Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 28 november 2001 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Christer Jansson).

    29 lagtingsledamöter är närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Jansson på grund av annan orsak, möte med PAF.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 1:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående införande av eurobelopp i 4 § blankettlagen om utkomststöd. (FR nr 1/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Fru talman!

    Som av utskottets korta betänkande framgår är det här endast fråga om teknisk lagstiftning som följer av att Finland och Åland från 1.1.2002 tar steget in i den europeiska ekonomiska unionens gemensamma valutasystem, dvs. euron blir vår valuta. Landskapsstyrelsen säger i framställningen att det i och för sig inte är juridiskt nödvändigt att ändra beloppen från mark till euro eftersom EU:s förordning om införande av euron är direkt förpliktande lagstiftning för medlemsländerna, men i riket har man gått in för samma sak som landskapsstyrelsen gör här. För att göra rättstillämpningen och författningarna lättare att förstå föreslår man att markbeloppen i 4 § i blankettlagen om utkomststöd skall ersättas med belopp i euro. Med beaktande av att lagstiftningen bör vara informativ och förståelig har utskottet omfattat landskapsstyrelsens framställning. Utkomststödets grunddel för t.ex. ensamboende och ensamförsörjare utgör således från 1.1.2002 inte 2.016 mark utan 354 euro och 20 cent.

     

    TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 2

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående ändring av renhållningslagen. (FR nr 2/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Fru talman!

    Utskottet har i det här ärendet hört lagberedningssekreterare Sara Takamatsu som har skrivit lagförslaget. Omfattande ändringar i renhållningslagen vidtogs 1998 i samband med att EUs direktiv implementerades i landskapets lagstiftning; det var det s.k. avfallsdirektivet som gällde. Mindre ändringar i renhållningslagen gjordes också i samband med att vi i år antog det omfattande lagstiftningspaketet om miljöskydd. Trots detta har kommissionen vid en översyn av landskapets lagstiftning funnit att renhållningslagen på två punkter fortfarande inte fyller stadgarna i avfallsdirektivet. Första ändringen medför att yrkesmässigt bedriven försäljning eller förmedling av avfall för återvinning eller slutligt omhändertagande blir underkastad anmälningsplikt. Tidigare gällde anmälningsskyldigheten endast då det slutliga omhändertagandet skulle ske utanför landskapet. Andra ändringen gällde att kommissionen påtalade att det inte räcker att kommunerna och landskapsstyrelsen har rätt att inspektera ställen där avfall hanteras utan i lagen skall också ingå att det skall vara regelbundna inspektioner, minst en gång vartannat år.

     

    Landskapsstyrelsen har accepterat kommissionens påpekanden och utskottet har omfattat framställningen utan ändringar. I utskottet diskuterade vi huruvida man också i lagen borde inta bestämmelser om att objekten för inspektionen skulle bekosta inspektionen, dvs. att det skulle bli avgiftsbelagt, men utskottet har inte gjort något i det avseendet. Är det så att landskapsstyrelsen vill uppbära avgiften torde man ha rätt att göra det med stöd av landskapslagen om grunderna för avgift.

     

    TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 3:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 11/2000-2001 angående ungdomspolitiskt program. (HM 17/1999-2000).

     

    Ärendet bordlades den 7.11.2001. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Den här motionen bordlades bl.a. för att vi skulle få ta del av landskapsstyrelsens ungdomspolitiska seminarium och eventuellt dra lite nya slutsatser av de diskussionerna. Seminariet har nu gått av stapeln och det fanns en del ungdomar med, även om det framkom att informationen till ungdomarna hade varit väldigt bristfällig. De som var där hade kommit via andra informationer än via landskapsstyrelsens allmänna informationsverksamhet. Under seminariet kom det fram många synpunkter, speciellt ifråga om ungdomarnas möjlighet att påverka och deras delaktighet i samhällslivet. Landskapsstyrelsen borde ta fasta på de synpunkterna för de är väldigt väsentliga om man skall ha framgång med ett ungdomspolitiskt program. Hela processen med att ta fram ett politiskt program för ungdomarna är nyckeln till just hur ungdomarna skall få möjlighet att påverka samhället. Det går inte att göra ett program som några experter eller några drivna politiker gör där man i all välmening täcker in ungdomarnas behov och sedan förverkligar man det och gör upp en tidsplan, utan jag tror att man måste börja i precis motsatt ända, dvs. att skapa sådana förutsättningar att förvaltningen och de vuxna lyssnar till ungdomarna och att det är de som skall formulera behoven och målen och sedan kommer förverkligandet in i ett senare skede.

     

    Det jag fäste mig vid var några nyckelord som ungdomarna påpekade. Om unga människor skall ha möjlighet att delta i den pågående samhällsdebatten skall det vara enkelt att nå fram till de fora där debatten förs. Det är i sig någonting att fundera på. Ungdomsparlamentet har utsatts för en del kritik och det har kanske att göra med att det är en ganska utvecklad form för ungdomar att delta i debatten. Å andra sidan har de ungdomar jag har träffat tyckt att det varit en väldigt viktig och rolig tid att vara med i ungdomsparlamentet. Det är inte frågan om att skrota ungdomsparlamentet utan att man skall gå den vägen att man utvecklar nya möjligheter för ungdomar att delta i debatten. Det fanns ett exempel bl.a. från Helsingfors som man kallade öppet forum. Hos oss tror jag med tanke på våra små förhållanden och i alla fall korta avstånd i alla avseenden att man kan ordna öppna forum ganska enkelt. Det viktiga skulle vara att det är ungdomarna som formulerar de frågor som debatteras och också är med och aktivt organiserar och tar ansvar för sådana fora. Det andra var att om man skall delta och påverka vill man se resultat. Formen av att höra ungdomar, att de skall få komma och säga sin åsikt och sedan klappar man dem lite på huvudet och tackar dem för det och så fortsätter man sin diskussion utan att det i någon högre grad beaktas vad ungdomarna säger och vad de önskar, är förödande för att få ungdomarna med aktivt i samhällsdebatten. Det är två viktiga grundvillkor för att det skall fungera. Det tredje var informationen, hur skall man informera ungdomar om möjligheter att delta i olika typer av evenemang som berör dem. Där finns det mycket att fundera på, men det är inte så att det saknas tekniska möjligheter att informera utan det är just hur man når fram till de ungdomar som faktiskt är intresserade.

     

    En fråga som direkt berör lagtinget är ungdomsrådets roll. Ungdomsrådet kritiserades för att det är politiskt sammansatt. Det framfördes synpunkter som är mycket relevanta, dvs. de flesta unga människor har inte tagit ideologisk eller partipolitisk ställning och vill inte heller ställa upp i ungdomsrådet för något parti och därför är de uteslutna. Då fanns det förslag att ungdomsrådet eventuellt skulle tillsättas på något annat sätt eller vara en paraplyorganisation. Personligen tror jag inte riktigt på den modellen. Man kan också svänga på det hela och säga att de ungdomar som har tagit partipolitisk ställning blir på det sättet uteslutna från ungdomsrådet. Som partipolitiker måste man också slå vakt om partipolitiken. Det är som om det skulle vara fult att arbeta partipolitiskt, fortfarande finns det sådana synpunkter. Det är på något sätt ädlare att stå utanför alla partier, med resultatet att man tyvärr svänger än hit och än dit. Jag tycker fortsättningsvis att ungdomsrådet skall vara partipolitiskt sammansatt, men det måste ges betydligt större resurser. Det måste finnas en tjänsteman som har ett ansvar för det här området och det måste finnas en person som har kunskaper, dessutom måste rådet få pengar för att utveckla sig, utbilda sig, åka på studieresor, träffa ungdomar i de omkringliggande områdena som jobbar politiskt. Däremot är det ganska naturligt att ungdomsrådet skulle få till uppgift att utveckla bl.a. det öppna fora där andra ungdomar som inte, ja alla ungdomar, men särskilt dem som inte vill eller har tagit partipolitisk ställning, kan mötas för diskussion. Mitt intryck av seminariet var att visst är ungdomarna intresserade, de var väldigt engagerade i smågruppsdiskussionerna som hölls. Där finns en viktig samhällsresurs, ta vara på de ungas entusiasm och åsikter. Det hoppas jag att det ungdomspolitiska programarbetet kommer att resultera i. T.ex. det kulturpolitiska programmet är väl inte känt eller förankrat någon annanstans än förutom i landskapsstyrelsens förvaltning. Sådana program har ändå en tendens att bli hyllvärmare, men det är katastrofalt om det ungdomspolitiska programmet blir det för då missar vi en massa unga människors engagemang. Samhällslivet och politiken kan inte förändras om det inte kommer unga människor med som har helt andra uppfattningar och åsikter än vi som är etablerade politiker. Det är, som jag ser det, den allra viktigaste uppgiften som det ungdomspolitiska programmet har.

     

    Ltl Svensson:

    Fru talman!

    Jag kan i mycket dela ltl Sundbacks påpekanden och resonemang. Lördagsseminariet om ungdomspolitiken lockade dessbättre några ungdomar även om marknadsföringen hade misslyckats. De visade främst ett intresse för ett effektivt ungdomsforum, som jag tolkade det, och tycker att unga ålänningar rakt och enkelt skall kunna komma till tals med beslutsfattarna. En sådan plattform kan eventuellt administreras av ett fullständigt omstrukturerat ungdomsråd och det säger jag därför att ungdomsrådets medlemmar som själva var med menar att det egentligen i den nuvarande formen har självdött. Det var inte bara att det var politiskt utan det var överhuvudtaget svårt att uppamma intresset efter en lovande start. De kände inte alls att de hade fått det gensvar som de borde få, inte de resurserna heller.

     

    Ett sådant omstrukturerat ungdomsråd, eller vad man kallar det, skulle kunna få rätten att t.ex. vid öppna sessioner, där alla intresserade ungdomar kunde vara med, ta någon sorts rådgivande ställning till fria unga projekt som anmäls för finansiering från ett särskilt ungdomsprojektanslag. Det tycker jag att man kan överväga och det tycker liberalerna också. Man skulle skapa en finansieringskälla av rimlig storlek där man kunde fånga in ungdomar som har s.k. fria projekt. Ungdomarna av idag är inte lika föreningsmedvetna som de har varit tidigare utan nu är de mera intresserade av projekt, därför borde det finnas en möjlighet att också arbeta den vägen.

    Fru talman, liberalerna vill ha ett operationellt ungdomspolitiskt program med fullt realistiska åtgärder, en realistisk nivå på det hela. Det är också viktigt att det kan börja verkställas så fort som lagtinget har slagit fast programmet. I programmet bör det naturligtvis finnas en översiktlig inledning och där bör det beskrivas de rättigheter för unga som redan är lagstadgade och de insatser som självstyrelsen redan gör via anslag till bl.a. föreningar och organisationer. Programmet skall inte vara inriktat på de problem som finns med droger och kriminalitet, det kan man bättre lösa i andra sammanhang, utan vi tycker att det skall vända sig till ungdomen i stort, men kanske med särskild uppmärksamhet mot föreningslösa unga i åldersgruppen 15-20 år. Det är de som har för lite valmöjligheter i vårt samhälle, medan majoriteten av ungdomarna är engagerade i olika sammanslutningar och föreningar och har organiserade hobbies osv. De får redan uppmärksamhet i politiken. Det är också viktigt att man går in i bostadsfrågan och kanske också internatfrågan, som är viktig för många unga som skall studera. Det är också viktigt att i inledningen av ett sådant här programarbete göra en ordentlig grundläggande åtskillnad på vad det är som är landskapets och kommunernas skyldigheter. Det är många som kan delta i diskussionen och de som är ovana har kanske svårt att skilja på detta och därför bör det på något sätt, pedagogiskt, redovisas. Det är klart att ett program först måste målsättas på politisk grund, sedan är det vanlig beredning och sedan kan det gå på remiss. I remissen är det väldigt viktigt att de unga kommer med på ett sådant sätt att de verkligen engageras. Det finns många möjligheter att göra en sådan remissomgång uppmärksammad av de unga. Man kan också tänka sig en offentlig debattomgång efter själva remissen.

     

    På den här vägen, fru talman, hinner mycket hända, men det viktiga är att de unga måste få bättre möjligheter till delaktighet och engagemang i vårt samhälle. Det krävs konkreta anslag, alltså pengar, för den processen. Samhället bör medverka till att öka den valfrihet som många unga upplever en viss brist på eftersom vårt samhälle är småskaligt. Aktiv debatt om ungdomspolitiken också bland politiker och övriga medborgare kan uppdatera beslutsfattarna på alla plan om aktuella valda i ungdomsgenerationen.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag hade också förmånen att få vara med på det ungdomspolitiska seminariet. Efter en lite trög inledning kom vi igång med en ganska intressant debatt på slutet om lagtingspolitiker som var närvarande. Jag hade en ganska intressant debatt med en icke lagtingspolitiker från socialdemokraterna som satt i panelen. Publiken var också delaktig. Debatten utgick från de tre frågor som ställdes på inbjudan till seminariet och de tre frågorna är:

     

    1. Hur skall ett åländskt ungdomspolitiskt program avgränsas innehållsmässigt?

    2. Vilka är de viktigaste kort- och långsiktiga insatserna på de ungas politiska område på Åland?

    3. Ungdomars delaktighet och inflytande.

     

    Själv lade jag upp mitt inledningsanförande efter frågorna. När det gäller avgränsningen är det svårt att avgränsa i det här skedet, och det kanske inte är bra heller att avgränsa. När man diskuterar med ungdomar vill de ha ganska breda former för sitt diskuterande. Det kan vara väldigt små saker och väldigt stora saker som ungdomar vill diskutera. Det är således viktigt med ett brett och tvärsektoriellt program. I det här skedet av processen i att framta programmet får man många idéer och lösryckta exempel, som det lönar sig att samla och till slut välja inriktning för programmet och göra en avgränsning. Som jag sade på seminariet bör man knåda en deg av allting som kommer fram och sedan kavla ut den och se vad man sätter i ugnen. Det är viktigt att man inte segregerar ungdomspolitiken och lyfter bort den från de övriga politikområdena. Man skall inse att den skall vara integrerad i nästan alla politikområden.

     

    Den andra frågan om vilka de viktigaste kort- och långsiktiga insatserna på det ungdomspolitiska området på Åland är är en väldigt svår fråga att svara på eftersom all politik på lång sikt är viktig för ungdomarna. De kommer ju dit där åldringarna, familjerna och alla så småningom är idag. Den vanliga politiken är den långsiktiga ungdomspolitiken. Jag gav två exempel på kortsiktiga väldigt viktiga saker och det var att man bör föra en handlingskraftig och samlad drogpolitik. Om droger får ett ordentligt fäste på Åland fördärvar det vår ungdom och då behöver vi inte längre fundera på programmet utan då har vi verkligen satt oss i en svår situation. Det finns drogproblem redan idag på Åland, men de är fortfarande marginella. Man bör nu ta i med krafttag för att i förlängningen förhindra en kulturell förändring som pågår i ett alltmer drogliberalt Europa. Det är det vi måste stå emot, men det kan i längden vara väldigt svårt om vi inte samlar oss.

     

    En annan kortsiktig utmaning är att få hem de ungdomar som vi har lånat ut till studier i Sverige. Vi vet att ungefär 70 procent av våra studerande som studerar utomlands studerar i Sverige. Det är väldigt viktigt att den här kompetensen kommer hem och börjar verka i det åländska samhället och näringslivet. Det här ser jag som en av de absolut största utmaningarna vi har när det gäller ungdomar i dag. Det har mycket att göra med språksituationen på Åland. Det har tidigare diskuterats i budgetdebatten om man kan komma hem och jobba fast man inte kan finska. I offentlig sektor är det si så där med en del arbetsplatser, kanske man inte gör sig besvär om man inte kan finska. Det här snackar ungdomarna om och varumärket Åland bildas i deras medvetande och då är frågan vad de väljer, bli kvar i Sverige, bli kvar ute i världen eller komma hem till Åland. Det ser jag som en viktig ungdomspolitisk fråga.

     

    Att stärka familjen och föräldrarnas roll i uppfostran och i relationen mellan barn och ungdomar är väldigt viktigt. Där har vi tyvärr sett en sådan utveckling att samhället tenderar att överta föräldrarollen. Det är något som jag absolut vänder mig emot. Visst skall samhället i samarbete med föräldrarna också ha en roll i uppväxten, men man skall absolut inte erbjuda sig att ta över föräldrarollen. När man pratar om att skolan har en viktig roll i barn och ungdomars liv är det visst så, men skolan måste säga stopp också, föräldrarna skall sköta vissa saker och skolan skall sköta vissa saker. Där är det viktigt med den dialog som man har mellan skolan och föräldrarna, om en insats för att vända utvecklingen tillbaka till att familjen och föräldrarna tar ett större ansvar. Nu drar jag alla över samma kam och det är väldigt olyckligt för många föräldrar är väldigt ansvarsfulla, men jag menar den generella trend som finns, att samhället erbjuder sig att göra det. Det börjar egentligen redan när vi föds och så får det inte vara. De goda exempel vi har skall vi lyfta fram.

     

    Långsiktigt handlar politiken om all politik när det gäller ungdomar. På lång sikt blir ungdomar äldre. Vad man skall göra konkret för ungdomen i framtiden får programmet utvisa. Där är utmaningen att ha en föränderlig ungdomspolitik, det skall inte fastställas ett program som gäller till 2010. 2010 har ungdomars situation avsevärt förändrats. Det är viktigt att man fokuserar sig på de ungdomar som är utanför vad man kan kalla systemet. De som inte är organiserade och inte följer det mönster som man förväntas följa i samhället. De ungdomar som ligger i riskzonen för kriminalitet och drogmissbruk förtjänar att vi lägger vår uppmärksamhet på dem.

     

    Man bör också uppmärksamma fördelningen av samhällsresurserna mellan flickor och pojkar. Det är någonting som man börjar titta på mer och mer. Man bör också göra injektioner för speciella intressegrupper som annars kanske inte är så högt värderade, t.ex. motorburen ungdom är en grupp som jag har identifierat mig med och vurmar för. De är en väldigt viktig del som till viss del kanske ligger i riskzonen, som inte är intresserade av kultur och idrott utan vill syssla med just det här intresset. Det finns också andra exempel inom kulturen fick vi höra på seminariet.

     

    Den sista punkten i inbjudan var ungdomars delaktighet och inflytande. Det tror jag, som också andra talare, att blir kanske den viktigaste delen och kanske den största utmaningen i programmet, att tillgodose ungdomars möjlighet att påverka och delta i samhällsbyggandet. Det gäller att bygga gränssnitt mellan oss här i lagtinget, kommunpolitiker och ungdomarna så att ungdomarna kan komma fram till en mötesplats, där vi på samma villkor kommer fram. Det är en väldig utmaning, det har nämnts ungdomsparlamentet här i debatten. Det är ett exempel på hur man kan göra, men det innebär att ungdomarna kommer hit på våra villkor och ställer upp och för fram sina idéer och debatterar helt på våra villkor. Det är väldigt likt lagtinget och det är väl någon nytta med det, då får de se hur det går till i verkligheten, men det kanske inte tilltalar så många ungdomar. Det brukar inte vara alldeles lätt att fylla alla pulpeter med ungdomar när det är ungdomsparlament, däremot är de som kommer och deltar väldigt entusiastiska och väldigt duktiga på det här. Det är ett exempel på hur man kan skapa dialog med ungdomarna. Andra exempel är partiernas viktiga roll. Jag håller med ltl Sundback att det är viktigt att partierna integrerar ungdomarna i det politiska arbetet och väcker intresset hos ungdomarna. Där varierar det upp och ner mellan partierna och mellan tider, ibland är det väldigt aktivt och ibland är det mindre aktivt. Skolan har också en viktig roll, att ha konkret på schemat en kunskap om självstyrelsen, om hur man skall vara en medborgare i ett demokratiskt samhälle. Också om ungdomars möjlighet att delta i föreningsliv är en viktig demokratiskola. När man deltar i en förening vet man hur det går till att hålla möten, hur man skriver protokoll, hur man tar budgeter, verksamhetsplaner osv. Det är på ett sätt ett samhällsbyggande i miniatyr just inom den föreningen.

     

    Jag har några konkreta förslag som man kunde tillämpa för att göra ungdomar mer delaktiga. För det första borde man koncentrera alla åtgärder som man gör till en vecka, som man kunde kalla ungdomsveckan. Under veckan kunde det vara ungdomsparlament och framtidsdagen, som Rädda barnen ordnade. Ung 200X, det har funnits Ung 2000 och 2001, kunde vara den veckan och man kunde också ha en typ av rådslag som har nämnts här, det är öppet forum den veckan. Även skolorna kunde under den veckan ha intensivundervisning om demokrati och man kunde också kanske titta på lagtinget just den veckan osv. På det sättet skulle man samla allting så att det blir en uppmärksammad sak i samhället. Vad gäller rådslaget tror jag att det är viktigt att man kanske varje år frågar ungdomarna vad de tycker om ungdomspolitiken, vad de tycker om den politik som drabbar dem, som rör dem, just vid det tillfället, för att hela tiden få en dynamik i ungdomspolitiken, låta dem kommentera det som de tycker att är viktigt.

     

    Ungdomsrådets roll bör klargöras, det är ganska centralt för ungdomspolitiken. Det behövs en motor i ungdomspolitiken, en organisation eller en del av samhället som driver ungdomspolitiken och det tycker jag att ungdomsrådet kunde göra. Jag har egentligen ingenting emot att ungdomsrådet i sig, det styrande organet, är politiskt tillsatt för det är trots allt de politiskt intresserade ungdomarna som kanske är de aktivaste när det gäller samhällsbygget. Däremot måste man från ungdomsrådets sida göra de andra delaktiga, de som inte vill eller har tagit ställning till vilken ideologi de vill höra eller politisk tillhörighet, men själva kärnan kan vara ungdomspartierna. Man borde också etablera ett ungdomsinformationscenter. Det behöver kanske inte vara fysiskt, utan det kan vara virtuellt, en portal på internet där ungdomar kan söka information som berör dem om Åland osv., en sida som är upplagd för ungdomar på ungdomars villkor. Där kan finnas möjligheter till debatt och kanske chatt med politiker osv. Jag tror att ungdomsrådet kan driva den sidan och det kunde vara en del av t.ex. landskapsstyrelsens webbplats.

     

    Samarbetet och utbytet med Norden och Europa är väldigt viktigt och det har betytt mycket för mig. Särskilt det nordiska arbetet kunde utvecklas på ungdomssidan. Det är väldigt nyttigt för åländska ungdomar att träffa andra nordiska ungdomar, man identifierar sig lätt med dem och med den nordiska identiteten och därigenom kan man lära och ta del av deras erfarenheter. De har också mycket större organisation och man kan få hjälp och tips därifrån. Det är någonting som vi tyvärr ligger efter med här på Åland. Vi borde vara mer delaktiga när det gäller ungdomar i Norden.

    Avslutningsvis, fru talman, finns det ett ordspråk som säger: Du skall intressera dig för framtiden för du kommer att leva resten av ditt liv där. Det symboliserar vad ungdomspolitik är. Det symboliserar vikten av att ungdomar engagerar sig i samhällsbygget. Jag tycker som ltl Sundback att det är en brist att det inte finns mera ungdomar i lagtinget och i politiken i övrigt. Jag är den yngsta här i lagtinget och med mina 27 år börjar jag bli relativt gammal, det borde finnas betydligt flera ledamöter som är yngre än jag. Det är inte bara för att det skall vara någon sorts teknisk åldersfördelning utan det är som ltl Sundback också sade, att ungdomar har ett annat sätt att tänka, de ser på ett nytt sätt och den här mixen behövs. Det behövs erfarna, äldre politiker, det behövs unga, kanske oppositionella politiker som ifrågasätter och säger saker på ett annat sätt och så blir resultatet väldigt bra efter den demokratiska processen. Men jag saknar i den här degen, ibland kallar jag den för soppan, mera ungdomliga ingredienser. Det blev en ändring när regeringen bytte, det fanns flera ungdomar tidigare. Sedan finns det också många äldre som är väldigt ungdomliga här i lagtinget så det kanske kompenserar lite. Det är viktigt att vi nu engagerar oss i det här arbetet och att vi får en ungdomspolitik som är för, om och också av ungdomar.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag gläder mig över att ledamot Danne Sundman och jag har flera åsikter i den här frågan som stämmer överens med varandra. Jag tror också som han att det är viktigt att slå vakt om de partipolitiskt aktiva ungdomarnas möjligheter att utveckla sitt politiska kunnande och också därför är det viktigt att ungdomsrådet fortsätter att vara partipolitiskt sammansatt. Om man väljer att ungdomar skall delta i politiken och inte särskilja ut politiska frågor som bara berör ungdomarna, de är generalister politiskt, men att de är unga, för det är det som är det centrala, tror jag att det viktigaste vi kan göra är att skapa sådana förutsättningar att ungdomar kan delta i samhällsdebatten och den politiska diskussionen, det är det som är det centrala, att hitta de rätta samarbets- och umgängesformerna med de unga. Däri ligger utmaningen. Jag tror inte i det här skedet på ett program där man radar upp en massa frågor om bostäder, utbildning, en önskelista som sedan skall verkställas utan att det först och främst handlar om att ta till vara ungdomarnas engagemang och sedan eventuellt gå vidare tillsammans med dem och upprätta ett program som innehåller konkreta mål och åtgärder, men det första skedet är att hitta arbetsformerna. Om ungdomarna skall fungera demokratiskt måste de vara på de arenor där besluten fattas och där är alla möjliga människor, hoppeligen, för att de skall vara tillsatta på ett demokratiskt representativt sätt.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade i mitt anförande tror jag att det här med ungdomars delaktighet och inflytande blir den viktigaste punkten och det kan till och med bli så att det är det som är programmet, för jag tror att det är av största betydelse. Vi skall också komma ihåg när vi pratar om ungdomar att det inte alls är en homogen grupp som kanske vi vuxna är i större utsträckning, utan för det första är det oftast en generation per årtal, man känner sina klasskompisar, det är framför allt stora skillnader mellan flickor och pojkar, det finns ungdomar från landsbygden, skärgården och staden, det finns blyga och oblyga ungdomar och det finns ungdomar med väldigt olika intressen. När man pratar om att skapa forum och arenor för ungdomarna att bli delaktiga och få inflytande så måste man skapa flera olika arenor. Det finns ungdomar som kanske är insatta i och vill diskutera all typ av politik ungefär som vi gör i lagtinget, sedan kanske merparten av ungdomarna bara vill engagera sig i sådana frågor som retar ungdomar, busstidtabeller, moppetrimningar eller bredband eller något sådant. Det gäller att snappa upp alla typer av ungdomar. Gränssnittet som jag nämnde i mitt anförande skall vara väldigt mångfacetterat så att vi når de olika ungdomstyperna på olika sätt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det är det som är viktigt. För att så många ungdomar som möjligt skall kunna delta i samhällsarbetet kan man inte ha ett program som är alltför konkret vad gäller målsättningarna. Då utesluter man vissa ungdomar på grund av att de inte är intresserade, de är inte engagerade av just den typen av frågor. Det är precis som ltl Danne Sundman säger att programmets centrala innehåll är olika sätt att skapa möjligheter för ungdomar själva utgående från deras individuella och gruppintressen att påverka samhället på ett sådant sätt som de tycker att är viktigt, att det ger resultat, att det inte bara ger att vi skall fråga ungdomarna, att vi skall höra dem och så väljer man ut ett par och de skall på något vis representera alla. Det upplevs som väldigt kränkande att alla ungdomar skulle tycka på samma sätt, på samma sätt som vi vuxna inte heller skulle tolerera att en person steg upp i lagtinget och sade att vi tycker så här.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med ltl Sundback att man skall akta sig för att ta fram ett ungdomspolitiskt program som består av konkreta åtgärder vad gäller t.ex. ungdomars fritidssituation och bara koncentrera oss på det. Den delen, om det blir en sådan del i det ungdomspolitiska programmet, skall vara väldigt dynamisk och jag föreslog i mitt anförande att man kunde ha en ungdomsvecka där man har ungdomsparlament, rådslag, mässan 200X, framtidsdagen osv. Den delen kunde t.ex. vara dynamisk så att man varje år frågar ungdomar från olika grupper vad de tycker och så sammanställer man det för att ungdomens åsikt per år skall komma fram. Vi skall inte fastslå för tio år framåt att vi skall göra det och det och slå det i huvudet på alla ungdomar och utgå från att de är lika, utan en dynamisk del som tar hand om det kanske skulle vara någonting att fundera på.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman! Jag lyssnade med intresse på ltl Sundmans inlägg i debatten om ungdomspolitik, men jag reagerade på en detalj och jag kan inte underlåta att tala om det. Ltl Sundman kallar vårt öppna mångfaldssamhälle för varumärket Åland. Den beteckningen för tankarna i en ensidig riktning och jag reagerade negativt på att man kallade vårt samhälle för varumärket Åland.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    När jag säger varumärket Åland menar jag den samlade uppfattningen som ungdomarna har om Åland. När ungdomar väger för- och nackdelar med att flytta hem tillbaka till Åland för att etablera sig här eller stanna kvar i t.ex. Sverige eller ute i världen är det väldigt viktigt vad de har för inre tankar om Åland och en eventuell framtid på Åland. Det här kan man mycket bra likna vid varumärket Åland. Det är samma sak när man köper bil eller vad man gör, det är beroende på vad man har för uppfattning om varumärket som avgör vad man väljer. I varumärket Åland är språket och kulturen en väldigt viktig del och har man den uppfattningen att man har fjärmat sig från varumärket Åland i och med att man inte kan finska är det enligt mig väldigt allvarligt för hela varumärket Åland skall basera sig på att Åland är enspråkigt svensk. Det finns stora utmaningar här i en allt mer globaliserad värld, men jag tycker att vi skall lyssna på våra ungdomar och deras uppfattning. Jag är själv förvånad när jag pratar med sådana som studerar i Sverige om vad de har för uppfattning. Jag vill hoppas och påstå att de är felaktiga, men tyvärr finns det ganska förskräckliga exempel på vad ungdomar ibland anser. Det här är en viktig del av ungdomspolitiken. Får vi inte hem våra ungdomar har vi ingen framtid här på Åland, då är det många politiska program som är överflödiga. Det är ungdomen som är den åländska framtiden.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman! Jag tror att jag förstår vad ltl Sundman menar, men jag vidhåller att det är ett väldigt olyckligt val av begrepp att kalla vårt samhälle för ett varumärke. Det kommer även att hos de ungdomar som ltl Sundman säger att han talar för föra deras tankar i en olycklig riktning.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman! Ltl Svensson och jag kanske definierar begreppet olika, jag menar inte att Åland i den meningen är ett varumärke för ungdomar som man kan jämställa med byxor, läskdrycker utan hur man tänker. Det är samma tänkande som när man tänker på ett varumärke. I Ålänningens sång heter det: Aldrig förgäta vi fädernas bygd vart vi i fjärrled än draga. För mig är det väldigt viktigt att de åländska ungdomarna inte förgäter sin hembygd vart de än draga.

     

    Ltl Lundberg:

    Fru talman!

    Vi har särskilt i ltl Sundbacks inledningsanförande fått en bra sammanfattning över hur det gick när vi hade ungdomspolitiskt seminarium. För det vidare arbetet med programmet tycker jag att vi i diskussionen har fått ytterligare vägkost. Det är värdefullt. Det ltl Danne Sundman sade om att ha en ungdomsvecka var ett väldigt trevligt koncept, men när det gäller ungdomspolitiken önskar jag att den skulle bli tvärsektoriell och även att den skulle finnas med i alla beslut. Vi borde fundera på om vi tar till vara ungdomarna som resurs. Vad tycker ungdomarna om den här typen av frågor? Vi kan inte bara titta från de vuxnas, de etablerades, horisont hela tiden utan även i den kommande vuxna generationens. Det är ingenting som motsäger att vi för den skull inte kan ha en sådan här vecka, men det är viktigt att båda sidor finns med.

     

    När det gäller själva namnet ungdomspolitiskt program håller jag med om att det finns en risk med sådana program, att de blir en pappersprodukt. De kan bli hyllvärmare. I vår grupp har vi diskuterat mycket att processen är väldigt viktig, hela arbetet fram till att programmet är färdigt, så att vi många gånger under programmets gång har tillfälle att diskutera ungdomspolitik och att lyfta upp ämnet, att ungdomar kanske tack vare att vi jobbar med programmet, får upp ögonen och kanske också förhoppningsvis intresset för politik.

     

    Vad gäller partipolitiska ungdomsgrupper anser jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Det är väldigt viktigt för de politiska partierna att man har en ungdomssektion. Det roliga med en ungdomssektion är att den skall tillåtas vara yvig och radikal och på alla sätt lite arg och framåtdrivande, så att den fungerar som en motor åt moderpartiet. Det är en jättefin del av ungdomspolitiken, att man får spegla sig lite i de yngre människornas sätt att tänka, det skall vi värna. Vi kan inte göra så mycket åt de olika partiernas ungdomssektioner via det ungdomspolitiska programmet, utan det är något som vi alla politiska partier behöver ta till oss och jobba mycket med, hur vi kan fånga upp ungdomar och engagera dem. Eftersom alla politiska partier vill ha en fortsättning och leva vidare är det viktigt att vi tänker på det.

     

    När det gäller ungdomsrådet kan jag inte ställa mig här och säga om det skall vara partipolitiskt eller inte, eftersom det här var en fråga som engagerade ungdomarna väldigt mycket. Det kan ju få bli en fråga i processen. Hur skall ungdomsrådet utvecklas? Vi har all rätt att tycka, men vi skall vänta med att bestämma hur det skall vara, för det skall ungdomarna göra. Det är i alla fall de som har gett många synpunkter på att ungdomsrådet skall vara lättillgängligt, det skall vara lätt att föra fram sina åsikter. Ungdomarna har också lyft fram kritiska kommentarer om att rådet fungerar som ett remissorgan, eftersom det är en väldigt svår uppgift och tar väldigt mycket tid av en ungdom som ägnar sig mycket åt läs- och skolarbete. Man är väl inte så sugen på att sätta sig ner och fördjupa sig i olika framställningar på sin fritid utan man skulle kanske hellre komma fram med åsikter i sakfrågor. Men, det är som det sades tidigare, ungdomar är olika, kanske den ena föredrar den ena formen och en annan den andra. Förhoppningen är att vi under processens gång skall komma fram till ett sådant arbete att de allra flesta ungdomars sätt att påverka skulle komma fram, så att man skulle få en bild av hur olika ungdomar vill vara med och påverka. Jag tror inte när ungdomsrådet sist och slutligen blir färdigt utvecklat, om det någonsin blir färdigt, men när man kommer med förslag till omorganisering som sist och slutligen förstås är landskapets ansvar, att det är så, som en del säger, att om den inte skall vara partipolitiskt att den som då är politisk aktiv måste vara utesluten utan det beror på hur den tillsätts. Tillsätts den genom fria val är det väl ingenting som hindrar att man röstar in någon som redan är politisk aktiv. Det där får framtiden utvisa.

     

    Vad gäller partipolitik var det väldigt klart för mig i alla fall i lördags att ungdomarna har enormt mycket åsikter, otroligt mycket åsikter, om nästan alla frågor. Däremot ryggade de för politik, det var en av mina kolleger som sade åt mig att märkte du inte det att så fort vi började prata politik så tystnade de. Man har åsikter, men man kallar det inte för politik, om hur samhället skall utvecklas och hur man skall få mera att säga till om, och det ena med det andra, men åtminstone partipolitik upplevde jag att det var många som ryggade inför.

     

    Avslutningsvis vill jag önska all lycka till alla som skall arbeta med programmet och hoppas att processen ger hela ungdomspolitiken ett lyft.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Ltl Lundberg berörde min idé om en ungdomsvecka. När jag lyfte fram idén menade jag inte att ungdomspolitiken skall finnas bara den veckan, utan den veckan skall man sätta fokus på ungdomars delaktighet och inflytande i första hand, man skall rikta alla spotlights på ungdomarna från olika vinklar i samhället. Framför allt skall vi politiker ge plats åt ungdomarna just den veckan så att de kan framföra sina åsikter genom olika forum och former som vi har diskuterat. Givetvis skall den övriga politiken som berör ungdomar pågå året runt med oförändrad kraft.

     

    Ltl Lundberg berörde också ungdomssektionen inom partierna. Där håller jag inte riktigt med utan anser istället att man kan integrera ungdomarna mera i partierna. Det är väl en utveckling som mer och mer kommer. Vi har varit lite av föregångare inom obunden samling, vi har ungdomarna med i fullmäktige, i lagtinget, i landskapsstyrelsen och i styrelsen framför allt. Ungdomar vill ha nätverk och kaffebord istället för tråkiga kopior av vuxnas strukturer. Man trivs inte i slipsar och fyrkantiga bord och herr-ordföranderum utan man vill ha friare former samtidigt som man behöver lära sig hur man skall ta del av de vuxnas sätt att samarbeta.

     

    Vad gäller de fria valen till ungdomsrådet är intressant. Jag har också föreslagit att man kunde ha ungdomsval till ungdomsparlamentet i skolorna och samtidigt pröva på hur det går till i riktiga val, men jag har inte fått gehör för min idé så jag får väl utveckla den vid tillfälle.

     

    Jag vill också hålla med ltl Lundberg och som också konstaterades i lördags, att ungdomar har fel definition av politik. Man ryggar tillbaka när man hör ordet fastän man är väldigt intresserad av många politiska frågor som berör ens vardag. Här är det samma sak, man har fel uppfattning om varumärket politik. Man associerar det med fel saker.

     

    Landskapsstyrelseledamot Gun Carlson:

    Fru talman!

    Jag tänker inte uppehålla mig vid kulturutskottets betänkande, jag tror inte heller att någon annan har gjort det, utan jag vill också prata lite om seminariet som vi hade i lördags. I vårt utskick från kulturbyrån till lagtingsgrupperna sade vi att programmet skall omfatta alla samhällssektorer, vi talade om syftet med det ungdomspolitiska programmet, att man skall befrämja ungdomars delaktighet och inflytande samt ungdomarnas intresse för samhällsfrågor. Den andra viktiga punkten var att klarlägga behoven av ungdomspolitiska insatser såväl på kort som på lång sikt och till sist att resultera i en övergripande struktur för landskapets ungdomspolitik. Detta gick ut till bl.a. lagtingsgrupperna, det gick också ut en annons som blev kritiserad för att den var för tråkig och det kan jag i efterhand hålla med om. När vi sedan samlades till detta ungdomspolitiska seminarium var det, som jag också förstår att tidigare talare och debattörer i ungdomspolitiska seminariet anser, ganska intressant, ganska välbesökt. Jag tyckte att det var tillfredsställande och vi hade också deltagare från lagtingspartierna. Flera stycken har också uttalat sig idag.

     

    Jag håller helt med det som har sagts om det och jag tror att vi har en ganska likartad uppfattning i frågan. Det är viktigt att säga att våra ungdomar som deltog var mycket intresserade och duktiga. Det var faktiskt ett lyft att höra dem. Vårt gemensamma ansvar är att se till att ta tillvara ungdomarnas röster, lära oss att lyssna på dem och försöka följa upp det som sägs. Det vi skall göra är att försöka skapa en plattform för ungdomarnas delaktighet och verksamhet och som också innebär att ungdomarna skall vara stolta över att vara från Åland, där håller jag helt med ltl Danne Sundman. Jag uppfattade hans uttalande så.

     

    Det gavs många intressanta förslag, bl.a. det som vi redan hörde om öppet forum, ett diskussionsforum för unga där ärenden initieras i skolan och förs fram. Det jag tycker att var det intressanta och värt att nämna i den här församlingen är att varje politiker fick en minut på sig att svara. De fick inte tala längre än en minut och det var intressant och värt att fundera på. Det man tog exempel på som hade lösts i ett öppet forum var att barn i lågstadiet vill ha en karamellautomat i skolan och de fick man genom öppet forum-diskussionen. Man presenterade behoven och hur viktigt det var att ha en karamellautomat i skolan. Så småningom ställde man någon politiker mot väggen vid detta öppna forum och politikern fick en minut att svara och det blev en karamellautomat. Det här var ett första steg, när man följde upp det som de unga ville. Det här var en bra signal. Det är just sådana här signaler som är det viktiga när det gäller ungdomsfrågor, man lyssnar och så visar man att det blir resultat.

     

    Vi har idag diskuterat ungdomsrådets fortsatta sammansättning ganska mycket, om den skall vara politisk eller inte. Jag tycker att det i alla fall är viktigt att ungdomar skall kunna delta även om de inte har hittat sin politiska fålla. Nu kommer arbetet med detta program att gå vidare. Det håller som bäst på att utarbetas en rapport av kulturbyrån och social- och miljöbyrån, för det här är minst lika mycket en socialfråga som en kulturfråga. Det är många viktiga frågor som är mer sociala, familjepolitiken är en stor del av en god ungdomspolitik. Det är viktigt att detta meddelande, när det kommer till lagtinget, också innehåller konkreta åtgärder, men annars håller jag med om det som har sagts. Vi är ganska samstämda ännu i dessa frågor. Det är viktigt att vi lär oss hitta ett ungdomsperspektiv på olika frågor. Vi fick höra från Helsingfors att man i Gamla Karleby har en stämpel som man slår på ärendet och som visar att här har man beaktat ungdomsperspektivet i beslutet. Det är en ganska intressant del. Det här kommer också kanske att bli en fråga i lagtinget eftersom det var väldigt många av partierna, bl.a. framförde frisinnad samverkan, obunden samling och någon till, kanske det var centern också, att det absolut borde vara rösträtt i skoldirektionerna, dvs. rösträtt för ungdomarna. Då krävs det en lagändring eftersom det i landskapslagen om utbildning efter grundskolan idag stipuleras att de studerande har närvarorätt men inte rösträtt. Vill vi ändra på det har vi en lagändring också framför oss, men det är ju inte ovanligt.

     

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Kulturministern säger att seminariet i lördags var välbesökt, jag kan sträcka mig till att det var besökt, men jag saknade väl. Vad jag också saknade var ganska långt kommunernas representation. Det fanns några kommuner på plats i olika former, men det hade kunnat finnas många fler. Ungdomspolitik i praktiken är väldigt långt kommunernas angelägenhet. Det är kommunerna som i verkliga livet anordnar ungdomspolitik, särskilt när det gäller ungdomarnas fritidssysselsättning och också skolpolitiken långt upp i åldrarna. Flera kommuner hade kunnat vara representerade. Det är viktigt att kommunerna får vara med i den fortsatta processen. Det har man säkert tänkt sig, men de borde också vara verkligt engagerade. Sedan var det några ungdomar närvarande, men jag skulle vilja säga att det var ungefär en handfull ungdomar närvarande. Det bör än en gång understrykas vikten av ungdomars delaktighet i den fortsatta processen med programmet.

     

     

    Landskapsstyrelseledamot Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att jag sade två gånger ganska välbesökt. I övrigt är det självklart att ungdomarna skall vara delaktiga, det trodde jag att jag sade redan, också i den fortsatta processen som skall ske i olika steg helt enkelt. Vi är överens i den här frågan.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ledamot Gun Carlson tog upp några frågor som hade ventilerats på seminariet, bl.a. stämpeln i Nykarleby eller var det var, men jag tycker för min del att det inte var ett så bra exempel på ungdomspolitik. Man kan tänka sig att det skadar mera än att det verkligen är till nytta för att dra med ungdomarna i politiken, om man kan avfärda det så lätt som med en stämpel. Jag förstår att det inte är meningen, men jag tror faktiskt att det kan leda till det.

     

    När det gäller ungdomarnas rösträtt i direktionen tror jag att det finns en klar majoritet här i lagtinget för en sådan reform. Det kan väl inte heller så lagberedningsmässigt vara svårt att genomföra så det skulle vara ett sätt att visa ungdomarna att det här seminariet ledde någon vart. Det är det som de är missnöjda över, även om de säger sin åsikt så syns det väldigt sällan i konkreta resultat.

     

    Till sist, herr talman, vill vi säkert att alla åländska ungdomar skall vara stolta över att vara ålänningar, men jag tror inte att man skall skriva in det i något program. Det är ungefär att skriva ungdomar på näsan hur de skall känna och tycka. Däremot tror jag att om vi skapar ett ungdomspolitiskt program som gör det möjligt för åländska ungdomar att delta i samhällsarbetet blir de stolta.

     

    Landskapsstyrelseledamot Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att vi är helt överens, för jag sade precis det som ltl Sundback också sade. Vill vi ändra kräver det en lagändring, det var vad jag sade. När det gäller att vara stolt över Åland sade jag att vi skall skapa en plattform för de unga som gör att de kan vara stolta över Åland. Jag har inte sagt att det skall skrivas in, det behöver inte skrivas in, en sådan stolthet skall man ändå känna.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Om vi är överens, vilket jag påstår att vi är, om att ungdomarna skall få rösträtt i direktionen, vill vi inte bara att lagen skall ändras utan jag hemställer hos ansvariga ministern att hon kommer med ett sådant förslag till lagtinget, för det är på hennes initiativ som det ska bli gjort. Ingen annan av oss har den makten.

     

    Ltl Hasse Svensson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller elevrepresentanternas rösträtt i skoldirektioner kan jag vittna om att även i den arbetsgrupp som jag deltog i sade ungdomarna att de kände sig kränkta rentav över en sådan inskränkning. Man säger att det beror på att de inte är myndiga och därför inte kan vara med och bestämma. Jag är säker på att det går att ordna så att eleverna får rösträtt och jag vill påpeka att liberalerna alltid har varit för att eleverna skall få rösträtt i skoldirektioner.

     

    Ltl Strand:

    Herr talman!

    Det mesta har sagts här tidigare och jag tror personligen att det inte kommer att finnas så stora politiska svårigheter att komma överens i den här frågan. Det jag noterade, precis som ltl Sundman, var att det inte var så hemskt mycket ungdomar här i lördags och det gjorde mig lite besviken. Det kanske var 15 ungdomar och 15 äldre. Det fanns olika orsaker till det, men man borde från landskapsstyrelsens sida överväga att marknadsföra det bättre och ta en träff till förrän man sätter igång med detta för att få en bredare bas och utgångsläge. Det var också önskemål från ungdomarna i den grupp som jag var med och diskuterade.

     

    Jag tycker inte att man skall gå in i detta med så många förutfattade meningar utan ha den här större ungdomsträffen som ett utgångsläge i en diskussion. Man skall inte heller, som tidigare talare har sagt, dela in och sätta upp: Vi skall fixa det och det, vi skall fixa motorbana. I frisinnad samverkan har vi en övergripande målsättning att det här skall vara ett styrdokument för att få självständigt kritiskt tänkande individer. Det är det som är det viktiga.

     

    Jag håller helt med dem som har pratat tidigare om delaktighet och inflytande, men vi skall ändå inte konstruera så många olika forum där ungdomarna får komma till tals. Det borde bli naturligt. I vårt parti försöker vi hela tiden jobba med att få in ungdomar i olika organ. Vi lyfter fram dem som nämndordförande, medlem i nämnder, nästa tror jag att blir att en ungdom kommer att sitta i stadsstyrelsen och liknande. Det skall bli naturligt precis som det är kvinnor och män borde det vara ungdomar och äldre, en blandad åldersstruktur, inte bara i det politiska livet utan också i skoldirektioner, föreningars styrelser. Sedan kom det fram stickspår att ungdomar borde ha en egen nätplats. Ett bra initiativ var att ungdomarna kanske en gång i månaden skulle vara med i en radiodebatt där man diskuterade aktuella ungdomsfrågor. Det fanns många goda initiativ i lördags. Man borde ta en träff till, marknadsföra det bättre, gå ut i skolorna och bjuda in och få 200-300 ungdomar med och sedan sätta igång jobb. Det förutsätter också att ungdomarna får vara med och att det är enligt deras utgångsläge så att det inte är tre vuxna talare som sitter och gör det här utan att ungdomarna verkligen är med och får sätta igång jobbet.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Det är inte utan en viss glädje jag har möjlighet att här uttrycka instämmande med ltl Strands principiella resonemang. Jag kan också understöda hans tankar om att man borde undersöka möjligheterna att ordna en större och mera förberedd träff där ungdomarna faktiskt mera kommer in i detta.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ltl Jörgen Strand berättade för oss att man inom frisinnad samverkan försöker få med ungdomar och ge dem uppdrag osv. Det tror jag att man gör inom alla partier, men en viktig fråga på seminariet och ute bland ungdomarna är att många inte vill vara partipolitiskt anslutna eller beroende av något parti för att få inflytande. På samma sätt som de ungdomar som vill vara det skall ha den möjligheten och stöttas. Det var en ungdom från centern som sade att det tillsvidare var det bästa sättet att få inflytande. Jag instämmer med honom, men de ungdomar som inte har tagit ställning säger ofta att de vill ha mera kunskap och vara mera delaktiga i debatten. Där tror jag att vi har en stor gemensam demokratisk uppgift att skapa sådana öppna forum.

     

    Sedan jämförde ltl Strand med kvinnornas möjligheter att påverka och deras delaktighet. Det är ganska bra, men det har visat sig att även om kvinnorna har haft rösträtt lika länge som den här staten har funnits så är kvinnorna fortfarande i en helt annan position än män när det gäller maktfördelning inom politik, ekonomi, teknik, överallt. Det är inte så där bara att tycka till utan det krävs aktiva förändringar och strukturer där man omfördelar makten och då är det tyvärr så att det är ytterst få som har makt som vill ge den ifrån sig om man inte på något sätt formellt ordnar det så att andra grupper får större tillträde till makt och inflytande. Här är ungdomar och kvinnor i en någorlunda liknande situation. Vad som krävs i båda fallen vid sidan av den rena maktfördelningen är kunskap. Det handlar om kunskap väldigt mycket.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Till stora delar håller jag med ltl Sundback. Det ena utesluter inte det andra, jag vill exemplifiera bara med politiska partierna att vi har en uppgift och den tror jag att vi kan jobba ännu mera med. Ungdomarna får då automatiskt inflytande, men naturligtvis skall också de ungdomar som inte vill binda sig politiskt få olika fora, men det ena utesluter inte det andra och därför tror jag att vi har en samsyn här. Det gäller bara att gå in med fritt sinne i arbetet och hitta möjligheterna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 4:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2000-2001 angående upplysning om kraven och möjligheterna i det åländska avfallssorterings- och återvinningssystemet. (HM nr 7/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar  detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Herr talman!

    Hemställningsmotionen går ut på att landskapsstyrelsen skulle anställa en eller flera personer med uppgift att sprida upplysning om kraven och möjligheterna i det åländska avfallssorterings- och återvinningssystemet. Utskottet har förkastat motionen men har konstaterat de positiva avsikterna med den. Motionen lämnades till lagtinget redan i mars förra året. I år har landskapsstyrelsen stärkt resurserna vid miljöbyrån genom att anställa en kretsloppsutredare och ytterligare en andra miljöinspektör. Utskottet har även konstaterat att kommunerna är aktiva, i synnerhet Mariehamns stad, med att informera invånarna om kraven för avfallshantering och avfallssortering. Agenda 21 är också en synnerligen aktiv informatör på området. Informationen i sig borde vara tillräcklig. Vad landskapsstyrelsen ytterligare kan göra idag är att öka samordningen vad gäller informationen.

     

    Herr talman, eftersom motionens syften redan delvis har uppnåtts genom personalförstärkning på miljöbyrån och med beaktande av landskapets ansträngda ekonomi har utskottet föreslagit att motionen förkastas.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Herr talman!

    Jag är den som har författat motionen och är första undertecknare och jag tycker att utskottets synpunkter var bra, de har varit positiva till den och det finns ett par rader i betänkandet från social- och miljöutskottet som jag tycker att är synnerligen viktiga för landskapsstyrelsen att tänka på: AI det fall det råder brist på resurser må landskapsstyrelsen tillse att tillräckliga resurser finns för de aktörer som informerar allmänheten om krav och möjligheter ifråga om avfallshanteringen. Ju mer jag följer ämnet återvinning, sortering, ser jag att trots att man har resurser har man ändå inte kommit så långt. Fast vi jobbar med det i Lemland finns det fortfarande brister framför allt i informationen. Jag tror att landskapet till slut ändå måste satsa på någon typ av samordning. Man sagt att man inte skall sortera plast, men nu kommer det nya direktiv att plasten skall sorteras ut, som vi började med i Lemland.

     

    Ltl Sundman:

    Herr talman!

    Det här är en väldigt viktig sak som avhandlats i motionen och i betänkandet. Vi har, som utskottsordförande sade förkastat motionen. När jag säger vi kan jag göra det för jag har förmånen att sitta i social- och miljöutskottet. Vi hade en väldigt intressant diskussion i utskottet som vida gick utöver motionens ramar, men som kanske var nyttig för oss för att ta det grundligt och från början. Informationen är väldigt central i arbetet med att få större delen av avfallet sorterat. Jag skulle säga att informationen kan delas upp i tre olika grenar; information för att övertyga privatpersoner om att det är nödvändigt att sortera sitt avfall, att man skall göra det i hemmet, sedan är det viktigt med information för dem som blir eller redan blivit frälst att göra det för att man skall veta hur man skall göra det, det är ofta ganska avancerat. Ltl Sune Mattsson nämnde sortering av plast och det kan vara svårt att förstå sig på, vilken sorts plast som får sorteras vart och hur. Som nybliven lemlänning har jag tagit mig an problemet och jag har sett att det är viktigt med adekvat information. Det är också väldigt viktigt med information från samhällets sida för att bilda opinion för att få folk att förstå vikten av det här och kanske för att få folk att förstå enkelheten i det. Det är inte så avancerat som man tror. Det är också viktigt att bilda opinion för allmänheten så att man som konsument och medborgare utnyttjar sin konsumentmakt. Vi har pratat om demokrati tidigare och en viktig del av demokratin är väl att handla miljövänliga produkter och tjänster så långt det är möjligt. Den opinionen bildas ofta av den information som kommer i dessa ärenden. Informationen har flera syften och jag hoppas, trots att vi förkastade motionen, att arbetet har hög prioritet och att de resurser man har kan användas på ett förnuftigt sätt, att man prioriterar rätt information mot rätt mottagare.

     

    Till slut, herr talman, vill jag propagera än en gång för det medium som är allra bäst på att transportera information, det är Internet. Det finns ganska mycket information på de åländska Internetsidorna om de åländska avfallsorganisationerna och företagen, men den kunde samordnas och göras mer lättillgänglig och gränssnittet till den som läser informationen kunde göras om. Det är inte så intressant att veta om organisationen och historien utan man vill veta konkret hur man skall sortera. Nu står jag här med plastbiten med det och det numret i handen och då vill jag veta om jag kan sortera den och hur det fungerar med avfallshantering. Där kan man också passa på att avliva många myter om att när man sorterar far det ändå till samma soptipp och tippas. Man kunde ha klar information om vad som händer med det man sorterar. Man kunde kanske samla det under en åländsk avfallsportal. Man skall inte underskatta Internets möjlighet att hjälpa till med opinionsbildandet och informerandet.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!  Jag håller med ltl Sundman om att information är väldigt viktigt här, men jag är inte så säkert på att man har nytta av Internet i alla lägen. På sopsorteringsstationen t.ex. nere i Österhamn är anslagen som talar om hur man skall bära sig åt alldeles tydligt otillräckliga för det blandas lite hur som helst med sopor och sådant som skall återvinnas osv. Man talar inte om att om man går till servicestationen intill kan man också sortera målfärger. Det behövs en genomtänkt skyltning på stationerna och det fordras faktiskt proffs för det och det borde vara det första steget, då kanske vi fick lite bättre ordning på sorteringsstationerna.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Ltl Svensson har givetvis rätt när han säger att Internet inte är allena saliggörande, utan det behövs information på många sätt. Men när det gäller att samordna informationen på Åland kan man med hjälp av Internet nå ut på ett helt nytt sätt. Man kan t.ex. ha färdiga anslag som man kan skriva ut och sätta upp i avfallsstationerna. Man kanske hjälper kommunerna och privatpersonerna med det, färdiga instruktioner om hur man sorterar och skyltar, det kunde kanske också lösa de problem ltl Svensson tog upp. Givetvis skall informationen vara genom flera kanaler, den skall dels vara genom annonsering, direktutskick, möjlighet att ringa och fråga, det kanske skall vara t.o.m. personlig information. Det behöver ordnas den folkrörelseverksamhet som Agenda 21 står för. Det är helheten som gör det sedan, men i den här helheten är Internet som medium underskattat.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill ytterligare förtydliga. Det gäller för den som informerar att sätta sig in i att det kan komma en vuxen människa till en sopsorteringsstation och visserligen se anslag att där skall pappret vara, där skall andra saker vara och så ser man att de blandar hur som helst. Det finns psykologi här att sätta sig in i och jag tror att det har att göra med att många tänker att, jo, jag orkar väl till sopstationen, men sedan tar orken slut. Det gäller att göra någon slags inspiration på sluttampen så att de faktiskt också sorterar ordentligt.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Ltl Svensson har tyvärr rätt i att det oftast är så att folk inte orkar ända fram när det gäller sopsortering. Om jag återkommer till mitt anförande, tror jag att det beror ofta på att man inte har tillräcklig kunskap och information om detta. Kunskapen och informationen är svårtillgänglig, så när ingen tittar på sätter man ändå i samma tunna för att det är så jobbigt. Det finns många detaljer i avfallskedjan som man kanske behöver hjälp med. Ett problem som jag har haft t.ex. om jag får bli lite personlig, är att det varit väldigt svårt att ordna det i köket, under diskbänken blir det väldigt fullt när man skall sortera i sju-åtta stationer. En sådan liten detalj kan göra att folk struntar i det och lägger allt i samma tunna. Får folk dela med sig av sina tips och erfarenheter hur man har ordnat det hemma, t.ex. via Internet, man får det berättat att så här gjorde jag, jag hade komposten så här och då löser man de problemen. Man kan få ett informationsutbyte på Internet och kan ta som exempel från andra områden som gör att folk lätt får tips och att det blir enkelt att göra det och att man orkar ända fram.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga om kompensation för försenade studiestöd. (EF nr 3/2001-2002).

     

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om kompensation för försenade studiestöd. (EF nr 4/2001-2002).

     

    Meddelas att frågorna kommer att besvaras vid plenum den 5 december.

     

    Lagtingets nästa plenum är måndagen den 3.12 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.33).