Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Annette Holmberg-Jansson. Ordet ges först till vicetalman Katrin Sjögren.

ÅHS avslutar ett mångårigt samarbete med en erkänd smärtklinik utan att ha acceptabla och klara alternativ och fungerande vårdkedjor för en patientgrupp som är i stort behov av kontinuitet för att klara vardagen.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur kommer smärtpatienternas behov av adekvat vård och behandling att långsiktigt tillgodoses?

Talman! Tack för frågan vicetalman Sjögren. Som ansvarig minister för social- och hälsovård och som ansvarig minister för Ålands hälso- och sjukvård så är det jag som ska svara på frågan.

ÅHS är en självständig myndighet och de beslut de gör i den dagliga operativa verksamheten är inte något som jag som minister eller landskapsregeringen är delaktiga i och de ska vi inte heller vara. Jag har därför diskuterat frågan med ÅHS för att kunna besvara frågan.

Jag vill börja med att säga att jag tycker att man tydligare och i tidigare dialog kunnat informera de ca 20 patienter som fick avsluta ändrade direktiv om sin behandling från ÅHS sida, och jag är den första att beklaga detta. Det har man också från ÅHS sida själva medgett att där har man brustit.

Cirka 10 av de patienter som fått sin behandling och vård i Finland vid den smärtklinik som nämns i frågan har fått något som man kallar RF-behandling, något som man tidigare inte kunnat erbjuda på Åland. ÅHS har nu inlett ett samarbete och numera kommer en specialist i RF behandling, alltså radiofrekvensbehandling, till Åland från den samma kliniken för att ge de som behöver just den behandlingen här hemma på Åland.

Något som också lyfts upp från den här patientgruppen är att Åland saknat en smärtläkare, något som det för övrigt råder stor brist på överlag idag, inte bara på Åland. Där har man nu lyckats rekrytera en mycket erfaren smärtläkare som kommer att fortsätta att komma varannan vecka till Åland under hela 2023.

Det man också gör just nu är att bygga upp en smärt referensgrupp bestående av specialister med olika bakgrund som ska vara till stöd för våra primärvårdsläkare på Åland. Det finns ingen exakt siffra över hur många patienter på Åland som har långvarig smärta, man har bedömt att cirka 3 % av vår befolkning har svår kronisk smärta och det skulle innebära cirka 900 personer. Tittar vi på långvarig smärta så är det ännu fler.

Enligt "nationellt kliniskt kunskapsstöd" så räknar man med att av den vuxna befolkningen så lever 20-35 %, och kvinnor i högre grad, med långvarig smärta. Det är svårt att mäta exakt hur mycket smärta det finns. Det finns en mängd olika undersökningar och alla skiljer sig åt lite grann. Huvudbudskapet är dock att cirka 20 % av befolkningen har långvarig smärta i Sverige. På Åland skulle de då bli 6 000 personer.

Talman! Vi är nog alla överens om att vi behöver hitta sätt att ta hand om alla dessa här på Åland. Vi har smärtrehabilitering på ÅHS som består av en 1-2 veckors rehabiliteringsperiod. Man är på rehabavdelningen för behandling av ett multidisciplinärt team bestående av fysioterapeuter, arbetsterapeuter, socialkuratorer, sjuksköterskor och läkare. Jag förstår att detta inte kan ersätta den helhet som det blir när man åker till en annan ort för behandling, där det för stunden kanske bara är personer som har liknade behov och problem som man själv har. Gemenskapen och hjälpen som man får av varandra, den helheten och även möjligheten till mer passiva behandlingar som inte den ordinarie sjukvården tillhanda håller är svårare men inte omöjlig att ersätta. Där återstår det ännu en del jobb för ÅHS att se om man kan göra om eller förbättra den vård som man nu kan erbjuda genom dessa rehabiliteringsperioder på ÅHS, men arbetet pågår och jag vet att de snart ska skickas ut en patientenkät för att mer efterhöra patienternas synpunkter. Tack, talman!

Tack för svaret ministern. Först två saker. Jag förstår precis hur beslutsgången fungerar, att ÅHS är en underlydande myndighet och att ministern inte är operativ. Men det var en så viktig fråga och vi har trubbiga kanaler.

En sak som jag funderar mycket på, inte specifikt i den här frågan utan överlag som politiker, är att teori ser ut på ett sätt och praktiken på ett helt annat sätt. Sedan jag ställde min fråga så har jag varit i kontakt med smärtpatienter som är mycket bekymrade över sin situation. Att leva med kronisk smärta är utmanande, påfrestande och mycket, mycket tungt. Den här stora patientgruppen som har kronisk smärta har en påfrestande vardag.

Det som man har varit orolig för och det som ministern också tog upp var att man inte informerades, man hade ingen övergångsplan och man hade heller inte tillgång till ersättande verksamma behandlingsmetoder. Det man också påpekade från den här patientgruppen är att man nu måste utredas på nytt trots att det finns tidigare gedigna utredningar, erfarenheter och vårdplaner och det uppfattar man som resursslöseri. Det här är en sak som vården får kritik för, man utreder och tar prover gång efter gång inte bara liksom inom vår vård och ÅHS utan överlag. Man kan inte lita på det underlag som redan finns utan man måste göra om allting och då sätter man ju resurser på lite fel sätt.

Man har varit väldigt, väldigt nöjd på den här smärtkliniken, man tycker att smärtkliniken har specialkunskaper och man har haft ett samarbete i 30 år. Det finns ett helhetstänk, det har varit effektivt och resultatfokuserat. Man har varit väldigt olycklig för det här beslutet.

Nu blir det lite operativt igen. Hur ser ministern på att man ska kunna återfå förtroende från de här patienterna? Hur snabbt kan alla de här vårdköerna vara på plats? Vad är ministerns bedömning av den frågan?

Tack, talman! Det här multidisciplinära teamet är på plats och där jobbar man ju redan i dag. Jag har också var i kontakt med flera smärtpatienter. Det man saknar är väl kanske just de behandlingar som vi pratade om, yoga eller mindfulness och sådana saker som den ordinarie vården inte erbjuder. Man saknar det. Det här är någonting som jag har förstått att ÅHS tittar på. Hur kan man jobba med de här frågorna på ett annat sätt? Finns det några sätt vi kan tänka kring det här? Man håller också på att bygga upp en smärtreferensgrupp just nu. Jag kan tyvärr inte svara när den är på plats, men jag har förstått att man har kommit rätt långt i det arbetet.

Jag vill igen säg att jag är den första att beklaga att man inte informerade bättre i god tid för just den här patientgruppen att de här förändringarna skulle göras. Jag förstår att lever man med kronisk smärta så är det tufft. Men som sagt, den här gruppen som har varit iväg handlar väl om 10-20 personer. Men tittar man på statistik så är det närmare 1 000 personer som har kronisk smärta, så det här är ett större problem. Vi behöver också ha möjligheter att ta hand om dem här hemma, de som kanske inte alltid tar för sig och berättar att de har ett problem. Det kanske är lättare nu om vi har en smärtläkare på plats som kan hjälpa till här på ön på ett annat sätt än vad man har kunnat tidigare.

Talman! Jag uppfattar inte heller av de kontakterna jag har haft att det har varit de här specifika sakerna kring mindfulness, yoga och sådana saker som har varit problem, utan man har i väldigt stor utsträckning uppskattat den läkarspecialistkompetens som finns hos läkarstaben på orton och det multiprofessionella teamet som finns.

Sen tror jag, och det här är en större fråga, att man skulle behöva se över rehabiliteringsenheten och hur den fungerar. Det är på det viset också, vad jag har förstått och som det också har talats om i tidningarna eller i media, att det här också en sak där man tänkte att man skulle spara. Man uppfattade inte det här som evidensbaserad vård och att man fick för många remisser. Men om jag förstår ministern rätt så har inte det varit fallet, utan man vill bygga upp kompetensen på hemmaplan. Det är som ministern sade, att det finns ett helt segment av patienter som har olika former av smärttillstånd. Men som jag förstått så är det här en av dem som har haft kronisk och långvarig och svår smärta och som har kunnat vända sig till privata. Det diskuterade vi också, att vi kan köpa de tjänsterna vi behöver.

Det finns ett projekt som hette "Från snårskog till en promenad i parken" om jämlik och tillgänglig vård. Hur ligger det projekt? Jag tycker också man behöver ta ad notam det som handikappförbundet konstaterat, att just för de här rehabiliterings- och smärtpatienterna så betraktar man det som en ogenomtränglig djungel, vart ska man vända sig och på vilket sätt? Vad finns det för tankegångar kring det här stora projektet "Från snårskog till en promenad i parken", kan ministern svara på det?

Tack, talman! Vicetalman Sjögren lyfte upp just den här specifika kunskap man har på den här kliniken och de behandlingar som man har fått där. Just den här RF-radiofrekvensbehandlingen som vi inte att kunna tillgodose tidigare på Åland, vilket vi nu kan, var ju en av de saker som man har lyft upp att man verkligen inte kan vara utan. Man kan inte leva utan den. Så därför har man nu tagit hit samma specialist från just den här kliniken, de kommer till Åland och gör det här arbetet.

När det gäller omstrukturering och att titta på hur rehab arbetar så tror jag att det arbetet har initierats att påbörjas. Det blir en stor förändring också nu om man ska börja titta på de här frågorna på ett annat sätt. Förvaltningschef, överläkaren Jun Nagamori har varit i kontakt med mig och vi har diskuterat de här frågorna hur man jobbar med det här. Men det är inte alltid enkelt att få till förändringar så snabbt som man kanske själv skulle vilja.

När det gäller det sista som vicetalman Sjögren nämnde, så kan jag återkomma vid ett annat tillfälle. Vi jobbar med det just nu.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.