Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Ärade lagtingsledamöter, lagförslaget som landskapsregeringen för fram här idag handlar om förändring av gymnasielagen gällande möjligheterna att kunna validera sina kunskaper och därmed få en bättre möjlighet att göra sig anställningsbar och göra karriär ute i arbetslivet. Lagstiftningen är inte till sitt omfång alltför stor men desto viktigare innehåll.

Att ta till vara kunskaper i vårt samhälle är viktigt, har alltid varit viktigt men blir också ännu viktigare. I ett samhälle där kunskap inte längre enbart kan förmedlas på ett ställe utan kan förvärvas på många olika ställen så krävs att vi förnyar och förbättrar våra system för att ta detta till vara. Det här har också EU tagit fasta på i sina rekommendationer till hur medlemsstaterna ska jobba med den här typen av frågor.

Det förslag som ligger på bordet här idag är ett steg att ytterligare bredda möjligheterna för ålänningarna att få sina kunskaper tillgodoräknade i formella dokument och formella behörigheter.

Lagstiftningen innehåller regelverk som handlar om att man validerar något som kan ses som icke-formell och informell kunskap. Det är sådant som man inte direkt har fått via en utbildningsanstalt, man har inte fått ett betyg eller ett intyg på det. Det handlar om kunskaper som man har förvärvat i arbetslivet, i tredje sektorn eller i ett företag som man har drivit själv. Det är sådant som man kan räkna med att kan vara möjligt att kunna tillgodoräkna sig för att få ut en yrkesexamen eller en del av en yrkesexamen.

Det här ska inte förväxlas med det som lagtinget tog beslut om förra perioden som gällde erkännande av yrkeskvalifikationer. Det handlade om att man kommer med en färdig examen från en medlemsstat och vill ta den examen med sig till en annan medlemsstat. Därmed får man sin examen erkänd i den följande medlemsstaten.

Validering är inte samma sak. Här handlar det om att plocka ihop olika typer av erfarenheter som man har och på det sättet få till en helhet.

Landskapsregeringen har jobbat med det här ett tag för att hitta formerna för det. Enligt EU:s rekommendationer ska detta vara genomfört till år 2018. Vi har ett system som fungerar för den som idag redan är inskriven vid Högskolan på Åland eller vid Ålands gymnasium. Däremot har det varit nästan omöjligt för någon annan att kunna göra det här eftersom vi inte har haft ett regelverk för det.

Under det EU-projekt som gjordes under 2008 fram till 2013 så tittade man på olika modeller för att öppna upp det här för att flera skulle få möjlighet att tillgodoräkna sig den här möjligheten. Utgående från det projektet så lägger vi nu fram det lagförslag som ligger på ert bord idag.

Det bygger på att EU:s rekommendationer tar fasta på att validering i första hand ska erbjudas människor som antingen är arbetslösa, riskerar att hamna i arbetslöshet eller som på annat sätt är i en situation där man vill ta sig vidare och se till att man gör sig mera konkurrenskraftig.

När det gäller den här lagstiftningen har vi valt att koncentrera oss på att ge den här möjligheten till några grupper som jag nu kommer in på. Man ska tillsammans med någon myndighet jobba fram en åtgärdsplan. Det kan handla om att man har varit arbetslös en längre tid eller att man hotas av arbetslöshet. Tillsammans med AMS jobbar man då fram en åtgärdsplan som innehåller validering. Man kan ha drabbats av någonting i arbetslivet som gör att man inte kan fortsätta med sina tidigare arbetsuppgifter. Man kan ha fått en sjukdom som begränsar ens möjlighet eller man har varit med om en olycka. Då är FPA eller försäkringsbolaget med och gör upp en åtgärdsplan. Det kan också handla om att vi tillämpar detta som lagtinget tog ställning till för knappt ett år sedan; integrationslagstiftningen och integrationsplanen. Där hittar man en väg framåt mellan kommunerna och AMS för att göra personen, som är föremål för integrationsplanen, anställningsbar på arbetsmarknaden. Det här är huvudalternativen som vi har. Jag ska återkomma till varför åtgärdsplanen har en viktig funktion för den hänger ihop med finansieringen.

Det finns också ytterligare en grupp som kan ansöka om att bli validerad. Det är var och en av oss här eller någon arbetsgivare som har en anställd som man vill se till att får den formella kompetensen. Då kan också de ansöka om att bli validerade.

Huvudspåret i det här sammanhanget är att man ska ha en åtgärdsplan. Det är åtgärdsplanen som man använder sig av för att få sin validering. Med åtgärdsplanen ingår också en fullmakt och ett åtagande från den här myndigheten att ta på sig ansvaret för att finansiera valideringen. Det varierar rätt kraftigt från fall till fall vad en validering kostar beroende på hur personens bakgrund ser ut. Hur mycket kunskaper ska valideras och vilken typ av kunskaper? I utredningar gjorda i Sverige har man sett att medelkostnaderna för detta för några år sedan var cirka 1 000- 1500 euro. Man har tänkt sig att de kostnaderna ska bäras av den myndighet som är den sändande parten i det här fallet. Går man in för det senare alternativet som vi hade upp, att man vill söka validering själv av någon anledning och att man inte har en åtgärdsplan i bakgrunden, då kommer man att som privatperson eller företagare få stå för kostnaderna själv. Vi vill öppna upp för detta som ett alternativ. Jag poängterar att grundplanen är att finansieringen ska skötas av den sändande myndigheten, den beställande myndigheten i sammanhanget.

Rent formellt så ansöker man att få validering. Man har en åtgärdsplan med sig. Man antas som validand till Ålands gymnasium som sedan sätter igång arbetet med att se till att valideringstillfället görs. Utgående från detta så genomförs det praktiskt också. Man kommer att koppla det till de områden som Ålands gymnasium idag undervisar i. Det måste inte exakt vara en yrkesbenämning som skolan utbildar i, men det ska finnas inom de områden som skolan utbildar i.

När det sedan gäller utbildningar på högre nivå så kommer Högskolan på Åland, som de redan gör idag, att kunna utföra det här för sin del. När det gäller skyddade yrkestitlar och liknande så sköts det från riket.

Med det här förslaget kommer vi att öppna upp en möjlighet att på ett mycket bredare sätt än hittills ta till vara de kunskaper som olika människor har ute i samhället.

När man gjorde projekt validering 2008-2013 kunde man ändå konstatera att i de allra flesta fall där man inleder en validering så slutför man aldrig den därför att man under arbetets gång kom fram till att det är andra vägar man ska gå än att få sina kunskaper validerade. Det kan handla om att man har så pass mycket yrkeskvalifikationer så att man kan få det här arbetet gjort via ett formellt erkännande. Eller det kan handla om att man måste skriva in sig i en skola och se till att få den grundläggande utbildningen för att sedan kunna söka sig vidare. Då kommer man också inom skolan att få räkna sig tillgodo de kunskaper som man bär sig.

Det kommer inte bli speciellt många fall per år i dagsläget. Däremot kommer validering att behövas betydligt mycket mera i framtiden enligt det som både EU och vi har sett i de gjorda utredningarna.

Med detta överlämnar jag det här lagförslaget i lagtingets händer.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ministerns anförande i början blev lite oklart för mig. Ministern nämnde ”tillsammans med någon myndighet”. Finns det idag en klar och tydlig modell för hur vi ska informera de människor som är i behov av en validering? Det finns ju många ute i det privata näringslivet. Hur får vi kontakt med dem?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Huvudlinjen för den som är intresserad av validering, t.ex. en privatperson som anser sig behöva validering eller att man via sin arbetsgivare kommer fram till att man behöver validering, då tar man kontakt med AMS som i första hand tittar på hur man den vägen kan skapa en åtgärdsplan. Visar det sig att man av någon anledning inte skulle hamna innanför de här huvudkriterierna; att man är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, då kan man behöva gå över till den sista livlinan som vi skrev in i lagstiftningen, att man själv som arbetsgivare eller privatperson tar det här ansvaret.

Informationen och drivkraften när det handlar om att försöka göra sig mera anställningsbar så den får man i första hand från AMS.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack för det förtydligandet. Ministern nämnde, och det står klart och tydligt också här i förslaget, att kostnaderna bärs upp av den myndigheten som upplever att det behövs en validering. Hur är det med den privata sektorn? Ålägger detta de privata företagen att stå för kostnaderna?

Minister Johan Ehn, replik

Om det är så att man av någon anledning ser behov som skulle ligga utanför huvudspåret att man antingen hotas av arbetslöshet eller är arbetslös eller om man t.ex. har fått en sjukdom som medför att man inte kan gå vidare, då faller valideringen på den enskilda. Ser vi till hur man har analyserat det här behovet i utredningen som gjordes i projekt validering så kan man konstatera att de allra flesta som skulle vara i behov av validering kommer att ha möjligheten att antingen gå via AMS, FPA, ett försäkringsbolag eller via en integrationsplan. De övriga har sällan behovet av att få den här valideringen gjord i förhållande till sitt företag eller liknande. Möjligheten finns att göra en validering för att komma vidare och säkerställa sig att inte hamna i arbetslöshet eller för att göra sig bättre anställningsbar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag skulle vilja diskutera finansieringen. Jag reagerade lite på lagförslaget, det står att en avgift ska tas upp för det här och att det ska motsvara de faktiska kostnaderna. Innebär det här att om man inte går via AMS så måste man stå för de faktiska kostnaderna som jag misstänker att kan bli ganska stora. Måste man stå för alla kostnaderna själv? Jag skulle vilja att utskottet tittar på vilka olika möjligheter det finns att få validering och om man måste gå via AMS för att få kostnaderna täckta. Om det ska vara de faktiska kostnaderna så tycker jag att det verkar lite oroväckande.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det är precis såsom ltl Axel Jonsson säger, det är den faktiska kostnaden och den beräknar man att ligger runt 1 000 euro. Det är ungefär vad ett valideringstillfälle har kostat när man har gjort det på andra ställen. Det är alltid svårt att få prislappen före man har omfattningen.

Grundtanken är fortsättningsvis den, som jag också försökte förklara i en tidigare replik, att man behöver komma via någon som har definierat behovet av valideringen. Via validering ska man få instrumentet för att kunna bli en anställningsbar. Det får man genom AMS, det kan också vara FPA när man ska omskolas p.g.a. sjukdomar eller olyckor. Det kan även vara försäkringsbolag. Men om man bara vill göra validering i största allmänhet och man inte hittar vägen in via de här myndigheterna, då kommer man att få stå för de faktiska kostnaderna. Så har vi lagt det i det här skedet.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Ambitionen att hålla nere kostnaderna på Ålands gymnasium delar vi fullt ut. Om man tänker ur integrationsaspekt så kan det finnas en poäng i att göra ett enkelt system där man kanske inte behöver gå via så många myndigheter och ändå inte behöva stå för de faktiska kostnaderna själv. Enkelhet och minimal byråkrati är också ett sätt att spara pengar på.

Jag har en annan fråga som jag reagerade på när jag läste utkastet till landskapsförordning. Man hänvisar i en ny 5a § till rikets lag om yrkesinriktad vuxenutbildning. Varför gör man det? Är en förklaring att vi inte har en egen lagstiftning på det här området och varför har vi i så fall inte det?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Vi har försökt att få så liten byråkratisering som möjligt när det gäller att skapa klara och tydliga vägar.

När det gäller integrationspolitiken så sker integrationen av våra inflyttade genom vår nya integrationslag via en åtgärdsplan som man gör mellan kommunen och AMS. I den planen lägger man in i just de här bitarna, man ska förhindra att man måste söka sig fram själv osv. Därför är en av huvudpunkterna att de ska integreras i samhället. De som hotas av arbetslöshet ska kunna få det här, de ska inte behöva söka sig fram, utan de ska få hjälpen direkt. Det är grundbulten i lagförslaget.

När det gäller den andra frågan så får återkomma i ett senare tillfälle för tiden räcker inte till. Jag ska inte testa talmannens tålamod ytterligare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Också vi från liberalerna funderar lite kring detta med kostnaderna. Landskapsregeringen skriver att kostnaderna ska redovisas och finansieras och det ska vara helt externt och inte belasta skolornas budget, alltså gymnasialstadiet. Vi vet att gymnasialstadiet har en ansträngd budget. Samtidigt måste vi ha system, strukturer och ansvarspersoner för att kunna validera även på gymnasialstadiet. Man skriver också att man ska komplettera styrdokument, läroplansgrunder och reglemente. Hur långt har man kommit i den här processen? Har man alls någon uppfattning om vilka resurser det krävs på gymnasialstadiet?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Allt detta som räknas upp här är synnerligen väsentliga saker att jobba med. Vi är långt komna på vissa områden, t.ex. när det gäller att ha våra styrdokument på plats.  Vi har också en vuxen utbildningsenhet som har möjlighet att börja ta sig an de här bitarna. Men innan vi kan sätta lagen i kraft fullt ut så krävs ytterligare arbete. Vi har lagt det här lagförslaget nu därför att vi anser att vi har kommit så långt, via projektet validering 2008-2013, så att vi med kraft kan säga att vi kommer att kunna köra igång det här när det är dags att sätta lagen i kraft och då har vi också möjlighet att börja ta tillbaka det. För mycket av detta är sådant som ska ingå i den ordinarie verksamheten. Valideringstillfället kommer att ske inom ramen för de yrkesprov som vi har i dagsläget. Man kommer att kombinera de här bitarna för att få det här att fungera på ett tillfredsställande sätt. Man kommer att ta till vara de system och rutiner man redan har, sedan gäller det att anpassa dem ytterligare utgående ifrån de utredningar som man har gjort.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu när ministern är i talarstolen så skulle jag också vilja ha klargjort hur arbetet som tangerar det här, generellt godkännande av examen, fortskrider. Det har ju varit en hjärtefråga för ministern att man på Åland mera generellt ska kunna godkänna behörighet för offentliga tjänster på Åland. Hur jobbar man med de frågorna?

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Med tanke på ärendets karaktär så får jag väl svara eftersom talmannen släppte igenom frågan? I speciallagstiftning när det gäller vissa tjänster så har vi börjat jobba med att se till att det inte ska vara landsskiljande. Jag kan ta ett exempel. Man ändrade just förordningen för behörigheten för Ålands gymnasium förvaltningschef till att vara kopplad till ETC-poäng och inte till någon högre högskoleexamen eller att examen ska vara tagen på något särskilt ställe. Det ska vara kopplat till den kontexten att det är Europa som är vårt upptagningsområde när det gäller att skaffa sig kunskaper idag. När det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer så sker det för landskapets del på avdelningen och en del av detta sker också ute i kommunerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Talmannen vill påminna om att vi behandlar validering i gymnasieskolor.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Validering ser jag som en mycket bra sak. Det finns flera områden som validering kan verka på. Som jag ser det så finns det fyra områden; arbetslösa eller sådana som är på väg att bli arbetslösa, integration och sådana som vill förbättra kompetensen och sedan har vi också ungdomar som är utanför utbildningssystemet, är på väg att falla utanför eller sådana som inte har möjlighet att få arbete.

Jag tänker inledningsvis hålla mig till den sista gruppen. År 2007 var jag i Skövde på en förebyggarkonferens där Stig-Arne Bäckman var föreläsare. Han kommer från Urkraft i Skellefteå. Han hade en väldigt klar syn på detta, han pratade mycket om ungdomar och utbildning. Det finns många som har god intention, vill gärna skaffa sig en utbildning och vill vara med i samhället men klarar inte av det. Varför? Är det fel på systemet? Myndigheterna har stakat ut bra utbildningsvägar och det är tillrättalagt ganska bra för samtliga men ändå hålls man inte där. Vissa hamnar i diket på sidan om och andra följer inte utbildningsvägen. Om man lyckas få upp de här ungdomarna på utbildningsvägen så har de en tendens att förstöra vägen. De fungerar ändå inte när de är på plats. Vad är då möjligheten? Ja, det är att bredda vägen som de går på.

Då är validering ett sätt att få en bredare väg. De här ungdomarna går parallellt och skaffar sig utbildning på annat sätt eller man tar till vara deras kraft. Nu gick Stig-Arne Bäckman mycket längre när han informerade om det här. Han menade att när man går ut grundskolan så har man en viss kompetens och utbildning. När man är 20 år kan man betydligt mera. Man är mycket mer kunnig, man vet en massa saker som man inte visste tidigare. Hur ska man kunna använda det här? Hur ska det kunna mätas? Hur kommer man vidare?

Det finns någonting som heter OCN, Open College Network, som börjar spridas i Sverige. Det kommer från England. Det är ett krediterat system för att bedöma icke formellt lärande. Det kan man på sikt titta på. Det är inte aktuellt just nu i det här skedet. Det är en intressant tanke att man ska kunna värdera all kunskap som man har tagit med sig på vägen. I England har man kommit ganska långt med detta, bara med OCN krediteringen kan man ta sig in till universiteten i Oxford och en Cambridge. Med validering finns väldigt stor potential för att komma vidare.

Vad vill vi med validering? Som jag redan nämnde så gäller det närmast de här fyra områdena. Vi har varit inne på betalningen och det har diskuterats här så det kanske jag inte behöver fördjupa mig i.

För samhället finns det en kostnadsinbesparing om man kan skaffa sig kompetens och utbildning utan att gå igenom hela utbildningen. Samtidigt kan man också ta fram folks informella kompetens och lyfta upp den så att man blir formellt kompetent.

Det är lärartiden som kostar idag i skolorna. Lärarlönerna är dyra.

Just nu ser jag den här lagstiftningen mera som en ram. Sedan får man se hur man bygger på och hur man går vidare. Man ska också vara försiktig, det man gör ska man göra rätt och det ska man göra bra redan från början. Det är inte så lätt att värdera kunskap som man skaffat sig på annat sätt utanför utbildningssystemet. Hur mäter man detta? Man testar kunskapen i teorin, man gör praktiska tester, tenter och arbetsprov. Det tror jag att skolan jobbar på redan nu och det får man bli bättre på. I det här skedet kan vi inte validera någon som vi inte har ett utbildningssystem för här på Åland, men man kanske kan gå vidare med det.

Vi konstaterade att validand är ett nytt ord som första gången känns ganska konstigt i munnen. Man vänjer sig vid det ordet och det tror jag att de andra utskottsmedlemmarna också konstaterade. Man använde ordet validand även i Sverige så det är inte ett nytt ord.

Det här en utmaning. Det är helt nytt för många lärare att hantera så det är en utmaning för gymnasiet att få det här implementerat och få det att fungera. Det är inte nytt i högskolan, där har man använt en del av validering tidigare. Det är viktigt att man tar med sig högskolans kunskap och lär sig av deras försök och misstag för att få en så bra start som möjligt.

Det är AMS som är nyckeln till detta. AMs ska bestämma vem som blir validand. Man får ha olika standardformulärer för att se till vad man ska kräva. Vem som helst kan inte valideras, man ska en viss grundkunskap.

Det finns saker till att titta på. Projektvalidering 2008-2013 bygger väldigt långt på det här och man kan ytterligare se det som ett förarbete till det här lagförslaget. I utskottet kommer vi att se på detta med tillförsikt och vi kommer att fördjupa oss. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Åke Mattsson utvidgade diskussionen något, om jag förstod honom rätt. Min fråga gäller just utvidgningen; ungdomar som av olika orsaker inte ingår i utbildningssystemet efter grundskolan. Men hur gör man detta rättssäkert? Och hur undviker man att det blir en ordinarie väg likvärdig med annan formell utbildning? Jag tycker att det verkar lite farligt med tanke på ungdomarna som det berör. Hur skulle man göra en sådan validering? Gäller det för ungdomar under 25 år eller hur har ltl Mattsson tänkt sig tillämpa ett sådant förfarande?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Åke Mattsson, replik

Jag vet inte, men när vi tittade på det här 2007 så var det ett tjugo-trettiotal kommuner i Sverige som hade blivit ackrediterade för att använda OCN. Det här är inte något godtyckligt som vi har tagit ur rockärmen. Det här är sedan länge ett tillämpat system som finns i England och som man har gjort om. Stig-Arne Bäckman från Urkraft är den som har drivit det här projektet i hela Sverige. De har också kontor i Stockholm och det bedrivs därifrån. Det är ett färdigt koncept, det är ackrediterat och man ska vara medlem för att överhuvudtaget få tillämpa konceptet. Det ska vara lika behandling för alla som går med i det här systemet. Vi anser inte att vi ska ta det här systemet i det här skedet. Jag ville bara påvisa möjligheterna som finns med validering. Det stannar inte vid den här lagstiftningen, man kan utvidga validering vidare och använda det också i sådana här sammanhang.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag förstår vad ltl Åke Mattsson menar. Men jag tycker att det är lite farligt att rycka ut ett sådant här system utan att beakta det nationella utbildningssystemet i sin helhet. Mitt intryck är att man ska vara försiktig att ta efter det svenska skolsystemet i dagens läge. Det finns egna bedömningar som gör att de i Sverige har en enorm debatt om det. Det engelska utbildningssystemet är ju fortfarande ett klassystem. Barnen sorteras ut väldigt tidigt. Jag tycker inte att det är riktigt relevant för vårt skolsystem som åtminstone tillsvidare nog har ambitionen att inkludera alla, men det är en intressant tanke.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag tror ändå att jag vill ge vissa av de här individerna som har kommit på sidan om systemet en möjlighet att ta sig in. Man kanske inte klarar hela vägen. Det finns potentiella goda företagare som blir helt på sidan om systemet. Kan man få med folk på banan tack vare det här så tycker jag att det är någonting som är värt att titta på. Det är det som jag har diskuterat här. Däremot har jag inte pratat om att vi ograverat ska ta in detta i vårt system. Jag vill bara påtala att validering inte stannar med det som finns med i den här framställningen, utan det är ett betydligt vidare begrepp och mer allmänt än vad som framkommer här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Liberalerna stöder lagförslaget om validering på gymnasialstadiet. All erfarenhet och kunskap som finns i ett samhälle ska tas till vara. Validering är ett sätt att synliggöra kompetens. Att få ett fungerande system för validering är en angelägen fråga för oss liberaler.

Såsom föreslås är det viktigt att man har möjligheter att få erkännande för kunskaper som förvärvats genom pedagogiskt strukturerat lärande i arbetslivet eller annars i samband med arbete, familj eller fritid.

Johan Blom, som är generaldirektör på myndigheten för yrkeshögskolan i Sverige, säger: ”Samhället missar att validering kan minska utanförskapet på arbetsmarknaden och matcha kompetensen med ett anställningsbehov som finns. Det är dags att utnyttja den potential som ryms i att ge människor papper på den kompetens man skaffat sig utanför skolbänken.” I debattartikeln som Johan Blom har skrivit så framhåller han faktiskt att länder att ta efter är just Frankrike och Finland som har kommit ganska långt i hela valideringssystemet. Han framhåller just de länderna som föregångare.

När man läser igenom framställningen så var det också några stycken hos oss som reagerade på ordet validand. Det låter lite uppstyckat och konstigt. Vi konstaterade också att det är svårt att hitta något annat namn som motsvarar validand.

Det som framkom här i replikskiftet har vi också funderat på, det gäller den teoretiska lagframställningen och hur man praktiskt sedan ska få det att fungera. Vi behöver få fungerande system, strukturer och ansvarspersoner inom gymnasialstadiet. Vi kan med fog anta att det krävs resurser. Dessutom vill vi att utskottet lite bättre ska penetrera kompletteringen av interna styrdokument, läroplansgrunder och reglementen.

Annars tycker vi att det här är en bra framställning. Tack.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det är en viktig framställning vi har på bordet idag, inte minst ur integrations synpunkt som flera redan har varit inne på. Det här är inte ett sätt att öka kompetensen i det åländska samhället, men däremot att öka den formella kompetensen och det är ju viktigt.

Det är också oerhört viktigt att vi skapar ett enkelt system när vi en gång har chansen. Jag har inledningsvis ställt mig lite skeptiskt till AMS roll i det hela och AMS dialog med skolorna där detta ska ske, men debatten får gärna utveckla det. Det verkar kanske ändamålsenligt med den integrationslag vi sist och slutligen fick. Ålands Framtid var inte för att kommunerna skulle ha en så stor roll i integrationen som övriga partier var. Nu får vi se hur det faller ut när vi får ett praktiskt nytt exempel vad gäller validering. Dels ska man vända sig till kommunerna och AMS och göra upp en integrationsplan och sedan ska man koppla ihop det med någon form av åtgärdsplan. Det är många aktörer som är med i det här. Det gäller att få ett smidigt system där dialogen fungerar åt alla håll för att det ska bli enkelt för den inflyttade att använda systemet i praktiken.

Därför vill jag också öppna för en diskussion att man kanske kunde vända sig direkt till Ålands gymnasium för att få sina kunskaper validerade, utan att behöva gå via AMS och göra åtgärdsplaner osv. Kostnadslösningen är ett stort problem. Det kan ju finnas situationer där det kan vara bra att den enskilde kan vända sig direkt till Ålands gymnasium och få detta snabbt och smidigt gjort. När man ska gå via flera myndigheten är det risk att det drar ut på tiden och det blir svårare än vad det kanske skulle behöva vara. Jag skulle vilja att utskottet tittar på en möjlighet att vända sig direkt till Ålands gymnasium.

Jag har också en fråga i mina anteckningar vad gäller erkännandet av yrkesexamen, det har samma mål som valideringen. Är det ändamålsenligt att vi har Ålands gymnasium som sköter valideringen och landskapsregeringen som sköter yrkesexamen? Kunde man tänka sig samordningsvinster här? Många gånger handlar det kanske om liknande kunskaper som ska bedömas. Man kanske har en utbildning från utlandet som är delvis genomförd. Det är trots allt samma typ av dokument som man ska bedöma. I valideringen ska också tas in kunskaper som har förvärvats utan att man har fått papper på det, t.ex. ska kunskaper från arbetslivet också kunna bedömas och man ska kunna få dem validerade.

Det finns några frågetecken som har växt åtminstone hos oss i Ålands Framtid. Vi vill understryka att det är ett viktigt lagförslag och det är viktigt att vi får ett smidigt system som också används ute i det åländska samhället. Vi får inte göra det för invecklat och blanda in för många myndigheter i processen. Utskotten måste titta på frågan om det går att vända sig direkt till Ålands gymnasium utan att man själv måste stå för de faktiska kostnaderna. Tittar man på de faktiska kostnaderna så torde det spegla den individuella åtgärdsplanen som ska göras upp. Det kändes lite schablonartat när utbildningsministern sade att det kostar 1 000 euro. Det beror väl hemskt mycket på hur mycket man ska valideras. Vad har man i bagaget från tidigare och hur stort är behovet? Jag vill gärna ha ett litet utvecklat resonemang från utbildningsministern. Kan man säga att det kostar 1 000 euro för alla? Eller beror det på individens situation, vilka kunskaper man har från tidigare och hur enkelt det är att validera framförallt? Förtydliga gärna detta, utbildningsministern!

Det var kort och gott vad vi från Ålands Framtid hade att säga. Det ska bli intressant att i utskottsbehandlingen få gräva ner sig djupare i det här. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Axel Jonsson tycker om att alltid hitta kostnadseffektiva lösningar. Det begreppet nämner ledamoten ofta. Har Ålands Framtid verkligen satt sig ner och kalkylerat? Blir det verkligen mer kostnadseffektivt för att man hoppar över AMS? Det här arbetet behöver oberoende göras. Någon måste ju analysera och se över vad den här människan har gjort och vad vilka erfarenheter man har osv. Jag tror nog att lärarnas timlöner är ganska mycket högre än timlönerna för dem som är anställda på AMS. Hur ser Ålands Framtid på detta?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag ser gärna att man ändå behöver hitta metoderna vid Ålands gymnasium om det här ska bli en fungerande modell. Säg att man nästan har en komplett examen och så kan man visa att man har skaffat kunskapen på arbetsmarknaden, ska man då verkligen behöva gå via AMS för att göra en åtgärdsplan för att få de sista lilla detaljerna på plats? Det kunde också vara ändamålsenligt, tror jag, att hitta en väg där man kunde vända sig direkt till Ålands gymnasium som sedan ändå sköter de här ärendena i praktiken istället för att behöva vända sig ytterligare till en myndighet som AMS i det här fallet. Alla som har varit i kontakt med myndigheter vet att det oftast är enklare om man kan vända sig till en enda myndighet istället för att behöva ha dialog med flera. Mot den bakgrunden vill jag att utskottet åtminstone funderar på den saken.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! AMS har ju helt andra kunskaper än vad man har vid Ålands gymnasium vad gäller olika myndigheter. Det betyder ju nästan att man skulle behöva anställa en enhet till där som skulle sköta den här biten. Det kan hända att det kommer en arbetssökande eller en som glider ut och som egentligen inte alls behöver validering utan behöver en annan form av åtgärd för att komma in på arbetsmarknaden. Den kompetensen kan man inte kräva att ska finnas vid Ålands gymnasium. Hur ska den enskilda individen, en tjugoåring, kanske inflyttad som inte talar tillräckligt bra svenska, bara veta att man ska ta sig till Ålands gymnasium och validera sig? Det naturliga är ju att man först tar kontakt via Medis eller AMS.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi kanske inte ska blanda in Medis i det här skedet. Så som jag ser det så kan det tänkas vara ett alternativ att vända sig direkt till Ålands gymnasium. Det är därför som jag väcker frågan i debatten. Jag vill inte att man måste vända sig till onödigt många myndigheter i de fall det kan finnas enklare lösningar. Att man ska behöva gå till AMS och göra en åtgärdsplan är ytterligare ett steg i den här processen. Dessutom är jag inte säker på att AMS är den myndigheten som är bäst att bedöma olika kunskaper, utbildning, vad man har till pappers och vad man eventuellt inte har till pappers. Jag ställer mig också skeptisk till om AMS verkligen är den bästa myndigheten i det här fallet om man jämför med Ålands gymnasium. Det kan tänkas, men jag tror inte det per automatik är så i och med att detta är något som man startar från och med idag och det är något som redan görs på Ålands gymnasium för de studerande. Jag tror att Ålands gymnasium redan idag har ganska mycket praktiska erfarenheter av det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Organiseringen av det här systemet kan säkert göras på många olika sätt. Jag säger inte att vi hittat det bästa systemet. Det här följer nu det som man under projektet lyckades jobba fram utgående från de erfarenheter man hade där. Man provade sig också fram med praktiska fall. Man försökte också kartlägga vad man trodde vara till mest nytta för det åländska samhället för tillfället. Sedan kan man alltid göra förändringar under tiden också.

När det gäller den tydliga kopplingen till AMS så ska det här ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man ska se till att man hjälper folk vidare. Sedan är det inte AMS som sitter och gör bedömningen kunskaperna. Precis på samma sätt som AMS lotsar vidare, för utbildning inom ett visst område vid skolan eller gör någonting annat, så kommer AMS i det här sammanhanget att föra dem vidare till skolan för att göra just det här arbetet. Det är på skolan som själva grundläggande arbetet görs. AMS är beställaren och den som samordnar så att man får det totalt bästa för individen.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag förstår upplägget, men jag tycker fortfarande att utskottet behöver titta på möjligheten att vända sig direkt till Ålands gymnasium.

Minister Johan Ehn, replik

Den möjligheten finns att vända sig till direkt till Ålands gymnasium. Det har vi öppnat upp för i lagförslaget, vilket jag har visat på här ett antal gånger också. Man kan gå dit som arbetsgivare eller som privatperson och få validering, men då har man heller ingen finansiär med sig. Då får man stå för kostnaderna själv. Det här kan man säkert också fundera på. Vi har försökt hitta ett klart, redigt och enkelt system som inte ska skapa en massa ingångar som sedan blir alltför krångligt och byråkratiskt, som ltl Axel Jonsson också var inne på. Man försöker hitta en väg som är naturlig, enkel och smidig att gå och dessutom hitta en finansieringsmodell som kan tillgodose det här på bästa möjliga sätt. Jag gör absolut inga som helst anspråk på att det här är den bästa lösningen. Vill utskottet vara med och föra diskussionen vidare så tycker jag att det är bra, men vi har inte hittat det i det här läget.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är bra och det är en viktig diskussion. Det är lite oroväckande, man skulle vilja hitta ett sätt att vända sig till Ålands gymnasium och ändå inte behöva stå för de faktiska kostnaderna själv. Vi skulle skriva in i lagförslagen att avgiften ska bestå av de faktiska kostnaderna, vilket betyder att då kan man heller inte öppna upp för lägre avgifter för att göra det enklare i praktiken att validera sina kunskaper. Om man har 90 procent av sin utbildning klar och man behöver de sista 10 procenten på plats och vill snabbt och smidigt vända sig till Ålands gymnasium och få det färdigt så kanske man inte är beredd att betala 1 000 euro. Då gör man det inte i varje fall. Kunde man ha ett avgiftssystem istället för att slå fast att det måste vara de faktiska kostnaderna om man vänder sig direkt till Ålands gymnasium?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Det börjar bli en intressant debatt, det är roligt. Enligt socialdemokraterna är det här är ett mycket efterlängtat lagförslag. Det är bra att oppositionen och liberalerna stöder det här förslaget.

Det här gäller arbetslösa unga, sådana som håller på att halka ur, har arbetat en tid osv och det är viktigt att vi får dem tillbaka in i arbetslivet.

Jag fick lite intressanta statistikuppgifter av ltl Göte Winé som arbetar mycket med de här frågorna. De här statistikuppgifterna hänger ihop med den här valideringsprincipen. Av 114 som är arbetslösa idag har vi 69 unga som har en färdig utbildning. 69 unga människor! Jag råkar faktiskt känna några av dem. De har gått sin utbildning men de får inte jobb. Där tror jag nog att den har valideringen också skulle kunna komma igång. Vad måste jag lägga till min utbildning för att jag ska vara behörig för att söka vissa tjänster och vad är acceptabelt inom vissa näringsområden? Detta behöver vi nog se över lite mera.

Sedan har vi en grupp ungdomar som hoppar av sina studier. De tycker av någon orsak att studierna blev ganska tuffa och lämnar dem. Man arbetar en tid eller man kanske far ut och resa. Det är många av våra släktingars vänner som är ute och reser och jobbar och sedan när man kommer hem så smakar inte riktigt skolbänken. De får ett jobb men plötsligt är de arbetslösa om något år. Vad gör vi då med dem? Det här är mycket viktigt lagförslag som vi har på bordet idag.

Sedan har en helt annan kategori som jag tänker tala lite mera om, det gäller sådana som kommer till Åland. Åland har ett stort behov av inflyttning och tillväxt. Tillväxt och arbete går hand i hand. I vårt grannland har nästan hälften av dem som är födda ett annat land än Sverige jobb efter sin utbildningsnivå, men hälften det har inte. Även för dem som har flyttat in är vägen till arbete på rätt nivå enligt utbildning och arbetslivserfarenhet ganska lång.

På Åland är vi lyckligt lottade. Våra inflyttade får ofta jobb. Vi kunde läsa om ett praktexempel i dagens tidning. Men ofta kan deras nivå kräva en viss form av utbildning. Vi har också inflyttade som inte har avlagt grundskoleexamen. Hur ska vi kunna ge dessa individer ett arbete? De här problemen kanske inte är så många men det kan ändå vara viktigt att utskottet tittar på det. Åland måste ha fler jobb och fler som jobbar.

Hur kan vi skapa flera jobb av åländska företagare? Många av dessa som flyttar in är just företagare. Därför vill vi socialdemokrater se till att underlätta för näringslivet och företagarna så att företagen kan expandera och anställa fler. Om vi får in en familj som har en gedigen arbetserfarenhet men kanske inte riktigt rätt kompetens, hur kan de då utnyttja det här valideringssystemet för att kunna få lite högre lön eller rätt att avancera inom sin yrkesgren? Det är också viktigt att titta på det.

 Hur stort ansvar ska de enskilda företagen ha rent ekonomiskt att hjälpa dem som arbetar inom sitt företag och man märker att med en liten validering så skulle man ha en helt annan utbildning i bagaget? Det blir så klart en konfliktsituation, blir man då skyldig att betala en högre lön?

Inom det offentliga kan vi på det här sättet styra på ett helt annat sätt. Därför tycker jag att det här lagförslaget har fått en bra start.

Projekt validerings slutrapport fann att också icke–studerande bör kunna skrivas in vid en gymnasieskola och få erkännande för de kunskaper de förvärvat genom pedagogiskt strukturerat lärande i arbetslivet eller annars i samband med arbete, familj eller fritid. Finns det plats för dem och hur kommer vi att organisera platser för dessa studeranden? De verkliga kostnaderna kan också bli lite större om man ska vara med på flera lektioner och grupperna redan är fullsatta. Det är också ett schematekniskt system.

Ett test där validanders kunnande ska kunna prövas och erkännas mot fastställda bedömningsgrunder för att utöva ett yrke är A och O. Man nämner dock i det här lagförslaget endast utformningen examen. Men det kan tänkas att det finns personer som inte är intresserade av en hel examen utan enbart av en specifik del. Vi i partiet har fått information om att det inom den tekniska sektorn finns ett mycket brett behov av att kunna höja sin kompetens formellt genom validering. Det kanske verkar som en liten detaljfråga, men den kan bli viktig.

Om man är utbildad närvårdare med inriktning åldringsvård och det sedan finns jobb inom barnomsorgen, vilka små kurser ska man då gå för att kunna få rätt behörighet? Det är ju ofta mycket starka behörighetskrav på tjänster inom den offentliga sektorn.

Allt detta tror vi nog delvis ska räcka till att få ut många människor i arbetslivet. Det är otroligt viktigt att man har en tydlig process och att det utbildas tillräckligt många bedömare för olika yrken. Idag är det kanske inte så attraktivt att vara bedömare. En bedömare får en ersättning på 70 euro per vecka för sin insats. Det är inte mycket det. Då kan man fråga sig vem som vill åta sig ett sådant uppdrag? Det måste man också titta närmare på.

En tydlig process kan delas in i fyra steg. När man kommer till Åland som ny inflyttad så är det otroligt viktigt att man får rätt information. Här tycker jag att ltl Axel Jonsson hade fel, han ansåg att man skulle hoppa direkt till gymnasieutbildningen. Här det jätteviktigt, åtminstone för mig, att man har ett bra samarbete med AMS men också med Medis. Medis integration.ax har mycket information och kan därmed lotsa vidare. Information är det absolut centrala för att man ska kunna etablera sig snabbt på arbetsmarknaden.

Sedan är lagstiftning nästa steg. Det är validering och bedömning. Här får man stor hjälp via AMS, som ministern också nämnde. Vilka kunskaper behöver jag, förutom de teoretiska som saknas? Här finns utbildade människor som kan hjälpa och som är mycket kunniga att göra en bedömning.

Det tredje som vi kan erbjuda är kompletterande kurser. Det finns många människor som kanske saknar en eller två kurser och kan vi erbjuda dem kurser så får de vad de behöver. Då kommer alltid kostnadsfrågan in som också utskottet skulle titta närmare på.

Det sista, fru talman, är en bättre matchning. Här är kontaktnätet viktigt och det kan vara ganska svårt att få här på Åland. Hur ska vi matcha rätt person med rätt jobb? Hur ska vi utbilda rätt ungdom till rätt jobb?

Så som jag nämnde i början av mitt anförande så har vi ett så här stort antal som 69 unga som har gått färdigt en utbildning men som inte har ett jobb nu. Matchning mellan arbetsgivare och arbetstagare är också centralt. Det kan man göra genom olika mentorsprogram eller praktikplatser.

Åland har inte tid att vänta, har vi 114 unga människor arbetslösa på marknaden så tycker jag verkligen att vi ska börja agera, för vi har inte råd att slösa bort kompetens. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Tack, fru talman! Jag tycker att det har varit en väldigt saklig och bra diskussion. Frågan som kvarstår, inte utgående från framställningen, jag tänker på debatten, är om man ska se det ur brukarnas perspektiv, som ltl Axel Jonsson var inne på, eller ska man se det mera ur myndighetsperspektivet? Nu har man gjort den åtskillnaden att de som ska få sin examen eller sina yrkeserfarenheter validerade och bekostade av samhället, dem ska också samhället bedöma om de är i behov av och har rätt till valideringen. De som vill göra det av eget intresse har också denna möjlighet men de ska i så fall stå för kostnaderna, så har jag uppfattat att det är upplagt.

Utan att jag vill polemisera mot någon så är det ändå en viktig fråga om det är rättvist. En individ som vill få en mera formaliserad examen på basen av sina yrkeserfarenheter eller andra erfarenheter så försetts ju i en sämre situation ekonomiskt. Man undrar om det är i samhällets intresse?

Nu är det här en ganska fri diskussion. Jag hoppas att inte någon tar illa vid sig. Man kan tänka sig att om det vara fritt för alla att söka en examen, oberoende om man är arbetslös eller sjuk och FPA och alla myndigheter ska vara inblandade, så skulle det innebära ett sätt att uppvärdera andra erfarenheter, t.ex. nämns tredje sektorn nämns och annat. Om man tänker sig att vi vill få ut människor i arbetslivet och vi vill att de ska bli mer och mer kvalificerade så att de lär sig under hela livets gång, så tycker jag inte att det är någon oriktig diskussion. Jag antar att det förstås har mycket med pengar att göra. Om det blir friare, att det inte bara gäller om man är arbetslös, hotas av arbetslöshet eller om man är sjuk, så finns det en personlig fördel av att få en mera formaliserad examen och det skulle vara bra med en sådan möjlighet. Jag antar att fallen inte är väldigt många. På något vis känns det som att det finns ett glapp som kunde vara mindre. Det blir intressant att följa utskottets utredningar och betänkandet.

Information, som ltl Kemetter var inne på, är nog väldigt centralt, speciellt för de inflyttades som kommer från andra länder. De känner inte till våra system och de kanske heller inte behärskar svenska.

Jag blir lite nostalgisk när jag läser den här framställningen av det skälet att både 1996 och 1997 så motionerade socialdemokraterna om att vi skulle lagstifta om yrkesexamina. Det har snart gått 20 år sedan dess. Våra förslag möttes då alltid med att det här inte var särskilt nödvändigt, det gällde så väldigt få människor och att det fanns andra prioriteringar. Nu får vi väl tacka EU för att det här kommer till stånd. Man hänvisar till EU:s rekommendationer och det gjorde också ministern.

Jag tycker att det finns ett utrymme för en fortsatt diskussion för nere på sidan 4 så kan man läsa: ”Rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande att ett valideringssystem ska riktas särskilt till missgynnade grupper”. Jag vet inte om det tolkas som att det gäller enbart de arbetslösa, de som hotas av arbetslöshet eller de som på grund av sjukdom eller bestående svårigheter inte kan fortsätta med sin nuvarande utbildning. Missgynnade grupper finns det ju av många olika slag. Tack, fru talman.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Det har varit en intressant diskussion. Det ska också bli intressant att följa den här diskussionen vidare i utskottet.

Det finns några svar som jag vill förtydliga och ge svar på. För det första gäller det kostnaderna. Jag tror att jag var ganska tydlig. Siffran på 1 000 euro, som nämndes, var en uppskattning av ett medelpris. Jag har inte sagt att validering kommer att kosta 1 000 euro. Vi säger kostnad, det är just det som gör flexibiliteten i det hela. Det medför att en person som har väldigt lite som ska bedömas kommer att betala mycket mindre än den som har en betydligt större del att bedömas, vilket jag upplever att ltl Axel Jonsson argumenterade för. Det var det som var den stora frågan, hade man lite att valideras så skulle man betala mindre och hade man mera så skulle man betala mera, ungefär så uppfattade jag det. Vi fick kritik för om vi skulle göra på det sättet att vi låser fast kostnaderna till ett fast pris. Jag tror inte att det här bli en kostnadsfråga. Det här handlar egentligen om att se till att få papper på vilka kunskaper man redan idag har. Vad har jag för kunskap? Då går man till ett valideringstillfälle och så får man detta. Samtidigt får man rådgivning och hjälp för att skaffa sig mer kunskap som man eventuellt kan behöva.

Den andra diskussionen som är intressant i det här sammanhanget är just det som ltl Barbro Sundback var inne på. Det här kan göras väldigt brett och erbjudas alla. Ser vi framåt i tiden så kommer det här att erbjudas mycket bredare än vad vi kanske gör i det här lagförslaget. Det här ska man se som ett första steg. Vi går in i ett projekt som vi i dagsläget inte riktigt vet de exakta behoven för. Vi prövar oss mer eller mindre fram och ger möjligheter till några att få utvidgade möjligheter.

Ser jag framåt så har vi det utbildningspolitiska programmet på gång. Programmet kommer att börja utarbetas under våren. Det kommer att vara klart att sjösätta i början på nästa år. I det sammanhanget har vi ett stort behov av att fundera på hur vi ska skapa ett utbildningssystem som är så flexibelt som möjligt. Utbildningssystemet ska ge så många möjligheter som möjligt utgående från våra ekonomiska ramar. Pengarna har varit en del av det som vi har behövt ta hänsyn till när vi har gjort bedömningen i det här läget om möjligheten att komma in och hur man ska få det här finansierat. Hade vi lämnat det helt öppet för alla personer att söka sig in via skolan direkt så hade det lett till att alla i princip hade valt den vägen, därför att det skulle vara ett smidigt och enkelt system. Vi vill också ha ett system där betalaren kommer in, den som normalt sett har ett kostnadsansvar för att omskola eller se till att någon kan ta sig vidare, den ska också vara med och ta det här ansvaret. Det är FPA i vissa fall, AMS är viktigt att få med utgående från det arbetsmarknadspolitiska arbete, men vi har också försäkringsbolag. Vi har försökt hitta ett system som ska kanalisera in pengarna hit så att vi får ut det bästa möjliga.

Jag säger inte att det inte skulle finnas ett annat system. Utgående från det arbete som man gjorde i projekt validering 2008-2013 så utkristalliserade sig detta.

Jag välkomnar verkligen att utskottet sätter sig in i de olika tankesätten som har funnits och att utskottet också funderar vidare. Jag hoppas att vi kan fortsätta debatten på det här konstruktiva sättet och se att vi tar steg framåt. Det här är ett steg i ett bli bättre på att ta till vara kunskaperna. Kunskaperna finns där men det gäller för oss att hitta sätt att ta dem till vara. Jag hoppas att vi kan fortsätta arbeta framåt i den positiva andan. Tack, fru talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Tack för de tankarna. Jag vill återkomma lite kort till en annan fråga som jag väckte med anledning av förslaget till ändrad landskapsförordning. Varför hänvisar man till rikets lag om yrkesinriktad vuxenutbildning?

Minister Johan Ehn, replik

Om jag minns rätt när det gäller lagstiftning kring fristående examina så har vi i dagsläget ingen egen lagstiftning när det gäller just den biten. Det är en ganska omfattande lagstiftning. Det är därför som man hänvisar till rikets lagstiftning för att man ska lagligt stöd. Vi har inte utvecklat fristående examina på det sätt som vi borde ha gjort här. De finns i planerna när det gäller vilka områden som vi behöver jobba vidare med. Vi har tvingats prioritera vilka områden som vi har satt våra resurser på. På det här området har vi tyvärr inte egen lagstiftning.

Jag delar ltl Axel Jonsson synpunkt att vi borde ha egen lagstiftning här också, men tyvärr har våra resurser helt enkelt inte räckt till för det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.