Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Arsim Zekaj. Ordet ges först till lagtingsledamoten Annette Holmberg-Jansson.

Talman!

Enligt socialvårdslagen ska beslut om färdtjänst grundas på en individuell helhetsbedömning. Landskapsregeringen har 2023 tydliggjort att fasta ekonomiska gränser inte får vara det enda beslutskriteriet.

Enligt tillgänglig information tillämpar kommunernas socialtjänst ändå fasta inkomst- och besparingsgränser.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur avser landskapsregeringen säkerställa att färdtjänstbeslut inom Kommunernas socialtjänst, KST följer socialvårdslagen och principerna om individuell behovsprövning och rättssäkerhet?

Tack, talman!

Landskapsregeringen har ju nyligen, närmare bestämt den 14 augusti 2023, klargjort att fasta ekonomiska gränser inte får vara det enda kriteriet vid beslut om färdtjänst. Detta är helt i enlighet med socialvårdslagen. Grundprincipen är tydlig. Beslut om färdtjänst ska alltid baseras på en individuell helhetsbedömning, där klientens behov och livssituation noga vägs in.

Vi har givetvis varit i kontakt med KST för att se över vad som gäller och hur de genomför dessa prövningar. Enligt den information vi har fått från KST framgår att man enligt nuvarande servicenivåer använder riktgivande inkomst- och besparingsgränser, alltså inte fasta gränser. Dessa gränser är inte de enda avgörande kriteriet vid beslut.

KST betonar också att varje ansökan prövas individuellt och att det finns gott om exempel där färdtjänst beviljas, trots att de riktgivande ekonomiska gränser har överskridits.

För att säkerställa rättssäkerheten och efterlevnaden av socialvårdslagen följer landskapsregeringen givetvis frågan.

Som jag nämnde redan i augusti, även om det var under förra mandatperioden, så har vi påtalat vikten av att varje beslut fattas utifrån en individuell bedömning. Vi förväntar oss också att KST följer lagens intentioner fullt ut.

Skulle en klient ändå uppleva sig felaktigt behandlad, hänvisar vi givetvis till Klientombudsmannen och ÅMHM som ansvariga tillsynsorgan.

Talman!

Det finns aktuella fall där personer med dokumenterad funktionsnedsättning och nedsatt rörelseförmåga, och som inte kan använda kollektivtrafik, ändå får avslag på sin ansökan om färdtjänst. Inte för att behovet ifrågasätts, utan för att inkomsten och sparmedlen anses för höga. I ett nyligen behandlat ärende hänvisas till riktgivande inkomstgränser och egna bedömningar från KST, trots att varken socialvårdslagen eller rättspraxis tillåter att sådana gränser är avgörande.

Det spelar alltså ingen roll att läkarintyg finns som klart visar att personen inte kan transportera sig själv med kollektivtrafik. Eller det faktum att personen inte kan ta sig till sin dagverksamhet.

Det som väger tyngst är ett internt schablonbelopp på 2 500 euro i månadsinkomst och 5 000 i sparmedel. Det är KST:s egen gräns. Den finns inte i lagen.
KST anger själva att inkomster och besparingar vägs in vid beslut om färdtjänst. Men vad de inte anger är hur mycket som anses vara för mycket. Det finns inga offentliga beloppsgränser på hemsidan, inga tydliga riktlinjer och inga transparenta kriterier. Ändå ser vi återkommande avslag som görs där interna schablonbelopp som till exempel 2  500 euro i månadsinkomst och 5 000 i besparingar, tillämpas.

Den som ansöker vet alltså inte på förhand vilka ekonomiska förutsättningar som gäller. Det gör det omöjligt att pröva sin rätt fullt ut.

Åbo förvaltningsdomstol har redan 2016 slagit fast att ekonomiska gränser inte får ersätta en individuell behovsprövning. Ändå ser vi att det är exakt det som sker i praktiken. När människor med verkliga behov nekas stöd utifrån interna schabloner – då har vi ett rättssäkerhetsproblem.

Det är därför den här frågan måste tydliggöras. Landskapsregeringen gav ett formellt svar 2023 till kommunerna som bekräftade att ekonomiska riktlinjer inte får ersätta den lagstadgade individuella bedömningen. Ändå så är det detta som nu händer gång på gång igen. Jag vill påminna om att förvaltningslagen kräver att myndighetsbeslut ska vara motiverade, förutsägbara och rättvisa.

Talman! Jag vill påminna om att det i KST:s egna beslut uttryckligen står att avslaget motiveras med hänvisning till ekonomiska förutsättningar – trots att behovet av stöd finns dokumenterat genom ett läkarintyg. Det är alltså inte ett teoretiskt problem, utan ett konkret exempel där lagens krav på individuell bedömning sätts ur spel.

Men jag vill ställa frågan till ministern, hur ska personen som fått avslag på sin färdtjänst ta sig till sin dagverksamhet?

Tack, talman!

Jag får väl bara konstatera att det är otroligt svårt att svara på den frågan, även om den i sig var konkret. Jag saknar flera uppgifter för att kunna göra en helhetsbedömning. Det är inget som ministern prövar, och givetvis inte i lagtinget heller.

Ledamoten nämner bland annat informationsskyldigheten, som KST och alla myndigheter måste leva upp till. Man måste informera samtliga klienter. Om något är otydligt för klienterna så måste de kunna vända sig till myndigheten för att få den informationen.

När det gäller beslutsmotiveringar och annat som ska följa förvaltningslagen, alltså hur ett avslag ska formuleras och vad det ska innehålla, så är det sådant som kan överklagas. Det finns givetvis också en förvaltningsdomstol som kan pröva detta, och det har säkert också passerat interna instanser hos KST.

Sammantaget är det väldigt svårt att besvara frågan. Den konkreta frågan handlar om hur den här specifika personen påverkas. Det förutsätter att man har koll på hela personens ekonomi, vilket är en faktor, det är en riktgivande faktor men det är inte en bestämd faktor, det finns andra faktorer som tillsammans bildar en helhet. Det är den helheten som vi har fått en försäkran om från KST, att det är den som bedöms.

Skulle det vara så, som jag nämnde, att personer upplever att de inte får den hjälp de behöver, att beslutet är inkorrekt och att de behöver ytterligare stöd, så finns det instanser för det. Vi har ju klient- och patientombudsmannen som man kan vända sig till.

Landskapsregeringen är dock inte ett direkt tillsynsorgan, utan det kommer kanske i slutskedet. Vi har inte fått någon indikation på att det finns något ärende som rör just färdtjänst, där man motiverar och stöder sig enbart på fasta ekonomiska gränser.

Sammantaget ser jag inte hur man utifrån ett enskilt fall, där många uppgifter saknas, kan ta ställning till den här personens avslag. Det är ingenting som jag eller någon här i salen kan göra heller.

Talman!

Jag tycker att min fråga till ministern är högst berättigad – för det är precis det här som händer i praktiken. Personer, inte personen, får avslag på sina färdtjänstansökningar med motiveringen att de har för mycket pengar på kontot. De får lösa transporterna själva på något sätt.

Det spelar tydligen ingen roll att personen är dement. Eller att det handlar om en äldre kvinna som bott hela livet med en man som stått för inkomsterna, och som nu får avslag på sin ansökan för att deras gemensamma ekonomi är "för god" – trots att hon själv knappt har några egna pengar. Och mannen? Han tänker inte lägga sina pengar på taxi för att hon ska kunna ta sig någonstans. Så hon blir fånge i sitt eget hem.

Ett annat exempel är en person som bor i Geta men har sin dagverksamhet på Oasen i Jomala. Ska ni på allvar tro att den familjen har råd att själva bekosta 2-3 taxiresor i veckan tur och retur, till en kostnad på minst 100 euro per dag? Det är helt orealistiskt.

Vad innebär det här för en anhörig som är närståendevårdare och som inte
längre får den avlastning dagverksamheten innebär? Det är förödande, och det slutar inte där. För i nästa steg kommer den sjuka personen att behöva flytta till ett vårdboende betydligt tidigare än nödvändigt.

Om vi nu ändå vill räkna pengar, då är det här ett rent slöseri. Att stöda personer att bo hemma längre kostar mindre än att erbjuda en plats på institutionsvård. Att samhället betalar färdtjänst för dessa människor är en liten kostnad i jämförelse, men med en enorm betydelse för livskvaliteten.

I dag straffas människor för att de har sparat en liten slant, kanske till sin egen begravning, och som tack får de sitta fångar i sina egna hem.

Självständighet och livskvalitet är viktigt, men vad betyder det i praktiken för den som inte längre kan ta sig hemifrån på egen hand?

Är det verkligen så här vi vill behandla våra äldre? Våra äldre förtjänar vår respekt. De förtjänar rättssäkerhet, tydlighet och jämlikhet.

Jag frågar igen, hur tänker landskapsregeringen se till att besluten om färdtjänst följer lagen?

Tack, talman!

Respekt, jämlikhet och rättssäkerhet. Det finns ingen motsättning mellan oss när det gäller dessa delar. Absolut inte.

Jag anser att vi har instrument. Vi har ju KST som gör de individuella helhetsbedömningarna. Vi måste kunna utgå ifrån att vi har mekanismer som hanterar detta.

Om KST brister på något sätt i sina prövningar, så har vi också mekanismer för att hantera det därefter. Ingen lämnas vind för våg. Man kan alltid vända sig till klient- och patientombudsmannen. Man kan också vända sig till ÅMHM. I slutändan kan det leda till att landskapsregeringen involveras som ett sista steg i tillsynen. Men vi är inte där än.

Jag håller med ledamoten, om att det är jättebra att det finns sådana möjligheter. Jag ser inte att det finns några hinder i vår lagstiftning som på något sätt förhindrar kommunerna från att bekosta färdtjänst för att individer ska kunna komma till dagverksamhet. Det är ett utmärkt sätt att inte bara spara pengar, utan också att stöda individen. Dagverksamheterna som bedrivs är fantastiska.

Sammantaget ser jag inte att vi befinner oss i ett läge där landskapsregeringen behöver skruva på något sätt i lagen. Ja, vi arbetar med en funktionshinderreform som vi ska hantera, och då kan den här typen av frågor absolut vara aktuella. Men i nuläget finns det inga hinder i lagstiftningen som gör det omöjligt för KST att agera, och det är KST som behöver göra dessa prövningar.

Att regeringen skulle gå in operativt och pröva individuella ärenden vore inte bra. Jag tror inte att det är tänkt att göras på det sättet. Vi måste ta det steg för steg. Som jag nämnt så finns det instanser som kan hantera dessa personers klagomål, och jag kan bara hänvisa dit. Vi får ta det den vägen.

Tack till ledamoten Holmberg-Jansson för frågan och till minister Zekaj för svaren.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.