Föredras

Yrvaken klimatpolitik SF 10/2022-2023

  • En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av vicelantrådet Harry Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten Alfons Röblom.


  • Tack, herr talman! En nyligen publicerad rapport visar att Ålands utsläpp per capita är 7,6 ton CO2e årligen vilket hör till toppskiktet i Norden. Förra året satte utvecklings- och hållbarhetsrådet upp klimatmål för Åland i enlighet med Parisavtalets 1,5-gradersmål – mål som landskapsregeringen nu avfärdar. Både målen och hur det strategiska klimatarbetet ska ske är i nuläget oklart när regeringen har lagt ner arbetet med klimatlagen.

    Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: På vilket sätt avser landskapsregeringen förstärka klimatpolitiken såväl generellt som sektorsvis för att nå det uppsatta reduktionsmålet om 80 procent för 2030 och målet om klimatneutralitet för 2035?


  • Tack, talman! Först av allt tack till tidigare klimatminister Röblom för möjligheten att närmare redogöra för kvarvarande regerings syn på de klimatpolitiska mål som finns uppställda för Ålands del och som landskapsregeringen bekräftade så sent som i förslaget till Ålands budget för innevarande år.

    Målet är alltså att Åland ska vara klimatneutralt 2035 och till 2030 ska utsläppen minska med 80 % jämfört med 2005. Det är ju som alla vet ytterst tuffa mål, men samtidigt vad som krävs för att Parisavtalet ska uppnås.

    Det är därför jag är något förvånad över påståendena i media om att det är oklart vart regeringen är på väg med sin miljö- och klimatpolitik.

    Den fortsatta processen är likaså utstakad och följer inte minst de färdplaner som arbetats fram inom ramen för paraplyet Bärkraft.ax. Värdefullt för det fortsatta arbetet framåt är även den färska utredningen av Ålands växthusgasutsläpp. Här har landskapsregeringen inlett en analys av de rekommendationer och slutsatser som utredningen landar i.

    Däremot måste det samlade klimatarbetet få en helt annan synlighet och koordinering än idag där riskerna är överhängande att det för oss alla helt avgörande existentiella målet drunknar i mängden av vällovliga och i sig oerhört centrala åtgärder kopplade till de övriga sex strategiska målen, som finns inom ramen för det pågående hållbarhetsarbetet.

    I syfte att uppnå detta mera konkreta klimatmålsarbete behövs enligt min mening en politisk klimatkommission där partierna söker största möjliga samsyn om hur våra klimatutsläpp fasas ut och i vilken ordning. Klimatet får inte bara bli ett politiskt slagträ.

    Det mer konkreta svaret på frågeställningen om hur landskapsregeringen avser att förstärka klimatpolitiken landar i följande slutsatser:
    - Utfasningen av fossila bränslen pågår. Allt färre byggnader värms upp med oljepannor. Här går bland annat vårt eget Fastighetsverk i bräschen. Landskapets stöd till privatpersoner som fasar ut sin oljepanna är populärt och redan fulltecknat. Här finns det skäl för oss att komma med förslag till åtgärder i kommande budgettillägg.

    - Vägtrafiken är en av våra absolut största utsläppskällor. Allt fler elbilar rullar på våra vägar. Landskapsregeringen bidrar till att laddinfrastrukturen för fordon utvecklas. Innan bilparken är helt fossilfri finns det skäl att överväga hur vi på kort sikt kan minska utsläppen från vägtrafiken, varje kilo av utsläpp bör räknas. Alla person- och paketbilar som köps till offentlig sektor drivas fossilfritt, enligt min mening. Sedan kan vi titta vidare på en fortsatt utveckling av kollektivtrafiken, ett viktigt instrument också där. Ju fler som åker buss, desto mindre utsläpp.

    - Skärgårdstrafiken är en annan av våra största utsläppskällor. Här har det gjorts insatser för att minska utsläppen och åtgången av bunker som varit rätt lyckade. Men det är en betydande utmaning att ta nästa steg, till fossilfrihet. För att nå ens i närheten är bred och långsiktig politisk vilja en förutsättning. En färsk kartläggning av elnätets kapacitet tyder på att investeringar för el- och/eller hybriddrift av färjor på kortare pass är möjliga att uppnå för en relativt rimlig kostnad.

    Därtill behövs en utgångspunkt i den kommande klimatkommissionens arbete och förhoppningar om en enighet om vilka åtgärder som är möjliga på kort respektive lång sikt. En klimatpolitik byggd på såväl viljan att uppnå klimatmålen som realistiska utgångspunkter och med beaktande av hållbarhet också när det gäller den ekonomiska och sociala delen av vårt samhälle.

    Här är det angeläget att påminna att utan en enorm tillgång på fossilfri energi kommer vi inte att klara de uppställda klimatmålen. Därav arbetet med havsbaserad vindkraft inom ramen för projektet Sunnanvind. Vi tar ett mer samlat grepp om processens helhet, ökar dialogen ikväll med allmänheten och fortsätter också med övriga berörda kommuner och invånare. Vi förstärker organisationen som ska leda Ålands största projekt någonsin framåt.

    Tillsammans bidrar detta till att såväl Ålands som Nordens klimatmål gällande utsläppsminskningar kan uppnås. Samtidigt som vi på samma gång skapar ett värdefullt tillskott både för den offentliga ekonomin, stora delar av näringslivet och därmed inte minst för den totala sysselsättningen. Ett nytt företagskluster kring förnybar energi är på väg att växa fram på Åland.

    Men parallellt med förverkligandet av havsbaserad vindkraft uppmuntrar vi till fortsatta energisatsningar på landbacken i form av både vind och sol. Åland är redan nu på god väg att uppnå 100 procentig elförsörjning på årsbasis via fossilfri energi.

    Till sist några ord av Hållbart Initiativs så efterlängtade klimatlag som tyvärr inte kommer att föreläggas lagtinget under denna mandatperiod. När jag själv övertog ansvaret även för klimat och energi den 9 november ifjol hade jag inledningsvis en förhoppning om att få till stånd ett lagförslag. De inledande diskussionerna med de i frågan insatta tjänstemännen landade i ett antal bevekelsegrunder för varför det vore bra att få en klimatlag på plats. Jag tycker att det är viktigt att redogöra för dem. En positiv utgångspunkt hade jag sannerligen när vi övertog det här ansvarsområdet.

    Den givna utgångspunkten var att klimatlagarna i både Finland och Sverige och i många andra länder per definition är lagar med goda förhoppningar, ramverk som sätter mål och ambitionsnivå och grundstrukturer för arbetet. Med den utgångspunkten kunde det finnas flera vinster med en åländsk klimatlag:

    1. Självstyrelsepolitiskt. Det är kanske viktigt att markera att vi inte ska vara en vit fläck när det gäller den mera formalistiska delen av klimatarbetet. Miljö och klimat är åländsk behörighet i högsta grad.

    2. Vi kunde i en klimatlag få en befäst ambitionsnivå. Här skulle vi befästa de klimatmål som jag redan nämnt inom ramen för utvecklings- och hållbarhetsagendan. Vi kunde då få en lite större förutsägbarhet och arbetsro för samhällets aktörer, det är i alla fall en förhoppning som har uttryckts under diskussionen med tjänstemännen.

    3. Systematik i utfasningen av utsläpp från offentliga verksamheter, både kommuner och våra egna byggnader. Det kunde sannolikt underlätta planeringen för utfasningen om vi hade en klimatlag osv. Man kan räkna upp många goda företeelse och aspekter som kan kopplas till en klimatlag.

    Så där kunde jag fortsätta att räkna upp talman, men det som då har talat emot, och som jag redan berört också i offentlig debatt, är ju då att det underlag som har funnits för en klimatlag inte är tillräckligt för att sätta i gång med en konkret lagberedning. Det är många brister i det underlag som finns. Det finns ingen som helst egentlig konsekvensanalys gjord, om vi skulle föra en lag hit och säga; nu är det detta som binder också kommande lagtinget.

    Här är någonting som jag av intresse har studerat, både de svenska och finska motsvarande produkterna och kan konstatera att man glider lätt elegant förbi själva kostnaden för samhället i stort, företagen och för individen genom att mera fokusera i sina konsekvensanalyser på det som är själva tanken, hur utsläppen påverkas och så vidare. Välbehövligt, men det finns ingen prislapp för det hela. I den åländska kontexten har vi svårt att lägga fram lagförslag som inte också har en realistisk konsekvensanalys till grund för lagstiftningen.

    En annan faktor som tjänstemännen särskilt oroar sig för redan, och de är överbelastade som vi alla vet, det är då risken för den här rapporteringsarbetet som i alla fall de finska och svenska modellerna bygger på. Vi vet redan hur EU-sidan då ställer vissa krav på rapportering. Här skulle det bli ett mycket större krav på rapportering och återupprepning.

    Jag var alltså beredd att ta fajten för att köpa in de juridiska tjänsterna för att få fram en klimatlag. Men jag kunde som sagt konstatera att här fanns det inte tillräckligt med underlag för att en extern jurist skulle förstå innebörden av sitt uppdrag. Jag kände inte heller för att kopiera varken den finska eller svenska modellen. Den ena för att den är finsk och är alltför generell, den är för omfattande, för svår greppbar och för dyr om man också menar allvar med lagstiftningen, medan den svenska är mer begränsad, om vi är lite diplomatiska, både i sin omfattning och sina ambitioner.

    Min åsikt, talman, är att Åland bör fortsätta på den inslagna vägen med satsning på fossilfri el, konkreta insatser i vardagen, nyttjande av EU-medel som ingår i EU:s gröna giv, samtidigt som den av mig uttryckta förhoppning om en ny klimatkommission aktivt ska bidra till att vi steg för steg fasar ut våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Konkreta åtgärder som resulterar i konkret politik. Tack, talman!


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Tilläggsfråga | 15:23

    Tack, talman! Jo, alltså klimatlagen skulle ju innehålla ska-krav på en långsiktig plan på lång sikt och sedan en del kortare åtgärdsplaner. Detta för att erbjuda kommande landskapsregeringar möjligheter att sätta kravet att det ska finnas ett strategiskt klimatarbete för att få det så kostnadseffektivt och bra som möjligt. För utan strategi och utan mål så saknar arbete riktning. Då blir det lätt så att man sitter runt regeringsbordet och säger: "Vi ska slänga ut oljepannorna, nej, vi ska stöda elbilarna, nej jag tycker vi ska köpa en ny begagnad färja, nej, jag tycker att vi ska elektrifiera den och den linjen." Att jobba på det ad hoc sättet så gör det omöjligt att veta vad som är smartast och mest kostnadseffektivt. Det är ju någonting som utvecklings- och hållbarhetsrådet och nätverket Bärkraft har förstått. Det är därför som utvecklings- och hållbarhetsagenda finns för Åland och därför finns målsättningarna.

    När det gäller målet som gäller för landskapsregeringen så nämnde ju vicelantrådet på en presskonferens, när den här rapporten presenterades, att målet som är satt förra året för minskning av utsläppen inte är realistiskt. I den omröstning vi hade kopplat till budgetomröstningen där Hållbart Initiativ föreslog att det i betänkande skulle ingå just målet om 80 procents reduktion så det röstade ju Centern och regeringen emot.

    Min följdfråga för tydlighetens skull, vad är alltså målet nu som landskapsregeringen arbetar för att uppnå?


  • Vicelantråd Harry Jansson (C) Tilläggssvar | 15:25

    Tack, talman! Jo alltså, jag förstår faktiskt inte det sistnämnda. Som jag redan konstaterade, i budgetförslaget för innevarande budgetår 2023 ingår i de övergripande målsättningarna inledningsvis en uttrycklig skrivning om klimatmålet 2030 och 2035. Det ingår. Varför skulle regeringsblocket rösta för någonting som redan fanns sagt i budgeten? Vi konstaterade inledningsvis från landskapsregeringens sida att det är klimatmålet.

    Ledamoten tar upp en bra sak och sade att det finns en oklarhet. Men ta nu solcellsparkerna, vilket dilemma ställdes vi inför? I samband med resilienspengarna hade det sagts att solcellsparkerna måste vara si och så stora. Medan vi, tvärtom, hade velat ha små satsningar helt och hållet egentligen på företagsnivå i stället för att bidra till att vi nu får ett x antal stora solcellsparker som till och med vårt nät inte kommer att klara av att hantera. Där ser man, även på kort sikt är det oerhört svårt att planera den typen av åtgärder som ledamoten efterlyste.

    Om jag har tid över så när det gäller en klimatlag så glömde jag nämna att jag tycker att vi, som har varit och är klimatministrar, borde titta på klimatplaner när det gäller kommunerna. Här känner jag att vi kunde också bidra till en konkret nytta för lokalsamhället.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Tilläggsfråga | 15:26

    Tack, talman! Jag håller helt med den här analysen om solcellsparkerna. En trovärdig klimatpolitik är ju i högsta grad också frågan om en ekonomiskt smart politik, därför att vi vet att minskade utsläpp i Ålands fall innebär minskade kostnader. Vi har sett vad som händer med kostnaderna för skärgårdstrafiken när priset på bränsle åker upp. Vi ser utvecklingen inom EU med strängare energieffektivisering etc. Då kan man ju tänka sig att om det skulle finnas i en långsiktig handlingsplan för klimatpolitiken att vi vill ha flera små solparker i stället för en stor, så kunde vi ju ha hänvisat till den eller låtit vårt arbete med resiliensplanen ha styrts utgående från vad som är långsiktigt smart för Åland. Det är egentligen ett väldigt bra exempel på att har man en långsiktigt smart klimatpolitik så hamnar man inte i de lägen där man upptäcker "hoppsan sa" vi borde ha gjort på ett annat sätt. Klimatlagen var ju tänkt som en ramlag som bestämmer hur det här arbetet ska läggas upp. Det är inte exakta åtgärder, inga exakta kostnadsbesparingar, utan så här ska planerna läggas upp.

    Min avslutande fråga till vicelantrådet, för att ta det här greppet kring alla dessa aspekter som klimatpolitiken innehåller, hur arbetar landskapsregeringen strategiskt vidare?


  • Vicelantråd Harry Jansson (C) Tilläggssvar | 15:28

    Tack, talman! Jag vill återupprepa att jag ser på kort sikt en klimatkommission som partierna tillsätter med engagerade ledamöter som faktiskt brinner för klimatfrågan och som tillsammans diskuterar vad som är realistiskt på kort och på lång sikt för Åland. Utmaningen även för en klimatkommission blir ju då, hur ska man klara klara av att väga in de oklarheter som finns redan i behörighetsfrågan mellan Mariehamn och Helsingfors? Ta t.ex. utsläppsrätter i sjöfarten, kan vi räkna de inkomsterna till en del av vårt klimatarbete eller kan vi inte det? Det kommer alltid att vara oerhört svårt att stifta en lag, för vi vet inte riktigt förutsättningarna. Det var bara som exempel på de utmaningar och analyser som måste göras.

    Sedan ligger svårigheten i ryckigheten i vår omvärld. Vi vet alla att Putins hemska terror i Ukraina ligger till grund för det kaos som råder just nu inom energipolitiken.

    Men redan inom EU-länderna kan vi identifiera här och nu att Storbritannien öppnar för första gången på över 30 år en ny kolgruva. En ny kolgruva! Tyskland skrotar sitt sista helt funktionsdugliga kärnkraftverk och ersätter det med kol. Tyskarna stoppar samtidigt EU:s uttryckliga politiska önskemål, via EU-parlamentet, om att få slut på fossildrivna fordon 2035. Hur ska vi klara av att lagstifta när hela vår omvärld förändras?

    Min förhoppning går kortsiktigt till det klimatpolitiska arbetet tillsammans och långsiktigt till att vi faktiskt får en vindkraft värd namnet vad gäller intäktssidan för hela samhället. Får vi pengar där då har vi också råd att ställa om samhället. Tack!


  • Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.