PLENUM den  26 november 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Englund och ltl Fredrik Karlström).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Karlström på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Herr landshövdingen:

Ärade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om

 

1) förordningen om bringande i kraft av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar och förordningen om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar;

 

2) stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, ochrepubliken Kroatien, å andra sidan;

 

3) stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan och

 

4) upprättandet av en associering mellan Europeiska gemen­skapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och republiken Chile, å andra sidan.

 

Vidare, ärade fru talman, ber jag att till lagtinget för behandling i den ordning 69 § 1 mom. självstyrelselagen föreskriver få överlämna presidentens framställning till Ålands lagting angående riksdagens skrivelse om förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. Jag ber samtidigt att på republikens presidents vägnar få uppmärksamma lagtinget om att den av riksdagen antagna lagen bör stadfästas inom tre månader räknat från den 12 november 2003.

 

TALMANNEN: Tack herr landshövding! Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla republikens presidents framställningar.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Kirgizistan för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående slopande av det allmänna avdraget samt ändringar i landskapsandelslagstiftningen. (FR 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 7a § kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag omändring av 11 och 12 §§ landskapslagen om planering av och landskapsandelar för socialvården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 7 och 39 §§ landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om en särskild justering av landskapsandelarna till kommunerna för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Av lantrådskandidaten Roger Nordlund överlämnat i 64a § 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsstyrelse jämte handlingsprogram. (D 1/2003-2004).

 

Lantrådskandidatens förslag har enligt 68d § arbetsordningen bordlagts till dagens plenum. Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion verkställs öppen omröstning om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Ärendet kan bordläggas en gång om lagtinget så besluter.

 

Diskussion.

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

Centerns lagtingsgrupp har givit mig i uppdrag att redogöra för vår syn på det förslag till landskapsstyrelse och handlingsprogram som utarbetats under ledning av lantrådskandidaten Roger Nordlund.

 

Centern är Ålands största parti och har ett röstetal på 2980 röster. Vi har därmed ett stort politiskt ansvar att axla och har fått förtroende att ännu en mandatperiod infria våra väljares förhoppningar.

 

Efter många och invecklade turer i bildandet av en ny landskapsstyrelse efter valet i oktober är vi nu framme vid ett godkännande. För oss i centern har persontillsättningarna i landskapsstyrelsen varit en svår knut att lösa upp, men vi är idag nöjda att få ge vårt stöd till en landskapsstyrelse med lika många kvinnor som män och med medlemmar med stor arbetsmotivation som vi är säkra på kommer att leva upp till de stora förväntningar som ställs på dem.

 

Vi vill förverkliga det handlingsprogram som ligger till grund för den nya landskapsstyrelsen och vi vill bidra till att arbetet och samarbetet i kollegiet skall fungera bra. Vi hoppas också att den goda stämning som nu råder i lagtinget och den friska konstruktiva debatt som råder skall fortsätta.

 

Demokratin och parlamentarismen fungerar så att en konstellation med majoritet bildar landskapsstyrelsen. Alla mandat i lagtinget och alla röster bakom dem är lika mycket värda. Därför kan man säga att majoriteten som nu bildar landskapsstyrelse återspeglar folkviljan som den kom till uttryck i valet.

 

Vi står inför en avgörande period för vår ekonomiska utveckling. Det är viktigt att vi gör de riktiga prioriteringarna för att nå målsättningen att ha en budget i balans år 2006. I handlingsprogrammet presenteras en stram budgetpolitik som skall trygga den grundläggande välfärden medan näringslivet skall ges möjligheter att utvecklas och växa. För att kunna fullfölja programmet kommer också strukturella förändringar att bli nödvändig.

 

Centern vill poängtera vikten av långsiktiga lösningar och kommer därför att tillse att överskott från eventuella försäljningar av fastigheter antingen skall läggas på kistbotten eller gå till nya investeringar men inte till att finansiera driftsutgifter.

 

Fyra partiers önskemål och valfrågor skall utmynna i gemensamma beslut vilket kommer att ställa krav på kompromissviljan och samarbetsandan. Inom centern tror vi att alla fyra partier kommer att klara detta. Framtagandet av det här programmet har visat att det finns god anda och positiv vilja att ta väl övervägda svåra beslut och utveckla det åländska samhället.

 

Från centerns sida skall vi vara med och aktivt arbeta för ett förverkligande av handlingsprogrammet för att utveckla vårt åländska samhälle i positiv riktning.

 

Jag vill å centerns vägnar önska landskapsstyrelsen lycka till!

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tyckte bestämt att ltl Britt Lundberg sade att centern skall ha budgeten i balans år 2006. I programmet står det att landskapsstyrelsens målsättning är att inom mandatperioden 2004-2007 ha en stabil landskapsekonomi i balans. Skall man tolka det här så att det råder olika meningar mellan majoritetspartierna när budgeten skall vara i balans. Dessutom är det inte enligt skrivningen sagt att den skall vara i balans utan det är bara en målsättning. Det är väldigt intressant för oss att få veta hur centern ser på det här. Det andra där jag gärna vill ha ett förtydligande är att det nämndes att försäljningar av fastigheter är en form av kapitalisering, de pengarna skall inte användas för driften. Men vad skall då pengarna användas till, skall pengarna bara ligga på kistbotten? Då blir det inte några ränta på pengarna och inte kommer de in i verksamheten heller, så jag tycker att det var lite överraskande att man bara skulle sälja ut och så skulle man lägga pengarna på kistbottnet. Det låter lite väl agrart i min värld i dag.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Utan stora strukturella förändringar med den ekonomiska utveckling som vi har i dag är det tvunget, om man år 2006 skall få budgeten i balans, att göra omfattande strukturella förändringar. Det är nog vår gemensamma målsättning, även om det står i programmet att det under perioden skall göras, men 2006 är också under perioden.

 

Om man vid en försäljning av fastigheter låter pengarna gå till driften är pengarna snart försvunna. Försäljning av fastigheter skall leda till nyinvesteringar som ger möjlighet till nya verksamheter och nya inkomster för samhället.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var bra att vi fick en precisering av den ekonomiska politiken. Det är således så man skall uppfatta det att centern anser att budgeten skall vara i balans 2006. Det skall bli intressant att höra de andra partiernas tidsplan på den frågan. Det var också bra att vi fick veta att man skall sälja ut fastigheter för att tydligen investera i nya.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa

Fru talman

Jag kommer att beröra ett antal sakfrågor i handlingsprogrammet. Utgångspunkten är ändå att vi fyra partier, liberalerna, centern, Fs och obundna är ense om det mesta i programmet. Där olika åsikter har funnits så har vi i god anda kompromissat oss fram till skrivningar som alla kunnat omfatta. Liberalerna känner också att vi fått gehör för våra synpunkter i de förhandlingar som föregått detta program. Jag vill som sagt ändå beröra ett antal sakfrågor som för liberalerna känns särskilt angelägna.

 

Jag vill inledningsvis framhålla att utgångspunkten för liberalernas medverkan i detta samarbete var att självstyrelsesystemet skall utvecklas. Därför är det viktigt att den självstyrelselagsrevision som behandlades av det förra lagtinget och som vi nu i dag  har fått reda på att kommer till behandling här i lagtinget skall antas. Skrivningarna i detta program är tydliga och anger att de fyra partier som medverkar i denna landskapsstyrelse fortsätter utvecklingen av självstyrelsen genom att först bifalla den nu föreliggande propositionen. Därav finns en uppenbar fördel med den kvalificerade majoritet som uppstår i lagtinget genom detta samarbete. Därefter går vi vidare med arbetet genom de två  arbetsgrupper som skall tillsättas för att fortsättningsvis bereda en utveckling av självstyrelsen vad gäller ekonomiska åtaganden och förhållningsformer mellan självstyrelsen och EU.

 

En möjlighet till utveckling kan vara övertagandet av de så kallade indirekta skatterna, men detta skall föregås av, som programmet säger, grundliga utredningar och utvärderingar. Ett övertagande av skattebehörighet skall inte vara något självändamål.

 

Denna landskapsstyrelse skall också fortsätta att kräva lands rättmätiga plats i Europaparlamentet, samtidigt som ålands status som självstyrt, demilitariserat område skall tryggas.

 

Fru talman

Landskapets egen förvaltning förtjänar ett omnämnande både i programmet och i debatten. Programmet anger att landskapsstyrelsen skall göra en översyn av organisationen och den lagstiftning som ligger till grund för landskapsförvaltningen. En samlad förvaltningslag skall övervägas. Med tanke på den enskildes rättsskydd är det en välbehövlig och välkommen reform.

Det personalpolitiska programmet skall också förnyas. Liberalerna får de personalpolitiska frågorna på sitt ansvarsområde, såsom anges i ansvarsområdesfördelningen på första sidan i programmet och har som målsättning att göra en synlig och kännbar insats på detta område.

 

Jämställdhetssynen skall genomsyra arbetet och beslutsfattandet bland annat genom att jämställdhetslagen ses över. Kampanjen ”Operation kvinnofrid” drivs vidare.

 

Det framgångsrika systemet med enhetslån för att främja byggandet av hyresbostäder fortsätter och utvärderas. För liberalernas del fordras det mycket hållbara argument som grund för andra finansieringsformer för att vi skall anse att systemet med enhetslån kan överges.

 

Polisens organisation skall reformeras bland annat genom att det skall övervägas att införas en polisstyrelse. Polisen skall också under mandatperioden erhålla ändamålsenliga utrymmen. Skärgårdens poliser skall bevaras.

 

Fru talman

Utbildningen på Åland bör och skall vara av hög kvalitet. En översyn av utbildningsutbudet bör ske och strukturella ändringar genomföras. Avsikten är att de ungas utbildningsintressen och arbetsmarknadens och näringslivets behov av utbildade sammanfaller så långt det är möjligt. Lärarnas betydelse för samhällsutvecklingen skall uppmärksammas och det utbildningspolitiska och kulturpolitiska programmet skall ses över.

 

Både grundskolans och gymnasialstadiets läroplaner revideras utgående från gjorda utvärderingar. En kommitté tillsätts för att studera hur den åländska utbildningen på gymnasialstadiet kan anpassas till nya nordiska utbildningsstrukturer så att både pedagogiska och ekonomiska fördelar kan uppnås.

Användningen av kvalitets- och utvärderingssystem bör utvecklas på gymnasialstadiet.

 

Även i detta program uppmärksammas behovet av stöd för de minsta skolorna i skärgården.

 

Högskolan skall ha en tydlig profil med anpassning till samhällets behov där målsättningen är att högskolan bedriver undervisning inom ett mindre antal prioriterade linjer.

 

Beträffande kulturen är målet ett rikt och varierat kulturliv på Åland. Skärgårdskultur och åländsk formgivning betonas vid planering av framtida ”landskapskonstnärsprojekt”.

 

Den museala verksamheten utreds så att möjligheterna till en fristående organisation beaktas utgående från det program för kulturarvspolitiken som denna landskapsstyrelse ämnar anta.

 

Speciellt viktigt är att kulturens och idrottens roll inom besöksnäringen lyfts fram och betonas, då dessa områden på ett naturligt sätt kan dra nytta av varandra.

 

Denna landskapsstyrelse vill att ungdomsrådets verksamhet fortsätter och att rådet ges möjlighet till större inflytande. Landskapsstyrelsen skall även stöda utredningar och projektering av ett tekniskt allaktivitetscentrum, dvs. motorbana.

 

Fru talman! Ämnet social-och miljöpolitik är ett ämne där alla delar i detta program är viktiga. Patienten skall stå i centrum då vårdfrågor diskuteras men samtidigt måste en översyn av ÅHS:s verksamhetsformer göras. ÅHS:s organisationsmodell skall moderniseras mot ett lagarbete där alla känner sig delaktiga. Målsättningar för hälsovården är bland annat att en kvinnomottagning inrättas inom ÅHS och att en habiliterings- och rehabiliteringskoordinator kunde inrättas. En habiliteringskoordinator är spindeln i nätet som stöder barn med funktionshinder och deras familjer.

 

Fru talman, partigrupperingarna som ingår i detta samarbete hade enats om en skrivning som skulle synliggöra de funktionshindrades ställning i samhället men det har tyvärr ramlat bort i samband med sammanställningen  av detta program och det vill vi för vår del beklaga.

 

Användandet av telemedicin skall utvecklas.

 

Miljöpolitikens grund är att utsläppen av näringsämnen skall reduceras på bred front med målsättningen att förbättra vår vattenmiljö. Bland annat skall en översiktlig planering göras beträffande placeringen av anläggningar och näringsverksamhet som påverkar livsmiljön. Landskapsstyrelsen skall också utreda möjligheterna till ett återskapande av våtmarker där speciell betoning läggs vid att landskapets egna våtmarksområden som dikats kunde återskapas.

Vattenskyddsplaner för våra viktigaste insjöar bör upprättas.

 

Droger och drogmissbruket får en allt synligare plats i det vardagliga samhällslivet. Lagtinget har fått en väsentlig förstärkning av kunskap på detta område efter senaste val och därför bör detta och betoningen på att detta är ett prioriterat område också kunna synas i det praktiska landskapsstyrelsearbetet.

Det kanske allra viktigaste i det drogförebyggande arbetet är en samordning som kunde optimera resurserna gällande tillgång, efterfrågan och rehabilitering. En samordnare mellan olika parter som arbetar med dessa frågor behövs, alltså en länk mellan polisen, socialbyråerna, arbetsförmedlingen, tullen, och så vidare.

 

Fru talman

Beträffande trafikpolitiken så har frågan om konkurrensutsättning av den egna skärgårdstrafiken varit det stora diskussionsämnet under programarbetet. Kompromissen har varit, som synes i programmet, att två linfärjor skall driftsprivatiserats med bare boat-avtal. Linjerna som avses är de som sammanbinder Töftö-Prästö samt Simskäla-Alören. Då detta kan betraktas som ett försök som sedan grundligt skall utvärderas var åtminstone liberalernas utgångspunkt den att ifall arbetstagare måste friställas, alltså avskedas, i samband med detta så kan det vara möjligt att de människor som nu berörs kan erhålla andra arbeten då dessa personer torde ha hela arbetsmarknaden på Åland till sitt förfogande, vilket inte hade varit fallet om privatiseringen gällt andra färjor. Förhoppningsvis kan en omplacering av dessa människor ske inom den egna förvaltningen. Grundläggande för denna privatisering är också att privatiseringen skall medföra en reducerad förvaltning.

 

För övrigt skall trafikpolitiken drivas enligt gällande trafikplan med en betoning på kortruttssystem och en utredning om fast förbindelse, alltså tunnel till Föglö.

 

Vi ser det som viktigt att nätet av cykelbanor byggs ut så att Åland kan bli det cykelparadis som det kunde vara. En bolagisering av trafikavdelningens verksamhet skall utredas och övervägas.

 

Fru talman

Beträffande näringspolitiken skall jag uppehålla mig något vid sjöfarten. Sjöfarten är också i detta program ett område med speciell betydelse. Vi får via media erfara att det arbete som gjorts av nuvarande landskapsstyrelse för denna fråga börjar bära frukt. Vi får uppenbarligen ett beslut av rikets regering redan i morgon som jämställer konkurrensvillkoren för fartyg seglande under den finländska flaggan med fartyg seglande under svensk flagg. Samtidigt får vi redarnas besked om att det mål vi jobbat för inte är tillträckligt för att med all säkerhet bibehålla de åländska fartygen under finsk flagg. Mycket återstår att göra.

 

Till slut något om regionalpolitik och landskapsstyrelsen planerade investeringar. Regionalpolitiken skall utjämna skillnader mellan de olika regionerna och skapa förutsättningar för ett regionalt boende samt trygga servicen i glesbygden och skärgården. Införandet av en separat skärgårdslag skall övervägas.

 

Beträffande investeringar så driver liberalerna att kk-huset och golfbanan i Grelsby verkställs i enlighet med budgetförslaget för år 2004 och lagtingets beslut. Ett kulturhus och sedermera ett kk-hus har varit en angelägen fråga för liberalerna och nu känns det att det börjar bli dags för ett förverkligande.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en intressant upplysning att personer med funktionshinder hade fallit bort ur programmet. Kan det vara så att några andra grupper också har fallit bort, t.ex. ensamförsörjare, låginkomsttagare, pensionärer, sjukpensionärer? Kan det vara så att också de har ramlat bort eller är det så att majoriteten helt enkelt inte tycker att de är värda att omnämnas i handlingsprogrammet? Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande om det som centern vill, dvs. att man vill få budgeten i balans redan 2006. Är det en ambition som liberalerna också delar?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är inte så att de andra folkgrupperna har ramlat bort utan alla nämns i skrivningarna, t.ex. där det står om att man skall respektera alla människors rättigheter och lika värde. Det ger en signal om att alla skall beaktas. Men just vad gäller de funktionshindrade hade vi enats om en speciell skrivning, och jag får ytterligare en gång beklaga att den skrivningen har fallit bort.

 

Vad gäller centerns anförande om budgetbalansen och när budgeten skall vara i balans så kanske jag svarar på den frågan i samband med att vi för den diskussionen mera mellan mig och vtm Sundback; eftersom jag inte var inne på budgetbalansen i mitt anförande, så ber jag att få återkomma till den saken.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Perämaa var inte inne på den frågan och det tyckte jag var ytterst förvånande. Det är väl det som ändå är det stora uppdraget som den här landskapsstyrelsen har åtagit, dvs. att få budgeten att i balans. Jag vill nog gärna att liberalernas gruppordförande öppet redovisar, så att inte det här också ramlar bort på något sätt. Väljarna har faktiskt rätt att få reda på vad alla grupper har för ambitioner. Är det så att liberalerna har en annan målsättning bör detta komma fram redan nu för enligt handlingsprogrammet nämns inte 2006 som något avgörande år.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

I mitt anförande redogjorde jag för en liten del av innehållet i handlingsprogrammet. Allt det som jag inte har talat om i mitt anförande finns i programmet och det som står där står vi också bakom. Det är helt självklart att liberalerna har som en mycket viktig målsättning att budgeten för landskapet Åland skall vara i balans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Perämaa berörde ett område som jag tycker är mycket viktigt, nämligen ungdomspolitiken. Vi vet båda två att det i årets budget är budgeterat 10.000 euro för ungdomsrådets mycket viktiga verksamhet med demokratiutveckling bland unga. För de pengarna kan man inte göra så mycket. Man skriver att man på sikt skall anställa en ungdomskonsulent eftersom det är nödvändigt om ungdomsrådet, som består av skolungdomar skall kunna utföra någonting av detta viktiga uppdrag. Det ungdomspolitiska programmet gäller för 2003-2005 och om man 2004 inte budgeterar för konsulenten, vad betyder då ”på sikt”?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi tar inte ställning till budgeten i det här skedet utan handlingsprogrammet är en viljeyttring. Samarbetskoalitionen anger genom detta dokument att vi anser att ungdomsrådets verksamhet är av största vikt. Hur det sedan budgeteras och vilka summor det blir fråga om för denna verksamhet är en helt annan fråga som vi får återkomma till senare.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag trodde för min del att det var viktigt att handlingsprogram och budget gick hand i hand.

(Från salen, ltl Wiklöf: det ligger något i det!)

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det stämmer naturligtvis det också, men jag kan inte erinra mig att lagtinget har färdigbehandlat budgeten ännu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Lantrådskandidaten Roger Nordlund har presenterat sitt förslag till landskapsstyrelse och dess handlingsprogram och socialdemokraterna vill härmed ge sina synpunkter på det.

 

Den 19 oktober var det val på Åland. Socialdemokraternas seger var stor och likaså glädjen bland våra väljare! Redan på valnatten sågs det som en självklarhet att Socialdemokraterna som valets stora vinnare skulle sitta i den kommande landskapsstyrelsen.

 

De partier som nu bildar landskapsstyrelse är inte lantrådskandidatens första alternativ. Redan på valnatten inledde Roger Nordlund sonderingar med socialdemokraterna. Förhandlingar pågick i god anda, men det stod ganska snart klart för oss att valförbundet fs/ob och deras medverkan i den kommande landskapsstyrelsen inte gick att förhandla om. Vi var inbjudna till ett förhandlingsbord där spelreglerna redan var uppgjorda och förhandlingsutrymmet starkt begränsat.

 

Vi såg tröskelfrågorna torna upp sig i samband med de kommande skrivningarna av handlingsprogrammet. Medan förhandlingarna ännu befann sig i ett känsligt skede läckte viktig information ut till massmedia.  Det var det svårt att fortsätta förhandlingar i god anda efter det. Förtroendet - som vi betraktar som grunden för allt konstruktivt samarbete - var brutet. För att uttrycka saken så alla förstår: Det är svårt att ingå äktenskap med någon som är otrogen redan innan bröllopsnatten.

 

Jag anser att lantrådkandidat Roger Nordlund ska förklara - framför allt för socialdemokraternas mer än 2.300 väljare - varför han anser det viktigare att samarbeta med de 3 obundna än med 6 socialdemokraterna? Det skulle hedra lantrådskandidaten om han svarar tydligt och ärligt på den frågan.

 

Liberalerna gick in i landskapsstyrelseförhandlingarna som Nordlunds andra hands alternativ. Man ser tydligt i ministerfördelning och i handlingsprogram att liberalerna fått en underordnad plats. Jämför man med handlingsprogrammet 2001 som andades mycket liberal politik så kan man säga att deras politik nu är så gott som utraderad. Däremot är programmet starkt präglat av framförallt de obundna. De obundna har med alla andra partiers godkännande - utom socialdemokraternas och Ålands framtids - fått styra landskapsstyrelsebildning och handlingsprogram. Det tycker vi är anmärkningsvärt. Det är en extrem högerpolitik landskapsstyrelsen nu ska föra.Det kommer som ett svar på valresultatets tydligaste signal: väljarna ville se Åland göra en vänstersväng.

 

Att folket säger vänster och Roger Nordlund väljer höger upplever många väljare som  provocerande. Inte bara de som har röstat på socialdemokraterna  utan överväldigande många andra med annan partibeteckning.  Nordlunds agerande är parlamentariskt ovanligt i ett nordiskt sammanhang. I en finsk tidning skrev man att sätta sig över folkviljan på det här sättet: "skulle inte ens Kekkonen ha vågat sig på".

 

Den andra tydliga signalen folket gav den 19 oktober var önskan om förändring och en annan politik, värderingar, en önskan om en ökad demokratisering. Den signalen gick också förbi. Det är svårt att se det är Ålands bästa man haft för ögonen i den här processen.

 

Socialdemokraterna axlar nu – besvikna visserligen men inte förbittrade - oppositionsrollen. Efter att ha sett handlingsprogrammet är det närmast med lättnad vi konstaterar att vi undkom med socialdemokratins ära i behåll. Det starka folkliga stöd vi känner legitimerar och stärker de värderingar som vi står för och vi kommer inte att sitta tysta. Vi kommer att kräva att landskapsstyrelsen tar sitt ansvar och vi kommer ständigt att påminna om vad vi tycker är viktigt och nödvändigt.

 

Politik handlar om förtroende. Ålands folk måste kunna tro att de folkvalda och den kommande landskapsstyrelsen ska klara av det svåra uppdraget att styra Åland i de svåra tider som nu väntar. De vill känna sig trygga i förvissningen om att lagtinget, framförallt landskapsstyrelsen, ska klara av den enorma utmaningen.

 

Centern måste visa att de ännu en gång är värda att vara ledande regeringsparti. Roger Nordlund ska vara hela den åländska befolkningens lantråd och det gäller nu att återskapa förtroendet också hos våra väljare och hos alla dem som idag anser att folkviljan förbigåtts. Centern har en del skador att reparera. Förtroende byggs inte med utspel som det centern gjorde med självstyrelserevisionen just före valet. Att äventyra den långa process som föregått med arbetet med självstyrelselagen för lite valfläsk är ett vådligt spel med hög insats för Åland. Förtroende byggs inte heller när ministrar åtalas och får sitta kvar och när man spelar med expertvittnen som ska infinna sig före valet och som plötsligt inte alls behövs efter valet. I Sverige avgår en minister efter att ha köpt en toblerone och ett blöjpaket på statens kontokort. Är det i samma anda man ska fortsätta skapa förtroende blir det närmast omöjligt för Ålands folk att tro på en framtid ledd av Åländsk center.

 

Det här programmet är inte förändringarnas program, det är heller inte de nya lösningarnas program, visionernas eller den politiska kreativitetens handlingsprogram. Framför allt är det inte 

socialdemokraternas handlingsprogram. Skulle det vara vårt skulle fokus ligga på begrepp som mångfald, jämlikhet, demokrati, rättvisa. Där skulle ha stått betydligt mer om vikten av full sysselsättning, om social trygghet, om funktionshindrade, ensamförsörjare, lågavlönade, pensionärer, om skärgårdens utveckling, om kommunernas sviktande ekonomier, demilitarisering och relationerna till riket och EU. Vi skulle ha fokuserat kraften på nytänkande inom näringslivet, på Östersjöns vattenmiljö, äldreomsorgen, utbildningen och andra stora utmaningar som ska rädda Åland. Vi skulle absolut inte i de tider som råder ödsla energi på en egen åländsk  TV-kanal - i privat regi dessutom, på avbyråkratisering eller motorbana. Är det dom här frågorna den nya landskapstyrelsen ska börja jobba med för att få budgeten i balans när den politiska vardagen börjar?

 

Turismen ska utvecklas till att bli en av landskapets huvudnäringar vid sidan av sjöfarten. Turismen - Ålands största framtidsnäring - ges 7 meningar i det här handlingsprogrammet.

 

Fiskodlingen var en av de stora valfrågorna och med den bakgrunden tycker vi att det är  regeringspartiernas skyldighet att ägna den stor uppmärksamhet. Här står det att fiskodlingarna ska ges längre tillståndstider för att kunna investera i miljövänlig teknik. Vad gör landskapsstyrelsen om försöken till miljöanpassning blir för tafatta? Vilka garantier har vi för att vi inte har en förvärrad vattensituation om tio år?

 

Det finns också värderingar som listas i programmet som vi delar. Bl.a. skrivningen om alla människors lika rättigheter och lika värde, om att minska de ekonomiska och sociala klyftorna, om goda förbindelser med omvärlden. Däremot har vi svårt att se på vilket sätt dessa värderingar implementeras i konkreta åtgärder. Ordet demokrati har man strukit ur handlingsprogrammet 2003. Där det 2001 stod "Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle" står det nu ”Åland skall vara ett rättssamhälle". Varför har man strukit ett så oerhört fundamentalt ord som demokratisk ur handlingsprogrammets början. Vad är målsättningen med det. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring.

 

En värdering som vi inte delar är när man skriver "Att landskapsstyrelsen skall verka för en stark åländsk identitet". Det är en skrivning som är och förblir problematisk. Den är känslig och den är svår. Vems identitet är det landskapsstyrelsen vill värna och stärka? Är det min identitet - eller är det din? Jag är född av åländska föräldrar, uppvuxen i skärgården, jag har alltid upplevt närheten till Finland som en stor trygghet och jag har alltid velat lära mig finska. Jag är feminist och socialdemokrat. Är det min åländska identitet som landskapsstyrelsen vill stärka? Eller är det de inflyttades, de homosexuella ålänningarnas, de handikappades, är det deras identitet  vi skall värna om?  Diskussionen om den åländska identiteten i traditionell mening är exkluderande när det gäller många människor som bor på Åland idag. Socialdemokraterna vill istället betona begrepp som mångfald, respekt för olikhet, jämlikhet, solidaritet och – framför allt allas lika värde.

 

En reflexion kring den nya landskapsstyrelsen vill jag ännu göra när det gäller jämställdheten. Det ska vara självklart att man 2003 inte bildar en ojämställd regering. Vi tycker det är bra att lantrådskandidaten insett att det är det enda sättet att gå tillväga i ett modernt samhälle. Vi som ständigt kräver att jämställdheten skall beaktas och prioriteras slår oss inte till ro med det här - och vill påminna om att Åland ännu inte haft en kvinna som lantråd och inte heller som finansminister. Jag hoppas att centern tar tillfället i akt att korrigera mansdominansen i finansutskottet när man nu skall ersätta nuvarande ordförande.

 

Mina kollegor, fru talman, kommer i sina anföranden att beröra olika sakfrågor som tas upp i föreliggande handlingsprogram. Jag vill avsluta med att önska den nya landskapsstyrelsen lycka till. Det är inte någon picknick ni har framför er.  Lantrådskandidaten hade möjlighet att skapa en stark landskapsstyrelse tillsammans med socialdemokraterna. De ministrar vi kunde erbjuda i vicetalman Barbro Sundback – och jag vill påminna om hennes valrekord med 691 röster - och lagtingsledamot Lasse Wiklöf  skulle med deras långa parlamentariska erfarenhet, sitt kunnande och sina kontakter ha varit oerhört värdefulla i en kommande landskapsstyrelse,  men lantrådskandidaten Roger Nordlund prioriterade ett samarbete med de obundna och med, kan man säga, de oerfarna i sin tjänstemannaministär. Så gör inte en lagledare som vill vinna matchen.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell är korrekt i sin bedömning. Landskapsstyrelseprogrammet är en vridning högerut. Det här är ett program som har utformats av fyra partier, två från mitten och två från högern. Men jag håller inte med om att liberalerna inte har fått sin röst hörd. I ingressen till landskapsstyrelseprogrammet står det just om viktiga konkreta demokratifrågor som är synnerligen viktiga för liberalerna. Där står om att respektera alla människors rättigheter och lika värde, om att främja kvinnors och mäns gemensamma arbete för jämställdhet, om att verka för social och regional rättvisa och en hållbar utveckling. Man skall vidare verka för sammanhållning, stabilitet, solidaritet och minskade ekonomiska och sociala klyftor, alltså konkreta och demokratiska frågor. Demokrati och solidaritet är viktigt för liberalerna och det är ingenting som socialdemokraterna har ensamrätt på. Så här ser landskapsstyrelseprogrammet ut och det vore främmande för liberalerna att göra någonting annat än sitt absolut bästa.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det som jag ännu ville fråga liberalerna är: Varför har ni gått med på att stryka ordet ”demokratisk” i den inledande texten. Som jag sade, andades programmet från 2001 väldigt stark liberal anda. Varför har man gått med på att stryka detta så viktiga ord?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ordet ”rättssamhälle” innefattar demokrati och jag kan absolut inte påminna mig att vi har fört någon som helst diskussion om att man medvetet skulle ha strukit ordet, så det är en total missuppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Gunell redogjorde tydligt för socialdemokraternas del över den besvikelse som de nu känner över att resultatet efter valet har blivit som det har blivit och att socialdemokraterna nu står i opposition. Även liberalerna hade kontakter genast efter valet och hade också kontakter med socialdemokraterna om att eventuellt kunna ingå  ett regeringssamarbete, men den gången fick vi kalla handen, bara för att nu här redovisa för hur förhandlingarna efter valet gick till. Det är uppenbart på det viset att ltl Gunell hade skrivit sitt anförande – naturligt och förståeligt nog – innan vi liberaler höll vårt gruppanförande, för jag anser att jag tydligt och klart redogjorde för viktiga liberala saker som finns med i programmet. Jag skall bara för att det skall bli fullständigt klart upprepa några av de sakerna här under den korta tid jag har: självstyrelselagen, förvaltningslagen, jämställdhetssynen, personalpolitik, enhetslån, polisstyrelse, utbildningsprogram, ungdomsråd osv. Jag kan fortsätta. Det är inte alls på det viset att liberalerna har blivit utraderade i och med detta program, utan tvärtom!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill förtydliga, att vi är inte alls förbittrade på något sätt, utan vi kommer att ta oss an oppositionsrollen med full kraft och, som jag sade, inte sitta tysta i våra bänkar.

 

Ltl Perämaa, replik

Fru talman!

Det var skönt att få höra det klargörandet. Det är bara så att den framtoning som socialdemokraternas gruppanförande hade gav ett sken av en stor förbittring, men nu har vi då fått klargjort att så inte är fallet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådskandidaten Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är naturligtvis helt i sin ordning att socialdemokraterna genom ledamoten Camilla Gunell framför avvikande åsikter när det gäller handlingsprogrammet, och märkligt vore väl annars eftersom vi har olika politik. Det här handlingsprogrammet bygger på det som centern, liberalerna, Frisinnad Samverkan och Obunden Samling har arbetat fram.

 

Det som jag däremot reagerade på och jag vill säga att jag känner mig lite stött över är uttrycket att lantrådskandidaten – eller sonderare som jag var på den tiden – var ”otrogen före bröllopsnatten”. Jag har varit ganska sparsam med mina kommentarer till hur sonderingarna avlöpte före det officiella skedet inträder därför att jag av princip tycker att förhandlingsinformation skall man hålla så långt som möjligt för sig själv – man förstör annars möjligheterna inför framtida förhandlingar.

 

Men eftersom jag på det här sättet blir, tycker jag, ojust påhoppad av ltl Gunell kommer jag här att redogöra kort för de avgörande ögonblicken i landskapsstyrelseförhandlingarna. Den avgörande dagen var faktiskt måndagen den 27 oktober; då hade ledamoten Sundback, ledamoten Strand och jag ett möte på morgonen. Ledamoten Sundback kom lite tidigare till mötet, ungefär 15-20 minuter, och de 15 minuterna använde vtm Sundback till att på ett, om jag säger det på ett milt sätt, ganska bryskt sätt uttala sig om den s.k. läckan och anklagade framför allt Frisinnad Samverkan eller obundna för att man hade ställt till det genom att läcka ut information som skulle skada förhandlingarna. Det må nu vara hur det vill med den s.k.läckan; jag vet inte vem som har gjort det och ltl Strand frisvor sig från den här informationen, men på något sätt förstörde det helt och hållet förhandlingsklimatet den morgonen. Men efter att vi suttit tillsammans med ltl Strand och diskuterat en stund kunde jag i varje fall lägga fram ett konkret förslag till vtm Sundback där socialdemokraterna skulle erhålla vicelantrådsposten, finansansvarige och utbildningsavdelningen, det som jag hade uppfattat som att vara första prioritet för socialdemokraterna. Som svar fick jag förvånansvärt nog, att, nej, finansavdelningen absolut inte, ni får reda upp vad ni har ställt till med! Det överraskade mig med tanke på att jag har uppfattat att det efter utbildningsavdelningen var prioritet nummer två för socialdemokraterna, men jag vidhöll mitt förslag och jag ville ha ett svar under förmiddagen. Vtm Sundback skulle diskutera med sin lagtingsgrupp och jag tror det var klockan 11.30 som jag skulle få ett svar, men vtm Sundback sade redan när hon gick, att, tyvärr, kommer jag inte att förorda det här inför min grupp därför att man ville ha obundna bort från förhandlingarna – det var Frisinnad Samverkan, centern och socialdemokraterna – medan jag för min del som sonderare vidhöll att jag ville ha både obundna och Frisinnad Samverkan med i arbetet för att uppnå den breda majoritet som jag eftersträvade. Ungefär klockan 11.30 ringde vtm Sundback och sade, att hon hade inte fått tag i Wiklöf, som då befann sig i Oslo och hon sade att man ville ha lite mera tid att fundera på det här. Jag sade, okej, gärna det, fram till klockan 13.00, för då har vi ett viktigt möte i centern  som jag kommer att delta i och till dess behöver jag veta besked för att kunna säga till gruppen om det finns förutsättningar att gå vidare med arbetet. Vtm Sundback sade då att hon inte hade fått tag i Wiklöf så att därför kunde hon inte säga. Jag tog genast telefonen efter mitt samtal med vtm Sundback och ringde upp Wiklöf, som svarade på första signalen i Oslo – det visade sig inte vara något problem att nå honom – och jag sade att – ursäkta språket, talmannen: ”Lasse, det här är problematiskt, nu måste vi försöka göra någonting”. Jag hade nämligen lovat Wiklöf sent vid ett samtal på lördagskvällen att före det hände någonting i samarbetet så kommer jag att ge dig en sista signal ifall du kan göra någonting, så jag har faktiskt försökt sköta min relation till socialdemokraterna och framför allt till Wiklöf på ett sådant sätt som man kan förvänta sig av goda vänner, för jag har upplevt mig vara en god vän med Lasse Wiklöf under alla de år vi har varit här.

 

Före klockan 13.00 fick jag inget besked från vtm Sundback; däremot ringde telefonen klockan 13.10 på vårt gruppmöte och vtm Sundback meddelade att man accepterar inte ett samarbete på fyrpartsbas, där Obunden Samling finns med tillsammans med Frisinnad Samverkan. Däremot var man beredd att gå vidare med Frisinnad Samverkan, center och socialdemokrater. Jag kunde bara konstatera att så här var fallet och vi kunde inte gå vidare på det sättet. Eftersom jag har varit väldigt tydlig med att klockan 13.00 var en viktig tidpunkt – vi hade hållit på och sonderat över en vecka och egentligen inte kommit till skott – måste man då fundera: kan vi komma framåt eller måste vi gå in på något annat spår? Då var vi också överens om att vi skulle börja om från början med alla partier; därefter var också liberalerna med i diskussionerna.

 

Att så här inför Ålands lagting och i princip inför hela Ålands folk stå och säga att lantrådskandidaten har varit otrogen före bröllopsnatten tycker jag att fordrar en förklaring från ledamoten Gunell. Jag kommer inte att kräva en ursäkt för jag låter det falla på ”nybörjarkontot”, men jag vill undanbe mig den typen av uttryck i fortsättningen om vi skall kunna ha ett gott samarbete också här i lagtinget. Jag har försökt sköta det här arbetet så konstruktivt som det bara har varit möjligt under mycket svåra förhållanden. Jag måste tyvärr också säga att förhandlingsklimatet inte var det allra bästa. Jag har aldrig i mitt liv förut – och jag har varit med om ganska många förhandlingar, både politiska och andra – varit med om att den ena parten har sagt, vilket vtm Sundback sade åt mig rent ut, att ”skräm dom bara, dom kommer nog, skräm dom bara”! Det ligger inte riktigt i linje med den bild som ltl Gunell försöker skapa av förhandlingarna. Jag mötte arrogans, överlägsenhet och diktat. Jag har förstås full förståelse att har man gjort ett bra val vill man också få ut ett bra resultat av förhandlingarna, men jag var verkligen förvånad och bekymrad över den situation och det klimat som jag upplevde, speciellt det faktum att jag samtidigt satt och arbetade fram, tillsammans med liberalerna, budgetförslaget för 2004 under mycket svåra omständigheter och utan ett enda hårt ord eller att en enda omröstning behövde tas till lyckades vi ta fram ett budgetförslag som har behandlats här i lagtinget. Detta gjorde att jag började tänka: hur skall det här fungera under fyra år om vi skall fortsätta på det här sättet; å ena sidan upplevelsen av vtm Sundbacks sätt att föra förhandlingar och å andra sidan liberalernas sätt att arbeta under svåra förhållanden i landskapsstyrelsen. Det fick mig att börja tänka, att skall det här fungera eller kommer det inte att fungera? Efter måndagen klockan 13.00 öppnades spelet upp och breddades så att alla partier var med i diskussionerna – resultatet av de diskussionerna ser vi här framför oss.

 

Jag tror, ltl Gunell, att det inte är min sak att förklara varför Obunden Samling är med. Jag tror att det är viktigare för ltl Gunell och alla socialdemokrater att förklara för sina väljare, alla dessa förhoppningsfulla väljare som faktiskt ville att det skulle gå bra för socialdemokraterna och att de skulle kunna få påverka det åländska samhället, varför var det viktigare att Obunden Samling står utanför landskapsstyrelsen än socialdemokraterna skulle ha fått en prioriterad position i den landskapsstyrelse som nu bildas – det var verkligheten. Socialdemokraterna fick välja vad man ville, vi andra fick ta vad som var kvar.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är fantastiskt att år ut och år in skall den ena manliga medlemmen i den här församlingen efter den andra upp och uppfostra mig! Jag vet att ni tycker att det är lättare med snälla flickor och liberaler som underordnar sig, men det har jag aldrig gjort och det kommer jag inte heller att börja med.

 

Så till otrohetsproblematiken. Den goda lyssnaren märkte att lantrådskandidaten inte brydde sig om att i förhandlingarna mellan centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan så hade det förekommit en läcka. Han var inte intresserad av att reda ut hur det hade gått till. Det skulle vi liksom bara lägga under mattan och gå vidare, men så funderar inte jag! Det var där som otroheten kom in och ltl Gunells anförande nämndes inte lantrådskandidaten – det fanns flera otrogna friare i den här församlingen. Det andra exemplet på otrohet redovisade lantrådskandidaten själv för – det var jag som förhandlade, inte ltl Lasse Wiklöf, men lantrådskandidaten tog kontakt med Lasse Wiklöf för att han var en god vän! Det var det manliga nätverket som fungerade framom det formella, dvs. att jag var förhandlare. Nog fanns det alltså en hel del otrohet med i förhandlingarna, men det är väl svårt att erkänna det och inte tror jag heller att det gagnar vare sig den ena eller den andra parten. Gjort är gjort och nu gäller det att gå vidare och visa att budgeten kommer i balans!

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Fru talman!

Jag delar vtm Sundbacks åsikt i grunden, att det gynnar inte speciellt mycket att man ältar det som har varit, men eftersom ltl Gunell på ett väldigt starkt sätt angrep mig tycker jag att jag måste få försvara mig och förklara hur saker och ting hänger ihop. När det gäller det som vtm Sundback nämnde som exempel på otrohet om kontakten till ltl Wiklöf är det nämligen så, vtm Sundback, att det var ltl Wiklöf som kontaktade mig på lördagkväll ganska sent när jag satt på ett hotell i Stockholm och hade varit med mina flickor och spelat tennis. Då lovade jag, efter den diskussion vi hade, att innan det händer någonting i förhandlingarna kommer jag att kontakta dig en gång till. Så är verkligheten. Vem som har varit otrogen och inte otrogen lämnar jag därhän, men jag tycker att så mycket vän har jag varit med ltl Wiklöf under åren att jag ville vara rak med honom och jag sade också väldigt tydligt på måndagen i samtalet när jag fick tag i honom i Oslo att klockan 13.00 är ett viktigt klockslag för de här förhandlingarna.

 

Jag vill absolut inte försöka uppfostra någon, men jag vill ändå att man i förhandlingar och i diskussioner här i lagtinget skall bli bemött med den värdighet som lagtingsordningen förutsätter.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är lite konstigt att talmannen tillåter att det pågår anklagelser mot ltl Gunell. Men om man läser hennes anförande utpekas inte lantrådet. Det borde kanske ha funnits i skriftlig form, utan det är antagligen så att det onda samvetet tar över för det är inte så i texten.

 

Det är mycket med värdighet  här ibland, men att ljuga och att tillåta spel bakom ryggen! Det skulle vara viktigare om det framhölls som ett viktigt kriterium för hur man jobbar i det här lagtinget.

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Fru talman!

Jag skulle vara tacksam om vtm Sundback kunde ge exempel på när någon har ljugit och inte bara lägga ut det så här i luften och på det sättet skapa insinuationer på ett mycket fult sätt.

 

Om jag får återkomma till den s.k. läckan så vet jag inte vem som läckte till tidningen, men samtidigt tycker jag att har man kämpat sig genom en valrörelse, precis som socialdemokraterna har gjort och vi i alla andra partier, så är det väl ändå viktigare att försöka skapa ett bra resultat och ta tillvara det förtroende som väljarna har gett än att ägna närmare en halvtimme till att försöka nedgöra dem som man egentligen borde sitta och förhandla med för att skapa en bra och fungerande landskapsstyrelse. Det gjorde mig faktiskt nästan chockad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Om det är så att lantrådskandidaten tycker att jag är skyldig honom en ursäkt, tycker jag att han skall kräva det av mig. Han behöver inte sätta det på något ”nybörjarkonto”. Som jag ser det sitter vi alla här på samma villkor. Men det var intressant att höra lantrådskandidatens syn på förhandlingarna och jag vill förtydliga, att jag sade inte att Roger Nordlund var den som var otrogen - han kanske har fått bära skammen för det. Jag sade att någon läckte, och vi ville reda ut det innan vi kunde gå vidare. Resultatet blev att läckan fällde förhandlingarna. Det som jag ville att Roger Nordlund skulle svara på gällde varför man från början hade prioriteringen att de obundna var viktigare än socialdemokraterna i den här sonderingen. Det är det som frågan gäller, och den var aktuell redan innan vi kom så här långt i diskussionerna.

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Fru talman!

Ingen är väl egentligen viktigare än någon annan i förhandlingar när det gäller att bilda en landskapsstyrelse, men jag var mycket tydlig från början i alla min diskussioner när jag sade att jag vill ha en landskapsstyrelse med bred bas med minst 20 mandat bakom sig. Därför var det viktigt att få med Obunden Samling också i det här samarbetet. Jag kan bara beklaga att socialdemokraterna såg det som viktigare att få bort dem – det ser vi resultatet av här i dag.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Lantrådskandidaten har helt rätt i det att inget parti är viktigare än ett annat, men när man betraktar valresultatet tycker jag att det var helt tydligt att väljarna ville ha socialdemokraterna med. Om man talar om en bred bas i landskapsstyrelsebildningen, varför var då inte liberalerna aktuella redan under den första veckan av dessa förhandlingar. Det tycker jag att skulle vara mycket intressant att få svar på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

För Frisinnad Samverkan del vill jag börja med att uttrycka vår tillfredsställelse med att på nytt få ingå i den landskapsstyrelse, som nu är föreslagen. Efter dryga två år i opposition känns det bra. Vi känner det värdefullt att få vara med och ta ansvar för den landskapspolitik, som kommer att föras de närmaste fyra åren.

 

Att sitta i landskapsstyrelsen betyder att ta ansvar för landskapet och dess befolknings väl och ve. Det blir ingen lätt uppgift de närmaste åren, då det finns många osäkerhetsfaktorer inbyggda i framtiden. Det känns också bra att vi nu får den första helt jämställda landskapsstyrelsen, med tre kvinnor och tre män. Det borde bana vägen för ett aktivt jämställdhetsarbete i landskapsstyrelsen.

 

Självstyrelsens utveckling måste gå som en röd tråd genom allt regerande. Dit hör också vårt svenska språk . Rent konkret betyder det att arbetet med språkpolitiska vitboken måste gå vidare. Vi måste garanteras möjligheter att få arbeta på vårt svenska språk på Åland, speciellt vill jag betona Ålands landskapsstyrelse som arbetsplats.

 

Beträffande självstyrelsens utveckling är det fram för allt övertagande av samfunds- och kapitalbeskattningen, där vi på Åland i många år haft politisk enighet i frågan som måste komma vidare. Också kontakterna med EU måste få en bättre lösning för Ålands del. Förutom självstyrelseutvecklingen är ett ekonomiskt ansvartagande den andra röda tråden i landskapstyrelsens arbete. En ekonomi i balans är en förutsättning för att Åland framledes skall må bra. Nuvarande landskapsstyrelse pekar i budgetförslaget på ett flertal strukturförändringar som borde genomföras. Kommande landskapsstyrelse  har ett svårt arbete med genomförande av dem. Då det gäller strukturförändringar är det betydligt lättare att komma med förslag än att genomföra dem.

 

Det finns många punkter i handlingsprogrammet jag kunde lyfta fram, men jag väljer att peka på några viktiga frågor.

 

Sjöfarten har varit och kommer säkert att vara  också i framtiden en viktig fråga. Enligt alla rapporten vi får från riket tycks vi nu få några års andrum, men de stödformer som nu föreslås kommer säkert inte att vara något som kommer att gälla i all framtid, så utgående från det måste sjöfarten vara på landskapstyrelsens agenda hela tiden.

 

Utbildningen har varit på allas läppar. Vi vill ha en kvalitativt god utbildning på Åland, samtidigt som vi är oroade för kostnaderna. En utveckling vill vi gärna se men utgående från i stort sätt nuvarande budgetramar. Då gäller det att vara kreativ, se nya lösningar osv. Eftersom utbildningsfrågorna måste ha en lång framförhållning gäller det att ta tag i dessa frågor omgående.

 

Vår nya högskola har också vissa inkörningsproblem som måste få en lösning så att resurserna används till att utveckla skolan , så att den blir så attraktiv och konkurrenskraftig med närliggande högskolor som vi hade som mål då högskolan startades upp.

 

Vård och omsorg har varit och skall fortsättningsvis vara ett prioriterat område.

Det innebär inte att de lever i en skyddad verkstad. Också här går utvecklingen framåt, men tilldelningen av medel kommer knappast att gå framåt på motsvarande sätt. Det är särskilt ÅHS som noga måste se på sina resurser, så att de används på ett optimalt sätt. ÅHS som organisation är också ett kärt debattämne. Arbetet med att göra ÅHS till en modern arbetsplats där alla känner sig sedda och behövda  och där alla tar sitt ansvar utgående från det ansvarsområde man har måste fortsätta. Samarbetet mellan den egentliga sjukvården och den omsorg som drivs av kommunerna måste också utvecklas. Det gäller fram för allt äldrevården. I dagens läge är det rätt oklart vem som vårdar vem. Ekonomiskt är det en rätt stor fråga om det är kommunerna eller landskapet som bär ansvaret, men de gamla och dess anhöriga måste få känna trygghet och inte falla mellan stolarna i den diskussionen.

 

Drogfrågorna har hög prioritet bland ålänningarna. Här gäller det framför allt för landskapsstyrelsen att medverka till en samordning av resurserna så att det blir en tydlighet i arbetet.

 

Miljön kommer också att vara en fråga som den blivande landskapsstyrelsen inte har en möjlighet att glömma. I valrörelsen hade miljöfrågorna en framskjuten ställning av alla partier. Jag tänker inte nu peka på någon enskild fråga, utan jag säger bara glöm inte miljöfrågorna.

 

Samarbetet med kommunerna särskilt beträffande landskapsandelar måste få en långsiktighet, så att kommunerna vet vad som gäller och kan planera utgående från det.

 

Privatiseringar är en fråga som landskapsstyrelsen måste ta ställning till. Erfarenheterna visar tydligt att beträffande upphandling måste det till tydliga upphandlingsregler och en långsiktighet, så att intressenterna får tid på sig att komma med anbud och att tiden för entrepenaderna är tillräckligt långa .

 

Försäljningar av fastigheter finns också med i handlingsprogrammet. Då det gäller att ta ställning till rätt prisnivå måste landskapsstyrelsen också komma ihåg att det är också en kostnad att ta hand om fastigheter som inte används på ett optimalt sätt.

Avbyråkratisering finns på önskelistan för många Det har visat sig lättare sagt än gjort. Det handlar inte bara att ändra i lagstiftningen, som inte alla gånger är så lätt med tanke på att EU ofta finns som i sin tur sätter sin prägel på lagstiftningen. Det gäller också att tolka lagarna på ett rimligt sätt. Visst blir vi alla frågande om vi inte kan köpa vår julkorv och andra juldelikatesser på julmarknaderna mera.

 

Utvecklingen av olika landbaserade näringar måste också ha högsta prioritet.

Vi vet att vi inte så ensidigt, som nu är fallet, enbart kan lita på sjöfartsnäringen.

Landskapsstyrelsen kan inte bli näringsidkare men skall ge förutsättningarna, så att Åland blir en attraktiv plats att starta näringsverksamhet på. Vårt läge mitt i havet är redan det en utmaning då det gäller att etablera sig på Åland.

 

Fru talman!

Arbetet tillsammans med centern, liberalerna och obundna för att få fram ett handlingsprogram har varit inspirerande och givande. Det ger optimism inför det fortsatta landskapstyrelsearbetet. Min förhoppning och Frisinnad Samverkans förhoppning är att också debatten här i salen fortsättningsvis skall vara konstruktiv – ett debattglatt plenum.

 

Avslutningsvis vill jag säga lycka till med det digra arbetet som förestår för den nya landskapstyrelsen.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag vill börja med en parentes, en kommentar till socialdemokraternas gruppanförande. Obunden Samling har av socialdemokraterna orättvist och felaktigt beskyllts för att vara opålitliga. Det här är anklagelser som vi bestrider. En titt bakåt visar motsatsen. I de landskapsstyrelser som Obunden Samling ingått har man varit tydlig, rättfram och pålitlig i samarbetet. Inget är konstigt med det. I en obunden politikers natur ligger att man är just det. Det var heller inget suspekt eller märkligt med vårt agerande i denna regeringsförhandling, vilket sossarna har förespeglat. I syfte att förlåta sin egen oförmåga att handla och att fungera i normalt, social umgänge utförde socialdemokraternas ordförande en ensidig korsfästning av oss. Tvärtom är det sossarna som har intagit en ny roll i åländsk politik: att vara de mest omedgörliga, opålitliga, populistiska och dessutom korrumperade partiet. I sin iver att skörda röster vänder man kappan efter vinden och har en politisk färg som beror på i vilket ljus man belyser den – ett kameleontliknande beteende som vi har sett flera bra exempel på på sistone. Man byter fot lika smidigt som en ökenödla i het sand. Man ”kaverar” och domderar vitt och brett, ja, så brett att man inte minns från tid till annan vad man riktigt har drivit för politik tidigare. Det står fullkomligt klart att sossarnas strategi aldrig var att komma med i den landskapsstyrelseregering som nu bildas, utan det som många trodde var klantigt förhandlat var i själva verket från första början ett högt spel som man ville att skulle krascha och resultera i opposition för att man därifrån bekvämt skulle kunna fortsätta med sin kameleontpolitik och fortsätta knapra på väljarkakan. Något ansvar annat i verbal form var man aldrig beredd att ta.

 

Fru talman!

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, det socialdemokratiska partiet har en del att diskutera internt, framför allt med sin ordförande. Jag har förståelse för dem som ångrar sin röst på sossarna i detta val. Jag tror och hoppas att Ålands folk skall genomskåda det här och ge sin dom om fyra år. För min del lägger jag med detta konflikten med sossarna bakom mig för denna gång.

 

Fru talman!

När fyra partier med 21 mandat och över 70 procent av väljarkåren bakom sig bildar regering säger det sig självt att det blir en del kompromissande, ju bredare regeringsbas desto mer kompromissande kan man säga. Samtidigt innebär en bred bas större enighet om den gemensamma nämnaren, det man är överens om. I detta regeringssamarbete är vi överens om mycket, den gemensamma nämnaren är stor. Detta beror på flera olika saker; dels är det fyra partier som bekänner sig till den högra planhalvan ideologiskt, dels är det de fyra partier som känner realiteterna på vilket det politiska arbetet nu måste bygga för att styra självstyrelseskutan undan de grynnor som finns på framtidens hav.

 

Fru Talman!

Det förslag till handlingsprogram som ligger på lagtingets bord har föregåtts av intensiva och konstruktiva diskussioner. Samstämmigheten har varit stor och knäckfrågorna få. Det har varit ett prestigelöst och friktionsfritt arbete att skriva programmet, nästan; vill jag påstå, enklare än vad parterna trodde från början, Den andan bådar gott inför det fortsatta regeringssamarbetet.

 

Programmet skulle givetvis se avsevärt annorlunda ut om vart och ett av partierna skulle skriva det själv. Så är det också för obunden samling. Trots det är vi nöjda med resultatet, vi känner att vi fått med de sakfrågor som är viktiga för oss och om vi lyckas genomföra allt som står i programmet kan vi vara synnerligen nöjda. Till de delar det finns skrivningar om utredningar om våra sakfrågor avser vi argumentera och bilda opinion för våra åsikter i syfte att i samarbete med våra allierade genomföra även dessa åtgärder.

 

Fru Talman!

Kort om sammansättningen av den nya regeringen. Visst passerar vi en milstolpe i samhällsutvecklingen när det för första gången tillsätts en landskapsregering där båda könen är lika representerade. Denna gång behövdes det av bl.a. den anledningen några extra skakningar på sållet innan personerna hade vaskats fram.

 

Det att fem sjättedelar av kollegiet är nytt och hälften är nya i politikens elitserie innebär förstås en extra utmaning, men framförallt nya möjligheter. Ett nytt fräscht ”tänk” och engagemang är vad som behövs inom politiken för att upprätthålla en ständig förnyelse. Det gäller dock att den nya landskapsregeringen snabbt finner sina arbetsformer, verkligheten pockar på från första dag.

 

Fru Talman!

För oss inom obunden samling är frisinnad samverkan en gammal god vän från både regeringssamarbete och opposition. Centern är delvis gammal bekantskap. Det vi med fog nog kan säga om både centern och liberalerna är att det är två helt andra partier nu än när vi skiljdes från centern och liberalerna tog vår plats i mars 2001. Regerandet före och valrörelsen/valet har gjort att de två nya regeringskollegorna insett realiteterna och är beredda att ta ett tydligt ansvar för landskapets och dess folks framtid.

 

Fru Talman!

Jag tänker inte orda dess mer om sakfrågorna i programmet, vi får anledning att återkomma till dem och detaljer runt dem när den nya landskapsregeringen kommer igång med sitt arbete och kommer till lagtinget med framställningar, budgeter och meddelanden.

 

Fru Talman!  Jag önskar den nya landskapstyrelsen lycka till i dessa ädla strävanden, landskapet Ålands folk till fromma!

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman ägnar igen min person uppmärksamhet och vill klaga på mitt sätt att umgås med folk, och han menar förhandlingarna. Jag tror att vi hade sju eller åtta möten där jag träffade lantrådskandidaten och ibland var Frisinnad Samverkan med; de obundna, ltl Danne Sundman och ltl Gun-Mari Lindholm var med vid ett enda tillfälle och vid det tillfället kan jag inte påminna mig att någonting överhuvudtaget av kontroversiell karaktär diskuterades utan det var en ganska uddlös tillställning. Mina proppar brann på måndag morgon när ingen erkände vem som hade läckt och lantrådet inte ville reda ut saken. Vid det mötet var inte heller obundna med, och det skulle inte förvåna mig om det har ett samband med just den här saken. Jag tror inte att det går att samarbeta med partners när man tar varandra i hand och så säger man att det här stannar i det här rummet och så tre timmar senare läser man det i tidningen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det var inte Obunden Samling som läckte uppgifterna till massmedia. Att vtm Sundbacks proppar brann på grund av läckan visar på hur man prioriterar i sitt sociala umgänge och i sina förhandlingar. Jag tror nämligen inte att det var någon läcka. Det här var allmänt kända uppgifter som journalister skickligt lyckades träffa helt rätt, eftersom det talades vitt och brett om det, bl.a. på kalas i skärgården, har vi hört andra vägar. Det är nog så att den påstådda läckan tyvärr inte existerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Som nyvald socialdemokratisk ledamot tycker jag att det är pinsamt att höra ltl Sundmans utfall gentemot socialdemokraterna och jag tycker att det bara bekräftar att vår kritiska inställning till obundna och dess politik var en korrekt bedömning.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt läsa upp det ”socialdemokratiska protokollet” jag hade i mitt anförande. Men när sossarna väljer att upprepa sina felaktigheter om Obunden Samling valde jag att läsa upp det, och jag står för det jag säger. Som jag också sade har jag härmed lagt det bakom mig för den här gången. Det är de facto tredje gången som socialdemokraterna försöker beskylla oss när man själv klantar sig. Jag tycker att det är synd på de duktiga ledamöter som har valts in på de socialdemokratiska platserna att man måste jobba utgående från det här och jag hoppas att särskilt ltl Beijar och jag kan ha ett bra samarbete här i Ålands lagting som vi har haft tidigare trots att vi har varit på olika planhalvor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det har varit ganska många märkliga turer innan regeringsspelet har kommit så här långt, bl.a. har det varit klart vem som skulle vara med, vilka partier som skulle vara med, men något handlingsprogram har man inte sett röken av. Men nu är spelarna inne på banan igen, nu har vi ett handlingsprogram och det tycker jag att är intressant att ta ställning till. Jag tycker att det finns många bra förslag här, det finns förslag som jag känner igen från Ålands Framtids gruppanförande och andra sammanhang. Det tycker jag också är bra. Jag kommer inte att säga, som man gör på känt politiskt manér, att nu har ni tagit våra idéer utan jag tycker att det är bra. Jag har flera gånger sagt att det är viktigt att vi lyssnar på varandra, att man kan föra fram argument och att man från regeringspartier och opposition kan ta det till sig, så jag tycker också att det är bra.

 

Min ambition är att konkret och förhoppningsvis konstruktivt kommentera de förslag som finns i handlingsprogrammet; det som jag tycker att är bra kommer jag att nämna, också det som jag tycker att är mindre bra och där det uppstår frågor kommer jag gärna att se att vi får svar på de frågorna så att eventuella oklarheter kan redas ut.

 

Om man tittar på ingressen sägs det att Åland skall bevara och stärka känslan för hembygden och den unika närdemokrati som vi har. Landskapsstyrelsen skall verka för en stark åländsk identitet. Det sägs vidare att det svenska språket är grunden för Ålands självstyrelse och arbetet med den språkpolitiska vitboken skall slutföras. Det här tycker jag är bra; det är mycket av de värderingar som Ålands Framtid står för som jag känner igen här. Det som vore intressant att veta är på vilket sätt, ifall det finns några tankar redan nu, arbetet med den språkpolitiska vitboken skall föras vidare.

 

När det gäller självstyrelsens utveckling, ett område som intresserar oss väldigt mycket, sade vi många gånger från Ålands Framtids sida under valkampanjen att det är väldigt viktigt att vi kan ta över beskattningen om vi skall kunna trygga sysselsättningen och välfärden här på Åland. Därför är det med stor tillfredsställelse som jag ser meningen: ”Under den nu påbörjade perioden bör landskapet erhålla större ekonomisk handlingsfrihet för att därigenom kunna trygga sysselsättningen och välfärden.” Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att ämnar försöka utöka beskattningsbehörigheten och det tycker jag att är bra. Samtidigt är det så att för att dansa tango krävs det att man är två. Jag noterar när man gjorde en intervju i Ålandstidningen den 8 oktober med Finlands finansminister Antti Kalliomäki sade han så här på en direkt fråga: ”Är Du som finansminister villig att släppa en del av beskattningen över till Åland?” Svar: ”Ur beskattningssynvinkel är Åland en del av Finland och det finska systemet. Att öka Ålands behörighet inom beskattningen skulle lätt leda till att det blir ett skatteparadis, och Åland får inte bli något slags skatteparadis i framtiden.” Det är den utgångspunkt som finns i Helsingfors. Det vore intressant att höra ifall det redan nu finns några tankar från landskapsstyrelsens sida: hur skall man kunna hantera den här situationen? Hur tror man att man skall kunna komma fram? Som sagt, det krävs två för att kunna dansa tango.

 

Det finns två meningar i handlingsprogrammet som förvånar mig väldigt mycket. Det sägs så här: ”Efter att den nu aktuella självstyrelselagspropositionen har blivit färdigbehandlad och antagits i lagtinget …” och längre ner i texten: ”Efter att den nu aktuella självstyrelselagspropositionen godkänts av lagtinget föranleder det ett behov av vissa justeringar.”

 

Jag måste ha missat någonting! Det var ju så under valkampanjen att centern klart och tydligt gick ut och sade att självstyrelselagspropositionen kan man inte omfatta. Det fanns de som sade att det här är en politisk teater, man vill på något sätt visa att man har självstyrelsepolitisk handlingskraft kvar, man vill visa att det finns en skiljelinje mot liberalerna. Det är allmänt känt att jag är gammal centerpartist, och jag sade, att det kan inte vara på det viset heller, så kan det aldrig vara, utan nog kommer centern att stå vid sitt ord! När jag läser de här raderna måste jag faktiskt säga att jag blir lite fundersam – men det kanske finns någon förklaring också på det.

 

En annan sak som sägs i handlingsprogrammet är att man vill tillsätta två arbetsgrupper, en fråga som liberalernas gruppledare ltl Perämaa var inne på. Men det är fortfarande oklart för mig: är det här egna arbetsgrupper eller är det arbetsgrupper i samarbete med riksmyndigheterna? Jag tror, tyvärr, med det citat jag gav av finansministern och också av erfarenhet som vi har sedan tidigare, att det inte är en framkomlig väg att försöka ha gemensamma arbetsgrupper. Vi får aldrig fram något underlag överhuvudtaget. Jag tror att landskapet Åland, landskapsstyrelsen själv, måste ta fram det här faktaunderlaget som krävs för annars har vi inte ens det faktaunderlag som är så viktigt.

 

Landskapsstyrelsen säger senare i texten att man skall ta fram underlag och information för att stimulera en allmän debatt om självstyrelsen och näringslivets utveckling. Detta är någonting som, om det görs rätt, kanske kan kallas för ett framtidsdokument. Vi från Ålands Framtids sida kommer med stor spänning att vänta på det här. Jag hoppas att man kunde lägga upp det på det sättet, att om man inte får till stånd någon utveckling av självstyrelsen, dvs. att vi har status quo, hur kommer Åland då att se ut om, låt oss säga, fem-tio år? Om vi skisserar på ett scenario med Frisinnad Samverkans framtidsavtal, dvs. en ganska starkt utvecklad självstyrelse, hur kommer Åland att se ut då om fem-tio år? Jag hoppas också att man inte på något sätt räds att ta med den vision som Ålands Framtid har, dvs. att Åland bör bli självständigt på sikt. Hur ser Åland ut då, om fem-tio år? Kunde man få ett sådant underlag tror jag att alla, oavsett vilken infallsvinkel man har, om man vill att man skall stå och stampa på samma ruta där vi är nu eller om man vill ha en kraftigt utvecklad självstyrelse eller rentav självständighet, så är det ändå bra att ha fakta på bordet, så jag hoppas mycket på det här.

 

Om jag går lite vidare i handlingsprogrammet sägs det att en avbyråkratiseringsgrupp skall tillsättas och föreslå åtgärder för att minska onödig byråkrati, precis samma sak som vi tog upp i vårt gruppanförande. Det här tycker jag är bra. Vi har alla läst om de problem som det bl.a. är med Lilla julmarknaden här i helgen så det finns oerhört mycket att göra och jag tycker att det är bra att landskapsstyrelsen tar upp de här sakerna.

 

Det sägs under rubriken Finans- och ekonomisk politik att man skall ha en genomgång med rikets myndigheter av det ekonomiska systemet ”dels syftande till ändringar i själva systemet och dels beträffande avräkningsgrunden inom ramen för nu gällande system”. Jag känner faktiskt igen ordagranna formuleringar från den motion som vi lämnade in när det gäller den här frågan och jag känner också igen följande punkt:

 

”Systemet med blankettlagstiftning när det gäller avdrag i beskattningen skall ses över så att landskapet aktivt tar ställning före avdragen införs på Åland.”

 

Det var det som man sade att man inte hade hunnit med i finansutskottet när det gällde slopandet av det allmänna skatteavdraget. De här båda sakerna noterar jag också med tillfredsställelse och jag noterar också med till tillfredsställelse att man nu vill göra en samhällseonomisk analys av viktiga projekt som stimulerar besöksnäringen här i landskapet, vilket mervärde de investeringarna klart och tydligt ger för det åländska samhället. När jag påpekade det här i remissdebatten sades det från den dåvarande landskapsstyrelsens sida, att det behövdes inte, men tydligen har man kommit fram till att det behövs nu, och det är bra. Det är också bra att man försöker anpassa byggandet till rådande byggkonjunktur. Det är tyvärr två år för sent, men bättre sent än aldrig.

 

Fru talman!

Om jag går över till utbildningssektorn sägs det bl.a. under grundskolan att resurserna till barn i behov av särskilt stöd bör samordnas bättre. Det tror jag faktiskt att är en väldigt viktig sak. Jag tror att den biten kommer att bli både bättre skött och den kommer också att bli billigare, om man kan få till stånd en samordning.  Det sägs också under gymnasialstadiet att en grundlig genomgång av utbildningsutbudet på gymnasialstadiet sker och strukturella förändringar genomförs. Det är också en bra sak och jag tror att det är väldigt viktigt att man också innan man gör de prioriteringar som det här ger upphov till kommer med ett utbildningspolitiskt meddelande till lagtinget där vi kan ta ställning till vilka effekter slopandet av olika utbildningsprogram får rent konkret. Det går nämligen inte så som det var i valkampanjen att man knäpper lite med fingrarna och säger att den skolan skall bort och den skolan skall bort. Det är oseriöst. Jag tycker också att under högskolan att det är bra att man får en så tydlig profil som möjligt på högskolan som är anpassad till samhällets behov.  Det är ganska naturligt att sjöfarten kommer att finnas där.

 

Däremot är jag lite förvånad över att de tankar som har funnits på ett idrottsgymnasium inte överhuvudtaget nämns i regeringsprogrammet.

 

Inom social- och miljöpolitiken sägs det under ÅHS att en översyn och prioritering av ÅHS:s verksamhetsformer och arbetsområden skall göras. Det är rätt väg att gå, men jag tror också där att man måste gå mera på djupet, titta på strukturen, vi har sett hur det har fungerat när det har blivit kärvare ekonomiska resurser. Det är de vårdande resurserna som tas bort, medan administrationen och ”bossandet” är kvar och det tycker jag är fel prioriteringar. Det är också väldigt viktigt att få in en kostnadsmedvetenhet i den här stora organisationen.

 

Jag vill ännu säga under den här sektorn, kanske till Frisinnad Samverkan, att det är bra att möjligheten att införa en barnomsorgspenning utreds.

 

Miljön har fått en stor uppmärksamhet i handlingsprogrammet. Det är ett område som kräver det. Jag är lite orolig därför att det finns många punkter, bl.a. följande: ”Landskapsstyrelsen skall på det nationella och internationella planet arbeta för att minska utsläppet av växthusgaser.” Det är jättebra, men nog ställer man sig frågan: Hur skall man riktigt göra med det här? Inriktningen är bra, bl.a. att det skall göras ett vattenvårdsprogram. Man måste också driva en aktiv politik så att det inte bara blir rader i ett program.

 

Det sägs också att man skall göra en avloppsplan för hela Åland där målsättningen är att minska antalet reningsverk till förmån för större och färre anläggningar. Det är bra. Ålands Framtids medlem Max Sirén har drivit denna fråga i många, många sammanhang.

 

Däremot saknar jag under ”Miljö” skrivningar om avfallsproblematiken. Det är inte hållbart att vi tror att vi skulle kunna ha någon lösning där vi exporterar våra sopor på sikt. Jag kan tänka mig varför ingenting om avfallsproblematiken finns med här, men det tycker jag att faktiskt är fel. Det är faktiskt ett av de största miljöproblemen vi har som man lämnar utanför.

 

När det gäller droger – en sak som ofta har varit upp – sägs det mycket om behandlingsformer och fortlöpande kontrolllinsatser, medan det inte under den här rubriken sägs någonting om själva grunden, dvs. det attitydskapande arbetet. Jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att man i ett tidigt skede försöker få ungdomarna att förstå att de som håller på med droger och den här typen av verksamhet, det är de som är de verkliga ”losers”, men här tar man bara fasta på behandlingsformer och fortlöpande kontrollinstanser. Jag vet att det finns en skrivning under ”Kultur och idrott” om den här frågan, men specifikt under det här stycket finns det ingenting.

 

Några ord om trafikpolitiken. Miljön skall vara ett övergripande element i all trafikplanering. Det är bra. En tunnel Föglö skall utredas. Det är bra. En utlokalisering av trafikavdelningen till Godby skall övervägas. Det kan vara bra. Men som man ser på det nu är det troligtvis ganska kostsamt, om man ser var resurserna finns och jag tror att man behöver se över det här och förstås sätta det i relation till självstyrelsegårdens trångboddhet. Jag tycker, ltl Perämaa, att det är väldigt bra att bokningen av skärgårdstrafiken skall utlokaliseras till skärgården. Det borde vara mera av den typen av åtgärder i handlingsprogrammet. Jag tycker också att det är bra att arbetet med driftsprivatisering har påbörjats omedelbart.

 

Jag har nämnt flera områden som jag har tyckt att har varit ganska bra, men när man kommer över till näringspolitiken blir jag lite mera fundersam, för det är ett område som jag tycker att är viktigt och det är ett område som är grunden för all övrig verksamhet. Det går inte att bygga något hus om man inte har en stadig grund - att försöka bygga ett samhälle utan att ha ett näringsliv som genererar pengar blir inte heller något annat än ett luftslott. Här tycker jag faktiskt, tyvärr, att de svagaste formuleringarna i hela handlingsprogrammet finns. Grunden är lite bräcklig. Det står allmänna meningar som: ”Entreprenörskap skall främjas.” Hur? ”Åtgärder genomförs som kan minska de höga transportkostnaderna.” Hur? Det finns ganska vaga formuleringar här.

 

När vi kommer till sjöfarten, som jag i likhet med alla andra vill säga att är vår viktigaste näring, så går det inte riktigt ihop mera. Det stycket avslutas med meningen: ”Målsättningen är att Åland skall vara ledande på sjöfartsområdet i Östersjöregionen.” Men i inledningen på stycket står det så här: ”Ett åländskt sjöfartsregister kan utgöra en kompletterande åtgärd för att uttryckligen trygga den åländska sjöfartens och sjöfartskunnandets framtid.” Skall man nå uppnå målsättningen om att vara ledande på Östersjö-området måste det finnas en positiv sjöfartsregim, en politik som är byggd på kompetens och som är byggd på långsiktighet. Näringen måste veta vilka villkor som gäller på sikt. Som det är nu tas besluten i Helsingfors, alltid i sista hand med kniven på strupen. Det här tror jag att kommer att leda till en långsiktig utarmning av vår viktigaste näring. Det här är någonting som var och en bör inse att är ohållbart. Jag har sagt det många gånger, och jag säger det igen, att det är ingen illvilja att man inte prioriterar sjöfarten i Helsingfors, utan man gör helt enkelt andra prioriteringar. Men vi måste göra våra egna prioriteringar. Därför är det för vagt sagt när man säger att ett åländskt sjöfartsregister kan utgöra en kompletterande åtgärd. Det är tvärtom en förutsättning. Det är så att nu går vi alla och väntar på en lösning som nämndes att kanske kommer redan på tisdag, men är den lösningen någonting som garanterar sjöfarten på sikt? Nej, inte är det så, utan i bästa fall kanske det garanterar sjöfarten ett eller två år. Med den internationalisering som vi befinner oss i måste rederierna hela tiden anpassa sig – eller politiken anpassa sig. Därför är det så viktigt att vi har den här politiken i vår hand, för vi kommer hela tiden att ha en förändring. Jag noterade att liberalernas gruppordförande sade att mycket arbete återstår. Visst är det så! Mycket arbete återstår. Men jag tycker att formuleringarna här är lite motsägelsefulla faktiskt, rent ut sagt.

 

Till sist, fru talman,  är ett allmänt intryck om regeringsprogrammet att det är lite vagt. Ett plus är att det är rätt så heltäckande, men det blir också ett minus på det sättet att egentligen skall landskapsstyrelsen syssla med allt. Det är ganska allmänt, på gränsen till diffust, och så blir det förstås när man skall försöka sy ihop åsikterna för fyra olika partier. Jag måste citera det som sägs om bostadsbyggande för jag tycker att det är så målande: ”Landskapsstyrelsen avser att stimulera bostadsbyggandet i tätort och glesbygd för såväl ägo- som hyreshus.” Fantastisk prioritering! Det är allt det!  Det kan alltså vara lite vagt, men regeringsprogram är en sak, det är den förda politiken som är det viktiga. Det är stora utmaningar på kommande. Det är fyra partier med rätt så olika profiler. Detta är en utmaning i sig. Nästan alla förelagna ledamöter är utan regeringserfarenhet, det är också en utmaning i sig, men det kan ändå bli bra.

 

Partiet Ålands Framtid vill önska lycka till och uttala en förhoppning om att ni gör ert bästa för landskapet Ålands framtid!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Ltl Anders Eriksson ställde en fråga om den ekonomiska utredningen, som vi alla som har suttit i självstyrelsepolitiska nämnden minsann vet att har varit en långdans. Ltl Anders Eriksson undrar om det inte skall bli en egen åländska utredning. Jag tror att ltl Anders Eriksson också känner till problematiken varför det har blivit en långdans: det finns en oenighet mellan Åland och riket vad man skall ta med i utredningen. Från vår sida vill vi förstås ha med vissa saker som gör utredningen bättre ur vår synpunkt och från rikets sida vill man ha med andra saker som gör att den bättre ut ur rikets synvinkel! Därom tvistas och där är det svårt att hitta lösningen. Det är klart att man kan göra en egen utredning. Då skulle man veta utgående från våra åsikter hur den ekonomiska fördelningen ser ut. Men, som vi också har diskuterat i självstyrelsepolitiska nämnden, vilken trovärdighet ger en sådan utredning när man kommer till rikssidan: nu har vi gjort en ekonomisk utredning och den visar så här och så här och så skall man arbeta utgående från det. Jag tror nog att det är en alldeles korrekt slutledning som ltl Anders Eriksson ändå gör, att det behövs två för att dansa tango. Jag tror alltså fortsättningsvis att vi måste hitta en lösning, objektivt, på vilka poster som skall räknas med från de olika sidorna för att sedan komma till en ekonomisk utredning.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Anders Eriksson lyfter fram attityderna gentemot droger. Det är visst en brist att detta inte nämns i programmet. Möjligen kan man skylla det på att det är faktiskt en av de få frågor som vi alla 30 personer är överens om att det är viktigt att man skall jobba med attityderna, så oavsett partitillhörighet har vi alla samma åsikt i den frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg har helt rätt när hon säger att det är självklart att det är mest trovärdigt för båda parter om man kan göra utredningsarbetet tillsammans. Men tyvärr har erfarenheterna visat att vi inte ens kan enas om att hur det ekonomiska systemet fungerar i dag. Hur skall man då tillsammans kunna göra en utredning om hur vi eventuellt skall kunna ta över skatteområdet när finansministern säger, att Åland får inte på något sätt avvika för då blir man ett skatteparadis. Det är så, ltl Britt Lundberg, att vi kan inte hålla på och trampa vatten i åratal i de här frågorna medan Ålands konkurrenskraft bara försvagas. Sjöfarten har jättestora problem. Vi måste ha beskattningsinstrumentet, om vi på ett aktivt och konstruktivt sätt skall kunna skapa nya alternativa näringar. Vi kan inte trampa vatten i åratal. Ålands Framtid vill nu att utvecklingen måste börja gå framåt. Det är klart att det skulle vara bäst om vi båda kunde göra det här tillsammans, men igen - för att ta tangoparallellen – det finns ingen danspartner!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag tror visst att det finns en danspartner. Däremot är det lite si och så med stegen, så det är väl stegen som ytterligare måste finslipas! Även om det skulle vara bra att vi på Åland skulle göra en alldeles egen utredning, så vad leder den till? Men jag tror ändå inte att vi kan släppa idén om att göra en gemensam utredning. Om vi ändå i fortsättningen skall ta över mera skattebehörighet, utöka självstyrelsen, så måste det vara en kommunikation och vi måste öka rikssidans inställning och vi måste också få dem att se och vara stolta över att man har ett självstyrt örike Åland. Det är man när man kommer ut i Europa, då är man som finländare jättestolt över hur man behandlar sin minoritet och att man har detta självstyrda örike – det är bara det att man visar det lite för lite här hemma. Jag tror att det skall gå bara vi får fila lite mera på stegen!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är inte känd som någon vidare dansör, så det är möjligt att det är det som det beror på och att ltl Britt Lundberg kommer att ta bättre danssteg än vad jag tar. Faktum kvarstår ändå att det här är inget nytt påfund utan vi har jobbat med de här frågorna i tio års tid mer eller mindre; tre år har man tillsammans med riksmyndigheterna försökt utreda hur det nuvarande ekonomiska systemet ser ut. T.o.m. landskapsstyrelsen skrev själv i budgetförslaget att de inte tror att det kommer att gå att få någonting till stånd tillsammans med riksmyndigheterna. Så stod det i de allmänna motiveringarna. Med all respekt, ltl Britt Lundberg kan ta ett par danssteg till, men jag hoppas ändå att man lägger det bakom örat att det här faktaunderlaget måste fram på bordet och det kommer inte fram om vi inte gör det själva. Ta det som ett gott råd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson har fullständigt rätt i att skall vi komma framåt är det någon som måste föra. Jag upplever att i 10-15-20 år har man diskuterat detta skatteövertagande. Ltl Anders Eriksson säger att fortfarande trampar man på ruta ett. Svaret är nej, man har gått tillbaka flera steg. Det är ju det som är sanningen, t.o.m. på de områden där Åland har skattebehörigheten knapras det in hela tiden. Samfundskatten är väl det mest typiska exemplet, där kommunandelen har åländsk behörighet. Men ändå krymper den hela tiden. Vi skall inte prata om captive och sådant där som kunde ha varit bra att ha, utan det här klassiska, så det går inte fram utan det går bara bakåt. Det är därför som folk på Åland inte längre tror på skatteövertagandet. Man har i val efter val i regeringsprogram efter regeringsprogram ältat de här frågeställningarna och lovat att det här skall tas över och tas över. Det verkar ju vara bara drömmar! Men jag tror att det beror på frågan om förmåga. Och det är kanske just det här det handlar om – att kunna föra! Det går inte om man kommer till Helsingfors och bara trampar varandra på tårna. Då lyckas det inte!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är sant att det är känsligt på många sätt om man trampar någon på tårna, oavsett om det är dans eller inte. Ltl Wiklöf har rätt såtillvida att det inte har hänt någonting. Han tror att vi skall dansa lite bättre. Jag tror faktiskt inte att det går att komma framåt, oavsett hur skickliga dansörer vi skickar till Helsingfors, utan vad vi behöver är en ny infallsvinkel. Det är den vi har presenterat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja göra ett tillrättaläggande angående påståendet att vi inte skulle ha någonting skrivet handlingsprogrammet som är emot attitydpåverkande samt att vi inte har några förebyggande verksamheter. Det finns med i handlingsprogrammet, men det är kanske lite otydligt skrivet. Vi skall försöka ”förverkliga intentionerna i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet”. Där finns det med föräldrapåverkan, ungdomspåverkan och det är ett väldigt omfattande program som är på 16 sidor och vi har inte plockat ut detaljerna utan vi har nöjt oss med att hänvisa till programmet. Det här finns alltså väldigt tydligt med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådskandidaten: Avstår.

 

Ltl Beijar:

Fru talman!

Förslaget till handlingsprogram präglas mycket av begrepp som bör, kan, säkras, främja avser etc. i stället för raka besked om vad man vill uträtta. Hela programmet ger ett osäkert intryck och har en klar högerkantring där många av de obundnas vallöften lyser igenom och liberalernas löften har bleknat bort, trots att man mandatmässigt borde ha haft större styrka att påverka handlingsprogrammet.

 

Av programmet framgår under exempelvis bostadsbyggande, där man skriver att landskapsstyrelsen avser, som också ltl Anders Eriksson påpekade, att stimulera bostadsbyggandet i tätort och glesbygd för såväl ägo- som hyreshus. Samhällssubventionen skall vara likvärdig mellan olika bostadsformer. Då frågar jag mig vad som avses med en sådan skrivning. Innebär det en begränsning av finansieringen till nackdel för hyresbostadsbyggandet? Där ges inga klara besked, trots det har ltl Perämaa här i sitt gruppanförande nog givit någon form av löften i det avseendet, men det verkar oklart. Kan kommunerna och enskilda i fortsättningen räkna med stöd i hyreshusbyggandet?

 

Högerkantringen gäller också trafikpolitiken där man säger att en utredning över en eventuell bolagisering av verksamheten skall genomföras. Till vilken nytta framgår inte av programmet. Uppfattningen att landskapsstyrelsen är ensam part i förhandlingarna får man av skrivningen under Skärgårdstrafiken, där det sägs att den offentliga driften skall effektiveras, bl.a. vad gäller utnyttjande av personalresurser och att en översyn av avtalen skall göras. Tydligen skall den översynen göras ensidigt, eftersom arbetsmarknadens övriga parter inte alls nämns, och det bådar inte gott inför kommande avtalsförhandlingar. Överhuvudtaget blir man bekymrad över förslaget att en ny arbetsmarknadslagstiftning skall utarbetas med tanke på tidigare erfarenheter från höger-landskapsstyrelser.

 

Fru talman!

Programmet som berör grundskolan är tandlöst, saknar visioner och mål. Vad vill man med grundskolan och på vilket sätt vill man utveckla den? Man säger att läroplanen skall revideras, men det är inte särskilt visionärt. Vi socialdemokrater anser att grundskolan är så viktig att den inte kan avfärdas med några enkla formuleringar om revidering av läroplaner.

 

Överhuvudtaget när det gäller utbildningsdelen i programmet saknas en samlad uppfattning om hur man i framtiden planerar utbildningar för att kunna uppfylla det stora behov av utbildad och kompetent personal inom bl.a. vård, skola och omsorg, där det redan råder men kommer inom de närmaste decennierna att råda skriande brist på arbetskraft när stora årskullar går i pension.

 

Social- och hälsovården behandlas i programmet väldigt magert trots att man säger sig prioritera det området. De funktionshindrade nämns inte med ett ord eller, som vi har fått rättelse här under debattens gång, så har de ramlat bort – det är kanske symptomatiskt. Äldreomsorgen behandlas i en bisats som berör samarbetet mellan kommunerna och ÅHS.

 

Fru talman!

Det är anmärkningsvärt att den stora utmaningen som äldreomsorgen utgör för såväl landskapet som kommunerna behandlas knappt alls i programmet. Det saknas helt idéer och visioner hur landskapsstyrelsen skall garantera den åldrande befolkningens rätt till ett värdigt liv, utan i stället nämner man endast samarbete med kommunerna. Var finns den av oss så länge omtalade lagen om äldreomsorg?

 

Trots att de funktionshindrades situation ansågs vara viktig i valet har de, som sagt, fallit bort ur programmet och då frågar man sig: Var finns tankarna kring de funktionshindrades rätt till ett värdigt liv?

 

Fru talman!

I samband med presentationen av handlingsprogrammet påpekade lantrådet speciellt att alkoholen, när det gäller droger, är det stora problemet. Men hur man än vrider och vänder på formuleringarna i avsnittet om droger får man den uppfattningen att det inte berör alkoholen utan inriktningen är narkotika och ungdomar. I programmet vill man inte röra i den känsliga alkoholpolitiken, och det är anmärkningsvärt. Utgående från skrivningen att kommunerna skall stödas ekonomiskt för att möjliggöra rehabilitering kan man inte annat förstå än att den socialdemokratiska finansmotionen, där vi just kräver ekonomiskt stöd till kommunen, som nu saknas i landskapsstyrelsens budgetförslag, då kommer att godkännas. Fastän den nya landskapsstyrelsen har lovat krafttag mot drogerna saknar man konkret handlingskraft. Att som föreslås utse en samordnare för att optimera resurserna tror vi inte att är ett vettigt förslag. Då överflyttas ansvaret till någon annan och de övriga i arbetsnätverket känner sig inte delaktig; ansvarsfrågan blir oklar och folk blir i stället angelägna om att bevaka sina revir. Samordningen sker inte genom tillsättande av en speciell samordnare utan det är andra processer som skall till. Vi har redan fungerande nätverk. Vad som krävs är kontinuerliga ekonomiska satsningar på vidareutbildning av personalen.

 

Det saknas en klar målsättning för hur vi skall ta oss an alkoholproblematiken och hur målet att nå ett narkotikafritt Åland skall uppnås. Vi kan inte utreda i det oändliga. Dags för konkreta handlingar!

 

Slutligen, fru talman, tycker jag att det är dålig självstyrelsepolitik att inte utnyttja självstyrelsens möjligheter när det gäller att utveckla en socialpolitik anpassad efter våra förhållanden och utgiftsnivå. Vi socialdemokrater saknar helt ett sådant resonemang i liggande programförslag.

 

Lantrådskandidaten Nordlund, replik:

Fru talman!

Det påpekades av ltl Beijar återigen att skrivningen om funktionshindrade hade fallit bort. Det är mycket riktigt och det ansvaret tar jag på mig att den föll bort i renskrivningen, men för den skull har den naturligtvis inte fallit bort i vårt arbete utan vi kommer att ge det arbetet prioritet och vi kommer att se till att vi använder resurserna så klokt som möjligt och för den gruppen av människor skall vi göra vad vårt samhälle och vad våra ekonomiska resurser räcker till för att de skall få en så bra tillvaro som möjligt i vårt samhälle.

 

När det gäller äldreomsorgen ligger den primärt på kommunerna. Man kan naturligtvis alltid tycka att det skulle vara tydligare skrivningar. Det ligger i sakens natur att oppositionen skall nagelfara. Men om man har läst programmet och ser vår grundinställning är det vård och omsorg som vi har sagt och säger att har prioritet nummer ett när det gäller fördelning av resurserna. Då måste vi också se till att vi fördelar tillräckligt med resurser till kommunerna så att de kan upprätthålla basnivån när det gäller vård och omsorg; dit jag också räknar äldreomsorgen som kommunerna skall kunna sköta om.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var bra att vi fick ett förtydligande av lantrådskandidaten Nordlund när det gäller de funktionshindrade. Orsaken till varför vi klart och tydligt poängterar äldreomsorgen och saknar den diskussionen i handlingsprogrammet är att det är en så oerhört viktig fråga för hela landskapet och framför allt för kommunerna. Därför tycker vi att det skulle vara klart att prioritera; när det gäller att se över hela den sociala hälsopolitiska verksamheten är det först fråga om äldreomsorgen. Alla undersökningar och utredningar visar att äldreomsorgen är den stora utmaningen inför kommande decennier.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Min partikollega Anders Eriksson berörde stora delar av handlingsprogrammet och jag tänkte bara ta en mindre del av det.

 

Under ”Energifrågor”står det: ”Landskapsstyrelsen skall främja utveckling och användningen av förnyelsebara och miljövänliga energiformer.” Det är väldigt allmänt skrivet. På grund av tidigare landskapsstyrelses oförmåga att fatta beslut om vindkraftsutbyggnad gick Åland miste om 3 miljoner euro i investeringsbidrag. Dessutom har vi under de senaste åren fått importera dyr elkraft som kostar oss ålänningar mycket pengar. Jag hoppas att nu tillträdande landskapsstyrelse kan komma till ett snabbt beslut om investeringar i förnyelsebar energi, typ vindkraft, biobränsle, uppvärmda kraftvärmeverk så att vi blir mera självförsörjande på elkraft och samtidigt betalar och bidrar till en del av finansieringen av vår egen produktion. Förutom den ekonomiska biten är det också en viktig miljöinvestering för Åland.

 

Så några ord om primärnäringar och bl.a. jordbruket. Jag tänkte beröra några synpunkter i handlingsprogrammet som berör primärnäringarna. I programmet står att lokalt producerade råvaror och förädlade livsmedelsprodukter får en allt större betydelse. Men med tanke på vad som har varit aktuellt i tidningspressen i dagarna ser man vissa bekymmer i framtiden. Hälsonämnden anser att det är ohygieniskt och risk för ohälsa att förädla råvaror i hemmamiljö och sälja dem i samband med olika evenemang, t.ex. marknader, typ Jan Karlsgården, höstmarknaden i naturbruksskolan, som man skall utveckla och marknadsföra ännu bättre för turismen. Det är helt klart att dessa bestämmelser inte står i samklang med intentionerna i handlingsprogrammet. Därför är det viktigt att man i första hand ser över tolkningen av nuvarande lag och på sikt ser över lagstiftningen och kommer med en ny framställning som överensstämmer med intentionerna i handlingsprogrammet.

 

I fråga om turismen står det, som redan sades, inte så mycket skrivet om turismen utan det hänvisas till turismstrategiprogrammet. Min åsikt är att turiststrategiprogrammet också framtar problem som egentligen inte är nya: förlängd säsong, nya aktiviteter och mera aktiviteter för att öka beläggningen i våra anläggningar är gammal skåpmat. För att allt detta skall kunna verkställas behövs det entreprenörer, folk som vill bli företagare, föreningar och organisationer som vill åta sig ansvaret att dra igång projekt. Från landskapsstyrelsens sida borde man kunna ställa upp med garantier för att verkställa dylika evenemang. Det är ofta så att dessa organisationer och föreningar inte har det riskkapital som kanske behövs många gånger för att kunna verkställa och här borde det finnas ett sätt att kunna lösa det problemet.

 

När det gäller trafiken och trafikproblemen nämnde liberalerna i sitt gruppanförande utbyggnad av cykelvägar längs huvudvägarna. Det är inget fel i det på sådana ställen där det finns möjligheter, men jag tror också att man bör tala om att när det gäller cykelvägar bör man också ha klart med kommunerna om de är villiga att påta sig ansvaret för driften av dem. Det är en sak att bygga, men det är kommunen som kommer att ha ansvaret för driften i framtiden plus att man också bör ta hänsyn till det intrång i naturmiljön som cykelvägarna gör. Då är det kanske bättre många gånger att den breddning som man har påbörjat ytterom den streckade linjen skulle göras ännu bredare så skulle det räcka bra för just cykelturismen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

 Det var många bra saker om energipolitiken som ltl Brage Eklund tog upp, men jag måste ändå fråga honom vad han tänker på när han säger att ”vi gick miste om 3 miljoner euro i bidrag”. Var skulle de komma ifrån och hur gick man miste om dem. När det gäller Stora och Lilla Båtskärs-projektet var det väldigt kort tid efter som landskapet erhöll holmarna som de skrev kontrakt. Dessutom vill jag påminna ltl Eklund om att landskapet tack vare att de inte ägde holmarna tidigare gick med vinst på 20-30 miljoner som man från vindkraftsbolaget anhöll om i bidrag i budgeten för 2002. På grund av att det tog så här länge behövs inte de pengarna och de ligger kanske fortfarande i landskapets kassa eller används till någonting annat; i alla fall har de inte gått till privata bolag. Det är en historia som jag tycker att man skall tänka på när man pratar om det där projektet.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

I måndags fick jag handlingsprogrammet i min hand och såg fram emot det stora kriget mot narkotikan, men, oj, vad besviken jag blev. Följande saker hittade jag:

 

Landskapsstyrelsen avser att drogmissbruket även fortsättningsvis skall bekämpas med alla medel.

Det skall ske genom en kombination av

• målinriktade
• samordnade
• och förebyggande insatser
• samt ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser.

 

Jättefina ord som vi redan har. Vad är det som är nytt här?!

 

Sedan står det att denna politik måste förverkligas på såväl lokal som regional nivå. Är det kommunerna man skall tänka på där? Har vi inte plockat mycket av dem redan? Har inte kommunerna det kärvt ekonomiskt ändå? Nu måste landskapsstyrelsen ta sitt ansvar och ta täten för kriget mot narkotikan.

 

Jag hoppas alltså att nya landskapsstyrelsen kommer fram med mera nytt. Första punkt i det nya handlingsprogrammet är att landskapsstyrelsen avser att förverkliga intentionerna i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet.  Är det inte ungefär ett år sedan det presenterades? Jag vill att det skall startas mera störning mot de personer som redan håller på med droger; här finns inget mot dem. Snälla landskapsstyrelsen, ta fram alla medel nu!

 

Som tredje punkt under ”Droger” står det: ”Förebyggande verksamheter vad gäller ungdomarnas fritid skall medel fortsättningsvis vara ett prioriterat område”, men om man sedan tittar under ”Utbildnings- och kulturpolitik” så står det: ”En plan görs upp för hur kultur- och idrottssektorns finansiering ordnas. Drogförebyggande barn och ungdomsverksamhet prioriteras om de ekonomiska resurserna minskar.”

 

Fru talman!

Det som handlingsprogrammet säger är att har du en influensa på gång ta inte medicin! De ekonomiska resurserna skall prioriteras för drogförebyggande barn- och ungdomsverksamhet - under utbildning och kultur? Men om man tar pengar av idrottsrörelsen så lovar jag att då plockar man på fel ställe. Minskar man på idrottens resurser kommer det att vara fler som inte har något att göra på helgerna och då finns det risk att de i stället hamnar i fel sällskap. Idrotten har räddat otroligt många barn från att hamna just i fel sällskap. Skall man jobba alkohol- och drogförebyggande, stöd då idrott och kultur! Många barn och ungdomar håller på med någon sorts idrott i alla våra kommuner. Vissa av barnen har kanske idrotten som sitt stora intresse och lever för detta. Skärs idrottsanslagen ner är det breddidrotten som råkar mest illa ut. Skall man jobba mot alkohol och droger, stöd då idrottsrörelsen och även det kulturella. Sätt inte idrotten, kulturen och det drogförebyggande mot varandra. Då gör man ett stort fel som vi kommer att få betala dyrt för om 10-15 år.

 

Man hittar en fin punkt där det står ”resurserna runt drogmissbruket skall optimeras för klientens bästa genom att utse en samordnare inom ramen för befintliga resurser”. Hur många samordnare har det inte funnits de senaste åren inom alkhol- och narkotikafrågor. Så mycket konkret har jag inte sett spår av därefter heller. Nej, bättre kan landskapsstyrelsen! Hör med dem som jobbar ute på fältet och hör vad de vill förändra, lyssna på dem, de har jättebra idéer. Då kan mycket förbättras och med billiga medel.

 

Så tittar jag på social- och miljöpolitiken, letar efter psykiatrin där. Det har konstaterats att fler ungdomar mår dåligt i dag. Vad beror det på? Vad kan man göra där? Jag hittade ingenting. Vi måste titta på våra åländska medborgare, hur de mår och vad vi kan göra för dem. Vi kan inte gömma undan sådant som känns obekvämt.

 

Investera i våra barn och ungdomar nu! När sedan ekonomin är i balans kan vi börja bygga våra turistslott som då inte bara blir luftslott.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Under kultur- och utbildning sägs det att en plan skall göras upp för hur kultur- och idrottssektorns finansiering ordnas samt att drogförebyggande barn- och ungdomsverksamhet prioriteras. Det kanske kan tolkas som att det är rätt så intetsägande, men det betyder att t.ex. en långsiktig plan måste göras, hur man kan få finansieringen ordnad om t.ex. PAF-medlen försvinner eller minskar, som det hela tiden sägs. Det är en ganska viktig sak i handlingsprogrammet att man verkligen tänker ta ett långsiktigt grepp om finansieringen. Jag håller med om att det är något flummigt skrivet och inte framgår helt klart vad vi menar med det. Nu är dessa medel beroende av varje års budgetering och om PAF-medlen t.ex. sjunker kan finansieringen bli osäker och då är andemeningen att drogförebyggande verksamhet, barn- och ungdomsverksamhet kommer att prioriteras.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

En replik angående påståendet att man skulle ställa droger och narkotika och idrott mot varandra. Det är absolut inte fråga om det. Jag beklagar djupt om man har tolkat det på det sättet. Det är precis tvärtom, att vi vill att det verkligen skall vara tillsammans. De som arbetar med idrotten gör ett mycket bra jobb, alla ledare, och vi har goda förebilder inom idrotten. Därför vill vi också att det skall finnas mer av antidrogarbete med där. Jag vill än en gång hänvisa till det alkohol- och narkotikapolitiskt programmet, där det finns styrning, samordning, insatser mot efterfrågan, insatser mot utbudet, kompetensutveckling, konkreta åtgärder uppräknade samt uppföljning av verksamheten. Vi har också resurserna som kommer att sättas in. Att vi inte har räknat upp detaljer i handlingsprogrammet var kanske ett misstag.

 

Angående samordnare har jag själv upplevt många gånger att kampen mot narkotika är som en kedja av olika insatser som sätts in. En kedja är aldrig starkare än svagaste länken. Försvinner en av länkarna blir det lätt ett tomrum där som tar tid och är svårt att uppfylla. Har vi en samordnare som har pejling på hur läget ser ut är det av stor vikt för vårt arbete, så det behöver finnas en sådan.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

När det gäller det alkohol- och narkotikapolitiska programmet undrar jag om vi i dag har tillräckligt med medel för att förverkliga hela det programmet. I budgeten tyckte jag att man hade lämnat bort vissa delar, men jag hoppas verkligen att vi får hela programmet i kraft.

 

När det gäller samordnare håller jag med ltl Åke Mattsson att tappar vi någon är det jättefarligt, men vi har ändå så pass många duktiga i dag som har koll på läget, så jag tror att börjar vi lyssna på dem som är ute på fältet kan vi med billigare medel göra ett bättre jobb och på det sättet spara lite pengar.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Jag är nyss hemkommen efter en resa till ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso, där barnadödligheten är en enorm, läs- och skrivkunnighet är förunnade ett fåtal och korrumptionen är ständigt närvarande. Att få bo och leva i ett nordiskt samhälle är en lycka och en förmån. Här finns vilja och möjlighet att utveckla demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det känns i dag lite oviktigt att med förhållandena i Ougadougou fastetsade på näthinnan diskutera landskapsstyrelsens handlingsprogram, men samtidigt är det nödvändigt då detta program skall vara en riktvisare för de kommande fyra åren.

 

I programmets ingress finns värderingar som är goda och eftersträvansvärda. Landskapsstyrelsen skall respektera alla människors rättigheter och lika värde, verka för social och regional rättvisa och hållbar utveckling, solidaritet och minskade ekonomiska och sociala klyftor i det åländska samhället. Så säger man i den inledande texten. Men sen då? Var finns de värderingarna realiserade i handlingsprogrammet? Det är fina ord; men utan åtgärder och målsättningar som klart och tydligt tar fasta på dessa värderingar blir resultatet snarare tomma ord. Det finns alltså som jag ser det ett stort glapp mellan värderingarna och förverkligandet av dessa värderingar i praktiken.

Jag ser också en klar försämring i detta handlingsprogram jämfört med den avgående landskapsstyrelsens program. Här nämns ordet barn en enda gång, då i sammanhanget barn i behov av särskilt stöd. I den avgående landskapsstyrelsens program står att landskapsstyrelsen skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomars trygghet och trivsel i samhället samt att deras situation skall prioriteras bl.a. genom inrättande av en tjänst som barnomsorgsman, ett bra liberalt initiativ, men vart tog det vägen?

 

I den avgående landskapsstyrelsens handlingsprogram står det också att de ekonomiska  förutsättningarna för barnfamiljerna skall förbättras. I detta handlingsprogram nämns, som sagt, inte något om barn varken som objekt eller subjekt. Däremot hoppas jag nu att en ny barnomsorgslag så snart som möjligt skall förverkligas.

 

Som tidigare har sagts finns inte ordet funktionshindrade, ensamförsörjare, pensionärer eller sjukpensionärer ens nämnt. Däremot har man tydliga skrivningar som berör jakt på vårfågel, säl och rådjur. Vill landskapsstyrelsen verka för solidaritet och minskade ekonomiska och sociala klyftor i det åländska samhället samt respektera alla människors rättigheter och lika värde bör man också visa det i handling.

 

Jag går över till att nämna lite grann om turismen som är en huvudnäring på Åland i dag, så viktig att centern före valet ville ha en utpräglad turistminister som skulle utveckla den potential som finns i turistnäringen. I handlingsprogrammet finns tre meningar om turismen, där man bl.a. hänvisar till den nyligen antagna turiststrategin. När man läser målbilden för turiststrategin blir man bedrövad: Var finns visionerna? Var finns helhetstänkandet och den medvetna profileringen som skall göra att morgondagens turister väljer Åland som resmål? Inte kommer en ökad attraktionskraft genom mera annonsering och marknadsföring eller byggandet av fina fasader utan innehåll. Här krävs först och främst visioner och målmedvetet arbete, men även genom att landskapsstyrelsen ger förutsättningar för privata initiativ att utveckla den landbaserade turismen. Det är synd att inte centern fick med mera av sitt valprogram i handlingsprogrammet; där talar man nämligen om skärgårdsturism, naturturism – och jag vill gärna lägga till: ekoturism, som under de närmaste fem-tio åren kommer att ha en stor potential med hela Europa som upptagningsområde.

 

Fru talman!

Visst, vi lever i ett fantastiskt samhälle, i synnerhet med tanke på mina nyvunna erfarenheter från Burkina Faso, men här har vi ett program som i mitt tycke inte sätter människorna, inte de svagare och mest utsatta människorna, i fokus. Vi går mot en lågkonjunktur. I svårare ekonomiska tider får vi inte försvåra situationen för de här målgrupperna i vårt samhälle. Nu är det upp till bevis. Landskapsstyrelsen måste genomföra konkreta åtgärder så att de vackra ord som nämns i ingressen blir ledstjärnor för det politiska arbetet under de kommande fyra åren.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Jag har också med intresse läst handlingsprogrammet och jag har särskilt läst det genom att jämföra med det rådande programmet. Det som jag har intresserat mig för är rättssamhället och det som man säger om det. Som jag tidigare i debatten nämnde har den majoritet som vi nu kommer att få lyft bort ordet demokratisk framför rättssamhälle. Man menar att det är samma sak. Då måste någon av dessa två grupper ha missuppfattat någonting, antingen den gällande landskapsstyrelsen eller den som komma skall. Den enda gemensamma nämnaren är lantrådskandidaten. Han borde, tycker jag, klargöra skillnaden mellan ett demokratiskt rättssamhälle eller bara ett rättssamhälle. Jag för min del skulle gärna se demokratiskt rättssamhälle.

 

Det sägs allra först i texten: ”Åland skall vara ett rättssamhälle med parlamentarism där lagtingets roll som det åländska folkets representation och lagstiftande församling respekteras.” Det är sant att den demokrati vi har bygger på fria och allmänna val. Det betyder att med jämna mellanrum har de röstberättigade ålänningarna möjlighet att påverka lagtingets sammansättning. Vi har alltså en representativ demokrati. De som blir invalda i lagtinget skall då representera Ålands folk. Det som är det fina med allmänna val är att alla har bara en röst. När vi går till val har redaren inte mera makt än sjömannen, arbetsgivaren inte mer än löntagaren, bonden inte mer än drängen, mannen inte mer än kvinnan, alla har lika stor makt att påverka Ålands lagting. I det senaste valet gick fler än någonsin och röstade, man ville visa vad man tyckte. Det var inte bara redare och bönder eller andra som berörs i det här programmet som gick och röstade utan det var många som gick och röstade; det var personer med funktionshinder, låginkomsttagare, ensamförsörjare, pensionärer – när de läser handlingsprogrammet, om de nu läser det, kommer de att bli besvikna, för de är inte alls med i det. Och jag tror att det är dåligt för demokratin och rättssamhället om inte det dokument som skall styra det politiska arbetet i den här folkförsamlingen för fyra år nämner om, inkluderar, flera i det åländska samhället än vad som nu är fallet. Det undergräver tilltron till den representativa demokratin.

 

När man nu säger, när det gäller de funktionshindrade, att den skrivningen ramlade bort eller vi glömde bort det, så kan det faktiskt vara så, men hur glömmer man inte bort sjöfarten? Den glömmer man inte bort. Det är sist och slutligen fråga om att värdera alla lika. Jag är faktiskt inte riktigt på det klara med hur lantrådet menar att programmet respekterar alla människors rättighet och lika värde. Det är nämligen inte bara de funktionshindrade som har ramlat bort, det är många, det är stora grupper i det åländska samhället som överhuvudtaget tydligen inte har varit med när man har förhandlat om detta. Och det passar inte oss socialdemokrater, för för oss är ett av de viktigaste begreppen jämlikhet, och det skall synas i allt politiskt arbete.

 

Ett av mina favoritteman här i lagtinget de senaste tolv åren är begreppet ”rättssäkerhet”. Nu är det så att rättssäkerheten tillkommer genom att lagtinget stiftar lagar. Dessa lagar skall följas, inte bara av enskilda människor utan framför allt av myndigheterna och av landskapsstyrelsen samt kommunerna, de som skall verkställa de beslut som vi fattar här via lagstiftningen. Jag har många gånger fått erfara att många t.o.m. politiker tror att vi nästan har obegränsad makt att besluta, speciellt i frågor som rör enskilda individer. Men det är inget rättssamhälle, utan rättssamhälle betyder att sådana ekonomiska eller andra förmåner och skyldigheter som vi ålägger medborgarna bara kan tas i form av lagstiftning och den lagstiftning vi gör här måste underordna sig Finlands grundlag. Det här är otroligt viktigt, speciellt för dem som ger löften åt höger och vänster om vad de skall göra för sina väljare, för sist och slutligen går det inte att favorisera enskilda väljare i så hög grad om vi skall ha ett rättssamhälle.

 

Till rättssamhället hör också att våra lagar har klar besvärsgång, dvs. att enskilda medborgare som inte tycker att de har blivit rätt behandlade av de verkställande organen, dvs. när man har tillämpat lagarna, att de skall kunna gå till domstol när de känner sig missnöjda. Under många år har jag hört här hur den ena och den andra skall tolka lagen, ibland är det landskapsstyrelsen och ibland är det något utskott och det må man väl göra, men rent formellt är det bara oberoende domstolar som tolkar lag; myndigheterna tillämpar lagarna. Sådana här frågor borde kanske fördjupas i ett handlingsprogrammet. I det förra programmet fanns det ganska klart uttalade mål om lagstiftning på sådana områden som skulle trygga rättssäkerheten. Lagen om offentlig upphandling har säkert varit upp fem gånger till beslut här, men nu är den borta igen. Det är lite förvånande. Jag vet att det åtminstone i liberalerna tidigare fanns en stark önskan om att vi skulle få en sådan lagstiftning. Socialdemokraterna har hela tiden tryckt på här. När man inte har den lagstiftningen öppnar det just för godtycke; det förekommer faktiskt inom landskapsförvaltningen och det kan inte kontrolleras av den enskilda som drabbas. Det finns heller ingen lag medtagen om att vi skall lagstifta om skydd för personuppgifter. Det finns nu ett förslag om en förvaltningslag, och det är i och för sig bra, men det är ingenting nytt, det har vi framfört också i årtal. Det kom med i förra programmet, men man har tydligen inte fått någonting till stånd där heller. Här finns en ideologisk skillnad där jag känner att vi har större samhörighet med liberaler än vad liberalerna har med sina regeringskumpaner, nämligen att vi vill ha rättssäkerhet i förvaltningen, medan extremhögern alltid talar om avbyråkratisering. De vet inte riktigt vad de menar med det och när det kommer till kritan brukar det inte bli så mycket, men det hör liksom till retoriken: sänkta skatter och avbyråkratisering.

 

Jag hoppas att liberalerna har kraft att åtminstone få fram förvaltningslagen och blir det något innehåll i den som är värt att stöda är jag med på noterna.

 

Fru talman!

Jag vill ännu ta upp frågan om parlamentarismen som man nämner i ingressen. Parlamentarism betyder att en minoritet eller en majoritet tillsätter en landskapsstyrelse. Nu blir det säkert igen en majoritet, men den landskapsstyrelsen kunde också tillsättas av en minoritet. Eftersom den åländska politiken ofta är sådan att den inte egentligen inte bygger alltid på argumentation och goda argument, utan det är det här att majoriteten röstar bort minoritetens alla invändningar, så kommer vi säkert att få leva med den kulturen länge ännu. Det är samma som att makt är rätt; risken är att man får en sådan politik. Parlamentarism innebär att den verkställande myndigheten, dvs. landskapsstyrelsen alltid sitter på parlamentets förtroende, och detta förtroende kan prövas på olika sätt och en majoritet kan ta bort landskapsstyrelsen om den inte sköter eller om den inte har vårt förtroende. Det finns en väldigt intressant sak här i texten och jag trodde att ltl Anders Eriksson skulle ta upp det – han tog upp det men ur en annan synvinkel. Det är nämligen så att enligt handlingsprogrammet har en majoritet redan godkänt självstyrelselagsrevisionen. Vi har fått propositionen hit i dag, den hann knappt hit och så står det i handlingsprogrammet att den är godkänd! Det står så här: ”Efter att den nu aktuella självstyrelselagspropositionen har blivit färdigbehandlad och antagits i lagtinget …”. Det är som i Sovjet – där kunde också exekutiven säga vad som skulle godkännas och vara klart. Så här kan man inte skriva om man tror på parlamentarism. Exekutiven – landskapsstyrelsen och lantrådskandidaten – kan framställa ett önskemål om att en kvalificerad majoritet i lagtinget ville godkänna den självstyrelselagsproposition som han hoppas att skall komma hit. Han kan inte ens själv föra hit den. Det här tyder på att de som har diskuterat frågan inte kommer att iaktta parlamentarismen utan det är klappat och klart innan behandlingen har börjat att den skall godkännas! Det står någonting liknande på ett annat ställe om det här som visar liksom att egentligen behöver åtminstone inte vi andra komma hit de dagarna, vi behöver inte vara med i behandlingen i utskotten, för det är redan klart, en majoritet har godkänt självstyrelselagsrevisionen!

 

Fru talman!

Det är inte parlamentarism som råder just nu åtminstone i den frågan. Det minsta man kunde begära är att lagtinget skulle bestämma den här frågan och landskapsstyrelsen har egentligen ingenting med saken att göra eftersom den här framställningen kommer direkt från presidenten. Det där borde man inte ens sätta på nybörjarkontot utan det är nog mera maktfullkomlighet som nu gäller.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag känner inte igen mig i den beskrivning som vtm Sundback gör. Ledstjärnan i den liberala politiken är alla människors lika värde: du duger, alla duger. Jag vill igen återkomma till ingressen i landskapsstyrelseprogrammet där den första utbrytna punkten i programmet är att man skall respektera alla människors rättigheter och lika värde. Demokrati- och solidaritetsflaggan kommer att hållas högt av den liberala lagtingsgruppen.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tvivlar inte alls på ltl Sjögrens ideologiska övertygelse i det här avseendet, det är bara det att den återspeglas inte sedan i det följande programmet där man säger vad man skall göra. Det är symptomatiskt att de grupper som kanske har det största behovet av ett solidariskt stöd via den offentliga sektorn inte förekommer i handlingsprogrammet. Jag kan åtminstone inte se löntagare, ensamförsörjare, pensionärer, alla dem som vi har räknat upp. För oss ger det ett intryck att det inte är prioriterade grupper.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vad gäller självstyrelselagen och skrivningarna i programmet är det inte alls fråga om någon form av maktfullkomlighet, utan detta dokument är en viljeyttring av de partier och grupperingar som ställer sig bakom den blivande landskapsstyrelsen som vi skall rösta om här senare i dag. Texten beskriver också vad som skall ske efter, det beskriver tågordningen i självstyrelsesystemutvecklingen. Om vtm Sundback läser den noga står det klart och tydligt hur man skall göra efter att den har antagits i lagtinget. Det är en viljeyttring från oss att det skall ske i den här ordningen och vi hoppas också att socialdemokraterna sedermera skall vara med och stödja självstyrelselagsrevisionen.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det borde ha varit så skrivet som ltl Perämaa säger, att det är en viljeyttring från majoritetens sida, men när man skriver så här: ”Efter att den nu aktuella självstyrelselagspropositionen har blivit färdigbehandlad och antagits i lagtinget”. Man säger ju att så här skall det gå till! Den har antagits, står det! (Från salen:”efter”) Ja, efter, den kan väl inte antas före ändå eller har det gått så långt att majoriteten antar någonting före det har kommit hit också!

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det här börjar verkligen vara på detaljnivå. Texten beskriver vad som skall ske efter att den har antagits och vtm Sundback ville gärna hoppa över det. Här finns mycket noggrant beskrivet vad man skall göra i utveckling av självstyrelsen, sedan, när man har antagit den här lagen. Det är en viljeyttring att det för den här majoritetens del skall vara och ske i den här tågordningen: man antar självstyrelselagsrevisionen som den är och så går man vidare i arbetet. Jag kan inte se någonting märkligt i det. Det står också att det är lagtinget som skall anta den, och lagtinget består av 30 ledamöter, också vtm Sundback.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Men, snälla ltl Perämaa, om lagtinget inte antar den? Den möjligheten kanske ändå i teorin kan föresväva också ltl Perämaa. Skall ingenting ske då? Skall inga arbetsgrupper tillsättas? Nej, ni måste nog tänka en gång till nu, majoriteten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

För att säga några ord om det som nyss avhandlades är det väl ändå utomordentligt iögonenfallande, för att inte säga uppseendeväckande, att det finns partier i vårt parlament som ägnar sig åt så kvalificerat bondfångeri att man före valet säger entydigt och klart nej till en presidentproposition för att när valet är över och det på något sätt kanske skall passa in i mönstret – då är svaret ja! Centern är inte vattnet värt i det avseendet. Man kan inte lita på partier som handskas med så allvarliga frågor som det ändå handlar om. Hur det är med de obundnas hållning i den här frågan är jag inte så säker på, men centerns är åtminstone en förutsättning för att man i lagtinget skall uppnå den kvalificerade majoritet som man har varit ute efter. Lantrådskandidaten må ursäkta, men nog är vi förvånade. Men det är väl ur en så hög skola så inte ens socialdemokraterna begriper inspelet.

 

Fru talman!

Några ord skulle jag vilja säga kring fisket. I varje regeringsprogram står det alltid någonting vackert och värmande om fisket. Det är det kustnära fisket och för skärgårdsbefolkningen är det jätteviktigt. Det är alltid någonting om hur oerhört viktigt laxfisket och så är det någonting trevligt om fiskodlingen som naturligtvis skall ske inom ramen för en hållbar utveckling. På nytt, enligt samma filosofi och samma retorik, finns de här sakerna uppstaplade också i det är programmet igen! Jag blir inte förvånad, men den här gången tänker jag vara lite mera komplicerad än så.

 

Jag vill att lantrådskandidaten Nordlund för det första talar om: Hur ämnar landskapsstyrelsen gå tillväga för att utveckla det åländska laxfisket så att laxfiskarna faktiskt kan börja leva på sin näring. Det viktigaste i det avseendet är: Hur skall man lägga upp och driva igenom fisketiderna så att det åländska laxfisket faktiskt kan fånga upp de kvoter vi rätteligen har tillträde till?

 

Kustfisket skall utvecklas. Jag vet inte hur många år, för att inte säga decennier som jag har läst om samma teser, det är bara retorik. Inte sker det något avgörande inslag. Vad är det nu som landskapsstyrelsen ämnar införa för att föra kustfisket upp på banan seriöst? Var konkret lantrådskandidaten!

 

Den blivande landskapsstyrelsen säger i sitt regeringsprogram att fiskodlingen är viktig för skärgården. Det tycker vi alla. Så säger man att det skall utvecklas inom ramen för en hållbar utveckling. Vad menar lantrådskandidaten Nordlund konkret med detta påstående? Vad ämnar landskapsstyrelsen göra för att införa fiskodlingen i sådana banor så att vi kan tala om en hållbar utveckling för näringen, vilket socialdemokraterna vill eftersträva för näringens och skärgårdsbornas bästa?

 

De här frågorna vill jag verkligen ha svar på – det får vara slut på flamset.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det som står om självstyrelselagen i handlingsprogrammet förefaller vara rysligt skojigt. Det står inte bara så där utan det är också en fortsättning om de förutsättningar som finns för att den skall kunna bli godkänd enligt de fyra parter som har skrivit programmet. Jag vill påminna ltl Wiklöf och hela den socialdemokratiska gruppen om lagtingsordningens 9 § där det står: ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag handla så som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Sålunda kan det här lagtinget inte bindas till något beslut av ett handlingsprogrammet, det kan inte bindas till vad tidigare lagting har tyckt och tidigare lagting kan inte binda upp kommande lagting. Man måste ta hänsyn till det här. Det här går före allt annat. Lagtingsordningen har status av grundlag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det må tolkas av mig som varande lite förmätet att från ltl Sundman få höra vad det står i lagtingsordningen, jag tror jag kan det minst lika bra!

 

Det som ändå måste anses som uppseendeväckande är att när partier går till val på olika saker, högtidligen och ljudligen lovar och det mycket klart markerat finns utgivet i massmedia och aldrig emotsägs, då är väl också avsikten att partilinjen bland de människor som kommer in åtminstone skall vara huvudfåran för beslutandet framöver. Det som jag ondgör mig över är att centern före valet så kategoriskt sade nej till den här reformen som vi nu har fått på återbesök här i lagtinget, och det är det som förvånar mig: att ena dagen tycka ett, nästa dag tycka annat, bara för att det skall passa, det gillar inte jag, det skapar aldrig trovärdighet i den långsiktiga politiken.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vad centern står för och varför får givetvis centern svara på. Men det beteende som ltl Wiklöf målar upp har vi kanske främst sett hos socialdemokraterna den senaste tiden och det är, som ltl Wiklöf säger, inte bra för trovärdigheten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådskandidaten:

Fru talman!

Ltl Wiklöf frågade mig vad vi kan göra angående laxfisket och kvoterna. Naturligtvis är det främst tre saker som man måste arbeta med där. Dels är det kvotens storlek som förhandlas med regeringen; när det gäller kvotens storlek torde det inte vara något större bekymmer i dag, utan problemet är fisketiderna. Det är en av de absolut viktigaste sakerna när det gäller laxfisket, att förhandla fram sådana fisketider att de åländska laxfiskarna får fiska så mycket som möjligt när laxen passerar Åland och att man inte behöver fara söderut i Östersjön i hårda höststormar och under väldigt svåra förhållanden, framför allt oekonomiska förhållanden. Ett stort problem är den rikliga förekomsten av säl kring Åland och det gäller framför allt laxfisket, men det gäller också delvis det övriga kustnära fisket. Där måste vi se hur vi kan på olika sätt minska och helst naturligtvis få bort det problemet helt och hållet. Där finns det olika former av jakt, men det finns också utveckling av redskap som är väldigt viktiga i det sammanhanget.

 

När det gäller det kustnära fisket, fjällfisket, är det naturligtvis att försöka ytterligare stimulera och stöda den småskaliga förädlingen och marknadsföringen. Där har vi ett exempel som nyligen har varit i tidningen om julmarknaden på Jan Karlsgården och den problematiken. På något sätt sätter det fingret på den problematik som finns när det gäller den åländska småskaligheten. Det är en viktig sak som vi måste hantera på något sätt i landskapsstyrelsen och framöver i de organ som landskapsstyrelsen tillsätter.

 

En viktig sak när det gäller både laxfisket men framför allt det kustnära fisket och öringfisket är den satsning som vi från landskapets sida gör på fiskodlingsanstalten i Guttorp. Den är väldigt viktig för att vi skall ha bra med havsöring runt Åland men också övrig fjällfisk som man där tar fram, smolt, och sedan sprider runt om på Åland. Det är faktiskt en väldigt stor investering när det gäller glesbygdens och skärgårdens möjligheter att fortsätta med kustfisket och det s.k. fjällfisket.

 

Fru talman!

När det gäller självstyrelselagspropositionen och den kritik som undertecknad och centergruppen får i det ärendet är väl alla här väl medvetna om den problematiska process som har lett fram till att propositionen har kommit till och de svårigheter som den har haft på resan. Det har funnits olika former av kritik. Den främsta kritiken från min sida var det sätt på vilket propositionen ändrades i grundlagsutskottet i riksdagen efter det att landskapsstyrelsen och Finlands regering hade kommit överens om att så här vill vi att propositionen skall vara, nu kan den gå vidare till behandling i riksdag respektive lagting. Grundlagsutskottet gick in och gjorde ensidiga ändringar, ändringar som vi tyvärr inte kunde tycka att var bra. Det finns alltså brister i propositionen och de bristerna har vi tydligt pekat på från centergruppens sida och i det här handlingsprogrammet lyfter vi fram dem gemensamt från de fyra gruppernas sida, att det här är en självstyrelselagsproposition som vi bör anta för att komma vidare med självstyrelselagsutvecklingen på det ekonomiska området, på EU-området, men det finns också brister i den propositionen och de måste åtgärdas i det här sammanhanget. Det här är en form av realpolitik som vi som vill utveckla självstyrelsen och som vi som tror på systemet måste föra. Vi har kämpat för en linje i centern, men vi som alla andra partier måste ibland kompromissa, och det här är den kompromiss som vi från centerns sida har gått med på, det måste vi öppet och ärligt medge för alla, det finns inte några hemligheter eller konstigheter med det. Så här är den realpolitiska verkligheten.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det hedrar lantrådskandidaten att erkänna att man har fått krypa till Canossa. Det kan faktiskt också göra det lättare för oss att förstå en sådan här formidabel kovändning. Före valet, när frågeställningen var här, sade lantrådet klart och entydigt att det som ingick i självstyrelselagspropositionen då cementerar en ohållbar situation som det är omöjligt att leva med i framtiden. Nu är det lite annan ton i skällan.

 

Vad gäller fisket, särskilt laxfisket, är det inte kvotens storlek som har varit det största orosmomentet med tanke på att vi sällan eller aldrig får upp hela kvoten, utan det har just varit fisketiden. Men tre regeringar under lantrådskandidaten Nordlunds ledning har haft samma strävanden. Vad är det nu som har inträtt som gör att vi skall tro på att fisketiderna nu skall bli bättre och mera framgångsrika och så att laxfiskarna, kanske, omsider skulle kunna börja leva och existera på sin näring?

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Fru talman!

När det gäller det sista: ”Vad är det nu som har inträtt?” är det de facto många saker i det här handlingsprogrammet, precis som i tidigare handlingsprogram, som är en naturlig fortsättning på det arbete som har gjorts av tidigare landskapsstyrelser och just fiskefrågorna är ett bra exempel på den typen av frågor. Jag om någon vet nog vad det handlar om med kvoterna, för jag var med och förhandlade fram den första kvoten tillsammans med nuvarande riksdagsmannen Roger Jansson och minister Hemilä som motpart och det var en av de mera intressanta förhandlingar jag har upplevt!

 

När det gäller självstyrelselagen är det så att alla fyra partier som ingår i den här konstellationen är överens om att den innehåller brister, men de bristerna får inte cementeras utan de måste arbetas bort och det är det vi försöker säga med handlingsprogrammet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Öppen omröstning kommer att verkställas om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för godkännande av förslaget röstar ja. Den som inte omfattar lantrådskandidatens förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Enligt 60 § 3 mom. lagtingsordningen erfordras för godkännande av förslaget att det erhåller mer än hälften av de avgivna rösterna. Förkastas förslaget skall ny lantrådskandidat utses, om inte lagtinget i anslutning till förkastandet ger lantrådskandidaten i uppdrag att framlägga nytt förslag.

 

Omröstningen verkställs efter upprop. Jag ber ltla Eliasson och Eklöw biträda vid omröstningen. Upprop.

 

Talmannen: ja, Henry Lindström: ja, Torbjörn Eliasson: ja, Raija-Liisa Eklöw: ja, Carina Aaltonen: nej, Christian Beijar nej, Peter Grönlund: ja, Brage Eklund: avstår, Anders Eriksson: avstår, Dennis Jansson: ja, Harriet Lindeman: ja, Jörgen Strand: ja, Camilla Gunell: nej, vtm Barbro Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Anders Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Britt Lundberg: ja, Ragnar Erlandsson: ja, Veronica Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Mats Perämaa: ja, Katrin Sjögren: ja, Lasse Wiklöf: nej, Göte Winé: nej, Fredrik Karlström borta, Gun-Mari Lindholm: ja, Danne Sundman: ja, Ronald Boman: avstår.

 

Vid omröstningen har avgetts 20 ja-röster och 6 nej-röster och 3 ledamöter har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda med erforderlig majoritet omfattat lantrådskandidaten Roger Nordlunds förslag till landskapsstyrelse. Till medlemmar i Ålands landskapsstyrelse med i förslaget angivna ansvarsområden har utsetts följande personer:

 

Till lantråd, merkonomen Roger Nordlund, samt till medlemmar:

ltl Jörgen Strand

rektor Lars Selander

sjukskötare Gun-Mari Lindholm

organisationschefen Tuula Mattsson

diplomekonomen  Kerstin Alm

 

Till innehavare av uppdraget som vicelantråd har utsetts ledamoten Jörgen Strand.

 

Konstateras att i 7 § 3 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse förutsatt skriftligt samtycke att motta uppdraget föreligger från samtliga medlemmar.

 

Antecknas samtidigt med hänvisning till 5 § 4 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse att uppdraget för de hittillsvarande medlemmarna av landskapsstyrelsen upphör i och med att nya medlemmar nu utsetts.

 

Lagtingets nästa plenum hålls fredagen den 28 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.10)