Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet, men att lagtinget samtidigt beslutar att, i enlighet med lagtingsordningens 48 §, begära ett utlåtande från finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Talman!

De åländska kommunerna har historiskt diskuterats mycket. Vi vet alla att det finns utklipp från tidningar från 60-talet där man diskuterar kommunreformer, och diskussionerna har böljat högt och lågt.

Om man rekapitulerar de senaste mandatperioderna kan vi konstatera att flera partier gick till val på en kommunreform inför valet 2015. Ett arbete gjordes då, och det kom ny lagstiftning med en reformlag, men den togs sedermera bort under senaste mandatperiod. Under den senaste mandatperioden såg man framför sig att man skulle nå frivilliga kommunsammanslagningar i första hand. Det var det som var prioriterat. Vid sidan av detta konstaterar regeringen Thörnroos att det förstås är nödvändigt att ha ett sätt att garantera kommuninvånarna service. Därför gjorde dåvarande vicelantrådet Harry Jansson ett stort arbete med att ta fram grunderna för den lagstiftning som vi idag har på bordet.

Varför ska vi då ha den här lagen, har vissa frågat sig. Ja, som lagstiftare är vi skyldiga att se till att alla medborgare får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda, och kommunerna är producenter av de flesta tjänsterna för människorna. Om en kommun idag hamnar i en svår ekonomisk situation har landskapsregeringen inget annat verktyg än lagen om tillfälligt likviditetsstöd, vilken ska vara just tillfällig.

Man kan konstatera att det kanske kommer röster som säger att man ska vidta ett långsiktigt likviditetsstöd, men av flera skäl kan man inte anse att detta skulle uppfylla goda grundläggande kriterier för god förvaltning, likabehandling, proportionalitet och annat. Därför föreslår landskapsregeringen ny lagstiftning för att säkerställa att kommuner med ekonomiska problem kan fortsätta tillhandahålla tjänster till sina invånare.

Förslaget innehåller därför en landskapslag om utvärderingsförfarande för kommuner med mycket ansträngd ekonomi och ändringar i kommunstrukturen för Åland.

Lagen är uppbyggd så att när en kommun uppfyller vissa kriterier, baserat på bokslutsuppgifter, initieras ett utvärderingsförfarande. Utvärderingsförfarandet syftar till att analysera kommunernas ekonomi och föreslå åtgärder för att förbättra den. Utvärderingsgruppen har ett stort ansvar och består av en person från landskapsregeringen, en person från kommunen i fråga och en utomstående part. Den kommer att lämna förslag på åtgärder till kommunfullmäktige, som kan fatta beslut om genomförandet av de föreslagna åtgärderna. Detta förfarande kan slutligen inkludera ändringar i kommunindelningen. Det är en lång process dit, där kommunen har många beslutspunkter innan vi är på den platsen.

Det som är viktigt att understryka, och som också delvis har kritiserats, är att landskapsregeringen kan besluta om en särskild kommunindelningsutredning, även om någon berörd kommun motsätter sig det. Vi behöver tänka oss ett scenario där en kommun är mycket villig att ingå i en frivillig ny kommun, men den kommun man har tänkt samarbeta med inte är lika villig.

Utvärderingen bygger på kriterier som också kan konstateras snabbt i lagstiftningen. Dessa har diskuterats och kritiserats. Är de perfekta? Nej, det är de inte. Men det finns heller inga perfekta kriterier i det här sammanhanget. Kriterierna baseras på faktiska uppgifter från bokslut, och det är en bedömning av vilka kriterier som ska användas. Det var ett arbete som gjordes framförallt under förra mandatperioden, där man kom fram till de kriterier som nu föreslås i lagstiftningen. Just därför att dessa kriterier inte är perfekta, är också utvärderingsförfarandet och utvärderingsprocessen så viktiga och centrala. Det ekonomiska läget kan ju för all del förändras.

Talman! Det kommunala självstyret är grundlagsskyddat och skyddas också av den europeiska stadgan, men det är också medborgarnas rättigheter. Det är två skyddade värden som står emot varandra. Vår bedömning är att medborgarnas rätt till utbildning, skola och äldreomsorg står över det kommunala självstyret i denna del. Det är också bedömningar som grundlagsutskottet i Finlands riksdag har gjort.

Talman! Vidare om den kommunala ekonomin. På sidan 4 i lagförslaget finns uppgifter om kommunernas resultaträkningar. Där kan man se att skatteintäkterna har ökat från 107 miljoner till 135 miljoner euro för kommunerna mellan 2018 och 2023, och landskapsandelarna har ökat från 39 miljoner till 43 miljoner. I det sammanhanget är det viktigt att understryka att vi har andra kompensationer till kommunerna. Landskapets totala utdelning mellan 2018 och 2023 har ökat från 39 miljoner till 47 miljoner, och i budgeten för 2025 har vi hela 55 miljoner budgeterat till kommunerna. Det är inte så att landskapsregeringen svälter ut kommunerna; snarare har tilldelningen av medel till kommunerna kraftigt ökat under denna tid. Med anledning av landskapsandelssystemets utformning förväntar vi oss en ytterligare ökning av utdelningen till kommunerna.

Däremot kan det konstateras att vi har haft en period av hög inflation, vilket förstås innebär ett stort ekonomiskt tryck för alla – för enskilda individer, hushåll, kommunala myndigheter och för landskapet. Vi anser att det är viktigt att alla myndigheter har kraft att klara av svårare perioder och lågkonjunkturer, och att man också har ekonomisk planering för detta.

Talman! Förslaget har inte hyllats av kommunerna. Vissa anser att det är för skarpt och för snabbt, medan andra anser att det är för svagt och för långsamt. I remissyttrandet går det inte att utläsa en gemensam kommunal linje. Men den här lagen ger förutsägbarhet och rättssäkerhet för alla inblandade parter – för landskapsregeringen, för en kommun med mycket ansträngd ekonomi och för den eventuellt mottagande kommunen, men också för kommuninvånarna.

Jag inledde med att säga att den här lagstiftningen inte tas fram för landskapsregeringens skull, inte heller för kommunernas skull, utan för att trygga de lagstadgade grundläggande rättigheterna som kommunerna förmedlar till de enskilda medborgarna.

Om landskapsregeringen vill använda den här lagen, är detta då ett effektivt sätt att få till stånd en kommunreform? Nej, det är det inte. Det här är en omfattande process som också kostar landskapsregeringen både tid och pengar. Det bästa vore om vi kunde nå hållbara lösningar som gynnar alla, och i synnerhet de enskilda ålänningarna.

I det här arbetet pågår också andra processer, bland annat den kommunala tankesmedjan. Jag måste säga att jag uppskattar den stora samarbetsviljan som där uppvisas.

Talman! Den här lagstiftningen finns till för att skydda de enskilda medborgarna i situationer när den kommun man tillhör inte längre klarar av att upprätthålla service till sina medlemmar. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack till ministern för presentationen. År 2023 tillhörde jag Åländsk Center. När vi gick till val sade vi att antalet kommuner inte är avgörande, men om små kommuner vill samarbeta och gå ihop, så ska de få göra det.

Det är ofrånkomligt, oberoende hur len ministern är på rösten, att bakgrunden till detta är hot och tvång, antingen genom att sammanslå kommunerna om de inte sparar tillräckligt med pengar eller att splittra kommunerna Ett exempel på detta är Lemland, där en del kan komma att höra till Mariehamn och en annan del till Jomala. Jag säger inte att det ska bli så.

I slutändan är det vi som sitter här i lagtinget som har tvingat in kommunerna i den här situationen, mig själv inräknad, genom de lagstiftningskrav som vi har ställt på kommunerna. Hur ser ministern på det?

Talman!

Först och främst kan jag konstatera att retoriken förvånar mig lite av ett tidigare lantrådet, att vi nu ska splittra upp Lemland i två delar och att det görs med hot och tvång. Den här lagstiftningen har ledamoten Thörnroos, som dåvarande lantråd, varit med och drivit fram. Hon försökte få igenom den redan under förra mandatperioden. Ledamoten undertecknade också det nu gällande regeringsprogrammet, där det klart och tydligt framgår att denna lagstiftning ska antas. Så detta förvånar mig en aning.

Till den andra delen kan jag konstatera att världen blir mer komplex att hantera. Det kommunala serviceutbudet är inte detsamma som det var tidigare. Vi har tre lagstiftande parlament för kommunerna: EU-parlamentet, Finlands riksdag och Ålands lagting som alla befäster nya lagar som gäller kommunerna. Vi måste också komma ihåg att inte (… taltiden slut).

Talman!

Det är alldeles riktigt att dessa diskussioner försiggick under den förra perioden när jag var lantråd. Men det fanns också en anledning till att förslaget inte lades fram. Jag var en av dem som såg till att det inte presenterades för lagtinget, även fast vi hade arbetat med det. Det är ingenting unikt i sig. Det finns många lagförslag som man arbetar med och som man under resans gång konstaterar att det här är inte möjligt att genomföra.

Oberoende av vad som sägs så är basen i det här förslaget faktiskt att det finns ett tvång. Kommunerna har ju inte en chans. Delvis sitter vi här med lagstiftningen som tvingar fram olika åtgärder, och delvis har de inte möjlighet att få finansiering på annat håll. Så visst finns det ett tvång i den här lagstiftningen i botten.

Talman!

Världen blir mer komplex, även för den här förvaltningen, vilket har konstaterats vid flera tillfällen. Jag vill påpeka att vi har tre lagstiftande församlingar, och alla dessa har olika modeller för finansiering.

När det gäller EU-lagstiftning handlar det framförallt om fonder som finns tillgängliga. Som vi vet har Åland, och även de åländska kommunerna, varit ganska dåliga på att söka dessa fonder. Jag har själv varit beslutsfattare i en kommun, så jag kan säga det på det sättet.

De lagstadgade kraven på Åland handlar också om attraktionskraft och inflyttning. Alternativet att vi skulle ha barnomsorg, äldreomsorg och utbildningspolitik som ligger betydligt under den nordiska standarden skulle knappast gynna kommunerna när det gäller inflyttning. Faktum är att man under förra mandatperioden tog fram en utredning som visar att kommunerna själva kan fatta beslut om mycket när det gäller att spara pengar, men det handlar just om (… taltiden slut).

Fru talman!

Jag hör till dem som inte ser kommunstrukturen som något slags helig ko som man inte får röra. Jag sympatiserar med det som ministern säger, att det handlar om att trygga medborgarnas rätt till service.

Ministern nämner den här tankesmedjan att det pågår diskussioner, och därför undrar jag om ministern, med stöd av dessa diskussioner, kan säga något om hur kommunerna ser på detta. När man kommer med ett sådant lagförslag om vad som händer när en kommun hamnar i en allvarlig ekonomisk kris, så leder det ofrånkomligt till en diskussion om de lagstadgade krav som kommer, med tanke på finansieringen som kommer från det här huset.

Ser ministern en risk för att det blossar upp en diskussion igen om att detta är en stor kattlucka för att genomföra kommunsammanslagningar?

Talman!

Jag har stor förståelse för dem som uppfattar den här lagstiftningen på det sättet. Men när man läser om hur den här processen går till, inser man vilka stora arbetsinsatser landskapsregeringen måste göra och vilken prislapp det har i form av utbetalningar av stöd. Under tiden inser man att om landskapsregeringen verkligen ville genomföra en kommunreform, skulle de göra det på ett annat sätt än genom den här lagen.

Det här är, till den delen, ett dyrt, ineffektivt och administrativt kostsamt sätt att genomföra en kommunreform på. Ingen människa vill få till en kommunreform på det här sättet.

Tack, talman!

När det gäller de kriterier som ingår i bedömningen av en kommuns läge så är fokus på ekonomin. Jag undrar hur resonemanget går där. Finns det en risk att man bara stirrar sig blind på siffrorna och därmed missar andra värden eller möjligheter som finns i kommunen, t.ex. eventuella intäkter från havsbaserad vindkraft eller andra resurser? Ingår sådana aspekter i de processer som ministern ser möjlighet att ta i beaktande? Det är viktigt att det inte blir för kameralt gluttande på vissa sista rader.

Talman!

Det här är en kameral lag till den delen, och den är bakåt tittande också. Anledningen till detta är att kriterierna ska vara så förutsägbara som möjligt. Om man börjar göra subjektiva värderingar framåt blir det betydligt mer osäkert var man landar.

Jag nämnde också i mitt huvudförande att det är därför det är så viktigt med den här utvärderingsprocessen. Om man noterar en plötslig intäktsökning eller någon annan justering som gör att man inte längre är i kriskommunsförfarande, så fattar man förstås inte ett sådant beslut.

Tack, fru talman!

Det är lite konst, måste jag säga, när ministern presenterar den här lagstiftningen och säger att det här inte är en jättebra lag, eftersom den kommer att bli väldigt dyr om vi måste tillämpa den. Man undrar varför landskapsregeringen stirrar sig blind på just kommunerna och att de ska slås ihop med varandra. Sist och slutligen handlar det om detta.

En av kommunernas största utmaningar idag på Åland är att vår befolkning blir äldre. Vi blir äldre oavsett om vi har 16 kommuner, två kommuner eller en kommun. Personligen skulle jag mycket hellre ha sett en lagstiftning eller ett arbete som syftar till att förbättra och samordna äldrevården på Åland.

Vi har också motionerat om att vi ska ha en gemensam institutionsvård på Åland, till exempel. Det skulle kunna leda till en lättare ekonomisk situation för kommunerna, vilket också är något som kommunerna efterfrågar. Nu kommer man istället med lagstiftning där en del tycker att det är bra och en del tycker att det är dåligt, och ministern säger att det kommer att bli jättedyrt. Det är ett märkligt resonemang.

Talman!

För varje myndighet som utövar statsmakt i det här landet har den finska riksdagen, Ålands lagting och regeringarna däremellan en uppgift som är viktigare än allt annat: att skydda befolkningen och se till att de mänskliga rättigheterna uppfylls. Det är detta den här lagstiftningen syftar till, att människor ska ha rättigheter enligt barnkonventionen, såsom rätten till utbildning. Det är också viktigt att människors liv kan skyddas genom en god äldreomsorg. Jag håller med om att det borde finnas mycket mer samordning, särskilt inom området för äldreomsorg. En sådan lag hindrar inte ett sådant arbete, och framförallt inte ett frivilligt samarbete mellan kommunerna. Det är helt fritt för kommunerna att samordna sin institutionsvård, för att ge ett exempel.

Tack, fru talman!

Åland har historiskt sett inte utvecklats genom den här typen av lagstiftning. Istället har utvecklingen skett genom polisen, till exempel, där vi i slutet av 70-talet införde förändringar och tog bort vissa uppgifter från kommunerna.

ÅHS har vi tagit bort från kommunerna och har sjukvården gemensamt. Vi har gymnasiet och här senast KST, som kanske inte blev helt lyckat, men det är så vi har utvecklat samhället på Åland hittills.

Nu, genom en sådan här lagstiftning, och särskilt om man har för avsikt att dra ner på till exempel landskapsandelar, som Liberalerna talade om i debatten om hemskolning, så pratar vi om en indirekt tvångsreglering.

Finansministern har även flaggat för att kommunerna ska få mindre kompensation för skatteavdrag i nästa års budget. Så visst arbetar man på att dra ner pengarna till kommunerna. Det gör man hela tiden och säger det helt öppet. Därför ser vi här bara ett trappsteg mot att få ihop kommunerna.

Talman!

Jag anser inte att detta är en dålig lagstiftning. Jag vill påpeka att det är dyrt att säkerställa de grundläggande rättigheterna för medborgarna genom denna lag. Dessa rättigheter ska skyddas, och det är det jag vill framhäva.

Tack, fru talman!

Tack till minister Zetterman, både för lagförslaget och för det goda samarbete vi har haft under en tid där vi tillsammans har diskuterat olika regeringsfrågor.

Detta ämne är och har varit oerhört centralt. Jag välkomnar, på centergruppens vägnar, att vi har kommit så här långt. Jag beklagar att vi inte kunde föra frågan i hamn under förra mandatperioden. Det hade varit mycket lättare då att diskutera den kommunala framtiden.

Det här handlar om en stödjande lagstiftning. Jag förstår att oppositionen kommer att skrämmas och säga att detta är farligt. Faktum är att makten faktiskt sitter här hos oss 30 ledamöter. Vi har möjlighet att bestämma att vi inte vill att det ska bli försämringar överhuvudtaget. Men allt handlar om ett gemensamt ansvarstagande för det samhälle vi lever i.

När det gäller att det inte skulle passa som en kommunreform, så är det givet. De strikta krav på nödvändighetskriterier som ställs är så oerhört strikta att minsta fel gör att det inte går att göra något åt det i den riktningen.

Talman!

Ledamoten Jansson har givetvis helt rätt i sin replik. Att i en sådan här lag genomföra en sådan reform som en kommunsammanslagning är inget man kan göra lättvindigt. Tjänstemännen har nog granskat grundlagsutskottets överväganden och motsvarande lagstiftning i riket. Man har även studerat övriga Norden, vilket framgår i lagstiftningen. Ledamoten har helt rätt i detta.

Enligt min mening är detta en mycket genomtänkt lagstiftning som har varit under bearbetning i många år. Ledamoten tackade för det goda samarbetet. Jag vill skicka tillbaka mitt tack, inte bara till ledamoten Jansson utan även till centerfältet, vilka jag haft flera möten med.

Tack för det svaret, ministern.

Sedan har vi det som ministern har på sin lott, eventuella lite mer otäcka situationer som kan uppstå inom det kommunala fältet. Vi har exempel från både Finland och Sverige, där kommuner har hamnat på obestånd på grund av oegentligheter från förtroendevalda och tjänstemän.

Jag anser att vi har en lucka i vår lagstiftning när vi i en sådan situation, på grund av brott eller annat, hamnar i ett läge där en kommun mer eller mindre blir paralyserad. Jag tycker att vi alla har ett gemensamt ansvar att fundera på det framtida åtgärdsarbetet. Vad gör man i en sådan situation? Man behöver inte automatiskt måla en viss potentat på väggen. Men så länge det finns människor inblandade vet vi alla att vad som helst kan hända. Det räcker med att titta längre västerut för att se exempel på detta.

Talman!

Vi kan glädjas åt att vi har tjänsteansvar här, både för politiker och tjänstemän. Men flera av de frågor som ledamoten Jansson lyfter är intressanta. I riket har man något som kallas för Lex Kittilä, där ett helt fullmäktige blev jävsförklarat ogiltigt på grund av att man deltog i en brottsutredning.

Det här är frågor som vi också måste parera framöver. Vissa av dem kommer vi att kunna ta itu med i den kommande reformen av kommunallagen, medan annan lagstiftning säkert får utvecklas på andra sätt.

Tack, talman!

Ministern berörde frågan om det förfarande som ska iakttas, nämligen utvärderingsförfarandet. Såvitt jag har kunnat läsa ska det bestå av tre personer, där två utses av landskapsregeringen och en av den berörda kommunen.

Finns det någon uppfattning om kostnaderna och vilka personer som kan komma att utses? Kan det vara en tjänsteman från kommunen, eller handlar det om tjänstemän från landskapsregeringen? Måste det i så fall vara helt externa parter? Jag undrar hur man resonerar kring detta, eftersom jag inte ser några tydliga regler för det.

Talman!

Det är förstås så att den som kommunen utser är troligtvis någon som djup insikt i den egna kommunala ekonomin, motsvarande en ekonomichef eller liknande. Här räknar vi med att någon från finansavdelningen deltar i arbetet. Dessutom bör det vara en extern, oberoende part. Troligtvis behöver det vara en person med kompetens motsvarande en revisor, eller någon annan som faktiskt kan djupdyka i de ekonomiska frågorna.

Det som är viktigt i det här sammanhanget är att denna process är till för att stöda kommunen, bidra och hjälpa till. Den första delen av processen handlar om att hjälpa kommunen att hitta lösningar, så att man på egna ben kan ta sig vidare ur det ekonomiska trångmål man har hamnat i.

Tack, talman!

Jag funderar bara om ministern har någon uppfattning om kostnaderna också för det här?

Talman!

Det var precis som jag sade, att det här också är administrativt kostsamt, både den externa parten ska finansieras och de egna tjänstemannatimmarna.

Som jag avslutade mitt anförande med, så är detta inte en lagstiftning som landskapsregeringen längtar efter att tillämpa på något sätt. Tvärtom, vi hoppas att man ska vidta förebyggande åtgärder runt om på hela myndighets-Åland. Vi försöker göra detta när det gäller landskapsregeringens ekonomi. Vi vet att många kommuner arbetar med samma sak, liksom underlydande myndigheter, för att undvika att hamna i den här typen av situationer.

Men om man hamnar i en så svår ekonomisk situation att man inte längre kan leverera den lagstadgade servicen, då måste åtgärder vidtas, och det måste regleras i lag. Det måste vara förutsägbart och rättssäkert. Det är vad den här lagen syftar till.

Tack, talman!

Det är en lång process att slå samman två kommuner, säger ministern. Och det må så vara, men när man väl kommer dit, hur har man tänkt kring den kommunen som ska ta över sin ekonomiskt svagare granne?

Om man har en välskött kommun med god ekonomi så kanske man inte blir särskilt tacksam när man får ansvaret för en kommun som befinner sig i ekonomiska svårigheter. Hur resonerar man i sådana fall? Vad kommer den kommunen att ha att säga till om?

Talman!

Det som ledamot Egeland lyfter har också tagits upp av kommuner. Mariehamns stad, har jag för mig, nämnde den här problematiken i sitt remissyttrande. De centrala kommunerna har tagit upp samma fråga. Det är förstås så att den här lagen kan, genom beslut, helt enkelt tvinga fram ett äktenskap som kanske den ena parten inte önskar.

Därför har vi dels bestämmelsen om att den kommunen, som befinner sig i ekonomiskt trångmål under den här processen, kan få likviditetsstöd, så att man inte behöver ta kortfristiga lån för att hantera den dagliga driften. Dessutom finns samgångsunderstöd som, enligt min personliga uppfattning, är väl tilltagna. De får ju ett understöd för att sköta dessa frågor.

Tack, talman!

De understöd som ges kommer att vara en övergångsperiod, och till slut kommer de att försvinna. Jag tror knappast att det skulle vara särskilt glädjande om vi säger att Eckerö eller Hammarland skulle behöva ta emot varandra. Det skulle inte göra att man blir mindre kommunpatriotisk, om man uttrycker sig så, när man får ta över den andra kommunens problem. Detta kommer att skapa en form av splittring. De som straffade av detta är inte bara den kommunen som inte har fått ordning på sin ekonomi, utan även den kommunen som har haft väldigt god ordning på sin ekonomi kommer att straffas genom att behöva ta över en fattig kommun.

Talman!

Det är klart att det i vissa fall kommer att uppstå problematik, och det är inte ett önskvärt scenario för alla enskilda parter.

Ledamoten talar om kommunpatriotism och splittring, och jag tänker att det får stå för ledamoten. Det finns säkert andra kommunledamöter i det åländska samhället som har andra aspekter i fokus.

Tack så mycket, fru talman!

Tack minister Zetterman för en väl planerad och bearbetad lag. Jag tycker att arbetsgången har varit bra. Det har funnits effektiva metoder, som ministern också uttryckte. Man har haft metoder baserade på samråd med kommunala beslutsfattare och medborgare. Det fortsätter även här löpande.

Det är en känslig fråga, det vet vi. Det har förlorats val och det har vunnits val på grund av det. För vissa är detta minerad mark. Det är enkelt för många att kritisera när man diskuterar kommunfrågor av det här slaget. Man skapar misstro och lever rövare i debatten.

Den här limbo-situationen, där medborgarna riskerar att befinna sig om deras kommun inte längre fungerar, är något vi verkligen behöver få bukt med. Det är just detta som den här lagstiftningen förhoppningsvis kan inleda. Vi måste säkerställa medborgarnas rätt till service.

Talman!

Som jag nämnde i mitt anförande finns det idag inga verktyg för annat än att fatta beslut om tillfälliga likviditetsstöd. Det innebär att vi saknar ett verktyg för att långsiktigt säkra den kommunala servicen till medborgarna. Detta förfarande kan vi inte ha här i lagtinget och i landskapsregeringen. Det är självklart att vi måste ha legala grunder för att vidta de åtgärder som behövs.

Det är det som verkligen sätter fingret på varför det är viktigt att det tas fram en sådan lagstiftning. Faktum är att vi har ett ansvar från landskapsregeringen för ålänningarna och för medborgarna. Det är viktigt att vi har lagstiftning baserad på det arbete som syftar till att säkerställa att var och en faktiskt har rätt till sin kommunala service och kan få den.

Det här är en lag som jag skulle säga fungerar som en indikator på om det behövs ett sådant förfarande. Det handlar om människor som hanterar detta; det är inga automatiska processer som innebär att man mitt i allt hamnar under gränsen och slås ihop med grannen. Istället handlar det om en dialog. Det sätt som landskapsregeringen arbetar med den här frågan nu är mycket bra. Det skapar förtroende när man har ett bra samarbete med beslutsfattare och medborgare, och man inbjuder till detta från början. Det är viktigt att detta görs på rätt sätt, särskilt med tanke på att det är en känslig fråga.

Talman!

Mellan de åländska myndigheterna finns det en tillitsbrist och det är ingenting vi kan gömma under mattan. Denna brist existerar mellan landskapets myndigheter och landskapsregeringen, samt mellan kommunerna. Det finns också en betydande brist på tillit från kommunalt håll gentemot landskapsregeringen, vilket inte alltid är helt obefogat.

Detta är något vi behöver överbrygga, eftersom det är uppenbart att Åland är för litet för att varje enskild myndighet ska kunna hantera vissa av de samhällsskeenden som nu finns på bordet. Digitaliseringen är förstås given att inte kan göras enskilt, vilket jag tror att vi har alla insett.

Det finns även andra områden där vi kanske skulle behöva specialisering. Tidigare nämndes samarbeten inom äldreomsorgen, vilket jag också anser vara av stor relevans.

Tack, talman!

Jag får nästan lite hög puls av att prata om kommunfrågor.

När den här regeringen tillträdde kom vi överens om en utgångspunkt för den här mandatperioden. När det gäller den känsliga frågan om kommunerna. Politik är det möjligas konst. Det här är det som är möjligt nu.

Det handlar om att få till en lagstiftning som tryggar kommuninvånarnas rättigheter, om allt går riktigt på tok. Vi ser att det finns kommuner som har det jättetufft redan nu. Med det sagt kanske så kanske det kan lugna någon som oroar sig att höra att Socialdemokraterna inte är nöjda med det här. Vi vill ha en kommunreform, och det här är inte en kommunreform.

Detta kommer inte att leda till kommunsammanslagningar om det inte är en absolut sista utväg.

Talman!

Ja, jag delar uppfattningen att detta inte handlar om en kommunsammanslagningsprocess som inleds med den här lagen. Istället handlar det om helt andra värden som vi skyddar nu.

Det är en lagstiftning, som jag har nämnt flera gånger, som förhoppningsvis inte kommer att behöva användas framöver. Men den finns där som ett juridiskt ramverk för hur landskapsregeringen kan ta över och sköta uppgifter samt dela ut pengar till en kommun som inte är i behov av tillfälligt likviditetsstöd. Det handlar snarare om att långsiktigt tillskjuta medel och så vidare. Detta är ett sätt att skapa en grundtrygghet i det åländska samhället.

Jag tror att ledamoten Fellman också har rätt i den delen; om hon säger att Socialdemokraterna är missnöjda, så är det säkert andra som blir mindre missnöjda.

Tack, talman!

Jag tycker att det är intressant att se hur debatten kring den här lagstiftningen redan nu hoppar direkt till slutet. Man förbigår alla de steg som föregår en eventuell sista tvingande åtgärd, såsom utvärderingar, dialoger med kommunerna och förslag på förbättringar och åtgärder som skulle kunna förbättra den kommunala ekonomin i utsatta kommuner. Detta försvinner helt ur diskussionen.

Om jag ska nämna något positivt med möjligheterna i den här lagstiftningen, så handlar det just om dialogprocessen, utvärderingsprocessen och förslagsprocessen. Här finns det möjligheter att skapa något bättre.

Talman!

Det kan vara politiskt klokt att framhålla slutskedet, snarare än de mellanperioder. Jag uppfattar jag i de diskussioner jag har med kommunfältet i stort, och särskilt med de kommuner som har ekonomiska svårigheter, att det finns en stor vilja att samarbeta. Det finns en lyhördhet för våra olika förslag och idéer.

Kommunerna vill generellt sett ha kostnadsminskningar, det är också ett projekt som landskapsregeringen arbetar med. Det handlar dock om grundläggande lagstiftning, vilket tar tid. Här har vi grundskolelagen, som nu är aktuell för reformering och översyn, för att lätta på kostnadstrycket för kommunerna. Det är en viktig del av vårt arbete.

Diskussionen avbryts här och återupptas på måndag den 28 april.