Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman! Bästa kollegor, åhörare. Utskottet konstaterar att social villkorlighet är något som införlivats i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Syftet är bland annat att förbättra arbetsvillkor och säkerställa efterlevnad av arbetsrättsliga krav.

Finland beslutade att införa dessa bestämmelser från och med 1 januari 2025 efter en övergångsperiod, detta lagförslag ramlar inte ned i famnen på jordbrukarna, det har funnits en viss framförhållning i lagstiftningen vilket utskottet även erfarit. Arbetsvillkor och arbetsrättsliga krav har heller inte varit ett problem bland våra åländska jordbrukare, så sett till konkurrenssituationen finns det säkert livsmedelsproducerande länder inom EU som nu tvingas till mer omfattande omställningar för att efterleva denna lagstiftning. Ur detta perspektiv kan kanske en viss konkurrensutjämnande effekt skönjas.

Utskottet konstaterar att lagändringarna i Finland till stor del faller inom Finlands behörighet, men att det samtidigt finns behov av att göra lagstiftningstekniska förändringar i landskapslagen (2023:17) om finansiering av landsbygdsnäringar. Ändringarna rör bland annat krav på social villkorlighet för att erhålla olika former av ersättningar för djur- och areal, miljö, ekologisk produktion och djurens välbefinnande. Utöver detta föreslås det ett tillägg till bestämmelserna om tillsynspåföljder i fråga om jordbruksrådgivningstjänster.

Utskottet konstaterar att lagändringarna inte har ekonomiska konsekvenser och inte kommer att påverka landskapsregeringens organisation eller förvaltningen, i och med att arbetarskyddsinspektioner utförs av regionförvaltningsverket och administrationssystemet registreras av Statens ämbetsverk på Åland. Eftersom inspektioner av arbetarskyddet redan utförs bland jordbruksföretagare förväntas inte inspektionerna öka.

Utskottet erfar att de administrativa skyldigheterna som jordbruksföretagare har är omfattande. Utskottet betonar att tidsåtgången som de administrativa skyldigheterna åsamkar jordbruksföretagare kan ha en negativ påverkan både på arbetsgivare och arbetstagare.

Utskottet understryker att myndigheter som hanterar jordbruksfrågor bör möjliggöra en så smidig administrativ hantering utifrån jordbruksföretagarens perspektiv som möjligt.

Utskottet noterar slutligen att kännedomen om arbetsavtal och arbetarskyddslagstiftningen samt arbetssäkerhet förväntas öka i och med lagförslaget, vilket utskottet anser gagna alla parter som är verksamma inom jordbruksverksamhet.

Utskottet har under behandlingen haft fört ett visst filosofiskt resonemang kring hur denna lagstiftning kan komma att skärpas ytterligare och skapa ännu högre krav på skyddsåtgärder. Regleringar och krav måste gå hand i hand med pragmatism och sunt förnuft. Ålands möjligheter att påverka dessa frågor är små, men det är av största vikt att landskapsregeringen följer med utvecklingen och gör vad vi kan, för såväl byråkrati och småskalighet försätter åländska jordbruksföretagen i ett alltmer utmanande läge.

Vi pratar ofta om avbyråkratisering och vikten av att förenkla för våra företag. Det blir ofta mest prat, för verkligheten är svår. Det vi kan göra och det vi behöver göra är att vi själva ytterligare strängerar lagstiftning. Det finns implementeringar, som i detta lagförslag, där vi inte har makt och möjlighet att ta ut svängarna, men där vi själva har tolkningsföreträde behöver lagstiftningen inte ligga på en skarpare nivå än nödvändigt.

Det finns ett narrativ kring att Finland väljer att tolka EU-lagstiftning och direktiv strängt, och att Åland i sin tur skärper till ytterligare. Att implementera tvingande lagstiftning så mjukt som möjligt borde vara vägen framåt. Bara så kan vi dämpa kostnadsdrivande lagstiftning och underlätta vardagen för ålänningar och företag.

Talman! Utskottet föreslår att lagförslaget godkänns med två smärre tekniska ändringar, vilka är markerade med gult i betänkandet. Tack!

Jag vill tacka finans- och näringsutskottet för ett väldigt snabbt och målmedvetet arbete. Man lyfter fram den enorma tyngd som vilar på jordbrukarna, alltså de som är verksamma inom primärsektorn, när det gäller byråkratiseringen.

Min fråga rör egentligen 69 § och jag undrar om finans- och näringsutskottet har diskuterat förordningsfullmakten? Vi har ju vid ett antal tillfällen, som jag kan erinra mig, haft en del bekymmer i samband med lagstiftningskontrollen. Har det förts ett resonemang i utskottet kring förordningsfullmakten?

Tack, talman! Vi har inte fått något specifikt resonemang kring frågan i fullmakten i detta ärende. Nej, det har vi inte.

Men för dem som inte har deltagit i utskottets arbete kan det vara lite svårtolkat. För mig, åtminstone, är det oklart hur regelverket fungerar när det gäller hur mycket man kan sänka en viss ersättning.

Om den ändringssökande som har ansökt om bidraget inte har fullföljt det fullt ut, hur påverkar det då ersättningen? Finns det redan gränser i EU:s lagstiftning, eller är det upp till landskapsregeringen att besluta om detta?

Jag förstår det inte riktigt fullt ut när jag läser varken förslaget från landskapsregeringen eller utskottets betänkande.

Tack, talman! Min bedömning är att dessa åtgärder som föreslås följer rikslagstiftningen och har sin grund i EU-direktivet. Detta innebär att de åländska jordbrukarna, som riskerar att drabbas av sanktioner, kommer inte att hamna i en svårare situation än sina konkurrenter utanför Åland.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar för godkännande.
Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.