Lagtingets högtidliga avslutning

 

Talman Gun-Mari Lindholm

”Men här står jag fortfarande vid havet och tittar på hur vattenytan lätt krusar sig. Fortfarande är det helt tyst när det slår mig att detta vatten delar jag med människorna där borta. I samma kalla vatten jag nu doppar fingrarna i faller människor ur flyktingbåtar och drunknar. Samma vind som så mjukt smeker min kind har blåst på tomma gator i områden där människor inte längre kan bo. Samma sol som glittrar så vackert lyser också över slagfält där män skjuter desperat omkring sig och i samma luft som jag andas in drar någon sitt sista andetag. En av människorna där borta hade kunnat vara jag”.

Orden är skrivna av Michaela Thalén och med dem inledde jag den här mandatperioden i november 2015.

Tyvärr är texten lika aktuell idag. Vi ser kurder som flyr för sina liv. De lämnar sina hem i nordöstra Syrien och går en oviss framtid till mötes. Man säger att det är ungefär 300 000 på flykt i området, det vill säga lika många som alla svensktalande i Finland.

Vi ålänningar har alltid varit vana att ta emot människor i våra hem. Vi har alltid varit gästfria, man har en extra plats för någon som på grund av hårt väder eller andra orsaker inte kunnat ta sig hem. Min mormor lade alltid några extra potatisar i kastrullen ifall någon hungrig kom på besök och behövde ha lite extra mat. Jag har glädjande noterat att det fortfarande är gällande i vår familj.

Jag skulle önska att alla som hyllar gårdagen mer än morgondagen även tar den åländska gästfriheten med sig i sina politiska perspektiv.

Jag vill uppmana ålänningen att inte stänga om sig. Läs språk! Res! Skapa kontakter, var nyfiken, utåtriktad och intresserad! Berätta om Åland, om vår självstyrelse, vår identitet men också om våra problem!

Min tilltro till utveckling av vår självstyrelse har ändrats under de 20 år jag varit verksam i lagtinget. Tyvärr ser jag mycket som varit till vår nackdel. Vi kämpar i decennier för varje liten sak man vill få igenom och oftast blir det endast ett tandlöst resultat.

Ålänningar är ingen nationell minoritet fast vi betraktas som det. Åland är en självstyrd del av Finland vars befolkning åtnjuter ett starkt minoritetsskydd. Om vi själva inte kan argumentera folkrättsligt för vår sak ska vi absolut inte räkna med att någon annan kan det heller eller gör det åt oss. Vi måste uppmuntra unga människor att forska och fördjupa kunskaperna i folkrätt om Åland och juridiken i självstyrelselagen. Kanske ett utbyte mellan tjänstemän vid andra Nordiska och Europeiska självstyrda administrationer kunde ge nya perspektiv.

Det är vårt svenska språk som är syftet med allt i självstyrelsen, varför syftemålstolkning ska föredras framom ordagrann tolkning.

Jag hoppas verkligen att det finns människor i framtiden som arbetar för självstyrelsens utveckling, i alla väder i med och motgång och inte bara när det passar politiskt bäst för någon grupp.

Tre av självstyrelselagens grunder är ofta diskuterade inte minst i valtider. Hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärvsrätt erbjuder alla möjligheter och viljan att förändra kommer ibland på tal. Det krävs mod, kunskap och tillit till lagarna av i dag. Det är vid tillämpningen av lagarna det ofta går snett.

Det har i stället för att fatta beslut in casu, dvs. i varje enskilt fall, börjat talas mera om likabehandling och förutsägbarhet. Det är ädelt men inom ramen för det undantag som föreskrivs i grundlagen och det utrymme EU-lagstiftningen ger oss att fatta beslut i det enskilda fallet har den sökande rätt att få sitt ärende prövat på den grunden, in casu.

Likabehandlingen vid beviljande av näringsrätt ska utgå från att bolagens verksamhet på Åland inte förutsätter krav på finska kunskaper och inte användas som konkurrensbegränsning.

Vad gäller hembygdsrätten har i självstyrelselagen redan skrivits in att en förutsättning är kunskaper i svenska.

Det är vårt svenska språk som är syftet självstyrelselagen varför syftemålstolkning ska föredras, särskilt som ordalydelsen i lagen blir allt snabbare föråldrad i en föränderlig värld och det blir allt svårare att modernisera självstyrelselagen.

Det småskaliga näringslivet är något vi på Åland ska värna om. Entreprenörskap och att skapa sin egen arbetsplats och sin utkomst har varit ett viktigt kapitel i Ålands framgångssaga.

Att hitta system som gör att specialkunskap kan knytas till verksamheter är viktigt och som behöver och kräver säkert extraordinära upplägg än 8-17 måndag till fredag.

Vi måste vara öppna och se möjligheter. Självstyrelsen ger oss verktyg att anpassa regelverket så det passar våra småskaliga förhållanden.

Det gläder mig alldeles extra mycket att det åländska lantbruket levererar högkvalitativa produkter, oavsett om de är ekologiska eller konventionellt odlade. Glädjande är det att uppleva den enorma kraft som finns bland konsumenterna och deras val av mat på tallriken. Man vill veta varifrån maten kommer och man köper den också ofta direkt från bonden. Matkreatören värnar om miljön och djurhållning. Det ska kännas bra att presentera och bjuda på mat!

Vi är inte förskonat från tendenser som syns i omvärlden. Många äldre känner sig ensamma. Ensamheten och känslan av utanförskap gör oss människor sjuka. Också unga människor mår allt sämre. Förväntningar på sig själv, förväntningarna från andra, stress, tidsbrist och så mycket att leva upp till gör till slut att hjärnan inte orkar mer. Hjärntrötthet tar tid att kurera. Det gäller att prioritera själv medan man kan göra det. Att ha pauser, att skapa utrymme för tid till ingenting, för vila och reflektion. Att dela på hem och arbete, barn och fritid. Att växeldra i en familj. Att ha tid att prata med varandra om stort och smått. Att sträva till att ha ett jämställt samhälle, arbetsplats och lagting är inte retorik. Nej, det är politik. Det är politik som skapar ett bärkraftigt samhälle!

 

 

 

År 2015 valdes 20 män och 10 kvinnor in i lagtinget. Senaste valresultat visar att vi har 21 män och 9 kvinnor som tar plats i det nya lagtinget. Jag hoppas att vi delar åsikten om att det inte är jämställt. Partierna bär ansvaret över kandidatuppställningen, att synliggöra kvinnliga kandidater och förtroendevalda och att lyfta frågor som vi vet att är av värde för väldigt många kvinnor. Det gäller familjepolitik, fritid, kultur, sysselsättning, omsorg och vård liksom att ha genusperspektiv på alla politikområden.

För egen del har jag dragit slutsatsen att de partier vars ledare öppet säger att de är för allas lika värde dvs. att man är feminist, det är de partier som också lyckats bäst med jämställda listor och att attrahera kvinnliga väljare. Det är ett val partierna gör, och i slutändan också partiledaren, att avgöra vilken profil man vill ha. Samtidigt ska man vara medveten om att de allra flesta samtida, unga människor vill identifiera sig med politiker som företräder de värderingar man själv värnar om.

Det är illa, det är riktigt illa, om vi fortsätter som vi gör idag. Unga kvinnor är högutbildade, kunniga, bildade och redo att ta ansvar men vi ska vara medvetna om att värdekonservativa är de allra flesta inte!

Jag vill att Åland ska ett samhälle som värdesätter allas erfarenheter, också de som utmanar era egna samhällsåskådningar.

Bästa lagtingsledamöter, vicetalmän och kollegor. Vår gemensamma mandatperiod närmar sig sitt slut. Under den här perioden har vi tillsammans fattat beslut i både stort och smått. De stora reformerna har överskuggat nästan allt. Kommunreformen och kortrutten har delat lagtinget och ibland har debatten övergått till att handla mer om person än sak. Samtalstonen har stundom varit så tillspetsad att presidiet varit tvunget att markera och även avbryta debatten. Tjänstemän har känt sig påhoppade i debatten utan att de själva kunnat försvara sig. Det är ni, framförallt ni, som fortsätter in i nästa period som bär ett stort ansvar för hur tonen läggs. Det är ni som är föredömen för de nya. Var det! Håll lagtingets anseende och värdighet högt! Vi ska inte förvänta oss bildade debatter om inte vi som de främsta bärarna av demokratin kan föra en respektfull och saklig debatt. Tilltro till politikers arbete måste förstärkas. Det börjar med samtalstonen och debattklimatet här i salen. Ett förslag inför kommande år är att stärka gruppledarnas roll så att de formaliserat får ett större ansvar för bland annat debattklimatet.

Utskotten har haft ett gediget arbete. Många av lagarna som kommit till lagtinget har varit omfattande och i form av stora lagpaket. Jag tänker alldeles särskilt på socialvårdslagarna och nu senast barnomsorgs- och grundskolelagen.

Självstyrelsepolitiska nämnden har sammanträtt ofta med anledning av revisionsarbetet med en ny självstyrelselag. Vi har fått information från lantrådet och ministrar och de har i sin tur fått vägledning av oss. Jag är glad att vi hållit i hop i nämnden. Att vi alltid efter varje möte haft en kvalificerad majoritet för nästa steg i utvecklingen av självstyrelsen och det har varit ett stort mervärde för mig, för oss tillsammans och för hela Åland.

Jag hoppas verkligen att lagtingets ledamöter fortsätter att vara aktiva i såväl det nordiska samarbetet som i östersjösamarbetet. I båda de har vi en självständig roll och vi sitter med vid förhandlingsborden.

Flera av oss ställde inte upp i lagtingsvalet i oktober i år och lämnar nu lagtinget. En del hade velat fortsätta men väljarna ville någonting annat. Till er alla vill jag rikta ett stort tack för alla era insatser. Vi har tillsammans bidragit till att bygga ett samhälle som var och en utifrån sitt perspektiv och sin ideologi trott vara det absolut bästa. Många års erfarenhet lämnar lagtingsarbetet och ett stort tomrum ska fyllas.

Jag vill rikta ett särskilt tack till mina vicetalmän Veronica Thörnroos och Viveka Eriksson. Tack ska ni ha!

I december 2017 skrev jag en lista för mig själv med början ”jag vill”. Jag skrev jag ner vad jag ville göra som talman. Jag kan avslöja att allt jag skrev ner har jag gjort och mycket mer än det också. Men det är en sak som jag inte har gjort. Jag hade nämligen skrivit in att jag vill bjuda in alla första klassare. Ja, faktiskt, jag skrev så. Det kanske var lite ambitiöst. Men min tanke var att barn i tidig ålder skulle bli bekant med lagtinget, lära sig vad man gör här i huset och kunna berätta åt sin familj när de passerar att där har jag varit och jag vet vad de gör där. Jag ville att det skulle vara ett led i vårt demokratiarbete.

I måndags då jag hade förmånen att äta middag med alla talmän i Norden diskuterade vi bland annat barn och ungdomars medverkan i demokratiprocessen.

Jag hoppas innerligt att ni som fortsätter tar över stafettpinnen och hittar en struktur för att öka intresset och medverkan i det politiska arbetet bland barn och unga. De är vår framtid och vi ska intressera oss för den.

En sak som jag försökte verkställa men som inte var så lätt att genomföra var att vi skulle undersöka hur det ser ut vad gäller sexuella trakasserier i lagtinget och det som en följd av Metoo rörelsen. Tyvärr är underlaget för litet och anonymiteten kunde inte garanteras. Kanske ni hittar ett sätt att genomföra en sådan undersökning i framtiden. Jag hoppas på det.

Värderade fru lantråd Katrin Sjögren, vicelantråd Camilla Gunell och ministrar. Ni tillträdde i november 2015 med ett gediget och omfattande regeringsprogram.

Ni ville ta Åland in i framtiden. Ni ville reformera och rusta oss inför sämre tider och en åldrande befolkning. Rättvisa och likabehandling var ledord för alla oavsett kön, härkomst eller religion. Ni har goda ambitioner. De ska ni ha erkännande för.

Så här i backspegeln var ni kanske lite för ambitiösa, hade lite för bråttom och glömde ibland i hastigheten att alla inte var med på kärran när ni satte den inrullning. Reformer tar tid. Stora reformer ännu mera tid! Människors delaktighet och folklig förankring är i allmänhet viktigt i allt politiskt arbete och i synnerhet i strukturella reformarbeten.

Att driva politik är att vilja förändra till det bättre, ibland genom impopulära beslut. James Freeman Clarkes ord ”Skillnaden mellan en politiker och en statsman är att politikern tänker på nästa val medan statsmannen tänker på nästa generation.” Samtidigt gäller det att inte glömma att alla de som är berörda av nya reformer behöver tid att smälta. Även om ni tycker, och många med er, att ni har informerat så var det kanske inte riktigt tillräckligt - och så vill ålänningarna tydligen något annat just nu.

Väl så! Reformerna ska upp på nästa regerings bord till beslut och om någon vecka och då vet vi vem som fått backa och hur kompromissen ser ut.

 

En fråga som överskuggat den här perioden och varit en energislukare är revisionen av självstyrelselagen. Där har ni fru lantråd tillsammans med finansministern gjort ett enormt arbete.

Tyvärr kan vi återigen konstatera att i dagsläget vet vi inte vart det lett. Och det är inte ni fru lantråd som låtit oss vänta på besked. Jag vill rikta lagtingets tack till er alla!

Att fortsätta arbetet i regeringen efter att valet är avgjort är inte det roligaste. En del vet redan nu att ni går i opposition efter nästa regeringsbildning och andra förhandlar ännu. Det är ingen lätt match att lägga en budget som man vet att någon annan ska hantera och förverkliga. Det är politikens spelregler och jag önskar er alla oavsett vad ni gör i december och framåt lycka till!

Jag vill även framföra lagtingets stora tack till förvaltningens personal. De är en viktig länk i samhällets utveckling.

Lagtingsdirektör Susanne Eriksson och all personal vid kansliet. Den här perioden har inte varit lik någon annan. Vi har flyttat ut, haft tillfälliga lokaler i ett gammalt garage och under enkla men trivsamma förhållanden klarat av att stifta lagar, ta emot besök och allt som vardagen bjuder på. Till och med att ibland kändes som vi alla kom varandra lite närmare då vi bodde trångt och väldigt enkelt.

Vi flyttade tillbaka till ett nyrenoverat lagting, till blänkande bänkar och ljusare rum. Förstås var det mycket jobb för er. Först att flytta ut och sedan få allt på plats igen.

Vi har ett nytt förfarande i plenum. Vi begär ord och repliker på en skärm på pulpeten, vi kan följa debatten och talarlistan via webben och snart har den också kompletterats med bild.

Digitaliseringen är ett viktigt demokratiarbete. Nu kan väljarna snart följa upp i vilka ärenden ens ledamot deltar i, vad som sagts och hur aktiv ledamoten är.

Personalen har verkligen satts på prov men vi kan enhälligt dela ut betyget med beröm godkänt. Ni är lagtingets ryggrad!

Vi har också konstaterat att det senaste året har lagtinget och regeringen stått värd för besök i en storleksordning som man aldrig tidigare har beskådat. Det senaste halvåret har ambassadörer från 13 olika länder gästat lagtinget och då särskilt med anledning av vår hållbarhetsagenda. Klimat och miljö intresserar. Vi har haft besöka av presidenten, Högsta förvaltningsdomstolen, ministrar, talmän, vicetalmän och parlamentariker från flera olika parlament. Att Åland och självstyrelsen väcker intresse är glädjande, och ett gott betyg till alla ålänningar vars personliga möten resulterat i besök som dessa, inte minst konsulerna på Åland och alla de företag som våra gäster har besökt.

Talmannen och lantrådet har mycket nära samarbete och tar gemensamt emot många besök men vi kommer alltid till färdigt dukade bord, någon har redan planerat skjutslistor, menyer, besök och vi har bara att komma upp på scenen och göra vårt jobb. Därför vill jag rikta ett stor tack till er alla och också mitt varmaste tack till ministersekreterare Marina Sundström. Tack allihop för den här mandatperioden!

Herr landshövding! Lagtinget har haft många besök. Det betyder att det har landshövdingen också haft. Våra gäster får en introduktion i självstyrelsen av talmannen och lantrådet, numera har vi haft den tillsammans. Vi har informerat om dagspolitiska frågor och annat som de gästande är intresserade av. Efter det går gästerna till er herr landshövding. Ni ställer alltid upp vare sig det gäller presidenter, ambassadörer eller parlamentariker.

Något jag personligen uppskattar är ert engagemang då det gäller att upprätthålla vår demilitarisering och neutralisering.

Besöken av och till marinen har alltid handlat om att skydda vårt territorium och samtidigt upprätthålla konventionen om vår demilitarisering och neutralisering. Det är alltid tryggt att ha er med på de mötena. Ni har kunskap och är en klippa i de diskussionerna.

Ni leder Ålandsdelegationen. Delegationen är ett skiljeorgan mellan Åland och Finland. Delegationen prövar behörigheten mellan Åland och Finland.

Håller ålänningarna sig inom sin behörighet eller tolkar man behörigheten på annat sätt? Här är syftemålstolkning viktig för att inte säga avgörande. Vad var syftet med självstyrelsen?

Finland företräds av framstående lagkloka personer med gedigen arbetserfarenhet inom juridik. Jag hoppas att lagtinget i framtiden återigen utser personer från Åland med liknande juridiska kunskaper. Vi måste företrädas av människor med juridiska lagtolkningserfarenher.

Tillsammans med er herr landshövding är vi, regering och lagting det enspråkiga Ålands främsta språkväktare. Svenska språket blir allt mer undanskuffat i Finland, vilket märks i relationer till Finland men också i kontakter med finska myndigheter. Det är ett bekymmer. Det är en vardag som blir allt mer svårhanterlig.

Vi behöver tillsammans adressera frågan, hur ska republiken Finland och det självstyrda Åland umgås i framtiden? Eller kanske en större rörelsefrihet såsom Färöarna har och som avsikten var ”så vidsträckt självbestämmande för ett landskap som inte utgör en egen stat” det skulle avdramatisera språksvårigheterna och undanröja många förvaltningskonflikter.

Herr landshövding, jag vill från lagtingets sida framföra vårt varma tack för den här gångna perioden för alla era insatser. Tack!

Landshövding Peter Lindbäck

Värderade fru talman, värderade lagtingsledamöter, värderade övriga närvarande. En i många avseenden mycket arbetskrävande mandatperiod är till ända.

För sex år sedan tillsatte Statsrådet en kommitté under ledning av president Tarja Halonen och med främst parlamentariska medlemmar från såväl riket som från Åland, med uppdrag att förnya det åländska självstyrelsesystemet, bland annat genom att utarbeta ett förslag till en ny självstyrelselag för Åland; den fjärde i ordningen.

Kommittén, benämnd Ålandskommittén, förväntades att inom år 2014 färdigställa ett delbetänkande och att därefter färdigställa ett slutbetänkande i form av en regeringens proposition.

Kommittébetänkandet offentliggjordes i juni 2017 och remissvaren inkom i medlet av september samma år. Först tre månader senare tillsatte justitieministeriet en så kallad sakkunnig arbetsgrupp för den fortsatta beredningen av den nya självstyrelselagen.

Under den därefter påföljande, så kallade regeringsprocessen, framfördes framförallt från olika riksministerier såväl politiska som juridiska invändningar. Justitiekanslern å sin sida framhöll kritiska synpunkter kring slutproduktens, framförallt juridiska kvalité.

Under oktober 2018 strandade landskapsregeringens och riksregeringens fortlöpande försök att trots allt åstadkomma ett förslag till en riksregeringens proposition om en ny självstyrelselag för Åland, mycket beroende på en svårlöst oenigheten mellan parterna om hur fördelningen av de gemensamma EU-relaterade resurserna och förpliktelserna skulle regleras i den nya lagen.

Den sistnämnda ”stridsfrågan” är inte någon lätt sak att lösa via juridiska bestämmelser i en självstyrelselag, främst beroende på att EU:s grundfördrag inte i utgångspunkt vidkänns ett nationellt system där en medlemsstat inom sig har en till valda delar självständig region, såsom i fallet Åland.

En annan avgörande orsak till att Ålandskommitténs betänkande lämnade fältet fritt för allehanda juridiska och politiska invändningar berodde långt på den nedprioriterade inställningen och bristande kompetensen bland ett flertal riksmedlemmar i kommittén.

Förra Ålandsministern Anne Berner analyserade det skedda i lokaltidningen den 8 juli 2019 där hon bland annat framhöll att Ålandskommittén borde ha haft flera tjänstemän delaktiga i arbetet, och det är nog en delvis korrekt bedömning.

När man studerar 1981-års Ålandskommitté, som genom sitt arbete skapade en så slagkraftig slutprodukt att ingen vare sig politiker eller tjänsteman därefter förmådde obstruera tillkomsten av den nu gällande självstyrelselagen som trädde i kraft 1.1.1993, så slås man av den djupa och breda juridiska sakkunskap i nämnda kommitté, som framförallt rikets, men också de åländska medlemmarna representerade.

Även om förslaget till en ny självstyrelselag för Åland den här gången havererade så har trots allt en del av förslaget, närmare bestämt bestämmelserna om landskapets ekonomi, förts vidare i form av en regeringens proposition, dels till riksdagen för att där behandlas i grundlagsenlig ordning, och dels till lagtinget för erhållandet av det i självstyrelselagen förutsatta bifallet med två tredjedels majoritet.

För en utomstående kan det kännas som ett steg i rätt riktning, en politisk vilja att utveckla självstyrelsen, men de initierade vet att huvudorsaken till statsmaktens medverkan är att man därigenom kan förhindra att exempelvis en statsfinansierad landskaps- och vårdreform i riket i förlängningen skulle riskera oönskade överstora ekonomiska överföringar från statsmakten till självstyrelseorganen, om de nuvarande bestämmelserna om landskapets ekonomi fortsatt skulle gälla.

I skrivandets stund finns det dessvärre en överhängande risk att förslaget till nämnda revidering av det ekonomiska systemet drar ut på tiden – om den alls blir av.

Det förutsatta ”parallella” lagförslaget om en höjning av avräkningsgrunden, det vill säga den procentsats som avgör den årliga klumpsumman storlek och vars syfte är tänkt att uppfylla den förra riksregeringen utlovade ökningen av självstyrelsens grundfinansiering med 10 miljoner euro, har strandat i avvaktan på rikets och landskapets regeringar kan enas om med hur många procentenheter avräkningsgrunden måste höjas för att det uppställda målet om 10 miljoner euro skall uppnås.

Fru talman! De ekonomiska realiteterna har även under de gångna fyra åren varit en stor utmaning för det avgående lagtinget. Överföringarna från staten till självstyrelsen har i och för sig ökat vad gäller avräkningsbeloppet, den så kallade klumpsumman, tillsammans med återföringen av lotteriskatter, från ca 238 miljoner euro år 2015 till ca 267 miljoner euro för innevarande år, eller således med ca 30 miljoner euro. Samtidigt har landskapet och självstyrelseorganen under de gångna fyra åren ställts inför en mängd av kostnadskrävande investeringsbehov och en väsentligen förändrad samhällsstruktur. Vi har en åldrande befolkning med ständigt växande utmaningar, bland annat inom hälso- och sjukvården, infrastrukturen och den sociala sektorn samt även behovet av stora överföringar till de åländska kommunerna, som dock har minskat med ca 4 miljoner euro under den gångna mandatperioden; överföringar vars syfte är att ekonomiskt bistå kommunerna i deras viktiga värv att upprätthålla en välfungerande service gentemot kommuninnevånarna, där äldreomsorgen helt naturligt kommer att bli en alltmer kostnadskrävande del.

Utgående från dagsläget kan man utläsa att självstyrelsens budgeterade underskott för år 2019 kommer att uppgå till drygt 4,5 miljoner euro. Inför kommande år väntar nya ekonomiska utmaningar i form av planerade stora investeringar, men också som en följd av att de årliga ekonomiska överföringarna från statsmakten till självstyrelsen, inom en nära förestående framtid, snarare tenderar att minska än att öka.

Den nedgång i den globala ekonomin som tog sin början år 2008, och som bland annat Finland stagnerade i, har satt sina fortsatta spår i den nationella ekonomin bland annat i form av en osedvanligt långsam och låg tillväxt. Risken är uppenbar att vi småningom har en ny lågkonjunktur att vänta samt att de statliga finanserna under en överskådlig tid fortsatt kommer att belastas av ett underskott i storleksordningen 100 miljarder euro.

Trots de i utgångspunkt ganska dystra ekonomiska framtidsutsikterna har de åländska självstyrelseorganen, tillsammans med kommunerna, förmått erbjuda den åländska befolkningen en fortsatt god omsorg och omvårdnad samt omfattande och mångsidiga utbildningsmöjligheter, en välfungerande social service, en synnerligen högklassig hälso- och sjukvård samt annan viktig samhällsservice och goda kommunikationer. En i sig trygg välfärdsmodell, som vi lite lättvindigt tar för given.

Fru talman! Även inom statens offentliga sektor på Åland har det försämrade ekonomiska läget satt sina spår. Antalet anställda inom den samlade statsförvaltningen på Åland har fortsatt att minska. Servicen har delvis försämrats i takt med att kunderna i allt högre grad förväntas sköta sina myndighetskontakter över det så kallade nätet, samtidigt som olika serviceställen har begränsat sin fysiska tillgänglighet. Den åländska statsförvaltningens motto; ”lätta att nå, lätta att förstå” tenderar att minska i trovärdighet.

Trots de ömsesidiga kraven om besparingar och minskade resurser inom såväl självstyrelseförvaltningen som inom statsförvaltningen har jag som landshövding också under de gångna fyra åren fått uppleva en återkommande god vilja och beredskap inom självstyrelseorganen att medverka i gemensamma organ och projekt, vilket möjliggör för landskapets och statens myndigheter att sida vid sida arbeta till förmån för Åland och den åländska befolkningen samt för självstyrelsen och självstyrelsens utveckling.

Värderade lagtingsledamöter! Ni har under de gångna fyra åren utfört ett uppoffrande och konstruktivt politiskt arbete till förmån för Åland och dess befolkning, ett arbete som på olika sätt och inom olika områden har främjat och utvecklat det åländska samhället. Som landshövding har jag haft förmånen att i olika sammanhang få arbeta tillsammans med Er. Det har åtminstone för mig varit ett berikande samarbete för vilket jag nu framför mitt tack. Jag vill också tacka för den välvilja och det förtroende ni visat mig under de gångna fyra åren. Jag tillönskar Er, som nu lämnar lagtingsarbetet, en god fortsättning in i framtiden!

Med hänvisning till självstyrelselagens bestämmelser har Republikens president Sauli Niinistö givit mig i uppdrag att förrätta avslutningen av Ålands lagtings nu tilländalupna valperiod. Samtidigt har han bett mig att framföra sina hälsningar och tacka för det värdskap som visats honom under hans besök på Åland.

Härmed förklarar jag på Republikens presidents vägnar Ålands lagtings arbetsår 2018-2019 avslutat och valperioden 2015-2019 tillända.

Vicetalman Veronica Thörnroos

Fru talman! Bästa ledamöter. Det känns kanske lite märkvärdigt att stiga upp och tacka talmannen för det arbete som har utförts efter det att presidenten redan har stängt ner lagtinget. Men så ser formalia ut.

Bästa Gun-Mari. Här på Åland har vi världsrekord i närdemokrati. Det betyder att de beslut som vi fattar här i lagtinget alltid påverkar någon vi känner på individnivå. Det kan vara i den egna kommunen, det kan vara i byn eller det kan någon annan bekant. I de frågorna har ni visat stor integritet vid flera tillfällen. Ni har också visat ett stort social patos.

Det är möjligen så att det här är fel tillfälle att skämta, men låt mig informera er bästa lagtingsledamöter om att när man sitter som talman så ser man väldigt mycket. Man ser långt mycket mer än vad ni kan tro. Jag kanske inte alltid har visat det stora intresse för alla tal som här har sagts i lagtinget, medan Gun-Mari Lindholm i egenskap av talman alltid har lyssnat intensivt på varje ord som sagts. Det i sig är en prestation.

Det viktigaste av allt, sist och slutligen, är självstyrelsen. Där har i ni egenskap av talman alltid, alltid stått längst fram.

Av förekommen anledning kan jag inte berätta om hur det var när ni tillsammans med dåvarande lantrådet Roger Nordlund besökte Helsingfors och träffade Finlands regering. Men jag är säker på att ledamot Roger Nordlund här vid kaffepausen kan delge den som är intresserad den historien och hur det gick till.

Ni har seriöst, allvarligt och med glimten i ögat, alltid stadigt försvarat självstyrelsen. Tack.