Remissdebatt
Yrkesutbildade personer inom socialvården LF 22/2018-2019
Utdrag ur protokollet
1 Ny landskapslagstiftning om socialvård
Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019
2 Yrkesutbildade personer inom socialvården
Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019
3 Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar
Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019
4 Medborgarinitiativ – En hållbar skärgårdstrafik
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2018-2019
Medborgarinitiativ MI 1/2017-2018
Plenum börjar
Närvaroregistrering.
Från dagens plenum anmäler följande lagtingsledamöter om frånvaro:
Britt Lundberg på grund av privata angelägenheter,
Göte Winé på grund av privata angelägenheter,
Tage Silander på grund av annat förtroendeuppdrag.
26 ledamöter närvarande.
Antecknas.
Remiss, fortsatt behandling
1 Ny landskapslagstiftning om socialvård
Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019
Ärendets behandling avbröts vid gårdagens plenum då talmannen föreslog att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Tony Wikström
Fru talman! Åland är rikt brukar det heta. Vi tjänar mer än finländarna överlag, och vår sysselsättningsgrad gör närregionerna gröna av avund. Vårt spelbolag ger miljoner till föreningar som producerar kultur, social samvaro och service. Men när det kommer till kommunerna, hur strukturerna ser ut och när man frågar sig om man lever upp till det som invånarna förväntar sig, enligt nordisk välfärdsmodell. Ja, då känns det inte bra alls att kalla sig politiker på Åland.
Vi ligger hopplöst efter på socialvårdsområde, och vårt komplicerade spindelnät av avtal, aktörer och byråkrati gör socialvården svår att greppa för de som berörs, dyr och inte tillräckligt kompentent. Vi har pratat om att låta bli att jobba i stuprör i många år nu. Att det måste till fler tvärsektoriella samarbeten. Att vi måste jobba förebyggande, och uppströms. För var vi än står på den politiska kartan är det ett odiskutabelt faktum att det är dyrt att släcka bränder och reda upp där det redan gått väldigt snett.
Därför känns det fantastiskt att vi äntligen har den här luntan på våra bord. För den här lagen sätter fokus på just det: Att vi ska lägga mer resurser på att jobba förebyggande, och att samhället finns där när samhället behövs. Liggsår kostar, psykoser kostar, depressioner kostar, utbrändhet kostar, våld, och brott kostar oerhörda summor. Och därför behöver vi verkligen få in ett nytt tankesätt.
Låt mig få göra en liten utvikning. Det handlar om socialbudgetering. För likväl som man kan investera i en utbildning, grönsakshall eller fiskodling på land, så kan man investera i människors välbefinnande. En satsad euro på socialjour, boendestöd eller hemservice ger mångfalt tillbaks, ofta ofattbart mycket. Det är klart att det är fint att vara empatisk och värna om den lilla människan, och se till att ingen ramlar mellan stolarna. För oss socialdemokrater finns det här i vårt DNA. Men även för den mest kallhamrade mörkblå kapitalist så finns det evidens att luta sig mot. Det lönar sig att människor mår bra och trivs med tillvaron. Jag skulle vilja att alla kommuner på Åland går in för det här tänket. Men det förutsätter att man bygger in mer luft i systemet och gör det mer flexibelt. En ram av järn och en budget som ska hållas till varje pris funkar dåligt tillsammans med sociala tjänster och behov. Som exempel har flera svenska kommuner en social investeringsfond. Umeås fond uppgår till över 10 miljoner euro. Och när vi nu har PAF som värper guldägg så skulle det vara helt möjligt att gå in för något liknande även här. Så kära kollegor, kolla gärna upp mer kring socialbudgetering och sociala fonder.
Fru talman, Nu är det ju så, och det får man var ärlig med... att det här är en verktygslåda, men då ska verktygen användas också. Och de ska användas på rätt sätt. Och är man riktigt ärlig, så ligger rätt många verktyg kvar i kommunernas verktygslåda och dammar. Verktyg som kunde tas i bruk redan idag, men som invånarna inte ens känner till att de har rätt att kräva. Naturligtvis kommer den ekonomiska verkligheten emot här, och en trängd kommun kan inte höja sitt skattöre hur mycket som helst. Men är enheterna större och man delar på resurserna så kan man bygga ut socialvården, utan att det på sikt blir lika dyrt som om vi skulle fortsätta som idag.
Jag ser att allt leder fram till något riktigt bra. Socialvårdslagen och KST, som kompletteras med handikapplagen och klientavgiftslagen och implementeras samtidigt i de fyra nya kommunerna – i starkt samarbete med ÅHS.
Men blir det verkligen billigare då? Ja, för oss socialdemokrater är inte prislappen huvudfokus. Vi vill ha en service av hög kvalitet. Och ålänningarna förväntar sig samma nivå som öster och väster om oss. Det ska vi ge dem. Finns det en vilja, så finns det en väg. Och jag är övertygad om att om viljan finns så kan man använda de här nya paragraferna till att göra livet lättare för många.
Jag tänkte avslutningsvis ge några exempel. Hemservice, eller familjeservice ger möjlighet att jobba med en familj i ett tidigt skede, långt före ett barnskyddsärende skulle upprättas. ÅHS anser att denna service inte borde vara avgiftsbelagd eftersom det starkt kan hämma benägenheten att ta emot hjälpen, och vi socialdemokrater håller med. Boendestöd, inte att förväxla med vanlig hemtjänst. Detta nämns inte egentligen konkret i lagen, men verktygen i lådan kan nog användas för detta ändamål också. Finns det en vilja så finns det en väg.
Den fina rapporten om äldres psykiska hälsa pekade ju på behovet av ett expertteam med bred kompetens som kan hjälpa äldre i hemmet, så varför inte bredda den verksamheten och ta med även yngre? Här finns ännu ett ord att googla upp: socialpsykiatri. Och även här kostar det pengar, men det finns oerhört mycket att spara också- spara pengar, men framförallt undvika lidande.
Det här lagen är ett gigantiskt steg framåt för åländsk socialvård, ett mastodontarbete som f.d. socialministern Carina Aaltonen inledde förra mandatperioden. Och om jag skulle få, skulle jag till sist vilja byta ut minister Valves slogan till: ”Yes we can have a bärkraftig socialvårdslag!”. Tack.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Ltl Tony Wikström säger i sitt anförande att Åland ligger hopplöst efter och att den nya socialvårdlagen ska förebygga psykoser och depressioner. Jag tycker att jag har läst medicinskt kunskap i några år, men jag har aldrig tidigare hört att en ny socialvårdslag skulle förebygga psykoser och depressioner. Så ni får gärna utveckla det resonemanget.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! På 59 sekunder får jag ta en kort version då. Jag har också läst sociologi och psykiatri, ungefär 200 studieveckor, så jag har väl en viss koll på det här läget och vet vilka faktorer som spelar in. Det är ekonomi, det är vardagssituationen och att känna en hopplöshet att inte få hjälp som verkligen är en kungsväg i den onda spiralen som leder till just det som jag nämnde, och mer därtill.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Ledamoten sade i sitt anförande att vi var hopplöst efter. Jag är också införstådd med att det finns fall där hanteringen inte har varit optimal. Men att hela Åland som socialvårdsområde skulle ligga hopplöst efter har jag inte sett några indikatorer på, varken de rapporter som är framtagna eller från ÅSUB. Ledamoten får gärna exemplifiera vilka indikatorer han har tagit hänsyn till när han säger att vi är hopplöst efter.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Jag vill inte stå här och peka ut enskilda enheter eller enskilda kommuner, men vi här i salen känner väl till en massa exempel på där det inte har fungerat alls. Jag jämför med vilken service man får på de här områdena i Finland och Sverige idag. Det här är svaga grupper som ibland inte ens vet vad de har rätt till, och inte har kraften att kräva det man har rätt till. De här paragraferna och den här lagen ger en möjlighet och ger påbud till kommunerna att ta den här uppgiften på allvar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Tack till ltl Tony Wikström som på kännspakt sätt sjunger ut om socialvårdslagen. Jag hade möjligen använt några andra ordval än vad ledamoten gjorde, men grundbudskapet är väldigt lätt att hålla med om. Ltl Wikström visar också att han känner till utmaningarna inom dagens socialvård mycket väl. För den som vill fördjupa sig så vill jag tipsa om ”förnyande av socialvårdslagstiftning”, underlaget är på 80 sidor. Titta t.ex. på sidan 57 om hur antalet barnskyddanmälningar på Åland har ökat år 2014, 2015, 2016 och läs gärna analysen om orsakerna bakom det. Vi har utmaningar inom vår socialvård och det här lagförslaget är ett sätt att möta de utmaningarna på.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Javisst ministern är det så. Precis som jag nämnde i mitt anförande så ska vi jobba i ett tidigare skede, vilket man gör på många ställen i Finland redan idag. T.ex. i Raseborg har man ett familjecenter team som gör en kartläggning långt före man gör det i ett barnskyddsärende t.ex. och det ska vi ha här också.
Minister Wille Valve, replik
Det som ledamoten konstaterade kring kostnader och inbesparingar. Visst är det så att förebyggande arbete sparar pengar på lång sikt, så är det onekligen. Det jag möjligen kan sakna i debatten såhär långt är att också lyfta de kostnadsinbesparingar som lagarna kommer att innebära. Den här debatten har väldigt långt kantra av att diskutera kostnaderna. Det finns också inbesparingar och om man inte tar dessa i beaktande så är det inte alls svårt att begripa varför man inte får ekvationen att gå ihop.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Nog blir man lite häpen när man hör ltl Wikström brodera ut texten om hur eländigt det är på dagens Åland. Är tillståndet såhär allvarligt inom Mariehamns stad? Var hittar ledamoten liggsår? Efter att ha verkat i åtta år som styrelseordförande i dåvarande gamlas hem, kan jag verkligen säga att om det var något man värnade om, även politiskt, var att ingen skulle drabbas av liggsår. Skulle något ha förändrats under de få år jag har varit borta därifrån skulle jag vara mycket förvånad. Så är det Mariehamns stad tillstånd ledamoten står och säger? Och samtidigt tar upp ärenden som redan skulle hanteras inom ramen för kommunernas socialtjänst som ltl Wikström och socialdemokraterna i högsta grad varit med om att skjuta upp förverkligandet av, genom att skjuta på lagens ikraftträdande. Så vad är det för budskap ledamoten presenterar för plenum idag?
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Just liggsår nämndes som ett exempel. Visst har vi liggsår på Åland också, som i övriga Norden. På ett seminarium, för vad jag vill minnas tre år sedan, tog man upp hur viktigt det är att man tar ett helhetsgrepp kring de här frågorna och jobbar förebyggande. Min poäng var alltså att jobba förebyggande eftersom att t.ex. liggsår blir oerhört kostsamt både i pengar och i lidande. Jag var inne på det i mitt anförande att vi anser att iscensätta den här socialvårdslagen tillsammans med KST, och gärna då handikapplagen och klientavgiftslagen samtidigt vore oerhört kraftfullt och effektivt.
Ltl Harry Jansson, replik
Nu nämnde ledamoten speciellt liggsår som ett stort problem inom Åländsk socialvård, då borde ledamoten ha större belägg för att nedvärdera det arbetet som görs dagligen inom våra olika äldreomsorgsinrättningar. Så det är förvånande. Samtidigt måste vi komma ihåg att socialdemokraterna i högsta grad har medverkat till att underminera den kommunala ekonomin under de här senaste fyra åren, genom att dra ner på volymen på landskapsandelar som i praktiken har inneburit svårigheter för kommunerna att nå upp till de lagstiftade kraven som finns bl. a. på det socialvårdspolitiska området. Det är nog en dubbelt tvetydig tunga som socialdemokraterna även har som representant i talarstolen. Att en ledamot som Wikström och socialdemokraterna ens täcks tala om hållbarhet med tanke på Gripö bron och annat, det förvånar oss storligen.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Det är lätt att höra och se att vi har lite annorlunda verklighetsuppfattning. Varför vi är för den här lagen och varför vi driver igenom den är för att göra det bättre. Problem finns, vi ska inte sopa dem under mattan. Något som inte riktigt fungerar optimalt idag ska med den här lagen kunna göras bättre.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Veronica Thörnroos
Tack, fru talman! Den 1 oktober 2015, precis innan det nya lagtinget skulle tillträda, tog dåvarande landskapsregering under Camilla Gunells ledning ett beslut om att inleda ett arbete med att stärka socialvårdslagens ställning som central, allmän lag. Att främja jämlik tillgång till socialvården och dess tillgänglighet. Att flytta fokus i socialvården, från korrigerande åtgärder till förebyggande och främjande av välfärd och tidigt stöd. Att stärka klientorienteringen och helhetssynen. Att se till att människor får stöd i sin dagliga miljö. I arbetet skulle berörda intressenter såsom kommunerna, Ålands hälso- och sjukvård och andra berörda myndigheter, samt tredje sektorn involveras och beredas möjlighet att ge synpunkter. Utgångspunkten i det här arbetet var att ta fram en ny socialvårdslag anpassad till åländska förhållanden. Notera det, anpassad till åländska förhållanden men bevarande av den helhet som Finlands lag utgör, eftersom delar av speciallagen ansluter direkt ihop med den här ramlagen. Det var ett bra initiativ, att det sedan har tagit såhär pass länge innan den kan levereras till Ålands lagting kan väl te sig anmärkningsvärt, men nu är den här iallafall.
Från centerns sida vill jag säga att vi var med och tog initiativet till det här, vi var med och fattade beslutet, vi är också med och står bakom den här lagen. Vi står bakom den här lagen till de delar det rör respekten för den enskilda människan, för individen. Däremot har vi en del frågeställningar på det mer övergripande planet som jag gärna vill lyfta.
I samband med att Finlands regering år 2014 tog den här lagen, hade det föregåtts av ett långt beredningsarbete med ett stort antal intressenter som hade deltagit i det. Här verkar det snarare som att arbetet har legat stilla och sedan blev det väldigt, väldigt bråttom. De flesta kommuner och även kommunförbundet påtalar i sina remisser att det har varit en väldigt kort beredningstid. Det måste jag säga att jag tycker är sorgligt. Dels för att det är kommunerna som i första hand, till största delen har ansvar för det som finns i den här lagstiftningen. Jag tror det har funnits en klokskap i att lyssna in den kompetens och den erfarenhet som finns i våra kommuner. För det andra förstår jag att bromsandet av KST ställde till problem. Jag förstår också att i och med att Finlands lag trädde i kraft och vi inte hade en blankettlag och ingen fulltextlag heller så blev det komplikationer och folk har fallit mellan stolarna. Det som jag ifrågasätter och som jag saknar är analyserna kring ekonomin. Det är så otroligt divergerande åsikter som kommer fram, både i debatten, lagförslag och remissutlåtandena, vad de faktiska kostnaderna kommer att bli. Jag säger inte att jag är emot dem men jag hade gärna sett ett beredningsunderlag som hade varit något bredare. Det som däremot är lite sorgligt är att många av instanserna, speciellt inom tredje sektorn, talar om att man vill ha det samma som i Finland. Lagförslaget är en blankettlag, så det är samma som i Finland till väldigt stora delar. Visst är det lite sorgligt, när vi inom ramen för självstyrelsen borde kunna skapa ett regelverk som respekterar allt det som jag inledningsvis sa, men som ändå skulle vara mer anpassat till våra åländska förhållanden. Avslutningsvis, de problem som nämns här tidigare, de problem som finns, ser inte jag att är kopplat till 16 åländska kommuner. Mycket av de problem som finns bottnar i avsaknad av kompetens, oklarheter i vilket regelverk det är som gäller och till den delen kommer det bli ett förtydligande. Jag hoppas att den här lagen ska träda i kraft och jag hoppas att landskapsregeringen ska ta ett ekonomiskt ansvar, så att kommunerna verkligen har möjlighet att fullfölja de uppdrag som kommer med den här lagen. Tack.
Minister Wille Valve, replik
Jag tar avstånd ifrån vicetalmannens påstående att lagen inte skulle vara anpassad för åländska förhållanden, den utgår fullkomligt ifrån åländska förhållanden och åländska problem. Vilket jag kommer utveckla i mitt anförande som jag har begärt. Vad sedan gäller ledamotens anförande i övrigt finns det ett faktafel. Det här är inte en blankettlag, det är uttryckligen en fulltextlag det handlar om. Alla fyra lagar är fulltextlagar, det är värt att notera. Jag tar även avstånd från vtm Thörnroos påstående att beredningen skulle ha varit kort. Beredningen har varit lång, den inleddes direkt efter det beslut som vtm Thörnroos hänvisar till. Vi har inledningsvis involverat alla socialarbetare på Åland, vi tog in kommunförbundet i referensgruppen i tidigaste möjliga skede, vi ordnade ett öppet möte på norra Åland för kommunerna, vi har ordnat ett separat möte för den tredje sektorn där vi har benat ut frågeställningarna som angår dem och vi förlängde remisstiden till (… taltiden slut).
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Jag hittar det inte nu när jag står här framme vid talarstolen, men det finns på flera ställen skrivet i den allmänna motiveringen att det är den finska lagen som har varit modell för detta. Jag hänvisar till lagstiftningen fast jag nu inte exakt kan säga på vilken sida. Avslutnings vill jag säga att det är bra om det har varit en lång beredning, men de remissinstanser som har tagit del av det här delar inte den uppfattningen, att de har varit med i ett tidigt skede. Man hänvisar till ett lag PM som man har fått osv. Man begärde förlängd remisstid och det fick man också, om det sedan var med 7 eller 12 dagar minns jag inte, men i alla fall.
Minister Wille Valve, replik
T.ex. ur kommunförbundets remissutlåtande framgår glasklart att kommunförbundet har varit involverade i processen. Jag rekommenderar att fördjupa sig i det.
Låt oss sedan gå till ett av de viktigaste redskapen för förverkligandet av socialvårdslagarna, paragraf 69 samverkansavtal. Den som kan socialrätt vet att det finns inget sådant som ett samverkansavtal i finländsk socialrätt, och det finns ett skäl till det. Det här kommer ifrån västra Götaland i Sverige och det finns fullt logiska skäl för det som jag gärna utvecklar i ett separat anförande, men där det närmast har att göra med att den åländska offentliga förvaltningen har vissa likheter med landstingsmodellen i Sverige. Och till denna del mindre likheter med primärkommunerna på rikssidan.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Jag citerar ur Ålands kommunförbunds remissvar ”Den sammanlagda mängden förändringar, reformer och lagändringar som verkställs eller implementeras samtidigt är mycket stor. Något som Ålands kommunförbund påtalat vid flera tillfällen under de senaste årens lopp. ”En reform av kommunstrukturen ska beredas och genomföras under samma tidsperiod... ”. Avslutningsvis står det lite längre ner i texten att man har svårt att hinna med allt arbete som ska göras, eftersom det är så många stora reformer som pågår samtidigt. Det var därför man hade äskat om lite mera tid.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack, fru talman! Partiordförande för centern, vtm Thörnroos, jag har en fråga. Står centern bakom den här socialvårdsreformen? Tycker ni att det är nödvändigt, viktigt och bra? Jag får nästan en klump i magen när jag sitter och lyssnar. Det känns som att nu ska vi stoppa det här också för nu sitter vi i opposition. Nu kommer regeringen med ett lagpaket, nu ska vi stoppa det här också. Jag är väl så enfaldig men jag trodde faktiskt att om det är någon gång vi alla ska vara eniga och överens, så är det den här lagstiftningen.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Som jag inledde mitt anförande med, så finns det skrivet på sidan sju. Det var således den förra regeringen där centern satt med som tog initiativet till den här lagen. Det betyder att vi naturligtvis står bakom den i dess ursprungliga utformning, eller som ramlag om man säger så. Det jag ifrågasatte i mitt resonemang var inte nere på individnivå, huruvida vi stöder eller inte stöder. Jag tyckte jag var ganska klar där. Utan jag sade att det är tråkigt att det här är en kopia av den finska lagstiftningen, med tanke på att vi i större utsträckning försökt beakta de olika åländska förhållandena. Jag resonerade kring ekonomin och jag hade en del frågeställningar om KST: s tillkomst och hur det ska korrelera med resten av det här. Det som rör de ekonomiska frågeställningarna finns i remissvaren och där kommer vi säkert att få ett svar från minister Wille Valve så småningom.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack, fru talman! Minister Valve sa redan att han kommer att berätta mera, trycka på och visa att det här är en åländsk socialvårdslag. Det kommer väldigt spridda skurar tycker jag mig höra, i alla fall ifrån centerns gruppanförande, gruppledaren från centern, och nu kommer det ifrån centerledaren. Det är lite svårt att veta var centern står i den här frågan. Om man tycker att det är bra att vi gör en ny socialvårdslagstiftning för Åland och ålänningarna eller inte.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! För tredje gången nu, så kanske det också blir klart för Ltl Holmberg-Jansson. Centern har tagit initiativet till den här lagen, centern står bakom den här lagen. Vi ifrågasätter varför man mer har kopierat den finska och hur de ekonomiska uträkningarna har tagits fram. Det finns inga divergerande åsikter, varken mellan gruppanförande eller andra lagtingsledamöter från centern som har varit upp här. Däremot kanske ett ifrågasättande mera på detaljnivå. De ekonomiska bitarna här känns inte riktigt fullt klarlagda och där hoppas vi att minister Wille Valve ska kommer med ett klargörande. Det vore ju rimligt enligt gängse praxis att landskapsregeringen kommer emot kommunerna när man kräver att kommunerna ska producera mera service.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Det börjar bli rätt så tröttsamt, den här centerretoriken, att man ska vara emot. Det är så väldigt mycket emot. Det här är en lag som är till för ålänningarna, som vi nu tillsammans ska forma på bästa möjliga sätt. Det som också vtm Thörnroos gör, som jag uppfattade det, var att hon står här och sågar hela förvaltningen. Man säger att socialavdelningen har sovit på jobbet, vaknat sent. Hur kan vicetalmannen uttrycka sig så? Jag vet vilket otroligt intensivt arbete som är nedlagt, hur många människor som har jobbat med det i hela den här mandatperioden. Då kan man inte hålla på att hoppa på tjänstemännen på det sättet jag tyckte att vicetalmannen gjorde.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Låt mig då korrigera mig till mitt tidigare anförande. Jag har fullt förtroende för landskapets förvaltning. Jag har fullt förtroende och respekt för den kommunala förvaltningen och för de kommunala tjänstemännen. Däremot hyser jag tveksamheter kring landskapsregeringens möjligheter att hantera och snabba på en process, den politiska landskapsregeringen. För övrigt vill jag säga det som jag sa i mitt inledningsanförande. Centern var med och tog fram målsättningarna kring den här reformen. Och då torde det inte vara speciellt svårt att förstå att vi också står bakom den. Men vi har betänkligheter när det gäller utformningen av den och när det gäller ekonomin. Vi skulle gärna se att landskapsregeringen aviserar att man kommer att stöda kommunerna ekonomiskt också. Nu med tanke på att utgifterna kommer att bli på en annan nivå än tidigare.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Fru Talman! För centern tycker jag det verkar som att det är viktigare att behålla 16 kommuner på Åland, en dyr struktur, och istället minska på kostnaderna för socialvården för enskilda människor. Är det vad centern prioriterar? Liberalerna prioriterar en god socialvård för alla ålänningar och för att kunna åstadkomma det, eftersom det kommer att kosta det måste vi alla vara medvetna om, så kommer vi också att måsta ha en annan kommunalstruktur på Åland i framtiden. Men centern biter sig fast vid 16 kommuner. Det är därför man hela tiden, i varje lag som kommer som syftar till att förbättra för ålänningar, står och pratar om den kommunala ekonomin.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Det finns en samsyn mellan liberalerna och centern faktiskt. Att det ska vara en god socialvård för alla ålänningar, det står vi absolut bakom. Däremot tror inte vi att hindret för en god socialvård för alla ålänningar sitter fast i kommunstrukturen. Det är annat som har ställt till problem där. Vi är för en god socialvård för alla ålänningar, men ser det inte kopplat som att det är en förutsättning att man tvångssammanslår kommunerna på Åland. Vi ser inte riktigt den kopplingen där.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Jag förvånades igår i samband med centerns gruppanförande att den stora frågan verkar vara att bibehålla den kommunala strukturen och att kommunens ekonomi går före den lilla, ensamma, och sjuka människan, ålänningen. Man kan tycka vad man vill om en kommundebatt, men de har pågått länge och där har tydligt framgått att en av många orsaker till att vi behöver ha större kommunala enheter är just att vi ska kunna bibehålla och förstärka socialvården. Lösningen på förbättrad socialvård är inte att öka landskapsandelarna, att öppna upp kranen och ösa ut mera landskapsandelar. För det är enligt mig att pinka i byxan, det värmer en liten stund men tar inte bort grundproblemet. Så varför lyfter inte centern upp den lilla, fattiga, ensamma människan framom (… taltiden slut).
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Ltl John Holmberg säger att vi inte kan ösa ut pengar över kommunerna. Det är just här som jag tror att den stora skiljelinjen ligger mellan hur ltl Holmberg och jag ser på saker och ting. Landskapsandelarna har kommit till som ett utjämningssystem mellan kommunerna. Landskapsandelarna har kommit till just för att kommunerna ska kunna producera närservice, billigt och effektivt, nära den enskilda människan. Det är inte frågan om att ösa ut någon form av pengar, det här är pengar som kommunerna är berättigade till, precis som man är på alla andra ställen. Självklart värnar vi den lilla människan, vi är ett mitten- högerparti med starkt social politiskt patos. Men till skillnad från många andra så respekterar vi också det kommunala självbestämmandet.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Vi blir äldre, vi blir sjukare, vi kräver mer specialisering, allt kostar mer. Och det ska det göra, för vi ska ta hand om alla. Oberoende var på Åland man bor, det ska inte spela någon roll fast man bor i en rik kommun, eller om man bor ute i periferin. Man ska få en bra vård, en god socialvård. Våra kommunala enheter gör så gott de kan och det räcker långt, men det räcker inte ända fram och det räcker definitivt inte om 20,30,40 år. Vi behöver förändra. Vi ska lägga pengarna där de behövs och det är inom socialvård, utbildning till exempel. Vi ska inte bibehålla gamla kommunala strukturer enbart för att upprätthålla något som var bra för länge sen. Allting förändras, världen förändras, Åland ska förändras och åt rätt håll. Att bibehålla gamla kommunala strukturer är inte lösningen på en god socialvård. Tvärtom.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Om man följde det resonemanget fullt ut, borde det vara i de allra minsta kommunerna som misären har varit total, de senaste tio åren. Nu är ju inte fallet så. Tittar vi i de rapporter som har kommit in så kan jag erinra mig när det gällde barnskyddsärenden t.ex. att de inte hanterades så rysligt effektivt, eller faktiskt på gränsen till riktigt dåligt i den största kommunen. Kommunens storlek är inte avgörande för hur väl du kan producera socialservice. Det var också därför som vi var medvetna om att det finns små specialområden där extra hänsyn behöver tas. Det var därför som vi var med och drev på kommunernas socialtjänst. Kommunernas samlade socialtjänst, där just de här små områdena skulle få möjlighet att samarbeta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Fru talman! Om jag tolkar det rätt i tidigare replikskiften så står centergruppen bakom det här lagförslaget, det tycker jag är bra om det är så. Sedan anförde vtm Thörnroos vissa dubier om att det här inte är tillräckligt Ålands anpassat. Vi hörde vad minister Valve sade i replikskiftet, det finns ganska mycket egna Ålands saker här, också som jag ser det, så det här är ett förnuftigt arbete. Är man liten så måste man vara streetsmart brukar jag säga, man måste plocka det bästa från öster och väster och det här lagförslaget är faktiskt så. Inte kan det väl vara så att centern och vtm Thörnroos tycker att det är fel bara för att det finns en viss del av finländsk lagstiftning inbakad i det här? Att det per automatik skulle vara fel. För det är faktiskt ganska grunt i sådana fall.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Fru talman! Det var befriande att höra ltl Erikssons anförande. Jag skulle säga att vi i princip är helt ense om samsynen kring behovet av ny lagstiftning, att respektera den enskilda människan osv. Självklart är inte centern anti Finland, men vi har fått en självstyrelse av en viss orsak. Vi tycker att där man kan och bör, ska man använda sig av självstyrelseinstrumentet. Nu är det så att socialvårdpaketet är delad behörighet, så självklart måste den åländska lagstiftningen vara kompatibel med den finska, annars fungerar den inte ute i verkligheten.
Ltl Roger Eriksson, replik
Jag tackar för det klargörandet ”annars fungerar det inte i verkligheten”, det är precis det som är min poäng i det hela. Det här är ett lagstiftningspaket, men det finns många andra lagar som blir direkt rörda av det här också. Då kommer jag fram till det som jag sa tidigare, man måste vara smart när man är liten. Som jag själv ser det är självstyrelsen ett medel för att förbättra ålänningarnas allmänna vardag och inte ett mål. Min sista fråga, med tanke på den kritik som framkom, är att inte ser väl ni någon skillnad på konsumenterna av socialtjänsten, om det är finländare i Finland eller ålänningar på Åland? Det borde vara samma sak. Inte kan ni väl se någon skillnad på det?
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Jag förstår faktiskt inte riktigt den sista frågan, men jag vet i alla fall att det finns skrivningar i självstyrelselagen om att vi ska ha det minst lika bra på Åland som man har det i Finland. Inom många områden har vi högre stöd, t.ex. inom barnbidraget osv. Det som oroar mig är när det gäller framtiden så är inte bara hur kommunerna klarar av att leva upp till det här, utan också hur man klarar av att övervaka det. Det har tidigare funnits stora brister vad gäller övervakningar. Jag tror att det var ifjol somras som en av våra ledande läkare slog larm om att det fanns bekymmer på ett åldringshem här i vår närhet. Det finns stora utmaningar i det här paketet och vi är beredda på att arbeta för dem. Så att det blir så bra som möjligt.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum.
Ltl Lars Häggblom
Fru talman! Jag understöder ltl Bert Häggbloms förlag om bordläggning.
Talmannen
Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Lars Häggblom, har föreslagit att ärendet ska bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag sade till nästa plenum.
Talmannen
Ärendet bordläggs till nästa plenum onsdagen den 17 april.
Minister Wille Valve
Fru talman! I ljuset av den debatt vi har haft såhär långt, kan det vara på sin plats med några klarlägganden. Jag vill inledningsvis kort beröra det som vtm Thörnroos sade om att detta skulle vara ett center initiativ ifrån förra landskapsregeringen. Det är sant att i den budget som gäller för landskapet år 2016 står det ”Utgångspunkten är att den nya finländska socialvårdslagen antas med adekvata avvikelser”. Det vi dock har framför oss idag är något annat, det är fyra fulltextlagar som utgår ifrån en gedigen åländsk analys som har gjorts av våra sakkunniga, tillsammans med de berörda. Vilket kommer att ytterligare beskrivas och belysas i denna debatt. Ltl Jonsson nämnde igår fem servicebesök, det kan vara på sin plats med ett klargörande också till denna del. Påståendet handlade då om att man i kostnadsberäkningarna räknar med utökning av kostnaderna för fem besök per år. Detta är inte den enda förebyggande insatsen, det är en ytterst liten del av familjeservicen det handlar om. Det är bara en del av allt som familjer kan få i stöd av denna lag. Barnfamiljer kan få olika familjeserviceformer, familjearbete, stödperson, stödfamilj, social rehabilitering. Det är det som gör skillnad.
Sedan till påståendena om att vi inte skulle utgå ifrån Åland. Jag vill uppmana alla som intresserar sig för den frågan att bekanta sig med detta underlag till lagberedning som offentliggjordes i maj 2018, vilket vi också åkte ut till kommunerna för att presentera och berätta om. I en annons i tidningarna bjöd vi in, välkomna att diskutera vårt förslag till hur vi ska förnya socialvårdslagstiftningen, och sedan höll vi ett möte i Sund. Vi har utgått hela vägen ifrån Åland och jag vill återigen rikta fokus till sidan 57, där vi noterar att på Åland ökar den tyngsta delen av barnskyddsanmälarna mycket. Det här är en speciell utmaning på Åland och den utmaningen vi har är att vända betoningen från de sena och dyra insatserna till tidiga och förebyggande insatser. Det baserar vi i en åländsk analys som landar i att vi behöver dessa bestämmelser, vi behöver denna omläggning av arbetssätten. Också äldreomsorgen har specifikt åländska problem som vi kommer att fördjupa oss i, i samband med behandlingen äldrelagen.
Låt oss sedan gå till ett av de viktigaste redskapen för att förverkliga själva socialvårdlagaran. Återigen samverkansavtalet, det finns inget sådant någonstans i finländsk socialrätt. Det här är en modell som kommer ifrån västra Götaland, det finns logiska skäl för det. Framförallt att den åländska offentliga förvaltningen har vissa likheter med hur ansvarsfördelningen ser ut på Åland. Samarbetsavtal, detta vill jag poängtera särskilt, ger i sig möjligheten att utforma socialvården utgående ifrån åländska förhållanden. Det är ett av arbetsredskapen.
Avslutningsvis, fru talman, socialvårdslagarna är grundlagar, de lägger en grund för den åländska socialvården. De innebär, vilket flera talare har konstaterat, en väsentlig förstärkning av klientens rättsskydd. Framtiden är vår att forma. Gå gärna till val på att Åland behöver en egen funktionshinderslag som nästa steg, eller en ny klientavgiftslag, så att den inte ska oskäligt drabba äldre par som hamnar på olika omsorgsnivåer inom äldreomsorgen. Men fru talman, det är jätteviktigt att vi får den här grunden lagd. Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Nu återkommer ministern återigen, precis som vi hörde ifrån den socialdemokratiska ledaren för en stund sedan, till barnskyddet. Barnskyddet är tänkt att hanteras inom ramen av kommunernas socialtjänst. Det enda landskapsregeringen borde ha gjort för några år sedan var att sätta den i kraft då, istället för att skjuta upp hela tvångsmekanismen. Plötsligt har det varit problem för regeringsblocket att faktiskt tvinga kommunerna till att ta ett gemensamt grepp om barnskyddet. Jag vill igen fråga ministern, när kommer landskapsregeringen att sätta lagstiftningen som styr förverkligandet av kommunernas socialtjänst i kraft? Efter att ministern uttalat sig om att det kommer någon gång inom maj har jag fått reaktioner från de som i högsta grad berörs av det här. När kan vi förvänta oss att landskapsregeringen sätter lagstiftningen i kraft så att Ålands omsorgsförbund kan sätta igång med jobbet? För det kommer bli bråttom oavsett.
Minister Wille Valve, replik
Det är en något märklig fråga ifrån ltl Jansson, eftersom ledamoten redan har ställt samma fråga en gång och undertecknad har besvarat den. Jag kan upprepa svaret och det är att beslut väntas ungefär andra eller tredje veckan i maj. Vad sedan gäller ledamotens övriga replik så vill jag kommentera barnskyddet med att vi pratar om verktyg och verktygslådan. Verktygslådan är kommunreform och KST, om verktygen är trubbiga är det svårt att få något vettigt gjort. Det rättsläget som vi har idag är inte acceptabelt. Vi har en fryst socialvårdslag som hänvisar till år 1982. Där dock uppdateringen som skett på rikssidan gäller automatiskt på Åland, till den del det handlar om det administrativt tvingade åtgärderna, men inte till övriga delar, vilket gör det helt oacceptabelt för den enskilde klienten idag.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack för det svaret ministern, och jag delar det. Men vi har hört från talarstolen dessa två dagar att det är kommunerna som är problemet, kommunerna är de som inte ser till att det här fungerar. Vi har inte från centern emot att vi får en modern sociallagstiftning, men det är ju trots allt så att det är kommunerna som ska klara av att hantera det här. Då borde den kommunala sektorn få möjligast mycket tid att förverkliga kommunernas socialtjänst. Så att man har apparaten på plats när de här nya kraven, bl.a. inom barnskyddet, träder i kraft från den 1 januari 2021. Jag tycker inte det är mycket begärt att man måste få sätta igång med arbetet så att det blir en bra helhet. Förutom alla klienter som berörs, alla familjetragedier som pågår etc. är det också ett stort betydande personalantal som har en oro om sin framtid. Så vi har ett ansvar minister Valve, att få det här på plats här och nu.
Minister Wille Valve, replik
Jag uppfattar också en skiljelinje i debatten idag, men den är kanske lite annorlunda än den som ltl Jansson beskrev. Jag ser två motpoler, å ena sidan ser jag den enskilda människans rätt till rättskydd, de yrkesbehörigas rätt till att känna till sina befogenheter så exakt som möjligt, å andra sidan ser jag en ambition till att bevara dagens 16 kommuner så som de är idag. Enligt min uppfattning ska den åländska förvaltningen, oberoende av om det handlar om landskapsförvaltningen eller kommunerna, forma sig så att det blir bästa möjliga för den enskilda människan. Här känner jag att vi har en väldigt djup ideologisk skiljelinje i denna sal. Men vi lär få återkomma till denna fråga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Det är precis som ministern säger, det här är ett enormt lagpaket som har varit otroligt efterlängtat ute på fältet. Också det som ministern talar om, den här funktionshinderlagen, hur länge man i de kretsarna har stött på och verkligen velat ha den på plats. Jag vill att ministern ska berätta lite om orsaken till att finsk lagstiftningen ligger till grund. Det är ett enormt lagpaket med otroligt mycket bakgrundsarbete, så många utredningar, grupper av människor som har jobbat, olika processer som har varit och hur lång tid det har tagit i Finland att få fram de här lagarna. Jag skulle gärna att ministern utvecklar det, så man förstår den här komplexiteten.
Minister Wille Valve, replik
Ltl Axel Jonsson var delvis inne på det igår i sitt anförande när han lyfte upp att 67 % av lagstiftningen är samma som i riket. Det finns skäl till det, det sitter inte illvilliga politiker eller tjänstemän och kokar ihop att vi nu ska ha 67 % samma. Det finns fullt logiska skäl och de logiska skälen är att idag gäller allting på socialförsäkringsområdet direkt på Åland, vare sig vi vill det eller inte. Det är ett av skälen, det kan man notera när man läser analysen, att det har betydelse. Det andra är det som jag var inne på i replikskiftet med ltl Harry Jansson. De administrativt tvingade åtgärderna som blir gällande på Åland direkt, oberoende av hur vi vänder och vrider på oss. Vilket man förstås kan tycka att är en juridisk anomali som borde korrigeras, men så är rättsläget idag. Det leder till att den kroppsmassa av lagstiftning som vi har idag, i form av lagen från år 1982, korsreferenser som sedan ska läsas i ljuset av uppdatering av lagstiftningen som har skett efter år 1982 och sättas i en kontext där det inte hörde hemma, leder till ett väldigt svårt tillämpbart slutresultat. Det leder också till att när vi förnyar socialvårdsområdet, så kan vi inte bortse ifrån de beröringspunkterna som finns i förhållande till de andra rättsområdena. Det är då i första hand socialförsäkringsområdet, och det administrativt tvingade åtgärder.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Det är precis så att de här olika behörigheterna går in i varandra. Det gör också att det blir ytterligare komplext. För att ta fram de här lagarna så krävs det mycket förarbete och det måste vi ändå inse, att trots alla de utredningar som har gjorts har vi ändå begränsade resurser, tyvärr. Jag skulle gärna ha mycket mer resurser åt självstyrelsen och lagberedningsarbeten men vi har den situation vi har. Det också kanske smart att ta hjälp av andra som har tänkt före. Det som ändå är viktigt, när det gäller just de här sociala lagarna, är att vi skräddarsyr vissa konkreta saker för ålänningarna, för ålänningarnas behov.
Minister Wille Valve, replik
Precis så är det, vtm Eriksson. Det är också orsaken till varför man från landskapsregeringens sida har strävat till att samla precis varendaste en sakkunnig resurs som vi har på detta på område, oavsett om det sedan är på den kommunala sidan, eller om det är här i landskapsregeringen. Det finns absolut skäl för oss att göra det.
Sedan kan man avslutningsvis nämna att i min värld är det ingen trygghet om man, lite vanvördigt uttryck, kedjar fast sig vid riket i form av en blankettlag. För vi ser att experimentivern på finländska sidan inte har avtagit. Det kommer att återuppstå ett nytt sote. Vi ser också ett reformpaket som har överlevt den här skarven mellan nya och gamla regeringen som heter Toimi, som handlar om en total omstöpning av socialförsäkringsområdet. Det finns mycket starka skäl för oss att tänka själva på Åland och fortsätta göra våra egna analyser, vilket jag också anser att vi har gjort som grund för detta (… taltiden slut).
Talmannen
Ärendet bordläggs till plenum den 17 april 2019.
Remiss
2 Yrkesutbildade personer inom socialvården
Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Minister Wille Valve
Fru talman! Tiden är inne för landskapsregeringen att lägga fram den tredje av de fyra socialvårdslagarna, nämligen landskapslag om yrkesutbildade personer inom socialvården. Varför föreslår vi denna lag? Kort svar, för att vi bedömer att detta, här och nu, är det bästa för Åland. Långt svar, för att vi uttryckligen vill behålla socialarbetaryrket som ett reglerat yrke. Det här är väldigt viktigt. Ett reglerat yrke innebär ett yrke som har specifika lagstadgade krav, ett reglerat yrke innebär att man kan legitimera yrket och ha ett yrkesbehörighetsregister, vilket är bra för Åland. Att ha ett reglerat yrke med specifika krav ger en tydlighet som länge har efterfrågats på Åland. Den förordning som idag gäller från år 1982, då Sovjet försvann, baserar sig på utbildningsystem som reviderades för snart 30 år sedan och inte längre finns. Förordningen är föråldrad, och den är svår att tillämpa i praktiken. Med specifika krav och ett register för yrkesutbildade, blir det tydligt vem som är behörig och vem som inte är behörig. Det blir jämlikt, både för dem som söker tjänster och för klienterna. Det blir också väldigt tydligt vad som gäller för den som vill studera till detta yrke. Om man har ett reglerat yrke kan man också ha ett register. Genom att ha höga och specifika krav främjar vi också klientens rättssäkerhet. Registret sätter socialvårdens klienter i jämlik ställning, samma jämlika ställning som hälsovårdens patienter. Då kan man rycka på axlarna och tänka ett register, än sen då. Klienterna kan från registret se om den som handhar hens ärenden är behörig och arbetsgivarna kan använda registret vid rekrytering. I registret syns också om den yrkesutbildade fråntagits eller fått en begränsning i yrkesutövandet på grund av brott, vilket man nog i dagens samhälle kan anse att är relevant information. Det kan då handla om felaktigt förförande eller att personen är oförmögen att utöva yrket. För den yrkesutbildade är det dessutom en statusfråga att vara legitimerad på samma sätt som t.ex. en sjukskötare eller en läkare. Av dem som har sökt erkännande av yrkeskvalifikationen under åren 2013- 2018, var 89 % kvinnor, alltså 25 av 28 st. I den föreslagna lagen ingår också möjligheten att kunna, genom en överenskommelseförordning överföra legitimering och registrering till myndigheten Valvira. En förutsättning för en sådan överenskommelseförordning är förstås att allt fungerar på svenska, på samma sätt som läkarlegitimationerna idag. En annan förutsättning är att en överenskommelse nås om vem som bedriver tillsynen i landskapet, vilket jag avser återkomma till. Och tredje är förstås att vi kan tillförsäkra tillräcklig kännedom om Ålands lagstiftning, för vi kommer alltid att ha en åländsk lagstiftning på detta område. Ett helt eget åländsk register, har av ÅDA bedömts bli mycket kostsamt, oproportionerligt kostsamt att utveckla och upprätthålla. Det mest centrala med hela socialvårdsreformen är att utveckla socialvården för ålänningarnas bästa. I det ingår att Åland har en tydlig behörighetslag, som ställer höga krav på de yrkesutbildade. För socialarbetare utövar offentlig makt som få. Makt, som kan ha livslånga konsekvenser för den enskilde, exempelvis den enskildes rätt att umgås med sina barn. Detta krävande yrke bör vara reglerat och kraven på behörighet bör vara tydliga och höga. I Sverige utövar inte socialarbetaren samma offentliga makt. I Sverige är systemet annorlunda, där fattas besluten i individärenden faktiskt på politisk nivå, av en socialnämnd. Det innebär att yrkesutövaren därför inte heller har samma ansvar för beslutet. Skillnaden här vid lag är väsentlig och jag vill uppmana utskottet att särskilt fördjupa sig i denna frågeställning som jag gärna kan ge material om. Jag var inne på att höga krav på ett krävande yrke givetvis ger förhöjd status. Det finns närmare 30 behöriga socialarbetare på Åland, många väljer andra, ärligt talat lättare jobb, i kommunen. För att vi ska få åländska socialarbetare till kommunerna måste arbetsförhållandena förbättras. Egentligen finns det inte en brist på behöriga socialarbetare, värt att notera. Den föreslagna lagen leder inte till diskriminering av dem som har studerat i Sverige. Den som avlagt en examen som leder till att hen i sitt examensland får utöva motsvarande yrke, kan ansöka om erkännande av yrkeskvalifikationer. Den processen har tillämpats på Åland sedan år 2013 och 29 st. har ansökt om erkännanden sedan dess, av vilka 89 % har haft svensk examen. På Åland tillämpas landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer på reglerande yrken ÅSF 2017/22. Landskapsregeringen har vid erkännande rätt att kräva en kompensationsåtgärd i form av anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov. Lämplighetsprovet kan anordnas av högskolan på Åland. De flesta som har ansökt har fått ett villkorligt beslut och antagit lämplighetsprovet, som bland annat kräver kunskap i åländsk och finländsk socialrätt. Denna process kommer fortsättningsvis att vara likadan, även om Valvira skulle börja hantera ärendena. I september 2018 hade Valvira hanterat 55 erkännanden av svenska examina. Ifall man väljer att studera i Sverige blir man fortare behörig som socialarbetare på Åland, än om man väljer att studera i Finland. Det kan vara intressant för utskottet att jämföra också detta. Värt att notera är också att legitimeringsprocessen är avgiftsbelagd för alla.
Vilka konkreta ändringar har då gjorts efter remissutlåtandena? Vi lyssnar och vi har lyssnat på den allmänna debatten och på remissrundan, och följaktligen infört följande förändringar: Paragraf 12, tillfällig personal, lindrigare behörighetsvillkor som möjliggör att studeranden från både Finland, Sverige och andra länder kan anställas som tillfällig personal. Vi har plockat bort behörighetskravet för socialkurator vid ÅHS. Personer med dispens får enligt övergångsbestämmelserna fortsätta i motsvarande arbetsuppgifter, enligt lagförslaget innan remiss fick dessa personer fortsätta i samma arbetsförhållanden vilket inte riktigt har samma bemärkelse med överföring till KST. I allmänna motiveringen har det tagits in ett avsnitt med motiveringar kring varför en nationsneutral lagstiftning inte kan användas gällande behörighetsvillkor för yrkesutbildade personer inom socialvården, också detta är väsentlig information för lagtinget. Ikraftträdelse tidpunkten ändras till att föreslås bli den första januari år 2021. Tack för ordet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Här får vi alltså ytterligare ett förlag på hur Åland ska införlivas i finländska system och ett register över socialarbetare. Med tanke på den språkliga utvecklingen i Finland inser vi alla att vi skapar oss själva en växande utmaning genom ett sådant här tankesätt. Frågan jag skulle vilja diskutera är att det tycks som att det finns vissa tendenser i Sverige att man skulle gå in för att reglera de här yrkena även där, men än så länge har man inte gjort det. Därför undrar jag om det inte vore smartare från åländskt perspektiv att sätta samma minimistandard som man har i Sverige, till dess att man eventuellt reglerar saken i Sverige? Så att vi inte skapar en barriär för åländska studerande som vänder sig till Sverige, eller för svenskar överlag inom området, att kunna flytta till Åland och arbeta inom socialsektorn. För den risken är ändå uppenbar genom att vi höjer ribban genom den här lagstiftningen.
Minister Wille Valve, replik
Det är sant ltl Jonsson, att i Sverige är yrkena idag inte reglerade och det har förekommit en diskussion om att reglera dessa yrken i Sverige. Men det förutsätter i så fall en omläggning av hela det kommunala systemet i Sverige. Hela beslutsprocessen för hur individens ärenden hanteras inom socialvården måste läggas om. Motsvarande gäller förstås om vi på Åland skulle gå in för det svenska systemet, avreglera socialarbetaryrket, vilket jag, oss emellan, tror är en jättedålig idé. Vilket jag gärna motiverar närmare, men det är teoretiskt sätt möjligt att avreglera socialarbetaryrket. Det skulle i sådana fall leda till att alla kommuner som idag är arbetsgivare, skilt måste bedöma vad det innebär att vara socionom från Malmö med 4 års erfarenhet, och väldigt komplicerade bedömningar om vilka insikter denne behöver ha för att få sin yrkesbehörighet i åländsk rätt.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är precis så här som gränshinder uppstår, inte minst i Norden. När man argumenterar för att någon med kompetens från ett annat land, som inte finns registrerat i det egna landet, uppfyller kraven på att komma hit och arbeta. Det är så vi skapar gränshinder, med den typen av resonemang. Istället borde man ställa sig frågan varför har inte en socialarbetare med 4 års erfarenhet från Malmö tillräckliga kunskaper till att också verka på Åland? I två länder som är ganska lika varandra i mångt och mycket. Vi borde ha betydligt mer flexibla system, om det är så att vi faktiskt vill vända oss också mot den svenska arbetsmarknaden för att få hit arbetskraft. Och inte tänka att de lösningar vi har skapat här är de enda som funkar och de enda som duger. Tvärtom borde vi lita på kommunerna att man har den förmågan att göra den typen av bedömningar när man anställer personal. Vi vet att det är ett bristyrke på socialarbetarsidan idag, vi behöver kompetens utifrån, även från Sverige.
Minister Wille Valve, replik
Faktum är att jag till stora delar håller med ltl Jonsson här, och förklaringen finns inne i själva lagförslaget. Landskapsregeringen bedömer att det vi föreslår här är det vettigaste och också det mest kostnadseffektivaste sättet att nå den nivå av rättssäkerhet som vi eftersträvar inom socialvården på Åland idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Jag utgår ifrån att minister Wille Valve inser att vi här har ytterligare ett lagförslag som sannerligen tar död på den gamla åländska ståndpunkten om nordisk examensgiltighet, som gällande för att utöva yrke och tjänst på Åland. Det har varit en omhuldad princip att vi ska se till att alla nordiska medborgare som vill jobba, bo och verka på Åland, har med sig en examen som väl svarar mot det åländska behovet. Det jag blir orolig för när jag läser den här typen av framställningar är igen ordet eventuella kompensationsåtgärder. Vem kommer alltså i praktiken stå för det kravet på tilläggsutbildning av de som söker behörighet som åländsk socialarbetare i framtiden? Kommer landskapsregeringen ha rollen eller är det Valvira helt och hållet?
Minister Wille Valve, replik
Ltl Janssons sistnämna fråga är viktig. Som ledamoten säkert har noterat finns det en överenskommelseförordnings grund i föreliggande lagförslag. Landskapsregeringens linje kommer efter antagen lag vara att det kommer fordras någon form av krav på kännedom om åländsk lag. Vilket i praktiken kommer att inskränka Valviras handlingsfrihet till viss mån, eftersom Valvira idag kan ge erkännande snabbare och konstatera att personen redan har yrkeserfarenhet. Från åländsk sida finns det skäl att säkerställa att våra socialarbetare känner till de lokala förhållandena riktigt väl.
Vad sedan gäller det här med nordisk och EU så går det inte att ha båda, man måste välja. I det här fallet handlar det om att landskapsregeringen för några år sedan gick in för EU-erkännanden av yrkeskvalifikationer.
Ltl Harry Jansson, replik
Ministern nämnde i sitt anförande att det är kostnader som gör att man anser att det blir för dyrt att ha ett åländskt register. Är det faktiskt så att ÅDA skulle begära så mycket för att se till att det skulle upphandlas ett register, som skulle klara av att hantera de här x antal åländska socialarbetarna? Med tanke på vad nuvarande landskapsregering har lagt på onödiga konsultinsatser, utredningar och också planerar onödigt byggande. Är det verkligen motiv och säga att det inte går att ha ett åländskt register på grund av kostnader? Att nuvarande landskapsregering inte vill att vi ska ha den insynen i socialarbetarnas verksamhet, det är sin sak. Det som har nämnts ifrån talarstolen är en ideologisk sak, hur man ser på Åland och Finland. Sedan har vi förstås språkfrågan, hur landskapsregeringen kommer att garantera att servicen från Valvira faktiskt fungerar på svenska inom rimlig tid, som alltid är problemet med dagens Finland och svenska språket.
Minister Wille Valve, replik
Den helhetsbedömningen som landskapsregeringen har gjort, att upprätthålla ett eget register, förvalta det, möjligen upphandla register, det blir väldigt krångligt med tanke på det lilla antal ärenden som hanteras idag. Vilket jag gärna kommer och berättar mer om till utskottet också, för att sätta saker och ting lite i proportion. Det som jag skulle vilja betona särskilt är behovet av specifika krav, som vi inte har idag fullt ut. Det här är jätteviktigt för socialvårdens klienter på Åland, att vi ställer väldigt specifika krav. Det är det som gör det så viktigt att vi tar lagen. Jag vill också poängtera att den erkännande lagen som jag nyss nämnde uttryckligen möjliggör rörligheten mellan olika EU länder.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! I den allmänna motiveringen på sidan 15 kan man läsa ”För personer som verkar på positioner på Åland, för vilka arbetsgivaren framöver kommer att uppställa krav på behörighet såsom socionom YH, är konsekvensen av lagförslaget inte kända eftersom utbildningsstatusen i dagsläget för de personer som verkar inom dessa yrken inte är utredd.” Det känns lite nonchalant att man inte har fakta där, vad är ministerns svar på den frågan?
Minister Wille Valve, replik
Den repliken måste jag bemöta i ett skilt anförande, det räcker inte en minut till.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Delvis berör det ltl Harry Jansson, den fråga som jag skulle ställa. Jag ville ändå fortsätta med det som ministern sade om att man kommer anlita Valvira som myndighet när det gäller register över de behöriga. Vad händer om det i framtiden visar sig att man inte kan upprätthålla det här på svenska, som vi ställer krav på. Idag kanske det fungerar men i framtiden, finns det någon plan B för landskapsregeringen?
Minister Wille Valve, replik
Det finns ett enkelt svar på det och då säger vi upp den överenskommelseförordningen. En överenskommelseförordning bygger uttryckligen på samtycke mellan landskapsregeringen och det ministerium Valvira, eller Valviras efterträdare, kommer att sortera under. Vad gäller synpunkter på Valvira, historiskt sätt har landskapsregeringen haft synpunkter på att det har tagit lång tid att hantera vissa läkarlegitimationer. De har vi framfört både till Valvira och ansvarig ministrar och vi har upplevt att det har förbättrats sedan dess. Vad gäller språket har vi ännu inte idag någon sådan farhåga att det inte skulle gå att kommunicera med Valvira på svenska. Det är klart att det är fullt möjligt att riket går in för en sådan utveckling att ingen längre svarar på svenska på Valvira, i så fall är detta inte aktuellt. Detta är uttryckligen en möjlighet och det som vi bedömer att skulle fungera bäst här och nu och under de kommande åren.
Ltl Brage Eklund, replik
Vi är medvetna om hur svenskan i sakta mak, mer och mer trängs ut ur myndigheterna i Finland och bekymren med att kommunicera på svenska blir större och större. Står man inför en plan B, att man måste ta hit registreringen och verkställa det själv, står vi inför samma problem som vi skulle kunna ta direkt idag om vi hade handhaft det här själva. De kostnader som ministern påpekar att nu är alldeles för dyra för att sköta det här själva, blir det en fortsättning på om det är så att Valvira inte kan upprätthålla det svenska språket i slutändan.
Minister Wille Valve, replik
Så är det och det finns många om och men. ÅDA har uppskattat kostanden till 100 000 euro för att göra detta. Då är det en rimlig utgångspunkt för landskapsregeringen att om får vi detta att fungera för en mindre peng, är det en vettig lösning att gå in för. När man talar om myndigheten Valvira, om man vill notera positiva trender i utvecklingen, kan man se att tillsynsmyndigheten är inne i en expansiv fas just nu. Man söker nya kompetenser och man söker människor som kan saker, människor som kan språk. Jag skulle inte måla framtiden i allt för gråa toner, riktigt ännu iallafall.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Veronica Thörnroos
Fru talman! I lagförslagets allmänna motiveringar kan man läsa följande. ”En avsikt med att på Åland införa samma reglerade yrken inom socialvården som i Finland är att stöda den föreslagna landskapslagen om socialvård. Som i stor utsträckning motsvarar rikets socialvårdslag.” Det är alltså följd i färg av det lagförslag som vi diskuterade tidigare och som bordlades av ltl Bert Häggblom.
Bästa ledamöter, låt mig ägna mig åt recitation en liten stund, ganska lång stund förresten.
”Att som i lagförslaget om yrkesutbildade personer inom socialvården utgå från att den givna formella behörigheten endast uppnås genom examen från finländsk utbildnings institution, begränsar inte bara rekryteringsunderlaget, ökar byråkratin för sökande med annan nordisk examen, arbetsgivare och för landskapsförvaltningen, det är dessutom diskriminerande för alla åländska ungdomar som i varje årskull, i decennier valt att studera i Sverige. Behörighetskraven för offentliga befattningar bör utgå från att nordiska examina jämställs. Då krävs inte erkännande av utländsk utbildning enligt det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet eller att förvaltingsbehörigheten överförs till riksmyndigheter. Den åländska lagstiftningsbehörigheten är omfattande inom områden som gäller den offentliga sektorn och särskild service riktad till enskilda. Det åländska samhällets småskalighet kan ge utrymme för tvärsektoriella lösningar som är unika. Med möjligheter till att hushålla med knappa resurser, ekonomiska, personella och miljömässiga, som inte är möjliga i mångmiljon miljöer. Mot den bakgrund där ambitionsnivån för de större sociala reformerna låg. När landskapsregeringen väljer i så stor utsträckning utgå ifrån ett annat system, istället att ifrån grunden utreda de åländska behoven, intressena och konsekvenserna av hur mycket bättre det blir för ålänningar av den föreslagna utformningen. Även om strukturen är en egen inom ”egen socialvårdslag för Åland” talas det genomgående om avvikelser i den åländska lagen, underförstått att rikslagen utgör grunden och karaktären av blankettlag kvarstår. Med tanke på personalens genomförande av lagstiftningen och brukarens möjligheter att få relevant information om tillämpningen är det inte acceptabelt att förlita sig på en annan jurisdiktion översättning till svenska av anvisningar och övrig information.”
Jag tycker det var ett mycket klargörande och tydligt citat som jag läste upp. Det är för övrigt skrivet av en av landskapets tjänstemän med god insyn i förvaltning och i självstyrelsepolitik, all heder åt hen för det utlåtandet.
Från centerns sida tar vi nu följ i färg på det vi sade tidigare, dvs. och med att den förra lagen är kopierad från rikssidan så är det naturligtvis följd i färg att den här också blir det.
Det vi ställer oss mest tveksamma till är att det är finska myndigheten Valvira som nu ska godkänna om våra åländska studerande som har studerat i Sverige ska godkännas. Det är alltså en finsk myndighet vars erfarenhet, nu låter jag mig spekulera fritt, är tämligen begränsad av hur många svenskspråkiga som kommer från Sverige och flyttar till Finland, eftersom att du inte kan verka på enbart svenska i landet Finland. Jag tror att deras erfarenhet är ringa, och de socialarbetare jag har talat med har låtit mig berättats att det redan i dagsläget är svart att få tag i någon som kan svenska. Att då få lägga hela evalueringen av utbildning i händerna på en extern myndighet är för åländsk center väldigt främmande.
Vidare så har vi tveksamheter kring kompetensen. Som en skriver i ett utlåtande här: ”Man kan ha arbetat med de här tjänsterna i x antal år och man har fått en dispens, men den dispensen upphör efter år 2021 om du byter arbetsgivare”. Vi är lite tveksamma till om det verkligen är det förnuftigaste, helt enkelt därför att vi inte ser hur man ska kunna fylla behovet av socialarbetare. Det är också något som påtalas även i den finska remissen, men också här. Om folk inte längre är behöriga för delar av det jobb de har skött, var ska då alla komma ifrån som ska vara det? De svaren hittar inte jag i den här lagstiftningen. Jag ser under överväganden att man i något skede hade fört ett resonemang om nationsneutrala behörighetsvillkor istället för att koppla det direkt till Finland och jag skulle gärna hoppas att ansvarig minister kan utveckla det resonemanget lite vidare. Tack.
Minister Wille Valve, replik
Det kan vara befogat att poängtera att Valvira redan idag har hela den åländska hälsovården i sitt register, och det fungerar bra. I september har Valvira godkänt 55 svenska examina, kan också vara värdefull information. Vad sedan gäller recitationen som vtm Thörnroos höll i början av sitt anförande så bygger den delvis på vissa missuppfattningar. Det är inte så att allting utgår ifrån en examen, finländsk examen eller svensk examen. Det här handlar också om att erkänna yrkeserfarenhet och värdera det. Den analysen saknas helt i den recitationen, alltså motsvarande arbete.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Pernilla Söderlund, replik
Tack, fru talman! Min replik var mycket samma som minister Wille Valve redan sade. Valvira övervakar redan oss hälsovårdspersonal, man kan gå in i Terhikki registret, och där kan man precis se vilka behörigheter ni har. Tycker ni att det också är fel att Valvira övervakar hälso- och sjukvårds personal? Eller är det bara just det här?
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Vi har en helt annan frågeställning inledningsvis. För det första för att vårdyrkena har varit reglerade hela tiden. Går vi lite längre tillbaka i tiden fanns det inte ens en utbildning på Åland, varken till närvårdare eller till sjukskötare, det kom i ett senare skede. Vad gäller hanteringen av själva registret har inte jag hört att det finns några anmärkningar till den delen, men ettdera så är du sjukskötare annars är du inte det. I det här fallet talar man också nu om evalueringar, och att överföra allt som är vår egen behörighet. Det vill man lägga i händerna på någon i Helsingfors, och det är den delen som jag och centern ställer oss tveksamma till.
Ltl Pernilla Söderlund, replik
Jag fortsätter där med Valvira. Det har varit fråga här om vad det skulle kosta att upprätthålla ett register. Att upprätthålla ett register är säkert inte kostsamt eller svårt men det handlar om övervakningen av personalen och tillsynen. Ifall någon är och filibustrar i sin tjänst kan man dra in legitimationen. Det är också den uppgiften som Valvira har.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Jag vet inte vad jag ska svara på det. Det är en av Valviras uppgifter och här finns det skrivet att landskapsregeringen vill att Valvira ska sköta ärendehanteringen enligt lagförslaget beträffande legitimering, registrering i centralregistret av yrkesutbildad personal inom socialvården, erkännande av yrkeskvalifikationer för personer med utländsk utbildning, samt tillsynsåtgärder som har anknytning till beviljande eller begränsande av yrkesrättigheter. Mig veterligen har tidigare evalueringen legat på utbildningsavdelningen, rätta mig om jag har fel, nu vill man flytta över det också till finska sidan. Där har vi betänkligheter, varför vill man göra det? Varför kan vi inte fortsätta evalueringsprocessen här hemma? Det är möjligt att vi i ett senare skede får svar av ministern kring de frågeställningarna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Roger Eriksson
Talman! Vi har nu landskapsregeringens förslag om yrkesutbildade inom socialvården på vårt bord. Vi ifrån den liberala lagtingsgruppen tycker att det här är ett bra förslag, vi stöder det här. Det finns ett enormt lagberedningsarbete bakom, som vi också har tagit del av.
Den här lagen innebär en väsentligt ökad rättssäkerhet, både för klient, anhöriga, och även för tjänstemannen själv. Som ministern nämnde i sitt anförande sätter vi höga krav på de här tjänstemännen, det är riktigt. Det innebär att tillsynen blir effektivare. Arbetsgivare, klient eller anhörig till klient, samt även allmänheten kan kontrollera att socialarbetaren är legitimerad, att man har upprätthållit sin yrkeskompetens och har skött sitt uppdrag bra. I dagsläget är redan närvårdare, sjukskötare, fysioterapeuter, läkare m.fl. ett legitimerat yrke och tillsynen utförs av Valvira. Det här systemet kan jag berätta att fungerar bra, jag sitter med som styrelsemedlem i Oasen och där använder vi det här. Det säger direkt om de som ansöker om tjänsterna har legitimation och att de har skött sitt arbete. Det är jätteviktigt med tanke på patienternas rättssäkerhet, att personalen är kunnig i sitt yrke. Det är heller ingen slump att just de här yrkena är legitimerade, med tanke på att de arbetar med människor och deras hälsa, sjukvård och sociala rättigheter. Samhället vill då betona betydelsen av de här yrkenas viktighet genom att de är just legitimerade. ingen logisk eller försvarbar orsak att socialarbetarna på Åland ska vara utanför, utan tvärtom. Om man beaktar omfattningen och svårigheten av deras arbete, de beslut som socialarbetarna tar påverkar klienterna och deras anhörigas liv på ett omfattande och genomgripande sätt, ofta för resten av deras liv. Jag vet också att den här förändringen är efterfrågad av Talentia Åland, som förhåller sig positiv till det här. Det förenklar både för arbetsgivare och för arbetstagare. Sedan framkommer det också att det även torde omfatta landskapets tjänstemän, patient- och klientombudsmannen och kuratorerna på ÅHS. Jag har förstått att det här är på gång i framtida lagberedningsarbetet och som tidigare framkommit under veckans lopp så är de här fyra lagpaketen en ram att bygga vidare på. Då det är viktigt att vi får ett bra ramverk.
Som vi ser det leder lagen till att kvaliteten på arbetet höjs, det kan leda till undvikande av dyra rättsprocesser. Lagen innebär även en statusförhöjning för det sociala arbetet och socialarbetarna.
Vi kan inte ha en sådan situation på Åland att de som är obehöriga, förlorat sin legitimation eller annars inte skaffat sig tillräcklig kunskapsmängd får jobb på Åland, men inte någon annanstans.
Om vi tar exempel från dagens verklighet, jag vet ganska bra insatt i hur det är. Socialarbetarna måste känna till bland annat sjukförsäkringslagstiftningen, pensionslagstiftningen, familjerätt, socialförsäkring. Det är en omfattande mängd lagstiftning som man bör sätta sig in i.
Fru talman! Det framkommer också att man följer det så kallade yrkeskvalifikation direktivet. Vi hade en tidigare diskussion om det och det är faktiskt så att lagen gäller på Åland. Det innebär att om man har en europeisk examen kan man bli behörig, efter att ha genomfört vissa åtgärder som lämplighetsprov eller anpassningsperiod jämte handledning. Det här tycker jag är absolut nödvändigt, speciellt om du som socialarbetare arbetar under tjänstemannaansvar. Det är ett väldigt starkt ansvar för det är mycket viktigt att man kan de lagstadgade rättigheterna. Om klienterna inte får sina lagstadgade rättigheter kan en tjänsteman råka riktigt illa ut. Det är väldigt bra att det här systemet finns och att socialarbeterana har rätt att kräva utbildning och tilläggs fortbildning av sin arbetsgivare.
Ur lagförslaget framkommer att Valvira ska sköta övervakningen. Som jag tidigare nämnde i mitt anförande finns det redan många yrkesgrupper som har den här tillsynen. Vad som också framkom av ministerns anförande att det finns vissa krav som man ställer för att ingå i en överenskommelseförordning, det tycker jag är förnuftigt resonerat. Valvira har kompetensen att kolla alla EU:s utbildningar. Ålands landskapsregering ingen möjlighet att utföra att sådant omfattande uppdrag. Om det sedan visar sig att språket blir ett problem är det som ministern sade, vi bryter överenskommelse förordningen. Men hittills har den fungerat mycket bra.
Ett kort klargörande är kanske på sin plats, Valvira kontrollerar allas utbildningar, även finländska utbildningar. Man tittar på ämneskombination, kontrollerar att arbetspraktiken utförts bra och dess innehåll. Det här systemet är riktigt bra.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att avsluta med en liten personlig erfarenhet. Jag har en nära person som har studerat till socialarbetare i Umeå och sökte till Valvira och fick legitimationen på tre veckor. Det vill säga att svensk utbildning och arbetspraktik från Åland räckte.
Jag kan avsluta med att allt det här stärker tillsynen, och en stark kvalitetssäkring av alla dem som är konsumenter av socialtjänster.
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag föreslår bordläggning till nästa plenum.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Det är snabba puckar här i lagtinget idag, det gillar vi. Jag har lite varit inne på de kommentarer vi har från Ålands framtids sida tidigare. Det vi framförallt ställer oss frågande till är om behöver vi de här skrapa kraven som man nu föreslår. Behöver vi på Åland verkligen, utifrån de behov av rekrytering och det förhållande till Sverige och Finland vi har, upprätta eller förstärka det registret över socialarbetarna som nu föreslås av landskapsregeringen? För det första är det oerhört viktigt ur språksynpunkt att vi ser till att socialarbetare som har varit aktiva i Sverige, våra åländska ungdomar som åker till Sverige och utbildar sig, har enkla och snabba möjligheter att få jobb också här på Åland. Ska man då tvingas ansöka om att få sina meriter godkända, att få det översatt till ett finskt system för att bli godkänd, så innebär det ett gränshinder. Det må vara ett överstigligt gränshinder för vissa, men det sänder ändå en signal att vi har våra egna system här, du ska inte tro per automatik att dina meriter räcker. Det är en olycklig signal i ett sammanhang där vi ser att vi allt mindre kan förlita oss på de finska systemen fungerar på svenska, och att vi därmed blir allt mer beroende av de svenska systemen och kompetensförsörjningen västerifrån. Om vi vill kunna erbjuda våra ungdomar möjlighet att flytta hem, och erbjuda svenskar och övriga nordbor möjlighet att komma hit och jobba inom socialvården på Åland. Det här är oerhört viktigt. Vi från Ålands framtids sida ställer oss väldigt skeptiska till att vi ska gå in för ett system som riskerar att göra det svårare för att rekrytera svenskspråkig personal på Åland. Det är en avgörande fråga för självstyrelsen och det svenska språkets ställning framöver på Åland, om vi fortsätter göra det enklare för finlandssvenskar att flytta in men samtidigt gör vi det svårt för svenskar och ålänningar som har studerat i Sverige att komma hit och få jobb. Det är de invändningar vi har och som vi framförallt vill att man tittar på i utskottet och funderar över om det här verkligen är ett system som är optimalt, som river gränshinder snarare än att det bygger gränshinder i båda riktningar. Det borde vara så att vi på Åland kan nöja oss med den nivå som man har i Sverige på det här området, om man har en lång erfarenhet som socialarbetare i Sverige att man också skulle kunna få jobb på Åland. Det måste vara utgångspunkten och vi måste se till att vi uppfyller det målet i så stor utsträckning som möjligt. Jag vet att regeringen har försökt att hitta någon slags medelväg i det här men sist och slutligen landar vi ändå i ett finskt system, om vi går in för det lagförslag som ligger ifrån regeringens sida. Frågan är om det verkligen ett rätt vägval i det här sammanhanget? Om vi ser det lite mer långsiktigt och inte bara tittar på de strukturer vi har idag. Man har i debatten om socialvården i övrigt anfört som argument att vi är bundna av socialförsäkringslagstiftningen i Finland t.ex. med administrativa förfaranden, men socialförsäkringslagstiftningen är ett område som vi själva kan överta. Som vi själva kan fylla med åländsk politik och som ministern till och med har uttalat sig i media, att det kanske vore rätt väg att gå när vi ser att man gör stora förändringar i Finland som förmodligen inte passa så bra in på Åland. Men trots det så ser vi nu i de lagförslag som vi har diskuterat här idag och tidigare, att vi fortsätter inkorporera oss inom finländska systemen. Vi gör det svårare långsiktigt att skapa ett eget åländskt innehåll för vi överlåter egentligen den makten till Finlands riksdag genom att införliva oss i de finländska systemen, så slipper vi fundera på de här frågorna. Jag menar att det är precis tvärt om vi borde tänka. Vi borde utgå från Åland, vi borde se till de åländska behoven och ta och skapa våra egna strukturer, också därför att det finns ett egenvärde i att ha egna strukturer. Det tvingas upprätthålla kompetens och kunskaper och få fram föreskrifter och anvisningar på de här områdena istället för att hänvisa till Finland och förlita oss på att lösningarna kommer därifrån. Samtidigt som vi ser att allt fler problem på det här området också rullar in österifrån. Det är viktigt fru talman, inte minst ur ett självstyrelseperspektiv. Jag hoppas verkligen att utskottet kan fördjupa sig i de här frågorna och svara lagtinget på den raka frågan. Är det verkligen rätt och tillräckligt motiverat att vi ska införliva Åland i ett finskt register på det här området? Jag tycker det finns mycket som talar emot det, det kanske finns delar som talar för det men sammantaget så måste vi ställa oss den frågan. För utan att vi har ett rakt svar på den frågan med lite kritiska ögon, är vi inte beredda ifrån Ålands framtids sida att släppa igenom ett sådant här lagförslag i lagtinget. Det svenska språket och framtidens kompetensförsörjning måste ändå vara de värden som står i fokus om vi ser på den åländska socialvården och det åländska samhället på lång sikt. Tack.
Ltl Lars Häggblom, replik
Jag håller helt med ltl Jonsson i det han sa, att vi isolerar oss med det förslaget som ligger dag. Det är redan nu svårt att få tag på socialvårdspersonal. Om vi stänger ut utbildade västerifrån blir det absolut inte lättare. Jag tycker att det var ett mycket bra anförande av ltl Jonsson.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tackar för det. Att säga att vi isolerar oss är kanske att dra det till sin spets, men det visar ändå på en viktig poäng. Det är klart att man också framöver har möjlighet som svensk att komma hit och arbeta, men vi skapar ett betydligt snävare fönster och säger att man måste passa in i vårt register för att kunna få arbeta här. Får man önsketänka vore kanske det bästa att Sverige upprättar ett likadant system och vi kunde säga att om är du godkänd i det svenska registret får du automatiskt också jobba här på Åland. Men samtidigt måste vi vända på steken och fråga oss om vi verkligen behöver det här registret? Kan vi inte överlåta det på kommunerna att själva göra en sådan värdering? Mot bakgrund att vi behöver personal, vi behöver vara öppna för olika lösningar och människor med olika erfarenheter. Därför kunna vara flexibla i möjligheten att kunna erbjuda jobb till människor med olika erfarenheter och bakgrund. Särskilt med tanke på att vi har brist på folk.
Ltl Lars Häggblom, replik
Jag håller helt med ltl Jonsson, att man borde ha ett fönster öppet västerut också. Eller ett samarbete inom norden. För att möjliggöra att vi alltid har tillgång till arbetskraft och att våra egna ungdomar som utbildar sig runt om har möjligheter till att söka jobb på hemmaplan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Fru talman! Ltl Jonsson säger att vi borde ingå för en lägre nivå för socialarbetare på Åland, det motsätter mig kraftigt. Nivån borde vara hög för det är svår lagstiftning som gäller, erkännande av fakta är vishetens begynnelse och lagstiftningen är som den är idag. Språkliga utvecklingar kan man sia om i framtiden, men ett tips är att man kan kolla på IHL: s, institutet för hälsa och välfärds, hemsida på svenska. Där finns både lagförarbete, rättspraxis, JO:s utlåtande om tolkningar. Det är ett utmärkt redskap för socialarbetarna, och allt finns på svenska. Det här skräckscenariot tror jag inte att är aktuellt på många år i alla fall. Jag vidhåller att det här är ett bra förslag. Behörigheterna får man redan, man kan få dem efter bara en ansökan och eventuellt vissa kompletteringsbehov om det behövs, eller lång arbetserfarenhet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Problemet är det att de åländska kommunerna, i det här fallet arbetsgivarna, inte erbjuds någon flexibel möjlighet. Finns man inte i registret är man inte behörig att arbeta eller få en fast anställning. Sedan har man ändå möjlighet till tillfällig anställning osv. Det gör att de som inte fyller de krav vi uppställer i lagen formellt sett saknar möjlighet att få fast anställning. Det här är problematiskt om man kommer med andra erfarenheter och andra meriter och vill ha ett jobb på Åland. Det blir en betydligt mer komplicerad process och en betydligt större osäkerhets faktor om man bestämmer sig för att flytta till Åland, om man inte är säker på att man kan få jobb, eller kanske i bästa fall endast tillfälliga anställningar. Mot den bakgrunden tycker jag att man måste ställa sig frågan om vi verkligen ska skapa ett så pass stelbent system med så tydliga krav i lagen?
Ltl Roger Eriksson, replik
Fru talman! En grundförutsättning för att kunna sitt arbete bra och ombesörja för de klienter som man avsett att sköta, är att man kan lagstiftningen i det samhället man lever i. Jag tycker det är ett minimikrav att de som kommer hit och arbetar också kan lagarna som gäller här. Allt står och faller med det. Det är under tjänstemannaansvar som jag har sagt, det är väldigt strängt. Kan du inte lagarna och klienterna lider så är det inte alls bra, det kan till och med bli riktigt illa.
Jag kan citera vad minister Valve sade i sitt anförande ”Med det här systemet blir du snabbare legitimerad på Åland, än om du söker in till social och kommunalhögskolan i Helsingfors.” Där det är mycket höga krav att slippa in på en fem års utbildning och inträdeskraven börjar närma sig läkare och jurister. Studerar du i Sverige och tar den här kompletteringsnivån eller handledningen, blir du snabbare legitimerad. Man måste tänka på de ålänningar som har valt att studera i Helsingfors, det ska vara rättvist mot dem också.
Ltl Axel Jonsson, replik
Ibland är det svårt att tro att ltl Eriksson titulerar sig själv som liberal. Med tanke på de gränshinder han sätter upp med krav på att man ska kunna den lokala lagstiftningen, annars är man inte välkommen på den åländska arbetsmarknaden. Att ett sådant resonemang kommer från det hållet kan överraska lite. Det är klart att vi ska respektera lagarna och göra vårt bästa för det, men däremot kanske vi inte behöver vara så trångsynta i synen på utbildning. Att vi inte kan fortbilda vår personal, sätta dem in i systemet när det behövs. Särskilt mot bakgrunden av att vi har ett stort behov av kompetens och arbetskraft och borde öppna dörrar och fönster både österut och västerut. Jag tycker det är viktigt att man har det i fokus när man diskuterar den här frågan vidare i utskottet. Är Åland verkligen förtjänt av ett sådant stelbent system som riskerar att skapa gränshinder i stället för att riva dem?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Fru talman! Det är roligt att höra när ltl Jonsson försöker att bygga murar, helst gäller då kring Åland. Samtidigt har vi redan påbörjat behandlingen av det första lagförslaget som är remitterat till social- och miljöutskottet. Där vi här på förmiddagen fick höra att man ville ha mer samarbete och mer likartat inom hela norden, mot Estland osv. Jag tycker att ltl Jonsson går lite fel väg, vi ska ju försöka förenkla för alla istället.
Ltl Axel Jonsson, replik
Javisst ska vi göra det, och därför ska vi inte vara så stelbenta i våra krav som landskapsregeringen nu föreslår i det här lagförslaget. Utan vi borde ha en mer flexibel syn på det och erbjuda människor med olika bakgrund och kompetens en formell möjlighet att få anställning inom socialvården. Vi borde ha ett mer praktiskt och flexibelt perspektiv på det här. Till den delen är vi i så fall helt eniga om det är det ltl Sundblom är inne för, men det verkar inte riktigt så på hans övriga partikollegor.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Jag sade vad vi har fått höra från utskottet idag, att man vill ha ett mer förenhetligat samarbete och likartat inom norden, Finland och Sverige hör till norden. Rimligtvis ska vi sträva åt att när man är kompetent ska man kunna få jobba på alla platser, men det är en bit att vandra och vi ska inte börja bygga murar nu. Ltl Jonsson har bara en sak i huvudet, finska språket – järnridå. Det är samstämmigt vid varje anförande i de här frågorna, och det var likadant igår.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tvärtom anser jag att den bästa lösningen för att trygga det svenska språket framöver är att se till att vi river du murar som finns gentemot Sverige. Att det finns möjlighet att flytta hit från Sverige, att vi inte ser till att det enda som duger på Åland är t.ex. att vara utbildad i Finland som finsk socialarbetare, att det ger en snabbare väg in på den åländska marknaden. Det är faktiskt det som landskapsregeringen föreslår i det här sammanhanget. Jag tänker precis likadant som ltl Torsten Sundbom till den delen att vi måste riva murar och se till att människor kan flytta hit, om vi vill att vi ska tryggad det svenska språket framöver. Den liberala politiken och ltl Sundbloms politik går i den andra riktningen när man hela tiden försöker införliva Åland i de finländska systemen utan att ställa sig frågan om det här verkligen är optimalt utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv, också väster ifrån. Det är beklagligt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Vi debatterar ofta ekonomiska prioriteringar här i salen, och var våra gemensamma skattemedel gör mest nytta. Vi debatterar nästan lika ofta om en önskan om mindre byråkrati. Som jag ser det gör vi ett aktivt val när vi nu väljer Valvira och registrering där. Motsatsen handlar istället om principer framom ekonomi, mindre byråkrati och funktionalitet. Det är principiellt fel att gå in i Valvira för att vi har ett självstyre. Vi tummar istället på ekonomi, funktionalitet, kanske kvalitet och ökad byråkrati. Jag förstår inte riktigt det. Jag kan dra en bild till våra läroplaner där vi också har ett stort mått av självstyre, men där vi väljer att hålla en nivå som gör det möjligt för våra studerande att ta del av studier både (… taltiden slut).
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag förstår inte riktigt repliken, men jag ska försöka i den mån mina begränsande insikter ändå tillåter mig. Tittar vi på frågan om att det bara handlar om principer från Ålands framtids sida så vill jag hävda att det är motsatsen. Vi ifrågasätter om vi behöver införliva Åland i det finska registret. Behöver det vara ett reglerat yrke på det sättet som föreslås av landskapsregeringen? Kunde man inte istället tillåta, med mindre byråkrati, kommunerna att ha en flexibel inställning till det och anställa den personal som kommunerna själva tycker är kompetent på det här området. Genom det med lite större ödmjukhet säga, att det kanske inte är Ålands lagting som sitter på all kunskap och vetskap om vilka som är lämpliga att arbeta inom socialvården. Utan att vi kan överlåta det på kommunerna i större utsträckning, och därmed öppna både västerut och österut.
Ltl John Holmberg, replik
Det är klart att tummar vi på kompetens och kvalitet så är det lätt att få tag på viss personal inom vissa personalgrupper, men det är en väldigt smal väg att vandra. Jag tycker att vår sociala välfärd är värd en hög kvalitet och i det följer en kompetensnivå. Det jag menar är att, och jag tycker att den här retoriken blir lite tråkig, Ltl Jonsson nämner ordet stelbent och införliva vid flertal tillfällen. Det blir ungefär som när man pratar om kommunerna, från oppositionens sida pratar man om tvångslagstiftning. Det blir en negativ klang. Jag gör ett aktivt val genom att ta del av Valviras möjligheter och det valet var också ministern inne på att det kan vi avbryta när vi vill, om vi finner det (… taltiden slut).
Ltl Axel Jonsson, replik
Vi kanske inte ska gå in i ett system som vi inte tycker att verkar bra. Det är väl det vi diskuterar här och nu. Det är en märklig motivering att vi ska gå in i det här systemet men tycker vi att det visar sig dåligt, att det inte fungerar på svenska i praktiken eller att det har andra brister, då ska vi gå ur det. Jag vill ställa mig den grundläggande frågan. Behöver vi ett sådant register överhuvudtaget som man nu föreslår från landskapsregeringens sida? Med tanke på de långsiktiga utmaningarna Åland har vad gäller kompetensförsörjningen, vad gäller det svenska språket och vad gäller våra små åländska kommuner. Jag tycker det är den frågan man måste ställa sig först. Och inte tänka att nu erbjuder Valvira någon slags möjlighet för Åland att ingå i ett register och så ska vi ta den möjligheten och fundera på eventuella brister ett senare skede. Det verkar ju vara ett ytterst bakvänt resonemang.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Fredrik Fredlund
Tack, fru talman! Jag vill understöda ltl Bert Häggbloms förslag om bordläggning till nästa plenum gällande det här ärendet.
Talmannen
Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Fredrik Fredlund, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 17 april. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Minister Wille Valve
Fru talman! Jag tror att det absolut sämsta av alla alternativ är att fortsätta som idag med förordningar från år 1992, innehållande de utdaterade behörigheterna. Vilket jag tror också att utskottet kommer att bekräfta när man börjar studera dem lite närmare. Jag gör nu ett försök at samla upp några av de frågeställningarna som har framkommit i den här remissdebatten och bemöta dem. Beklagar om jag har missat någon, det är i sådana fall inte avsiktlig otydlighet ifrån ansvarig ministers sida.
Vtm Thörnroos nämnde dispensförfarandet, för tydlighetens skull vill jag lyfta fram att i 31 §, alltså den sista, finns övergångsbestämmelser och inne i själva lagtexten står det väldigt tydligt vem det är som blir behörig och vem det är som får dispens.
Vad gäller kommentarerna kring yrkeskategorin socionom YH kan vi konstatera att det i Finland finns goda erfarenheter av att även de finns i register och är reglerade. Det är de som jobbar med de allra mest utsatta i samhället. Det här är något som kanske är ett litet sidospår men det kan vara något för utbildningsbyrån att fördjupa sig i. Detta med register är dock ingen struntsak, det finns för och nackdelar med register. Ska jag lyfta fram en av nackdelarna med ett litet eget register så handlar det om socialarbetarnas egen säkerhet. Har du farliga klienter, vilket också händer på Åland ibland, så får du reda på alla socialarbetare på Åland. Om vi jämför med det register som Valvira upprätthåller så måste du åtminstone veta namnet på socialarbetaren i förväg, vilket faktiskt är en viss fördel. Det finns för och nackdelar med båda men landskapsregeringens bedömning är att fördelarna talar för att samarbeta.
Tydliga behörighetskrav är något som har efterlysts. Det har efterlysts av arbetsgivare, kommunerna, de berördas fack Talentia. Jag vill varmt rekommendera alla att särskilt läsa vad facket har skrivit om liggande lagförslag. Vad gäller påstående om att det skulle vara stelbenthet i detta lagförslag, så vill jag med en fas hävda att det är precis tvärt om. Erkännande av yrkeskvalifikationer är något som öppnar dörrar, det gynnar rörligheten. Är det något som får dig att sitta på din plats och inte lyfta ett finger så är det väl när du inte vet vad som gäller överhuvudtaget. Varför ska du då röra dig någonstans? Jag vill hävda att detta gagnar rörligheten. Vi har också andra än svensk utbildade, vi har socialarbetare från Balticum idag som har fått sin behörighet godkänd och som har blivit legitimerade. Jag vill avsluta med en retorisk fråga. Det framkom faktiskt i debatten, vilket jag kanske häpnar lite över. Men frågan ställdes på riktigt om vi borde avreglera socialarbetaryrket? Det är en intressant fråga. Kanske vi borde avreglera polisyrket också? Och läkaryrket? Varför ska vi legitimera läkare för egentligen? Vi kan ju ha fyra års examen, någon sorts examen kanske räcker. Varför ska vi ha närmare krav för det? Jag hoppas alla åhörare hör att frågan är delvis ironisk. Men det är så att socialarbetare faktiskt utövar mera makt för den enskilda människans liv än vad läkare och polis gör. Det här är också en jämförelse som jag välkomnar att utskottet gör, för den enskilde socialarbetaren har väldigt stor makt i den enskildes liv. Det är kanske den främsta orsaken till varför vi bör ha socialarbetare reglerat. Tack.
Ltl John Holmberg, replik
Det var en bra avslutning på ett bra anförande och det var lite dit jag ville komma i mitt taffliga försök i replik till ltl Jonsson tidigare, just om kvalitén. Vi håller nu på att gå igenom lagförslagen om socialvård och vi alla strävar efter att den ska bli ännu bättre. Att då börja tumma på kvalitén när det gäller kompetensen eller likande är helt fel väg. Vi ska ha en bra socialvårdslag och vi ska ha bra kompetenser. Jag tycker ministern gjorde ett bra, kanske lite ironiskt men det var med avsikt, exemplifierande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är klart att man kan reglera det här på flera sätt och det som landskapsregeringen nu föreslår innebär en utökad reglering. Med krav på godkännande av ett register, det är det som tillkommer. Socialarbetare har tidigare också varit ett reglerat yrke men dock betydligt friare än i dagens läge. Det var det jag ville ifrågasätta, om vi nu verkligen ska lägga på ytterligare krav på att registerföra socialarbetare, som kan riskera att innebära ett gränshinder och en signal gentemot arbetskraften som kommer ifrån andra ställen. Såväl västerifrån som från Balticum. Att man måste in i registret för att duga som socialarbetare på Åland. Det är den signalen som riskerar att bli ett gränshinder istället för att vi skulle ha fokus på att försöka riva dem. Det finns även sådana inslag i de här lagförslaget och det är bra, men frågan är om vi inte borde utöka dem ytterligare.
Minister Wille Valve, replik
Jag vill tacka ltl Jonsson för en balanserad replik och också för ett balanserat anförande tidigare. Vi har olika uppfattningar i delar av det men jag upplever att det finns en viss balans här. Det absolut centrala för landskapsregeringen är socialvårdsklienternas rättssäkert, det är det som är A och O. Det är målet och det övriga är metoden. När vi har berett det här lagförslaget har vi eftersträvat att vi ska göra rimligast möjliga bedömningar, proportionella bedömningar, jag hoppas att utskottsbehandlingen kan bekräfta det. Jag vill återigen understryka nackdelen med att avreglera ett yrke, det lägger en oproportionerlig börda på enskilda arbetsgivare som hamnar på att bedöma yrkeskvalifikationer på ett helt annat sätt än idag.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det kanske inte bara är en börda i ett läge där vi har brist på arbetskraft på de här områdena, som vi har hört i tidigare repliker och som är välkänt. Det kanske inte alltid är en börda att kunna erbjuda arbete åt även sådana som inte är registrerade i ett finskt register. Det kan tvärtom vara en tillgång i ett läge där man behöver personal för att garantera just medborgarnas rättssäkerhet. Öppnar vi arbetsmarknaden för flera och gör oss tillgängliga för en större arbetskraft så är det självklart också att det ger bättre förutsättningar på sikt att upprätthålla en god kvalité inom socialvården. Det är mot den bakgrunden vi ska ställa oss frågande till att införa nya krav på regler och ny byråkrati. Det riskerar att utesluta, eller i alla fall sända en signal om att det är komplicerat och svårt att få ett jobb på Åland inom de här områdena. Det kan kontraproduktivt bli en negativ effekt för kvalitén inom socialvården.
Minister Wille Valve, replik
Jag kan delvis hålla med delar av ltl Jonssons principiella resonemang. Med det jag vill rikta uppmärksamheten mot är att vi idag på Åland har 30 behöriga socialarbetare och ändå så har vi kommuner som inte lyckas rekrytera socialarbetare. Varför lyckas de inte med det? Det tycker jag är en fråga som hänger i luften och som har hängt i luften väldigt länge. Jag förmodar att svaret har något att göra med arbetsförhållanden, alltså dels en kombination av lönesättning, ohemult tungt ansvar, betungande arbetsvillkor och dessa arbetsvillkor är denna lagstiftning ägnad för att förbättra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack, fru talman! Idag vet vi att gränsdragningen mellan klient och patient i stort sätt är utsuddad, och att socialarbetare har väldigt mycket makt. Makt att ta ifrån dig ditt barn om det är så, vilket måste vara bland det värsta en socialarbetare någonsin måste göra. I Sverige har de inte den makten med den utbildningen de har, här har man den makten. Där ser jag ett stort problem med hur man bara rakt av ska kunna ta och lösa det. Sedan har vi också hört att det finns en brist på socialarbetare, men det jag har hört är att det inte finns brist på socialarbetare. De vill bara inte jobba inom sociala sektorn idag för att det är ett för brett yrke. Det är för mycket du måste ha ansvar för (… taltiden slut).
Minister Wille Valve, replik
Jag håller i mångt och mycket med ltl Holmberg-Janson, och det viktigaste i valideringen av yrkesbehörigheter i legitimeringen är att vi kan tillförsäkra att våra socialarbetare känner till de åländska förhållandena och den lagstiftningen som gäller på Åland. Därför kommer det vara absolut centralt när landskapsregeringen inleder diskussioner med externa parter att tillförsäkra att där ingår ett utbildningsmoment, förslagsvis på högskolan på Åland, där man får insikter i åländsk socialrätt.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Om vi skulle införa ett åländskt register istället för att vi skulle tillhöra under Valvira, hur skulle vi klara av att hålla det anonymt? Att man inte kan plocka ut och få tag på, jag tänker på de socialarbetare som har en utbildning idag. Det blir väldigt sårbart, det är ju så få, när man uppgår i ett sort register är det inte lika lätt. Här vet vi att det kan vara väldigt tuffa beslut man tar och man kanske ändå behöver ha en viss anonymitet.
Minister Wille Valve, replik
Så är det ltl Holmberg-Jansson, anonymiteten är svår att upprätthålla i vårt lilla samhälle. (Skratt, mikrofonen tyst)
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Tack, talman! Alla har väl samlat sig nu då.
Jag begärde replik när minister Valve sade hur stor socialarbetarnas makt är, man måste också sätta likhetstecken ansvar. Det är faktiskt så, jag håller med dig. Jag brukar säga att i mitt civila jobb så kan vi låsa in människor, ta deras frihet och ta deras egendom av dem, ni förstår vad jag menar. Socialarbetarna kan ta barnen av dig, och det anser jag som ett mycket större ingrepp i vanliga människors liv. Så kulle jag själv uppleva det i alla fall. Därför är det viktigt att det finns höga krav för utbildning och kompetens för de här frågorna, att de här frågorna övervakas på ett riktigt sätt. Det är bra analyser av minister Valve.
Minister Wille Valve, replik
Till den delen, och även andra delar har ltl Eriksson och jag samsyn.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till plenum den 17 april 2019.
Remiss
3 Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar
Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Minister Mika Nordberg
Fru talman! Fyra år har gått fort, fastän fyra år inte har gått ännu. Det kan vara så att den här lagframställningen är den sista som jag kommer att representera för den här perioden. Vi får se, mindre lagändringar med brådskande karaktär kan ännu dyka upp.
Den här lagen har sin grund och botten i vissa omändringar som vi har öster om oss i Finland. Den första delen av den här lagen handlar mycket om ändringar av teknisk karaktär i vår körkortslag på Åland. När det gäller domstolsväsendet har man gjort en ändring i rikslagsstiftningen vad gäller böter och ordningsbot. Man vill styra över mycket utav det arbetet som idag sker i domstolarna och tingsrätterna till polisen. Polisen ska direkt vid t.ex. rattfylleri och annat göra körkortsingripande, och även kunna utföra beslutet. Det här är en reform och den får vissa praktiska konsekvenser, närmast när det gäller överklagande. Det är nämligen förvaltningsdomstolen som kommer att ta hand om de överklagande, då kommer det eventuellt att bli en förskjutning från tingsrätten till förvaltningsrätten.
Den andra delen utav den här ändringen i körkortslagen handlar om införande av traktorbilar. Det här förslaget har också sina rötter i en reform i Finland, som man har gjort för att vara rättvis. Jag tror inte att jag skulle presenterat det här förslaget helt taget ur luften, om man inte skulle ha gjort en liknande ändring i Finland, så ärlig tycker jag att vi ska vara. I Finland har man valt att införa en ny fordonskategori som heter lätt bil. De här bilarna är tanken att ungdomar mellan 15 och 17 år ska ha möjlighet att framföra, då med mopedbilskörkort. Dessa fordon skulle i Finland gå 60 km/h. Här på Åland har vi funderat hur vi ska kunna anpassa det här förslaget till något motsvarande, men kanske ta vissa ändringar i beaktande. I samband med remissrundan av det här lagförslaget gick vi ut med en hastighet om 60 km/h, då lyfte man ifrån remissinstanserna att en hastighet om 50 km/h skulle vara mera lämpligt. Av flera olika anledningar, men framförallt säkerhetsmässigt för övriga trafikanter.
Från landskapsregeringens sida har vi valt ett annat sätt att närma oss det här. Vi har utökad behörighetsklassen i fordonskategori T som är traktorer, och vi har ett tillägg som heter TB, alltså traktorbil. Den här tilläggsutbildningen motsvarar väldigt långt den utbildning som man tar som 18 – åring, när man skaffar sig ett riktigt bilkörkort. De åländska ungdomarna kommer att ha en lite högre kunskapsnivå och framföra fordon lite tryggare, än motsvarigheterna i Finland.
När det gäller detaljer, har vi även vissa ändringar av teknisk karaktär i de övriga paragraferna. Jag skulle till exempel kunna lyfta skillnaden när det gäller traktorbilar, förutom hastigheten är det ett krav att de årligen ska vara besiktade. Det här gör att de kommer ha en bättre säkerhetsnivå än mopedbilar. Utöver det är även förslaget i paragrafen att traktorbilar ska förses med gula registreringsskyltar, precis som våra traktorer har idag, både fram och bak. För att polis och andra ska kunna övervaka att de håller sig inom de hastighetsbegränsningar som gäller. När det gäller lagförslaget i Finland kommer det att träda i kraft den 1 november 2019, från landskapsregeringens sida föreslår vi en fyra månader senare ikraftträdelsetid vad gäller traktorbilen, det skulle vara den 1 mars 2020.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Jag har en fråga som jag skulle vilja veta. Hur är det tänkt med antalet passagerare i dessa traktorbilar? Kommer det vara tillåtet att vara fem personer i bilen, eller ska det bara finnas framsäten i dem?
Minister Mika Nordberg, replik
I den lagstiftning som vi har lagt nu, har vi ingen begränsning vad det gäller antalet. Så många platsers som finns med säkerhetsbälte, så många passagerare får man ha. Däremot när det gäller storleken på bilen, beskriver man en bil som dels ska vara av 2015 års modell och får inte ha en egen vikt som är mer än 1500 kg. Det här begränsar att det inte handlar om minibussar och annat, utan det är mindre fordon vi pratar om.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Min uppfattning är att det är en ganska stor förändringar att gå från mopedbilar, mopeder och lätta motorcyklar som man max har fått varit två i. Att nu tänka sig att det är fem personer som ska åka i en bil som framförs av en 15- åring, för mig är det tankeväckande. Jag tycker inte att det känns riktigt genomtänkt.
Minister Mika Nordberg, replik
Absolut, jag tror att lag och kulturutskottet gör klokt i att resonera i de här frågorna. Däremot så är en tanke med det här att möjliggöra samåkning. Vi har många ungdomar som åker på dans, sånglektioner, eller andra idrottsevenemang. I och med att vi ändå har glest med kollektivtrafik på landsbygden möjliggör det här för samåkning till sådana olika event. Det har varit en av de tankar man har haft. Tittar vi på traktorer är det 2 passagerare som är total begränsningen, men som det ser ut idag har vi inte begränsningar när det gäller antalet passagerare.
Ltl Mikael Staffas
Tack, fru talman! Det här lagförslaget har jag väntat på i två, tre år. Det var ett utav de första sakerna som jag började driva när jag satt med i nordiska rådet och hörde med kolleger ifrån de olika parlamenten. Till slut har det nappat. Lagförslaget vi nu har framför oss ska skapa en säkrare miljö för de trafikanter som vi älskar mer än mycket annat, våra barn och ungdomar. Även äldre trafikanter kommer att dra nytta av detta lagförslag.
Vad kännetecknar ett säkert fordon? Bilens vikt påverkar naturligtvis, plast kan inte skapa en säker bil. Tack vare genomtänkta konstruktioner och materialval kan man idag tillverka även mindre bilar som klarar en eventuell krock mycket bra. Det finns studier som visar att man kan bygga mycket säkra bilar som väger runt 1200-1300 kg. Det är dock i dagsläget mycket svårt att bygga säkra bilar som väger under 1000 kg. Då ska vi komma ihåg att mopedbilen väger 350 kg. Det är viktigt att bilens konstruktion och inbyggda skyddssystem samverkar på ett så bra sätt som möjligt. Därför finns europeiska regler om frontal- och sidokollisions skydd, som bilar måste uppfylla. Reglerna ställer inga krav på hur bilen och dess skyddssystem ska vara utformade, istället krock provas bilen enligt fastställda metoder. När det gäller att prova en bilmodells förmåga att skydda de åkande vid en frontalkollision, körs den in med 40 % av frontens bredd i en deformerbar barriär i 56 km/h. Detta ska motsvara en frontalkollision med en annan bil. För att bilen ska bli godkänd får inte påkänningarna överskrida fastställda gränsvärden. På liknande sätt provas bilmodellens förmåga att skydda de åkande vid en sidokollision. En vagn som väger 950 kg, som har ett deformerbart block i fronten, körs in i den stillastående bilens sida med en hastighet av 50 km/h. Påkänningarna mäts med hjälp av en krockdocka och får inte överskrida fastställda gränsvärden. Är det någon här i salen som tror att dagens mopedbilar anses som säkra? Som skulle bli tillåtna i trafiken om det inte fanns ett EU-direktiv i botten som gör det möjligt? Jag tror det inte. I denna sal uppfattar jag de som önskar krockkuddar, antisladd system, låsningsfria bromsar med mera, att det ska vara standard i de fordon som vi själva väljer att köra i. Det är faktiskt inte möjligt att välja bort i moderna bilar, bara för att biltillverkarna vill ge oss en säker miljö för de som befinner sig i fordonet vid en eventuell kollision, också för att det ska vara ett försäljningsargument. Varför ska inte vi ge våra ungdomar möjlighet till samma säkra miljö att vistas i trafiken? I den debatt som pågått inför detta lagförslag har föreslagits hastigheten om 50 km/h.
Den föreslagna fordonsmodellen kommer att vara säkrare även när det gäller maxhastigheten. Det kommer att krävas verkstadsutrustning om cirka 15 000-20 000 euro för att manipulera effekten och farten. Detta ska ställas mot möjligheterna med dagens mopedbilar. Bara genom att köra nöts detaljer ner som ökar hastigheten, det behövs alltså inte ens ett aktivt skruvande för att öka farten på dessa mopedbilar. I dagens trafik är det inte ovanligt att mopedbilar förs fram i hastigheter långt över det tillåtna 45 km/h, upp mot 70-80 km/h är inte ovanligt. Detta är långt över det föreslagna 50 km/h som det nya fordonet kommer att framföras i.
Fru talman, i sommar kan vi uppleva fordon som förts fram av 17-åringar i samma typ av fordon som vi själva använder. Eftersom att man i Finland antagit en lag som ger 17-åringar möjlighet att få undantag för åldersgränsen. Dagens 15-åringar kan också ta ett riktigt traktorkörkort som ger dem möjlighet att föra fram ekipage vad gäller traktorer och släp, som i vikt motsvarar stora lastbilar i samma fart, 50 km/h. Just denna fordonskombination är möjligtvis säkrare, men kanske inte ett önskvärt alternativ i vår stadsmiljö. Det borde vara ett enigt lagting som står bakom detta förslag, med tanke på vår omtanke om våra älskade ungdomar. Tack.
Ltl John Holmberg, replik
Jag har några, förhoppningsvis, konstruktiva ifrågasättanden. Ltl Staffas nämner att, vill vi inte göra trafiksäkerheten större genom att godkänna traktorbilar? På det sättet kommer jag genast in på statistiken. 15-16 åringar är överrepresenterade i vår trafik redan idag, blir den säkrare av att vi får ännu fler 15-16 åringar som sitter bakom en ratt? Min andra fråga är, som jag också vet att ha kommit fram i en viss kritik i remissvaren. Som 15-åring får du inte överallt köpa energidrycker, gå på vilken bio film du vill, men det ska vara okej att köra bil i trafiken? En annan sak är motoreffekten. Här går vi på vikt, 1500 kg, men motoreffekten kan vara ganska hög, då också accelerationskraften som i sig kan vara en trafikfara. Det undrar jag också lite kring. Sedan undrar jag också (… taltiden slut).
Ltl Mikael Staffas, replik
Ledamoten undrar om det är säkrare med större bilar, naturligtvis är det säkrare. Det är det som är tanken med det här, att vi ska skapa en säkrare miljö för dem som sitter i den. De ska sitta bakom krockkuddar, de ska sitta bakom sidokrockkuddar, det ska finnas låsningsfria bromsar, vi ska skapa en miljö så att de inte råkar illa ut i trafiken. Lika lite som vi själva vill göra det. Vad det gäller accelerationskraften, visst är den lite större, men ta det i jämförelse med en motorcykel, som de kör när de är 16 år, eller trimmade mopeder som går betydligt fortare, så går de också mycket snabbare upp i de här farterna. De sitter inte säkrare på de fordonen.
Ltl John Holmberg, replik
För en gångs skull håller jag inte med min partikollega Staffas. Jag ifrågasätter starkt om vi faktiskt skapar en säkrare trafikmiljö rent allmänt, genom att få fler 15-16 åringar att köra traktorbil. Det finns också andra trafikanter som man möter bakom ratten i sin traktorbil. Jag kan ifrågasätta starkt om då den överrepresenterade riskgruppen, 15-16 åringar, verkligen tillför en ökad trafiksäkerhet med tanke på den överrepresentation som finns. Med tanke på skolbarn, fotgängare i övrigt, cyklister, andra biltrafikanter. Jag håller inte riktigt med min partikollega den här gången.
Ltl Mikael Staffas, replik
Vi är nog egentligen eniga ändå, vi månar om våra ungdomar. De här fordonen kommer att ge en möjlighet att välja. Du kan fortsättningsvis välja att sätta dig i en mopedbil och snurra iväg i 70-80 km/h, väldigt oskyddad. Åtminstone jag som har en ungdom i den ålder hemma, jag tycker inte att han är tillräckligt skyddad när han kör omkring i en sådan här bil. Vi behöver få nya fordon, och det kan hända att vi i framtiden slipper mopedbilarna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack för ett intressant anförande där ni framförallt betonar säkerheten, det tycker jag är väldigt bra. Nu har jag en sådan fundering, det gäller ju inte bara den som sitter i, utan det gäller ju också den som sitter utanför. Det som ni var inne på, de här trimmade mopederna, finns det inte en ganska stor risk för att vi också får trimmade traktorbilar? Det finns inte så mycket sanktioner, lite böter står det här. Hur ser ni på den säkerhetsrisken?
Ltl Mikael Staffas, replik
Den där straffsparken tar jag. Jag nämnde i mitt anförande att det kostar cirka 15 000-20 000 euro för att skaffa verkstadsutrustning för att manipulera effekten i dessa bilar. Däremot med mopedbilar, krävs det inte så mycket kunskap att få upp dessa fordon i 70-80 km/h, har jag fått mig berättat. Vi skapar ett mycket säkrare och tryggare fordon för våra ungdomar.
Ltl Stephan Toivonen, replik
En annan sak när det gäller säkerheten, för det är också det jag tänkt ta upp i mitt anförande. Ju tyngre bilar, desto kraftigare acceleration som ledamoten sade. Ni och ministern talar om 1 500 kg, men tittar man i paragrafen så står det faktiskt att elbilarna får väga 1 800 kg. De har ganska bra acceleration, har jag i alla fall förstått. Hur ser ni på den risken?
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, fru talman! Jag ser faktiskt inte det lustiga i det här för jag tycker det är en allvarlig fråga. Vad det gäller elbilar så är det mycket riktigt så att de blir tyngre, men det kommer också att minska deras acceleration. Effekten kommer i alla fall att strypas ner även på dem, så det kommer att påverka accelerationen. Men det är framtidens bilar, när vi får se våra ungdomar i elbilar.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Bert Häggblom
Tack, fru talman! Jag föreslår bordläggning av ärendet till den 20 maj 2019.
Ltl Stephan Toivonen
Fru talman, bästa lagting. Trots den här bordläggningsförklaringen så tänkte jag framföra några tankar, några problematiseringar.
Jag tycker det är oppositionens sak att granska lagförslagen. Vi kanske inte alltid måste komma med förslag, men vi måste granska dem.
För det första så funderar jag på begreppet ”traktorbilar”. Det är väl kanske inte det man ser framför sig när man hör det här. Som jag ser så är det nog en ganska dålig beskrivning av dessa nya bilar. Jag hoppas att ministern och utskottet hittar en lite mer adekvat beskrivning.
Min andra fråga gäller denna ”strypning”. Hur vet vi att den fungerar i längden? Nu sade ltl Staffas att det kostar si och så mycket att ha utrustning för att gå kring det hela, men den kan ju användas flera gånger. Jag såg på Facebook häromdagen att de här mopelerna som ska köra 20-30 km/h, nog också lyckas köra 50 km/h.
Jag tittade på sanktionerna och tyckte det bara stod att man kan drabbas av böter. Det känns lite om man kommer i den här bilen som väger 1800 kg och kör 100 km/h. Varför inte helt krasst sätta så, att är det grova brott, konfiskera bilen. Det är ett straff som borde kännas.
Vi noterar att de flesta remissinstanser faktiskt var kritiska. I den enkät man hade tidningen var man också mycket kritisk till det här. Nu har man visserligen justerat några saker, och kan säga att det nog är bättre nu. En tanke var att man kunde vänta och se erfarenheten av vad som sker i riket, och på basen av det göra justeringar. Idén är bra, jag stöder principerna. Med det finns ett antal frågetecken.
Det här med säkerheten, vad som händer de som blir påkörda? Vi talar om 1500 kg, men det kan också vara 1 800 kg. Det är ganska tunga bilar det är frågan om. Sedan är det också olika slag av risker som jag funderar på. Det är både innanför, men också utanför. Vi har halkkörning, mörkerkörning, kvällskörning osv. det är situationer som ökar risken. Har ni funderat något på att begränsa körningen? Att man t.ex. enbart skulle köra under den tiden som vi har bar mark. Då skulle vi på samma gång också slippa en del av mörkerkörningen. Vi vet ju att det är det som kräver extra körkunskap, att klara av halka och mörker. Kanske ökar också säkerheten för de som promenerar längs vägarna. Något som utskottet kan ta en diskussion om.
Fru talman! När vi läser om singelolyckor som ltl Holmberg relaterade till. Den här åldersgruppen är överrepresenterad och tyvärr sker ofta olyckorna på kvällen, eller också på natten. Skulle man, ur säkerhets synvinkel, säga att man bara får köra mellan 07.00 och 23.00? Den tiden borde väl de här chaufförerna ändå, normalt sett, ligga till sängs. Det här också med tanke på säkerheten, som ltl Staffas var inne på.
VI har faktiskt en riskfaktor till. Om vi tittar noggrant på de här 15-16 åringarna som är överrepresenterade, finns det en skillnad till. Pojkarna är mer överrepresenterade än flickorna. Det finns biologer som hävdar att det finns skillnader mellan pojkar och flickor, t.ex. riskbeteende. Det finns också biologer som hävdar att pojkar och flickor utvecklas i olika takt. En tjänsteman i stan sade på ett infotillfälle nyligen att det kan skilja fyra års mognad i samma klass. Speciellt mellan pojkar och flickor, men också inom samma kön. Speciellt i yngre ålder. En del kanske tror att det ligger kvar också i äldre, men åtminstone i yngre.
Pojkar är mer intresserade av teknik, de är mera intresserade av risker osv. det kanske inte är en social konstruktion som en del hävdar. Jag noterade idag, när vi i finans- och näringsutskottet var på exkursion till ett litet teknikorienterat företag, en lista på anställda. Vad jag kunde se var det bara pojknamn på den listan.
Fru talman! På basen av den här problematiseringen, i grunden stöder jag det här förslaget. Men det finns saker som man kunde förbättra för att minska riskerna och tänka mera på säkerheten. Kanske till och med ha olika åldersgränser för pojkar och flickor. Tack för ordet. Fru talman.
Minister Mika Nordberg, replik
Fru talman! Jag ska försöka besvara fyra stycken olika frågor som ltl Toivanen nämnde. Det första när det gäller namnet, det finns ingen prestige i vad det gäller namnet traktorbilar. Däremot har EU en väldigt stark reglering vad gäller fordon, fordonsklasser, körkort och körkortsklasser. Det som är kvar för nationerna att besluta om, likaledes Ålands lagting, är just traktorbehörigheten. Det är där vi kan gå in och göra, och det är där man har valt att göra det också i Finland. Därför är dessa lätta bilar i Finland registrerade som traktorer. När det gäller plomberingen av boxarna som ska reglera hastigheten så är det något som fordonmyndigheten kommer att återkomma med. Plus att vi har tagit hänsyn till remissvaret med hastigheten och dessa fordon är säkrare på grund av elektroniska hjälpmedel.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack ministern för svaren, jag är inte van att få svar så jag är mycket tacksam för det. När jag funderar med de här bilarna kom jag på T-bilar, förr var det ju T-Ford, det kanske kunde låta lite bättre än traktorbilar. Det var en spontan kommentar här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, fru talman! Jag häpnas över att vi nu ska börja konfiskera fordon när de bryter mot diverse lagar och regler. Är det något som är explicit bara för ungdomar? Eller ska vi gissa att det är något ltl Toivonen tänker införa också för andra kategorier inom trafik, sjöfart och gud vet vad? Är det ett nytt sätt som vi ska ha till det här regelsystemet, att vi ska börja konfiskera saker och ting när man anser att det är lite för grovt. Att en fortkörning är för fort och då ska man konfiskera det, men kör du onykter så kan du sätta dig bakom ratten bara du får tillbaka körkortet.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Det var väl ingen generell grej. Jag läste på förslaget att det stod enbart böter. Det kan vara ganska riskabla situationer som man försätter andra personer i. Inte i de mildaste fallen men i grövre fall kunde det finnas andra möjligheter också. Eller någonting annat, men i alla fall en tanke på det. För jag tyckte att det här med enbart böter, att det kunde vara mera.
Ltl Mikael Staffas, replik
Det farligaste i ett fordon är alkoholen. Då uppfattar jag det som att ledamoten tänker börja föreslå att vi ska konfiskera bilar när man åker dit för ratt onykterhet. Det är faktiskt ett livsfarligt vapen, någon som är påverkad av alkohol eller droger. Det är något som man där ute behöver bli varse om. Däremot blev jag också förvånad över att ledamoten tycker att det bara är ungdomar som kör. Det finns faktiskt äldre människor också som kör dessa bilar, på grund av att man kanske aldrig har skaffat sig ett riktigt körkort. Att börja säga att vissa personer inte får vara ute på kvällarna för att det är mörkt och farligt, det andas ogenomtänkt hela resonemanget.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Jag tror att ltl Staffas kunde studera statistiken på singelolyckor, så kanske ni förstår att det inte är helt ogenomtänkt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Sin vana trogen problematiserar ltl Stephan Toivonen lagstiftningen, och det är i grunden bra. Det jag brukar efterlysa i de sammanhangen är också egna åsikter. Det är nämligen det som är politik, det är det som vi här inne nog normalt sett borde ägna oss åt. Om vi enbart problematiserar i det här samhället kommer vi inte att komma speciellt långt i att varken bygga eller att utveckla. När det sedan gäller två specifika bitar som lyftes upp här, så skulle jag vilja höra om ltl Toivonen har reflekterat något kring grundlagen. Om man t.ex. vill införa konfiskering av egendom för någon typ av brott mot den här lagstiftningen, undrar jag hur han ser på relationen till grundlagen i det sammanhanget. När det gällde diskussionen kring att ha skillnader mellan pojkar och flickor, kan det finnas grundlags reflektioner i det sammanhanget? Det skulle vara intressant att höra ltl Toivonen diskutera det.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Jag har faktisk reflekterat lite över det här. Det finns faktiskt motsvarande fall om man åker fast för rattfylleri flera gånger, så kan bilen konfiskeras. När det gäller skillnaden i män och kvinnor så finns det nog fall där det finns åldersskillnader. Om det går i det här fallet har jag inte diskuterat med grundlagsutskottet.
Ltl Johan Ehn, replik
Jag skulle gärna höra exemplet på när det finns skillnader i vår lagstiftning mellan män och kvinnor. Det vore väldigt intressant att se vad som bygger på kön i vår lagstiftning i dagsläget. Där det skulle vara skillnad på vad män och kvinnor har för möjligheter i förhållande till lagstiftningen. När det då gäller grundlagsbyten kan jag också reflektera vidare kring när det har gällt t.ex. rattfyllerilagstiftningen. Då fördes resonemang kring möjligheten att i ett tidigare skede kunna föra in möjligheten att konfiskera, men ur grundlagens perspektiv var det då inte möjligt att göra det. Det är nämligen på det sättet att konfiskering av egendom är ett ganska alvarligt ingrepp i var och ens rätt, och ska då stå i proportion till det brott som man har gjort sig skyldig till. Jag tror att det kan vara bra att också för egen del reflektera vidare kring de här frågorna naturligtvis. Men det vore också trevligt om vi kunde få förslag från ledamoten vad man vill (… taltiden slut).
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Brage Eklund
Tack, fru talman! Jag ska börja med att understöda bordläggningen som Bert Häggblom föreslog, så att jag inte glömmer bort det.
Förändringar är alltid positivt eller negativt, och det här är en förändring som med ett nytt fordonsredskap är aktuell att införa på Åland. Först kan jag säga att vi har diskuterat det här i Ålands framtids styrelse, och där var man lite skeptisk till det här kan man väl säga. Jag var inte själv närvarande, men jag har fått information och tagit del av den diskussion som har varit. Där hade man sådana tankar att man kanske skulle avvakta tills dess att man ser resultatet av verkställigheten på finska sidan. Vad resulterar allt detta här trafikmässigt? Nu är ikraftträdelse tiden 31.3 2021 så det är förstås en tid dit, men i alla fall.
Personligen kanske jag inte delar den åsikt som styrelsen har och jag framför min personliga åsikt i det här. Men jag tänker ändå lite problematisera de här sakerna. Det positiva i det här förslaget är att vi får säkrade bilar på vägarna. Där de uppfyller kraven på krocksäkerhet, det är annan stabilitet i karosserna än de mopedbilar vi har idag och är säkrare på vägarna. Ytterligare kan man väl säga att den enskilde förarens säkerhet är bättre, i och med att krocksäkerheten uppfyller krav som man har på en vanlig bil idag. Det finns kanske fler positiva saker, men det är några av dem som jag lyfter fram här. När man sedan går till den negativa sidan, så blir det flera fordon i trafiken som stör trafikströmmen, alltså som 50 km/h. I måndags morse råkade jag köra efter två mopedbilar när jag körde in till stan. De körde lagligt och höll duktigt till sidan på vägen, men det resulterade i alla fall i att vi en stund senare var 20 bilar i kö. Resultatet blev att en av bilförarna bakom blev lite irriterad och körde om vid tillfälle där det egentligen inte borde ha körts om. Det är det här som är bekymret när man belastar trafiken med mera långsamt gående fordon som stör den egentligen normala trafikströmmen. Det blir oövertänkta omkörningar som kan resultera i olyckor. Det är en av de delar som jag anser hör till den negativa sidan. En annan sak som man också kan fundera på är att de här bilarna är ganska nya. 2015 års modell som ska godkännas för att användas i trafiken, äldre bilar får det inte vara. Sedan blir det hela tiden, vart efter som åren går, 2016, 2017 osv. Det här är inte precis några billiga bilar, utan de ligger kanske någonstans mellan 10 000-15 000 euro. För en förare som är 15 år, så vet man ju att det är från mammas och pappas plånbok som pengarna kommer ifrån när man ska anskaffa den här bilen. Det är många gånger jag pratar om klasskillnader, här blir det att det är en viss grupp människor som har råd att anskaffa de här bilarna. De som kanske också skulle vilja ha, har inte råd. Då blir det en viss del ungdomar, där föräldrarna har råd att skaffa, som kommer att köra de här. Vi pratar också om accelerationskrafter. Man sade att man stryper bilarna till 50 km/h, men i en replik, med jag tror ltl Staffas, påstår man också att accelerationskraften minskar. Finns det belägg för att accelerationskraften minskar? Eller finns accelerationskraften kvar? Upp till 50 km/h kan det bli ganska hastig acceleration i lägen där de kanske inte klarar av att manövrera en bil som accelererar från 0 till 100 på kanske 7-8 sekunder, men man kommer förstås inte längre än till 50vkm/h.
Det finns betänkligheter och det finns fördelar. Jag tycker att utskottet ska titta på de här och efterfråga de remissinstanser som har varit, och titta på för och nackdelar som berör det här lagförslaget. Jag har förstått att försäkringsbolaget ser positivt på det här i och med att man får fram en trafiksäkrare bil. Det var så jag tolkade det i alla fall, men det kanske finns båda delar. Sedan tror jag att bilskollärarna har varit negativa till det här. Jag tycker att det är skäl för utskottet att studera det här betänkandet. För min egen del tycker jag att den som har råd att skaffa sådana här bilar, ser jag positivt på det. Just för säkerhetens skull, inte för något annat. De här mopedbilarna som existerar idag är egentligen en rullande likkista. När man hamnar i en trafiksituation där man hamnar i en krock, så finns det ingen krocksäkerhet alls egentligen. Så jag hoppas att utskottet begrundar det här lagförslaget och kommer med ett klokt betänkande.
Minister Mika Nordberg, replik
Fru talman! Jag tänkte kommentera några saker. När det gäller fordonstyper i trafiken, håller jag med om att vi skulle ha fått en typ till när det gäller olika hastigheter om vi skulle ha stått kvar vid 60 km/h. Men precis som ltl Eklund sade, att de håller den lagliga hastigheten 50 km/h. Ska man hårdra det så är den lagliga hastigheten för en mopedbil 45 km/h, men de flesta går 50 km/h eller mera. Därför har vi också valt att ta remissvaren i beaktande och lägga oss på samma hastighet så att det inte blir olika sorts hastighets flöden. Totalt sett idag så finns det ungefär 200 st. mopedbilar inregistrerade på Åland. Det här kommer sakta men säkert fasas över till de här nya traktorbilarna.
Ltl Brage Eklund, replik
Det var inte direkt någon fråga till mig. Men det är som ministern säger att mopedbilarna kanske kommer att fasas ut om den här möjligheten ges. För en mopedbil är inte heller direkt billig, utan den ligger kanske nästan i samma prisklass. Så valet blir enkelt för en ungdom eller förädlarna idag, som har råd att skaffa alternativ mopedbil eller bil som uppfyller de här kraven som lagen säger. Då väljer man absolut en bil, för då har man åtminstone uppstarten till en bil när man fyller 18 år också.
Minister Mika Nordberg, replik
När det sedan gäller säkerheten, är det så att vi också får säkrare förare. I och med att de som ska köra de här traktorbilarna kommer att ha en gedignare utbildning än vad de som kör mopedbilar idag har. I och med att traktorbilarnas körutbildning motsvarar i stora drag det som 18 åringarna har. På det viset kommer det bli säkrare för övriga trafikanter. Man mår inte heller så bra om man blir överkörd av en mopedbil som kommer i 50 km/h på ett övergångställe. Bromsarna på de här nya traktorbilarna är ju ABS-bromsar och annat elektroniskt, på det viset torde säkerheten höjas med det här förslaget.
Ltl Brage Eklund, replik
Jag tror att ministern och jag är ganska överens om den retoriken som han just gav.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Det är sant det som ltl Brage Eklund säger, att de här bilarna kommer att vara en rätt så stor klassmarkör. Men det är visserligen också mopedbilarna redan, de är inte billiga. De kan även i begagnat skick gå för närmare 10 000 euro. Det jag undrar över är när ltl Eklund sade att försäkringsbolagen tycker att det här skulle vara säkrare, så gäller det mest de som sitter i dem. De som träffas av en mopedbil, skulle jag tro att klarar sig bättre än de som träffas av en ”riktig” bil. Vad anser ltl Eklund om chanserna för den lätta trafiken som ska möta de här oerfarna förarna i trafiken.
Ltl Brage Eklund, replik
Det finns alltid risker i och med att man får ett tyngre fordon att hantera, ett som är accelerations snabbare. Det är klart att riskerna ökar i det fallet. Det som ministern just sade att körkortskraven på de förare som kör traktorbilar också är högre ställda, men risker finns med allt. Just den här risken med acceleration hänseende, det var det som jag syftade på i mitt anförande också. Just i stadstrafik, när man har möjligheten att accelerera mycket snabbare än en mopedbil, så finns det en förhöjd risk att det händer mera olyckor.
Ltl Igge Holmberg, replik
Vi får bara konstatera att vi är rätt så överens då. Sedan kan man påminna om att även dessa nya körkortsutbildningar, som kommer att vara mera omfattande än mopedbilar, kommer säkert också att vara dyrare. Där har vi ännu en chans att göra skillnad på folk och folk.
Ltl Brage Eklund, replik
Det är inte så mycket att kommentera men man kan väl säga att jag inte tror att det kommer att bli en så hård tillströmning av traktorbilar, utan det är begränsat ungefär som mopedbilar idag. Det finns som ministern sade 200 st. registrerade idag, och det tar ganska länge innan vi är uppe i 200 registrerade traktorbilar. Det kommer sakta mak, undan för undan. Det jag är mest orolig för är nog störningen i trafikströmningen som är idag. Mopedbilarna har den fördelen, det måste jag ge en eloge till alla ungdomar som kör, att de håller sig så långt till sidan de kan. När man nu kommer med en riktig bil och kör, kommer man hålla sig mera mitt på vägen. Det stör trafikströmmen mer än vad det gör med en mopedbil.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Brage Eklund, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 20 maj. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Ltl Johan Ehn
Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum.
Ltl Petri Carlsson
Fru talman! Jag understöder bordläggning till nästa plenum.
Talmannen
Ltl Johan Ehn, understödd av ltl Petri Carlsson, föreslår bordläggning till plenum den 17 april. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden.
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag kan ta tillbaka tiden så kan vi vara eniga om bordläggning till nästa plenum.
Talmannen
Ärendet är bordlagt till nästa plenum, i morgon, den 17 april.
Ltl Johan Ehn
Fru talman! Jag har förståelse för att det finns en del tankegångar kring att göra den här förändringen i körkortslagens som man nu föreslår. Jag har ändå blivit övertygad om att det här är rätt väg att gå, av några orsaker som jag tänkt redovisa för i det här sammanhanget. För det första kan vi konstatera att vi redan idag har de unga förarna ute i trafiken, oberoende den här lagstiftningen eller inte. Vi kommer att ha dem på mopeder och i traktorer. Traktorer som är väldigt tunga och som i första hand är avsedda för arbete i samband med t.ex. jordbruk eller skogsbruk. De här används också för att transportera sig med i dagsläget. Det är bara att åka till några av våra högstadieskolor och titta på parkeringen där, så kommer vi se att den här typen av fordon finns där. Det här som man nu föreslår skulle vara ett betydligt säkrare alternativ. Mopedbilarna finns också, och de är något som har blivit ett problem. I lagtinget har mopedbilarnas framtid senast diskuterats i mars - april 2015, när man tog en ny körkortslag. Där problematiserade dåvarande lag- och kulturutskott det här en hel del. Man skrev faktiskt då en uppmaning till landskapsregeringen i sitt betänkande nr 10 2014/2015, som då var ett betänkande som gällde landskapsregeringens lagförslag nr 5 2014/2015. Då skrev man såhär: utskottet uppmanar landskapsregeringen att utreda möjliga alternativ till mopedbilarna, så som vanliga bilar, med strypt motoreffekt. Så det här är egentligen uppföljningen av vad ett enigt lagting sade 2014/2015. Det tycker jag är intressant och jag tycker det är viktigt att ha det med i åtanken när man för det här resonemanget vidare. Därför att där vändes och vreds det på den här frågan rätt rejält i lag- och kulturutskottet den gången. För den som vill fördjupa sig mera i det finns det i betänkande nr 10 2014/2015. Kort sagt har jag, för min del, kommit fram till att det förslag som landskapsregeringen nu lägger faktiskt är ett förslag som är välövervägt. Man har funderat på de för- och nackdelar som finns. Jag tror inte att man kan argumentera på det sättet att man genom att inte göra en förändring, kommer att ha en situation där vi inte har ungdomar ute i trafiken. Det är snare tvärs emot. Jag tror att allting som gör att vi kan öka dessa ungdomars utbildningsnivå och förståelse för den miljön man sitter, i de här bilarna eller överhuvudtaget när man rör sig ute i trafiken, är till fördel för hur vi får vår trafik att fungera också framåt. Jag förstår att grundtankegångarna finns om att det inte kanske är klokt inledningsvis att bara rakt av säga att man ska släppa ut yngre människor i trafiken. Med det vi gör genom den här lagstiftningen är att vi stärker deras möjlighet att klara av trafiken också framöver. Tack.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Jag har samma fråga till ltl Ehn som jag hade till ministern. Anser ledamoten att en 15-åring är mogen att ta ansvar för, förutom sitt eget liv, fyra personer till i den här bilen. Vore det inte lämpligare att man så som fordonsklassen heter, traktorbil, skulle gå in för att det skulle vara tvåsitsiga fordon.
Ltl Johan Ehn, replik
Talman! Min inställning är att när man sätter sig i en bil tar man inte ansvar enbart för sitt eget liv och de passagerare man har med sig. Därför att man verkar i ett trafiksystem där det är långt många fler människor som finns med, än de som man bär med sig i ett eget fordon. Alltså blir svaret på frågan, att det här ansvarstänkande måste finnas i förhållande också till alla som finns i trafiken redan. I det här faller blir ansvaret mycket större i förhållande till den oskyddade trafiken, än till de som redan sitter i en bil från år 2015, som har säkerhetsutrustning osv. Jag ser inte att det där är det stora problemet. Mitt dilemma, mina dubier, har funnits i förhållande till den lätta trafiken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Jag håller med ledamoten att det är ett väldigt gediget och bra arbete med det här lagförslaget. Men jag vill ändå, här under remissen, ha några konkreta frågeställningar som kan vara bra att ha med i utskottsarbetet. Ett är det som också ltl Eklund kom in på, det här med trafikflödet. Vi vet att mopedbilarna idag är smalare än de flesta andra vanliga bilar, och det kommer att göra omkörningar svårare. Jag tycker också att det kunde vara klokt att avvakta effekterna av hur lagförslaget slår på finka sidan, att se hur det blir i verkligheten. Behöver vi ha så pass bråttom, kan vi inte vänta ett litet tag och se hur det slår ut. Sedan också det här med att vi skapar en säkrare trafikmiljö för chauffören, i och med att traktorbilen i sig är ett säkrare fordon än en mopedbil, men hur blir det generellt? Hur blir det för övriga medtrafikanter? Jag tänker t.ex. fotgängare (… taltiden slut).
Ltl Johan Ehn, replik
Det är bra att man problematiserar, ställer frågor och har synpunkter samtidigt som man då också, som jag var inne i ett tidigare replikskifte, har tankegångar om hur man kommer vidare. Mycket av det här handlar om att se till att få en utökad kunskap och medvetandegrad ute hos de som ska framföra de här fordonen. Genom att genomföra det här lagstiftningspaketet så ger man faktiskt en signal om att det behövs ordentliga och gedigna kunskaper att vistas ute i trafikmiljön. Vilket också kommer att krävas när man inför den här typen av traktorbilar. När det gäller förhållandet till den lätta trafiken, som sagts i en tidigare replik, har jag haft mina dubier där. När jag ser vad vi redan har för typer av fordon som rör sig där ute, ser jag inte att det här är något som gör saken värre. Snarare tvärs emot faktiskt.
Ltl John Holmberg, replik
Varför inte ta in ordet marknadsekonomi även här? Jag är ganska övertygad om att efterfrågan på mopedbilar kommer att sjunka avsevärt, och därmed även andrahandsvärdet på dessa bilar. Utfasningstiden kommer att vara ganska lång, med tanke på att priset kommer att falla väldigt kraftigt på mopedbilar. Lite det här i omtanke bara, är det rätt alibi att göra ett fel till för att motverka ett annat fel? Mopedbilar skulle aldrig ha varit godkända enligt den norm som är idag, det är svårt att ta tillbaka och vi har det inte i våra händer. Jag avvaktar utskottsarbetet.
Ltl Johan Ehn, replik
Oberoende om vi har mopedbilar eller den här typen av traktorbilar, kommer vi att ha våra ungdomar ute i trafiken. De kommer att finnas som lätta trafikanter och som mopedister. Utgående ifrån det tycker jag att det som fokuset bör ligga på är att se till att vi skapar trafikanter som har kunskap och blir vana med att röra sig i trafikmiljön. Vi kommer inte undan det här genom att försöka hålla undan den här kategorin från trafiken helt och hållet. Därför står jag upp för det här förslaget. Även om även jag ser att det naturligtvis finns risker med det. Jag ser inte att det handlar om att göra ett fel till när man redan har gjort ett. Det här handlar om att på allvar försöka komma åt de problem som man har sett. Det vill säga skapa en säkrare miljö för den som kör och samtidigt öka kunskapsnivån hos dem som ska befinna sig ute i trafikmiljöerna, tillsammans med oss övriga trafikanter.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, fru talman! Jag delar ltl Johan Ehns omsorg om våra ungdomar, att vi ska skapa en säkrare trafikmiljöer för dem. Det gör vi genom att ta in det här fordonet som på nästan alla sätt är säkrare för dem och sitter i, och även för dem som är på utsidan. Vad det sedan gäller problemet med att man kommer i kapp ett så här långsamt körande fordon, så måste man också fundera på sin egen kunskap, om man verkligen klarar av att köra om ett fordon i 50 km/h eller inte. Då borde man själv ha en insikt, att det är något man behöver träna på, om det är ett problem att man inte klarar av att köra om på en 90-väg. Vi behöver säkrare och mera utbildning för alla trafikanter.
Ltl Johan Ehn, replik
När det gäller de långsamtgående fordonen och problemen med omkörningar, så är ett problem som gäller i princip både för den som kör det långsamt gående fordonet och, som ltl Staffas nu är inne på, de övriga delarna av trafikanterna. Det här handlar om att, också i den utbildning som ska göras, medvetandegöra de som kör en traktorbil om att man är ett långsamtgående fordon och att man ska visa hänsyn till de övriga. Vi andra trafikanter ska normalt sätt också visa det här. Det här gäller inte bara den här typen av fordon, utan det gäller ju också som jag nämnde, mopeder i övrigt. De tunga traktorerna som används i dagsläget är betydligt bredare än vad både mopedbilen och den här kommande traktorbilen kommer att vara.
Ltl Mikael Staffas, replik
Jag håller fullständigt med i precis allt vad ltl Johan Ehn säger. Jag vill bara poängtera vad det är vi pratar om. Vi pratar om en säkerhet på de här mopedbilarna, som motsvarar något som är från 80-talet. Det är på den nivån säkerheten är. Ingen i salen skulle vilja sätta sig och köra dagligen, till och från lagtinget, i en bil som är från 80-talet. Det enda som vi på Åland är tvungna att använda, det är vår skärgårdsflotta som fortfarande är från början på 80-talet.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag lovar att jag inte ska komma in på skärgårdstrafiken. Jag vill avslutningsvis säga att jag är lite förundrad över att den här frågan väcker så mycket diskussion som den nu har gjort. Jag måste ärligen säga att jag, efter att vi tog den förra körkortslagen, blev varse först i ett senare skede om att vi hade en ganska stor grupp med ungdomar som tar sig fram med väldigt tunga, bekymmersamma och långsamt gående fordon i form av traktorerna som finns. Där borde man kanske ha problematisera betydligt mycket mera, det gjordes ganska lite här. Och när det problematiserades så var det väldigt tydligt också att man ville lyfta fram att det var viktigt att även den här trafikantgruppen skulle lära sig att hantera sin trafikmiljö. Det är så jag resonerar kring den här biten också, kunskap ger möjlighet till en säkrare trafikmiljö.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Ärende nr 3 bordläggs till plenum imorgon den 17 april.
Fortsatt enda behandling
4 Medborgarinitiativ – En hållbar skärgårdstrafik
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2018-2019
Medborgarinitiativ MI 1/2017-2018
Ärendet bordlades vid plenum den 1 april 2019 och vid plenum den 8 april avbröts ärendets behandling bland annat med anledning av att lagtingsledamoten Harry Jansson väckte ett klämförslag. Talmannen konstaterar att medborgarinitiativ som inte innehåller förslag i form av en lagtext är inte att betrakta som lagstiftningsärenden i den mening som avses i lagtingets regelverk, varför klämförslag enligt arbetsordningen 73 § inte är möjliga. Klämförslaget kommer därför inte att upptas till behandling.
Det aviserade förslaget om att klämmen i medborgarinitiativet ska godkännas kommer dock att tas upp till behandling.
Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion. Ingen diskussion.
Talmannen
Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Begärs ordet?
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag upprepar aviseringen som anfördes tidigare. Att medborgarinitiativets kläm läggs till grund för behandlingen.
Ltl Axel Jonsson
Jag understöder ltl Häggbloms förslag.
Talmannen
Ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Axeln Jonsson, har föreslagit att medborgarinitiativets kläm ska godkännas. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.
Omröstning kommer att verkställas.
Den som omfattar finans- och näringsutskottets betänkande röstar ja; den som omfattar ltl Bert Häggbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Ltl Bert Häggblom
Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Ltl Lars Häggblom
Talman! Jag understöder Bert Häggbloms förslag.
Talmannen
Öppen omröstning har begärts av ltl Bert Häggblom, understötts av Lars Häggblom, och kommer därför att verkställas.
Jag ber ledamöterna Runar Karlsson och Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.
Upprop.
Omröstningen har resulterat i 13 ja-röster, 7 nej-röster, 2 avstod och 8 var frånvarande.
Lagtinget har godkänt utskottets betänkande.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls torsdagen den 17 april 2019 klockan 13.00. Plenum är avslutat.