PLENUM den 11 september 2002 kl. 13.00.

ANDRA VICETALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Roger Jansson, ltl Wickström-Johansson och ltl G-M Lindholm).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av sjukdom och ltl Roger Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående avskaffande av särskilda skatteregler för captivebolag. (FR nr 27/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen föreslår i framställningen att särbestämmelserna om skattelättnader för captivebolag skulle utgå ur landskapets skattelagstiftning. Detta ärende har varit aktuellt länge. År 1993 när lagbestämmelsen tillkom var Åland inte med i EU och det har ansetts att de bestämmelser som fanns då kanske kunde ha godtagits, men i och med de ändrade skattesatserna och de ändringar av lagstiftningen 1995 och 1996 samt möjligen också 1998 uppfattas inom EU så att man har gjort förändringar, att man har gått in för någon form av nya regler och då har man ansett att detta bryter mot den gemensamma marknadens bestämmelser. Man skriver från kommissionens sida att det statliga stöd som Finland har genomfört till förmån för s.k. captiveförsäkringsbolag i landskapet Åland är oförenligt med den gemensamma marknaden och man ber då att man skulle upphäva bestämmelserna. Man konstaterar att åtgärden till förmån för captiveförsäkringsbolagen i landskapet inte uppfyller de kriterier på undantag som fastställs i artikel 87.3 a, b eller ca i EG-fördraget.

 

Landskapsstyrelsen föreslår bl.a. på den här grunden att bestämmelsen skall upphävas. Det är också så att det i dag inte finns något captiveföretag i landskapet. På grund av den osäkerhet som har rått beträffande lagstiftningens varaktighet har det inte varit intressant att starta någon captiverörelse här i landskapet. Captiverörelsen bygger på en långsiktig och hållbar lagstiftning och varaktig situation; det har inte uppfattats att det har varit en sådan och därför har det inte varit intressant att starta några bolag och därför finns det inte heller något bolag i dag. Utsikterna framöver ser inte heller speciellt goda ut eftersom EU-kommissionen hotar med EG-domstolen om det inte blir en ändring i det här fallet och det är klart att det hade varit ett alternativ att gå så långt, men landskapsstyrelsen har bedömt att eftersom det inte har funnits något större intresse för den här verksamheten så föreslår vi att bestämmelsen skulle utgå ur lagstiftningen.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Personligen tycker jag att det är lite märkligt att man inom EU-sfären skall arbeta så att företag som man har möjlighet att göra beskattningsbara såväl i stat som i kommun genom de åtgärder som nu föreslås definitivt skickas ut till bekvämlighetsländer. Min uppfattning är att när vi i tiden i stort samförstånd med framför allt finansministeriet i Helsingfors gick in för captivemöjligheten på Åland så var det också från rikets sida någonting verkligt eftersträvansvärt i det att captivebolag som befann sig mer eller mindre i bekvämlighetsorienterade samhällen skulle kunna återbördas till republikens skattesfär. Finland skulle alltså för fullt kunna taxera dessa bolag, medan Åland då skänkte efter något på kommunalskattedelen, och vår avsikt där var framför allt att kunna mobilisera en know-how på området och få också människor i sysselsättning och den vägen få in skatter. Vi vet också att intresset för det här var påtagligt. Jag vet själv att åtminstone ett dussintal välrenommerade företag i Finland med captive var intresserade av att komma till Åland, men där har landskapsstyrelseledamoten Eriksson rätt i att den instabilitet och det hot som hela tiden sedermera förelåg från republikens sida resulterade i att ingen vågade ingå captive därför att man inte visste om de skulle ha s.a.s. den stabilitet och säkerhet som rörelseyttringen förutsätter.

 

Vi förstår att man från EU har deklarerat någonting i det här hänseendet, men jag tycker fortsättningsvis att det är märkligt därför att det måste vara legitimt och på något sätt ur skatterättslig synpunkt eftersträvansvärt att få hem dem som nu mer eller mindre nolltaxeras på andra håll när möjligheten de facto gavs. Nu eliminerar vi den igen och vi är alltså aktivt med och skjutsar ut dessa captiveverksamheter till betydligt mer dubiösa samhällen ur skatterättslig synpunkt.

 

Mig har det också förvånat under senare tid att man, som det heter från särskilt finansministeriets sida, har tyckt att dethär har varit någonting illa när man några år tidigare tyckte att det här var verkligt bra. Captive infördes med republikens goda minne vid en tidpunkt när vi hade nittiotalets verkliga lågkonjunktur. Då var det eftersträvansvärt att kunna få nya skatteobjekt. Nu är tydligen så inte fallet och jag vill närmast säga att jag beklagar utvecklingen, ty jag tycker inte att den är bra.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman! Ltl Wiköf sade att nu skjutsar vi ut captivebolagen till olika bekvämlighetsländer. Det är möjligt att han i någon mån har rätt, men jag vill bara peka på att internationellt, beroende på integrering och globalisering, dras skruvarna åt också för skatteparadis av olika slag och jag förmodar att captive inte lever särskilt tryggt utanför våra regioner heller.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! Om ltl Svensson har rätt i sina globaliseringsbedömningar och effekterna av dessa, så ser jag med tillfredsställelse fram mot den dag när det stora tanktonnaget återbördas till Åland. Jag tror att det kommer att ta tid.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman! När det gäller den förhoppning som ltl Wiklöf uttalade, att vi skall få hem tanktonnaget, så delar jag naturligtvis den, men jag tror inte heller att en tanker kan vända på en femöring – det tar kanske ett tag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

För mig var det en stor besvikelse att få det här lagförslaget där vi tar bort möjligheten för captivebolag. Under den tid som jag var finansansvarig hade jag förmånen att fara ner till Bryssel och diskutera med tjänstemän där nere. Man hade sagt via Helsingfors att man var färdig att inom åtta dagar föra frågan till EG-domstolen. Vi hade en ordentlig genomgång och man sade att det spelar ingen roll vad ni säger för vi har redan bestämt att föra ärendet till domstol. Vi förde diskussioner hur viktigt det är, som ltl Wiklöf sade, att om det sviktar för den servicenäring som heter sjöfarten så bör vi ha någonting kvar där det stora kunnandet som har skapats i försäkrings- och finansbranschen på Åland kunde komma till sin rätt. Men efter en stund när vi hade diskuterat kom jag underfund med att man hade en felaktig uppfattning om skattesatsen. Man trodde i Bryssel att captiveföretag skulle betala 1,5 procent i skatt i stället för 19,5 procent. Varför? Som jag sade åt dem, har vi inga möjligheter att sänka några statsskatter. Vi har heller inga möjligheter att sänka kyrkoskatten utan på den 11,5 procent, som på den tiden tillföll kommunerna av samfundsskatten, har vi bestämt att ge en rabatt på 10 procent. Då konstaterade denna biträdande generaldirektör, men då håller ni er inom OECD:s regler då! Det var en mycket skärpt dam som var biträdande generaldirektör och jag måste säga att jag tyckte synd om de biträden som hon hade med sig den dagen; hon sade: känner ni inte till det här? Vi kom sedan underfund med vem som informerar i Bryssel om sakernas tillstånd – representanter för Finlands regering. De har numera försökt se att det är inte bra att vi har någonting avvikande och för det här har det blivit en liten anmärkning mot Finland och det var den enda anmärkningen man hade på den finansiella sidan. Det här meddelade jag landskapsstyrelsen och tyckte att kanske det finns möjligheter för oss att hålla det; det hördes ingenting på lång tid, den där åttadagarsfristen hade farit och jag har inte hört någonting nytt. Nu kommer plötsligt landskapsstyrelsen, bara för att man tydligen har fått ett likadant brev, men jag förstår att det är fråga om den här nya inriktningen att vara lyhörd, och inte bara lyhörd utan också att rätta sig kvickt i ledet, så den som jag är mest förvånad och besviken på är lantrådet, som ju känner till det här och som själv har varit finansansvarig och vet att det här är viktigt för Åland. Att sedan komma och säga att detta faller på grund av skattekonkurrens när det inte gör det, utan det gäller att argumentera för vad vi har beslutsrätt i och vad vi har gjort samt vad det totala utfallet är av skatteprocenten för dessa företag. Jag kan lägga till utöver det som ltl Wiklöf sade att det fanns i Finland välrenommerade företag som var färdiga att till åländska företag lägga en del av dessa uppgifter, alltså att placera stora summor, som man har rätt att göra i captive i stället för att man betalar premier till försäkringsbolag. Det finns lika mycket sådana i Sverige och jag vet därför att jag var själv i kontakt med flera av dem, så jag hoppas att utskottet verkligen ordentligt tittar efter det här och jag hoppas att det där finns lite mera ryggrad.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Den här landskapsstyrelsen och tidigare landskapsstyrelser har naturligtvis informerat och nog skickat vederhäftiga uppgifter till kommissionen om hur det verkligen ligger till, men trots det har man fattat detta beslut och de tjänstemän som ltl Salmén pratade med när han var där har tydligen inte haft rätt pondus som inte har kunnat avstyra det. Problemet kvarstår dock. Med all den turbulens som har varit har det inte varit intressant för något företag i den här branschen att etablera sig här. Nog vet jag också att det har funnits sådana som har visat ett visst intresse, men på grund av att cirkusen med captive har hållit på från 1993 till i dag, alltså nio år, utan att frågan har lösts så har bestämmelsen varit av noll och intet värde till den delen. Därför är det inte någon stor idé att ha den kvar för jag ser inte någon stor stabilitet på detta område framöver.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag skulle rekommendera landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson att sätta sig in i detta ärende och fråga lantrådet om det inte finns en hel del information angående captive och varför man inte har etablerat sig. Vi är överens om att det inte har varit någon stabilitet, men åtminstone var avsikten i föregående landskapsstyrelse att vi skulle sätta press på finansministeriet att informera rätt i Bryssel. Det stora problemet är att man inte har gjort det och om någon känner till det här så är det lantrådet!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vet inte hur ltl Salmén anser att man skall informera rätt, men jag har varit med i behandlingen av detta ärende, också svarat till kommissionen och jag känner nog igen mycket av den argumentation som finns i kommissionens papper över detta ärende som den här landskapsstyrelsen har fört fram.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman! Det är klart att man säkert skriver det. Men då skulle det vara intressant att få en redogörelse – det hoppas jag att utskottet kan få – att är det verkligen så att man nu känner till att så här blir den slutliga skattesatsen, att Ålands lagting kan ingenting göra åt statsskatt och ingenting åt kyrkoskatt utan rabatten är lagd på en del av kommunalskatten och vad blir slutresultatet? Vi skall veta att det finns åtskilliga områden i dag inom Europeiska unionen som har dessa företag och, precis som ltl Wiklöf sade, så nog är det väl bättre också för finländska storföretag att s.a.s. låta kapitalet arbeta här hemma i landet än att göra det på några ställen också inom EU.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Salmén nämnde mitt namn och tar gärna till orda i det här ärendet eftersom det är ett ärende som jag relativt väl känner till eftersom det har varit aktuellt nästan under hela min tid i landskapsstyrelsen. Som ltl Wiklöf sade, arbetades ärendet fram 1993 och vi såg det som en möjlighet att skapa ersättande sysselsättning när eventuella förändringar i vår övriga näringsstruktur skulle ske. Vi har alla sedan den dagen gjort vårt yttersta för att kunna försvara denna åtgärd. Det är riktigt som ltl Wiklöf konstaterade att den finansminister i Finland som då hade mandatet att driva frågorna hade en positivare inställning än de signaler som vi har fått därefter, också efter byte på finansministerposten.

 

Om jag skall komma med historieskrivning, herr talman, så hela tiden under min tid som finansansvarig fick jag hela tiden försvara den här åtgärden i de diskussioner vi hade med finansministeriet och jag var själv, liksom ltl Salmén, ner till Bryssel för diskussioner och försvarade och argumenterade varför vi behövde captivelagstiftningen samt att det absolut inte var fråga om någon skatteparadismålsättning och liknande. Processen har fortsatt, steg för steg, vandrat framåt, men det som har gjort arbetet svårare och svårare är arbetet i den s.k. code of conduct-gruppen, där man hela tiden har dragit åt snaran kring de här åtgärderna, man försöker inom EU arbeta bort dem. Ltl Salmén var ner och diskuterade och argumenterade; vi fick en relativt positiv beskrivning när ltl Salmén kom hem, på samma sätt som den har givits här och vi såg att det kanske fanns lite hopp då igen, men trots det blev följden inte någon ändrad inställning från EU:s sida utan tvärtom när processen gick vidare var man minst lika bestämd från deras sida. Den följande finansansvarige ledamoten Olof Erland, som tyvärr inte är här i dag, har också varit ner till Bryssel med samma tjänstemän som ltl Salmén var och försökt argumentera för bibehållandet och på något sätt skapa förståelse för våra målsättningar med captivelagstiftningen. Tyvärr, man får till stånd diskussioner, men EU-maskineriet jobbar obönhörligt i en viss riktning och processen har gått vidare; vi har sagt att vi är beredda att driva frågan så långt som vi bara kan, men utan att för den skull hamna i EG-domstolen. Det är där som vi faktiskt är och nu har vi att välja mellan att ettdera anpassa oss till det här eller annars måste vi driva en juridisk process. Landskapsstyrelsens bedömning är att vi knappast kommer att vara framgångsrika i en sådan process. För att ge en så ärlig bild som möjligt vill jag säga att det har hela tiden funnits inom landskapsförvaltningen en uppfattning om att vi är ute i ett gränsland som man faktiskt kan tolka på olika sätt och vi har försökt tolka det positivt för oss eftersom det naturligtvis ligger i vårt intresse, men man kan också argumentera från andra sidan och det har EU-kommissionen helt och hållet gått in för nu. Efter snart tio års arbete står vi vid den här punkten att ettdera driver vi ärendet vidare till EG-domstolen eller annars vidtar man de åtgärder som landskapsstyrelsen föreslår här.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Om man själv är övertygad om att man har rätt, så är det väl inte något stort problem att hamna i en domstol i Bryssel. Jag kan inte förstå att det skulle vara så rysligt avskräckande.  Det byttes förstås landskapsstyrelse, men meningen var att verkligen ta en allvarlig diskussion med finansministeriet och påvisa hur fel de informerar där nere. Det är där det hänger till stor del; vi har inte samma möjligheter som de har som har folk där hela tiden. Vi diskuterade också code of conduct, att så länge man håller sig inom OECD-reglerna, men har man igen nu då påvisat och sagt att det här är en jättestor rabatt, det är skattekonkurrens. Då frågar man sig hur kan t.ex. Danmark i dag? Jag ansåg att jag hade ganska tuffa möjligheter att försvara det här genom att den danska skatteministern sade åt mig att visst är jag emot skattekonkurrens, men det är viktigt för vårt näringsliv att ha möjligheten att inom landets gränser kunna driva denna verksamhet.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Kännetecknande för åtminstone det särklassiga regeringspartiet centern har under flera decennier varit övertagande av skattebehörighet. Jag konstaterar att det är inte den vägen som vi nu från vårt kära Åland är på väg att bedriva utvecklingen, utan det är precis åt motsatta hållet: vi avvecklar rätter vi har haft. Alltså inte ett steg fram utan två tillbaka, konstateras – jag hoppas det antecknas!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman! Ltl Wiklöfs uttalande kanske riktade sig mera mot centern, men eftersom jag försvarar förslaget vill jag ändå säga att varför skall man ha kvar en skattebestämmelse som är verkningslös! Jag undrar över motiven till att hålla en sådan bestämmelse kvar.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Motivet till att skrota den är just den instabilitet som hela tiden har existerat på det området, eftersom om man från något captivehåll har förhört sig hos finansministeriet eller dess närstående kretsar, så har man fått för sig att det här kan ni inte gå in på för det här kan förfalla, det här kan gå på tok. Det captivebolagen vill ha är särklassig stabilitet i överskådlig framtid. Det är det man måste kunna utlova. När man inte kan utlova det, så blir det ingen effekt av det, men jag tycker att det är jättesynd.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jg är enig med ltl Wiklöf att det är synd att att det inte blev någonting av det här, för redan på den tiden jag var lantråd började vi jobba med captivefrågorna och vi såg då framför oss – det har man säkert gjort hela tiden – en möjlighet att utveckla verksamheten med arbetsplatser, med kapitalströmning osv. Men tyvärr har varken den här eller tidigare landskapsstyrelser lyckats föra föra frågan till ett lyckligt så att vi skulle få ett stabilt system som företag kunde lita på och etablera sig under. Det har tyvärr inte gått.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag har inte så rysligt gott minne, det är kort, men jag tror att det var faktiskt så att hela captivediskussionen på Åland aktualiserades efter en utomordentligt givande resa till Vermont som ledamoten Eriksson var en av ledarna för. För honom måste det vara en alldeles speciell dag att vara mannen som egentligen röjde vägen, skapade intresset för det och nu är han den som beseglar detta intressanta utvecklingsprojekts öde!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Wiklöf anförde att det skulle på något sätt vara en paradox att centern som är bland de partier som främst driver utvecklingen när det gäller skattebehörighet anpassar sig till EU:s regelverk och föreslår att vi tar bort lagstiftningen och att det skulle vara att ta ett steg bakåt i behörighetsfrågorna. Det här har ingenting med frågan om behörighet mellan landskapet och republiken Finland att göra utan det här har att göra med om vi skall följa EU:s regelverk eller inte.

 

Då, herr talman, tycker jag att det är viktigt att diskutera kring det här lite eftersom det är en intressant frågeställning. Den här captiveåtgärden, som vi har sett som en mycket motiverad åtgärd från åländsk sida och som vi ser att skulle kunna skapa sysselsättning om den skulle ha fått verka och fått stabilitet är den åtgärd som man från finländsk sida, från politikers och framför allt från finansministeriets sida, har sett som det yttersta beviset på att ”dom här ålänningarna, så fort dom får mera behörighet, så är det första dom gör att dom vill göra Åland till någon sorts skatteparadis”! Den här argumentationen har jag fått emot mig i stort sett varje gång vi träffar representanter från finansministeriet. Då har vi sagt att från åländsk sida vill vi ha mera skattebehörighet därför att vi tror att vi kan hantera det på Åland och vi tror att vi kan utveckla det åländska samhället, men, kära finländska kolleger, vi kommer att följa EU:s regelverk. Nu har vi här att välja att föra frågan till EG-domstolen och visa att inte tänker vi följa EU:s regelverk utan vi tänker försöka, till yttersta bristningsgräns, testa gränserna också för det. Jag tror inte att det är en bra signal att ge till riket när det gäller skattebehörighetsfrågorna utan jag tror tvärtom att det här visar att vi tar ansvar för den politik vi för och att vi är medlemmar i Europeiska unionen och också är beredda att någorlunda anpassa oss till det regelverk som finns där. Man kan alltså ha olika syn på de här sakerna och det är min bedömning att vi framstår som en seriös medlemsdel av Europeiska unionen och vi stärks i vår argumentation gentemot riksmyndigheterna att vi kommer att följa EU:s regelverk, så vi kommer inte att utvecklas till något skatteparadis.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Risken förefaller uppenbar att nästa gång man från åländsk sida kommer att diskutera det som har varit så angeläget i många avseenden, nämligen differentierade skattesatser på olika områden, så vet vi att nog finns det en harmoniseringssträvan i EU att försöka vara så likartade som möjligt och så säger man att det här känns nog som skattekonkurrens det. Då frågar jag mig: går vi med igen och säger ett ja eller skall vi verkligen arbeta för differentierade skattesatser på Åland? Går det, är det möjligt? Jag anser mig ha fog för att säga att man arbetar för ganska stor harmonisering av skattesatserna i hela Europa. Det blir ett slag i luften, mest valpropaganda, det kommer inte ut någonting. Det är det där som vi brukar förkorta med ”Nato” – no action, talk only!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Vem som är duktig på att tala eller inte låter jag andra avgöra, men när det gäller skattebehörighet och de frågeställningarna är det viktigt att konstatera att Åland är med i tullunionen, men vi är utanför skatteunionen och det ger oss formella möjligheter när det gäller den indirekta beskattningen att ha från riket och övriga EU avvikande skattesatser, förutsatt att vi skulle få behörighet på det området eller att man skulle stifta sådana lagar i riket. Inom det regelverk som finns i Europeiska unionen kan man skapa sådana system som kan passa det åländska samhället bättre och jag tror att det är den vägen vi skall vandra. Captive var bra från början, om det skulle ha fått acceptans och kunnat få den långsiktiga säkerhet som företagen behöver. Vi kan i dagsläget konstatera att så blev icke fallet, trots mycket idoga ansträngningar från många olika landskapsstyrelser, många olika politiker för att skapa förståelse för det här projektet både i riket och inom den Europeiska unionens institutioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Det är intressant att höra lantrådets syn. Först påstår man att man skulle vara villig att utveckla skatteövertagandet till Åland, samtidigt som man säger att man skall tillmötesgå finansministeriet på alla sätt och vis. Svaret är: var jobbar man med skatteövertagandet? Jo, man vill tillmötesgå finansministeriet som har sagt att enhetligheten i Finland är det viktigaste och därför skall Åland inte ha någon annan egen behörighet. Det är det lantrådet säger! De jobbar inte med de här frågorna. Man för ut till pressen eller i lagtinget något annat budskap, men man jobbar inte med det överhuvudtaget, det finns inte ett lagförslag, det finns ingenting. Det måste väl finnas en gräns som man måste hålla sig inom enligt EU-reglerna, men det diskuterar man inte utan man skall ta bort det bara, samtidigt som man har sagt att det är så viktigt att få det genomfört. Det var det som centern sade tidigare att eftersom jordbruket kommer att försvinna skulle vi ha andra näringar. Det argumentet framfördes när vi förde in captivelagstiftningen och alla var eniga. Vad skall Åland syssla med i framtiden? Vad det här som centern gick in för när man hejade på att inträdet i EU var så viktigt? Åland är det enda autonoma området i Europa som är med i Europeiska unionen. Det är kanske något som ”vi som röstade för inträde i EU” borde tänka på. Var det lyckat? Nästa lagförslag är, som i och för sig redan finns, förbudet av vårjakten. Man tillmötesgår ju allt vad den store nere i Bryssel säger. Detta är centerpolitik av i dag och det liknar inte den centerpolitik där man försvarade självstyrelsen, också mot riksmyndigheterna tidigare. Var finns den känslan för självstyrelsen? Vad skall Åland göra i fortsättningen? Förtvina sakta men säkert? Vilka är framtidsnäringarna nu från centerhåll som var så viktigt förut? Då var finansmarknaden och försäkringsbranschen en ytterst viktig del som man skulle utveckla. Varför vågar man inte ens ta strid om det här? Vinner man den striden så har man väl vunnit någonting och då är stabiliteten långsiktigt säkrad. Tar man inte strid så vinner man ingenting heller. Om man böjer sig för varningar osv. så faller mycket. Det är därför det finns en EG-domstol som skall lösa tvister och inte politiker och deras åsikter att vissa folkgrupper inte skall försöka framhäva sig.

 

Det är intressant att få höra, och det tycker jag att vi alla kan kräva, att vad menar lantrådet med skatteparadis? Är skatteparadis allt som har lägre skatter än Finland eller är det sådana som har lägre än Spanien? Hör vi inte alla till samma familj? Finland är bland de två, tre länder som har högsta skattetrycket i hela Europa. Är det skatteparadis om vi håller oss till medelhavsländerna? Det anser inte jag. Jag tycker att det ordet är mycket farligt att använda och det är beklagligt att lantrådet har fallit in i finansministeriets trall till den delen. Det finns ett motsatsord till skatteparadis som är ett varmt ord och det är det vi lever innanför i den nordiska gemenskapen. Jag tror att vi skall komma till att det skall löna sig för folk att jobba och det är inte fråga om skatteparadis utan det är fråga om en europeisk skattesats. Det är det som Finland och Sverige är tvungna att komma till. Vi kan inte konkurrera med de skattesatser vi har i dag. Men förklara vad lantrådet menar med skatteparadis!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att jag hörde någonting som vtm Häggblom sade, som i så fall skulle förvåna mig, så jag vill kontrollera om vtm Häggblom sade så här: Åland är det enda autonoma området som är med i EU?

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! Jag sade uttryckligen så och jag vill också att ltl Svensson säger vilka autonoma områden som i så fall hör till Europeiska unionen.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Med ledning av de kontakter som landskapet har haft och de utredningar som finns så finns det inom de s.k. lagstiftande regionerna, som alltså är autonoma på det viset, ett sjuttiotal i Europa och de diskuterar bl.a. samarbete. Men om vtm Häggblom tror att Åland är det enda autonoma området i EU förstår jag att det inte är mycket som kan bli rätt i hans argumenterande!

 

 

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! Jag vill att ltl Svensson skulle nämna ett autonomt område i Europa som har säkerställts samma rättigheter som Åland har internationellt och som har den lagstiftningsbehörighet som vi har i dag. Jag kan rätta mig bara det framkommer vilka som finns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag märker att det mesta är sig likt! Vtm Häggblom fortsätter att lägga ord i min mun som jag inte har sagt. Jag citerar: ”lantrådet sade att man skall tillmötesgå finansministeriet på alla sätt och vis”! Jag vill att vtm Häggblom tittar i det stenografiska protokollet och kan visa det till mig. Jag tycker att det skulle hyfsa debatten lite om vi diskuterar sakligare med varandra här i salen. Jag har sagt att under snart tio år har vi arbetat och kämpat gentemot finansministeriet och gentemot EU-institutionerna för att få förståelse för den här åtgärden, som vi gemensamt här på Åland har sett att om den skulle få stabilitet och långsiktig uthållighet så kunde den vara bra och skapa vissa arbetsplatser här på Åland. Hittills har den mig veterligen inte gett en enda arbetsplats på Åland eftersom ingen har kunnat etablera sig på grund av osäkerheten som har rått. Då måste vi fokusera på sådana åtgärder som faktiskt ger resultat i det åländska samhället så att vi kan ha en långsiktigt tryggad sysselsättning också här i vårt samhälle.

 

När det gäller skatteparadis vill jag inte heller bli pådyvlad att jag på något sätt framhäver att Åland skulle vara det. Om det är någonting som jag under mina år i landskapsstyrelsen har fått försvara gentemot riksmyndigheterna är det just det att Åland är inte och har ingen målsättning att bli något skatteparadis. Åland är ett seriöst nordiskt samhälle som lever mitt emellan Finland och vi måste anpassa oss ungefär till de normer som finns här, men man måste också acceptera från riksmyndigheternas att autonomi, självstyrelse, betyder att man kan ha avvikelser och man måste också kunna ha avvikelser på skatteområdet. Jag lägger ner min själ och mitt arbete i gentemot riksmyndigheterna att försöka skapa förståelse för det och då känns det lite jobbigt att från vtm Häggblom här varje gång bli nedhävd med saker som man kanske inte har sagt eller att man har blivit misstolkad. Däremot finns det inom Europeiska unionen den s.k. Code of Conduct-arbetsgruppen som har kommit fram till vissa regler och vissa normer som man bör hålla sig inom. Tyvärr den här åtgärden en sådan åtgärd som har kommit på den s.k. svarta listan och det har vi att hantera samt att sköta på det mest ansvarsfulla sätt ur åländsk synvinkel.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Lantrådet anförde tydligt i sitt anförande tidigare att om man inte tar bort captive är det en irritation i förhandlingarna med finansministeriet. Men vad har man fått för att man tar bort det här? Vad är man utlovad? Lantrådet säger i nästa mening att ”jag har satt min själ i och arbete för skatteövertagande”. Jag måste utttrycka en viss besvikelse över att den själen och det där arbetet inte har gett så mycket, för jag har inte sett något resultat av det överhuvudtaget. Jag menar att det är beklagligt om också den långsiktiga sysselsättningen skall tryggas på det sättet i landskapet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Talmanskonferensens framställning angående ltl Britt Lundbergs anhållan om befrielse från utskottsuppdrag. (TMK nr 4/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för lagtingets bifall.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Med anledning av detta beslut meddelar talmannen att fyllnadsval av en ordinarie medlem i stora utskottet förrättas vid plenum inkommande måndag den 16 september. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 13 september kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående utvecklingen av radio- och TV-verksamheten på Åland. (EF nr 16/2001-2002.)

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Digitaliseringen av TV-sändningarna förutsätter stora investeringar i teknisk utrustning samt viktiga mediapolitiska beslut om programurval. Lagtinget har uppdragit åt landskapsstyrelsen att i detta ärende bereda ett meddelande.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

När avser landskapsstyrelsen överlämna sitt meddelande med ett innehåll som kan läggas till grund för en plan för utvecklingen av radio- och TV-verksamheten på Åland på meddellång sikt, vilket lagtinget enhälligt efterlyste så sent som i mars 2002?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Med anledning av ltl Sundbacks enkla fråga angående tidsplanen för landskapsstyrelsens meddelande om utvecklingen av radio- och TV-verksamheten på Åland på medellång sikt som lagtinget efterlyste i mars 2002 vill jag svara följande.

 

Arbetet med denna komplettering till det etermediapolitiska programmet kommer att inledas under hösten 2002 efter det att beredningen av landskapsbudgeten för 2003 är avslutad. Landskapsstyrelsens avsikt är att i enlighet med lagtingets hemställan överlämna kompletteringen inom år 2002.

 

Utöver det skriftliga svaret kan jag säga att den ekonomiska situation som vi i landskapet befinner oss i med stramare och mindre ekonomiska resurser att röra oss med gör att många av dessa frågeställningar kommer att diskuteras i samband med landskapsbudgeten för 2003, så det passar relativt bra att komma med ett meddelande direkt efter som på det sättet kanske kompletterar landskapsbudgetframställningen.

 

Ltl Sundback, första tillläggsanförande:

Herr talman!

Det är såsom lantrådet säger att tiden redan har hunnit fatt det som lagtingets kulturutskott efterfrågade. Finansieringen av Ålands radio och TV har varit problematisk ända sedan övertagandet och detta på grund av sändningstiden utökades från 4 timmar om dagen till 16,5. Det har också varit problematiskt att få till stånd en riktigt bra programpolitik eftersom finansieringen har varit osäker. Det har hela tiden varit public service-verksamhetens stora dilemma. Risken med en alltför dålig ekonomi och ett stort beroende av landskapsstyrelsen har man sett i det att det skulle kunna rasera hela public service-verksamheten. Nu är läget just det. Det som lagtinget har sagt, dvs. att verksamheten inte skall vara beroende av konjunkturerna eller andra politiska tillfälligheter i landskapsstyrelsen, det har hänt.

 

Nu försöker landskapsstyrelsen tvinga förvaltningsrådet att höja licensavgiften, men det är landskapsstyrelsen som beslutar om licensavgiften och därför kan man inte överföra ansvaret på någon annan. Nu är min första fråga till lantrådet: Skall landskapsstyrelsen höja licensen för 2003 och hur mycket?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Sundback som är en långvarig parlamentariker här i lagtinget vet mycket väl att proceduren är den att budgetarbetet pågår just nu ute i de olika enheter och likaså pågår det inom ramen för radions styrelse och förvaltningsråd. Efter att det förslag som förvaltningsrådet slutligen kommer fram till överlämnas till landskapsstyrelsen kommer det att tas med i vår budgetbehandling och där kommer vi att göra våra överväganden. Vi lämnar vårt förslag till lagtinget som sedan har den slutliga beslutanderätten när det gäller budgeten som helhet och de olika anslagen. Jag kan alltså inte stå här och på förhand säga hur mycket licensen eventuellt skall höjas utan det här måste helt enkelt bli frågor som är beroende av hur de olika förslagen ser ut som vi kommer att ha på våra bord inom kort.

 

Ltl Sundback, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Radion sköts av ett bolag; det är inte någon skola eller någon annan i landskapsstyrelsen underlydande verksamhet, men landskapsstyrelsen beter sig på det sättet. Det politiska inflytandet i samband med budgetbehandlingen är mycket stort. Det  här har liberalerna i tiden varit uppmärksamma på; de föreslog länge, också i det etermediapolitiska programmet att det skulle inrättas en fond för att motverka sådana här häftiga kast i bolagets ekonomi. Det har inte skett utan nu är liberalerna med och driver den här konjunkturpolitiken och hur den skall påverka radions utveckling. Det är en mycket dålig utveckling som vi ser.

 

Förvaltningsrådet har antagit en budget och det är åtminstone någonting som vi borde stå fast vid. Om sedan landskapsstyrelsen griper in måste de vara beredda att ta konsekvenserna av det. Radio och TV är ingen förvaltningsverksamhet som lyder under landskapsstyrelsen.

 

En annan sak. Nu planerar man att skaffa digitala sändningsmottagare. Förvaltningsrådet har beslutat om att åtminstone en skall vi ta: det svenska nätet. I det etermediapolitiska programmet sägs det mycket klart och tydligt att vi skall slå vakt om TV-program på svenska. Jag vill nu veta vad lantrådet anser, med den dåliga ekonomi vi har, att vi skulle gå in och satsa en halv miljon på en sändare som innehåller ett svenskspråkigt program och fyra finskspråkiga. Är det en självstyrelsepolitisk programpolitik som vi skall slå vakt om och är det ekonomiskt försvarbart när lantrådet överhuvudtaget inte verkar känna till problematiken! Det visar att vi saknar ett grunddokument för hur vi skall satsa inom den här branschen. Men är det läge att investera en halv miljon gamla mark i en sändare för att ta emot ett svenskspråkigt program och fyra finskspråkiga? Tycker lantrådet att det är det som vi skall gå in för?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Man måste först konstatera att utvecklingen av Ålands radio och TV och systemen och förhållandet är ännu inte helt klart därför att då skulle vi inte ha den situation som vi de facto har. Någon form av förändring behöver komma till stånd och det är jag den första att skriva under på. Jag tycker precis som ltl Sundback och de flesta andra att radion skall vara så fristående som möjligt för att kunna fylla sitt public service-uppdrag. Därför har modellen med att vi årligen har givit ett s.k. tilläggsbidrag från landskapsbudgetens sida utöver licenspengarna varit bra för att man har kunnat utveckla verksamheten, både volymmässigt och också kvalitetsmässigt, men samtidigt har det också skapat ett beroende till landskapsstyrelsen och till lagtinget och vår helhetsbudget. Under min tid som finansansvarig försökte jag hantera det på det sättet att jag sade att i landskapsstyrelsen skall vi egentligen bara i stort sett vidarebefordra den budget som kommer från radions förvaltningsråd till lagtinget eftersom lagtinget skall företräda det åländska folket.

 

Nu har tiderna förändrats och vi har en annan ekonomi här på Åland och då är det inte orimligt att också det bidrag som går till radio måste kunna sättas under lupp och granskas, för de pengarna måste tyvärr också kunna vägas in med alla andra pengar som vi har till vårt förfogande och ansvar för olika verksamheter. Jag medger att jag inte tycker att det är ett bra system, vi har inte kommit ända fram, men så är den verklighet som vi lever i idag i varje fall.

 

Herr talman!

När det gäller de olika sändarna är landskapsstyrelsens målsättning att i samband med ettdera en tilläggsbudget i höst eller annars i samband med ordinarie budget att ta upp pengar för att kunna tillmötesgå det beslut som man tog i förvaltningsrådet om en sändare till. Om det skall vara en sändare utöver det, tror jag att det finns anledning att fundera på utgående från det ekonomiska läge som vi har i dag.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning med anledning av regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP nr 10/2001-2002).

 

Datum för remiss meddelas senare.

 

Republikens presidents framställning om bifall till ikraftträdande av Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändring samt om regeringens proposition till riksdagen om godkännande av Kyotoprotokollet till Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändring och med förslag till lag om ikraftsättande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 11/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 16 september.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 16 september 2002 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.03).