För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 13 november 2006 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Viveka Eriksson).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

    Om befrielse från lagtingsarbetet i dag anhåller vtm Viveka Eriksson på grund av sjukdom. Beviljas.

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 1/2006-2007 angående utvidgad kommunal rösträtt och valbarhet för personer utan hembygdsrätt. (FR 20/2005-2006 och LM nr 2/2004-2005).

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 15.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 2:

     

    Finansutskottets betänkande nr 1/2006-2007 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2005. (RB 1/2005-2006).

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 15.11. Godkänt.



    Föredras för bordläggning ärende nr 3:

     

    Finansutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2005. (RB 2/2005-2006).

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 15.11. Godkänt.

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 4:

     

    Landskapsregeringens framställning angående landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 4/2006-2007).

     

    Ärendet bordlades den 6.11.2006. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Ronald Boman:

    Fru talman!

    Jag ber social- och miljöutskottet att granska i vilken omfattning ÅHS:s sänkning av avgifterna berör verksamheter som bedrivs av de privata läkarstationerna. Som bekant har landskapsregeringen beviljat ett betydande bidrag till en organisation som skall utreda förutsättningarna för privat sjukvård. Att samtidigt eventuellt försämra verksamhetsförutsättningarna för privat sjukvård genom låga patientavgifter till ÅHS verkar inte genomtänkt.

     

    Vi bör också komma ihåg att inom landskapets gränser finns ett antal verksamma privata läkarmottagningar varav två stycken, Cityläkarna och Medimar, enligt åländska mått är av betydande storlek.

     

    Jag hoppas att landskapsregeringens framställning inte avser att försvåra verksamheten för dessa privata företagare.

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Vi kommer givetvis att titta även på den här aspekten i social- och miljöutskottet. Men jag vill redan nu säga att jag är ganska övertygad om att det inte har varit ÅHS-avgifterna som har avgjort valet att uppsöka privat kontra offentlig sjukvård. För dem som har uppsökt privat sjukvård tidigare så har det nog handlat om andra faktorer, dvs. servicenivån och tillgängligheten har styrt, och jag tror att så också kommer att vara fallet i fortsättningen. Men vi kommer att titta på den här biten, det kan jag lova ltl Ronald Boman.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är bra att ÅHS sänker avgifterna för att det också möjliggör att befolkningen i ett så tidigt skede som möjligt har möjlighet att få en god hälso- och sjukvård. Jag delar inte heller ltl Ronald Bomans synpunkter när det gäller privat hälso- och sjukvård. Det kommer alltid att för mig vara frågan om ett komplement. Det är viktigt att vi har en välfungerande offentlig sjukvård och den skall vi värna om; den privata sjukvården kommer endast att utgöra ett komplement.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Fru talman! Jag kan instämma i det som ltl Christian Beijar sade. Jag har varit egenföretagare i över 40 år och naturligtvis värnar jag om de privata företagarnas verksamhetsförutsättningar.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman! De privata verksamhetsförutsättningarna får inte innebära att den offentliga hälso- och sjukvården försämras.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Liberalerna anser det positivt att en ny landskapslag om grunderna för avgifter i ÅHS har kommit till lagtinget, särskilt att avgiftsbestämmandet gör att det blir förmånligare och mera tillfredsställande för brukarna att använda tjänster inom ÅHS. Detta tillfredsställer också vår syn på att verksamheten har rätt att ta vissa avgifter.

     

    Liberalerna har tidigare kämpat för att det skulle vara avgiftsfritt på primärvårdsmottagningen, men vi har inte fått så stort gehör för det och har därför inte gått vidare med det.

     

    Det vi är emot i lagstiftningen är att enligt förslaget slopas de s.k. låginkomstskyddet, vilket betyder att det inte finns möjlighet att få kostnadstaket sänkt om årsinkomsterna understiger ett visst belopp. I stället tar man in begreppet ”pensionär” som då kan få ett lägre tak, vilket innebär alla som har fyllt 65 år. Per definition är det så att alla pensionärer inte har låga inkomster; inte heller behöver man vara 65 år, om man t.ex. är sjukpensionär och har höga sjukkostnader; då kommer låginkomstskyddet bättre till bruk än att man använder begreppet pensionär i största allmänhet. I dag varierar också pensionsåldrarna ganska mycket.

     

    Här önskar alltså liberalerna att social- och miljöutskottet tar sig en ordentlig titt på hur det kommer att verka om låginkomstskyddstaket gäller pensionärer. Vi önskar att det skulle bli intaget mera allmänt. När det gäller avgifterna är det här det enda som vi i detta skede har en annan åsikt om.

     

    Jag skulle också vilja beröra 3 § om avgiftsfria tjänster, där man räknar upp tjänster som inte kommer att avgiftsbeläggas. Där tar man t.ex. upp skolhälsovård, barn- och mödrahälsovård samt livmoderhalscancerscreening. Vi har också mammografisållning i landskapet. Är det borta av misstag eller behöver det inte vara här? Jag anser att social- och miljöutskottet bör titta på varför just den sållningen inte är med. Den pågår hela tiden och åtminstone hittills har den varit avgiftsfri.

     

    Jag är sedan allmänt allergisk mot ordet ”screening” och därför tycker jag också att social- och miljöutskottet kan titta på om man kunde ändra det till ”sållning” som det heter på svenska. Det låter i mina öron i alla fall inte riktigt passligt som ord i en lagtext.

     

    Med dessa påpekanden vill jag från liberalernas sida lämna det till social- och miljöutskottet och önskar att utskottet tittar på frågan om låginkomstskyddet.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Raija-Liisa Eklöw sade att liberalerna önskade att det skulle bli avgiftsfritt till primärvården. Det är en god tanke och jag tycker att det är synd att inte alla liberalerna står för det, för det skulle ha varit intressant om vi hade fått lite mer sänkt och vi kommer senare att i budgeten diskutera om just de enskilda avgifterna. Jag vill ha ett litet förtydligande. Ltl Raija-Liisa Eklöw pratade om att det är synd att låginkomstskyddet försvinner därför att sjukpensionärerna inte involveras i det och att man också kan vara yngre än 65 år som pensionär. Var det så ltl Raija-Liisa Eklöw menade att man har möjlighet tidigare än 65 år, typ 62 eller någonting sådant att få det? Kan du utveckla det lite mera.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!  Vi menar att man inte alls skulle behöva ha en åldersgräns där utan man har t.ex. ett inkomsttak och då är det ett låginkomstskydd. Inte kan man per antal år i en människas liv bestämma hur det här går. Nu råkar 65 vara pensionsålder, men det finns 30-åringar som har det väldigt illa ställt om man är sjukpensionär och inte har någon högre pension. Visst sänker förslaget högkostnadstaket, men det finns ändå 125 euro för pensionärer och 300 euro för en som är 30 år sjukpensionär och kanske inte alls har inkomster. Vi menar alltså ett allmänt låginkomstskydd.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman! Orsaken till att låginkomstskyddet togs bort var därför att det var så pass komplicerat att söka det så att det var många som helt enkelt missade att söka det. Det var inte värt problemet och därför ville jag bl.a. förenkla det genom att man skulle ha 65 år som åldersgräns men också ha med sjukpensionärer för att de skulle ha möjlighet att kunna söka det och därigenom få det så att det skulle bli mindre byråkrati; samtidigt är det ganska känsligt att sätta en inkomstgräns för det är alltid någon som blir drabbad just ovanför strecket och tycker att det blir orätt på det sättet. Vad är det mest rättvisa med ett låginkomstskydd? Man måste få rättvisa och man kan i stället se: vad kan vi göra för alla pensionärer på det sättet?

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! 

    Det här systemet ser inte till alla pensionärer, utan det ser bara till pensionärer över 65 år. Administrationen kan man alltid minska, så det tycker jag inte kan vara något hinder för att man skall göra det lättare för dem som verkligen behöver det, de låginkomsttagare som kanske ofta kan vara sjukpensionärer, kanske i 30-års åldern, inte 65.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Ett par korta kommentarer i och med att flera av de frågor som jag tänkte ta upp redan kom upp förra gången ärendet var uppe.

     

    Det hänvisas till att långvårdsavgiften skulle uppbäras enligt patienternas betalningsförmåga. Motivet till det är förstås att en långvarig institutionsvård kan bli väldigt kostsam. Det är helt logiskt, men längre ner i motiveringarna sägs det att landskapsregeringen föreslås dessutom få möjlighet att bestämma även andra uppgifter som skall uppbäras enligt betalningsförmågan. Jag har inte uppsnappat vad man har tänkt på här från regeringens sida, men det kanske vi kan få ett svar på när vi har hälsovårdsminister Lindeman här.

     

    Det jag främst tänkte beröra är 3 § som tar upp de avgiftsfria tjänsterna. Som vi redan hörde är skolhälsovård, barn- och mödrahälsovård samt behandling av allmänfarliga smittsamma sjukdomar avgiftsfria, och det är väl ingenting att säga om det. Men första punkten gäller besök inom den psykiatriska öppenvården. Då undrar jag: har det varit så tidigare eller är det ett nytt förslag? Om det har varit så tidigare, varför är det på det sättet? Det vore intressant att få reda på varför just den här biten är avgiftsfri.

     

    Den sista kommentaren från min sida gäller de kommentarer som socialdemokraternas gruppledare ltl Christian Beijar kom med förra gången ärendet var uppe om högkostnadsskyddet i 4 §. Jag förstod det så att ltl Christian Beijar önskade att också sjukpensionärer skulle inkluderas i den kategorin som skulle ha ett kostnadstak på 125 euro per kalenderår, om jag förstod förslaget rätt. Jag har förstått – det framkom också i ett tidigare replikskifte – att man har 300 euro som ett högkostnadsskydd och personer under 18 och över 65 år har ett högkostnadsskydd på 125 euro för att det skulle innebära mindre byråkrati och att man kan tänka sig att de sistnämnda grupperna har en mindre betalningsförmåga. Detta förefaller logiskt, sedan finns det säkert undantag. Men när ltl Christian Beijar säger att sjukpensionärerna också skulle vara inkluderade i högkostnadsskyddet om 125 euro per år har jag förstått att mycket av tankarna bakom framställningen går ut på att man i viss mån skulle betala enligt betalningsförmåga. Om man här inför sjukpensionärerna generellt så kan det slå väldigt ojämnt; det är också så att sjukpensionärer i vissa fall har höga inkomster. Jag undrar om ltl Christian Beijar har tänkt på det?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller att införa nya avgifter som är inkomstbeprövade så vill jag understryka, att det finns mig veterligen inga kända sådana i dag i alla fall. Meningen sattes dit därför att vi inte vill öppna lagarna i tid och otid – vi har ett ganska krångligt system – så det är helt enkelt bara en gardering som man ville göra, det föreslogs bl.a. från ÅHS, om det mot förmodan skulle dyka upp någonting sådant, men ingenting känt i dag.

    När det gäller psykiatrin och avgifterna där tror jag att så långt jag kan minnas har alltid de avgifterna varit gratis, och hur det har kommit till i tiderna vågar jag faktiskt inte säga, men det är väl just på grund av att den gruppen i allmänhet har det ganska svårt ekonomiskt. Det är också andra avgifter när man ligger inne just inom det området på sjukhus osv.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman! När det gäller det förstnämnda, om vi skall kalla det in blanco-fullmakten till regeringen, så är det lite märkligt för hälsovårdsminister Lindeman säger att man har inga kända saker som man tänker på, det finns inte några tankar bakom det, utan det är någon typ av gardering och det verkar lite märkligt i en lagstiftning där vi vet att avgifterna införs i lag just på grund av att det inte skall stå i strid med grundlagen. Då blir det lite märkligt om man har en sådan här in blanco-gardering och den saken hoppas jag att social- och miljöutskottet kan titta på. Jag hoppas också att social- och miljöutskottet kan titta på varför besök inom den psykiatriska öppenvården finns inom kategorin avgiftsfria tjänster. Det är synbarligen någonting som har varit sedan tidigare, men man kunde titta på varför är det på detta sättet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Först till frågan om avgiftsfria tjänster inom den psykiatriska öppenvården. Min uppfattning är precis den som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på att det har alltid varit på det sättet. Orsaken som jag ser i alla fall är främst dels – och det kommer social- och miljöutskottet förmodligen att få erfara – att de som är inom psykiatrin har en väldigt dålig ekonomi plus att man också vill sänka vårdtröskeln så mycket som möjligt för att möjliggöra att personer med psykiatriska bekymmer skall kunna erhålla service så fort som möjligt.

     

    När det gäller diskussionen om varför jag föreslog att man skulle ha ett tak på 125 euro för sjukpensionärerna så är det ganska osannolikt att sjukpensionärer över lag har en så väldigt god ekonomi. Det är klart att det inom den gruppen finns lika mycket… TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det förstnämnda tycker jag igen att det är idé för social- och miljöutskottet att titta på frågan. ”Det har alltid varit på det sättet”, säger ltl Christian Beijar, men vi som har studerat budgetförslaget ser att det är någonting som inte är riktigt bra i landskapet Åland; på tre år har kostnaderna för utkomstskyddet ökat med 100 procent. Vi har också noterat att besöken till de psykiatriska mottagningarna också ökar väldigt mycket. Det är någonting som inte är riktigt bra här. Jag tänkte, att är det här någonting nytt att man sänker tröskeln, att man ytterligare visar välkomna hit i stället för att ge den signalen som behövs att det kanske är dags att ta tag i sitt eget liv och försöka få saker och ting att fungera, så tror jag att vi ännu mera hamnar snett. Det var därför jag ville att social- och miljöutskottet skulle titta på den här problematiken.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag kanske missuppfattar ltl Anders Erikssons syn på psykiatrin, men jag tycker att det är lite cyniskt att säga att man måste titta på varför besöksfrekvensen i öppenvården ökar så väldigt mycket. Det är bra att det gör och det visar också, det kan jag hålla med om, att folk i vårt samhälle mår dåligt och då skall också samhället ställa upp för att man skall få det stöd och den vård som man behöver.

     

    Jag vill ännu säga om sjukpensionärerna att det är klart att det finns enstaka sjukpensionärer som har en god ekonomi, men de flesta har en väldigt dålig ekonomi, det kan jag intyga och därför tycker jag att man behöver ha taket på 125 euro.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda är säkert rätt att de flesta har en dålig ekonomi. Jag ställde frågan att skall man ta det här generellt för det finns säkert sjukpensionärer som har väldigt höga inkomster, men så är det med alla regelverk att ibland är det någon som hamnar på fel, så det där har jag förståelse för. Jag hoppas ändå att jag hörde fel och jag tror det var en felsägning när ltl Christian Beijar sade att det var bra att besöken hos den psykiatriska öppenvården ökar. I följande andetag sade han att man kunde förstå att det är bra att folk mår dåligt – naturligtvis menade inte ltl Christian Beijar på det sättet. Jag menar att vi måste titta på det här, att det är dags för folk också att börja ta lite ansvar själva. Det är många som mår dåligt i dag, men man får nog ta lite ansvar för sitt eget liv om det skall fungera.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Eftersom jag inte kunde begära replik mera måste jag ta det i anförande och det gäller ltl Anders Erikssons diskussion kring den psykiatriska öppenvården. När han säger att man skall ta ansvar för sitt eget liv uppfattar jag det snarare på det sättet att man gör inte det om man uppsöker den psykiatriska öppenvården i den omfattning som man gör i dag på Åland enligt det som framkommer av landskapets budget och det är det resonemanget som jag vill protestera emot. Det är viktigt att samhället har en sådan service att när folk mår dåligt skall de ha möjlighet att uppsöka vården och inte att man s.a.s. individualiserar och säger att ta hellre ansvar för ditt eget liv!

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Jag hade inte tänkt säga någonting i detta ärende därför att jag får möjlighet att behandla det i social- och miljöutskottet, men eftersom det hela tiden görs en felsägning som jag tycker är väsentlig vill jag ta upp den saken. Man nämner ordet ”sjukpensionärer”, medan det i förslaget står ”pensionärer över 65 år”. Det är absolut inte så att de flesta pensionärer över 65 år har dålig betalningsförmåga, snarare tvärtom, om ni tittar i taxeringskalendern; folk är värda att ha det de har, men kom inte att påstå att bara för att de är över 65 år och pensionärer så har de dålig inkomst. Så är det inte.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag har hört tidigare av ltl Sune Mattsson när vi har diskuterat här att han tycker att det är orätt att det står pensionärer, men vi har fortfarande en hel del pensionärer som har en dålig pension. Kunde man då inte få möjlighet att ge dem det här och kunna värna om de äldre? Jag vet inte hur många gånger jag har hört från liberalernas håll att vi måste ta vara på pensionärerna, vi måste ge pensionärerna Ålandstillägg. Nu har vi möjlighet att ge pensionärerna något; om en hel del har tjänat en hel del, skaffa en hel del till vårt samhälle, så låt dem då få ta nytta av det här. Vi måste väl ändå kunna få en likabehandling någon gång på det här. Låt dem dra nyttan av det här, de är säkert värda det!

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Jag har inte påstått att de inte är värda det utan jag går bara emot att det är pensionärer i regel och att tidigare talare har använt ordet sjukpensionärer. I det här förslaget är det inte sjukpensionärer utan det är pensionärer överhuvudtaget. Jag håller med ltl Göte Winé om att det finns många som har det dåligt. Jag har kontrollerat med folkpensionsanstalten; det finns 350 pensionärer som har en grundfolkpension på ca 500 euro per månad. Däremot är det faktiskt ganska många pensionärer som tjänar bra, och de har gjort sig förtjänta av det, men frågan om de vill ha samma låga högkostnadsskydd som övriga pensionärer. Jag tror att de är beredda att betala 300 euro.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Orsaken till att vi pratar om sjukpensionärer är att ltl Christian Beijar tidigare i debatten ville att man skulle titta på möjligheten för det. Det är det som vi bör göra i social- och miljöutskottet och den diskussionen kan vi ta där, men det är en viktig fråga och jag tror att en stor del av våra sjukpensionärer i dag har det dåligt ställt, trots vad alla andra säger.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det kan vara sant att många är sjukpensionärer. Jag bara konstaterar att i förslaget står det pensionärer över 65 år. Ingenstans nämns ordet sjukpensionärer. Jag tror t.o.m. att ministern förra gången sade ”folkpensionärer” när hon presenterade framställningen. Det står inte folkpensionärer utan det står sjukpensionärer och jag tycker att det är viktigt för dem som lyssnar och för oss i lagtinget att veta. I förslaget står det alltså ingenting om de grupperna som ltl Christian Beijar och ltl Göte Winé talar om.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det är ett viktigt ärende som ltl Christian Beijar och jag pratade om; att personer i det åländska samhället har psykiska problem eller annars svårigheter är någonting som absolut skall tas på största allvar. Jag tror att både ltl Christian Beijar och även jag själv skall vara försiktiga med att generalisera. De som behöver få hjälp och som verkligen är i behov av det skall också få hjälpen. Men jag blir lite fundersam när jag ser att det är gratis, att tröskeln är låg, man ger signaler att vi skall sköta det här. Visst, det är många som mår dåligt, men jag tror också att det är många som mår dåligt som skulle må bra om man fick hjälp med att inse att man också har ett eget ansvar för den situation som har uppstått. Som jag redan sade har vi reagerat när vi tittar i budgeten och ser att utkomstskyddet har ökat med 100 procent under de senaste tre åren, samtidigt som vi är medvetna om att det är precis omöjligt att få tag på arbetskraft till många sektorer i det åländska samhället. Jag skulle inte säga någonting om vi skulle ha 20-30 procents arbetslöshet, men det har vi inte. Vi har en situation där det inte går att få tag på arbetskraft.

     

    Fru talman!

    Vi skall återkomma till frågan i remissdebatten, men vi har ändå börjat titta lite på det här och vi har noterat att arbetslöshetsersättningarna har stramats upp och därför har i stället utkomstskyddet ökat väldigt mycket. Det vi har fått reda på är att många ungdomar har börjat sätta detta i system. Vi har diskuterat den här frågan förut, vi har helt nya rutiner som jobbar med dessa frågor som gör – som en inom den sociala sektorn sade – att det är nu lättare att lura systemet än vad det var tidigare. Då kan man förstås undra, att vad har detta att göra med den psykiatriska vården? Jo, det har att göra med det att det är väldigt svårt att ställa en diagnos på den här typen av sjukdom. Det jag vill säga är, ltl Christian Beijar, att det bästa vi kan göra för de åländska ungdomarna är att ge signalen att vi är gärna med och hjälper till från samhällets sida när det behövs, men det är den enskilda medborgaren som har det slutgiltiga ansvaret för sitt liv. Tar vi bort det ansvaret hamnar vi på sju famnars vatten – och vi har uppfattningen att vi lite är på väg dit redan, och det är inte bra.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    För det första när det gäller frågan om utkomstskyddet baserar det sig på en lagstiftning utgående från att de som betalar ut utkomstskyddet gör det på basen av en utredning som gäller den individ som det är fråga om. Det grundar sig alltså på gällande lag. Jag motsätter mig ltl Anders Erikssons resonemang  att de som tar utkomstskyddet är, som jag uppfattar det, arbetsskygga. När det gäller den psykiatriska biten vidhåller jag att jag tycker att det är osympatiskt att antyda att vi har en hög besöksfrekvens inom psykiatrin och att de här personerna själva borde se till att de mår bra. Det ingår nämligen i behandlingen att man skall må bra när man har behandlats. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Visst, det finns en lagstiftning, men det är så att försöker man utröna, pratar man med folk inom den sociala sektorn, pratar man med folk inom landskapsregeringen, så har de noterat att det är någonting som inte är bra. Det är synbarligen inte bara Ålands Framtid som har noterat att kostnaderna ökar lavinartat här? Man vet inte exakt vad det beror på, det finns olika spekulationer om det och det ägnade jag mig också åt, men det som jag ändå tror att är viktigt, ltl Christian Beijar, är att vi tittar på det, det är någonting som inte är bra. Det finns säkert sådana som är arbetsskygga där och det finns säkert sådana som inte är det som har hamnat där av olika anledningar som är behjärtansvärda. Jag skall inte hårdra det från min sida och jag tror att det är bra om inte ltl Christian Beijar heller skulle hårdra det från sin sida.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Utkomstskyddet är en kommunal angelägenhet och det är upp till ltl Anders Erikssons kommun Jomala att utreda detta. I Mariehamn har vi gjort det och det finns utredningar på hur utkomstskyddet fördelas bland olika grupper. Jag vill också ytterligare säga att i Mariehamn har det satsats väldigt mycket kring just ungdomar och att få ungdomar att aktiverade för ett arbete.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda är bra. Bara en kort kommentar. ”En kommunal angelägenhet”, javisst är det så, men som ltl Christian Beijar sade i sin första replik är det ändå en lagstiftning som styr det här och det gör att det också är en fråga för detta parlament!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Bäste ltl Anders Eriksson! Jag har haft förmånen att jobba med psykiskt sjuka personer i ungefär tio års tid och jag känner inte igen den beskrivning som ltl Anders Eriksson redogör för när det gäller den här gruppen i vårt samhälle. Däremot är det bra att den åländska allmänheten får reda på att Ålands Framtid odlar starka fördomar kring begreppet psykisk sjukdom och att man också redogör för att man är ganska dåligt insatt i problematiken. Jag vill Ålands Framtid: Vilka anser ni att skall ha rätt till psykiatrisk vård och vilka anser ni att inte skall ha rätt till psykiatrisk vård? Det borde Ålands Framtid svara på.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Ja, bästa ltl Lagerberg, det är alltid lätt att säga åt andra att man odlar fördomar! Om vi svänger på perspektivet: Är det sunt att kostnaderna för utkomstskydd ökar med 100 procent på tre år, samtidigt som den åländska arbetsmarknaden är i skriande behov av arbetskraft? Är det sunt?

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson pratar om kostnader och psykiatrisk vård och blandar ihop äppel och päron. Jag tycker att det är bra att den åländska befolkningen går till den psykiatriska öppenvårdmottagningen och vågar ta itu med sina problem som man lider av. Psykiatrisk öppenvård och sluten psykiatrisk vård ställer nog krav på de här människorna, absolut., det är ingen kravlös tillvaro där man automatiskt får pengar från staten och inte behöver göra någonting för att få pengarna, så enkelt är det inte. Det ställs en hel del krav på de här människorna från olika aktörer inom den psykiatriska vården.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Lagerberg säger att jag blandar ihop äppel och päron när jag pekar på den lavinartade ökningen av utgifterna för utkomststöd samtidigt som vi pratar om den psykiatriska vården, medan jag menar att det finns ett samband här, men det ser vi synbarligen olika på. Ltl Lagerberg säger också att det ställs väldigt hårda krav, men när man pratar med folk som jobbar med de här frågorna efterlyser de faktiskt en stramare lagstiftning, de ser att det är någonting som inte är bra, att man borde göra någonting här. Varför kan inte socialdemokraterna också inse det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Debatten skulle handla om ÅHS-avgifterna, men jag måste också för min del reagera på det att ltl Anders Eriksson kopplar ihop utkomststödet med de psykiskt sjuka. Det låter för mig som om han belastar gruppen psykiskt sjuka för att det är de som gör att ökningen av utkomststödet ökar. Det här känns väldigt främmande; enligt den statistik som vi får är det män mellan 30 och 40 år som är den största gruppen som får utkomststöd och då är det många olika orsaker som ligger bakom. Hur kommer det sig att ltl Anders Eriksson kopplar de psykiskt sjuka till utökandet av utkomststöd?

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det blir ofta så i en debatt att vi medvetet, ibland omedvetet, försöker tala förbi varandra, försöker missförstå. Jag har pekat på att det kan finnas ett samband här. Jag har, märk väl, minister Gunell, aldrig sagt att det är gruppen psykiskt sjuka som gör att utkomststöden har rasat iväg såsom de har gjort, utan jag pekar på en ingrediens i det här. Jag ställer då frågan till den tredje socialdemokraten: Anser minister Gunell att det här är någonting vi borde titta på eller är det någonting som är som det skall vara?

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Graden av utkomststöd skall vi naturligtvis hålla koll på för att det är absolut min åsikt att människor vill vara med på arbetsmarknaden, vill vara med och bidra till att samhällsutvecklingen fortsätter, men jag tycker att det är väldigt fel att om man nu hamnar i ett illamående, vilket alla av oss kan göra en vacker dag, t.o.m. ltl Anders Eriksson kan hamna i en sådan situation, att då skall det finnas hjälp och stöd att få och då skall man inte känna sig belastad ytterligare av politiker eller från samhällets sida känna sig som en belastning för samhället.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda är givetvis rätt och därför tror jag att väldigt många politiker också drar sig för att ta i de här frågorna och debattera dem. Jag håller med minister Gunell på den punkten att om man verkligen har stora problem, man klarar inte av sitt liv, om det till på köpet kommer som pricken över i:et att här skall du inte räkna med något stöd av samhället, så är det inte bra. Men det är inte det, minister Gunell, som jag har sagt utan jag pekar på utvecklingen. Jag hoppas att man från landskapsregeringens sida kan ta och titta på det, ta ett helhetsgrepp på det, för den sak som vi nu har debatterat här är ändå en liten detalj i det stora hela. Jag noterar ändå, när socialdemokraterna hade sitt framtidsseminarium, att det framkom i massmedia att det var en höjning av utkomstskyddet som var någonting som var viktigt. Det känns mycket verklighetsfrämmande för mig om man vill vara med och skapa en stark arbetsmarknad. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 5:

     

    Landskapsregeringens framställning om införande av ett allmänt avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 5/2006-2007).

     

    Ärendet bordlades den 6.11.2006. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman!

    Landskapets ekonomi är just nu exceptionellt god. Det exceptionella utgörs delvis av skattegottgörelsen från försäljningen av Chips och Paf som går som tåget.

     

    Vi diskuterar nu införandet av ett allmänt avdrag vid kommunalbeskattningen. Finns det utrymme på 3,5 miljoner euro i landskapets budget, finns det en alldeles strålande möjlighet, anser liberalerna, att föra en samhällsförändrande finanspolitik, t.ex. genom ett Ålandstillägg för landskapets folkpensionärer, en aktiv näringspolitik eller att fondera öronmärkta pengar för att på allvar göra någonting åt löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

     

    Liberalerna har en helhetssyn och tyckte i rambudgetdebatten att ett allmänt avdrag borde komma i fråga först när samhällsekonomin är i balans, när situationen är tillfredsställande för kommunerna, när man underlättat för pensionärerna och när man har gjort någonting konkret för att motverka de löneskillnader som beror på kön. Ett allmänt avdrag känns inte speciellt nyskapande.

     

    Långsiktigheten och hållbarheten i ett sådant här förslag har ifrågasatts av flera lagtingsledamöter tidigare i debatten. Kan vi garanteras, om ett allmänt avdrag införs, att det är en långsiktig politik man för, att det inte hattas hit och dit. Accepterar lagtinget majoritetens förslag – centerns, socialdemokraternas och Frisinnad Samverkans förslag – dvs. det allmänna avdraget ser fördelningen ut ungefär på följande vis:

    X-stapeln visar inkomstklass euro per månad. Första stapeln visar om du har en inkomst mellan 0 och 500 euro. Den lilla gula obefintliga stapeln till vänster visar andelen i avdragsvinst. Nästa stapel är 500-1500 euro i månadsinkomst, tredje stapeln är 2.500-3.500 euro i månadsinkomst och sista stapeln om du har en månadsinkomst som är över 3.500 euro. I stapeln näst längst till höger är vi lagtingsledamöter och i stapeln längst till höger är landskapsregeringsledamöterna.

     

    Ett sjukhusbiträde inom ÅHS med en månadsinkomst på ca .1500 euro får ett årsavdrag på ungefär 150 euro. Ett lantråd inom landskapsförvaltningen med en månadsinkomst på plus 7.000 euro får ett årsavdrag på ca 750 euro.

     

    Vidare, fru talman, hävdar landskapsregeringen att framställningen inte har några effekter för jämställdheten. Det är kvalificerat struntprat. Generellt tjänar kvinnor ca 20 procent mindre än män, en löneskillnad som till stora delar kan förklaras med kön. Kvinnor har också i högre utsträckning partiell vårdledighet och jobbar halvtid.

     

    Det finns tre alternativ för finansutskottet att fundera på. För det första att inte godkänna det allmänna avdraget utan fortsätta tankegången hur vi på bästa sätt kan föra en samhällsförändrande finanspolitik, dels att godkänna det allmänna avdraget. Men för det tredje skulle liberalerna vilja be finansutskottet att titta på hur ett schablonavdrag skulle kunna se ut, ett avdrag som skulle vara lika för alla som jobbar, alla som betalar skatt. Ett avdrag som är lika för alla vinner alla på, men allra mest vinner medel- och låginkomsttagarna. Det finns en annan aspekt på ett schablonavdrag, på ett avdrag som är lika för alla och det är att det har effekter – man kan anta att det har ringeffekter för samhällsekonomin. Medel- och låginkomsttagare har större nytta och större benägenhet att konsumera; pengarna verkar på ett annat sätt ute i samhället. Det kanske leder till ett tandläkarbesök, något dyrare vinterkängor till barnen eller varför inte ett extra besök hos frisören.

     

    Både öster och väster om Åland för man sådana här politiska diskussioner. I Helsingfors, i samregeringen centern, sossarna och Svenska folkpartiet, diskuterar man också skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare kontra sänkning av matmomsen. Den nya borgerliga regeringen i Stockholm har konkreta förslag på att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.

     

    Ett fast belopp kunde också ge ungdomar som är nya på arbetsmarknaden och unga familjer med två ofta relativt låga löner en lättnad när ekonomin är som mest ansträngd.

     

    Den finanspolitiska prioriteringen borde i stället vara att stimulera ekonomisk tillväxt och social trygghet på sikt. Då är jämställda löner, finansiell balans mellan landskapet och kommunerna, stöd till barnfamiljer och pensionärer, utveckling av infrastruktur osv. viktigare insatsområden.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Ltl Katrin Sjögren har gjort en kalkyl över hur det allmänna avdraget skulle slå över befolkningen i snitt. Det är väldigt intressant och det finns säkert en vetenskaplig grund för kalkylen. Det som oroar mig, fru talman, är ideologin, att en liberal ledamot står här och talar om det allmänna avdragets verkningar som om det vore det värsta som har drabbat den åländska rättvisan många år. Ur ett synnerligen extremt vänsterperspektiv kan man tycka så här, ltl Katrin Sjögren, men vad är det för fel att människor tjänar olika mycket pengar? Med en jämn skatt, som kommunalskatten är, så får du effekten att den som tjänar mera får ett större avdrag. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det verkar som om ltl Fredrik Lindqvist överhuvudtaget inte har lyssnat på vad jag har sagt. Jag för en remissdebatt. Jag anför olika förslag och det är att göra debatten mera spirituell. Snälla, ltl Fredrik Lindqvist, sluta låta dig styras av förutfattade meningar, kom igen och debattera lite finanspolitik i stället för att kasta invektiv!

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Ltl Katrin Sjögren blir upprörd när jag kallar henne för en vänsterideolog, och jag förstår henne – det skulle jag också bli. Men jag respekterar ltl Katrin Sjögrens rätt att föra vilken politik hon vill. Jag skulle också säga att när det gäller införa avdrag som gynnar speciellt vissa grupper i samhället, låginkomsttagare och medelinkomsttagare, så det kan man göra i Finland, det kan man göra i Sverige därför att där har man en egen beskattning, men vi saknar instrumentet på Åland att göra justeringar i inkomstbeskattningen och då kan vi inte göra annat än införa avdrag i kommunalbeskattningen som får den landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman effekten. Så är det, ltl Katrin Sjögren!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Är det så man skall tolka ltl Fredrik Lindqvist att det här är en fingervisning om Åland skulle få överta beskattningen, att det är sådana här förslag man tänker sig när man pratar om skattefördelning och hur vi skall använda samhällets pengar på bästa möjliga sätt? Faktum är att Åland har behörighet när det gäller kommunalbeskattningen och där har man inte gjort så där väldigt mycket. Samtidigt tycker jag att det är lite bisarrt att komma med sådana uttalanden till liberalerna när man pratar om samhällsfinansierade golfbanor, man pratar om hundraprocentigt stöd till företagare osv. osv. Ltl Fredrik Lindqvist sitter i en mycket rank båt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det var mycket intressanta inlägg som ltl Katrin Sjögren hade i frågan och vi skall titta på dem i finansutskottet. När ltl Katrin Sjögren tog upp frågan om att man kan göra avdrag östan och västan om oss för låginkomsttagare måste man dock komma ihåg att redan 1999, när detta infördes här, var förvärvinkomstavdraget en del av det inkomstpolitiska avtalet. När man då ytterligare införde ett avdrag här slog det sönder idén med det inkomstpolitiska avtalet, och jag var mycket kritisk till den delen. Däremot har jag pratat under åren med väldigt många av de låglönegrupper som ltl Katrin Sjögren nämnde och för dem var det en stor besvikelse när det togs bort. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag kan bara konstatera att liberalerna, som är stadigt förankrade i mitten, får kritik både från höger och vänster – och så skall det väl vara! Jag är glad att ltl Anne-Helena Sjöblom uppskattar att man diskuterar den här frågan, det här är en remissdebatt, ärendet skall behandlas och manglas i finansutskottet, som skall komma med ett betänkande till lagtinget. Det är då hela lagtinget tar beslut och jag förbehåller mig rätten att diskutera den här frågan. Jag tycker att det finns otroligt mycket intressant i finanspolitiken. När det gäller ett schablonavdrag är faktum att låg- och medelinkomsttagare skulle vinna ännu mera på om man skulle införa ett schablonavdrag.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det sista håller jag helt med om. Men min uppfattning om diskussionerna  om det allmänna avdraget är att det finns människor som har förtjänat mycket pengar och betalat mycket skatt. För att man inte skall beskatta dem mer än andra har det här avdraget på Åland varit någon slags återbetalning för att de har varit goda skattebetalare och för att vi har en välutvecklad välfärd här. Hela diskussionen är väldigt intressant ur skattebetalarnas synvinkel. Min uppfattning är att det inte är speciellt många som är missnöjda med förslaget när det införs.

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Nu är det allmänna skatteavdraget noll, så oberoende hur man gör: tar man fördelningen som finns från majoriteten eller inför man ett schablonavdrag blir det plus för alla. Det blir plus för låg- och medelinkomsttagare, det blir ett större plus för dem, det kan komma småföretagare till godo, med de exempel som jag tog upp och det blir ett plus också för dem som har en högre inkomst,  men det blir ett något mindre plus.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Det är intressant med en lite ideologisk debatt, det har vi väldigt sällan här i Ålands lagting på grund av att vi inte har de instrument som ofta lockar till ideologisk debatt. Det är så, får man säga med de politiska ideologierna på Åland, att det är inte någon riktigt vidare ordning. Mittlinjen är delvis förskjuten – åt vilket håll, behöver jag kanske inte yppa – och dels är det för många spelare på den sidan dit mittlinjen är förskjuten. Man pratar om borgerliga partier i Sverige, men där har de borgerliga partierna en helt annan politik och de är dessutom helt eniga om att föra den i en allians.

     

    När det gäller den här frågan har jag tidigare sagt före bordläggningen att detta är ett sätt att dela ut tillbaka de skattepengar som har betalats in och vi skall komma ihåg, när vi såg tabellen här så berättar inte den hela sanningen; det borde också vara en stapel som visar hur stor del av skattekakan som medelinkomsttagarna/höginkomsttagarna har betalat in. Kommunalskatten är ju proportionell men statsskatten är progressiv, så höginkomsttagarna har betalat otroligt mycket mera skatt än låginkomsttagarna och medelinkomsttagarna. Tack vare det kan man lägre skatt för låginkomsttagare. Det är ett sätt att straffa höginkomsttagarna oskäligt mycket, de får inte behålla mycket mera av sin lön. Det jämfördes med lagtingsledamöter och landskapsregeringsledamöter; inte får en landskapsregeringsledamot så mycket mer sist och slutligen på kontot fast lönen är mycket, mycket högre, den är nästan dubbelt högre brutto. Men sedan kommer det mycket högre skatt och så kommer det vissa andra förmåner bort som lagtingsledamöterna har, så det skiljer sist och slutligen väldigt lite, och det är ett ganska talande exempel, om vi skall ta dem som vi kan greppa här i salen. Vår progressiva skatt har också många nackdelar, den uppmuntrar inte till arbete i lika stor utsträckning som t.ex. platt skatt, då man från början vet att om jag engagerar mig, jobbar mera, utbildar mig högre osv., så får jag högre lön jämfört med den situation jag har i dag osv. Den här diskussionen kan lätt utvecklas, men jag tycker i alla fall att när man konstruerar ett avdrag vars mening är att återföra inbetalda skattepengar, så kan man inte ytterligare missgynna dem som verkligen har förtjänat ihop, de som verkligen tar det stora ansvaret för att dem som har det lite svårt skall kunna ha en lite lägre skatt och kunna röra sig på sin inkomst. Man måste ändå komma ihåg att det är så det fungerar med den progressiva statsskatten.

     

    När det gäller avdraget sade jag tidigare, talman, att man kunde fundera på en sådan variant att man kunde ha procenten flytande och jag vill ytterligare förbättra min idé; jag har fått ganska bra respons på förslaget – hårt tryck från fältet, som man brukar säga! – och jag skulle vilja att finansutskottet funderar på att man kunde ha en procent, inte mellan 0 och 20 utan den skall vara minst 5 eller 3 och högst, typ 20. När den ändrar mellan åren borde det också vara en begränsning hur stor ändringen får vara för att få litet mera stabilitet i finanspolitiken, men jag tycker att det borde vara så att när landskapsregeringen fastställer budgeten skulle man också fastställa avdragsprocenten för nästa år och bedöma vilket behov och vilken möjlighet det finns att ge pengen tillbaka till skattebetalarna. Vi skall vara så ärliga även vi som förespråkar avdraget, att just nu kanske det inte är motiverat ur konsumtionssynpunkt – konsumtionen stiger hela tiden osv. det kanske bara eldar under just nu för tillfället, men det kan finnas tider där landskapskassan är väl fylld men konsumtionen lite går ner och då borde man öka avdraget för att kompensera det och gynna konsumtionen. Därför tycker jag att verktyget borde utformas. Jag ber, som sagt, finansutskottet att titta på det.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att ltl Danne Sundman har en samsyn när det gäller att det skall löna sig att arbeta. Det är ett faktum att vi har ett progressivt system och det finns möjligheter ur ett nordiskt perspektiv att se över skattesystemet; jag talar absolut inte om platt skatt men att se över skattesystemet. Samtidigt lever vi i Norden i ett välfärdssamhälle som innebär en viss solidaritet, från alla, även från den allra ivrigaste högerfalangen. Det visar sig också att de nordiska samhällena står sig mycket väl i konkurrensen; det är bra att leva och bo i Norden och det är bra att arbeta.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Ordet solidaritet betyder för mig att de som har det bra, de som är friska och kan arbeta i ett samhälle har en viss beredskap att ta hand om dem som har det svårt, som är sjuka osv. Solidaritetsbegreppet vill ofta utvidgas till att omfatta även folk som inte egentligen skulle behöva det, man ger kryckor åt folk som redan kan gå och vi kanske köper oss lite väljarunderstöd på det viset att vi utvidgar begreppet att gälla folk som det egentligen inte skulle behöva gälla. Då skapar man en stor offentlig sektor med anledning av det och som i förlängningen blir väldigt dyr. Där är vi nu på Åland och den växer ytterligare i och med budgetdebatten, så jag tycker att i stället för att göra det skall man tänka att det är också solidariskt att ge tillbaka pengarna åt folk, att de själva får besluta vad de gör med sina slantar. Det är också en typ av solidaritet, men för den skull skall vi inte skrota solidaritetssystemen och det sociala skyddsnätet. Det blir lite så att de uppmuntrar till att skapa sina egna kunder s.a.s.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Finanspolitik och skattepolitik är intressanta områden. Det finns ideologiska skiljelinjer och de beslut som fattas påverkar samhället i hög grad. Vi har passat på i diskussionen om kommunalskattebehörigheten och ett eventuellt kommande avdrag till den att lyfta upp innehållet i diskussionen, eftersom behörighetsövertagande av flera skatteområden är väldigt mycket på tapeten nu och det skall tillsättas parlamentariska grupper, så vi tycker att det är ansvarsfullt att föra en innehållsdiskussion. Vi har inte gett ett på förhand bestämt konkret förslag hur vi vill att det här förslaget skall behandlas, men vi ville lyfta in olika element och vi tycker att det är ansvarsfullt att finansutskottet och hela lagtinget diskuterar olika möjligheter och hur de slår i samhället. Det har vi försökt göra och det kommer vi att göra hädanefter också.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag tycker att det är bra att de olika partierna har tankar också kring framtida behörigheter hur det skulle utnyttjas. Det kanske har varit en brist hittills att man inte har haft det i tillräckligt stor utsträckning. Däremot ser inte jag det som ett argument emot att ta över behörighet, att vi kanske inte till 100 procent vet, utan det är så att demokratin kommer att finnas kvar och lagtinget kommer även i framtiden att kunna bryta åsikterna mot varandra och utforma en skattepolitik. Men det är klart att när det gäller opinionsbildning är det roligt för folk att veta hur samhället kan göras bättre med ökad självstyrelsebehörighet, så jag hoppas att den diskussionen fortsätter och att alla tar del i den.

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte att det är bara roligt för ålänningarna att få höra en diskussion om vad man tänker göra med eventuella skattebehörighetsövertaganden, utan jag tror att det de facto nog är ett krav. Även om vi här kan tycka och kanske kan förstå och argumentera för varför verktyget också skulle vara viktigt,  tror jag ändå att den vanlige ålänningen tycker att resultatet av hur man hanterar skatter är det intressanta. Inget parti som har argumenterat för övertagande har lagt fram ett förslag på hur man skall hantera skatterna efter det, och det är dit vi bör komma och vi har tagit våra första inledande steg till den diskussionen genom våra argument i den här framställningen.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Om man får vara lite filosofisk är det så att när Ålands folk väljer sitt lagting kan de aldrig ha fel, det kan aldrig bli fel valresultat. Därför kan heller aldrig lagtingets beslut ytterst bli fel utan det blir alltid rätt, och det kommer det också att bli när man har eventuell skattebehörighet och tar ett beslut hur en lag skall se ut. Jag anser att vi måste tro, även om ltl Mats Perämaa och jag befinner oss i en minoritet, på ålänningarnas förmåga att på sikt åtminstone välja sådana politiker att det vid varje tillfälle blir bättre, att ålänningarna själva bestämmer det här än att man får det som ett dekret från Helsingfors där man har tagit en lag som utgår från helt andra förutsättningar oftast: storskaligt näringsliv osv. än vad vi har här på Åland. Vi måste tro på oss själva och även när det gäller skattebehörig så nog fixar vi det, även om det från tid till annan kan vara en regering som just ltl Mats Perämaa och jag inte stöder.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det gäller inte bara oss utan hela Norden kännetecknas av relativt högskattesamhällen, och det har vi för att vi vill ha en välfärd på väldigt många områden, hög servicenivå. Men det oaktat är det naturligtvis inget självändamål att man från samhällets sida skall taxera medborgarna högre än vad som är absolut nödvändigt. Jag tror att det femprocentiga allmänna avdraget i dagsläget är bra. Och vad vi kan se framöver, även om vi har en ganska pressad budgetekonomi särskilt när det gäller många investeringar de närmaste åren men där får vi också prioritera, tror jag inte att man i det här skedet skall diskutera att införa någon slags glidande skala där man kan pendla mellan olika väsentliga storheter. Eftersom man inte tidigare har klarat ut det utan måste avföra det – 2004 – så är det viktigt att vi åtminstone prövar det nu. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Tiden är ute, säger talmannen, men inte riktigt, det är några månader kvar ännu för Wiklöf på finansministerposten tills valet! Skämt åsido, det är så att jag tror att det skulle vara nyttigt att ha delat ut mera av pengarna tidigare, för problemet med landskapets budget är att man gör av med alla pengar man har, det blir ingenting kvar. Det kommer vi att återkomma till i budgetdebatten, men det är också ett strukturellt fel i självstyrelsen, att varför skulle man inte göra det? Då kommer folk och säger att varför lägger ni på hög. Det är väldigt få som uppskattar det jämfört med att man pytsar ut lite här och lite där. Då skulle det vara bättre att inte ha de här pengarna utan man skulle ha en piska på sig att effektivisera. Ledamoten Lasse Wiklöf sade att alla vill ha välfärd osv. Jo, det tror jag också, men det är inte så att kostnadskurvan och kvalitetskurvan alltid följs åt utan ju mer pengar man pytsar ut desto sämre blir kvaliteten.

     

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Nog tror jag att vi i den här regeringen också förstår vad kostnadseffektivitet är. Men allting svängs inte över en natt, ltl Danne Sundman. Det är ett ganska långsiktigt arbete. Däremot tror jag nu att man skulle försöka med det femprocentiga allmänna avdraget och i stället för att göra så många ad hoc-lösningar som tidigare regeringar har varit tvungna till för att man inte har klarat det faktiskt över tid försöka hålla någon sorts stabil linje och låt nu den infinna sig innan man börjar diskutera glidande skalor. Jag tror att det är viktigt. För övrigt vill jag säga att jag tycker att förslaget om ett schablonavdrag också är mycket intressant att diskutera.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Nej, allting svängs inte på en natt, men på den natten som det försiggår ett val så svängs mycket, det har vi sett i landskapsbudgeten, och det är inte riktigt bra jämfört att man verkligen skulle ha en tight ram och tvingas till effektiv ekonomistyrning och ha tydliga ramar. Det förslag som landskapsregeringen lämnar är ett bra bevis på att ekonomistyrningen inte fungerar och då skulle det vara bättre att inte ha de här pengarna utan ha ett tryck på sig att ge dem tillbaka till folk, där de ju hör hemma. Vi skall komma ihåg att hela flitpengen egentligen inte borde tjäna som underlag för drift utan den borde sparas på hög, ges tillbaka till skattebetalarna eller användas till sådana investeringar som på sikt förbilligar driften, vilket jag sade tidigare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Det är en intressant debatt om det allmänna avdraget och jag har själv alltid varit en förespråkare av det allmänna avdraget. Vi har ofta en debatt, som man var inne på tidigare, att hur skulle vi använda skatteinstrumentet om vi skulle överta mer behörighet. Debatten handlar dock sällan om hur vi kan använda den behörighet vi har. Det här är ett typexempel på hur man kan använda den behörighet vi har, nämligen kommunalskattebehörigheten. Jag har här en vision som sträcker sig mycket längre. När det gäller kommunernas skatteintäkter så handlar det om 65 miljoner euro på årsbasis. Det femprocentiga avdraget gör att man mistar 3,5 miljoner euro som dock kompenseras av landskapet. Tänk då om vi med en något stramare budget i framtiden skulle kunna ha ett avdrag som är betydligt högre än detta. Låt oss säga att vi skulle kompensera 7 miljoner euro och ha ett avdrag på 10 procent; det betyder att vi skulle ha en skattesats som skulle ligga runt 15 i stället för 16,82 procent som den är just nu. Vad vill vi ha på Åland? Jo, vi vill ha tillväxt, vi vill ha inflyttning av kompetenta människor som kan skapa tillväxt i våra företag. Vad är då bättre än om vi kan berätta att vi har en god barndagvård, vi har en god grundskola, vi har en god gymnasialstadieskola och vi har en god äldreomsorg, samtidigt som vi kunde berätta att vi har Nordens absolut lägsta kommunalskatt. Detta är ett instrument som vi kan använda för att göra det åländska samhället attraktivt och i förlängningen få en tillväxt som gynnar alla kategorier.

     

    Jag förstod inte riktigt att en liberal som ltl Sjögren kommer upp med ett förslag som är rent socialistiskt. Det rimmar illa åtminstone med den ideologi som jag uppfattar att liberalismen står för.

     

    Jag kommer att återkomma till denna fråga i samband med budgetdebatten. Vi har en kommunal del när det gäller samfundsskatten; skulle vi vilja använda den och ha politiskt mod så skulle vi kunna göra det, och göra det åländska samhället ännu attraktivare.

     

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Inledningsvis noterar jag att näringsansvarige säger att om vi hade en litet stramare budget kunde man göra mera och då betyder det de facto att den här budgeten är motsatsen till stram. Det noterar jag bara inledningsvis!

     

    När det gäller kommnalskattebehörigheten är det helt korrekt att om vi kunde gå ut och säga att vi har en låg kommunalskatt så är det en fördel med tanke på inflyttning. Visst är det på det viset. Nu agerar vi de facto på det viset att vi inte ger kommunerna en möjlighet att själva bestämma över en lägre kommunalskatt, tvärtom, det sätt som landskapsregeringen nu agerar via budget med att man inte har transfereringarna i skick på den nivå som kommunerna är värda att ha den på leder till att det är ett tryck från kommunen att höja kommunalskatten, men så delar man ut då – rättvist eller inte, kanske det är rättvist – pengar genom det allmänna avdraget på det här sättet. Varför inte ordna relationerna mellan landskapet och kommunerna så att kommunerna själva kunde ha en möjlighet att konkurrera med varandra också om kommunalskatten. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Ltl Mats Perämaa är lite motsägelsefull i sitt uttalande. Det är inte bara kompensationen för det allmänna skatteavdraget som vi ger till kommunerna utan har ltl Mats Perämaa läst budgeten så har han sett att vi också skapar utrymme med flera miljoner euro - som ledamoten Lasse Wiklöf kommer att redogöra för – för att kunna behålla den grundläggande servicen. Jag vill också påminna ltl Mats Perämaa om att när landskapet övertog ÅHS-avgifterna och finansierade ÅHS gavs det ett utrymme för kommunerna att sänka skatterna med 1,5 procent. Men vad gjorde kommunerna? – teckna in det i ny konsumtion! Det som ltl Mats Perämaa förespråkar gjordes en gång, men det fungerade inte. Jag tror att det var en eller två kommuner som sänkte med 0,25 och 0,5 procent, men man tog inte chansen då på nittiotalet när det här överfördes till landskapet. Då tycker jag att det här är ett bättre sätt att sänka skatterna för invånarna. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag hör att näringsansvarige knappt vill jag ge kommunerna någon roll alls i att fundera/reflektera över hur dess invånare skall kunna ha det i framtiden. Med de här tankarna vill man själv härifrån landskapsborgen mer och mer styra den kommunala skattepolitiken. Huruvida ÅHS-avgiften ledde till de sänkningar av kommunalskatten som kanske avsågs kan jag inte ha en åsikt om i det här skedet därför att lagtinget har här hela tiden också gett nya pålagor till kommunerna som har kostat pengar. Det kan bero på det också varför inte kommunerna i det skedet kunde sänka sina skatter. Men långsiktigt borde man jobba på det viset att kommunerna skulle ha en roll i det här, kanske kunna sänka sina skatter. Det här ger inte kommunerna den roll som jag önskar att kommunerna kunde ha i planerandet av verksamheter.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade tidigare ger vi ekonomiskt utrymme till kommunen att bestämma om sin service till medborgarna, och det står jag fast vid. Det fanns en sak som jag glömde bort i mitt anförande som också är ideologiskt viktig: om vi sänker skatterna för medborgarna så ger vi dem större valfrihet att bestämma över sina pengar i stället för att vi från landskapet skall styra över den enskilda individen. Det är viktigt vid en frisinnad ideologi, som jag trodde att stod liberalerna nära, men så kanske det inte är.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag tror att ledamoten Jörgen Strand och jag i mångt och mycket är överens om att vi skall öppna självstyrelsens verktygsbox och där titta vad det finns för verktyg, hur vi kan använda dem som finns på bästa sätt och framför allt vilka som saknas. När vi på det här viset konstruerar ett nytt verktyg av de verktyg vi redan har, som nu är fallet, borde vi tänka över så att funktionen blir så bra som möjligt och därför har jag föreslagit att man skulle ha en buffert inom vilken regeringen kan få besluta om att ge avdraget. Det skulle vara intressant att höra ledamoten Jörgen Strands syn på just det att ha ett litet mer utvecklat allmänt avdrag och en möjlighet för regeringen att från tid till annan öka eller minska det allmänna avdraget.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte man behöver göra det i samband med föreliggande lagstiftning därför att det är så enkelt att ändra den, att höja avdraget. Vi vet att skattebehörighet är sådant som är medborgarna tillgodo så går alltid att rätta till retroaktivt. Däremot har jag ingenting emot om utskottet skriver att man skulle kunna ha ett större allmänt avdrag för att göra det åländska samhället ännu attraktivare än vad det är. Tänk vilken vision vi kunde ha tillsammans om ekonomin skulle utveckla sig med vissa reformer så att vi har ett utrymme för att sänka kommunalskatten kanske reellt till under 10 procent! Det skulle vara fantastiskt, då skulle vi använda självstyrelsen till vad den är värd.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jo, ledamoten Strand och jag kunde ha haft fantastiska visioner tillsammans!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag får säga precis som ltl Danne Sundman sade att jag sällar mig ganska mycket till det som ledamoten Strand sade. Men jag kan säga att ltl Anders Eriksson via Ålands Framtid efterlyste en skattedebatt om kommunalskatten. Nu är det bra att ledamoten Strand tycker samma sak. Jag efterlyste i mitt anförande en långsiktighet i relationerna mellan kommunerna och landskapsregeringen och det välkomnar en skattedebatt på riktigt här. Nu är vi inne på en skattedebatt via det allmänna avdraget och man kanske borde ha en speciell diskussion runt möjligheterna i stället för att man halkar in på sidospår, så det blir lite korthugget.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Man kan ha många åsikter och det kommer säkert att bli många skattedebatter, inte minst på torsdag på initiativ av Ålands Framtid. Det kommer också att tillsättas en parlamentarisk grupp och med anledning av det blir det säkert en skattedebatt i vårt samhälle. Men det vill jag säga, att det är inte bara ledamoten Strand som anser att det femprocentiga avdraget är långsiktigt utan vi ser möjlighet att hålla det i en långsiktig finanspolitik. Men om vi vidtar åtgärder som aviseras i budgeten i allmänna motiveringen att hitta andra strukturer för att ge samhällsservicen inom kommunala, inom mitt eget område när det gäller näringslivsorganisationerna och ytterligare saker som vi kan göra, skapar vi då ett utrymme som kan göra det åländska samhället ännu attraktivare så tror jag inte att någon i regeringen har någonting emot det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Vi kanske hamnar lite på sidan av skatteavdraget, men ledamoten Strand tog upp att Åland kunde vara ett attraktivt och bra samhälle med bra barnomsorg, skola och utbildning samt låg skatt. Det skulle vara bra för tillväxt osv. Det är dock så att den skattefinansierade välfärden, som är den nordiska modellen, inte är ett borgerligt påfund utan den är faktiskt född ur socialdemokratin.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Liberalerna sällar sig till skaran som anser att det finns åtskilligt att göra när det gäller att utveckla självstyrelsen inom den behörighet vi redan har i dag.

     

    Jag tycker att näringsansvarigas inställning till mitt resonerande inlägg i debatten är direkt osympatiskt. Jag kallas för socialist, men jag vill ändå ännu en gång dra paralleller till Helsingfors och Stockholm: en helborgerlig regering i Sverige sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare. Effekterna av ett schablonavdrag kan ge ringeffekter i samhällsekonomin. Pengarna verkar i samhället och det gynnar företagarna.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte om det har gått ltl Katrin Sjögren förbi, men vi sänker faktiskt skatten åt alla, även låg- och medelinkomsttagare. Ltl Katrin Sjögren är ute efter en annan fördelningspolitik här som går mer åt vänsterhållet, medan jag vill ha kvar incitamentet att stimulera människor att jobba mer, och det tycker jag man får genom det här sättet att lagstifta.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag förde ett socialliberalistiskt resonemang och näringsansvariga för en konservativ högerpolitik. Men visst är det intressant här i debatten, jag tror inte att incitamentet att få folk att jobba mera är så starkt i förslaget om det allmänna avdraget! Det är väldigt få människor som kan styra över sin egen arbetstid;  om man är bankfunktionär, försäljare, städare, lärare och jobbar full tid så är det väldigt svårt att styra över sin egen arbetstid och jobba mera för att på det viset höja sin egen inkomst.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Vi har lite olika syn på detta. Ltl Katrin Sjögren sade själv att hon var mer socialliberal, men jag tycker att ltl Katrin Sjögren går ännu längre till vänster. Däremot kanske jag står mer åt det nyliberala hållet, men det intressanta är att när man följer samhällsdebatten här på Åland så har det varit bland unga liberaler en syn som sammanfaller ganska bra med min egen, så jag tror att det finns också inom liberalerna olika syn på denna fråga. Men grundincitamentet för mig är att det skall löna sig att arbeta, det skall löna sig att jobba mer och förtjäna bättre, då har vi en morot för både mer arbete och företagande – det är det som jag vill ha i motsats till liberalen Sjögren.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Landskapsregeringens framställning om ny lagstiftning om skydd för det maritima kulturarvet. (FR 2/2006-2007).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Fru talman!

    En revidering av den s.k. dyklagen har varit aktuell under en lång tid. Den gällande lagen är från 1974 och ansågs redan på nittiotalet ha brister som behövde åtgärdas. Dåvarande landskapsstyrelse överlämnade 1997 en framställning till lagtinget, men den förkastades av kulturutskottet och skickades då tillbaka till landskapsstyrelsen för att återkomma med en ny framställan.

     

    Sedan dess har också justitieombudsmannen granskat en del av det åländska förfarandet kring tillståndsgivning och de dykförbud som landskapsregeringen utfärdat, bl.a. vid s/s Skiftet, ett ångfartyg som var byggt i Åbo och som minsprängdes 1916 och som ligger i Rödhamnsfjärden i Lemland. Även JO ansåg att det fanns brister i den åländska lagstiftningen och dess tillämpning.

     

    Allt detta har legat som en fond och en bakgrund till den framställning till ny dyklag som nu läggs fram och som också har fått ett namn som kanske bättre beskriver innehållet, nämligen landskapslagen om skydd av det maritima kulturarvet.

     

    Landskapsregeringens ambition har varit att skapa en lag som både tar tillvara det maritima kulturarvet och skyddet för dessa, de skeppsvrak som finns på havsbottnarna runt omkring Åland, men som också ger en bra grund för dykningen att utvecklas som näringsgren för att ge en ökad tillgänglighet och ge möjlighet för fler att dyka och besöka de åländska vraken.

     

    Beställningen från landskapsregeringen till lagberedningen har varit en lag som både tillvaratar bevarandeintressena men också dykningens möjligheter att utvecklas som kommersiell näringsgren och ge också långsiktiga tillstånd och verksamhetsförutsättningar.

     

    Personligen trodde jag inledningsvis att det fanns motsättningar mellan bevarande- och exploateringsintressen, vilket kan vara vanligt i fråga om fornminnen. Men jag tycker mig ha upptäckt under resans gång att intresset att bevara och skydda det maritima kulturarvet delas av båda grupper. Väl bibehållna vrak är nämligen mer intressanta att besöka och dyka på, så det här är positivt.

     

    Behovet av en revidering av lagen finns både i relation till grundlagen från 2000 om rörelsefrihet och allemansrätt. Dessa regler gäller även under vatten, vilket gör att begränsningar för människors rörelsefrihet under vatten inte skall ske, såvida inte starka skäl föreligger. Inskränkningar i dessa rättigheter skall i så fall regleras i lag.

     

    FN har också konventioner som har trätt i kraft sedan lagen togs i bruk och som påverkar skyddet av arkeologiska och historiska fynd i havet. Vi har även nordiska överenskommelser om hållbar utveckling gällande kulturarvsturismen och Östersjön har också klassats som ett PSSA-område.

     

    Landskapsregeringen föreslår nu ett ökat skydd i form av ett mer utvidgat skydd, alltså det gäller inte bara vrak som är minst 100 år gamla, utan även vrakdelar och andra sjöanläggningar som är av kulturhistoriskt intressant värde, som broar, hamnar, krängkistor osv.

     

    Vi har också sett ett behov av att få in mer uppdaterad information om vrakens kondition och huruvida delar t.ex. har försvunnit för vrak. Det är väldigt viktigt att man har en bra kontakt mellan landskapsregeringens museibyrå och dykbolagen för att få fram den här informationen, för det är dykarna som vistas nere vid vraken och det är de som i stort sett har den mest aktuella informationen om vrakens skick och om någon plundring skulle ha skett.

     

    Behov av revidering av lagen finns också av tekniska grunder på grund av att utvecklingen har gått framåt inom dyktekniken; där finns andra möjligheter att dyka med annat än luft och syrgas. Man behöver också anpassa åldersgränserna till mer internationella regler som också är i paritet med våra närområden.

     

    Man har sagt att Åland har den strängaste lagstiftningen för fredning av skeppsvrak i Norden. Åländska vrak är också av den anledningen bättre bevarade än i många andra nordiska vatten. Åland har många vrak på grund av en svårnavigerad skärgård och det finns i dag antecknat hundratals olika exempel i museibyråns register. Av de 400 vrak som är antecknade är ett fyrtiotal intressanta att dyka på, enligt dyknäringen. Av dessa 40 är det kanske 15 som i dagsläget beskrivs som tillräckligt attraktiva för kommersiell dykning.

     

    Det som är strängare på Åland än i andra närområden är vårt krav på tillstånd för dykning och på rapportering. Det är som sagt en väldig nytta för myndigheten att dykarna och dykbolagen regelbundet rapporter om vrakens skick och att det finns en bra dialog och samverkan däremellan.

     

    Kommersiell dykning anses också ha stor potential för Turist-Åland. I den här lagen föreslår landskapsregeringen att vi förbättrar och snabbar upp tillståndsgivningen för de kommersiella dykbolagen så att det beviljas femåriga tillstånd för turistisk verksamhet. Landskapsregeringen har redan i år delegerat tillståndsgivningen för dyktillstånd från ministernivå till museibyrån.

     

    Tillstånd behövs inte när det gäller dykning och dykarbete i samband med byggnadsarbete i vatten, inte heller för fortbildning för professionella räddningsdykare, dykningar vid fiskodlingsanläggningar, för tjänsteuppgifter, för statlig eller landskapets forskning eller för polisens behov eller vid räddningssituationer. Man beviljar tillstånd för dels enskilda personer, för grupper och för kommersiella ändamål. De enskilda personer som får dyktillstånd skall vara förtrogna med dykning, de skall ha den rätta åldern och de skall känna till de bestämmelser som finns kring dykningen. I det kommersiella tillståndet ges bolaget en särskild fullmakt att ansvara även för icke-namngivna personer vid dykutflykter. Bolagen som jobbar med dykning och tar ut dykturister skall förstås ha näringsrätt i landskapet.

     

    Åldersgränsen för dyktillstånd föreslås också sänkas från nuvarande 16 år till 15 år i enlighet med internationella dykutbildningar och deras krav på ålder. Vi föreslår också att en tolvåring kan få börja pröva att sportdyka med målsman till maximalt 18 meters djup. Här har vi varit noga med att diskutera också med hälsovård och läkare kring en tolvårings möjligheter att kunna dyka och man hävdar då att det inte skall föreligga några hinder, såvida att tolvåringen har genomgått läkarkontroll.

     

    På de ställen som det finns anledning att utfärda dykförbud skall det, som sagt, också vara reglerat i lag. Det som ansetts vara tillräcklig anledning att utfärda ett dykförbud är med hänsyn till avlidna och om platsen på något sätt är förenad med livsfara. Vi har i dagsläget på Åland en plats där dykförbud är utfärdat, nämligen Önningebyviken, som har varit en ammunitionsdumpningsplats; där får man inte dyka och det finns också två vrak som är belagda med begränsade dyktillstånd. Det är Hindenburg och Gävle, där ägandeintressen och statligt ägande – den tyska staten – har krävt att antalet dykningar skall vara begränsade.

     

    Det finns också nuförtiden en annan möjlighet än 1974 vad gäller uppsökning och undersökning av vrak. Där kräver inte landskapsregeringen något tillstånd men däremot en anmälningsplikt så att man vet om någon är ute för att hitta nya vrak och, om man hittar dem, att man rapporterar detta till landskapsregeringen. Det här är bra eftersom museibyrån har ett ansvar att ta tillvara det maritima kulturarvet och att samla den kunskap man har om det på en samma plats.

     

    Vi har också fört diskussioner kring om man kunde införa en typ av fadderverksamhet bland dykbolagen och dykföreningarna, att de skulle få i uppdrag att ha ett särskilt ansvar för vissa vrak och att regelbundet besöka dem och övervaka dem samt rapportera om någonting har skett med vraken till museibyrån.

     

    Det är också viktigt att någon övervakar att lagen efterföljs. Det har funnits en praxis sedan 1995 att gränsbevakningen tillser och kontrollerar detta med dykning och dyktillstånd. Det här finns inte reglerat i någon förordning och det behöver man reglera i nästa överenskommelseförordning kring gränsbevakningen, och den är nu under diskussion.

     

    Jag vill avslutningsvis säga att det finns en spännande värld under vattnet. Det finns ett stort intresse för dykning i våra närområden, vilket gör att det kunde gå att locka många, många fler dykare till Åland och till de attraktiva vrak som finns. Det finns en viktig kunskap i det som ligger där på havsbottnen om vår historia, om våra närområdens historia, om skeppskonstruktion och förstås om många mänskliga öden. Dykningen och det maritima kulturarvet är en del i att profilera Åland som en intressant sjöfartsregion och dyklagen ser vi som en del i dessa strävanden.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill först tacka för en utförlig och initierad presentation av framställningen. Lagtinget fick ett bra grepp om vad det handlar om. Från Ålands Framtids sida ställer vi givetvis upp på skyddet av det maritima kulturarvet, likaväl som kulturarvet i övrigt.  Minister Gunell uppehöll sig ganska mycket i sin presentation runt dykturismen och det är en viktig del av den åländska turismen som kan bli ännu viktigare. Hon pratade om att det är viktigt att man har ett samförstånd mellan de båda intressena. Det samförståndet hade kanske tyvärr inte funnits alla gånger; åtminstone tidigare har det varit ganska mycket konflikter runt bevarandet och möjligheten att dyka. På vilket sätt kommer man från den konflikten med den här framställningen, det har jag inte riktigt lyckats läsa mig till?

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag började mitt anförande med att tiderna har förändrats på den punkten. Jag trodde också för min del att det fanns en stark motsättning mellan bevarandeintressen och dyknäringen. Men det visar sig att det inte är så utan att det finns ett intresse från båda sidor om att det finns fina vrak att dyka på; det gynnar dyknäringen i ett längre perspektiv. Och om vi nu tittar bakåt i tiden så har det hänt en hel del; där har också varit en JO-anmälan som t.ex finns ett sådant resultat att landskapsregeringen tog bort dykförbudet på s/s Skiftet, vilket jag tror att uppskattades.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det är förstås så att när det gäller att dyka vid spännande vrak blir det inte så speciellt spännande om alltmera delar från vraket försvinner för varje gång man är nere, så jag tror att det inte behöver vara en konflikt mellan bevarande av vrak och dykningen. Jag är väldigt tillfreds med om de konflikthärdar som har funnits tidigare har överbryggts. Jag ser det som viktigt i den åländska turismstrategin att vi inte på något sätt skapar hinder för dykturismen, för det är en viktig säsongförlängare i båda delar och jag hoppas att man i det berörda utskottet också kan höra representanter för dykturismen så att man får helheten klar för sig. Men, än en gång, tack för en bra presentation!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag kan förstås inte svara för alla dykare och hela dyknäringen, men min uppfattning är att man anser att det behöver finnas en bra dialog mellan museibyrån, myndigheten, och de som är aktiva. Dels behöver museibyrån få den information som dykarna har med sig; det är de som tittar till vraken, det är de som är där nere och det finns också förstås ett behov hos dykarna av att hanteringen av dykärenden, tillståndsgivning och sådant fungerar smidigt. På det sättet tycker jag att lagframställningen gör att intressena sammanfogas och att man förbättrar både hantering, långsiktighet osv. för dyknäringen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Herr talman!

    Det är som sagt en efterlängtad framställning om en förändring som vi får ta del av.  Precis som vi hörde bygger det på de gamla lagarna från 1965, lagen om fornminnen och från 1974, skydd av skeppsvrak. Det är också sant att man kan se den tvådelad: det enda handlar om att bevara, skydda det maritima kulturarvet och det är alltså alla vrak som ligger i våra vatten. Det har alltid funnits gott om vrak runt Åland eftersom det alltid har varit mycket trafik, och det är inte alltid lätt att navigera, åtminstone inte förr i världen, så därför har det blivit många vrak. Dessutom vet vi att Östersjöns brackvatten, alltså den låga salthalten gör att vraken överlever, bevaras, längre tid i våra vatten än på många andra ställen ute i stora världshaven. Där förstörs de mycket tidigare. Det här är naturligtvis en fördel, tycker jag också och när det gäller den första delen som handlar om skydd av skeppsvraken eller av det maritima kulturarvet tycker jag att det inte är någonting i texten som på något sätt talar emot vad centern tycker, utan, tvärtom, det här är helt enligt vad vi har diskuterat.

     

    Det är också bra att respekten för de drunknade som finns på olika vrak är medtagen, att också det finns skyddat i den nya lagstiftningen.

     

    Jag tycker också att det är värt för utskottet att man sedan också tittar på vilket sätt man skall sköta övervakningen. Det är viktigt att den görs. Vi vet att det är väldigt lätt att dyka ner och ta med sig någonting och så försvinner de för alltid.

     

    Den andra delen som handlar om möjligheterna till den kommersiella dykverksamheten är också en mycket viktig del. Jag anser att den är så pass viktig att jag hoppas att kulturutskottet – nu är ingen här från kulturutskottet utom en vicetalman som inte lyssnar – skulle begära utlåtande av näringsutskottet. Jag tycker att det är så mycket näringsverksamhet i lagframställningen så att det absolut borde vara med. Det talas om dykturism och det är sant att det är många dykare som är intresserade av de befintliga skeppsvraken, men jag vill också slå ett slag för möjligheten att skapa en dykpark, en marin dykpark. Det är någonting som vi har diskuterat för många år sedan i landskapsregeringen och jag vill fortfarande hävda att jag tror att en dykpark under kontrollerade former skulle ge ett bra tillskott till dykturismen på Åland och det betyder till hela turismen på Åland. Då vet vi att det handlar om att man sänker olika objekt, det kan vara båtar, det kan vara bilar, det kan vara flygplan, det kan vara vad som helst som man tillåts dyka i. Det kan fast vara hus, bara man sänker det på ett miljövänligt sätt – det är ju det som har diskuterats. Vi hade en gång för länge sedan en diskussion om detta och då satte sig miljöbyrån emot för man bedömde att det här skulle bli väldigt svårt att få sanerat innan man sänker det, men jag tror att det finns många möjligheter att göra detta. Jag har också fått information om att man t.ex. på Malta i dag har anlagt en dykpark med olika objekt som man har sänkt. Man har fått bra stöd från EU för det – detta är en verksamhet som kan stöda av EU – man har också på Malta bestämt att det alltid måste finnas någon närvarande av lokalbefolkningen när man ger dyktillstånd, också någonting som jag hoppas att man i kulturutskottet funderar på. Nu talar man i lagen om åländska utbildade dykledare,  man kan tänka sig någonting som heter dykguider och jag tror att det här skulle behöva utvecklas och det hoppas jag att utskottet kommer att titta på. Som sagt, det finns oändliga möjligheter att göra dykturismen intressant om man hjälper till lite.

     

    Det är också viktigt att lagen nu faktiskt blir utformad så att man får en bra dialog mellan dykarna och museibyrån. Vi vet att där har det brustit. Vi vet att det har varit problem och jag har hört dykare säga att vi kommer aldrig att berätta om nya fynd som vi hittar, vi kommer aldrig att berätta om det till museibyrån därför att då får vi aldrig gå ner igen, för det blir så invecklat också byråkratiskt. Man måste få bort de problemen och det är det som jag känner att lagen kanske skall hjälpa till med och som jag hoppas att man i utskottet också tar till sig.

     

    Jag hoppas också att utskottet tittar på vad utvidgningen kommer att innebära. Det är kanske också någonting som näringsutskottet skall titta på, dvs. att man utvidgar det till alla bryggor, broar, krängningsplatser osv.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!  Vi skall givetvis nogsamt utreda de frågeställningar som tas upp här i remissen. En sak intresserar också mig speciellt som ltl Gun Carlson tog upp, nämligen detta med dykpark. Vi har från Obunden Samlings sida motionerat om det. Jag var tyvärr ute en sväng precis när ltl Gun Carlson pratade om det. Min begäran om förtydligande skulle vara det att är det någonting speciellt i lagen som ledamoten tror att vi borde titta extra på med anledning av en eventuell framtida dykpark eller går det s.a.s. in under samma paragrafer som i övrigt reglerar dykningen?

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Jag har inte hittat någonting som skulle förbjuda det, men jag tycker ändå att det är bra om man i kulturutskottet faktiskt tar upp det, liksom också i näringsutskottet, eftersom jag bad att kulturutskottet skulle begära utlåtande av näringsutskottet, om det finns hinder. Jag ser inga hinder, men man bör kanske tänka igenom det och faktiskt klarlägga det. Jag tror på att det här skulle kunna ge Åland ett nytt besöksmål, om jag förkortar mig.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Dykpark har också diskuterats och nämnts under resans gång även i landskapsregeringen. Det är så att lagen, vad vi ser, ställer inga hinder för ett sådant arrangemang. Däremot kanske vi inte kan svara för om det finns annan lagstiftning, t.ex. miljölagstiftning som reglerar det på något annat sätt. Däremot hoppas jag att det inte var ltl Gun Carlsons signal till landskapsregeringen att det här är någonting för landskapsregeringen att verkställa, utan jag hoppas i så fall att en dykpark skulle vara ett privat initiativ.

     

    Vad gäller hanteringen av tilltåndsgivning och sådant på museibyrån så är man från deras sida också helt tillfreds med lagstiftningen för att få en uppsnabbad hantering och en minskad byråkrati.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Nej, jag har inte tänkt att det är landskapsregeringen som skulle anlägga en dykpark. Men jag anser att lagen skall ge möjligheter att göra det. Det tycker jag är viktigt. Jag tycker också att man behöver utreda hur Malta har fått igenom sitt, för allt det man anförde där lät väldigt intressant. Jag tror inte att miljölagstiftningen förbjuder det; det gäller bara att se till att de objekt man eventuellt sänker är icke-miljöfarliga. Jag tycker också att det är viktigt, när det gäller landskapsregeringens möjlighet att ge tillstånd, att man också beaktar hur näringsrätten skall handläggas. Tillsvidare har det inte krävts någon näringsrätt för att få dyktillstånd. Vem som helst från Sverige eller Finland får komma hit och få kommersiella dyktillstånd utan näringsrätt.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är bra att kulturutskottet diskuterar också med näringsutskottet eftersom det har funnits en vilja från landskapsregeringens sida att öppna dörren här för dyknäringen att utvecklas. Vi tillstyrker att där finns en potential och någonting som kan hanteras på ett bra sätt, så jag tror att vi är överens om den saken. Vad gäller kommersiell verksamhet i landskapet Åland så krävs näringsrätt, även vad gäller dykbolag.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det är dock bra om man även från landskapsregeringen är överens om att den här lagframställningen skall ge dessa möjligheter till att anlägga dykparker men också att underlätta för kommersiella bolag att dyka på befintliga vrak. Vi verkar vara överens i den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag hör också till dem som är lite nyfiken på en framtida dykpark och jag tror att vi satt i samma landskapsstyrelse när det för många år sedan var aktuellt. Jag har en känsla av att tiden har arbetat för det här. Då när det kom var det ganska främmande och det var, precis som sades, från miljösidan ganska starka reaktioner. Jag skall inte svära på det, men jag tror inte att någon miljölag direkt säger emot utan det var lite psykologiskt också, det kändes lite att man stjälper saker som man inte vill ha i havet osv. Det handlar om att det måste vara väldigt rengjorda saker och det finns, som sagt, flera dykparker i dag i världen och det tror jag talar för att varför inte en på Åland också i framtiden.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det var trevligt att höra, för det är precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade, att det blev ett våldsamt ramaskri från miljöavdelningen. Jag minns inte vem av oss som ansvarade för miljön eller kulturen eftersom vi har suttit på båda, men det blev i alla fall kollisioner där, det var helt stört omöjligt, absolut omöjligt att sänka ett fartyg. Jag tror också att detta har ändrat, man har insett att det här kan faktiskt bli en turistattraktion, och vi är ju så angelägna om att få olika besöksmål och jag upprepar igen att det här skulle kunna bli ett mycket bra besöksmål någonstans på Åland.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman!

    Det är bra att framställningen om skydd av det maritima kulturarvet nu kommer till lagtinget. Det har såvitt jag har förstått under årens lopp varit mycket svårt att få till stånd en ny dyklag, men kulturminister Camilla Gunell visar igen handlingskraft och att hon kan få saker och ting att hända.

     

    Det är alltså viktigt att lagen godkänns av lagtinget eftersom nuvarande lag är från 1974 och är väldigt ålderdomlig. Behovet av ett förnyat regelverk är nödvändigt, inte bara för att möta den internationella lagstiftningen som finns på det här området. Det har också hänt mycket inom dykningen sedan sjuttiotalet; om man bara tar den tekniska utvecklingen gällande dykning så kan man beröra det faktum att i början av åttiotalet kunde en sportdykare gå ner till ca 40 meters djup, i dag kan man som rutinerad dykare gå ner till djup på 75-80 meter utan större problem, ja, även ner till 100 meter. Och den här tekniska utvecklingen gör att man hittar nya vrak och att tidigare helt orörda områden på havets botten har blivit mer tillgängliga.

     

    År 2002 fanns det på museibyrån 487 vrak registrerade med exakt vrakposition. I dag finns det ungefär 500 kända vrak i våra vatten, vrak som man känner till den exakta positionen av. Varje år registreras mellan fyra-fem nya vrak som man inte tidigare har känt till, och det är mycket tack vare sportdykare som inrapporterar de nya fynden till museibyrån, men det finns mera vrak som den nya lagen om det maritima kulturarvet nu kommer att skydda. Det är t.ex. mer än 100 år gamla anläggningslämningar som broar, hamnar, pålspärrar som t.ex. finns vid Kastelholms slott, bryggor och krängkistor från Ålands tidigare stora och omfattande varvsverksamhet.

     

    Man måste också komma ihåg att det maritima kulturarvet utsätts för kontinuerliga hot i fråga om erosioner, isar och så den livligt av passagerarfartygen trafikerade skärgården som därmed skapar vågrörelser och sedan förstås också negativ påverkan som sker av människan. Det kan vara trålare eller trålarankare och annat som fastnar i vraken och det kan vara dykare som tar med sig souvenirer. Tack vare den tekniska utvecklingen har man dock kunnat dokumentera, filma och fotografera under vattnet. Under de senaste 15-20 åren har bl.a. de åländska sportdykarna gjort detta, vilket är till nytta inte bara för museifolk och forskningsändamål men också för alla som vill ta del av den intressanta undervattensvärld som finns runt om oss, men som inte alltför många kan dyka ner i.

     

    Åland är attraktivt som dykdestination och blir alltmer populärt. På Åland kan man garantera vrakdykning. Vi har i regel bättre sikt i vattnen än vad de har i de närliggande områdena i Stockholms och Åbolands skärgård. Vi har dessutom varit relativt förskonade från vrakplundringar. Dyker man på åländska vrak så kan man fortfarande se mässingsventiler, skeppsklockor och andra lösa föremål, och det är mycket ovanligt på andra ställen. Jag tycker att vi också skall ge en eloge till de ansvarstagande sportdykare samt dykföretagare som värnar om det kulturarv som finns i våra vatten. De kommersiella dykbolagen har länge efterfrågat en ny dyklag och som jag har uppfattat det hela har deras åsikter i stort sett beaktats i framställningen. Framställningen stöder dykbolagens verksamhet och ger dem raka och långsiktiga besked om vad som gäller. Även om verksamheten regleras så ges goda möjligheter att utveckla dykföretagandet på Åland. Dykning är ett av de områden som kunde vidare utvecklas för att förstärka besöksnäringen och det finns en stor marknad. I Europa finns ungefär 2 miljoner dykare. Därför instämmer jag med ltl Gun Carlson att näringsutskottet också kunde få ge sitt utlåtande rörande den här framställningen.

     

    När det gäller människor som funnit sin grav i havet och blivit kvar på förlista fartyg är det viktigt att det finns en tidsbegränsning och den har nu satts till 50 år. Det är rimligt och vi stöder den integritetstiden. Den socialdemokratiska lagtingsgruppen stöder alltså landskapsregeringens framställning och vi hoppas på en positiv behandling i i kulturutskottet och gärna också i näringsutskottet.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Åland med sina tusende öar och skär är en av världens vackraste platser, det vet vi alla. Vad inte alla vet är att i havet mellan de här öarna och skären finns det en fantastisk värld av skeppsvrak och ett världsunikt kulturarv. Det är alltid en balans att bevara kulturarvet och samtidigt kunna visa upp det för sådana som vill se det, för dykare som vill ta del av den del av Åland som är under vattnet. Som har sagts här tidigare är det viktigt att ge dyknäringen verksamhetsförutsättningar och samtidigt bevara detta. Det också i deras intresse att det finns kvar för eftervärlden.

     

    Jag tycker att i stort sett ser förslaget bra ut och vi skall hoppas att det går bättre i kulturutskottet den här gången än vad det gick senast.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 7:

     

    Lagutskottets betänkande nr 15/2005-2006 om ändring av viss trafiklagstiftning i landskapet Åland. (FR 6/2005-2006 samt HM 8, 22, 60 och 75/2004-2005 och 41/2005-2006).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Först föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av vägtrafiklag för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godklänt.

     

    Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av trafikbrottslagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 8:

     

    Lagutskottets betänkande nr 16/2005-2006 angående ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR 7/2005-2006).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för fortsatt enda behandling efter bordläggning ärende nr 9:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2005-2006 angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).

     

    Ärendet är bordlagt dels den 22.9 och den 8.11.2006. Diskussionen fortsätter.

     

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Landskapsregeringens meddelande om miljöhandlingsprogrammet har varit uppe ett flertal gånger och det har förts mycket diskussion i de här frågorna. Jag hör väl till dem som har varit rätt så kritisk till programmet.

     

    Det vill jag säga att det finns många saker i meddelandet som är bra och som man kan omfatta, en person som jag som är intresserad av naturen och även av miljöfrågor, men det finns många, många frågor som man kanske inte är riktigt så där nöjd med. När meddelandet angående miljöhandlingsprogrammet presenterades för Åland 2005-2008 är det nog tveksamt om man från myndighetshåll överhuvudtaget tänkte på konsekvenserna för flera av våra näringar. Det är kanske lite ogenomtänkt och med fog kan man fråga sig om det inte på ett flertal punkter har varit rentav ett misstag. Tyvärr tvingas man konstatera att det inte har tagits notis om olika näringars påpekande i sakfrågorna.

     

    Om förslagen leder till lagstiftning riskerar en hel del närproducerade produkter att försvinna. De lokala producenterna, företagarna, som tidigare har varit duktiga producenter, kan komma att slås ut. Att fortsätta produktioner när man hela tiden måste lägga ner tid och kraft för att försöka förklara för myndigheterna utan att resultatet då kan ändras i vissa sakfrågor! Kanske man alltså kan säga att en del av maten, både den som kommer från havet och den som kommer från landbacken, från våra åkrar, därför i allt högre grad kommer att produceras i Mellan- och Sydeuropa, vilket innebär fler och längre transporter med företrädesvis tunga transporter också.

     

    Är storskalighet och ökade utsläpp av växthusgaser verkligen de åländska myndigheternas vision om ett ekologiskt hållbart samhälle?

     

    Den ekonomiska möjligheten måste alltid finnas kvar, även för de åländska företagarna i en konkurrensutsatt värld, det kan vi väl alla vara överens om, annars blir det begränsningar och tillbakagång, stagnation. Det troliga scenariot för de företag som inte – jag understryker inte – väljer att avveckla verksamheten är att man får flytta verksamheten utomlands.

     

    Vi vet också att LBU-programmet för landsbygdens utveckling diskuteras på Åland och som också har att göra med miljöhandlingsprogrammet.

     

    Social- och miljöutskottet skriver, mycket riktigt, att det t.ex. inte framgår hur en 20 procents minskning av totalbelastningen av kväve och fosfor skall åstadkommas och vad detta kommer att innebära för jordbruksnäringen. Detta är svårgreppbart, och inte jag heller kan ge ett svar på den frågan. Men jag kan ta som ett exempel att för ett antal år, låt oss säga för tio år sedan, ansåg man att man behövde en skördenivå på 30 ton lök på Åland. Men med dagens målsättningar och marknadssituation behöver man ha 50 ton för att kanske kunna få en hyfsad ekonomi i det här. Priset för löken som våra åländska odlare konkurrerar med sätts i länder där man kan lägga på ungefär 150 kilo hektar fosforgödsling och får 60-80 ton skördar, det är inte ovanligt och det är det vi konkurrerar med, det är den verkligheten som man som företagare lever i.

     

    Man kan fråga sig om man då skall dra ner på vår redan tidigare neddragna nivå när man läser om denna 20 procents minskning i miljöhandlingsprogrammet. Det är ett bekymmer.

     

    Jag kanske inte skall förlänga debatten alltför mycket, men tyvärr kanske meddelandet kommer att godkännas och man får väl se hur förordningarna kommer att se ut i framtiden. Det finns mycket att göra där från landskapsregeringens sida. Personligen tror jag att jag själv kommer att gå ut och ta en kopp kaffe när lagtinget klubbar lagförslaget. Jag vill inte ha min signatur under det när det är så här pass ogenomtänkt.

     

    Och sist men inte minst: Hur tänker man när man lägger fram ett sådant här förslag som i praktiken nästan kan omöjliggöra för företagare och arbetstagare att arbeta och vidare i sitt arbete utveckla sin arbetsplats som man vill jobba i, som man kanske älskar på Åland – det hotar att gå om intet.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Bara en kort kommentar. Ltl Anders Englund sade att vi nu går in eventuellt för att godta ett lagförslag. Ett lagförslaget är det inte utan det är ett meddelande från landskapsregeringen där man har angett sina avsikter, social- och miljöutskottet har kommenterat det till vissa delar och haft synpunkter, men för att förändringar skall ske måste det vara ytterligare hanteringar och det är förstås landskapsregeringen/majoriteten som har ett huvudansvar. Men det är inte ett lagförslag som per automatik leder till just det som har föreslagits.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Nej, det här är inte ett lagförslag, men jag sade om meddelandet leder till lagförslag, då är vi mycket illa ute. Det är där som man måste vara verkligen på alerten och kunna titta efter hur det drabbar våra producenter, våra företag, med de förordningar som skall börja tillämpas – och vi vet inte i dag när det här papperet skall lämna lagtinget hur de kommer att se ut.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda är helt riktigt och därför kommer vi att i omröstning föreslå ett klämförslag som anger att landskapsregeringen i det fortsatta arbetet skall iaktta de internationellt godkända och respekterade kriterierna för hur ett samhälle skall utvecklas. I samhällsutvecklingen ingår det miljömässiga, det ekonomiska, det kulturella, det sociala, det demokratiska osv. Alla de här delarna måste beaktas. Om man antar vår kläm måste landskapsregeringen göra just det och då kommer man att bli tvungen att väga in alla olika aspekter innan man går vidare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det här är lite fakta som ltl Anders Englund tar upp som faktiskt kan bli verklighet. Syftet med miljöhandlingsprogrammet är att minska utsläppen och belastningen på miljön, men jag tror att jag nämnde i mitt anförande när vi diskuterade frågan att det kan bli tvärtemot. Detta på grund av att kraven blir så hårda att större delen av jordbrukarna kommer att gå ur miljöhandlingsprogrammen och vinsten blir noll. Det här är någonting som man bör ta i beaktande när man fortsätter behandlingen av programmet. Kanske en liten eftertanke i fortsättningen alltså och att man också beaktar hur förhållandena är i andra regioner.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Jag kan i korthet bara konstatera att ltl Brage Eklund och jag har samma syn på frågorna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Jag kan hålla med tidigare talaren ltl Anders Englund att det finns väldigt många bra saker i miljöhandlingsprogrammet från regeringen. Jag vill ta fasta på de första raderna som finns i programmet, där det står att man strävar till att ha en ekonomisk, ekologisk och socialt hållbar utveckling. Dessa tre olika punkterna är nog lika viktiga för att vi skall ha ett konstruktivt och ett bra samhälle att leva i. Det gäller att ha en balans i dessa frågor. Vad man har upplevt i debatten när betänkandet har diskuterats så framkommer alltför ofta orden att att vi skall ligga på vågens framkant här på Åland och det hörs väldigt bra och vi skall vara ett föredöme, inte bara för våra närregioner utan ibland talar man om att vi skall vara ett föredöme för hela världen. Det är fråga om vi har råd att vara på det sättet och om vi fortsättningsvis kan ha balans mellan dessa tre olika områden. Tittar vi på en av de största föroreningarna och största miljöproblemen vi har: taxfree. Vi har dessa enormt stora färjor som kommer in; i Långnäs stiger det en eller två personer av färjorna. Det är någonting som jag tycker att vi skall arbeta för att vi skall ha kvar och vi skall kämpa för att vi fortsättningsvis skall ha kvar den här biten, men så länge vi har de här punkterna kvar som kan göra att man ifrågasätter vår miljö, så kanske vi skall försöka visa oss väldigt duktiga också på ekonomiska områden och sociala områden, den ekologiska kanske vi inte har bästa förutsättningar för med tanke på hur det ser ut när det gäller taxfree-sjöfarten som vi har här.

     

    Jag har också konstaterat härifrån talarstolen att anledningen till att betänkandet har fördröjts beror inte på ordföranden i social- och miljöutskottet utan det har helt andra anledningar. Man ser nu att det kommer först efter att budgeten är lagd; man har alltså inte i budgeten behövt ta fasta på de löften och de planer som man har satt upp för miljön på Åland. Det ger en ganska tydlig bild. Som jag sade har vi inte från oppositionen i något skede gjort någonting för att fördröja ärendet, men nu kan man konstatera att det är ett år kvar till nyval, så större delen av planerna kommer man inte att kunna genomföra, man kommer inte att hinna göra det och därför slipper man ta ansvar för det som man har satt upp i programmet.

     

    Debatten har varit väldigt spretande, man har haft olika åsikter och olika uppfattningar. Därför borde man diskutera det i ett annat forum, man kunde ha en parlamentariskt tillsatt grupp, liknande kulturdelegationen, man skulle i stället kunna kalla den miljödelegation. Jag har framfört detta tidigare härifrån talarstolen och jag har inte fått någon respons eller svar på det, men nu ser jag att vi har miljöansvariga Harriet Lindeman och jag vet inte om hon är intresserad av att införa någonting sådant här. Jag känner som politiker att när man berörs av de här frågorna engageras man på ett helt annat sätt, men det är för kort tid att sitta några enstaka månader och gå igenom ett sådant här program utan här borde finnas ett forum där intresserade politiker under hela valperioden skulle kunna sitta och försöka påverka, sätta sig in i frågorna och hitta lösningar som alla här i salen kan vara överens om att är bra för Åland.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller att tillsätta en ny delegation för miljön tänker jag varken säga ja eller nej. Jag har lyssnat och skall fundera på det, men vi skall komma ihåg att en hel del delegationer, arbetsgrupper osv. leder inte alla gånger till så väldigt så mycket, så man får vara lite restriktiv i alla fall, det vill jag säga. Vi har också social- och miljöutskottet som är parlamentariskt och som har dessa frågor på sitt bord; arbetssättet kan vara olika, men det behöver inte alltid utgå från ett meddelande eller ett lagförslag, man kan jobba med frågor ganska fritt i ett utskott.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Vi har sett att utskotten är väldigt nerlagda med arbete och att man har många andra frågor att sätta sig in i. Här anser jag att det skulle vara en speciell delegation, precis som vi har inom kulturen tycker jag att här är det lika viktigt att vi skulle ha en delegation som jobbar med de här frågorna och tar fram olika lösningar och olika möjligheter att gå framåt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm, därefter ltl Mats Perämaas förslag till kläm och till sist betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

     

    Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att följande hemställan bifogas betänkandet:

     

    ”att lagtinget hemställer att landskapsregeringen skall iaktta att en hållbar samhällsutveckling innefattar en miljömässig, ekonomisk, social, kulturell samt en demokratisk utveckling.”

     

    Ltl Roger Eriksson: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas klämförslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Roger Eriksson, föreslagit att en hemställan skulle bifogas till betänkande. Detta kallas ltl Mats Perämaas förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för ltl Mats Perämaas förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag ber om öppen omröstning. 

     

    Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

     

    Upprop.

     

    Talmannen: ja, Gun Carlson borta, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson borta, Sune Mattsson: nej, Englund borta, Jan-Erik Mattsson: avstår, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman borta, Boman: nej.

     

    Omröstningen har gett som resultat 14 ja-röster och 11 nej-röster medan 1 ledamot har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

     

    Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras ärende nr 10:

     

    Landskapsregeringens svar med anledning av  ltl Anders Erikssons enkla  fråga om rekryteringen av läkare till den åländska sjukvården. (EF 20/2005-2006).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Läkare utbildade i bl.a. övriga nordiska länder avkrävs numera tre års handledd tjänstgöring i stället för tidigare två för att få läkarlegitimation i Finland, vilket kommer att leda till att läkare drar sig för att söka jobb i Finland.

     

    För Åland är beskedet extra allvarligt till följd av örikets språkliga särställning och det stora antalet ålänningar som skaffar sig läkarutbildning utanför Finlands gränser. Reformen kommer även att få allvarliga följder för rekryteringen av t.ex. svenska läkare till Ålands hälso- och sjukvård.

     

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

     

    Har landskapsregeringen informerats av riksmyndigheterna om de ändrade bestämmelserna för erhållande av läkarlegitimation i Finland för dem som avlagt examen utomlands och hur har landskapsregeringen i så fall agerat för att trygga tillgången i landskapet på svenskspråkiga läkare?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Det här är en fråga som egentligen omspänner två avdelningar, både social- och miljöavdelningen och utbildningsavdelningen. Beslutet på rikshåll har nämligen fattats av undervisningsministeriet. Det är en utbildningsfråga, så man kan konstatera att beslutet har fattats inom utbildningen, men det drabbar social- och miljöavdelningen samt social- och hälsovården, framför allt ÅHS när det gäller Åland.

     

    På frågan om vi har blivit informerade kan jag konstatera att vi i det närmaste blev tagna på sängen. Min första information var faktiskt när jag läste Hufvudstadsbladet och jag tror att det är så de flesta har fått den första informationen. Ingen har överhuvudtaget hört oss i den här frågan utan man har helt ensidigt tagit beslutet utgående från ett EU-direktiv som säger att detta måste omsättas men inte förrän 2007, så Finland har varit betydligt snabbare än man måste vara. Det som jag tycker att är det ”mest bedrövliga” är att man också gör det retroaktivt. När man tog beslutet gjorde man det retroaktivt från 1.1.2006 och det innebär för Ålands del att vi har rikssvenska läkare, inte bara ålänningar, utan faktiskt helt rikssvenska som har valt att göra sin praktiktid här på Åland och som naturligtvis känner sig i det närmaste lurade när de har ingått i ett tvåårigt utbildningspaket som de har trott att har varit tvåårigt och så plötsligt är man i ett treårigt system. Det allvarligaste man har gjort här är att man har en retroaktivitet. Det borde åtminstone ha varit så att man är medveten om att man går in i det nya.

     

    Vad har vi då gjort här? Det här sammanföll väldigt väl med att det var Nordiska rådsmöte; jag hade t.o.m. tänkt gå upp i debatten, men ett antal talare ströks, bl.a. mitt, så på det sättet blev det ingenting av det. Men som känt har man möjlighet att där träffa olika ministrar och tjänstemän inom ministerierna och jag har diskuterat både med riksdagsledamöter och med tjänstemän och minister Liisa Hyssälä om detta och hon kände sig nästan lika tagen på sängen som mig i den här frågan, upptäckte jag. Jag måste nog säga att vi är oerhört besvikna i landskapsregeringen hur den här frågan har skötts från ministeriehåll.

     

    Utbildningsavdelningen kommer naturligtvis att vända sig till undervisningsministeriet i frågan och förstås efterhöra möjligheter till justeringar av tid osv., framför allt ta upp frågeställningen varför det har gått till på det här sättet ur ett åländskt perspektiv och lyfta fram de stora svårigheterna med detta ur ett åländskt perspektiv. Det är klart att det här är en fråga ur ett finlandssvenskt perspektiv också, men framför allt drabbas Åland hårdast. Jag kan inte säga att jag exakt vet, men jag tror att merparten i dag av våra åländska ungdomar som studerar medicin gör det i Sverige eftersom den s.k. svenska utbildningen i Finland i praktiken är väldigt finsk. Om 70 procent studerar allmänt i Sverige så tror jag när det gäller läkarutbildningen att det kan vara ännu större procent som väljer Sverige i dag när man studerar. Det betyder att man skall locka hem dem och det andra betyder att vi faktiskt har lyckats få hit sådana som inte ens har en åländsk anknytning men ändå har valt Åland av olika orsaker, och det är intressant. På det sättet har vi också möjlighet att sedan få dem kvar, så det har varit en viktig möjlighet för ÅHS att få läkare för framtiden och visst är detta oerhört bekymmersamt.

     

    Det svar som jag fick i Köpenhamn var att klandra inte oss, klandra Sverige, som inte följer med i samma takt och då tyckte jag ur ett nordiskt perspektiv att jag tänker varken klandra den ena eller den andra. Vad jag klandrar är att man inte har ett nordiskt samarbete utan man kör liksom detta EU-race som om det skulle vara det livsviktiga fast man samtidigt har kommit överens om att vi skall ha en nordisk gemensam syn på utbildning osv. Det idealiska skulle naturligtvis ha varit att man hade tagit kontakt med Sverige där den största gruppen finns som flyttar mellan länder, Finland och Sverige, åtminstone Svenskfinland och försökt få det här samtidigt i samordnade former, nej, det hände inte utan det här är helt ensidigt!

     

    Jag hoppas att man åtminstone kunde rätta till skrivningen i förordningen om retroaktiviteten.

     

    När det gäller frågan om hur vi skall lyckas rekrytera, så visst är vi delvis bakbunda, åtminstone under en övergångsperiod; så länge Sverige har det här så blir det ett problem hur vi skall rekrytera från svenskt håll och hur vi skall lyckas få svenskspråkiga läkare. Vi får väl bara, som min far brukar säga, sätta i en klinka till och försöka jobba ytterligare för att få läkare trots det här att komma till Åland. Men jag är övertygad om att det blir ett problem. Brevväxlingen mellan landskapsregeringen och ministerierna har inte slutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag noterar att regeringen tar den fråga som jag har velat föra upp på bordet på allvar och är väl insatt i vad som har hänt. När det sägs att man skall klandra Sverige är det de facto så att samma EU-direktiv gäller både i Sverige, Norge, Danmark osv., men det finns övergångsregler som man från finsk sida inte har tagit vara på. Det sägs bl.a. i den svenska läkartidningen så här: ”Det finska undervisningsministeriet har sålt ut det välfungerande noridska läkarsamarbetet till priset av en guldstjärna i kanten och klapp på axeln av EU.” Det skriver finska läkarstuderande i den svenska läkartidningen, och så kan det lite vara. Men det mest allvarliga vid sidan av problematiken för ÅHS är självstyrelselagen, som klart och tydligt i 33 § säger att innan ett ministerium utfärdar föreskrifter som uteslutande gäller landskapet – det gäller inte här – eller som annars har särskild betydelse för landskapet, vilket i hög grad gäller här, skall landskapsregeringens utlåtande i saken inhämtas. Och här har vi igen för femtielfte gången ett exempel på att riksmyndigheterna åsidosätter självstyrelselagen, så min första fråga är: Vad tänker landskapsregeringen göra åt det? När det gäller ÅHS:s problem är det klart att man måste föra upp den här frågan på bordet och försöka få till stånd en lösning, men jag tror att man måste göra det genom att hävda självstyrelselagen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    I det brev som sänds till undervisningsministeriet – jag kan inte svara på exakt hur det formuleras – måste denna fråga påtalas, alltså just hur man har hanterat frågan ur ett självstyrelsepolitiskt system, helt enkelt att det är felaktigt.  Jag fick ett utkast från ÅHS, de vet inte om de skall skicka det direkt till ministeriet eller om det skall gå via landskapsregeringen eller tillsammans, de har inte bestämt sig, men jag vet ändå att de arbetar med den här frågan. Det är självklart att de gör det, för det här är väldigt påtagligt för dem. Där noterar man precis samma sak i det utkast de har. Som sagt, min förhoppning är att man från utbildningsavdelningen kommer att mycket starkt trycka just på att hela ärendet är felaktigt behandlat eftersom man har glömt bort att höra Åland i den här frågan.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Så långt är det sant. Åland är felbehandlat när det gäller detta, men jag tror att minister Lindeman och jag har hållit på lika länge i landskapspolitiken och att igen skicka ett brev – om jag använder uttrycket jag använde förra gången ”för femtielfte gången” – så det tror jag inte heller leder någon vart utan man vet att det kommer ett brev från de åländska myndigheterna som man inte ägnar desto mera uppmärksamhet. Det här är faktiskt att igen åsidosätta självstyrelselagen och självstyrelsesystemet, så därför hoppas jag att landskapsregeringen för upp ärendet på högsta politiska nivå. Att skicka ett brev på tjänstemannaplan tror jag inte leder någon vart.

     

    Utbytet av läkarlegitimationen har faktiskt fortgått sedan 1994 och jag har förstått att man från svensk sida, även dansk, vill försöka hålla systemet kvar, alltså man skall inte sitta och vänta på att Sverige gör samma dumhet som Finland redan har gjort. Det här tänkte jag också ta upp och tala om i Nordiska rådet, men jag hade tyvärr inte möjlighet att få taltur den här gången, men kanske någon annan gång!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Det här behöver inte bara vara ett brev mellan tjänstemän utan det är nog ett brev som skall riktas till undervisningsministeriet med undervisningsministern i spetsen. Är det så att vi får ett brev där man bara gör ett konstaterande, så måste vi ta upp det på högsta nivå hur vi igen, på nytt och på nytt har blivit behandlade i den här frågan på det här felaktiga sättet. När det gäller undantagstillstånd, om Sverige, Norge och Danmark går in för ett annat system, så är nog min bedömning att väljer man den vägen aktivt och säger så, borde nog Finland ta sig en funderare på hela förordningen. Handlar det om ett halvår kan jag förstå att det är svårare att Sverige går in för det om ett halvår att få dem att ändra sig, men om man väljer undantagstillståndet i Norden för övrigt – Norge är utanför – så tycker jag åtminstone personligen att vi måste sträva till att försöka få en ändring till stånd. Detta ur ett nordiskt perspektiv; vi har ju kommit överens om att vi skall ha en gemensam utbildningslinje i Norden och inte på det här sättet.

     

    TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsregeringens förslag till budget för 2007. (FR 3/2006-2007).

     

    Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 20 november. Talmannen påminner samtidigt om att finansmotioner med anledning av budgetförslaget skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 17 november kl. 12.00.

    Antecknas.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 15 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.15.50).