Ltl Ingrid Zetterman reservation gällande lag- och kulturutskottets betänkande om offentlig upphandling

	Ålands lagting	RESERVATION
	Lagtingsledamot	Datum
	Ingrid Zetterman	2021-12-16
	Till Ålands lagting

Reservation mot lag- och kulturutskottets betänkande LKU 5/2021-2022 gällande ändring av lagstiftningen om offentlig upphandling LF 1/2020-2021

 

 

Motivering

Det kan konstateras att Åland, likväl som övriga världen, behöver ta krafttag för att uppnå de gemensamma målsättningarna för klimatpolitiken. De åländska utsläppen är för höga och det kommer att krävas stora investeringar från så väl det offentliga som det privata för att nå målen, allra särskilt inom sjöfarten. När det gäller de vägbundna transporterna har Åland däremot fördelar av sina korta avstånd när det gäller bland annat elektrifieringen.

 

Olik behandling av kommunerna

I lagstiftningen kan vi läsa att kommunerna ska behandlas på olika sätt med olika krav på kommunernas upphandling. Att i lagstiftning ge olika förutsättningar och krav är inte fel per definition men behöver motiveras. I lagförslaget är motiveringarna följande:

Inom landskapet finns även geografiska skillnader, så som avstånd och tillgång till laddningsinfrastruktur, som medför utmaningar särskilt för skärgårdskommunerna.

De upphandlande enheterna i Mariehamns stad köper till antalet flest fordon och en stor andel av dessa inköp är redan idag rena. Bland övriga kommunala upphandlande enheter finns en oro för att genomförandet av direktivet ska ha en fördyrande effekt på inköp av fordon och fordonstjänster.

Sammanfattningsvis kan Ålands landskapsregering konstatera att Mariehamns stads upphandlande enheter ställer sig positiva till inköp av rena fordon medan det finns en oro för ökade kostnader bland övriga kommuner på fasta Åland. På grund av de geografiska skillnaderna i landskapet föreslår landskapsregeringen att möjligheten att differentiera procentandelarna mellan olika upphandlande enheter utnyttjas.

 

Landskapsregeringen anför således tre skäl för att behandla de upphandlande myndigheterna olika, det vill säga geografisk tillgång till laddinfrastruktur, inställning och ekonomi. Ingen av dessa argument torde vara tillräckliga skäl för olik behandling.

 

När det gäller laddinfrastrukturen kan konstateras, bland annat via höranden, att Åland är den optimala platsen för elbilar med sina korta avstånd och kommuner runt om på Åland riktar redan in sig på en sådan utveckling. Därtill är inte befintlig laddinfrastruktur funktionell för kommunerna att nyttja då den behöver finnas vid arbetsplatserna, de allmänna laddstationerna är i första hand för besökare. Mariehamns stad har i sin budget för 2022 initierat ett projekt för att flerårigt bygga ut laddinfrastukturen för fordon som används i den egna verksamheten. Det vill säga, alla kommuner som ska ha elfordon måste också bygga egen infrastruktur, det finns inte färdigt utbyggd för någon. Landskapsregeringens argumentation för olika behandling till denna del är således obsolet efter den information som utskottet fått ta del av.

 

När det gäller kommunernas inställning till att övergå till rena fordon kan konstateras att lagstiftningens syfte är att ”främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till EU:s miljö-, klimat- och energipolitik”. Det kan konstateras att myndigheternas åtgärder skall vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Landskapsregeringen har inte lagt fram ett förslag som tjänar sitt syfte om att stimulera marknaden för rena fordon när de som vill åta sig höga miljömål får uppfylla dessa för andra.

 

När det gäller ekonomin så kan konstateras att lagstiftningen ska vara abstrakt och utgöra normer som reglerar ett fenomen, raka motsatsen till att vara anpassad, ”öronmärkt”, för vissa. Kommunernas ekonomi, som dessutom är kraftigt divergerande inom de olika procentsatsklustren, är inte en orsak för lagstiftaren att ge olik behandling.

 

När det gäller lastbilar finns inga tekniska skäl för olik behandling då det i praktiken enbart handlar om att tanka med miljödiesel eller konventionellt dito.

 

Den tunga trafiken

Det kan konstateras att bland annat högtröskelbussar, långfärdsbussar, och lastbilar som används för snöröjning är undantagna i direktivet. En av de stora delar som kvarstår är avfallstransporterna. I lagen om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon (FFS 1509/2011), som i aktuell lagstiftning görs tillämplig på Åland, kan utläsas att ”[n]är det är fråga om ett fordon som använder sådana flytande biobränslen eller syntetiska eller paraffiniska bränslen som avses i 1 mom. får det i bränslet inte blandas vanliga fossila bränslen” (§ 7) och ”[k]ommunerna ska säkerställa att minst en minimiandel [...] av det totala antalet lastbilar som anskaffats genom upphandling av fordon och använts för genomförande av tjänster som anskaffats genom upphandling av trafiktjänster under den första upphandlingsperioden är sådana miljövänliga och energieffektiva fordon som definieras i 7 §” (§ 10). Detta innebär i praktiken att en betydligt högre andel än de angivna procentsatserna kommer att köra på alternativa bränslen. Det kommer också, på grund av Ålands litenhet, vara så att lastbilar som tankas med alternativa bränslen kommer att behöva nyttjas för trafik där ingen har beställt trafik med miljöbränslen. Detta innebär i dagsläget en bytande kostnadsökning eftersom priset på alternativa bränslen är betydligt högre på Åland, jämfört med övriga Finland där kostnadsskillnaden är mindre. För hur lagen i praktiken ska tillämpas saknas vägledning i förslaget. Det är myndigheternas rätt att förvänta sig att lagstiftningen är klar och tydlig, denna lagstiftning skyddar inte förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.

 

Därtill kan konstateras att HVO-bränslen (hydrerad vegetabilisk olja, det vill säga biobränslen) är det drivmedel som sektorn för tung trafik idag ser att är det gångbara drivmedlet, vid sidan av gas som Åland helt saknar infrastruktur för. Idag saknas konkurrens på marknaden och landskapsregeringen har underlåtit att förhandla fram en överenskommelseförordning. Därför borde landskapsregeringen, genom dialog med bränslebranschen, uppmuntra till en ökad konkurrens gällande alternativa bränslen genom att informera om aktuell lagstiftning och fatta principbeslut om huruvida ekonomisk stöd för alternativa bränslen ska införas.

 

Sammantaget kan konstateras att de angivna procentsatserna inte kommer att kunna fungera i praktiken, det saknas nödvändig infrastruktur och konkurrens samt att det står fullständigt oklart vem som ska stå för tilläggskostnaderna som uppstår för operatören när de ska köra andra rutter med en lastbil som är upphandlad för att köra med alternativa bränslen.

 

Lagens målsättning

Lagen syftar till att uppnå en medelgrad om rena fordon om 38, 5 % för personbilar och 9 % (respektive 15 % för den andra referensperioden) för lastbilar. Eftersom lagen enbart gäller upphandlingar över EU:s tröskelvärden och den procentuella skillnaden mellan regionerna är så pass divergerande är det omöjligt att säga till vilken nivå Åland kommer att uppfylla, eller överskrida, direktivets målsättningar.

 

Klimatambitioner

När det gäller trafik med personbilar kan konstateras att Åland är optimalt för elbilar, räckvidden är inte ett problem. Därtill kan konstateras att kostnaderna för inköp av elbilar kontinuerligt minskar samtidigt som elfordon i regel innebär minskade driftskostnader. Landskapsregeringen hade kunnat gå in för en betydligt högre klimatambition så att alla upphandlande enheter skulle omfattas av procentsatsen 75 %.

 

Direktivet för busstrafik omfattar enbart lågtröskelbussar vilka landskapsregeringen aviserat att ska upphandlas elektrifierat, därför borde en betydligt högre procentsats gälla.

 

När det gäller lastbilar är situationen problematisk på Åland av ovan angivna skäl, varför 9 % respektive 15% bör gälla för hela Åland.

 

Näringslivspolitiska överväganden

Åland är en liten marknad. Större upphandlingar med långa avtalstider innebär större möjligheter att investera i nya fordon. Idag är det många mindre upphandlingar, de flesta under EU:s tröskelvärden, att ytterligare splittra marknaden med olika regelverk för olika regioner är direkt skadligt för det åländska näringslivet genom att mer tid ska läggas på att informera sig om olika krav och utökad byråkrati.

 

 

Med hänvisning till det ovanstående föreslår vi

 

att lagtinget förkastar lagförslaget och samtidigt uppmanar landskapsregeringen att i skyndsam ordning återkomma med ett nytt lagförslag som:  

-          Har samma regelverk för hela Åland.

-          Ställer högre klimatkrav, 75 %, för upphandlingar av personbilar och lågtröskelbussar under båda referensperioderna.

-          Tydligt beskriver hur lagstiftningen för rena lastbilar ska tillämpas och hur tillsynen ska skötas, båda med hänvisning till de små förhållanden som råder på Åland. 

 

 

Mariehamn den 16 december 2021

Ingrid Zetterman                                                              Jessy Eckerman