själv uppväxt i Västanträsk - och att få leva i en sådan entreprenörsintensiv miljö och få sommarjobba åt dessa entreprenörer gör att man anammar deras ideologier och tänkande redan i tidig ålder och har det som livsvision. Hur många ungdomar har det i dag som livsvision att jag skall bli företagare? Jag tror inte att det är så många som det var på den tiden och det är det jag oroar mig för.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Lite humor tycker också jag det är när ltl Sundman talar om att annat var det när han var ung! ltl Sundman karikerar medvetet när han säger att ungdomarna går och drar, men det är också ett faktum att arbetsmarknaden har ändrats ganska radikalt, fastän det inte var så länge sedan ltl Sundman var 14 år. Lagstiftningen har skärpts, företagen har slimmats och småjobben har rationaliserats bort. Ändå är jag inte helt pessimistisk när det gäller våra ungdomars framtid.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag brukar säga att det var nog bättre förr när det var sämre och det kanske är så ibland! Det var intressant det som ltl Sjögren sade, för det är troligtvis så att det är samhället som har ändrat, det är inte ungdomarna som har ändrat, utan samhället erbjuder en annan möjlighet. Vi har ändrat lagstiftningen osv. Man har inte samma förutsättningar. Arbetsmarknaden har ändrat, näringslivet har ändrat och vad innebär detta på lång sikt, vi vuxna, om jag räknar dem – jag fyller faktiskt 30 snart? Det är just de farhågorna jag har att vi har ändrat för mycket åt fel håll och vi kommer att få äta upp det, för vi kommer inte att ha de ämnen som vi har haft hittills som växer upp till företagsledare. På 26.000 personer är det väldigt få sådana ämnen och av alla ämnen är det ytterst få som kommer att lyckas, så det är viktigt att ha många frön i plantskolan för att få samma situation i framtiden som vi har i dag. Vi kallar oss ju för ett entreprenörintensivt samhälle, och kommer vi att vara det framdeles när den generation som snart är i pensionsålder pensionerar sig och avvecklar sin verksamhet? Där finns min oro och det börjar när man inte sommarjobbar längre.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Några kommentarer ltl Sundmans anförande. För det första när det gäller östutvidgningen finns det ett färdigt meddelande som kommer så fort den nya landskapsstyrelsen är tillsatt. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram de positiva aspekterna av utvidgningen. Det är för det första stabilitet som gynnar freden, för det andra en ekonomisk och social utjämning och för det tredje större möjligheter till tillväxt också för den åländska ekonomin. Det finns naturligtvis nackdelar också. Jag vill särskilt betona det som ltl Sundman sade, att han är en av de få som har talat teknikbyn. Det är kanske inte bara vi två, men jag tycker att det är lite sorgligt att de problem av teknisk natur som byggandet har stött på skall leda till så mycket negativt. Jag tror att det är en nödvändig satsning och jag tror att det kommer att bli väldigt bra.

     

    När det gäller fastigheterna tror jag att man skall vara försiktig när det gäller allmänhetens egendom, och där har vi en ganska strikt lagstiftning som säger att lagtinget, inte landskapsstyrelsen, skall godkänna överföringar.

     

    När det gäller Tulludden i Degerby är det ett regionalt intresse och då skall kommunen stå som huvudman, tycker vi. Man kan i sin tur arrendera ut åt företagare, men det måste finnas en långsiktighet och ett ansvar för området så att man tillvaratar samhällsintresset i första hand.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller avyttring av fastigheter så visst är det så att man skall vara försiktig med allmänhetens egendom, som vicelantrådet säger, men jag tänker mest på mindre avyttringar. Det kommer säkert att vara fallet eftersom landskapet har 380 fastigheter. Då är det onödigt att landskapsstyrelsen skall vara tvungen att vänta på lagtingets beslut i form av tilläggsbudget eller liknande innan man kan göra affären. Det kan ofta vara så att tillfälllet gör affären och då bör man kanske ha delegerad beslutsmakt till landskapsstyrelsen att man får själv sälja inom vissa ramar med vissa regler osv. Det är det regelverket jag efterlyser att kanske kunde tas här för att ge landskapsstyrelsen lite vidare ramar att göra sig av med onödiga fastigheter som kan vara till nytta för näringsverksamhet i stället och den vägen samhällsreurser i form av tillväxt och skattemedel.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det var en liten detalj i ltl Sundmans anförande som jag funderar över. Han nämnde Tulludden i Degerby och att det fanns en företagare som var intesserad av att överta den direkt. Finns det en formell anhållan? Menar ltl Sundman att den skall skänkas, arrenderas eller säljas till honom?” Det är precis som vicelantrådet sade, att man övertar inte landskapets egendom hur som helst, utan det är säkerligen ett ganska värdefullt område och det kan medföra att man måste ta ut ett pris för det.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det specifika området Tulludden i Degerby har det kommit till min kännedom att det finns en anhållan inne hos landskapsstyrelsen av en företagare som vill ta över delar av området. Det handlar i första hand om försäljning. Jag tycker att man skall bjuda ut det till försäljning till företagaren i fråga och om inte det går blir det arrende. Jag tycker att det är onödigt att låta det gå via kommunen. Jag tycker att man skall erbjuda företagaren att direkt få köpa det av landskapet till marknadsmässigt pris.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman!

    Jag tänkte fortsätta att beröra några teman som vi tar upp i våra finansmotioner. Det gäller ungdomspolitik, jämställdhet och den kommande landskapskonstnärsperioden.

     

    När det gäller ungdomspolitiken har Ålands ungdomsråd ett viktigt arbete framför sig när det gäller att utreda ungdomars samhällsengagemang och annat arbete inom demokratiutveckling. Landskapsstyrelsen har budgeterat 10.000 euro för Ålands ungdomsråds verksamhet. Det här anslaget skall räcka till mötesarvoden, studieresor, ungdomsseminarier och dessutom skall rådet fungera som en remissinstans för landskapsstyrelsen i olika frågor där ungdomar berörs. Den möjligheten hoppas jag att landskapsstyrelsen ofta skall utnyttja sig av. I det ungdomspolitiska programmet skriver man att ett ungdomsråd, om det skall fungera effektivt, behöver en ungdomskonsulent som handlägger ungdomsrådet ärenden. Dessa medel, skriver man, att skall beviljas på sikt. Det oroar mig lite att man inte säger när pengarna skall införas. Jag vill påminna om att det nuvarande ungdomspolitiska programmet gäller bara fram till 2005, så jag tycker att om det skall ske alls bör det ske nu; annars är jag rädd för att ungdomspolitiken fram till dess kommer att trampa vatten.

     

    Jag vill trycka på lite i den här fråga och föreslår att landskapsstyrelsen under 2004 beviljar medel för en ungdomskonsulent inom kompetensområdet ungdomar och demokratiutveckling.

     

    Samma sak gäller det fortsatta arbetet med jämställdheten, en viktig demokratifråga och där man i dag bör lägga könsperspektiv på alla beslut som tas. Varje gång som ÅSUB presenterar sin statistik Kvinnor och män på Åland inser man hur oerhört mycket arbete som ännu återstår för att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och möjligheter i vårt samhälle. Vi behöver jämställdhetsprogram på arbetsplatser, i landskapets skolor. Igår påtalade ltl Katrin Sjögren behovet av ett jämställdhetsprogram inom ÅHS. Det tycker jag är bra. Landskapets jämställdhetsinspektör gör i dag ett digert arbete, men hon behöver också medel för att utveckla verksamheten. Socialdemokraterna vill prioritera jämställdhetsarbetet och höja anslaget med 36.000 euro.

     

    Ltl Eliasson sade i morse att det är mycket positivt att det här lagtinget i dag leds av tre kvinnor. Det tycker jag också förstås att är mycket positivt. Jag tycker dock att glädjen lite falnade när det stod klart att alla lagtingets utskott leds av män, även till stor del viceordförandena är i dag män. Jag tycker att det är skäl för partierna själva att se över sina jämställdhetsstrategier.

     

    När det gäller nästa landskapskonstnärsperiod har det visat sig att de landskapskonstnärsperioder som vi har haft hittills har utfallit väl och bidragit till en kontinuerlig utveckling av kulturlivet. Jag tycker att nästa landskapskonstnär skall börja sitt arbete under 2004 och ha en inriktning på kultur i skärgården. Med skärgårdskommunerna som arbetsfält kunde den här personen fungera som samordnare, initiativtagare, turnéplanerare, producent och resursperson. Landskapskonstnären kan under fyraårsperioden samarbeta med befintliga föreningar och företag och tillsammans med dem utveckla kulturproduktionen och kulturturistiska satsningar på skärgårdens villkor. Det här har vi råd med beroende på hur lagtinget och landskapsstyrelsen prioriterar. En enda lobbykonferens mindre med de förtjusande herrarna i CPMR kan finansiera allt detta. Jag är övertygad om att det är en bättre investering för Åland och ålänningarna.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller ungdomsrådet skall vi komma ihåg att det är unga ungdomar somär med i ungdomsrådet, ungdomar som går i skola och då skall vi inte heller lägga på dem alltför mycket. De måste få tid att i sin egen takt komma fram och veta hur man vill jobba. Vi får inte lägga på för mycket så att de helt enkelt inte orkar med det. Vi har kanske sett lite av det förut. Att vi inte har kunnat prioritera en ungdomskonsulent inför nästa år har just att göra med att landskapsstyrelsen har prioriterat i vissa fall i budgeten; man kan inte öka ut alltför mycket alla saker. Samma sak är det när det gäller landskapskonstnärsperioden när vi nu medvetet har valt bort den, för några år i alla fall, just för att undvika utökade kostnader, där vi absolut inte måste ha det. Det är ändå viktigt att landskapsstyrelsen först ser till att det finns resurser för de verksamheter som är lagstadgade och som absolut behövs. Det här är bra och säkert utvecklande, men det här är sådant som man just nu har prioriterat till ett annat år.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag vill påminna om att det står i det ungdomspolitiska programmet att en ungdomskonsulent behövs. Det är väl just därför att man inte skall belasta ungdomarna alltför mycket, eftersom de är unga och behöver stor tid till att gå i skola osv. När det gäller kostnaderna är det givetvis kostnader, men de är ganska små och jag hävdar att det handlar om prioriteringar. Jag kan inte heller se att CPMR-konferensen är lagstadgad.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    (Kl. 11.50).  Diskussionen avbryts här för lunchpaus till kl. 12.45.

     

                                                ----------------------------------

     

     

    Kl. 12.45. Plenum fortsätter.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Jag skall i dag fördjupa mig i det som jag i förbifarten nämnde igår, alltså det som vi har debatterat mycket med avgifterna och ÅHS, hur de skulle kunna drabba dem som har lägre inkomster. Jag framförde ganska snabbt i debatten att ett högkostnadstak skulle kunna lindra, kanske ta bort effekterna för dem som har det sämst ställt. Jag blev i replik motsagd att det egentligen inte påverkar den som har det sämre ställt, för man kanske aldrig kommer upp till högkostnadstaket. Jag menar att det beror precis på var man lägger nivån på vad som är låginkomst, om man differentierar avgiften och vad som är höginkomst. Lägger man den tillräckligt lågt kommer det alltid att gynna den som har låga inkomster oberoende vad avgiften är. Man kan generalisera och säga att är det så att den som har riktigt låga inkomster behöver betala väldigt lite eller att riktigt låga inkomster har väldigt låg summa, så kommer den personen fort upp till taket. Jag menar, att det är inget fel i det utan den som har höga inkomster kan gott betala lite mer. De argument som ibland har förekommit – åtminstone i korridorerna och i andra debatter – att det är orättvist att den som har högre inkomst har ett högre kostnadstak tycker jag är fel, utan det är alldeles rättvist. Ett argumentet som brukar framföras är att den som har högre inkomst också betalar högre skatt och därför skulle de inte betala en högre avgift på det här än den som har dåligt. Jag skulle gärna se att den som har riktigt låga inkomster skulle ha ett lågt tak så att det inte drabbar dem så hårt; den som har bra har väl inget större problem att betala avgiften.

     

    När det gäller frågan om avfallshantering, där vtm Sundback sade att allt rörs ihop fast man sorterar, så har jag också upplevt det och fått rapporter om det. Jag tycker att det är alldeles besvärligt. I Lemland har vi legat på vågens framkant när det gäller sortering och sedan har det kommit till min kännedom att det företag som ibland samlar upp det slår ihop det, inte för att inte skulle vilja leverera det skilt utan de påstår – jag har haft kontakt med dem – att de inte får avsättning för de olika returprodukterna. Det har gått så långt att vi i Lemland tidigare sorterade färgat och ofärgat glas som man gör i övriga Europa för det mesta därför att de glasproducenter som producerar nytt glas gärna vill ha det så; de kan göra nytt glas om du har ofärgat för sig och färgat för sig. Det hade vi i två skilda fraktioner, men sedan visade det sig att man ändå slog ihop, så nu har vi i Lemland fått en fraktion på glas. Det där ser jag en roll mellan landskapet och kommunerna: en samordning måste ske. Att det inte gick att genomföra berodde nämligen på att det var bara i Lemland som vi sorterade färgat och ofärgat. Det var en för liten mängd för att det skulle bli lönsamt.

    Jag skall lite beröra frågan om kultur- och kongresshusets detaljplanering.  För det första tycker jag att det skall byggas och planeras, men jag håller också med dem som säger att planera för stora pengar och detaljplanera utan att bygga är inte rimligt. Är det så att man inte vet om man skall bygga planerar man inte just. Men jag önskar att det skall planeras och byggas också. Jag tror ltl Anders Eriksson var inne på samma linje egentligen, och ltl Anders Eriksson bör veta som själv var med och drog igång ett projekt som kostade landskapet väldigt mycket, som kostade stora planeringskostnader när han var minister och som inte blev till någonting: tanken på en soptipp till Haddnäs. Man köpte mark till överpris tio gånger högre än vi andra människor köpte för och planerade för miljontals mark. Det fanns på ministerns bord en tavla som var tagen från helikopter och konstnärerna har bearbetat den på landskapet – det är vad jag ser av den affären. Jag tycker att när ltl Anders Eriksson kommer med sådana förslag, så har han en viss erfarenhet!

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det som ltl Sune Mattsson berättade om den ivriga sorteringen som man har genomfört i Lemland och vad som sedan händer, dvs. att man inte har någon garanti för att de olika sorteringsfraktionerna faktiskt återvinns är just det problem som vi vill sätta tummen på. Det kan inte vara så att företaget sedan säger, att, ja, det är alla möjliga problem för dem att bli av med det här. Då skall de inte ha samhällsstöd. Det är så att de ändå lyfter ganska betydande summor för att främja sorteringen. Det måste vara så att företagen har sådana avtal att de kan garantera återvinningen gentemot konsumenterna. Men det här är en liten slapphet som finns i den åländska politiken. Man delar ut pengar hit och dit för det ena ändamålet efter det andra, men sedan har man inte någon kontroll på att medlen faktiskt utnyttjas såsom det är tänkt. Men ett EMAS-system skulle åtminstone i viss mån skärpa upp kraven från landskapsstyrelsens sida när det gäller att ta hand om soporna på rätt sätt.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att vtm Sundback håller med mig. Jag skall ärligt säga, att jag inte är insatt i vilket system eller certifiering man skall och det kanske är den som vtm Sundback nämnde. Det viktiga är att man verkligen inför folk visar att det man sorterar har man faktiskt nytta av, att det verkligen återanvänds på ett vettigt sätt. Dessutom skapar det dålig moral, det känns inte särskilt roligt när jag tittade på vår egen återvinningsstation när vi hade sorterat så noga vad som var färgat och ofärgat när jag såg att bilen kom och de slog bägge byttor i samma. Där stod min fru och sade, att, men den där är lite färgad och jag satte den på rätt och så sker det så här! Så får det inte gå till.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag fastnade för det som ltl Sune Mattsson sade om avfallshanteringen. Det är faktiskt så som han sade fastän det låter otroligt. Obunden Samling hade före valet ett seminarium om avfallshantering där det framkom att i fallet Lemland och i andra kommuner är det så i dag att man tar deponifraktionen, den brännbara fraktionen och plastfraktionen, sätter i samma bytta och för till Uppsala för förbränning. Dessutom tar man kartong och pappersförpackningsfraktionen och blandar ihop. I stället för fem fraktioner är det egentligen två. Det är viktigt att inte i detta sammanhang skylla på entreprenören utan felet är det fantastiska kommunal bolaget Problemavfall. Det är där man har felaktiga direktiv och vi visade också på en lösning i nio punkters program hur man kan lösa avfallshanteringen på Åland. Det är inte fråga om stora grejer men det har gått troll i frågan och jag hoppas att den kan få sin lösning.

     

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag blir också tvungen att hålla med ltl Sundman, för jag vet precis samma sak. Jag har pratat med olika konsulter som säger att EU:s direktiv kommer att göra att det blir förbjudet, så att det från 2005 blir så att man måste återanvända och i nästsista hand använda det till energi samt allra sist deponera. Det skulle vara roligt om vi kunde komma lite längre så att inte EU måste tvinga oss till allting, för vi klagar alltid på vad EU gör, men i det här fallet tycker jag att det är rysligt bra om vi inte klarar av det själva att EU kommer på idén!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag noterar när det gäller kk-huset att ltl Sune Mattsson och jag är överens: vi bör veta mera om dethär projektet än vad vi vet i dag innan vi är beredda att satsa 12 miljoner gamla finska mark på planering – det blir slutnotan innan vi ens har fått igång bygget, så där är vi överens.

     

    Däremot tror jag att det här med soporna lite har gått ltl Sune Mattsson på hjärnan på något sätt när han drar paralleller med kk-huset och  Haddnäs-projektet. Jag tror att det är väldigt viktigt att man får en lösning av avfallsproblematiken, en hållbar lösning på sikt. Vi kan inte anse att det är hållbart att exportera våra sopor. Det är riktigt att området i Haddnäs inköptes under min tid och tjänstemännen som jobbar med frågorna säger fortfarande i dag, att det har inte hänt någonting konkret med de här frågorna sedan jag hade det politiska ansvaret – så ltl Sune Mattsson har rätt också där!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson har rätt. Jag håller med om att om man inte vet att man skall bygga skall man heller inte planera utan förutsättningen skall vara att man tänker bygga. Det är precis som vicetalman Lindeman var inne på – nu sitter hon som talman – att man skall komma ihåg, att en planering gäller inte hur länge som helst utan det är något av färskvarumaterial, och teknik förändras, så det måste ske inom rimlig tid.

     

    Det var egentligen inte min mening att dra en parallell med en soptip och kk-huset utan det var snarare hur man kan få pengar att försvinna utan att ha någon nytta av dem!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Beijar:

    Fru talman!

    Jag tänkte uppehålla mig kring frågor om bostäder och bostadspolitiken. När det gäller kvalitetsnormer och  kvalitetsrekommendationer för olika boendeformer, dels handikapp men också i övrigt finns det olika mål som man eftersträvar där, bl.a. att kommunen har ett tillräckligt stort bostadsbestånd med tillgängliga, fungerande och anpassningsbara bostäder, att bostäder och boendemiljö lämpar sig för olika livssituationer, att behoven hos personer med funktionsnedsättningar beaktas i kommunens politik, bostadsprogram eller motsvarande plan. I övrigt framgår det också att bostadsproduktion och boendemiljö är förenligt med social, ekologisk och ekonomisk hållbar utveckling. Det finns alltså olika kvalitetsrekommendationer.

     

    Det som man kan konstatera och som vi också har behandlat i en motion är att vi inte i dag har tillräckligt med bostäder för de funktionshindrade. Det finns alltså ett stort antal personer som de facto har väldigt svårt att i dag få en värdig bostad, dels på grund av ekonomiska orsaker men framför allt på grund av den förda bostadspolitiken i kommunerna och framför allt det finansiella stödet från landskapet. Därför är det väldigt viktigt, anser vi, att alla människor skall ha rätt till en bostad, oberoende av det funktionshinder man har och då gäller det också för landskapsstyrelsen och lagtinget att i mån av möjlighet kunna hjälpa till att finansiellt understöda sådana bostäder.

     

    Enligt landskapets handikappservicelag har personer också med psykiska funktionshinder rätt till eget boende och i riket kan handikapporganisationerna få upp till 70 procent av de godtagbara kostnaderna som penningautomatstöd för byggande av bostäder. I anledning av det har vi också motionerat om att penningautomatmedlen för social verksamhet kompletteras för att även innefatta stöd till organisationer för byggande av bostäder för personer med funktionshinder. Dels tycker jag att man kan hänvisa till självstyrelselagens 44 § 2 mom., som säger att när budgeten fastställs skall lagtinget sträva efter att de sociala förmånerna är minst desamma som i riket, dels är det till fördel för hela landskapet och kommunerna om handikapporganisationerna kan engageras i bostadsbyggandet för sina medlemmar. Indirekt betyder det en ekonomisk inbesparing om vi skapar goda och trygga bostäder oberoende av funktionshinder eftersom en trygg boendesituation också medför ett bättre välmående och mindre behov av annan service. Det är helt enkelt så att alla mår bättre.

     

    Fru talman!

    Därför ser jag fram emot exempelvis den psykosociala föreningen Ålands intresseförening för psykisk hälsa Reseda får PAF-stöd för byggande av bostäder för sina medlemmar. Därför föreslår vi också att anslaget under kapitel 45.25 kompletteras att innefatta stöd till organisationer för byggande av bostäder för psykiska funktionshinder.

     

    Fru talman!

    När jag är inne på bostadsfrågor vill jag nämna motionen som berör stöd till hyresgästföreningen. Ålands hyresgästförening har under sina verksamhetsår samlat på sig en stor kompetens i hyreslagfrågor och har fungerat som en viktig part för att kunna bilägga tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster i olika frågor. Föreningen har i dag över 300 medlemmar fördelade på hela Åland. Med tanke på den stora bostadsbristen fungerar också hyresgästföreningen som en viktig informationskanal. I landskapsstyrelsens budgetförslag föreslås nu en sänkning med 1.000 euro till totalt 8.000 euro. Det tycker vi socialdemokrater att är oacceptabelt då hyresgästföreningens verksamhet i stor utsträckning bedrivs av frivilliga krafter och en nedskärning av anslaget skulle drabba de fasta kostnaderna som berör föreningens informationsverksamhet. Vi kan inte acceptera att en så viktig verksamhet får sina tidigare små anslag ytterligare begränsade och hoppas att finansutskottet också hör företrädare för föreningen för att ytterligare införskaffa sig klarhet om dess verksamhet.

     

    Vårt förslag är att anslaget höjs med 1.000 euro till totalt 9.000 euro, som det alltså var i tidigare års budget.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag vill rikta ett tack till ltl Beijar som informerade oss så väl i den här frågan. Jag känner själv att jag har brister här. ”Ett stort antal funktionshindrade söker bostäder”. Vet ledamoten Beijar ungefär hur många det rör sig om?

     

    Ltl Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte hur många det rör sig om. Det är väldigt svårt att ange ett exakt antal eftersom det är många som har s.a.s. temporära lösningar, man bor hemma hos sina föräldrar eller hos andra släktingar och framför allt borde man, precis som ltl Veronica Thörnroos är inne på, göra en utredning, klart och tydligt, att hur många funktionshindrade berörs. Men i det här fallet kan man också säga att till funktionshindrade, när det gäller bostadsbeståndet, hör också t.ex. missbrukare. De har alla väldigt svårt att få en värdig bostad.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Fru talman!

    I beskrivningen av målsättningen för främjande av jordbruket finns det mycket ambitiösa tankegångar om att öka andelen ekologisk odling, och det är bra. Det är som det står i motiveringen att utvidgningen av den ekologiska odlingen måste stå i samklang med konsumtion. En utökad eko-odling utan avsättning för produkterna kan få helt motsatt effekt än vad målsättningen var. Som konsument måste du vara beredd att betala mera för produkterna beroende på en mycket arbetskrävande odlingsform, då först kan vi uppnå målsättningen.

     

    I Ålandstidningen för några dagar sedan uttryckte sig representanter för vattenskyddsföreningen att man skulle försöka påverka den nya landskapsstyrelsen att utöka kontrollerna på jordbruket för dem som är med i miljöstödsprogrammet. Det talades om en fördubbling av kontrollen. Jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen inte tar fasta på sådana uttalanden. Som jordbrukare är man van att bli anklagad och påhoppad för att vara bland de största nedsmutsarna i samhället. Jag är inte emot att det utförs kontroller men de måste stå i paritet med de omkringliggande regionerna.

     

    För den jordbrukare som är med i miljöstödsprogrammet finns det klara direktiv om hur odlingen skall utföras för att han skall kunna lyfta miljöstödet. Det är inte så att den konventionella odlingen sprider handelsgödsel okontrollerat omkring sig. Allt sker utifrån en markkartering som talar om vad det finns i marken och grödans behov; därtill skall du hålla dig inom gränsvärdena för miljöstödsprogrammet.

     

    Ytterligare kan sägas att varken gödsel eller bekämpningsmedel är gratis, så jag tror inte någon jordbrukare använder mer än vad som behövs.

     

    Fru talman!

    I budgetmoment 47.03.23 Ålands landsbygdscentrums målsättningsprogram står det att man skall starta ett treårigt utvecklingsprojekt Landsbygd 2006 bestående av tre delprojekt, bl.a. småskalig förädling och distribution. Jag undrar: Vad räknar man som småskalig förädling och distribution? Är det när enskilda gårdar skall börja med en förädling, s.k. nischgrödor eller är det hela Ålands produktion som räknas som småskalig förädling? Jag hoppas att det är det senare alternativet. Att undersöka möjligheterna att utveckla och förädla våra produkter här hemma på Åland är ett steg i rätt riktning.

     

    Fru talman! Några ord om väganslag och projektering av dessa. När jag tittar i budgeten konstaterar jag att det inte finns upptaget några anslag för påbörjande av ombyggnad av huvudvägen i Eckerö utan att anslaget som var upptaget i 2003 års budget har flyttats fram till 2006. Är det sant som det sägs att hela sträckan Storby – Öra först skall projekteras klart innan något bygge påbörjas? Projektet var från början uppdelat i tre olika byggnadsetapper. Då ställer man sig osökt frågan varför projekterades inte hela vägsträckan Storby – Öra från början så skulle det ha sparat in lite tid. Jag hoppas att man påskyndar projekteringen så att man redan år 2005 kan påbörja ombyggnaden av den första etappen.

     

    Fru talman! Jag noterade igår när landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson i sitt anförande var väldigt positivt inställd till en utbyggnad av kraftvärmeverk. Det som förvånar mig är att det inte finns anslag upptaget i årets budget. Därför hoppas jag på ett positivt bemötande av min finansmotion. Vi väl alla värna om miljön och skapa oss ett oberoende av importerad bränsle och el så gott det går. Det är nu dags att bevisa att man värnar om miljön och inte bara pratar i vackra ord. Detta är en satsning som både värnar om miljön och tar vara på de restprodukter som annars skulle bli liggande på hyggena och förruttna.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

    Fru talman!

    Vtm Sundback anförde en viss kritik mot regionalpolitiken och då närmast skärgårdspolitiken. När det gäller budgeten framgår det på en hel del ställen vilka satsningar som görs på skärgårdspolitiken för skärgården. Det finns naturligtvis dels en generell beskrivning men också på en hel del olika ställen, bl.a. när det gäller särskilda skärgårdsstöd. Hela mål 2-området är till stor del skärgårdsstöd, även mål 3. Det är för den regionala utvecklingen. Det är mycket i projektform som skärgårdsarbetet bedrivs, bl.a. Företagsam Skärgård, där även satsningar från det s.k. Arbeta och bo-projektet ingår.

     

    Resultat har man också nått, bl.a. genom ett trendbrott har skärgårdsbefolkningen ökat. Av Ålands statistikbok 2003 framgår det att ökningen år 2002 har varit 27 invånare i skärgården.

     

    När det gäller nysatsningar har skärgårdsspecifika stödformer, dvs. mera anpassade för skärgården, också tagits in, anpassning med hänsyn till skärgårdens småskalighet och ringa kapitalbildning, ord som är i samklang med en tidigare socialdemokratisk motion när det gäller anpassning av skärgårdsstöden.

     

    Ett regionalpolitiskt arbete bedrivs också i skärgårdsnämnden, där skärgårdskommunerna är representerade. Det är ett konkret arbete där också ett förslag till skärgårdslag har arbetats fram. Det är ett mycket konkret och resultatinriktat arbete. Det förutsätter dock ett engagemang från skärgårdskommunerna.

     

    Att alla åtgärderna inte finns på ett ställe kan möjligen ha stört insynen, men icke desto mindre görs det mycket och det är det konkreta som naturligtvis borde vara intressant, fru talman.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för den information som vi fick här av ansvariga ministern Sarin Grufberg. Vi har under årens lopp haft tillfällen att diskutera mål 2- och mål 3- programmen. Jag vet inte hur det är i dagsläget, men åtminstone när jag senast hörde om mål 3 så fanns det inte enda skärgårdsprojekt just under det programmet. För mål 2 har jag en hel ”radda” med beslut som landskapsstyrelsen har tagit och där förvånas åtminstone jag över hur många avslag det finns på ansökningar från skärgården. Däremot finns det mycket pengar som går till landskapets egna verksamheter anslutna till landskapets förvaltning och det är säkert bra, men jag tycker att det är en väldigt stor obalans i fördelningen av mål 2-pengarna. Det är säkert ingen lätt sak att få dem anpassade till den småskaliga skärgården, men jag tror nog att man måste kämpa vidare på det. Om jag har fel hoppas jag att landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg rättar mig. Senaste år införde man ett sorts skatteavdrag som man hade lanserat i Finland för att förbättra skärgårdens företagande. Jag undrar om det där alls har haft någon betydelse på Åland. Jag tror att landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg själv jobbade mycket för att få in det. En tredje sak som jag ändå inte tycker att tyder på att regionalpolitiken inte kommer att lyckas är att man föreslår direkta försämringar i skärgårdstrafiken, och som jag känner skärgårdsborna är det att gå på Akilleshälen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller mål 2 finns det en del avslag, men de positiva besluten har ökat. Särskilt har en anpassning till mindre stöd gjorts så att det har införts nya former och en typ av driftsstöd för skärgården. Det har utnyttjats i högre grad. När det gäller det nyinförda stödet om avlyftande av socialavgifter vad gäller företag i skärgården kommer en utvärdering att ske efter en försöksperiod. Det finns också siffror på att sysselsättningen ökat. När det gäller Akilleshällen förstår jag för skärgårdstrafiken är naturligtvis a och o, men där sker också en anpassning och den diskuteras separat.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Är det inte så att vi har det högsta företagandet av alla regioner ute i skärgården? Man säger att ungefär 30 procent av befolkningen därute på sätt eller annat är företagare. Naturligtvis finns det där människor som ytterligare vill utveckla företagsamhet och även nyföretagande. Men min uppfattning börjar bli den att för att få mera utflyttning till skärgården borde vi också stimulera företag baserade på Åland  att etablera sig ute i skärgården  och då tillhör jag dem som tror att man faktiskt borde försöka ge de företagen samma ekonomiska förutsättningar i investeringshänseende som den som är bosatt i skärgården för att få igång utvecklingen och för att få en inflyttning. Är det någonting som man överväger i framtidsvyerna när det gäller skärgårdslagar och allt sådant här? Hjulen måste ju komma igång ordentligt. Man behöver mera företagande och mera inflyttning. Då gäller det också att stimulera en sådan utveckling.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Visst är det företagandet som är basen och det är procentuellt stort i skärgården. När man flyttar ut företag har man möjlighet att få största möjliga investeringsstöd och det gäller också lantbruket. Det är större procentsatser ute i skärgården. Jag nämnde också möjligheten till återkrav när det gäller socialskyddsavgifterna. Det är också en stimulans för utflyttning av företag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Näringsministern säger att mål 2 och 3 är viktiga för skärgårdens utveckling och jag tror säkert att de har medfört en del positivt. Det vore vara galet annars. Problemet med det är att byråkratin runt stöden är rent monstruös. Det är så att storskaliga projekt, typ Företagsam Skärgård, som nämndes, mäktar med byråkratin, men småföretagen gör inte det. Småföretagarna ute i skärgården och på landsbygden har väldigt svårt att kunna hantera byråkratin. Näringsavdelningen var tidigare en väldigt viktig instans när det gällde att stöda företagandet, att ge råd, uppmuntran, direkt penningstöd, men nu möter man många småföretagare som är ganska uppgivna just därför att de upplever att det är så svårt att komma fram på grund av den byråkrati som har utvecklats. Det här är någonting som jag faktiskt tycker att är olyckligt.

     

    Beskattningsinstrumentet igen. Det är det som vore det absolut viktigaste om man skall försöka få t.ex. som nämndes företag från fasta Åland att etablera sig i skärgården, att vi själva kunde ha egna regler, t.ex. erbjuda skattefrihet under de första två-tre etableringsåren. Det är någonting som skulle ha reell betydelse i stället för det finska systemet som man har kopierat som, precis som ltl Sundback var inne på, inte har lett till någonting.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Visst är byråkratin stor och det här är någonting som vi arbetar med. Vi försöker verkligen att informera och vara så smidiga som det bara går. Jag kan också säga att företagskonsulenterna från näringsavdelningen är just nu ute i skärgården, också i förra veckan. Också det hoppas jag skall underlätta för skärgårdsborna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Miljön har debatterats ganska lite här i budgetdebatten trots att det för drygt en månad sedan var en av de största valfrågorna. Vi vet hur svårt det är att få ned utsläppen från olika näringar och andra utsläppskällor utan att för den skull äventyra vissa näringar eller att göra det för ekonomiskt betungande för den enskilde. I vissa fall kan det här vara en omöjlig ekvation. I alla avseenden måste vi få en så hög miljövänlig produktion på Åland som möjligt. Ledordet i en sådan produktion är ren åländsk råvara, alltså hög förädling, som medför en ren produkt och den måste också vara ekonomisk.

     

    Inom energiproduktionen kan vi uppnå alla dessa mål. T.ex. när det gäller vindkraften har vi ren åländsk råvara. Vi har vinden. Vi kan förädla den högt genom att bygga vindkraftverk. Vi får en ren produkt. Vi får elektricitet. Det är ekonomiskt. El från vindkraft är konkurrenskraftig och ger också en del arbetsplatser. Det är exakt likadant med biovärmeverk.Vi har en ren åländsk råvara.Vi har flis, bark, ved. Vi kan förädla det högt genom att bygga biovärmekraftverk. Vi får en ren produkt. Vi får el och värme. Vi har ekonomi för biovärmeverket ger konkurrenskraftigt elpris. Det ger också konkurrenskraftig värme och framför allt ger det många arbetsplatser.

     

    Jag är glad för att Ålands Framtid har samma syn som mig i de här frågorna, vilket framgår av deras två motioner. Den ena är att man vill göra en utredning om det är möjligt att bygga vindkraft på Kökar upp till 15 MW. Jag skulle gärna se att man gör en mera allsidig utredning och att man tar hela Åland. Vi vet att den största potentialen för vindkraft är mellan Mariehamn och Eckerö. Jag hoppas det här leder till att vi ytterligare kan bredda det här. Den andra motionen gäller anslag på 350.000 euro för biobränsleverk. Som man säger finns det redan 500.000 öronmärkta pengar, om vi vill ge bidrag till det här ändamålet och det torde inte behövas mera i nuläget utan jag tror att man kan återkomma om det behövs mera pengar. Det kan hända att man klarar sig också med lägre landskapsandel.. Det är som sagt konkurrenskraftigt redan i dag, så det kanske inte behövs så mycket samhällspengar för det.

     

    Man kan undra varför jag står här och pratar så positivt om jag ingenting har gjort åt detta, men det är så att landskapet har redan gett bidrag till tre stycken värmeverk som drivs av flis; två håller snart på att placeras ut och den tredje kommer snart ut i Brändö. Vi har också skrivit på arrendekontrakt för vindkraftsprojektet på Båtskär, så det är mycket på gång, men en förhoppning och ett steg som vi måste gå är det som jag har sagt tidigare, att vi måste bli så oberoende av energi från utlandet som möjligt. Vi ha faktiskt råvaran på Åland och det är ekonomiskt, så jag hoppas att hela lagtinget under denna fyraårsperiod kommer att jobba i den här riktningen.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Mycket av det som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger är riktigt. Det finns väl ingen som inte vill förhindra utsläpp till luften. Fjärrvärmen t.ex. med tonvikt på Mariehamn är en av de största miljösatsningar som någonsin har gjorts. Man har fått bort utsläppen från dåligt verkande skorstenar i privata hem. Det har varit en mycket stor och viktig åtgärd och att fortsätta på den vägen är helt rätt. Men för mig känns det som om det också vore angeläget att landskapsstyrelseledamoten Karlsson ville uppehålla sig vid de frågeställningar som landskapsstyrelsen själv anser att är de största: fiskodlingen, alltså utsläpp i vattnet, jordbrukets föroreningsgrad till vatten och även de ordnade avloppen visavi glesbygden. Det är där vi har våra stora problem. I övrigt stöder jag helt det som landskapsstyrelseledamoten Karlsson sade.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag får tacka landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson för hans stöd för våra motioner. Det är bra att han har samma syn på vindkraften som vi. Vi har lämnat in motion om vindkraften så att själva planeringen inte skulle stanna upp på grund av projektet på Stora och Lilla Båtskär. När det gäller biovärmeverket är det ganska stora satsningar penningmässigt och stödet borde stå i paritet med vad som har getts tidigare till liknande satsningar. I den här satsningen är det också fråga om produktion av el. Jag tror att för att det här projektet skall gå i land bör man stöda enligt den stödprocent som motionen riktar in sig på: 30 procent i stöd.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inte spekulera i hur mycket bidrag den kommande landskapsstyrelsen skall ge, men om det blir samma bolag som bygger det här värmeverket som har byggt det andra och fått stöd för det, så kanske det inte behövs lika mycket. Jag tror att man har gett 40 procent tidigare. Bolaget har ju fått en viss bärighet och en ganska bra ekonomi så att det kanske inte behövs lika mycket stöd andra gången, och meningen med landskapsstöd är att man skall vara med och stöda initialt för att få upp det och sedan skall det börja bära sig själv. Tanken är att det skall gå med en viss vinst, men man vill vara med och stöda från början för att få igång det; i vilket fall som helst tror jag att det inte behövs mera inför nästa år än de pengar som redan finns. Det skall göras en miljökonsekvensbedömning, sökas byggnadslov osv.; det tar en del tid innan man i praktiken kommer igång, så rent penningmässigt kan man återkomma i så fall i en kommande budget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Först vill jag kort beröra ett par motioner som har lämnats in. Den första gäller om- och tillbyggnad av polishuset, där det föreslås att man skulle titta på om hälsocentralen på Norragatan skulle kunna göras om. Jag kan säga att den frågan har diskuterats i landskapsstyrelsen och det finns nog ett förslag till en ”second opinion”, som det i dag så populärt heter, att man skulle titta på det en gång till. Vi har haft det utannonserat men funnit att de bud vi har fått inte riktigt har motsvarat det vi hade väntat oss.

     

    Så finns det en annan motion om komplettering av motiveringen till främjande av avfallshanteringen, en fråga som har varit uppe tidigare. Jag har ingenting emot att man inför de här bestämmelserna, men jag tycker i alla fall att om man i finansutskottet reflekterar över att godkänna motionen så borde man också införa ISO 14001-standarden, därför att de är likvärdiga och den senare standarden är t.o.m något bättre än EMAS-standarden som lyfts fram i motionen. Jag tycker att i så fall skall företag inte knytas till bara en standard beträffande miljöstryning utan eftersom de är likvärdiga borde man kunna ha båda.

     

    Den tredje motionen som jag något vill kommentera gäller höjning av anslaget för främjande av jämställdheten. Jag har ingenting emot den summa som föreslås och jämställdhetsarbetet måste givetvis fortgå. Det jag noterar och som jag tycker att man borde ta till sig i framtiden är de sista raderna i motiveringen där man menar, om jag har förstått saken rätt, att jämställdhetsdelegationen skall göra jämställdhetskonsekvensbedömningar av lagförslag. Det tycker jag att är det enda vettiga. Lagberedningen fungerar bra i dag, men lagberedningen har sin lagliga och tekniska syn på lagförslagen, men för jämställdhetsbedömningen finns det väl ingen bättre organisation än att använda jämställdhetsdelegationen som remissinstans.

     

    Fru talman!

    Jag begärde egentligen ordet för de många uttalandena om ÅHS. ÅHS har tydligen blivit någon slags måltavla för både det ena och det andra uttalandet här i lagtinget och lagtingsledamöterna har givetvis all rätt att göra det, men jag tycker i alla fall att man måste se på verksamheten och hur den kan utvecklas. För kommande år finns det i budgeten ett höjt anslag på 1,6 miljoner euro, den enda underavdelning i landskapsstyrelsen som har fått en höjd ram. Det är för att landskapsstyrelsen just har prioriterat hälso- och sjukvården, för att vi skall ha en bra hälso- och sjukvård, och det har vi. Landskapsstyrelsen skriver också att visionen för verksamheten är att den skall vara en förebild genom vårdkvalitet, patientbemötande och för samhället god totalekonomi. Man har lyckats nedbringa kostnaderna under det här året, som jag har sagt tidigare, så att man rör sig inom den budget som är tilldelad för 2003 och det är förutom strejksituationen. Totalt sett, med investeringarna, har landskapsstyrelsen godkänt en höjning av nettokostnaderna med 2,2 miljoner. Det är nu diskussion om hur stor utbyggnaden skall vara, men det kanske vi inte behöver gå in på närmare.

     

    Det jag reagerade på var när ltl Veronica Thörnroos sade, att ÅHS fungerar inte. Då hoppade jag verkligen till! Visst fungerar ÅHS, ltl Thörnroos. Det kräver nog en förklaring hur det inte fungerar. Inom ÅHS hade vi år 2002 128.574 besök. Vad det är helt fel eller hur ligger det till? Vi har ca 850 personer som jobbar där. ÅHS fungerar och fungerar bra. Vi har en mycket bra hälso- och sjukvård. Vi har kompetenta och duktiga personer som jobbar inom ÅHS och att använda ÅHS som måltavla i tid och otid gynnar inte arbetssituationen och motivationen till att arbeta där; snarare tvärtom, har det åtminstone till mig framförts att varför används ÅHS som någon sorts spottkopp? Då måste man börja fundera.

     

    Beträffande omorganisation och liknande finns det, som redan nämnts här, en arbetsgrupp och den har lämnat sin slutrapport. Landskapsstyrelsen har en skrivning om hur man skall gå vidare osv. I planen finns det sagt hur ÅHS skall arbeta under det kommande året.

     

    Igår framförde vtm Sundback frågetecken om detta med avgifterna. Det kan ju vara ett systemfel att vi i budgeten har en summa som landskapsstyrelsen senare skall fastställa, men det är också så med hela planen att den är bara preliminär och landskapsstyrelsen fastställer hela planen för ÅHS efter det att budgeten är klar i lagtinget.

     

    Men jag väntar verkligen på en redogörelse av ltl Veronica Thörnroos på vilket sätt ÅHS inte fungera. Genom sådana svepande uttalanden kan man få uppfattningen att det är någonting förskräckligt. Det är det inte, utan jag vill påstå att ÅHS fungerar bra.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag blev lite besviken när landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger att han tycker att det skulle vara bra om vi skulle återgå till systemet – jag ser det i alla fall som en återgång – med att en jämställdshetsorganisation skulle sköta jämställdhetsärendena helt och hållet inom vår förvaltning, dvs. att det är jämställdhetsdelegationen och inte lagberedningen som skall jobba med frågan om de olika lagarna är jämställda eller inte. Mainstreaming – ”huvudfåra” kan man översätta det till – är ett arbetssätt som är allmänt accepterat och som man använder sig av i europeiskt arbete, i nordiskt arbete och också sedan lång tid tillbaka i det åländska jämställdhetsarbetet. Det betyder att alla som jobbar skall ha ansvar för jämställdhetsfrågor. Huvudidén är att inte att man skall ha en grupp som skall jobba med jämställdhetsfrågor och sedan skall vi alla andra kunna ha gott samvete, för vi satsar minsann på jämställdheten. Det viktiga är att få fram att det är fråga om ett kunskapsområde. För att jämställdhetsarbetet skall gå framåt behöver vi alla ha ökad kunskap. Detta når man inte genom att säga ja, det är svårt för lagberedningen det här, att det är bättre om vi i stället skulle ha en jämställdhetsdelegtion som skulle sköta frågorna!  Jag tycker inte att det här skulle vara en bra utveckling utan jag tycker tvärtom att det är trögt och det är tungt att göra mainstreaming, vi kämpar på och har finansavdelningen framför oss; lagberedningen har gått bra så här långt, även om resultatet inte alla gånger har varit det man har önskat. Man måste ha tålamod med det här arbetet, för det är som sagt ett svårt och mäktigt kunskapsområde att ta tag i. Jag tänkte jämföra med miljöarbetet: om det skulle vara en liten grupp som skulle värna om miljön så skulle inte vi andra behöva göra det! Vad skulle det bli för utveckling då?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag kan börja där ltl Britt Lundberg slutade. Den där diskussionen föregick omorganisationen av landskapsstyrelsen. Då sade man att miljöfrågorna skall sitta i ryggmärgen på alla och det skall inte vara någon särskild avdelning eller byrå som skall sköta de frågorna för då lämnar alla andra dem därhän. Jag tror inte alls på det. I dag har vi en byrå som sköter miljöfrågorna. Vi har ett organ som är experter på jämställdhetsfrågor och nog vore det väl konstigt om vi inte kunde utnyttja det organet för jämställdhetskonsekvensbedömningar i lagstiftningen. Jag tycker att resonemanget haltar om man diskuterar på det sättet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det var väldigt bra att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson talade om gamla hälsocentralen och att man nu kommer att göra ytterligare en bedömning om det skulle vara möjligt att använda den t.ex. för polisens ökade krav på utrymmen. Hälsocentralen visar på ett problem som jag tror att många underskattar när man talar om att nu skall vi sälja ut landskapets fastigheter och på det viset finansiera en massa saker som vi vill förvekliga i stället. Hälsocentralen ligger i Mariehamns absoluta centrum, den tomten är alltså rätt mycket värd, men den går inte att sälja, enligt landskapsstyrelsen, till ett godtagbart pris. Det skall bli väldigt intressant att se när landskapsstyrelsen skall sälja husmodersskolan, som är i toppskick; den har renoverats om och om igen och är en fantastiskt fin anläggning. Jag tror att det kommer att bli svårt att få ut pengar av den. Det kan bli lätt så med hälsocentralen. Det är viktigt att notera den här erfarenheten, men jag önskar landskapsstyrelsen lycka till med hälsocentralen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Frågan har diskuterats mycket. Jag har också en annan vision med hälsocentralen. Jag kan tänka mig att hälsocentralen skulle vara ett miljöns hus i framtiden. Men det är en stor risk. Den är i dåligt skick, delvis mögelskadad och att få huset återställt i det skick att människor som kanske är känsliga skall kunna arbeta och känna trivsel och veta att de fortfarande inte påverkas av innermiljön där är nog svårt. Jag hoppas att man i alla fall gör försök därför att det är en bra tomt, som sades, mycket värdefull, även om det ursprungligen var ett kärr där, men det kanske går att sanera det. Att bara ha huset att stå på det här sättet är inte bra. Jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen och det nya lagtinget får någonting av det hela.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag vill också tacka ledamoten Sune Eriksson för att han så starkt stödde jämställdhetsarbetet. Jag tycker att jämställdhetsarbetet har två ben: det ena gäller allas vårt ansvar, framför allt vi som jobbar politiskt, att själva öka vår kunskap i och medvetenhet om jämställdhetsfrågor; det andra gäller själva arbetet inom förvaltningen med konsekvensbedömningarna. Där tror jag också som ledamoten Sune Eriksson att vi behöver en spetskompetens och att vi så småningom kan utveckla jämställdhetsarbetet till en mindre byrå som vid sidan av jämställdhetsinspektören också får en juridiskt kunnig person som kan jobba vidare med lagförslag och sådant.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag är helt enig med ltl Gunell i den frågan. Vi har som sagt en kompetensbank i jämställdhetsdelegationen som skall stå för den yttersta kompetensen. Sedan blir det naturligtvis ett samarbete med lagberedning eller med andra, men i det här fallet gäller det lagstiftningen. Tro det eller ej, så gammal som jag är, men uppfostrad i liberalerna håller jag jämställdhetsarbetet och –tankarna högt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag måste tyvärr beklaga, men jag åhörde inte hela landskapsstyrelseledamoten Erikssons anförande och det var tråkigt. Jag förstod så mycket i alla fall att landskapsstyrelseledamoten Eriksson inte var riktigt nöjd med mitt inlägg i debatten. Och redan då tycker jag att jag har kommit ganska långt – en liten klocka har ringt. Men om landskapsstyrelseledamoten Eriksson inte vet att ÅHS-organisationen funktionerar dåligt är detta bara att beklaga! Grundfelet inom ÅHS tror jag faktiskt att jag vet vad är: det är alldeles för många hövdingar i förhållande till antalet indianer!

    (Från salen:det har det varit från första början)

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det var som jag misstänkte! Säg vad det är som är dåligt inom ÅHS och säg inte att ÅHS inte fungerar! Det är inte sant, ÅHS fungerar. Att det finns vissa problem inom kanske administration eller ledning eller ekonomiövervakning eller sådant kan vi kanske vara överens om, och det är frågor som skall lösas, vi vet alla att ÅHS kostar mycket pengar – det är man också medveten om inom ÅHS – och där har man lyckats föra ner medvetandet på en lägre nivå och ligger på det sättet inom budgeten. Men det är just dessa svepande formuleringar utan att precisera vad det verkligen handlar om som fick mig att reagera. Jag tycker inte att man skall nedvärdera ÅHS med att säga att det inte fungerar, för då gäller det organisationen som helhet och det betyder också att man nedvärderar alla de människor som arbetar där, och det ger ingen god arbetsmoral och arbetsglädje om man i tid och otid får höra det från de högsta politikerna i landskapet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. Våra ungdomar älskar ingenting annat än lyxen och lättjan. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för åldern. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. Den grekiska filosofen Sokrates förskräcktes redan för 2000 år sedan över de unga, och det är alltså ett citat från det som sades för 2000 år sedan. Motsättningar mellan generationer är naturligt och nödvändigt, att ifrågasätta och göra uppror mot det gamla bereder samtidigt plats för det nya. Utvecklingen har gått framåt. Varför jag börjar på det här sättet är för att göra klart för oss att alla klagar på våra ungdomar, att det går ned i åldrarna, de tappar auktoritet, men jag tror att det är någonting som alltid har legat i tiden.

     

    I dag vet vi betydligt mera. Vi vet att varje enskild individ, varje barn, är ett enastående mirakel, att de överhuvudtaget finns till och fungerar är biologiskt helt obegripligt. Sannolikheten att någonting skall gå fel i den mänskliga skapelseprocessen är så otroligt stor och allt som måste klaffa i kroppen för att den skall fungera är långtifrån allt mänskligt förnuft. Att det sedan går lite fel för några på vägen är någonting som man kanske får ha överseende med.

     

    Jag har jobbat som polis väldigt många år och jag har träffat otroligt många ungdomar, men jag har aldrig träffat någon som har varit alltigenom ond eller alltigenom haft fel, utan sist och slutligen är det en väldigt liten del av ungdomarna som har gett anledning att de har kommit till mig, och det är sådant som man borde kunna rätta till ganska bra.

     

    Vi skall komma ihåg att framtiden ligger inte bara i hur vi investerar i teknologi, i sjöfart eller hur stort ekonomiskt kapital vi har. Framtiden beror på hur vi hanterar våra barn. Vi ser ofta barn som tärande, de kräver tid, de kostar pengar. Det är fel. Det är de som nu är barn som skall bära hela ålderspyramiden framåt när de blir medelålders.

     

    Vi behöver inte skämmas för att en del av Ålands välstånd kommer från den skattefria alkoholförsäljningen om vi använder en del av överskottet till att ta itu med de skador som alkoholen förorsakar, vidtar åtgärder så att våra ungdomar håller sig borta från narkotikan och skjuter upp debuten av legala droger. Harmoniska barn och ungdomar som med lite stöd och påverkan väljer bort droger är en god förutsättning för en stor tillväxt i vårt samhälle. Lär vi dessutom moral, etik och emotionell kompetens, ja, då behöver vi inte oroa oss för en förnedrande åldringsvård i framtiden. Barn och ungdomar är Ålands viktigaste investering. Hur kommer vi dit? Hur hanterar man detta?

     

    Det har kommit en motion, som jag stöder, om att vi måste börja betydligt tidigare med våra barn. Jag träffade på en polis som har börjat i mödravårdrådgivningen att informera om narkotika och problem som kan uppstå med barn när man skall uppfostra dem. Det tycker jag att var ett mycket bra initiativ. Vi kan ha visioner. Ltl Karlström hade visioner om segelbåtar, och det är kanske en sak som går att genomföra. Jag har en vision att man måste skaffa sig någonting liknande ett körkort före man har den första sexuella debuten och där man fick förutsättningar att skaffa sig kompetens att ha barn. Det är en utopi som inte håller hela vägen ut. Vad man däremot kan fundera på är att man skall lära sig att bli förälder genom att hålla inne en del av barnbidraget. Samma sak som man gör med EU-stödet, att alla kurser och instruktioner som man behöver ha på vägen ger rätt till fullt barnbidrag för den som fullföljer dem; man tar naturligtvis inte bort någonting, men nästa förhöjning kanske kan ligga på den nivån. Det är en tanke som jag har i det här sammanhanget.

     

    Man pratar mycket om attityder. Vi skall ha klart för oss att attityder är en kombination av kunskap och känslor. Det går väldigt lätt att ändra på kunskaper men inte på känslorna. Man vet att den attityd man har när man är 12 år har man fortsättningsvis till stora delar kvar när man går i pension. Det betyder att skall vi lyckas i det drogförebyggande arbetet och även i attitydförändringen måste vi vara väldigt tidigt framme.

     

    Ungdomar i tonåren behöver ha sina föräldrars stöd och föräldrarna skall vara ett bollplank. Ungdomarna behöver ha någonting där de testar sin egen identitet. Just detta med puberteten och att hitta sin egen identitet vet vi också i dag att kan vara väldigt problematisk för många ungdomar, att man lämnar barndomen och skaffar sig den s.a.s. vuxna personligheten. Finns det då samtidigt med regelbundet alkohol eller ännu värre andra droger eller att man har ett destruktivt beteende är det stor risk att man tar detta med sig genom hela livet. Därför är det väldigt viktigt att man satsar resurser i den åldern så att de inte hamnar på snett, för det kan bli förödande.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag blev lite inspirerad av ltl Åke Mattssons engagerade anförande om ungdomar, droger och speciellt alkohol. Jag slås ofta av det att det är många politiker som stiger upp och i rätt så moraliserande termer talar om vikten av att unga människor är försiktiga med speciellt alkohol och att de skall avstå från att dricka och de skall vänta med att debutera. Nästan aldrig framför de här politikerna några betänkligheter om sitt eget drickande eller om sina vuxna kollegers drickande. Före valet var jag med i en debatt på Ålands lyceum och då utmanade jag kollegerna i panelen;

    om någon av dem kunde tänka sig att avstå från att dricka, åtminstone fram till jul eller ett par veckor. Det var bara lantrådet Roger Nordlund som antog utmaningen, så han och jag kommer nu att vara vita åtminstone fram till jul. Nu undrar jag om det är någon här som är villig att anta utmaningen? Är det någon av er som kan öppet säga att ni kan avstå från alkohol fram till jul? Nu har tiden gått så det är betydligt lättare. Jag utmanar alla här i lagtinget att fram till jul avstå från att dricka – då är ni trovärdiga när ni talar till ungdomarna och ber dem att avstå!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag har diskuterat detta ganska mycket och min personliga uppfattning är att barn gör inte som vi gör, de gör som vi säger! Jag körde själv bil väldigt mycket före mina barn blev 18 år – de körde inte bil på allmän väg för den skull – och jag tror att det är en sak som vi skall komma ihåg här, att det finns väldigt många föräldrar som inte klarar av att hantera sitt missbruk. De är ofta osäkra på hur de skall uppfostra sina barn i den frågan. Detta kan i sin tur leda till att just de barnen i missbrukarfamiljerna som mest av allt behöver ha ledning för att styras bort från alkoholen inte får någon hjälp alls hemifrån. Vi skall inte ta den möjligheten från de här föräldrarna att diskutera, att  man har rätt som förälder och som vuxen att säga åt barn att de inte skall dricka alkohol under 18 år. Tappar vi den villfarelsen att det är en annan kvalitet att vara barn än att vara vuxen är vi väldigt illa ute i det här samhället.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det finns vissa trender i årets budgetdebatt som har varit intressanta. En som har jag kunnat utröna bl.a. när jag har hört landskapsstyrelseledamöternas inlägg och framför allt finansminister Erlands inlägg är att det finns en viss stolthet över att man får, som det har uttryckts, ”nästan i balans”. Men det där stämmer inte riktigt. Det är en chimär. Det är nästan på gränsen till oartigt att utgå från att vi i lagtinget är så dumma att vi tror att budgeten nästan är i balans.

     

    Landskapsstyrelsens taktik har varit att rulla över ansvaret för budgetunderskottet på andra. Det har framkommit många gånger, men man har bara skakat det av sig. De första som får bära det är medborgarna: via förslaget om det slopade allmänna skatteavdraget, det är ofrånkomligt. Det andra är kommunerna: via lärarpensioner, sänkta landskapsandelar m.m. Men t.o.m. intressebolag har fått bära sitt ansvar. Det s.k. postrånet har blivit allmänt känt efter att Ålands framtid lade sin finansmotion om just den saken. Också från pensionsfonden har man plockat ut 10,4 miljoner euro.

     

    Det är klart att man kan säga att budgeten är i balans, men vem är det som har fått ta ansvaret och vem är det som har fått göra huvudjobbet? Ja, inte är det landskapsstyrelsen! Det är i främsta hand de åländska medborgarna, det är kommunerna, det är intressebolag.

     

    Finansminister Erland sade att bl.a. i Finland var det viktigt att stimulera konsumtionen för att hålla hjulen rullande, medan vi här på Åland skulle satsa på tillväxt. Det är bra tänkt, visst är det det, men då kräver det åtgärder för att det skall bli något. Och när jag läser i allmänna motiveringens konjunkturöversikt ser jag att inte ens landskapsstyrelsen själv tror på det som finansministern säger att är strategin, dvs. det står att läsa: ”Den viktigaste faktorn bakom den tillväxt som innevarande år medför torde vara att den privata konsumtionen, inte minst av servicetjänster som går starkt framåt med god draghjälp av en stegring av hushållens disponibla inkomster.” Visst är detta värt att notera när planerna faktiskt är det totalt motsatta, dvs. att minska hushållens disponibla inkomster via förslaget om det slopade avdraget som landskapsstyrelsen lade fram förra veckan. Just därför har jag och Ålands Framtid kritiserat förslaget gång på gång, för det här blir effekten. När det gäller tillväxt och företagens utvecklingsmöjligheter ligger fortfarande skattegränsoket kvar; för företag inom bl.a. högteknologisegmentet är detta en synnerligen betydande konkurrensnackdel. Därför hoppas jag att finansutskottet kan titta noga på den motion som vi har lagt om hur Åland eventuellt kunde få VAT-nummer åt våra företag. Det är någonting som skulle vara väldigt viktigt.

     

    Fru talman!

    En annan trend som finns och som funnits länge inom offentlig sektor på Åland är att alla skall ha sin egen utrustning. Samarbete och effektivitet har inte behövts de senaste åren, medlen har räckt ändå. Utrymmen och utrustning har inte behövt samanvändas, alla har fått sina egna önskemål tillgodosedda och följden har blivit ett synnerligen dåligt kapacitetsutnyttjande. När det gäller mötesrum och auditorium finns det en uppsjö runt om på Åland. Vi kan börja t.ex. i Kyrkby högstadieskola, ett synnerligen fint auditorium som används väldigt, väldigt sällan. Vi kan åka ett par kilometer in mot Mariehamn till Strandnäs högstadieskola, samma där! Vi kan åka till hotell- och restaurangskolan, vi kan åka till tekniska lärverket, till handelsskolan osv. plus att det finns konferensutrymmen runt om på hotellen här i staden som används ganska dåligt just på grund av att det offentliga har så mycket utrymmen redan. Skulle dessa resurser samordnas, ja, då skulle en stor del av kk-huset ha varit byggt redan! Mot den här bakgrunden föreslår vi att det ytterligare auditorium som är planerat att byggas vid sjukhuset skulle utgå ur budgetförslaget. Vi tror att det är viktigt att man inom den sektorn vårdar människorna i stället för att sitta ännu mera på möten.

     

    Lite samma fenomen ser vi också på, om jag kallar det så, simningens område. Då tänker jag inte bara på de mest flagranta exemplen, dvs. de två badhusen som är under uppförande i Mariehamn och i Godby, utan utöver dessa två badhus finns också Gullåsens rehabiliteringsbassäng, som nästan inte alls utnyttjas efter kontorstid. ”Det går ju inte att ha den någon annanstans” säger kanske någon, nej, det är klart att det inte går, det går inte på Åland, men det går på andra ställen! Det är så att man helt enkelt har olika avdelningar, man har ett äventyrsbad, man har en simanläggning och man har en rehabiliteringsavdelning. Men allt ligger i samma komplex för att minimera driftskostnaderna och för att möjliggöra en samanvändning och ett effektivt utnyttjande. Det här är begrepp som tyvärr är ganska okända på Åland. Att Folkhälsan i sitt samhällsfinansierade komplex kommer med ytterligare en badanläggning utöver de badfaciliteter som redan finns på stadens hotell – det bidrar bara till att vi har ett bra utbud, eller hur? Men jag hoppas ändå att det som jag nämnde har fått någon att börja tänka efter, för om jag citerar ltl Wiklöf, så brukar han säga ”vi kan inte hålla på så här”! Och jag håller med, vi kan inte hålla på och förstöra pengar på det här sättet.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Mycket av det som vi fick höra var nästan kopierat ur många av mina framställningar om en alternativ politik eller en kritik av den ekonomiska politiken att vältra över sina problem på enskilda och kommunerna. Det är roligt att vi är överens med Ålands Framtid om den analysen. Men det är en sak som jag tycker att ltl Anders Eriksson tar för lätt på och det är rehabiliteringsbassängerna. Allt fler människor är i behov av friskvård och rehabilitering av olika slag. Den bassäng som finns på sjukhuset används i behandlingssyfte och det är under medicinsk kontroll. När det gäller badhuset i Mariehamn är det till för dem som inte kommer in till ÅHS: s rehabilitering utan som av olika skäl har behov och mår bra av att få bada i en sådan bassäng. Att Folkhälsan vill satsa på en rehabliteringsbassäng kan ingen av oss göra så mycket åt. Men det visar på att det finns ett stort behov, för Folkhälsan har gjort noggranna undersökningar av vad de skall bygga i allaktivitetshuset, så jag tycker mera att det här är ett uttryck för att vi på Åland tillhandahåller den service som många personer med olika funktionshinder och sjukdomar är i behov av, och det tror jag är samhällsekonomiskt för oss alla.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det första var det fråga om en strikt borgerlig politik. Det är helt okej för mig att också sossarna driver det. När det gäller det som sades om friskvården är vi däremot inte lika eniga därför att det är bara att fara till närmaste anläggningar som finns i Sverige, t.ex. i Rimbo, i Danderyd eller i Fyrishov. Jag menar inte att alla olika behov skall kunna tillgodoses på samma tid i samma bassäng, utan jag menar att man samarbetar mycket när det gäller den service som behövs i sådana här anläggningar, t.ex. vattenverk; det finns mycket pengar att spara här. Jag vidhåller att orsaken till att alla vill ha sitt eget här på Åland gör att vi splittrar resurserna på ett mycket, mycket flagrant sätt, och det har vi inte råd att fortsätta med om vi skall driva en ansvarsfull ekonomisk politik, vtm Sundback!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara upplysa ltl Anders Eriksson om att Gullåsens bassäng är utnyttjad till max. Det går inte att få dit mera. Den används alla kvällar av olika patientföreningar. Jag är ordförande i en patientförening som gärna skulle vilja ha flera tider där, men på grund av att bassängen t.ex. måste rengöras under natten går det inte att klämma in flera tider. Den används t.o.m. på  helgerna för babysim och andra liknande funktioner, så just därför har t.ex. Folkhälsan gått in för en rehabiliteringsbassäng.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Raija-Liisa Eklöws replik var bra på det sättet, att Gullåsen inte är det bästa exemplet när jag pratar om dålig kapacitetsutnyttjande, det håller jag med om. Den utnyttjas bra, men när det gäller t.ex. babysim, som ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde, är det fråga om tre timmar på söndagen, resten av timmarna på söndagen står denna anläggning tom, så det är självklart att det finns också där en hel del att gör. Men jag har inte sagt att just den anläggningen är så speciellt dåligt utnyttjad.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag är uppriktigt sagt glad över att ltl Anders Eriksson gör i stort samma analys som jag har gjort vid två tillfällen här: det handlar om att vältra över en stor del av bördan, när man inte klarar att sanera landskapets ekonomi, på privata människor, på kommunerna. Det är alldeles uppenbart så och så hugger man naturligtvis lite otillbörligt av både pensionsfond och Posten. Det här är naturligtvis ingen utveckling som är bra. Det är som att höra ett eko också när vi diskuterar utnyttjande av de resurser vi har. Vi är emot att man skall bygga ett överstort auditorium på Ålands centralsjukhus i ett läge där vi har hur många tomma auditorier som helst. Vi måste utnyttja de resurserna först. Att samordna och samverka måste bli honnörsord, samutnyttja, vi kan inte för varje liten aktivitet försöka bygga stora anläggningar, möteslokaler som 90 procent av tiden står tomma men som ändå kräver uppvärmning och kostnader för lyse och annat. Det går inte! Det är det jag har kallat för åländsk elefantiasis, som måste brytas, vi måste ner på normalare nivåer därför att vi uppträder som supermakter, men vi är inte några sådana. Tack så mycket ltl Anders Eriksson!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Först en kommentar om Gullåsens terapibassäng och att det finns lediga tider där under söndagarna. Det är nämligen så att får du rehabilitering finns det också en fysioterapeut i tjänst och då skall det finnas fysioterapeuter i tjänst också på söndagar. Det är obekväm arbetstid och det kostar pengar. Men jag tycker att det är en god idé att i finansutskottet diskutera ÅHS:s auditoriums vara eller icke vara. Jag kan garantera att det är ytterst dåligt med mötesrum i sjukhuset - de är i princip obefintliga. Det är svårt att ha ostörda möten på de olika enheterna. Det är svårt att göra någonting konkret, man blir ofta störd helt enkelt. I ltl Anders Erikssons finansmotion står det: ”Mycket av arbetstiden inom offentliga sektorn utgår från möten. Den mötessjuka som råder leder många gånger till att arbetstiden inte räcker till för att utföra de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Följden blir att mer folk måste anställas till en offentlig sektor som redan är stor.” Vidare fortsätter Eriksson: ”Samarbete och effektivitet har inte behövts de senaste åren. Medlen har räckt till ändå.” Jag slår ett slag för att börja samarbeta mera på Åland. Det tror jag att vi alla är betjänta av, men, trots allt, en förutsättning för allt samarbete är – tro det eller ej – just möte mellan människorna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När ltl Sjögren säger att om Gullåsen terapibassäng skall utnytjas på söndagen är det obekväm arbetstid för fysioterapeuter. Min egen erfarenhet är, både från Rimbo och från Fyrishov, att när man är med barnen där kan man använda också de utrymmen som under kontorstid används för fysioterapi. Det är just det jag säger, att du kan använda dessa utrymmen för någonting annat, du kan använda dem mera effektivt. När det gäller mötessjukan som ltl Sjögren citerade ur vår motion har det framkommit alltmera från svenskt håll att trots att man anställer mer och mer folk till vården så blir det mindre och mindre tid för patientmottagande. Byråkratin har växt lavinartat. Inte är det något specifikt för Åland, utan detta är en trend överhuvudtaget, men folk som kommer och jobbar inom ÅHS, både från Sverige och från Finland, säger att de är förvånade över den stora byråkrati som råder just inom den organisationen. Det pekar på att situationen åtminstone inte är något bättre där.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman

    Fru talman!

    Trots att jag inte har så mycket skäggväxt tar jag tillfället i akt att tala ur skägget nu när det är allmänpolitisk debatt i samband med budgeten. Det är ju det tillfälle där vi lagtingsledamöter har möjlighet att prata i princip om vad som helst som inte strider mot god sed. Jag fortsätter att prata, som jag sade, från höften i smörgåsbordform om några olika saker som jag har reflekterat över.

     

    Först vill jag kort kommentera det som ltl Åke Mattsson om attityder hos ungdomar. Det är väldigt väsentligt att veta att det viktiga är attityderna hos ungdomarna. Attityder skapar man sig på basen av en massa influenser man får. Visst är det så att allt vad vi vuxna, föräldrar, släkt, lärare osv., tänker, säger och gör spelar in när man skapar sin attityd, men jag har sagt det många gånger  här tidigare att ungdomarnas attityd är en väldigt viktig byggsten i samhället. Det är den attityd man tar med sig in i framtiden. Det är ofta så att vid ett visst tillfälle permanentar man delar av sin attityd och sedan är det oftast sådan genom livet, som sades av ltl Åke Mattsson.

     

    Fru talman! Till någonting helt annat. Det har varit mycket diskussion om bostadsbyggandet. Den nu avgående landskapsstyrelsen har infört ett system med direkt lån som man enligt min mening felaktigt påstår att har satt fart på byggandet. Det som satte fart på byggandet var landskapsstyrelsen Roger Janssons reform av bostadsfinansiering och hyreslagstiftning. Farten sattes under 2000, sedan har nivån hållits på ungefär samma, den har sjunkit lite efter lånen. Det beror på att när man införde lånesystemet satte man ramen: så här många miljoner har vi att låna ut och inte mer, medan under räntestödstiden lät marknaden avgöra hur många bostäder som behöver byggas. Man lät Marstad och de andra bostadsbolagen avgöra den behövliga mängden. Den orimliga ekonomiska uppbyggnaden av systemet har tidigare påpekats; om vi får en hög inflation får vi inte alls tillbaka pengarna som vi har lånat ut till den låga räntan. Att låna ut till en lägre ränta än den marknadsmässiga innebär, som jag tidigare har påpekat, en subvention, så att man antingen måste låna pengar till en dyrare ränta än vad man lånar ut eller så att man måste låna ut kassamedel till en lägre ränta än vad man annars kunde få genom att placera den. Hur man än ser på detta är det ingen bra affär för landskapet. Det här är egentligen detaljer och huvudsaken är att bostäder byggs, men det allvarliga i att vi nu bygger så mycket bostäder oavsett finansieringssystem är att nu är det fruktansvärt dyrt att bygga och det gör att hyrorna blir väldigt höga. Det är en paradox därför att det är nu vi behöver bostäder och det är nu det är dyrt att bygga, fast man borde bygga bostäder när det är billigt. Det är ingen lätt sak att få bostadsbyggandet rätt i konjunkturen. Men det skulle inte förvåna mig om det blir så nu att om vi går in i en lågkonjunktur har vi byggt en massa bostäder och upphör med det när vi borde bygga och så kommer vi dessutom att få tomma bostäder. Kom ihåg att jag har sagt det här! Det var nämligen likadant i början av nittiotalet; då byggde man massor av bostäder och mitt i allt hade man tomma bostäder. Vi kan inte tro att det är sant i dag när det fortfarande är bostadsbrist, men det trodde man inte då heller, så det här är en fråga som man bör analysera noga och den nya landskapsstyrelsen bör noggrant tänka igenom finansieringssystemet för att få det konjunkturanpassat.

     

    En annan sak, som jag har opponerat mig mot i systemet, är skillnaden i subvention mellan olika sorters boende; man uppmuntrar och subventioner hyresboende mycket mer än ägarboende och jag är av den åsikten att man bör i första hand bereda så många som möjligt möjlighet att äga sin bostad. Med det här systemet är subventionen bra mycket större för en hyresbostad än för en ägarbostad. Jag gjorde också uträkningar på det; direkt i siffror kan man säga att det skiljer en halv procent på räntan eftersom räntestödstagarna – som bor i hyresbostäder – betalar 2,5 procent i egen ränta medan låntagarna betalar 2 procent, t.o.m. ännu lägre på landsbygden och i skärgården. För en ägarbostad är den egna räntan 3,5 procent, alltså 1,5 procent högre, en avsevärd skillnad. Jag har tidigare bett finansutskottet att för en gångs skull reda ut de här begreppen, men jag har inte fått gehör för det – och jag förstår varför, för då skulle jag ju få rätt, fru talman!

     

    En annan sak som jag har framfört tidigare och som vi obundna har haft seminarium om är en fast förbindelse till Föglö. Fast förbindelse till Föglö genom tunnelbygge och därtill anslutna bankar och kanske någon liten bro är fullt ekonomiskt realistiskt med de ramar vi i dag har för trafiken till och från Föglö. Med de anslag vi har för Knipan i drift och om man också räknar in att en färja skall nyinvesteras så är det fullt möjligt att förverkliga en fast förbindelse. Därtill skall man lägga den positiva ekonomiska effekt det skulle ha för främst Föglö men också för hela södra skärgården. Kökarborna skulle få ungefär en timmes väg till fast land över sjön, sedan kunde man köra bil resten av vägen. Det skulle vara den absolut viktigaste regionalpolitiska satsningen vi kunde göra för skärgården, som dessutom inte skulle kosta just något mera än vad trafiken kostar i dag. Skall man göra satsningar på Föglö, som t.ex. golfbanan, måste man hastigt ytterligare utöka färjtrafiken med troligtvis dubbelkapacitet mot vad det är i dag. Vi vet att Knipan är för liten redan i dag sommartid, man måste ha en extra färja. Då kommer det att bli så att eventuella satsningar på Föglö bromsas av att det inte finns färjkapacitet. Det där är också en stor fråga. Jag ställer mitt hopp till den nya landskapsstyrelsen att man nogsamt gör en förprojektering över projektet och ser hur det kan finansieras och var det kan byggas osv. samt så småningom förverkligar det.

     

    Vi borde överlag fundera på investeringar där vi satsar oss ur höga driftskostnader. Det är fel tid att börja fundera nu, man borde ha gjort det när vi hade mycket pengar; i stället för att kanske bränna dem på annat borde vi ha investerat oss till en bättre ekonomi driftsmässigt, men det går även att göra nu.

    Fru talman!

    När det gäller radio och TV ställer jag frågan, som jag har gjort tidigare, om vi inte borde satsa på TV-produktion på Åland. Vi vet att det i dag går att producera TV med bra kvalitet till ett helt annat pris än vad det kostar med det s.a.s. gamla sättet att tänka. Det går att producera TV mycket billigare än med det gamla sättet att tänka och där är min fråga om vi inte borde omfördela resurserna så att vi har en viss TV-produktion på Åland. Jag menar inte att vi skall ha lika mycket som man har i Sverige och Finland, men en åländsk TV-kanal som sänder dagligen tycker jag borde vara ett mål. Det fanns redan i regeringsprogrammet för landskapsstyrelsen Nordlund 1, på mitt initiativ och det tycker jag att man på allvar borde utreda. I likhet med flera ledamöter är jag också starkt kritisk till satsningen på digital-TV. Vi skall veta, fru talman, att Sveriges television i dagarna har gått ut med att man inte kommer att bygga ut marksänd digital-TV till alla medborgare i Sverige, utan man kommer att hänvisa dem till att motta satellitsändningar. Sällan har jag väl fått så rätt för en käpphäst som jag driver här i Ålands lagting än det, för jag har hävdat, att varför skall vi bygga två parallella distributionssystem när man i stället kunde ordna så att folk tar emot dem med parabol. Det är ganska intressant att se att nu gör man så i Sverige. Alla kanaler som vi trånar efter finns redan i etern – det har jag förklarat många gånger här i Ålands lagting.

     

    Jag ber alltså finansutskottet noga fundera på om man inte kunde skjuta satsningen på framtiden. Vi vet också att många medier går ihop; vi har en uppsjö av radiosignaler i luften, vi har radio- och TV, vi har mobiltelefoni, här i lagtinget har vi trådlöst W-lan, Blue Tooth osv. Det finns en hel skog av olika distributionstekniker och alla bedömare är ense om att någon gång kommer dessa att samlas till en enda standard och teknik; när det sker och hur det sker är en sak, men det kanske är ganska snabbt, det vet vi av erfarenhet.

     

    Fru talman!

    Vidare till miljöarbetet där det igår var ett väldigt intressant seminarium om fiskodling på land. Det var ett norskt konsultföretag som gav sin syn på möjligheter till fiskodling på land. Det var ett norskt konsultföretag som gav sin syn på möjligheter till fiskodling på land på Åland. Flera lagtingsledamöter borde ha varit närvarande, tyvärr var det ganska kort varsel. Man sade att det är helt omöjligt att med lönsamhet odla lax på land, och om man gör det kan man nå en reduktion på ungefär 30 procent av utsläppen. På land kan man däremot odla andra arter men som inte är etablerade i dag vare sig på marknaden eller rent tekniskt. Att dra ner utsläppen från fiskodling med hälften, som har diskuterats, innebär alltså i realiteten en neddragning av näringen, det måste man ha klart för sig, det finns ingen teknik i dag där man kan dra ner utsläppen med mer än i stort sett 30 procent. Det finns lite detaljer som man kan göra, enligt konsulten. Man kan odla större sättfisk osv. innan man sätter dem i havet och man kan effektivisera utfodring osv., men det är någonting som fiskodlingsnäringen redan i dag gör. Det var intressant att höra hur de gör i Norge för det är så många som har pratat om norrmännens odling på land, och nu vet vi.

     

    Fru talman!

    Jag har intresserat mig för den s.k. 18 punkters listan. Jag tycker att det är den intressantaste delen i budgeten där man från landskapsstyrelsens sida föreslår strukturella förändringar, inbesparingar och saker som kan göras för att minska budgetens omfattning. Man borde lägga större vikt vid treårsplanen. Egentligen är den lika viktig, om inte viktigare, än nästa års budget. Om man jämför med att köra båt i skärgården, så kan man inte hänga över förstäven och titta rakt ner om det kommer någon grynna utn man måste titta lite längre fram, vilka holmar man kör igenom så att man följer farleden. Det gör vi i treårsplanen, så den borde man lägga större vikt vid. Jag tycker att många av de 18 punkterna är bra; jag har själv möjlighet att bidra med säkert tio punkter, med den kännedom jag har om landskapsstyrelseförvaltningen. Sådana här punkter borde man jobba långsiktigt med. Redan nu borde man jobba med de strukturella förändringar som skall vidta 2005-2007; det går inte att hugga med en gång utan man måste förbereda i förvaltningen osv.

     

    Till sist, fru talman, till en annan liten käpphäst som jag har drivit här i Ålands lagting. Jag ställde ett spörsmål om språkpolitiken under förra perioden som resulterade i att lagtinget unisont röstade för en kläm där jag föreslog att det skulle tas fram en språkpolitisk vitbok. Arbetet har påbörjats och det har kommit en utredning där man har intervjuat folk från offentlig sektor och från det privata näringslivet, både från stat, kommun, landskap och olika företag. Vid genomläsning av den utredningen står det fullkomligt klart för mig, om man jämför med sägnen, att kejsaren är utan kläder – han står spritt språngande naken, den kejsare som vi så långt som möjligt nog har velat förse med fina nya kläder är tyvärr naken!

     

    Jag skulle vilja kasta ut en brandfackla. Jag tycker att om man läser den och drar slutsatsen av den har det folkrättsligt gått så långt att Ålandsfrågan från 1921 i princip är öppen i dag, eftersom Finlands grund för suveränitet över Ålandsöarna i dag i praktiken saknas. Så allvarligt ser jag på det här. I belysning av det bör man granska detta vidare. Man bör framför allt bestämma sig: hur skall vi ha det. Är det okej med den här utvecklingen eller är det inte okej? Är det okej att den fortsätter som den har hållit på i, säg 20-30 år bakåt, att den fortsätter så 30 år framåt eller vill vi bryta den? Jag vill inte att den fortsätter. Jag vill att orden i självstyrelselagens 36 §, där det står att Åland är enspråkigt svenskt, har någon annan innebörd än att de bara står där i självstyrelselagen och att de nämns i framtida historieböcker. Det är väldigt viktigt; annars är det här parlamentet och den landskapsstyrelse som vi håller på att utse helt onödigt, det här kan vi hyra ut till konferenser, vi behöver inte ha något kk-hus – konferensturismen kan ta över självstyrelsens lokaliteter när vi indirekt har avskaffat den! Grunden för självstyrelsen existerar inte längre om man ser den krasst folkrättsligt, om vi låter den här utvecklingen fortgå. Många har tidigare från denna talarstol påstått att så här kommer att ske;  redan på sextiotalet förutspådde man en sådan här utveckling, och vi är där nu! Läs utredningen, vi är där nu! Det är ytterst allvarligt. Det kan hända att jag har fel, att jag och de som har samma åsikt som mig är en minoritet som så småningom inte finns här i Ålands lagting, och väljer Ålands folk så, får jag väl ge mig! Man känner sig snart som en indian, man får väl leva i något reservat! Nå, det där var en liten brandfackla, men kom ihåg att dithän går utvecklingen.

     

    Ltl Beijar, replik:

    Fru talman!

    Från ltl Sundmans smörgåsbord skulle jag vilja kommentera hans inlägg om bostäder. Jag fick uppfattningen att han ansåg att man små småningom borde begränsa produktionen av hyresbostäder för att vid eventuellt snart har för många av dem. Vi socialdemokraterna delar inte hans uppfattning i den frågan; utgående från all statistik står fortfarande ett hundratal i bostadskö. Vi kan konstatera att många i vårt samhälle inte har råd, och kommer inte heller att ha råd, att skaffa sig en egen bostad. Det är väldigt viktigt att fortsättningsvis skapa så goda förutsättningar som möjligt för att kunna producera hyresbostäder. Det har också att göra med att hushållen blir allt färre, består av allt färre personer. Jag kan informera ltl Sundman om att av stadens budget framgår det för närvarande bor det i Mariehamn 2,19 personer per hushåll, så behovet av hyresbostäder kommer att vara stort även i framtiden.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag sade inte att vi skall upphöra med produktion av hyresbostäder, men vi skall ha en balanserad tillgång av olika sorters bostäder. Där behövs bostäder av alla sorter, hyresbostäder både för fullt friska arbetande människor, det behövs för personer med handikapp osv. Det behövs framför allt ägarbostäder. Där skiljer jag mig från socialdemokraterna – vi brukar ofta vara överens – att jag tycker att man i första hand skall uppmuntra folk att äga sitt boende som en placering för framtiden, som en liten pensionsgrej. (Från salen:om man inte har råd?) Nog skall vi ge så många som möjligt råd, på det sättet skall vi subventionera folks boende; då skall man inte subventionera att det snedvrider, att man bor på hyra genom en väldigt stor subvention och i ägarbostad med en väldigt liten. Givetvis skall vi subventionera progressivt, så att de som har lägre inkomster får mer än sådana som har råd att köpa sitt boende av egen kraft. Jag vidhåller min åsikt att det byggs så mycket bostäder att vi kan komma till det att det kommer att stå tomma bostäder. Det låter otroligt, men jag upplever sådana tider nr konjunkturen svänger osv.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Bara en kort fråga med anledning av ltl Sundmans anförande. Genom att läsa vitboken är det alldeles klart, säger ltl Sundman, att därmed är grunden för Finlands suveränitet över Ålandsöarna undanröjd. Ett förtydligande skulle måhända vara på sin plats!

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    När Finland av Nationernas Förbund 1921 i juni tillerkändes suveränitet över Ålandsöarna förband man sig att ge garantier för vårt svenska språk, vår kultur och våra lokala sedvänjor. Jag vill säga att till den del det gäller garantier för vårt svenska språk har det gott så långt att den grunden i dag saknas. De garantierna har man inte kunnat ge. Jag vill inte bara skylla på republiken Finland; vi har inte själva enligt min mening tillräckligt tydligt drivit dessa intressen från åländsk sida, med hänvisning till de garantier vi har fått, alltså hela grunden i självstyrelsesystemet, hela upplösningen av den så heta Ålandsfrågan. Det är så jag ser det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag är inne på samma ämne som diskuterades i det senaste replikskiftet. Jag tycker det ännu blev lite oklart, speciellt att folkrätten nu också skulle ha upphävts via utredningen/vitboken. Det var ett intressant påstående! Det är oklart vad som avses med det. Om vi själva bär en så stor skuld till detta förfall, skulle det vara intressant att höra vilka åtgärder som ltl Sundman tycker att man skall vidta, speciellt om det har gått så långt att det liksom är kört med enspråkigheten! Är det månne aktuellt med någon form av etnisk rensning av de medborgare som talar flera språk? Är det företagare som anställer finsktalande, kanske de måste få någon slags näringsförbud eller på vilket sätt skall man konkret stävja detta förfall?

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Att nämna ordet etnisk rensning i detta sammanhang är typiskt vtm Sundback. Om man skall prata om etnisk rensning är det i så fall den etniska rensningen som pågår som skall avslutas i t.ex. den formen att vi jagar bort våra ungdomar till Sverige och där blir de; 70 procent av dem som studerar gör det i Sverige och så blir de flesta där enligt undersökningar. Men att tala om etnisk rensning! Det är ett obehagligt ord som inte hör hemma den här diskussionen.

     

    När det gäller konkreta åtgärder för att bevara Åland svenskspråkigt har jag framfört många konstruktiva förslag och jag tror bl.a. på ökat samarbete med Sverige. Vi skall komma ihåg att vi har väldigt nära till ett land på 9 miljoner människor som pratar vårt språk. I ett öppet, globaliserat och europeiserat samhälle kan det inte vara så stor skillnad vart vi är knutna, vart vår nagelsträng går, om vi har samarbete med svenska och är beroende av svenska myndigheter eller finska och är beroende av finska myndigheter. Jag tror att Sveriges, Ålands och Finlands regeringar måste sätta sig ner och diskutera innebörden och innehållet samt åtgärder med anledning av den överenskommelse som Sverige och Finland har tecknat om Ålands bevarande som svenskspråkigt landskap. Den måste börja träda i kraft; det är en av de viktigaste instrumenten som vi måste börja utnyttja för att bevara vårt svenska språk. Samtidigt måste vi komma ihåg att lever i en öppen värld och i ett avreglerat samhälle. Vi kan inte bestämma att det här och det här företaget får inte anställa en person som kan språk eller inte kan språk, utan det har vi för länge sedan lämnat bakom oss. Vi kan bara skapa förutsättningar och i stort styra samhället och de regelverk som vi har kvar. En saklig debatt måste man i alla fall kunna föra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad över att ltl Sundman tog upp den här frågan. Jag var också ganska kritisk och hade lite farhågor inför den första utredningen. Resultatet blev tyvärr lite som jag väntade. Jag tror att det gick lite till så att man ställde frågan, att behöver ni finska, kan ni finska? – och som man ropar i skogen får man svar! Jag känner att utredningen skall nog bara ses som en allra första liten utredning. Med tanke på den utveckling vi ser i Svenskfinland, där man inte ens i de svenska skolorna i dag kan svenska längre, är det nog värt att vi funderar många gånger på detta. Den fortsatta behandlingen, som skall ske i självstyrelsepolitiska nämnden, blir nog en väldigt viktig uppgift för att vi faktiskt skall se till att vi har våra garantier för svenskan och kulturen samt sedvänjorna kvar. Jag vill bara tacka ltl Danne Sundman som tog upp frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag vill också hoppas och jag tror verkligen att utredningen är överdrivet negativ. Jag hoppas också att de farhågor jag målar upp är överdrivet negativa, men tyvärr är det nog tungt att vara positiv i dessa frågor med tanke på de signaler man får. Som sagt, det viktiga är att vi företrädare för Ålands folk bestämmer oss hur vi vill ha det, vad har vi för strategier. Det viktigaste innehållet i vitboken som nu skall tas fram i samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden är: hur är det vi vill ha det? Vi måste verkligen krypa fram ur våra åsiktsfållor och säga vad vi vill ha för utveckling. Jag säger tydligt, att jag vill inte att den här utvecklingen skall fortsätta, jag vill att vi skall göra drastiska saker, och det kan tänkas drastiskt att öka samarbetet med Sverige, men det är fullt möjligt i dagens öppna värld att göra det. Oavsett vad vi i framtiden kommer att ha för konstitution för Åland, kommer vi att vara självstyrda eller kommer vi att vara självständiga – vi ser att det finns två platser som nu talar tydligt för det – så måste vi öka samarbetet med Sverige, det är väldigt viktigt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Slut19novFredrikK

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    Jag skall inte bli så långrandig i dag, det lovar jag. Jag märker att vi är på slutrakan av budgetdebatten. Det finns några saker som har präglat debatten i dag och det är kk-huset samt ungdomsfrågorna. Jag tror att det som är den tuffaste uppgiften för finansutskottet nu att sätta sig in i konkret är kk-husets vara eller icke vara och hur man går vidare med det.

     

    Pratar man med politiker utanför detta forum säger de att det offentliga byggandet borde minska lite. Tittar vi i bilaga 3 och vad som skall byggas är det faktiskt otroligt mycket som skall byggas i den offentliga regin. Det slår fel på ett litet annat sätt också. Jag pratade med en byggare bara för någon dag sedan och han sade att det är faktiskt så att om en privat person vill ha någonting byggt i dag i sitt hem eller bygga ett nytt eller bygga någonting annat är det ungefär tre gånger dyrare än vad det egentligen borde vara i dag, om du hittar någon som verkligen har tid att komma och bygga åt dig. Det betyder också att många i det privata näringslivet som vill expandera, som vill bygga ut och kanske skapa fler arbetsplatser i sin verksamhet, säger att vi har faktiskt inte råd att bygga just nu, vi måste vänta, för det är alldeles för dyrt att bygga. Det är precis så och tittar vi runt omkring oss har vi bara på de senaste två åren dragit igång de båda badhusen, tekniska verket i Mariehamn, vi har IT-byn; förutom alla skolor och allt annat som måste byggas så är det väldigt mycket som har dragits igång som jag tycker att nu måste vi vara så pass ärliga också att vi säger att vi måste ta ett ansvar och stanna upp lite och tänka till: skall vi verkligen dra igång och sätta igång och bygga ännu mera. Det kan hända att kk-huset är en så otroligt bra investering i framtiden att vi måste göra den. Det roliga i den här diskussionen är att man å ena sidan säger att vi måste dra ner på det offentliga byggandet, vi kan inte hålla på som vi håller och å andra sidan säger vi, att vi har inte råd att låta bli heller! Det här en vågskål som är svår att väga upp. Jag tittade på några av motionerna som jag tycker är väldigt bra: ÅHS:s auditorium t.ex. Behöver vi verkligen gå in och bygga det nu? Jag anser att man där måste ta sig en funderare till. Det har en dimension till i och med att företagarna inte bygger ut sin verksamhet därför att det är för dyrt; sålunda bromsar vi hela utvecklingen i samhället också. Det är faktiskt väldigt viktigt för finansutskottet att titta på detta.

     

    När det gäller ungdomsfrågorna tyckte jag att det var ett fränt anförande som ltl Åke Mattson hade. Jag håller fullständigt med honom när han säger att barn gör inte som man gör, utan de skall göra som man säger om man är vuxen och förälder. Jag har inte själv barn, men jag har haft förmånen att få vara med och uppfostra några ändå. Så är det! En vuxen har olika rättigheter och skyldigheter mot vad ett barn har.

     

    I dag har det också pratats om bristen på engagemang för ungdomar. Det är faktiskt ett litet problem. Aldrig någonsin tidigare är det som det är nu med att generationsväxlingarna är ett stort problem. Tittar man i Finland handlar det om 40.000 företag som inte har någon son eller dotter som vill ta över sin fars eller mors firma. Vad beror det på? Jag tror att det är hela samhället vi lever i. Vi får skylla oss själva vi politiker som har skapat detta samhälle, att det är för bekvämt, det är för enkelt att utbilda sig och få ett bra jobb. Varför inte skapa sig själv ett bra jobb. Det alternativet har vi inte matat in i våra ungdomar på samma sätt som det kanske gjordes för 20-30 år sedan, att du får skapa din egen framtid. Jag tror att entreprenörskap och entreprenör föds av viljan att få skapa sin egen framtid och göra den själv bättre. Det är liksom lite för enkelt att i dag acceptera att, ja, men, samället går ut på att vi skall ha en lön, två personer i en familj skall ha en lön på 2.000-2.500 euro när du har det bra, vilket är jättebra! Du skall ha en anställning där du har fritid på kvällarna, där du kan göra vad du vill, där du har fem-sex veckors semester, vilket är jättebra. Det är underbart för alla dem som kan ha det så, men det har skapat att de som ser sina föräldrar jobba kanske 16-17 timmar tio år i streck utan semester, de säger, att jag vill inte ha det så där. Jag vill inte jobba och slita i mitt anletes svett för att få mat på bordet. Det är lättare att ta ett jobb någonstans och bli anställd. Det är där jag tror att vi har problemet som vi måste försöka ändra på. Det är jättelätt att säga att vi måste ändra på det, men hur skall vi göra det?  Problemet är som jag ser det att vi inte riktigt har verktygen som vi borde ha för att kunna ändra på det, vi har inte behörighet över arbetsmarknadslagarna. Exempelvis är det så att en ungdom i dag har inte riktigt lätt att få ett sommarjobb. Senaste åren har det bara blivit så att du egentligen måste vara 18 år och ha körkort för att få ett sommarjobb för en arbetsgivare måste betala samma lön till en femtonåring som till en artonåring med körkort vilket gör att han i alla fall kanske väljer artonåringen. Det är en sak. En annan sak är att man borde få möjligheten att tjäna lite mera pengar om man har sommarjobb eller jobbar extra som ung. Någonting som jag tycker att egentligen är ruttet är att en ungdom som skaffar ett jobb, han får inte pensionspengar på sin lön förrän han fyller 23. Det är egentligen jättekonstigt, men arbetsgivaren skall betala pensionsavgifter för den ungdomen ändå. Det är sådana saker som inte vi kan styra över men som vi på sikt måste börja fundera över hur vi skall kunna bygga det här Åland bättre.

     

    Jag vill kort ta upp frågan om jämställdheten. Det är jätteviktigt, säger alla. Alla tycker att det är så bra och så jämställt när vi har tre kvinnor som talmän i presidiet. Jag hoppas att vi har valt dem och jag har valt de tre kvinnorna för deras kompetens skull. Men vad man inte säger är att det egentligen inte är jämställt: tre kvinnor är väl inte jämställt! I nästa mening säger man att det är så hemskt när det är mycket män som ordförande för utskotten. Vad menar man egentligen? Är det bra att det är jämställt eller är det inte bra att det är jämställt?

     

    Jag tycker att man skall ha rätt person – kvinna eller man – på rätt plats. Det måste vara det första. Sedan är det helt klart att jämställdhet också är bra, men man måste också nämna det i båda relationerna till varandra.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Jag blev glad när jag fick höra ltl Fredrik Karlströms resonemang, särskilt kring det offentliga byggandet. Det var också som ett eko av mitt eget inledningsanförande och jag tycker att det var bra att höra. Jag förstod på honom också att det han vill prioritera – förtydliga för mig om jag har fel –är det som primärt är lagstadgat i första hand. Det har vi en skyldighet att bygga. I andra hand måste vi kunna pröva om det som därutöver finns på agendan ligger rätt i tiden eller inte. Men så mycket är alldeles klart att vi har haft en överhettning på byggmarknaden redan i år och risken är att den blir ännu mycket större kommande år. Faran med det är, precis som ltl Karlström sade, inte bara att folk har mycket arbete, utan faran är att priserna far alldeles åt fanders och det är många som straffas av en sådan inflationsutveckling. Jag förstod ltl Karlström så att det vi åtminstone måste bygga är det som vi har lagstadgade skyldigheter att göra och det andra är sådant som vi sedan kan prioritera och ta såsom tiden visar sig lämplig.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag anser att man måste kunna skjuta upp vissa projekt på framtiden. Den makten måste vi kunna ha i detta forum. Öser man på för mycket på byggmarknaden skall vi tänka på att arbetskraften kommer utifrån, och det är inget fel att det kommer hit folk och arbetar, men problemet blir det att de får sina löner och skatterna betalas någon annanstans, de betalar inte maten, hyran och konsumtionen på samma sätt som en bofast, vilket inte heller är riktigt bra. Vi borde därför med de offentliga medlen sprida ut byggandet så mycket som vi bara kan. Det här är så logiskt för alla, ingen säger emot, vad jag vet. Det är ingen som säger att vi borde öka på den offentliga byggtakten. Men det här är någon sorts balansgång också var vi skall gå in och hur vi skall gå in. Vi måste också vara beredda att när det kommer en lågkonjunktur i byggbranschen ha projekt som vi bara kan slå igång med en gång. Det får inte bli att vi har en projektering på tre-fyra år och så kommer allting igen! Det är alltså en balansgång som vi måste jobba vidare på och som jag hoppas att jag kommer att få göra i den kommande landskapsstyrelsen.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Karlström skall titta tillbaka på självstyrelsens drygt 80-åriga historia och titta lite på könsfördelningen bland talmännen. Jag rekommenderar också ltl Karlström att läsa jämställdhetsdelegationens eminenta lilla skrift Kvinnor och män på Åland 2003. När det gäller jämställdhet är nämligen kunskap grundbulten i engagemanget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag är lite inne på samma spår som ltl Sjögren. Det är fantastiskt hur snabbt män reagerar om det inte är ungefär matematisk balans mellan könen i olika organ. Däremot är man ganska villig att acceptera majoritet män och också helt manlig representation. Om vi tänker att det tog 80 år tills Åland fick den första kvinnliga talmannen, så är det konstigt att under dessa 80 år kan jag inte tänka mig att det förekom några upprörda stämmor över att det var så manligt dominerat. Jag har hört flera som har upprörts över att det är tre kvinnor som är talmän. En del är stolta och andra upplever det tydligen som ett väldigt hot. Om man då utgår från de här 75 åren när det satt bara män, så måste det ha funnits mellan 50 och 60 män som har varit talmän – nu är vi kanske fyra eller fem som har innehaft de här posterna under några år. Vi kvinnor har alltså ett stort balansunderskott att ta igen, vi borde sitta 50 år till, bara kvinnor, för att vi skulle uppnå balans i den här frågan. Det är intressant med frågan om kompetens. Man är vanligtvis kompetent kvinna om man jobbar på mäns villkor! Om man är på rent kvinnliga villkor blir man ofta inte tagen på allvar.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag skall inte gå in i den här debatten alldeles för djupt för jag tror att vi tycker samma sak fast vi försöker förmedla det lite olika. Jag tycker däremot inte att man kan gå tillbaka så pass långt och försöka hitta fel i historien, för då kommer man att hitta mycket som är fel. Nu måste vi leva efter det som är nu. Jag anser faktiskt – om jag sedan har fel – att det är inte jämställt att det är tre stycken där det är tre platser. Däremot tycker jag att det är jättebra. Man kan inte leta fel i historien för då hittar man mycket fel utan se framåt, vtm Sundback!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Fredrik Karlström har i likhet med många under de här dagarna tittat oss som sitter i finansutskottet väldigt djupt i ögonen och sagt att nu har ni verkligen en uppgift! Ibland har det nästan känts som om vi skall börja bereda frågorna eller kanske t.o.m. avgöra dem – så är det naturligtvis inte. Vi kommer naturligtvis att utreda allting efter bästa förmåga och komma med ett förslag till lagtinget. Det är sedan vi som här tillsammans tar besluten.

     

    Beträffande investeringarna ger jag både ltl Fredrik Karlström och många andra som har uttalat sig rätt i att vi inte kan investera hur mycket som helst och vi måste framför allt också se till att det sker i balans med byggkonjunkturerna.

     

    En retorisk fråga måste man ställa sig när det gäller kk-huset. Om man kommer man fram till att det är en viktig satsning för att nå bättre resultat inom konferens- och kongressturismen och om man tror att det ger pengar, skall i så fall historiska felsatsningar belasta en sådan framtida investering?

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Först till uttalandet om att det skall vara balans i konjunkturen. Det håller jag fullständigt med om. Det är just det jag försöker säga, att man i ena handen vill ha allting i balans med konjunkturen, men i andra handen säger att vi måste köra igenom de här projekten. Jag sade i mitt anförande igår att jag tycker att finansutskottet skall fundera på om det är verkligen är den absolut bästa satsningen att sätta 16-17, upp till 20 miljoner euro eller vad det kommer att sluta på, eller finns det andra alternativ. Jag ger mig om det är så att man säger jo, det här genererar mest övernattningar, det här genererar mest attraktionskraft till Åland, det här kommer vi att kunna se kringeffekter av som inte ens går att räkna hur mycket det kommer att bli, då är det självklart att vi skall göra en sådan investering!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag noterade att det var många som drog lite på munnen när ltl Karlström ”spånade lite runt” den minskade entreprenörsandan. Det är synd egentligen, skall man dra på munnen skall man nog dra mungiporna nedåt i så fall. Det är ett ganska stort problem som ltl Karlström tar upp. Det är väldigt få företag som startas. Vi framställer gärna Åland som ett entreprenörsamhälle. Vi var ett entreprenörsamhälle, men det är få företag som startas nu. Det är lite för bekvämt. Det som ytterligare kommer att hända och som inte har varit uppe i den allmänna debatten är att mycket kapital kommer att frigöras. Med det menar jag att många av Ålands främsta entreprenörer är på väg i pension eller i värsta fall ännu längre och frågor som : Vem tar över, vem driver vidare, vem förvaltar kapitalet, vem startar nya företag, vem skapar den välfärd nästa generation behöver? Det här är oerhört viktiga frågor, så jag vill ge en eloge åt ltl Karlström och även till ltl Sundman som tog upp lite likartade frågor. Det här är framtidsfrågor att diskutera och jag hoppas att vi kan diskutera frågorna vidare, kanske rentav med ett bra underlag från den kommande landskapsstyrelsen. Än en gång tack!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Karlström gjorde en ganska ytlig analys av jämställdhetsläget. Jag tycker på inget sätt att tre kvinnor i talmansrollen kan kompensera på det sätt som kvinnor strukturellt förfördelas i vårt samhälle. Jag tycker heller inte att det är rättvist att säga att det uppväger att alla utskottsordförandena i dag är män. Det är fortfarande en obalans som vi måste ta itu med. Jag tycker också att det är fel att man ser på talmännen som representanter för sitt kön och inte på det att det är tre kvinnor som har jobbat oerhört länge i lagtinget och är synnerligen värda att ha dessa poster. Jag vill också påminna om att jämställdheten på intet sätt bara går framåt i vårt samhälle. Det har i många år redan talats om en backlash, alltså att det går tillbaka, och det ser man framför allt i kommunernas representation. Ur jämställdhetssynvinkel gick kvinnorepresentationen bakåt i det här valet. Här i lagtinget är det fortfarande inte jämställt. Ålands Framtid har 100 procent män, Frisinnad Samverkan har en kvinna gentemot tre män, obundna har en kvinna gentemot två män, liberalerna har tre kvinnor och fyra män och centern har tre kvinnor och fyra män. Sossarna däremot har jämställt och det här tycker jag att visar att vi är ett parti som tar jämställdheten på allvar. Jag vet att män brukar tilltalas av att tävla, så nu tycker jag att vi skall tävla i jämställdhet – så kom igen nu grabbar!

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    För det första vill jag säga, att jag anser inte att vi har uppnått fullkomlig jämlikhet med att vi har valt tre talmän i talmanskommissionen. Det var inte alls det jag försökte säga. Det är säkert lång väg kvar att gå. Det är en bra början. Jag ville ta upp just det här att man inte bara kan se jämställdhet i ena perspektivet och inte se det i det andra. Det var det jag försökte säga. När det gäller hur Ålands folk har valt in olika personer i Ålands lagting vill jag säga, att skall vi gå in och börja styra i det, ja, då blir jag riktigt upprörd, då börjar vi gå till någonting som går ifrån demokratin, att jämställdheten skulle vara högre ställd än vad demokratin är när Ålands folk har fått välja in folk! Är det så illa? Det hoppas jag verkligen att det inte är, utan nog måste vi respektera vad Ålands folk har valt in i Ålands lagting. Sedan får var och en försöka styra så och så mycket röster till kön om man vill det i nästa valkampanj, men jag respekterar absolut vad Ålands folk har sagt och tycker att det är bra att de har röstat in en till kvinna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Sundback:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna har tre utbildningsmotioner. De berör för det första Högskolan på Åland, Ålands lyceum och yrkesskolan. Den i och för sig mycket begränsade tid som vi har haft har vi ägnat bl.a. åt utbildningssektorn, som vi tycker att är mycket viktig.

     

    Det ingick i tidningen Åland före valet en väldigt god analys av utbildningsväsendets utveckling på Åland. Det är synd att vi inte har något liknande helhetsmaterial från landskapsstyrelsen. Tidningens utredning lyfte fram vissa ekonomiska fakta om skolväsendets utveckling på Åland under de senate tio åren. Här kan man bl.a. läsa att från 1992 till 2002 ökade driftskostnaderna – nu pratar jag inte om investeringar i skolhus – för det åländska utbildningsväsendet med 68 procent. Detta inkluderar både grundskolan, som är kommunal, som här har sagts flera gånger och sedan också landskapets alla skolor, dvs. högskolan, hela gymnasialstadiet, folkhögskolan och Ålands musikinstitut. Den 68-procentiga ökningen på tio åren bara på driften är ganska uppseendeväckande. Den står inte i relation till den procentuella ökningen av elever. Elevantalet på grundskolan har under de här åren ökat med 500 elever och på stadiet ovanför, alltså gymnasialstadiet, så har elevtantalet ökat med 300 elever. Det är egentligen ett ganska litet antal speciellt på det andra stadiet eller högskole- och gymnasialstadiet. Vi har alltså en kostnadsökning från 25 miljoner till 43 miljoner mark årligen och vi har en elevökning i grundskolan från 2.500 till 3.000 och på det här andra stadiet från 1.200 elever till 1.400 elever. Det är m.a.o. mycket pengar som läggs ner i våra skolor och det här har vi alla tyckt att har varit bra så länge vi har haft pengar, men sedan har det visat sig med åren att alla skolor inte drar till sig elever tillräckligt och vi har skolor som behöver tilläggsutrymmen. Då har man gjort, som här många gånger har påpekats, att man har byggt till, men man har inte tagit bort någonting och man har inte heller lyckats omdisponera i någon högre grad. Inför valet uppstod en diskussion att nu måste någonting göras, nu måste vi prioritera. Det där sade många politiker före valet. Det finns kanske inte riktigt spår av det i den här budgeten och det är därför vi har funnit skäl till att motionera och komma med några förslag.

     

    Tidningsartikeln innehåller synpunkter av några vad man kunde kalla sakkunniga inom utbildningsväsendet. Här nämns bl.a. Monica Grunér, Bjarne Lindström, Gyrid Högman, Sten-Erik Abrahamsson, Ragnar Erlandsson, P-O Friberg,  Inger Eriksson och Eva Mikkola-Karlström. Deras uttalanden finns inte här preciserade, men reportern har gjort en sammanfattning och det sägs så här: ”Osthyvelsprinicpen är också något som irriterar stora delar av skolväsendet, att man skär bort lite kostnader här och lite där. Den metoden är i dag för långt driven. Osthyveln naggar alla utbildningar i kanten lite överallt. Resultatet riskerar att bli en mängd halvmesyrer. Osthyveln tas också som tecken på politisk obeslutsamhet och feghet. Politikerna måste våga ta även obekväma beslut. Det gäller att prioritera även om det får till följd att vissa ungdomar måste söka sig öster- eller västerut för att hitta sin utbildning.” Så där har vi tyckt att man måste resonera och vi har därför varit beredda att ta vårt ansvar.

     

    Den motion som absolut har väckt mest uppseende är vårt förslag att skjuta upp utbyggnaden av Ålands lyceum. Det här är inget lätt beslut. Ekonomiskt är det mycket lätt. I den budget som vi behandlade ifjol presenterade landskapsstyrelsen för Ålands lyceums del en utbyggnad på 1.300 kvadratmeter. Man kostnadsberäknade den till 3,6miljoner euro (?)eller 21,5 miljoner gamla mark. Man blir förskräckt när man läser årets budget och ser att på basen av inkomna anbud har kostnaden stigit från 3,6 miljoner till 5.370.000, alltså med 49 procent – en 50 procent höjning, kan man säga. I mark i dag skulle det alltså kosta 32 miljoner mark att bygga till 1.300 kvadrat. Här har i debatten har det om och om framhållits att landskapsstyrelsens och kommunernas byggande driver upp kostnaderna, och naturligtvis också på landskapets egna byggnader. Lyceet är ett bra exempel på det: 50 procent! Då vill jag till dem som kritiserar oss för att vi är tveksamma och vill skjuta upp det klargöra att det här är det främsta argumentet.

     

    Det finns i stadsplanen ett krav att Ålands lyceum, eftersom tomten är så kraftigt exploaterad måste iordningsställa parkering under däck, som det heter. Hela tomten är redan exploaterad och det finns alltså inte möjlighet enligt stadsplanen att iordningsställa några parkeringsplatser där, utan de är alla redan alla uttagna. Parkeringsdäcket har jag sett att Ålands Framtid inte vill förverkliga, men det är alltså en förutsättning för att genomföra projektet och då kommer det 400.000 euro till. Det har landskapsstyrelsen inte räknat in i det här skedet. Man tror väl att man skall slippa undan det här på något sätt, men så kan vi inte behandla våra byggare i staden utan det måste vara lika regler för alla. Det är väldigt viktigt när Mariehamn är så tätt bebyggt att vi får parkeringsplatser under mark, vilket har skett här i centrum och det här kommer också att krävas för att bygga ut Ålands lyceum.

     

    Det här har som följd för lyceet och de studerande att man naturligtvis inte kan, såsom planerat, ta in i den här byggnaden ungefär 50 procent av årskullarna som söker till Ålands lyceum. I så fall måste man söka andra lokaliteter. Det som förklaras som motiv till att man skall bygga är att det finns en puckel i den här årskullen och att den fortsätter en tid framöver. Man kan ju fråga sig varför man inte har kunnat möta det här problemet tidigare. Det har ju varit välkänt. Man måste ha känt till det, åtminstone i 15-16 år vid det här laget, utan nu då skall det åtgärdas på det här viset. Det som är alldeles klart i alla fall är att det planar ut, och vad skall vi då göra med alla våra skolbyggnader? Det gäller alla årskurser och då minskar antalet elever som kan rekryteras till de olika skolorna.

     

    Om man alltså vill lösa det här problemet långsiktigt, så måste man nog se till helheten. Det är viktigt att finansutskottet klargör hur många elever som skall studera på gymnasialstadiet och det andra är hur mycket utrymmen har vi i dag. Här kommer just det in som talades om att man samordnar resurserna och att man utnyttjar den kapacitet som finns.

     

    Fru talman!

    En sak som har nämnts här är entreprenörsandan. Jag tror att det är viktigt att ta in den frågan i det här sammanhanget. Det visar sig nämligen av utredningar som man gör av ungdomar – redan tio år tillbaka i tiden – att de flesta önskar sig ett ”White coloured job”, att man vill sitta vid något bord eller att man skall ha ett fint jobb och inte syssla med gammalmodiga hantverk och yrken. Det är sant att det är ett problem med företagandet. Det är nämligen ett jobb som kräver väldigt mycket, man har inte fasta arbetstider, man måste ta ekonomiska risker osv. Det måste man vara medveten om på Åland att om man vill stimulera till entreprenörskap är nog satsningar på Ålands lyceum inte sådana som i första hand skapar entreprenörer utan det är akademiker. Och inget ont i det, men det är inte det som den åländska arbetsmarknaden kanske i första hand efterfrågar utan det är yrkesfolk och företagare. Då borde man anpassa utbildningen på det viset och inte på något vis rutinmässigt gå på i samma strukturer som man har gjort hela tiden.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag hade inte tillfälle att lyssna på hela anförandet. Det beklagar jag, men jag vill i alla fall säga, att visst är det sant att utbildningskostnaderna har stigit väldigt mycket. Det beror i första hand på att vi har infört den treåriga gymnasieutbildningen i samtliga våra gymnasialstadieskolor. Det är den allra främsta orsaken. Det har att göra att vi måste följa med vår tid också här, dvs. vi måste ge våra ungdomar rätt att efter det de har gått i en gymnasialstadieutbildning skall de kunna gå vidare till annan utbildning, dvs. de kan välja också universitetsutbildningar om de har tillräckliga teoretiska kunskaper genom att man har genomgått en treårig gymnasieutbildning. Det är det första: att vi vill ge våra ungdomar den rätt vi anser att de har jämfört med omgivningarna. Men samtidigt tycker jag, och där tror jag vi är överens, att det kanske har överdrivits lite att de teoretiska utbildningarna får för stor vikt och betyder för mycket på det sättet att de praktiska utbildningarna kanske blir lite lidande. Där tycker vi nu, och det säger vi också i olika sammanhang, att man borde se om man skall kunna ha i gymnasieutbildningen mera möjligheter till praktisk utbildning och man skulle kunna välja på slutändan om man vill skaffa sig den fullständiga teoretiska gymnasieutbildningen. Det skulle kunna vara ett sätt, men det är sådant vi måste utreda nu. I samband med budgetpresentationen har vi just när det gäller strukturomvandlingar påpekat att vi just försöker göra det nu det här året.

     

    När det gäller lyceet vill jag hålla med om att det var en förskräckande läsning när det blev så dyrt, och det beklagar vi mycket och vi har gjort allt för att hitta alternativ. Det här har krävt mycket funderande; vi har varit av och till och funderat på det här.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    De ökade driftskostnaderna beror inte enbart på det treåriga gymnasialstadiet utan väldigt mycket beror på högskolans tillkomst. Den slukar hela dryga 5 miljoner euro varje år och det finns ändå ett rätt så utbrett missnöje och en kritik mot den här verksamheten att man efter fem år av försök inte har kunnat hitta lite stabilare former. Jag hann inte gå in på det i mitt anförande och det kanske inte heller var så viktigt i det här sammanhanget, men summa summarum expanderar kostnaderna lavinartat. Vad man än tycker bli situationen ohållbar. Det märks nu när man skall bygga till skolorna ännu mera att man drar åt svångremmen när det gäller driftsutgifterna och det är naturligtvis det som lärarna tycker att är illa, och jag antar också eleverna, för det betyder sämre undervisningsvillkor. Därför skall man nog vara väldigt kritisk när det gäller att bara bygga ut skolor hela tiden, som det har gjorts på ett väldigt, som jag skulle säga, slappt sätt år efter år. Men har man varit kritisk till det här så har man blivit ungefär påskriven att man är oansvarig och inte vill åländska ungdomar det bästa. Men det handlar inte om det, utan det är fråga om att ha ett utbildningssystem som kvalitativt fungerar också i framtiden. Då måste man ta bort vissa verksamheter bl.a.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Det är ingen tillfällighet att mina båda anföranden handlar om ungdomar och droger. Som alla vet är det någonting som har engagerat mig ganska länge och det har berört mig mycket. Jag hoppas att jag längre fram kommer att engagera mig i andra frågor också.

     

    Vad jag tycker att borde komma fram här i lagtinget är hur tendenserna ser ut just nu bland ungdomarna. Där upplever jag att vi har en mer tolerant attityd till narkotika. Allt flera personer på Åland provar narkotika och det förekommer också tydligt i undersökningar som har gjorts. Under senaste tiden har det etablerats heltidsnarkomaner. Vi har en utrpäglad langarverksamhet och attityden bland de lokala missbrukarna har blivit hotfullare. Det här är följderna av ett läckage av legal medicin, av morfintyp, som förekom under sommaren 2002. Det är kanske ingenting som är bestående, men det är ett stort problem för närvarande. Det finns också flera hotbilder. Det dyker upp nya typer av droger och vi har också trafiken på Baltikum som kommer, det kommer att vara ungefär 30 färjor i dygnet som angör Åland till de stora hamnarna; då är inte skärgårdstrafiken inräknad.

     

    Det är ganska intressant att konstatera, av de undersökningar som har gjorts, att det är ingenstans som man använder mindre narkotika än på Åland – vi ligger väldigt bra till på det området. John Lilja har gjort flera undersökningar rörande narkotika mellan våra randkommuner, också längre bort och där har han kommit fram till samma resultat, att vi kan ligga jämna med vissa områden, men det är inte ett speciellt problem jämfört med övriga platser.

     

    Skrämmande är däremot alkoholanvändningen. Vi är väldigt framme när det gäller att dricka och bete oss illa. Vi börjar tidigast på Åland. Vi dricker mest i låga åldrar på Åland och all forskning är väldigt entydig på området att en tidig debut av både alkohol och tobak ger en sämre livsprognos. Jag pratar om prognos, så det är m.a.o. inte klart att det blir på det sättet, men risken finns där och den är betydligt högre, så det är någonting som ingen förälder vill utsätta sina barn för, kan jag tänka mig.

     

    Någonting som också är positivt för oss – och här får jag hänvisa till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson som är med i styr- och referensgruppen, där jag har närvarit flera gånger – att han har följt upp hur situationen ser ut på Åland och hans uttalande är att det är tryggt, vi har väldigt bra resurser just nu och vi har läget någorlunda under kontroll. Vad vi behöver är en samordning av de resurser som finns. Vi borde få en samordnare som jobbar under längre tider och fick alla som jobbar med de här frågorna att koncentrera oss på dem.

     

    Någonting som också är viktigt är utvärdering av det drogförebyggande arbetet. Drogförebyggande kostar väldigt mycket pengar och det som inte fungerar är inte bara bortkastat, utan projekt som ger villfarelsen att samhället har en stor ungdomsverksamhet mot droger, men som inte har någon, kan vara katastrofalt. Ingen verksamhet mot droger skall påkostas och pågå utan att den utvärderas.

     

    Det har också diskuterats en del om polishuset, om vi skall bygga nytt, om vi skall ha det som det är eller om vi skall bygga till det hus som är befintligt. Där är signalen från polisen väldigt entydig att man anser att det inte var en speciellt bra lösning från början med polishuset och det motsvarar absolut inte dagens krav på ett polishus och att det blir en väldigt dålig kompromiss om man bygger till. Man har diskuterat också om den gamla hälsocentralen skulle vara en lösning och från polisens sida ser man inte något problem med det, bara det går att genomföra till rimliga kostnader. För övrigt är man förstås intresserad av ett nybygge. Landskapsstyrelsen och lagtinget har tagit på sig att bedriva en polisverksamhet på Åland och då måste man också ge poliserna förutsättning att kunna bedriva den och ha utrymmen till den. Det är kanske inte bara utrymmena som behövs utan också möjligheten att bedriva arbete där och organisationen av det; det har gjorts flera försök att organisera om inifrån, men på sikt kanske man måste titta på om man skall ha en polisstyrelse som utifrån organiserar om polisen. Den får naturligtvis inte ta del av den operativa verksamheten, men i den administrativa verksamheten kanske en polisstyrelse skulle vara ett alternativ.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag vill gå in lite på det som ltl Åke Mattsson sade och jag håller med i mycket. Det är bara några tillrättalägganden jag vill göra om vissa småsaker. Jag håller i viss mån med om en positiv attityd till ungdomarna men den håller på att vända. När jag är ute bland 13-14-åringar så ser jag en negativ attityd. Samtidigt ser man i Mariehamn att besöksantalet på ungdomsgårdarna har ökat och att det därigenom kan vara mycket positivt. Jag tror att vi också måste börja titta på vad vi kan erbjuda landsbygden och skärgården med eventuella ungdomsgårdar, vad kan vi ge dem för resurser, så att de har drogfria miljöer att vara på? Vi skall inte bara se negativt på den positiva attityden till droger. Ltl Åke Mattsson pratade om att det är tryggt på Åland. Det är faktiskt så med heltidsnarkomanerna att socialkanslierna på Åland, framför allt i Mariehamn, är rädda, de är rädda för många av dessa ungdomar som finns här och det är någonting som vi också måste reagera på. Jag skulle också gärna höra ltl Åke Mattsson närmare utveckla resonemanget när han säger att förebyggande åtgärder bör utvärderas, och det håller jag med om i viss mån, men vi måste först få testa dem innan de kan utvärderas. Jag kanske missförstod, men ltl Åke Mattsson får gärna gå närmare in på möjligheterna.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller utvärdering finns det många olika metoder som man är helt på det klara med att kanske inte fungerar så bra. Man tror många gånger att saker och ting fungerar och man förutsätter det, men finns det utvärderingar skall man använda dem. Jag tänker närmast på information i skolorna om drogernas skadeverkningar osv., framför allt i högstadieskolorna. Det är någonting som har gjorts här och på många andra orter och det har visat sig att blir inte skadan speciellt stor har man lyckats bra. Det har aldrig kunnat påvisas att det ger något resultat, men det är någonting som man gärna tar till och använder. Det är främst den typen av utvärderingar som man behöver ha. Överlag skall man vara vaken och kontrollera upp: ger det här resultat?

     

    Åland har delvis fått ett dåligt rykte. Det är kanske på den punkten jag borde ha förtydligat mig. Polisen har utrett väldigt många narkotikabrott och ser man på narkotikastatistiken har vi väldigt höga siffror, men man måste ha klart för sig att det har inte alltid med användande av narkotika att göra på den lokala orten, utan de siffrorna visar bara hur lyckade polisens insatser har varit. Man måste alltså titta på andra prognoser för att få reda på hur mycket det används här och ta dem till sig och inte följa brottsutredningssiffrorna. Det var en poäng som jag ville få fram.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

     

    Finansutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående slopande av det allmänna avdraget samt ändringar i landskapsandelslagstiftningen. (FR 2/2003-2004).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 24.11.

     

    Lagtingets nästa plenum är måndagen den 24.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.32).