Självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande över hälso- och sjukvårdens vårdgaranti

	Ålands lagting	UTLÅTANDE 2/2020-2021
		Datum
	Självstyrelsepolitiska nämden	2021-03-19
	Till finans-och näringsutskottet

Självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande

Avvikande reglering i fråga om hälso- och sjukvårdens vårdgaranti

·       Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2010-2020

 

 

 

Finans- och näringsutskottet har i ett brev av den 18 mars 2021 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande över landskapsregeringens lagförslag gällande hälso- och sjukvårdslagens vårdgaranti (LF 18/2020-2021). Utskottet önskar att nämnden i brådskande ordning yttrar sig över de aspekter som berör lagstiftningsbehörigheten samt om möjligt också över eventuella aspekter kring förslaget att lagen ska antas i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen.

 

Lagstiftningsbehörigheten

 

Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar i likhet med landskapsregeringen att Åland har lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som föreskrivs i 27 § 24, 29 och 30 punkterna i självstyrelselagen. Vårdgarantin införlivades i lagstiftningen i samband med att lagtinget antog en ny landskapslag om hälso- och sjukvård i september 2011. I sitt utlåtande (2011/251) anförde Högsta domstolen inga synpunkter på lagtingets behörighet i fråga om vårdgarantin. Vårdgarantin har således ansetts ligga inom lagtingets behörighet. 

     Ett motsvarande temporärt upphävande av vårdgarantin har i riket införts genom statsrådets förordning av den 5 mars 2021 om ibruktagning av befogenheter i enlighet med 86 och 88 § i beredskapslagen.  I sitt betänkande (GrUB 1/2021) över förordningen konstaterar grundlagsutskottet att enligt 27 § 34 punkten i självstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om beredskap inför undantagsförhållanden. Beredskapslagen ska enligt grundlagsutskottet således också tillämpas på Åland. Självstyrelsepolitiska nämnden delar denna uppfattning men endast till den del det handlar om sådana behörighetsområden som enligt självstyrelselagen hör till riksdagens behörighet.  

     Självstyrelsepolitiska nämnden berörde frågan om beredskapslagens tillämpning på Åland i sitt betänkande nr 1/2020-2021 över landskapsregeringens redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor (RS 2/2020-2021) där nämnden konstaterar att riket enligt självstyreselagens 27 § 34

punkten har lagstiftningsbehörighet i fråga om beredskap inför undantagsförhållanden. Vidare konstaterar nämnden i sitt utlåtande att beredskapslagen inte beaktar Ålands självstyrelse. Riksregeringens befogenheter under undantagsförhållanden innefattar således inte åländsk lagstiftning. Som exempel nämnde självstyrelsepolitiska nämnden att

beredskapslagens 109 § om undervisning och utbildning som ger undervisnings- och kulturministeriet rätt att under undantagsförhållanden för högst tre månader åt gången avbryta sådan undervisningsverksamhet som avses i ett antal riksdagslagar. Nämnden  konstaterar nu att inte heller 88 § i beredskapslagen omtalar någon landskapslag utan enligt bestämmelsen kan statsrådet genom förordning föreskriva att kommunen under vissa förut-sättningar kan avstå från iakttagandet av i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) föreskrivna frister vid ordnande av icke brådskande vård.

     I regeringens motiveringspromemoria till statsrådsförordningen av den 5 mars 2021 om ibruktagning av befogenheter i enlighet med 86 och 88 § i beredskapslagen berörs tillämpningen på Åland. Enligt promemorian har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om beredskap inför och under undantagsförhållanden enligt 27 § 34 och 42 punkten i självstyrelselagen för Åland vilket enligt självstyrelsepolitiska nämnden är en direkt felaktig citerimng eftersom det i självstyrelselagen enbart står beredskap inför undantagsförhållanden. I promemorian sägs dock att de befogenheter enligt 86 § och 88 § 1 punkten i beredskapslagen, som tas i bruk, föreslås inte bli tillämpade i landskapet Åland. Med beaktande av promemorian anser grundlagsutskottet att statsrådets förordning om ibruktagning av befogenheter i enlighet med 86 och 88 § i beredskapslagen bör 2 och 3 § upphävas till den del de gäller utövning av befogenheterna i landskapet Åland. 

     I sitt utlåtande till social- och miljöutskottet över landskapsregeringens förslag till ändring av tobakslagen (LF 13/2010-2020) framhåller nämnden att självstyrelselagen alltid bör tolkas utifrån dess syfte, såsom det beskrivs i regeringens proposition RP 73/1990, ”att göra det möjligt för befolkningen att själv ordna sin tillvaro inom gränserna för landskapets statsrättsliga ställning”. I all tolkning av självstyrelselagen bör därför utgångspunkten enligt nämndens mening vara att självstyrelsen så långt det är möjligt respekteras. Utvidgningar av riksdagens behörighet utöver ordalydelsen bör därför inte förekomma. Lika lite som man bör lagstifta genom motiveringar bör man enligt nämndens mening lagstifta genom utskottsbetänkanden i synnerhet som självstyrelsesystemet bygger på att utvidgningar av rikets behörighet ska ske genom ändring av självstyrelselagen för vilket lagtingets bifall krävs. Ensidiga tolkningar av riksdagens utskott bör alltså enligt nämndens mening inte kunna ändra innebörden i självstyrelselagen så att rikets behörighet vidgas.  

     Utskottet vill även framhålla att implementeringen av självstyrelselagen genom både beredskapslagen och republikens presidents förordning (2000:80) indikerar att självstyrelselagens 27 § 34 p. handlar enbart om ”beredskap inför”. Som nämndes ovan ingår ingen hänvisning till åländsk lagstiftning i beredskapslagen och i presidentens förordning talas enbart om förberedande förvaltningsuppgifter och om förberedande uppgifter av annat slag. Detta indikerar att självstyrelagens bestämmelse om beredskap inför undantagsförhållanden uttryckligen handlar om ”beredskap inför”. Om avsikten är att riket även ska ha behörighet under rådande undantagsförhållanden måste självstyrelselagens 27 § 34 p. ändras, därefter bör det i beredskapslagen införas en bestämmelse om att lagens övriga stadganden ska tillämpas på motsvarande åländsk lagstiftning varefter det slutligen utfärdas en överenskommelseförordning om hur förvaltningsuppgifterna ska skötas.

     I samband med bedömningen av om beredskapslagen ska vara tillämplig även på lagtingets behörighetsområden bör ändamålsenligheten prövas. Pandemin belyser att landskapsregeringen i egenskap av tillsynsmyndighet, har större möjligheter än regeringen i Helsingfors att exempelvis göra en bedömning av behovet av skolstängningar på Åland. Detsamma gäller förstås vårdgarantin.   

     Utskottet delar i övrigt landskapsregeringens behörighetsbedömningar och önskar särskilt framhålla skrivningarna om att självstyrelselagens behörighetsfördelning inte kan förändras genom beredskapslagen. Likaså delar utskottet landskapsregeringens bedömning att lagförslaget har utformats i överensstämmelse med grundlagen.  

 

Budgetlag 

 

Utskottet konstaterar att föreliggande lagförslag mycket väl belyser behovet av en mer flexibel lagstiftningskontroll så att bestämmelsen i självstyrelselagens 20 § vidgades till att gälla även temporär lagstiftning av brådskande natur. I avvaktan på en sådan ändring finner utskottet den föreslagna lagstiftningstekniken ändamålsenlig.

 

 

Mariehamn den 19 mars 2021
Talman	Bert Häggblom
Sekreterare	Susanne Eriksson