Föredras

Demenscentrets tidsplan? SF 19/2021-2022

  • En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Svaret kommer att ges av minister Holmberg-Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten Pernilla Söderlund.


  • Talman! I gällande regeringsprogram kan vi läsa att regeringen ämnar inrätta ett kunskaps- och resurscentrum kring demenssjukdom.

    Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande fråga: När tar landskapsregeringen beslut om demenscentret?


  • Talman! Tack för frågan ledamot Söderlund. I landskapsregeringens regeringsprogram står som sagt följande: "Ett kunskaps- och resurscentrum kring demenssjukdom inrättas med mål att samla och förmedla tillgängliga resurser och erbjuda relevanta tjänster. Centret ska utreda boendet för unga personer som drabbats av demens. Möjligheten att inrätta en funktion som demenskoordinator anställd i samarbete mellan ÅHS och kommunerna undersöks."

    Det vi däremot inte skriver är hur landskapsregeringens roll ska var med att inrätta ett kunskaps och resurscenter kring demens. Äldreomsorgen är en kommunal angelägenhet som vi från landskapsregeringen bland annat genom lagstiftning och tillsyn ska se till att görs på det bästa sättet för oss ålänningar.

    Det vi vet om är att det på kommunal nivå pågår just nu diskussioner om demenscenter och eventuell resurs som demenskoordinator. Både Oasen boende- och vårdcenter och Mariehamns stad har planer för demenscenter. Vid Oasen boende- och vårdcenter finns planer på ett gemensamt resurscenter kring demens, inklusive planer för en demenskoordinator.

    Mariehamns stad tillsatte i oktober 2020 en kommitté som har arbetat med en plan för förverkligandet av ett demenscenter i Mariehamn. Kommitténs arbete utmynnade i rapporten ”Förverkligandet av ett demenscenter i Mariehamn "6.10.2021, och kommitténs arbete utgick från den tidigare rapporten ”Kartläggning och åtgärdsplan för demensvården" (publicerad 20.12.2019).

    I Rapporten ”Förverkligandet av ett demenscenter i Mariehamn” innehåller ett förslag om att ett demenscenter byggs för att erbjuda boendeplatser (inledningsvis 60 boendeplatser) samt olika stödfunktioner. Kommittén ger i rapporten även konkreta förslag gällande antal boendeplatser, markområden/fastigheter för byggprojektet samt ägarskap för byggprojektet.

    Även inom Kommunernas socialtjänst pågår nu arbete med att se över boendesituationen för klienter under 65 år med demens. Det är viktigt att hitta fungerande boendelösningar och service för yngre personer med demens, och för KST är det viktigt med samordning eftersom klienter kan höra hemma både i Mariehamn och i andra kommuner.

    Landskapsregeringen har en dialog med Oasen, Mariehamns stad och KST och följer noga med de planer och diskussioner som sker på kommunal nivå.

    Under mina rundor runt på de olika äldreboendena i vårt landskap så är det bland annat demens som är en av de gemensamma frågeställningarna. Hur man kan samarbeta kring frågor om demens, hur kan vi fortbilda vår personal kring omhändertagandet, omsorgen och vården av personer inom äldreomsorgen med kognitiv svikt och var ska de bo?

    På ett av mina besök framfördes en sak som jag har funderat mycket på kring dess. De som framfördes var att på det boendet uppskattades att 80-90 % av de som bor på det ESB boendet har en kognitiv svikt och att vi kanske i stället bör svänga på våra tankar och bygga boenden för de som inte har det och som är klara i huvudet men pga. av andra problem måste bo på ett boende. Vi behöver verkligen fråga oss om vi tänker rätt?

    Det vi vet idag är att de äldre bor hemma längre och att vi blir äldre. Vi vill fylla vår ålderdom med glädje och många friska år boende hemma. Spannet när du anses som gammal är stort, mellan 65-105 år, dvs. 40 år eller 2 generationer. Det vi också vet är att de som idag bor på ESB boenden är sjukare och kräver mer vård än de som tidigare bodde där och att de som bor på institutioner är multisjuka. Hur har det blivit så? Jo, därför att du bor hemma längre och vårdas hemma längre. Tidigare kunde du bo i år på en institution, nuförtiden är medeltiden du bor där 3-4 månader sedan dör du.

    För några år sedan diskuterades det mycket kring att man sagt att de äldre ska bo hemma så länge som möjligt, men det som landskapsregeringen nu säger och som står i äldrelagen är att de äldre bör ges möjlighet att bo hemma så länge du kan och vill. Det är kommunernas skyldighet att se till att anpassa vården så att den passar för de äldre i hemmet. Sedan måste det finnas ett boende dit du kan flytta så du och dina anhöriga kan känna sig trygga. Men för att du ska kunna bo hemma länge med en demenssjukdom krävs kunskap bland de som jobbar i kommunen och på boendena kring vad och hur en demenssjuk persons vardag ser ut och vad som behövs i den personens och dess anhörigas liv. Enligt forskningen har den demenssjuka det bäst i det egna hemmet så länge som den formen av boende fungerar, men då måste alla delar finnas på plats. Alltifrån en förståelse kring närståendevårdarnas vardag och kamp för att orka, till avlastning som fungerar i de 5 dygn per månad som du har laglig rätt och möjlighet till avlastning och dagverksamhet dit den sjuka personen kan få en stimulerande och trevlig samvaro dagtid för att sedan kunna få flytta till ett tryggt boende där de som jobbar där har kunskap om din sjukdom och som kan ta hand om dig på bästa sätt. Det är inte för inte som den kallas för de anhörigas sjukdom. Där ser vi från landskapsregeringen att vi ska vara med och ta ett ansvar för att höja kunskapen genom utbildningsinsatser men även se om vi på något sätt kan vara delaktiga i ett demensresurscentrum. Vi har även med i vårt regeringsprogram hur vi kan stärka närståendevårdarnas ställning.

    Vi håller nu inom landskapsregeringen på med att ta fram ett äldrepolitiskt program där helheten som gäller service och vård till personer med demens ingår som en del. Genom det äldrepolitiska programmet inleder landskapsregeringen ett långsiktigt och tvärsektoriellt arbete med frågor som berör alla äldre i samhället.

    Om man tittar på hela Åland och dess behov av vårdplatser inom institutionsvård så skulle vi år 2040 behöva cirka 270 platser mot de 130 platser som finns idag. Vi behöver likt våra närområden och grannländer ställa om sättet vi ser på våra äldre som en homogen grupp, då vi vet att behoven bland de äldre är mycket olika.

    Forskning säger att det är fyra faktorer som har en särskild betydelse för gott åldrande; fysisk aktivitet, bra matvanor, social gemenskap och meningsfullhet. Där behöver vi också göra större insatser på det förebyggande arbetet och ett större fokus på folkhälsan eftersom vi vet att hälsan är väldigt viktig om man insjuknar i en demenssjukdom eller inte.

    Det behövs också arbete med att utveckla boende och boendemiljöer som är lämpliga för äldre, där behövs många aktörer och åtgärder, men det behövs framförallt attitydförändring. Vid anpassning av bostäder för äldre och personer med minnessjukdomar ska vi utgå från att äldre och personer med nedsatt funktionsförmåga är en naturlig del av samhället. De äldres boende omfattar en stor befolkningsgrupp med en mängd olika behov.

    Det är våra äldre som varit med och byggt upp vårt samhälle. Vi behöver tillsammans nu jobba tillsammans för att se hur vi kan möta de utmaningar vi har framöver, eftersom utvecklingen går mot fler äldre i samhället och detta ställer stora krav på omsorg och vård om äldre. Det kommer att vara en stor utmaning för kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård att fylla sitt behov av kvalificerad arbetskraft framöver, inte enbart på grund av ett ökat antal äldre utan också för att kvaliteten blir lidande om personalbemanningen inte är rätt. Redan i 2006 rapporterade man i den arbetsgrupp som hade i uppdrag att utreda äldreomsorgen om framtida personalbehov, så även i landskapsregeringens kvalitetsrekommendation gällande tjänster för äldre från 2010. Där lyfte landskapsregeringen rekommendationer om att kommunerna skulle uppgöra personalstrategier där behoven av personal och deras kompetens inom äldreomsorgen på kort och längre sikt redogörs. Här ser vi att vi är mitt i puckeln och det gör att vi har ett enormt behov av personal och vi hinner inte riktigt med.

    Framtiden kommer att innebära att fler anställda behövs, liksom utbildningsmöjligheter och kontinuerlig fortbildning. För att kunna erbjuda och genomföra förebyggande och rehabiliterande åtgärder i tillräcklig utsträckning krävs det också att man har tillgång till exempelvis fysioterapeuter, ergoterapeuter och kostrådgivare. Kommunerna behöver vinnlägga sig om att upprätthålla en god personalpolitik och ett gott ledarskap för att kunna behålla personal och underlätta rekryteringen. Vi behöver också tillsammans fundera på hur vi kan vara en attraktiv plats att flytta till. Där har vi alla ålänningar en stor roll att fylla. Vi behöver inflyttning till Åland för att klara av de utmaningar som finns bland annat med bemanning.

    Vi från landskapsregeringen ser just nu över möjligheten att stöda förverkligandet av eventuellt eller eventuella demenscenter på lämpligt sätt, men hoppas att kommunerna kan sätta sig ner tillsammans och resonera kring om vi på Åland behöver ett eller två demenscenter och hur man tillsammans kan samarbeta bäst kring dessa frågor. Tack.


  • Ledamot Pernilla Söderlund (Lib) Tilläggsfråga | 13:10

    Tack, talman! Det var ett långt svar utan att riktigt svara på frågan. Men om jag förstår det rätt så avser landskapsregeringen att stöda ett eller flera, kanske till och med 17 stycken, demenscenter. Menar ministern då ekonomiskt eller bara liksom i planeringen? För det står ju klart och tydligt i regeringsprogrammet att landskapsregeringen tänker inrätta ett demenscenter, om jag minns rätt. Precis som ministern sade så finns planer för flera stycken demenscenter och demensboenden. Frågan är ju hur många vi behöver. Behöver vi 16 eller 17 eller är det kanske färre?

    Som ministern vet så enligt äldrelagens 7 § ska kommunerna ha en plan för att stöda den äldre befolkningen. Pandemin är antagligen anledningen till att flera kommuner ännu inte har denna plan på plats. Planen ska ju innehålla åtgärder med en tidsplan för att ordna och utveckla servicen till den äldre befolkningen i kommunen. När kommunerna nu håller på skriver och ska anta sina planer så skulle det vara viktigt att veta hur och om landskapsregeringen tänker om ett eller flera demenscenter för att kunna beakta det här i sina planer, eftersom det påverkar såväl planering som beslutsfattande och ekonomi.


  • Ja, det är precis som ledamot Söderlund sade, äldreplaner håller på att tas fram. Det gladde mig väldigt mycket när jag besökte några boenden på norra Åland och fick höra att de norråländska kommunerna nu har gått ihop och tar fram en äldreplan tillsammans. Man också har gjort så nu att även äldreråden, som enligt äldrelagen ska finnas i de olika kommunerna, också träffas tillsammans för att diskutera utmaningar. Jag tycker att det talar sitt tydliga språk att det är allas angelägenhet. Vi behöver jobba tillsammans för att klara av att se till att vi kan ge den bästa vården till våra äldre.

    När det kommer till ett demenscenter så står det i vårt regeringsprogram att ett kunskaps- och resurscenter kring demenssjukdom inrättas. Det står inte att det är landskapsregeringen som ska göra det. Varför säger jag det? Det är ju för att äldreomsorgen är en kommunal angelägenhet. Det är ingenting som vi från landskapsregeringen ska gå in och bestämma om. Men däremot så ser vi över möjligheter att genom investeringsstöd eller andra stöd kunna gå in och hjälpa kommunerna i ett eventuellt demenscentrum. Ska det finnas ett, ska det finnas två, kanske inte så många fler än det? Nu är man ju väldigt väl på gång i Mariehamn och man har mycket tankar, idéer och visioner från Oasen också. Jag tror inte att det blir så många fler. Men däremot så ser jag nu på mina besöksrundor att man tänker väldigt mycket på hur man ska jobba med frågorna kring demens. Jag var på invigningen av Hammargården i fredags och där öppnar man nu upp en demensavdelning. Man har verkligen har tänkt både på miljön - man har gjort det miljöcertifierat - men man har också haft ett väldigt stort fokus på vad som är trevligt och bra för individen och det gläder mig.


  • Ledamot Pernilla Söderlund (Lib) Tilläggsfråga | 13:14

    Tack, talman! Ministern nämnde i sitt tidigare svar vikten av förebyggande arbete. Jag är riktigt glad att ministern tog upp det för det här är ju en sjukdom som delvis går att förebygga och jag tycker ärligt att vi kanske är lite dåliga på det.

    Ministern nämnde också det äldrepolitiska programmet. Jag undrar när vi kan vänta att det är på plats? För att kunna utveckla och förbättra vården och omsorgen för våra äldre på ett bra sätt så skulle det vara viktigt att veta hur landskapsregeringen tänker sig äldreomsorgen i framtiden, speciellt för personer med demenssjukdom och det kommer säkert kommer fram i ett äldrepolitiskt program.

    Precis som ministern sade, ja, i Mariehamn är vi riktigt bra på gång. Nästan så att vi har grabbat spadarna, nå inte riktigt men nästan. Jag tror och hoppas att det inte tar så hemskt länge innan vi har ett demenscenter på plats och det skulle vara viktigt med samarbeten. Jag tror att det kanske inte är optimalt att sprida kunskapen och kompetensen på flera olika center.


  • Tack, talman! Jag fick en fråga av ledamot Söderlund om tidsplanen när det gäller folkhälsostrategin och äldrepolitiskt program. Det är meningen att folkhälsostrategin ska kunna presenteras under våren 2023. Det är ett stort arbete som görs, den kommer antagligen också att kopplas ihop med den folkhälsorapport som ska göras med jämna mellanrum.

    Vi har också det äldrepolitiska programmet som man har påbörjat nu i år eftersom det var någonting som vi hade i vår budget. Det är ett stort arbete som görs och det är så många olika delar. Det är inte någonting som ska göras snabbt, det ska göras ordentligt. Vi behöver få med allting som berör den äldre personens liv. En stor prioritet är absolut demens eftersom det är någonting som påverkar så många inom äldreomsorgen och bland de äldre. Ska det var ett demenscentrum eller två demenscentrum? Det är väldigt svårt att säga, men jag skulle hoppas och önska att det inte behöver vara landskapsregeringen som säger om det ska vara ett eller två, utan att man tillsammans från Oasen, Mariehamns stad, kommunerna och kommunalförbundet kunde sätta sig ner och diskutera. Hur gör vi det här bäst? Det här är allas ansvar. Vi har ett Åland. Min förhoppning att man kan sätta sig ner och göra det här tillsammans utan att landskapsregeringen säger att man ska göra det. Tack!


  • Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.