PLENUM den  28 november 2003 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Enligt valresultatet för lagtingsvalet den 19 oktober 2003 har byggnadsingenjören Runar Karlsson och hälsovårdaren Gun Carlson erhållit var sitt mandat i lagtinget. På grund av bestämmelserna i 6 § 2 mom. lagtingsordningen har de emellertid frånträtt sina uppdrag som ledamöter av lagtinget under den tid de innehaft uppdrag som medlemmar i landskapsstyrelsen. Då deras mandat i landskapsstyrelsen nu har upphört till följd av att ny landskapsstyrelse tillsatts den 26 november 2003 är de berättigade att inta sina platser i lagtinget. Runar Karlsson och Gun Carlson har därför i enlighet med 18 § 3 mom. lagtingsordningen för talmannen uppvisat av centralnämnden för lagtingsval utfärdade och i föreskriven ordning granskade fullmakter. Eftersom Runar Karlsson och Gun Carlson på nämnda grunder är berättigade att inta sina platser i lagtinget, har samtidigt företagaren Jan-Erik Mattssons och agronomen Henry Lindströms uppdrag som deras respektive ersättare i lagtinget upphört. Antecknas.

 

Lagtinget har den 26 november 2003 utsett lagtingsledamöterna Gun-Mari Lindholm och Jörgen Strand till medlemmar i landskapsstyrelsen. Enligt 6 ' 2 mom. lagtingsordningen skall dessa därför frånträda sina uppdrag som ledamöter av lagtinget för den tid uppdraget i landskapsstyrelsen varar, varvid deras respektive ersättare inträder i deras ställe. I enlighet med 18 ' 3 mom. lagtingsordningen har därför piloten Kalle Alm och utbildningssamordnaren Johan Ehn för talmannen uppvisat av centralnämnden för lagtingsval utfärdade och i behörig ordning granskade fullmakter för dem att inträda som ersättare i lagtinget. Antecknas.

 

Jag ber att få hälsa lagtingsledamöterna Runar Karlsson, Gun Carlson, Kalle Alm och Johan Ehnvälkomna till lagtinget och ber dem inta sina platser i plenisalen.

 

Härefter förrättas namnupprop. (Frånvarande: ltl Fredrik Karlström).

29 lagtingsledamöter är närvarande.

 

Meddelande

Meddelas vidare att fyllnadsval skall förrättas till de uppdrag i lagtinget som innehas av de nu avgångna lagtingsledamöterna Jan-Erik Mattsson, Henry Lindström, Gun-Mari Lindholm och Jörgen Strand. Fyllnadsvalet avser en ordinarie medlem i  lagutskottet, finansutskottet respektive kulturutskottet, en ersättare i näringsutskottet respektive social- och miljöutskottet, två ordinarie medlemmar i stora utskottet, en ordinarie medlem och en ersättare i justeringsutskottet, två ordinarie medlemmar i självstyrelsepolitiska nämnden samt en ordinarie justeringsman. Fyllnadsvalen kommer att förrättas vid lagtingets plenum måndagen den 1 december. Kandidatlistor för fyllnadsvalen skall inlämnas till lagtingets kansli  i dag före  klockan 15.00.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Kirgizistan för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående godkännande av avtalet med Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående slopande av det allmänna avdraget samt ändringar i landskapsandelslagstiftningen. (FR 2/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen var för sig för antagande. Slutligen föreläggs motiveringen och det i finansutskottet be ingående klämförslaget för enda behandling. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Naturligtvis har det med önskvärd tydlighet framgått att den socialdemokratiska gruppen här i lagtinget inte kan omfatta dessa förslag, vars innebörd är klart skattehöjande effekter för medborgarna i Mariehamn och på övriga Åland. I ett läge där vi går mot en lågkonjunktur har den avgående landskapsstyrelsen i sitt misslyckande när det gäller att sanera de offentliga finanserna valt att vältra en betydande del på medborgarna. Jag vill upprepa än en gång vad jag tidigare har sagt: man gör det vid en tidpunkt när konjunkturen är på väg ner, vilket är någonting som på alla sätt står i strid med hur man enligt ekonomiskt tänkande i normala fall förfar i sådana här sammanhang. Jag tycker att det är mycket beklagligt att vi i självstyrelsen inte klarar ut det ekonomiska fögderiet utan, som sagt, i en nedgående konjunktur måste belasta våra egna medborgare för det här. Jag tycker att det är ett mycket dåligt förslag och det är sådant här man tillgriper när man vill göra vägen lätt för sig; man anstränger sig inte tillräckligt för att sanera på de områden där man har skyldighet att göra det utan man vältrar över på andra. Det faktum, dessutom, att ikraftträdelsedatumet är helt öppet gör naturligtvis det här ännu mera bekymmersamt.

 

Jag anser i grunden att hela framställningen har förfelats därför att landskapsstyrelsen i sina yrkanden utgick från att lagarna skulle träda i kraft från 1 januari, och vi vet att det kan inte ske. Därmed tycker jag att alltihop förfaller. Men det värsta är att det är medborgarna som skall svara för 3,3 miljoner euro när man inte klarar att sanera den egna ekonomin. Det är ytterst beklagligt.

 

Fru talman!

I detaljbehandlingen kommer jag därför att föreslå att den första lagen förkastas.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill inte förlänga debatten eftersom det mesta kring frågeställningen redan har sagts, men man kunde lätt få den uppfattningen av ltl Wiklöfs anförande att det här skulle bli någon belastning utöver det som övriga medborgare här i landet har. Vi måste faktiskt komma ihåg att det allmänna avdraget infördes som ett extra kommunalt avdrag här på Åland i en tid när vi hade ett överskott i vår landskapsekonomi och då sade vi tydligt i landskapsstyrelsen att det här kan vi föra in nu, ge tillbaka pengarna till medborgarna när vi har dem i stället för att öka på våra driftsutgifter i landskapsförvaltningen, men vi skall också kunna vara så dynamiska att vi tar bort avdraget när den ekonomiska situationen i landskapet blir sådan att läget det kräver. Nu har vi gjort den bedömningen i den förra landskapsstyrelsen att vår samhällsekonomi är sådan i dag att det är klok politik att på det här sättet trygga samhällsekonomin och landskapsstyrelsens och landskapets möjligheter att ge den grundläggande basservicen ute i våra kommuner när det gäller skola, omsorg och vård till dem som behöver här på Åland.

 

Fru talman!

De här sakerna har sagts från talarstolen redan tidigare, men det är en dimension som jag vill lägga till i det här sammanhanget med tanke på att vi befinner oss i ett allvarligt ekonomiskt läge här på Åland. Jag tror att vi alla har varit väldigt bekymrade över den situation som vår sjöfartsnäring har befunnit sig i under de senaste åren. Igår tog Finlands regering ett beslut att stöda den för Åland viktigaste näringen med mellan 40 och 50 miljoner euro. Det här beslutet tog man utgående från att man vill ge sjöfartsnäringen för hela landet konkurrenskraft i förhållande till framför allt Sverige, men man tog det också välmedveten om vilken stor betydelse sjöfartsnäringen har för Åland och framför allt för den åländska samhällsekonomin. Åtminstone för mig som lantråd måste jag säga att det känns väldigt konstigt att vi lever i en sådan situation när Finlands regering är beredd att avsätta så mycket pengar för att rädda den för oss viktigaste näringen och här är vissa delar av Ålands lagting beredda att fortsätta med ett extra avdrag i den åländska kommunalbeskattningen. Jag tycker att detta ger en litet felaktig signal, inte minst tycker jag signalen är felaktig i förhållande till allt det arbete som har lagts ner från många för att faktiskt rädda sjöfartsnäringen på Åland. Nu går det här lite i kors faktiskt.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Motivet för lantrådet att ta bort det allmänna avdraget är att vi skall ha samma skattepolitik som i Finland. Det andra är att eftersom han nu under åratal har kört landskapets ekonomi i botten skall medborgarna ta ett ekonomiskt ansvar för att rätta till landskapets dåliga ekonomi. Men det här självstyrelsepolitiska argumentet tyckte jag att var någonting nytt. Jag har förstått att centern vill ha beskattningsrätt för att vi skall kunna ha avvikande beskattning från riket eftersom vi har en annan struktur på vårt näringsliv, men det här går stick i stäv med den ideologin! Här säger man nu, att man kan inte hålla kvar det här för att det har man inte i riket och sedan har regeringen infört ett sjöfartsstöd och då skall inte vi göra några egna avdrag i beskattningen. Detta har varken huvud eller fötter! Avdraget tar man bort, inte för att det skall gå bättre för sjöfarten eller för riket, utan för att man skall lappa på den dåliga ekonomin som man har i landskapets budget.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har aldrig sagt att vi skall ha samma skattepolitik som man har i Finland, men däremot är både vtm Sundback och jag medvetna om att vi har en statsbeskattning som är gemensam och så länge vi inte kan påverka den i högre grad måste vi också agera utgående från de beslut som tas i statsbeskattningen. Det här är ett extra avdrag som vi införde när vi ansåg att vi hade ekonomi för det. Vår bedömning i den förra landskapsstyrelsen var att nu har vi en sådan situation på Åland att för att trygga basservicen och se till att vi får landskapets ekonomi i balans behöver vi ta bort avdraget samt för att visa att vi också för en ansvarsfull politik här på Åland. Jag anser att det är klok politik att se till att vi får vår egen budget i balans och att vi på det sättet kan trygga servicen framöver. Då har vi faktiskt också lättare att argumentera för att vi skall kunna ta över mera skattebehörighet här till Åland, för vi visar då att vi också kan hantera det åländska samhället och kan ta, om vi kallar det, obekväma beslut. Om det enbart skall vara populism och sådant som s.a.s. passar in i situationen och man kan skörda kortsiktiga segrar så tror jag inte att det är en bra självstyrelsepolitik - det skapar inte en bild av ett samhälle och ett lagting som kan ta långsiktiga beslut och ta ansvar för det samhälle man är satt att ansvara för.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ja, det var en fantastisk upplysning att vi har samma statsbeskattning som i riket! Det var intressant att lantrådet har kommit på det nu efter så pass många år i politiken! Ingen människa har talat om statsbeskattningen. Det här gäller naturligtvis kommunalbeskattningen där vi har behörighet att göra egna beslut. Och allt detta prat om att det är så viktigt för att få budgeten i balans! Det här är ett sätt, som vi har sagt om och om igen, att belasta medborgarna för att landskapsstyrelsen inte får sin budget i balans. Inte är den i år heller och inte kommer den att bli nästa år och därpå följande år kommer det att bli ännu svårare att få den i balans eftersom man står i beråd att göra stora egna investeringar som kommer att dra på sig driftskostnader. Men inte nog med: man vältrar över det här ansvaret på medborgarna, högre skatt, man får högre ÅHS-avgifter, man får högre avgifter på färjorna osv. osv. Det är inte bara det här som man vältrar över på medborgarna utan det är en rad ekonomiska skyldigheter för att ”nästan” få budgeten i balans nästa år. Det blir ännu mera pålagor för 2005!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Eftersom klumpsumman är beroende av statsbeskattningen finns det anledning att också nämna den i det här sammanhanget därför att det allmänna avdraget betalas med pengar från klumpsumman och klumpsumman ökar och sjunker beroende på hur mycket skatteinkomster det kommer in i landet som helhet. Nu har staten gått in för en skattepolitik där man sänker statsskatten och det får i förlängningen till följd att också klumpsumman för Åland sjunker. Ändå vill Ålands socialdemokrater med vicetalman Sundback i spetsen att vill skall fortsätta att ge extra avdrag och samtidigt skall man kräva att vi skall ha hög servicenivå inom barnomsorg, äldreomsorg, skola och vård. Det här är en ekvation som är ganska svår att få ihop och jag tror faktiskt att de vanliga ålänningarna förstår det här, om man vill.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Vtm Sundback var redan inne på det som jag tänkte säga, men nog tycker jag att det är en ganska stor absurditet att börja blanda in den åländska och finländska sjöfarten i det kommunala allmänna avdraget! Det var nog det mest sökta jag har fått höra hittills i dag i alla fall. Men det är så att på en mängd olika områden har landskapsstyrelsen, som vtm Sundback sade, övervältrat bördorna på medborgarna i stället för att sanera den egna ekonomin. Det finns mycket att göra i landskapets ekonomi, lantrådet Nordlund! Mycket! Vi har kunnat visa på många vägar. Det är för att man har misslyckats med det som man skyler över det den här vägen och det kan vi under inga omständigheter acceptera. Sedan trodde jag att när man diskuterar skatteövertagande var målsättningen utifrån den åländska aspekten att vi inte skulle förvärra situationen utan sannolikt underlätta den. Finland sänker, förvärsinkomstavdraget sjunker, men vi motverkar genom att höja, Finland har alltså i dag en ur åländsk synpunkt fördelaktigare skattepolitik än vad vår åländska landskapsstyrelse vill driva.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Kopplingen mellan sjöfartsstödet och kommunerna och det här är inte så svår att se, om man förstår att det faktiskt är kommunerna som skulle ha blivit hårdast drabbade om inte statsmakten skull eha tagit det beslut man tog igår. Nu har man gjort det, man har tagit ansvar och det kostar naturligtvis på. Då tycker jag faktiskt också att det är vår förbaskade skyldighet här på Åland att se till att vi på ett ansvarsfullt sätt handskas med vår egen samhällsekonomi.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det är märkliga argument man får höra. Man kopplar ihop det här till sjöfartsstödet. Sanningen är den – det har vi hört inte minst av vicelantrådet, som visserligen nu har abdikerat – att det här har haft ett helt annat syfte. Dessutom har ett av syftemålen varit att förskjuta en del av betalningsförmågan från Mariehamns stad till de svagare kommunerna. Det har sagts rakt ut här i salen. Det var utomordentligt krystat. Jag hoppas på bättring!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Om jag börjar positivt så håller jag med lantrådet på en punkt när han sade att det mesta har sagts i detta ärende. Det är jag helt enig med honom om. Vi har radat upp alla argument gång på gång och jag tänkte faktiskt bara understöda ett förkastande av framställningen och inte säga någonting mera. Men lantrådets uttalande är så pass förvånande att det är länge sedan jag har hört någonting liknande från den här talarstolen, alltså när det gäller parallellen till det övriga landet. Det verkar totalt ha förbigått lantrådet att vi har en självstyrelse, och vi har väl en självstyrelse för att den skall vara en tillgång för våra medborgare och inte en belastning. Det resonemang som lantrådet för leder till att de åländska medborgarna måste tycka att det är en guds lycka att vi hör till det finska skattesystemet, för de jobbar ju för en sänkning av skattetrycket, medan den åländska landskapsstyrelsen jobbar precis tvärtom! Det kan inte vara en borgerlig politik överhuvudtaget. Jag är faktiskt upprörd. Att börja lägga ut dimridåer om sjöfarten i det här skedet när framställningen inte är någonting annat än en effekt av den totalt ansvarslösa ekonomiska politik som har drivits de senaste åren. Vi vet alla att det är så det är – det vet också lantrådet Nordlund. Därför kommer man med det här förslaget och problemet är att konsekvenserna blir synnerligen olyckliga för de åländska skattebetalarna. Nej, lantrådet Nordlund, om ni skall dra en runda till, så bättre än så måste ni kunna!  Det här handlar om politisk trovärdighet. Jag är faktiskt oerhört förvånad.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Verkligheten är den att landskapsstyrelsen har gått före statsmakten när det gäller att ge skattesänkningar. Vi gav det redan i slutet av nittiotalet, 1999, när det här avdraget infördes. Nu har statsmakten följt efter och då är det så att eftersom vi inte har helt egen behörighet på skatteområdet utan vår klumpsumma är beroende av skatteintäkterna i landet som helhet i fråga om statsbeskattningen, så måste vi också se till att vi handlar klokt så att vi kan trygga vår samhällsekonomi på lång sikt. Skall man fortsätta som ltl Anders Eriksson föreslår innebär det att vi fördubblar budgetunderskottet för 2004, vilket blir den första åtgärden som ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid vill medverka till, samtidigt som man i valet gick ut med att man hade väldigt hårda krav på att sätta ekonomin i balans, så det är ju trovärdigt! Jag tror att den bästa självstyrelsepolitiken vi kan föra faktiskt är att se till att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik så att vi kan ha balans i vår ekonomi och att vi på det sättet kan trygga medborgarnas grundservice i vårt samhälle. Det skapar också på sikt den bästa möjliga flexibiliteten. Skall vi börja skuldsätta oss och fördubbla vårt underskott, såsom ltl Anders Eriksson tydligen kommer att understöda, då tror jag inte att vi har någon bra självstyrelse och något speciellt mycket handlingsutrymme.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är allmänt känt att verkligheten kan folk uppleva väldigt olika. Jag upplever verkligheten på det sättet att på grund av att man först nu, när vi sitter inför fullbordat faktum, börjar prata om att det är dags att driva en ekonomisk ansvarsfull politik, just därför får vi denna skattepålaga på de åländska medborgarna. Skulle man för två-tre år sedan ha resonerat på det sätt man gör nu och verkligen menat någonting med det hade den här framställningen överhuvudtaget inte behövts. Det är bara dimridåer, lantrådet Nordlund, att börja prata om sjöfarten i det här sammanhanget. Titta specifikt på vad det här innebär och titta på orsaken  till att framställningen måste läggas fram – jo, det är den att landskapsstyrelsen inte har klarat av att anpassa sin kostnadskostym, den har bara växt och växt. Konsekvenserna blir att man driver en budgetpolitik där de åländska skattebetalarna, t.o.m. de egna företagen, Posten, kommunerna, får stå för fiolerna, medan åtgärderna fortfarande lyser med sin frånvaro. Det är min verklighet, lantrådet Nordlund och jag tror att det är de flesta ålänningars verklighet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Här ser vi ett ganska bra exempel på skillnaden på de personer som vill plocka ut vissa saker och driva en populistisk politik och de människor som är beredda att ta ett helhetsansvar för det åländska samhället och den åländska samhällsekonomin. Jag tror att tydligare än så här kan det inte bli och nu är det naturligtvis upp till var och en att välja vilken linje man vill följa.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att man skall vara ganska försiktig att beskylla någon annan för populism. Nu pratar vi om verkligheten. Vi ser verkligheten på olika sätt. Jag kan respektera att lantrådet Nordlund upplever verkligheten på ett sätt. Respektera då att jag ser verkligheten på ett annat sätt utan att prata om populism. Här handlar det om sakpolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter!

Jag har försökt fördjupa mig i tidigare diskussioner som berör ett av dagens ärenden: det allmänna skatteavdraget. Bakgrunden är, om jag har förstått saken rätt, följande.

 

I slutet av nittiotalet diskuterades i lagtinget hur skattegottgörelsen, den s.k. flitpengen, bäst skulle förvaltas. Ekonomin var god, landskapet hade god likviditet, det fanns relativt gott om pengar i landskapets kassakista, delvis på grund av att man inte investerat i planerade projekt. Den sittande landskapsstyrelsen, centern, Frisinnad Samverkan och obundna, ville införa det allmänna skatteavdraget, dvs. sänka skatten och därmed öka konsumtionen. Den liberala linjen var att flitpengen skulle tillfalla kommunerna; därmed kunde kommunerna själva välja om man ville betala bort lån, fondera pengar för kommande behov eller helt enkelt sänka skatteöret. Liberalerna ansåg att om det fanns skulder och behov i kommunerna och överlikviditet i landskapet fanns det flera alternativ att fördela flitpengen: till medborgarna själva, till kommunerna eller till landskapsstyrelsen. Liberalerna ansåg vidare att medborgarna hade behov av förbättrad service och också ett lägre skattetryck. Bäst var, ansåg man, att fördela flitpengen kommunalt och att man på kommunal basis avgjorde var pengarna bäst behövdes.

 

Den socialdemokratiska linjen anförde att en god politiker sköter pengarna så att det goda samhället fortsätter att utvecklas. Man var starkt kritisk till det allmänna avdraget. Hela idén tyckte man att principiellt kunde ifrågasättas. Det skulle öka inkomstklyftorna i det åländska samhället, de rika skulle bli rikare och de fattiga fattigare. När det gäller de reella summorna för låginkomsttagarna var de fullständigt marginella. Ökad privat konsumtion var inte ekologiskt hållbart, det ökade miljöbelastningen. Vidare var avdraget inte speciellt jämställt, det gynnade männen mer än kvinnorna eftersom kvinnorna tjänar 20 procent mindre än männen.

 

Samtliga partier var av den åsikten att man inte skulle skatta medborgarna mer än nödvändigt och att hur man i framtiden använde flitpengen berodde i allra högsta grad på hur landskapets ekonomi var.

 

Fru talman!

Ekonomin i landskapet är starkt försämrad. Situationen är en helt annan. Det allmänna avdraget borde slopas så att det blir neutralt för kommunerna. I Näringslivets delegations gallup och i Finska Gallups förfrågan säger en betydande majoritet av medborgarna att välfärdsstaten är värd sina skatter: 84 procent. Kommunerna borde hellre öka sina tjänster än minska dem: 75 procent. Nästan lika många var redo att höja skatterna än att acceptera att de samhälleliga tjänsterna blir sämre.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett bra anförande som ltl Sjögren höll och det var också en bra tillbakablick. Den enda kommentaren jag vill göra om det liberala förslaget från den tiden, att man skulle köra det via kommunerna, tror jag tyvärr obönhörligen skulle ha lett till att den offentliga sektorn skulle ha varit ännu större än vad den är i dag. När det tyvärr inte har funnits något ansvar i politiken, speciellt på det ekonomiska området de senaste åren, är den enda modellen att detta skulle ha kommit skattebetalarna till godo via ett allmänt avdrag.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det skulle vara klädsamt om ltl Anders Eriksson någon gång skulle definiera ordet ”offentlig sektor”. Det är just det som medborgarna vill ha, man vill ha vård, skola och omsorg, den viktigaste saken i offentlig sektor.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller definitionen i det ärende vi nu behandlar är det främst skola och omsorg som det skulle handla om på den kommunala sektorn. Det är så att även om väljarna vill ha vård, skola och omsorg, så måste det också vara ett ekonomiskt ansvarstagande även där. Det är nämligen dit största delen av resurserna går.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund motiverar sina handlingar i det här avseendet med att han ser till helheten och tar ansvar. Jag vill påstå att han inte ser till helheten. Han ser inte till kommunernas möjligheter att sköta sin ekonomi. Han ser inte till medborgarnas, särskilt de svagares ekonomi. Det är de som skall ta ansvar för landskapets budgetsanering tillsvidare. Det är alltså ett snävt perspektiv. Han tittar bara på den där gula boken och balansen där. Han bryr sig faktiskt inte om i någon större grad hur det går för kommunerna och de enskilda. Han är mera beroende av regeringen i Helsingfors och vad den eventuellt kan ta på näsan för vad vi gör här i vårt självstyrda lagting. Det är så att man måste se det allmänna avdraget i den situation vi har i dag och då är det så att medborgarna fortfarande skall dras med åtminstone 15 procent högre levnadskostnader. Det lovade den förra landskapsstyrelsen att man skall göra något åt. Perioden före det lovade ledamoten Roger Nordlund att han skulle försöka åtgärda de höga matkostnaderna. Ingenting har skett. Fortfarande har vi landets högsta matkostnader. Avgifterna stiger. Det berörde jag redan. ÅHS-avgifterna stiger. Det betyder att de som är sjukast och har de minsta inkomsterna kommer att få svårigheter med sin ekonomi, de måste ut med de här pengarna under det år som det gäller, sedan kan de naturligtvis dra av det, så det drabbar både de enskilda och i slutändan kommunerna igen! Man undergräver kommunernas ekonomi att producera den välfärd som alla säger här att man slår vakt om.

 

Den som läser tidningarna kan se att kommunerna höjer avgifterna rätt så mycket. Sådana avgifter som man inte kan komma ifrån och som igen belastar enskilda människors ekonomi. De stora orden om hur man ser till helheten och hur man tar ansvar det gör man i ett väldigt, väldigt snävt sammanhang, bara när det gäller den egna budgeten. Och nu förstår jag varför lantrådet Roger Nordlund var beredd att stryka ordet demokratisk framför rättssamhälle, för man kan naturligtvis göra så här; det strider inte mot någon lag, det är helt i enlighet med de juridiska ramarna för vårt arbete, men det är verkligen inte särskilt demokratiskt.

 

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund vill nu ta äran åt sig för sjöfartsstödet, och han har säkert jobbat hårt för den saken och han menar att det kommer att rädda kommunernas ekonomi. Det är klart att det här ger en bättre förutsättning för kommunerna, ifall redarna inte flaggar ut till Estland. Men de har ju givit dubbla budskap nu. På vissa fartyg kommer antagligen utflaggningen att ske och på de fartygen finns det anställda ålänningar och det drabbar deras hemkommuner. Det återstår att se om statens stöd faktiskt ger den trygghet för åländska sjömän och kommunerna som vi önskar, så det är kanske att ta ut segern i förtid om man här börjar säga att detta skulle vara en garant för att nu sker det inte några utflaggningar och inga åländska sjömän blir arbetslösa. Men mitt huvudargument är att det som sägs från lantrådets sida är inget helhetsansvar, det är ett egoistiskt ansvar för den egna budgeten och en strävan att få den i balans genom att låta andra ta det ekonomiska ansvaret.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Skulle jag i likhet med vad vtm Sundback säger vara egoist skulle jag naturligtvis säga att, varsågod, låt det vara kvar, vad gör det, samhällsekonomin försämras, med alla följder, men, tvärtom, jag vill ta ansvar för Ålands samhällsekonomi. Vtm Sundback sade att vi inte tar ansvar för kommunerna. Då vill jag säga att landskapsstyrelsen sade i sin framställning att kommunerna skall kompenseras, finansutskottet har ytterligare förstärkt det, så kommunerna kommer att kompenseras utgående från de förändringar som det här innebär. Och, det viktigaste, vtm Sundback, genom att se till att vi har en bra samhällsekonomi, alltså en landskapsekonomi, så kan vi trygga kommunernas basservice när det gäller vård, skola och omsorg. Det är ändå landskapsandelarna som är basen för de flesta kommuners och framför allt för de svaga kommunernas och skärgårdskommunernas möjligheter att ge basservicen. Det är alltså vtm Sundback och de personer som inte vill ta bort avdraget som riskerar de svaga kommunerna och basserviceverksamheterna ute i landskapet.

Fru talman!

Vtm Sundback säger att vi inte talar för de svagares situation. Det är precis tvärtom också i det här fallet, vtm Sundback. Det är som ltl Katrin Sjögren anförde här; när avdraget infördes var det faktiskt så att socialdemokraterna kallade det för ett rikemansavdrag. Sköter vi nu samhällsekonomin på ett ansvarsfullt sätt så slipper vi höja avgifter och vi kan se till att det finns möjligheter att alla i samhället på ett likvärdigt sätt kan få del av vår service, men det är faktiskt socialdemokraterna som nu driver fram en sådan politik som skapar stora skillnader i det åländska samhället. Jag förstår ingenting! Det är en absurd situation som vi egentligen står inför. – Men det här är väl konsekvenserna av de senaste veckornas övriga diskussioner.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är väl bara att konstatera att socialdemokraterna vill föra en annan ekonomisk politik som verkligen tar hänsyn till helheten på ett demokratiskt sätt. Men inte kommer vi från att landskapsstyrelsen inte bara i det här avseendet utan också i andra avseenden har vältrat över kostnader på kommunerna. Vi har grundskollärarnas pensionspremier. Vi har Fixtjänst och det finns flera exempel på hur man drar sig undan de ekonomiska åtaganden man har haft. Man kan säkert i princip försvara resonemangen, men man gör det i en tid när konjunkturen viker, när det blir sämre för medborgarna och för kommunerna samt också för företagen. Det är det som är vårt ekonomiska argument, att en sådan ekonomisk politik har vi aldrig velat föra att vi har jättelika investeringar i den offentliga sektorn under högkonjunktur och sedan när det blir lågkonjunktur skall man dra åt i stället för att stimulera! Om lantrådet tror att man ökar jämlikheten i samhället om man tar bort avdraget är det bara att konstatera att han lever i en helt annan värld än de flesta andra i det här samhället, men det är väl så att när man sitter för länge vid makten ser man inte verkligheten som den ter sig för dem som inte har 4.000 euro i månaden – det spelar ingen roll då om 5 procent tas bort, det märks inte i vardagen på något som helst sätt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

För det första vill jag tillägga det som jag glömde i mitt förra inlägg att vtm Sundback sade att jag på något sätt försöker ta äran åt för sjöfartsstödet och om jag på något sätt kan uppfattas på det sättet är det helt felaktigt. Det arbetet har nämligen gjorts av väldigt många goda krafter och det är inte någon enskilds verk. Landskapsstyrelsen har dragit sitt strå till stacken, riksdagsmannen har gjort det, unionen har gjort det, enskilda partier har gjort det och alla skall ha äran som har gjort det jobbet.

 

Nog är det märkligt, fru talman, om hör och tänker tillbaka på hur socialdemokraterna argumenterade när avdraget infördes och den argumentation man nu hör från vtm Sundback. Nog kan man ändra ganska mycket på fyra år, och det är väl bra, det är tillåtet, men att socialdemokraterna helt skulle gå över till en politik som jag förstår att passar Ålands Framtid! Är man ett högerparti och på yttre högerkanten så passar det här väldigt bra, men att socialdemokraterna skulle vara den första och starkaste tillskyndaren av det förvånar mig, men det kan inte jag ändra – socialdemokraterna driver naturligtvis den politik man vill.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

När konjunkturen viker skall det offentliga stimulera efterfrågan, men det gör man inte genom att t.ex. öka beskattningen av medborgarna. Det är ganska enkel ekonomisk matematik. Det stämmer precis som våra motståndare upprepar hela tiden, att vi inte tyckte att avdraget var bra konstruerat, och det kunde vi också visa och det kan man själv räkna ut hur det gynnar olika inkomstgrupper när det är procentuellt. Men det är en annan fråga och om någon här vill diskutera en förändring av hur avdraget skall se ut för att det skall anpassas till progressiviteten i inkomsterna så är vi jättevilliga att diskutera det. Men det huvudsakliga just nu är att det vältrar över kostnader, man undviker att sanera sin egen ekonomi, man skall kasta ut pengar på planering för ett kk-hus som man skall börja bygga 2005, som skall kosta över 100 miljoner gamla mark, som man inte har ett korvöre för. Om man tror att det är det som skall rädda Ålands ekonomi, så blir det ännu mera bekymmer, inte bara för landskapet utan för medborgarna i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Lantrådet bluffar. Han säger att socialdemokraterna genom att förhålla sig negativa till bortskaffande av det allmänna avdraget inte vill vara med och hjälpa till så att man klarar de svaga, välfärden i samhället och allt sådant. Medborgarna skall veta att medborgarna skall ersätta landskapsstyrelsens betalningsförmåga till nivån 3,3 miljoner euro. Ingenting annat sker i det här egentligen, om det är som lantrådet säger att det skall vara kostnadsneutralt visavi kommunerna. Det är bara det som det handlar om, att medborgarna kommer in som betalare i stället för landskapsstyrelsen, det är ju den enkla sanningen! Därmed har landskapsstyrelsen vältrat över ett kostnadsansvar på 3,3 miljoner till skattebetalarna i en vikande konjunktur, vilket är absolut fel Så gör man inte om man driver en progressiv politik där man eftersträvar utveckling och vill vända en nedåtgående trend.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Naturligtvis är det riktigt att vi återtar en förmån som landskapsstyrelsen och lagtinget tidigare har givit till de åländska medborgarna genom det allmänna avdraget. Vi återtar den när samhällsekonomin är sådan att vi anser att det inte är ansvarsfullt att fortsätta att ge den. Men ltl Wiklöfs argumentation utgår från – uppfattar jag – att finansieringen av det gemensamma av offentlig sektor på något sätt är i sig själv givet, vilket det naturligtvis inte är; finansieringen måste ske på olika sätt och framför allt sker det genom att medborgarna betalar skatter. Tar vi bort den måste ltl Wiklöf visa på hur vi på ett annat sätt skall finansiera vår offentliga sektor och gemensamma åtaganden. Det kan inte vara genom att stryka nödvändiga investeringar som socialdemokraterna föreslår mestadels i budgetbehandlingen. Ansvarsfullare än så tycker jag nog att man måste vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det finns säkert saker i årets budget som är bra och sådana som är mindre bra. Men jag måste säga att jag delar inte ltl Wiklöfs syn på landskapet. Landskapet består av kommunerna, och kommunerna består av medborgarna. Det är inte delar som står i motsatsförhållande till varandra. Det är så att landskapet är medborgarna och kommunerna.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Man skulle hoppas det, men så har tyvärr inte blivit fallet, vilket vi nu ser ett flagrant exempel på!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Inför senaste val pratade alla partier om att vi skall behålla välfärden på Åland, dvs. sjukvården, skolor, barnbidrag osv. För att kunna göra det måste landskapet och kommunerna ha en bra ekonomi. Landskapet har den senaste tiden kämpat mycket med att få ekonomin på fötter och man har delvis lyckats med det, anser jag, och den är på god väg att komma i balans. Då är det allmänna avdraget en del av jobbet, en del på 3,3 miljoner. Mycket annat har också gjorts för att sanera ekonomin. Därför anser jag att vi här borde ta vårt ekonomiska ansvar och se till att landskapet även i fortsättningen kan ha en sådan välfärdspolitik som vi alla vill ha. Det är så på Åland och i Norden att det håller på att bli strukturella förändringar i beskattningen. Man sänker skatten på grund av olika orsaker. Det kommer obönhörligen att leda till att det blir sämre välfärd. Allting skall betalas på något sätt. Den åländska vänstern säger att man är emot avdraget, man är för skattesänkningar, man är mot ökade avgifter. Tydligen är man för en sämre vård, det måste ju vara konsekvensen, för allt måste betalas på något sätt.

 

Ltl Anders Eriksson pratade om dimridåer. Jag tycker verkligen att både Ålands Framtid och socialdemokraterna lägger fram dimridåer när man inte talar om hur man t.ex. skall lösa sjukvården på Åland, hur man skall lösa skolfrågorna. Vill kanske den åländska vänstern sänka barnbidraget för att finansiera det här? Det är kanske ett sätt! Vill man se till att det blir högre hyror genom att vi har sämre förmåner för bostadsbyggande?

 

Som sagt, allt måste betalas på något sätt och det här är i och för sig en skattehöjning som vi pratar om, det håller jag med om; å andra sidan har staten sänkt skatten så konsekvenserna blir inte fullt så allvarliga. Om landskapet får sin ekonomi i balans kan man fortsätta att föra den välfärdspolitik som man har gjort. Tack vare de senaste årens politik har man kunnat låta glesbygden leva. Glesbygden skulle obönhörligen bli den förlorande parten om man inte drev den politik som man har gjort. Vi vet att det är centralorten som har den styrkan. Är det så att landskapet inte får sin ekonomi i balans blir glesbygden lidande och det är kanske därför som ltl Wiklöf och vtm Sundback är mot det här.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson! Det är under din värdighet att ta de där simpla sista tricken! Vi skall diskutera på saklig nivå, det tycker jag att vi alla som sitter här förtjänar. Ltl Runar Karlsson säger vill inte socialdemokraterna vara med och finansiera vårdfrågorna och alltihop. Naturligtvis vill vi det. Men vad ni gör - du har själv suttit i den gamla landskapsstyrelsen – det är punkt 1) att övervältra en allt större kostnadsbörda på medborgarna som i sin tur i slutändan kommer att belasta kommunerna. Det låter så bra att vi skall ökade egeninsatser, t.ex. också i sjukvården, men i slutändan är det kommunerna som betalar kalaset. Det är också det en övervältring från självstyrelsens sida ut till t.o.m. de små kommunerna – jag utgår från att det finns sjuka medborgare också i glesbygdskommuner. Man måste tänka när man gör sådana här saker vilka de yttersta och slutliga konsekvenserna blir. Det är ingen bra politik!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att vi måste tänka vad konsekvenserna blir. Det är just för att kunna bevara sjukvården, för att kunna bevara den fina skola vi har, för att kunna bevara skärgårdstrafiken, för att kunna bevara skärgårdskommunerna, för att kunna bevara glesbygden, för att kunna bevara en stark centralort. Detta är en del av den saneringen, det är inte allt, mycket annat har gjorts. Se i budgeten, det är en minusbudget hela vägen, ändå kan vi hålla en bra standard på Åland.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det var ett oturligt misstag att man också nämnde att bevara en stark centralort. Budgetförslagen bär alla andra tecken än det!

 

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Stora satsningar görs i centralorten. Landskapsstyrelsen föreslår att man skall bygga till Ålands lyceum i Mariehamn mot den åländska vänsterns vilja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var ett ganska intressant anförande när man säger att man måste vältra över kostnadsansvaret för medborgarna och kommunerna för att bevara välfärden. För vem bevarar man den? – de allra sjukaste som har små inkomster! De kommer inte att ha råd att utnyttja servicen när avgifterna stiger, det är det som är risken. Men det är kanske svårt att tänka sig hur det känns när man har 4.000-5.000 euro i månaden och är frisk, åtminstone någorlunda. Att bevara genom att vältra över kostnaderna på andra är inte att bevara utan det är att rusta ner. I stället för att se på strukturella förändringar inom sin egen budget, som man uttryckligen har sagt att man inte har gjort, man har bara sysslat med åtstramningar. Ålands lyceum skall byggas till, tycker majoriteten. Varför? I stället vill vi i Mariehamn bygga dagis och grundskola. Det är Mariehamns uppgift, inte lyceet. Men på grund av landskapsstyrelsens förslag kommer det att bli svårt för Mariehamn att svara mot medborgarnas krav på våra lagstadgade uppgifter. Det är alltså det som landskapsstyrelsen vill. Landskapsstyrelsen vill bygga ut lyceet för 50 procent mera än vad de har budgeterat och tvinga Mariehamn att avstå från att bygga dagis och grundskola på det sätt man har planerat. Det är att bevara, enligt ltl Runar Karlsson! Han slår sig för bröstet med glesbygden – Kumlinge kommun håller ju på att gå i konkurs! Och många skärgårdskommuner har budgeterat minus flera år, är det att bevara?

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det gäller avgifterna på sjukhuset som vtm Sundback tycker att är alltför dyra och blir problem för dem som har låga inkomster finns det ett högkostnadsskydd för detta. Har man inte ens råd att betala det så hjälper samhället till och tar även det. Det finns ingen som inte kan få sjukvård på grund av avgifterna. Samhällsnätet fångar upp samtliga. Det där är också en ”dimridå”.

 

När det gäller Ålands lyceum vill vi ge våra ungdomar som går ut högstadiet en möjlighet att fortsätta i skola på Åland. Det gör vi inte om vi inte bygger till Ålands lyceum; då är 16-åringarna tvungna att flytta till Sverige, till Finland eller någon annanstans för att kunna fortbilda sig. Det vill åtminstone inte jag som förälder till barn i den åldern, och det tror jag inte någon annan i den här salen skulle kunna tänka sig. Vi måste ungdomarna möjlighet att skola sig.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är uppriktigt orolig över bristen på kontakt med medborgarna som landskapsstyrelsen tycks lida av. De personer som har behov av stora sjukvårdsinsatser av olika slag och ofta måste besöka sjukhuset och som har liten ekonomi, t.ex. en sjukpensionär och att hänvisa dem till utkomststöd är ingen strukturell lösning. Jag känner flera personer och vi har öppnat en jour för dem som inte kan klara av det här ens med högkostnadsskyddet. Det faller ut först efter en tid när man efter många ansträngningar har kommit så långt att man har överskridit högkostnadsskyddet. Nej, det är inte några dimridåer, ltl Karlsson, utan det är en mycket svår situation för en del medborgare i vårt samhälle. Nu vet vi inte hur många de är eftersom den förra landskapsstyrelsen inte har utrett de socioekonomiska skillnaderna i vårt samhälle. Man vet alltså inte vilka som har det svårt.

 

Om man tror att om man bygger ut Ålands lyceum för 5 miljoner så får alla möjlighet att studera på Åland, så är det inte sant. Ålands vårdinstitut borde byggas ut och behovet av arbetskraft i framtiden är inte bland akademiker, det är inom vård, omsorg, inom utbildningen och sedan är det yrkeskunniga människor inom VVS, byggnads osv., det är där arbetsplatserna och arbetsbristen på Åland kommer att finnas, inte bland etnologer och klassiska akademiska yrken, utan där utbildar man lätt i dag för arbetslöshet. Det finns det statistik på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Debatten har börjat rulla över till en trovärdighetsdebatt och centerns gruppledare Runar Karlsson letar desperat efter ett halmstrå för att försöka försvara skattetrycket. Det halmstrået blir då att man vill behålla välfärden, dvs. skola, vård och omsorg som räknades upp här, men jag tror att det är viktigt att man ställer sig frågan: Vad är välfärd? Det är klart att det är just skola, vård och omsorg, men jag tror också att välfärden är mycket beroende av att man inte har ett så högt skattetryck att fickorna blir tomma på medborgarna. Köpkraften är också viktig för att vi skall kunna behålla välfärden, välbefinnandet, i det här samhället. Det börjar stundtals komma på gränsen till panikuttalanden när man börjar prata om populism. Jag tror faktiskt att Ålands Framtid är det parti som har störst trovärdighet i den här debatten. Vi har aktivt gått till val på att vi inte vill ha ett ökat skattetryck. Det har vi sagt hela tiden och det säger vi fortfarande. Det är klart att det är så med det system som vi har nu att skatteavdraget, när det inte finns ekonomiskt utrymme, så får man ta bort det, när det finns ekonomiskt utrymme för man in det igen, såsom det har sagts. Det är klart att det är så. Men problemet är, när man pratar om att man vill ta ett helhetsgrepp, att det helhetsansvaret har inte tagits tidigare. Det har bara rullat på och man har släpat med i den allmänna utvecklingen. Därför har vi framställningen här på bordet i dag. Jag upprepar den kritiken säkert för tionde gången.

 

Att ta bort skatteavdraget är en lika snedvriden konjunkturpolitik som detta ofantliga byggande som man har haft i offentlig regi de här sista åren och det har överhettat byggmarknaden. Att höja skattetrycket nu när konjunkturen är på väg att vika är en synnerligen snedvriden konjunkturpolitik. Så är det! Vi ser säkert verkligheten olika igen, men så ser jag verkligheten och det tror jag faktiskt att de flesta lyssnare också gör.

 

Fru talman!

Orsaken till att jag tidigare blev lite upprörd var faktiskt lantrådets uttalande när man ger signaler till Ålands befolkning och centerns gruppledare spädde på, att det är bra att höra till det finska skattesystemet, för de sänker skatterna, medan landskapsstyrelsen höjer skatterna, man klarar inte av att föra en ekonomisk politik! Det var därför jag blev väldigt upprörd. Det här gör att den åländska befolkningen blir negativt inställd till ett skatteövertagande, och det tycker jag är synnerligen olyckligt. Utöver att vi med ett skatteövertagande givetvis måste ha som mål att sänka skattetrycket för de åländska medborgarna, inte det motsatta, som det har blivit tal om nu, så är det ett av de absolut viktigaste instrumenten för att vi skall kunna driva en ansvarsfull regionalpolitik, en ansvarsfull arbetsmarknadspolitik, en ansvarsfull näringspolitik – det är så, ltl Runar Karlsson, man får landsbygden att leva.

 

Sjöfartens problem är inte på något sätt lösta genom det beslut som har tagits nu. Lantrådet Nordlund och landskapsstyrelsen kommer fortsättningsvis många, många gånger att få hänga på låsen i Helsingfors och vi skall försöka hjälpa till, vi förstår att det är ett svårt jobb, men vi måste också ha klart för oss att oavsett hur det blir kommer sjöfartens ekonomiska betydelse för det här samhället att minska. Det är ofrånkomligt och därför är det så väldigt viktigt att man nu startar upp arbetet med att finna alternativa näringar och, igen, det finns ingenting som är viktigare om man skall finna alternativa näringar än att vi har skatteinstrumentet i vår hand. Det är så oerhört centralt. Det är därför jag blev så upprörd över lantrådets uttalande, för de signaler man ger till Ålands befolkning är ansvarslösa. Jag var upp och tittade på centerns kansli – jag tänkte att jag måste ha läst fel – men det står: ”Ålands pengar till Åland”! Ja, men, om man nu vill det, då måste man driva en politik som syftar till att man kommer i den riktningen och inte uttala sig på ett sådant sätt att effekten blir den totalt motsatta.

 

Om vi är riktigt ärliga är slopandet av det allmänna skatteavdraget ett tjänstemannaförslag, eller hur ltl Runar Karlsson? Ingen i den förra landskapsstyrelsen hann riktigt reflektera över det, man hann inte tänka efter utan det har rullat på och man har släpat med i utvecklingen, som jag sade tidigare, när det kommer till lagtinget finns det en del kritiska ögon här, vi tittar på framställningen, vi pekar på att framställningen kommer att få mycket olyckliga konsekvenser för det åländska samhället.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson lät påskina att jag skulle ha sagt att det är bra att höra till det finska skattesystemet. Det kan jag inte känna igen att jag har sagt, men däremot har jag sagt – och det vidhåller jag – att vi är en del av det finska skattesystemet när det gäller statsbeskattningen. Därför måste vi beakta också de förändringar som sker där i och med att det i allra högsta grad påverkar vår klumpsumma och våra möjligheter att genom landskapsandelssystemet trygga kommunernas basservice. Där har ltl Anders Eriksson och jag samma målsättning att vi vill ha mera behörighet på skatteområdet. Då gäller det att vi måste skapa förtroende för det på Åland och vi måste också skapa möjligheter att vi har en samtalspartner i regeringen och framför allt i finansministeriet. Jag tror att bästa sättet att skapa förtroende här på Åland är att visa vi kan föra en ansvarsfull ekonomisk politik och inte att vi skall fördubbla våra budgetunderskott med ett enda klubbslag som ltl Anders Eriksson tydligen understöder i det här sammanhanget. Det gäller för oss i landskapsstyrelse och lagting att visa att vi kan föra en långsiktig ekonomisk ansvarig politik som ser till helheten och att vi kan ta både bekväma och obekväma beslut. Kan vi inte det, så är vi inte värda att ha mera behörighet på skatteområdet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Inte sade lantrådet ordagrant att det är bra att höra till det finska skattesystemet, men det är de signalerna man sänder ut till Ålands folk när man från centerns sida, både via lantrådet och gruppledaren säger att tack vare att Finland sänker skatterna drabbar det inte Ålands befolkning så mycket. Man försvarar alltså framställningen med den finska skattepolitiken. De signaler man skickar ut till Ålands befolkning blir väldigt, väldigt otydliga, lantrådet Nordlund! Nu sade lantrådet Nordlund igen att det är bra att vi jobbar för ett skatteövertagande. Jag var glad för det uttalandet i varje fall, men det gäller också att se till att det inte bara är politisk teater utan vi måste också agera på ett sådant sätt att vi får någonting i mål.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att det är viktigt att vi alla, både i lagtinget och landskapsstyrelsen, skickar riktiga signaler ut till det åländska samhället. Den signal som jag vill skicka ut är att man förstår att det finns ett samband mellan statsbeskattning, klumpsumman och landskapsandelarna samt landskapets förmåga att bibehålla eller att ta bort förmånen med det allmänna avdraget. Det här är ett sammanhang som ltl Anders Eriksson lite lätt glider förbi. Jag tycker att det skulle vara snyggt om ltl Anders Eriksson och alla andra som vill ta bort avdraget skulle peka på alternativen till hur vi skall finansiera offentlig sektor och hur vi skall finansiera regionalpolitiken, hur vi skall trygga skärgårdskommunernas möjligheter att ge basservice till sina invånare. Det är så väldigt lätt att bara stå  här och säga, att nej, vi skall behålla det allmänna avdraget därför att det är en liten extra förmån till de åländska medborgarna. Sitter man i landskapsstyrelsen och har ett helhetsansvar måste vi kanske tänka på ett litet annat sätt. Den här debatten bygger naturligtvis på de olika roller som vi har, det får man acceptera.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Visst är det så att det finns ett samband mellan statsbeskattningen och den nu bristfälliga behörighet som vi har här på Åland på skatteområdet, det är ofrånkomligt. Jag sade också i mitt anförande att det är självklart att vi skall använda skatteavdraget på det sättet att när det inte finns ekonomiskt utrymme får man tar bort och när det är goda tider inför man det, precis som man gjorde då. Men det jag hela tiden har sagt, och som jag hela tiden upprepar: lantrådet Nordlund säger att det gäller att ha en ansvarsfull ekonomisk politik. Visst! Det gäller att ha det, men på grund av att man har kommit på det nu tre år för sent, så får den åländska befolkningen ett ökat skattetryck. Det är jag kritisk till. När lantrådet Nordlund säger att vi i oppositionen skall peka på var man skall ta pengarna, så nog är det väl lite väl magstarkt om vi skall sköta precis allt! Nog måste väl landskapsstyrelsen ändå dra sitt strå till stacken!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vet att ltl Anders Eriksson är en effektiv och energisk person, men jag begär inte att han skall sköta precis allt! Lite mera trovärdighet skulle faktiskt politiken få om man skulle peka på alternativen. Om man bara plocka ut vissa bitar genomskådar nog folk det till slut, så jag tror att ltl Anders Eriksson i slutändan också måste fundera på vad alla olika förslag leder till. Det är inte så att om man bara beslutar att det allmänna avdraget skall vara kvar, så är det ett klubbslag och sedan går vi vidare, utan det får konsekvenser, vi får fördubblar underskottet i budgetförslaget för 2004 och då måste det vidtas andra åtgärder som på något sätt påverkar det åländska samhället och de åländska medborgarna. Men det vill ltl Anders Eriksson kanske inte diskutera vid det här tillfället!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det har sagts så mycket om det allmänna avdraget så jag behöver inte gå in på några detaljer. Vi vet att det tillkom när det var goda tider och fanns mycket pengar. Det fördelades då på det sätt man ansåg bäst då. I dag kan vi konstatera att vi har andra tider och därför diskuterar vi i dag om vi skall  ta bort det eller inte. Jag vill först göra några reflektioner från diskussionen här i salen.

 

Det gäller förhållandet historia – nutid  - framtid. Innan jag blev politiker irriterade jag mig väldigt mycket över politiker som alltid höll på och skyllde på varandra bakåt i tiden. Jag ser ingen rationalism i ett sådant förfarande. Vad vinner vi på det? Jag kan konstatera för mig själv – och jag hoppas att ni andra är med på det – att vi befinner oss nu här i dag och det som har gjorts eller inte gjorts tidigare kan vi ingenting göra åt. Att fortsätta den här diskussion bakåt i tiden och säga att man borde ha gjort si och så, så skulle vi inte ha haft si och så, den är ointressant!

 

En annan reflektion. Tror en del här i salen att pengarna kommer som manna från himlen? Jag tror inte det. Jag tror faktiskt att det är på det sättet att allt som görs i samhället, både av oss här och av kommunerna, måste betalas med skattepengar, så det handlar alltså om en fördelning av skattepengar. Jag har på den här korta tiden som jag har fått vara med här, bl.a. i finansutskottet, där vi behandlar budgeten insett att det finns mycket som kan och måste göras framöver. Då har alla talat om strukturella förändringar, och där finns det mycket att göra, men det är sådana saker som man inte bara gör över en natt. Här kommer det att handla om åtgärder som påverkar människor och man måste göra dem med försiktighet. Strukturella förändringar kommer att ta tid, men av de diskussioner som har framkommit så här långt tror jag att vi alla är överens om att vi faktiskt skall sätta igång på allvar och göra dem nu.

 

Konkret beträffande det allmänna avdraget anser jag faktiskt att det är ett av flera långsiktiga åtgärder som vi måste vidta nu för att få budgeten och ekonomin i balans. Det är ingen rolig åtgärd, men jag ser den som nödvändig. Vi här ser sanningen i vitögat, vi måste också våga berätta det för medborgarna här på Åland hur läget är; annars är vi fega.

 

Jag är alltså för att vi slopar det allmänna avdraget.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är sant att det inte är någon särskilt konstruktiv debatt att gräva i vem som har gjort vad och sådant och se bakåt i den politiska debatten. Men det är trots allt så att när problem uppkommer är det någon som bär ansvaret för dem. Det är inte så att vi alla startar som första gången invalda här utan vi representerar alla partier som har ett kontinuerligt och långsiktigt ansvar för den förda politiken och vi som har varit i opposition ganska länge har ända sedan slutet av nittiotalet sagt att det går inte att bygga ut offentlig sektor så här. Risken är att när konjunkturen börjar vika neråt måste vi ta från just det som vi alla tycker att är viktigast, dvs. vård, skola och omsorg. Det är det som sker nu. Därför vill vi lyfta fram det. Vi har tagit vårt ansvar tidigare och påpekat det, men majoriteten har kört på vidare. Då kommer vi in i en ännu större obalans med konjunkturen, där det offentliga skall spela som en balanserande faktor. Ett mycket typiskt exempel på det här är det offentliga bostadsbyggandet; på nittiotalet sade man från borgerligt håll: nej, nu är det så bra, nu skall de privata bygga och så lät man bli att bygga, och som resultat fick vi en enorm bostadsbrist. Bostadsbyggandet måste kontinuerligt ske med stöd av det offentliga på en låg nivå där man tillgodoser bostäder t.ex. för hyresgäster och det är också bra för arbetsmarknaden. Det är sådana strukturella diskussioner man också måste föra. Sedan är det en strukturell förändring i budgeten när man för över ekonomiskt ansvar från landskapet till kommunerna och individerna, men det är inte det vi menar, utan det är t.ex. inom utbildningsavdelningen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har förståelse för att ni som har varit med länge vill titta tillbaka och gräva lite i historien, men jag konstaterar i varje fall nu att i dag är det vi 30 som har ansvaret för vad som skall göras med Ålands ekonomi framöver och för Ålands folk. Därför kan vi faktiskt inte fortsätta och gräva i historien, det bär inte vidare, utan vi måste bli överens om hur vi går vidare framåt.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det tycker jag är en bra föresats och jag delar gärna den och har inget större intresse av att gräva bakåt i den här frågan. Men det här förslaget har inte den strukturella kraften att det tar bort obalansen i budgeten, inte ens för 2004 och inte för 2005, utan för 2005 kommer situationen att vara ännu värre, när man samtidigt kommer att ha höga krav på landskapsstyrelsen i de allmänna avtalsförhandlingarna inför 2005. Efter Tehy-strejken kommer de andra offentliga facken att ha krav som kommer sig av det som har utspelats i den här salen, så det är fel sätt som man nu går in på att strukturera om landskapets budget. Som sagt, ändamålet helgar inte medlen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det åländska folket förstår när man måste göra saker och ting, bara vi förklarar hur den ekonomiska situationen ligger till. Då gäller det för oss att förklara och ärligt berätta att så här är det nu. Tidigare var det ett bättre ekonomiskt förhållande. Då kunde ni få de här pengarna, men nu måste vi ta bort dem och då kommer de att förstå det. Jag är helt övertygad om det. Det här är ingen strukturell historia. Det är det vi måste sätta igång fr.o.m. nästa år. Vi är väl överens om att det är nästa stora arbete

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Ltl Eliasson är så sympatisk när  han formulerar sig. Han säger att nu är situationen så här och nu måste vi 30 bli överens. Vi måste inte alls bli överens! Jag kommer aldrig att bli överens när jag är övertygad om att den politik man slår in på är fullständigt fel. Skulle jag tro på den skulle jag naturligtvis vara överens, men om vi tar Finland, läs den senaste OECD-rapporten som kom! Vilken nation tillmäts de största förutsättningarna inom hela OECD? Finland! Hur kan det komma sig? Jo, man har gjort en massa åtgärder, bl.a. har man dramatiskt ökat människornas köpkraft. Vi på Åland, som borde vara med i just den svängen i ett läge där konjunkturen viker, vi gör vad vi kan för att motarbeta dessa skattesänkningars effekter. Det är korkad politik – jag kan inte uttrycka mig klarare och mera absurt mot det här förslaget, det är korkad politik! Pengarna kommer inte som manna från himlen, nej, pengar kommer bara genom hårt och framgångsrikt arbete. Det finns inga genvägar och då skall vi på Åland i stället vara med och stimulera till tillväxt och arbete och sysselsättning, det är det vi skall göra och inte  hitta incitament som just motverkar en sådan politik. Kan det vara så svårt att förstå! Därför är det allmänna skatteavdraget nu fel, även om det har i sig en orättvis fördelning. Det är fel! Det verkar väl makabert, men här skulle jag rekommendera landskapsstyrelsen att titta på Finland.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf pekade på andra länder som genom sin politik sänker skatterna och får på det sättet igång hjulen. Jag tycker att ltl Wiklöf skall se på skuldsättningen, vad andra länder gör, vad Finland gör, vad Sverige gör, vad de europeiska länderna gör. Jo, man köper sig välfärd, man sänker skatterna och lånar pengar. Det handlar det om i praktiken. Vill ltl Wiklöf att Åland skall göra likadant? Vill ltl Wiklöf att vi skall börja låna pengar, att vi skall sänka skatterna så att vi måste börja låna pengar i landskapet Åland? Det är konsekvenserna. Se på statsekonomierna runt omkring oss, det är det som blir resultatet och det kommer man att få betala i framtiden både med ränta och annat.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Ltl Wiklöf har inte yrkat på skattesänkningar. Ltl Wiklöf har i denna debatt motsatt sig skattehöjningar. Behålls status quo en period!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi kan inte hålla på och prata förbi varandra i det oändliga i detta ärende, så jag tänker inte bli så långrandig, men jag fick ingen replik till på lantrådet när han menade att vi måste visa från vår sida också varifrån vi skall ta pengarna. Då ville jag bara kommentera att vi har faktiskt från oppositionens sida lämnat in 13 finansmotioner med minskade anslag och från Ålands Framtids sida har vi bl.a. föreslagit att parkeringshuset på lyceet skulle utgå, de stora mötesutrymmena på ÅHS skulle utgå, kk-husets planering skulle minskas med 0,7 miljoner euro. Det som jag tror att är det allra viktigaste när det gäller att spara pengar, trots att det är en kostnad initialt, är konsultutredningen, att man verkligen får in folk som kan management och går igenom de olika organisationerna inom landskapsstyrelsen och ser: är målsättningar de rätta, är kostnaderna de rätta, uppfyller man målsättningarna. Där skulle det finnas oerhört mycket pengar att hämta, så nog har vi pekat på var pengarna skall tas också. Vi har nämligen en helhetssyn.

 

Till sist tänkte jag bara säga till ltl Eliasson när han tycker att det är besvärligt att vi gräver i det. Jag förstår det, för det som vi gräver fram är inte så speciellt roande att hörande för centern! Oavsett vad man debatterar är det alltid viktigt att man har klart för sig: vad är orsak och vad är verkan. Det måste man alltid veta. Oavsett om det är politik eller vad det är när skall man avstamp mot framtiden, så måste man ta det avstampet i historien. Vi kan inte bara drömma om att vi är här och nu för då blir vi uppe i det blå.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vill göra en kommentar till det här parkeringsdäcket som ltl Anders Eriksson var inne på. Det går inte att välja bort parkeringsdäcket, och jag vet att det är svårt för en del att förstå att stadsplaner är förpliktigande och att vi i stadsplaneringen behandlar alla lika. Det är så att tomten är redan exploaterad. Det finns inte plats på tomten och då måste alla fastighetsägare som bygger reservera parkeringsplats någon annanstans, och det här kostar landskapet 400.000 euro. Det är alltså ett resultat av att man skall bygga ut Ålands lyceum. Det är från skolbudgeten som man bygger dyra parkeringar i stället för att fundera om man inte kunde lösa problematiken med utrymmena på ett annat sätt. Det kan hända att man inte måste ut med pengarna i den här eller nästa budget, men det är verkligen dumt det också: att lägga utbildningspengar på ett parkeringsdäck!

 

TALMANNEN: Vi går vidare med utgångspunkt från frågan om det allmänna avdraget!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga till ltl Anders Eriksson att det naturligtvis är viktigt att man har historisk kunskap och man skall dra nytta och lärdomar av det som har skett tidigare, det är vi helt överens om. Men ltl Anders Eriksson sade själv här när han var uppe i talarstolen för ett antal minuter sedan att det är väl tionde gången jag påpekar det här när han ville gå tillbaka till historien och de fel som man har gjort tidigare. Är det så att bara för att man, enligt ltl Anders Erikssons uppfattning, gjorde fel då, så kan han inte gå med på förslaget nu?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nog måste ltl Eliasson förstå min frustration när jag står och säger att jag säger samma sak för tionde gången och även om jag skulle säga det för elfte och tolfte, så är det ingen som hör! Det är ett problem. Ltl Eliasson hör – jag ser att han pekar på öronen, det är bra, ta det till dig då!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anders Eriksson måste vara lite försiktig när han uttalar sig att det är besvärligt för centern att gå tillbaka till historien. Går man tillräckligt långt tillbaka i historien så kanske man hittar ltl Anders Eriksson också i centerns historia!

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson räknade upp visa investeringsförslag, och det tycker jag är bra, och så avslutade han med att säga att ”vi har en helhetssyn”. Jag tycker tyvärr att det är precis tvärtom därför att ltl Anders Eriksson plockade igen ut vissa saker och det skall bli väldigt intressant att se när budgeten kommer från finansutskottet, om man där har bildat sig en helhetssyn, vilka saker man har kunnat omfatta och vilka man inte har kunnat omfatta. Först där får vi den klara bilden, så jag väntar med spänning på den behandlingen.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag tycker att det börjar gå mycket prestige i den här frågan. Vi kanske inte alla ser till Ålands bästa. Många kanske tycker att inte jag heller gör det, men jag har i alla fall ståndpunkt. Den åländska ekonomin är jätteviktig. Men vi får inte glömma bort de åländska medborgarna; de är ännu viktigare för oss, framför allt hur deras välmående är. Nu heter det att vi skall höja skatten för medborgarna, vi skall höja sjukvårdsavgifterna, säkert är det någonting till som jag också har missat. Men orsaken till att jag står här är att lantrådet Roger Nordlund vill ha förslag på vad man kan göra i stället, framför allt från oss i oppositionen. Mitt personliga förslag är att vi kanske skall vänta, om inte annat skippa, kk-huset. Hur många miljoner ger inte det jämfört med de pengar som vi pratar om nu! Nu kanske många säger, att man kan inte jämföra på det här sättet. Men jag gör det. De åländska medborgarna gör det. De ser inte skillnad från vilken budget man tar det. De kommer att veta att det är deras skatt som höjs; de kommer också att fundera varför vi bygger jättestora, fina turist- och konferensbyggnader för turisterna och vi glömmer bort medborgarna. Anser vi på Åland att detta behövs i dag?

 

Mitt förslag är alltså, herr lantrådet, att lägg ner kk-huset för en viss tid och hjälp de åländska medborgarna med deras ekonomi.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 7a § kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! Som ett icke varande i tiden förslag yrkar jag på att det förkastas.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman! Jag understöder ltl Wiklöfs förslag.

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag stöder också ltl Wiklöfs förslag om förkastande.

 

TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Wiklöf, understödd av ltl Anders Eriksson  och ltl Camilla Gunell, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Wiklöfs förslag om förkastande röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag stöder förslaget om öppen omröstning.

 

Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: nej, Beijar: nej, Grönlund: avstår, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Jansson: avstår, vtm Lindeman: avstår, Ehn: avstår, Gunell: nej, vtm Sundback: nej, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja,  Englund: nej, Runar Karlsson: ja, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Wiklöf: nej, Winé: nej, Karlström borta, Alm: avstår, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 13 ja-röster och 11 nej-röster medan 5 ledamöter har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 11 och 12 §§ landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 7 och 39 §§ landskapslagen om planering och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande om en särskild justering av landskapsandelarna till kommunerna för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Föreläggs slutligen det i betänkandet ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Klämmen är godkänd.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning angående förordningen om bringande i kraft av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar. (RP 4/2003-2004).

 

Ärendet upptas för behandling vid måndagens plenum den 1.12.

 

 

Republikens presidents framställning angående regeringens proposition till riksdagen om godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och republiken Kroatien, å andra sidan, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2003-2004).

 

Ärendet upptas för behandling vid måndagens plenum den 1.12.

 

Republikens presidents framställning angående regeringens proposition till riksdagen om godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2003-2004).

 

Ärendet upptas för behandling vid måndagens plenum den 1.12.

 

 

Republikens presidents framställning angående regeringens proposition till riksdagen om godkännande av avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemen­skapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och republiken Chile, å andra sidan, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2003-2004).

 

Ärendet upptas för behandling vid måndagens plenum den 1.12.

 

 

Republikens presidents framställning angående riksdagens skrivelse om förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 8/2003-2004).

 

Ärendet upptas för behandling vid måndagens plenum den 1.12.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 1 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 11.14).