Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman!

I dag behandlar vi ett viktigt medborgarinitiativ om att utöka åldersgrupperna för mammografi. Kanske medborgarinitiativ är något av det finaste vi har i vår demokrati. Tänk att över 6 000 ålänningar har valt att skriva under ett initiativ i en enskild fråga, det är både glädjande och faktiskt och lite högtidligt. Det visar på ett starkt engagemang för vår gemensamma hälso- och sjukvård, för förebyggande vård och för kvinnors hälsa.

Jag vill rikta ett varmt tack till cancerföreningen och alla som engagerat sig, och samtidigt uppmana fler att använda möjligheten till medborgarinitiativ. Förhoppningsvis kan dessa medborgarinitiativ lämnas in digitalt snart.

Screening handlar, som ni vet, om att undersöka till synes friska personer för att upptäcka sjukdom i ett tidigt skede, och behandling kan sättas in i tid och göra verklig skillnad. För vi vet att tidig upptäckt räddar liv. Men vi vet också att många står utanför screeningprogrammen. Det här gäller både yngre kvinnor och äldre kvinnor som inte omfattas av dagens åldersgränser. Här finns en ojämlikhet som vi behöver ta på allvar, för att konstatera cancer i ett tidigt skede, det är ett mycket effektivt sätt att förbättra prognosen.

Vi vet att kostnaderna för vård kommer att öka de närmaste åren. Enligt prognoser ökar antalet fall av cancer med 20 procent på tio år, och med tanke på att många insjuknade är i arbetsför ålder kan man inte nog poängtera vikten av tidig diagnostik, bra vård och sedan rehabilitering för en snabb återgång för den som är i arbetslivet.

Forskning visar också att sjukdomar som i hög grad drabbar kvinnor inte alltid prioriteras. Generellt sett får kvinnor sina diagnoser senare än män, oavsett sjukdom.

Vi vet också att kvinnor ibland har svårt att bli tagna på allvar i vården. Därför är det viktigt att fortsätta lyfta dessa frågor, så att en knöl i bröstet hos en ung kvinna leder till vidare undersökningar.

Vi behöver följa forskningsläget men också stärka hälsokompetensen. Många känner till vissa riskfaktorer för bröstcancer– men långt ifrån alla vet till exempel att även måttlig alkoholkonsumtion ökar risken eller att långvarigt nattarbete kan ha betydelse. Att stärka kunskapen är en del av preventionen.

Upp till 30–40 procent av alla cancerfall kan förebyggas, vilket ytterligare understryker vikten av kunskap, ett fokus på livsstilsfaktorer och tidiga insatser. Att stärka kunskapen om egen bröstundersökning är också viktigt, eftersom det kan göra att förändringar upptäcks i ett tidigt skede.

Deltagandet i screening behöver också öka. Det finns i dag regionala och socioekonomiska skillnader när det gäller deltagande, men även för cancerincidens och cancerdödlighet, vilket är en fråga som behöver tas på allvar.

Som tidigare konstaterats så lever vi längre i dag, och är friskare långt upp i åldrarna. Samtidigt ser vi att bröstcancer också förekommer i yngre åldrar. Tillsammans pekar det på att våra screeningprogram behöver utvecklas i takt med ny kunskap, evidens. Den medicinska utvecklingen, inklusive förbättrad diagnostik, gör det möjligt att upptäcka cancer tidigare och mer träffsäkert. Det finns dessutom grupper med en ärftligt ökad risk för cancer. För dessa kvinnor är tidig upptäckt särskilt viktig – och i vissa fall livsavgörande. Det här ställer ökade krav på att vården kan arbeta mer riskbaserat och anpassa insatserna efter individens behov.

Medborgarinitiativet föreslår screening från 40 år och utan övre åldersgräns. Samtidigt behöver förändringar i screeningprogram vila på medicinsk evidens och en noggrann avvägning mellan nytta och risk. Men vi måste också våga ställa den omvända frågan: Vad kostar det att låta bli att screena flera åldersgrupper? Och hur ska vi få evidens om vi aldrig börjar screena? Vad kostar det när sjukdom upptäcks för sent: i mänskligt lidande, i mer omfattande behandlingar och i förlorad livskvalitet?

Att satsa på screening är inte bara en medicinsk åtgärd – det är också att visa på politisk vilja samtidigt som det är kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt klokt.

Åland är litet och flexibelt – och just det är vår styrka. Det ger oss möjlighet att gå före och visa vägen i olika frågor. Det är väl inte otänkbart att vissa förändringar kunde prövas genom pilotprojekt – där Åland kunde vara en plats där framtidens screeningmodeller utvecklas och utvärderas i praktiken.

Jag tänker lyfta några delar ur den nationella cancerstrategin för Finland, som tydligt visar att cancerbördan kommer att öka kraftigt i takt med att befolkningen åldras.

Strategin betonar att en cancer som upptäcks så tidigt som möjligt ger avsevärt bättre behandlingsresultat och livskvalitet. Den lyfter också fram något som jag nämnt tidigare som något som är centralt: att förebyggande arbete och tidig upptäckt är avgörande – både för patienternas livskvalitet och för vårdens långsiktiga hållbarhet.

Även om strategin inte direkt gäller Åland, är utmaningarna desamma här. Därför är det viktigt att vi följer utvecklingen och tar till oss den kunskap som finns – inte minst när det gäller hur screeningprogram kan utvecklas och förbättras.

Strategin lyfter också vikten av krav på mer träffsäker diagnostik, systematisk kvalitetsmätning och uppföljning, samt att arbetet sker i linje med europeiska riktlinjer och samarbete inom EU.

En särskilt viktig fråga gäller tillgången till data och uppföljning. Strategin betonar också behovet av ännu starkare nationell samordning inom cancervården.

Även Finlands cancerregister spelar en central roll i att samla kunskap om cancerfall, behandling och resultat – och här är det viktigt att även Åland inkluderas. För Ålands del är det viktigt att vi är en del av den utvecklingen och att vi bygger våra beslut på bästa tillgängliga kunskap. Här är det viktigt att behörighetsgränser inte blir ett hinder för informationsutbyte, och att överlappande eller onödig testning kan undvikas genom bättre samordning.

Till sist, talman, det här medborgarinitiativet visar att frågan engagerar. För det handlar om människors trygghet, om jämlik tillgång till vård och om att vården behöver utvecklas i takt med verkligheten, vilket den liberala lagtingsgruppen också tycker att är viktigt.

Nu går ärendet vidare till social- och miljöutskottet, och jag ser fram emot att vara med i den fortsatta behandlingen där. Tack, talman!

Talman!

Ett bra anförande höll vicetalmannen om vikten av medborgarinitiativ och frågan om utvidgad mammografiscreening. Vi sitter båda i social- och miljöutskottet, där vi nyligen diskuterade en åtgärdsmotion i samma ämne.

Jag tolkar det som vicetalmannen säger som att det finns ett brett stöd inom den liberala gruppen för att verkligen, på riktigt, titta på dessa gränser.

Tack, talman!

Ledamoten Holmberg-Jansson lyfter utskottets arbete, vilket egentligen är något som utskottet beslutar om. Jag kan inte här bestämma vad utskottet ska tycka eller göra. Men om jag minns rätt har vi planerat att börja behandlingen redan i morgon.

Det beror dock på hur många lagförslag som är på kommande och vilken tidslinje vi måste ta hänsyn till. Absolut, jag och den liberala lagtingsgruppen ser fram emot behandlingen av detta medborgarinitiativ och motionen.

Talman!

Jag tror att alla dessa människor, över 6 000, som har skrivit på det här förväntar sig att vi tar tag i den här frågan och behandlar den i någorlunda rask takt, i alla fall.

Talman!

Absolut. Jag hoppas att det finns utrymme i utskottets kalender för att göra detta, och jag tror att det också finns möjlighet att arbeta längre dagar om det behövs. Det är jag helt med på.

Tack, talman!

Frågor som rör cancer berör oss alla. Det är få samhällsfrågor som väcker ett så starkt engagemang – och det är inte svårt att förstå varför. Nästan varje ålänning har egen erfarenhet, eller någon nära som har drabbats.
Det märktes också tydligt i den debatt vi hade här i lagtinget för bara några veckor sedan. Och det märks nu igen – genom det medborgarinitiativ som vi behandlar i dag.

Att ett medborgarinitiativ samlar ett så stort stöd, över 6 000 underskrifter, i en fråga som denna, det visar på ett starkt förtroende för demokratin – men också på en oro och ett engagemang kring hur vården och screeningprogrammen är utformade. Det ska vi ta på allvar.

Talman, som vi konstaterade i den tidigare debatten lyfter frågan om mammografiscreening viktiga avvägningar.
I dag kallas kvinnor på Åland i åldrarna 45 till 74 år till avgiftsfri screening. Samtidigt ser vi att det finns olika modeller i vår omvärld – både när det gäller nedre och övre åldersgränser.

Det visar att det inte finns ett enkelt eller självklart svar. Screening handlar inte bara om att upptäcka sjukdom tidigt – det handlar också om medicinsk nytta, risker, prioriteringar och hur vi använder våra gemensamma resurser på bästa sätt. Just därför behöver besluten vila på solid, aktuell och evidensbaserad kunskap.

I den åländska debatten – både här i lagtinget och i media – har flera viktiga perspektiv lyfts fram. Det finns en stark vilja att göra mer, att inkludera fler och att minska risken för att någon faller mellan stolarna.

Samtidigt har det också påpekats att screening inte är en enkel lösning, och att förändringar måste göras med försiktighet och med stöd i forskning. Det är en balans vi måste klara av att hålla.

Mot den bakgrunden är vår linje fortsatt tydlig. Precis som i den tidigare behandlade åtgärdsmotionen ser vi att det är rimligt att frågan utreds vidare på ett strukturerat och evidensbaserat sätt. Vi ska inte fatta förhastade beslut – men vi ska heller inte vara passiva. Vi ska vara lyhörda, ansvarstagande och beredda att ompröva när kunskapsläget utvecklas.

Talman, medborgarinitiativet visar att frågan engagerar. Det är i grunden något positivt. Vår uppgift här i lagtinget är att ta det engagemanget vidare – och omsätta det i genomtänkta beslut som håller över tid.

Därför ser jag och Centern fram emot att frågan behandlas vidare i utskottet, där vi kan ta del av sakkunskap, väga olika perspektiv mot varandra och säkerställa att Ålands screeningprogram fortsatt bygger på bästa möjliga kunskap. Tack, talman!

Tack, talman!

Stort tack till ledamot Mansén för ett bra anförande. Jag är helt överens med ledamoten om att detta arbete verkligen behöver genomföras. Det är viktigt att arbetet sker på ett strukturerat sätt och att de beslut som fattas vilar på en stabil grund.

Ledamoten nämnde att det finns olika screeningsmodeller. Ingen av dessa är egentligen hundraprocentiga, så vi behöver hitta den nivå som vi anser är rimlig och bra. Jag ser verkligen fram emot behandlingen av detta, och vi har ett pågående arbete kring våra screeningsprogram överlag.

Stort tack för detta anförande!

Tack, herr talman!

Bröstcancer är fortsatt en av de vanligaste cancerformerna bland kvinnor, både globalt och i våra nordiska länder. Samtidigt är det viktigt att konstatera att överlevnaden har förbättrats markant över tid. I dag överlever en stor majoritet av de insjuknade, vilket är ett resultat av flera faktorer: bättre behandlingar, förbättrad diagnostik och inte minst tidigare upptäckter genom screening.

I Finland har det nationella screeningprogrammet traditionellt omfattat kvinnor i åldern 50–69 år. Samtidigt ser vi att både internationella rekommendationer och utvecklingen i våra grannländer pekar mot ett bredare åldersspann. I Sverige erbjuds screening i praktiken mellan 40 och 74 år och även på Åland har vi tagit steg i den riktningen.

Det finns alltså goda skäl att diskutera en utvidgning. Forskningen visar att screening räddar liv. I absoluta tal handlar det om några få liv per tusen screenade kvinnor över tid. Men för de individer det gäller är skillnaden naturligtvis avgörande.

Samtidigt är det viktigt att vi inte förenklar frågan. Screening är inte en åtgärd utan avvägningar. En utvidgning innebär inte bara att fler fall upptäcks tidigt; det innebär också att fler kvinnor riskerar att få besked som leder till oro, ytterligare undersökningar och i vissa fall behandlingar av en förändring som aldrig skulle ha utvecklats till livshotande sjukdom. Detta är inte ett argument mot screening, men det är ett argument för att fatta beslut med öppna ögon.

Vi vet också att screening i praktiken redan sker utanför de organiserade programmen. Många kvinnor söker sig till undersökningar tidigare eller senare än de åldrar som erbjuds. Det talar för att ett organiserat och jämlikt system skulle vara att föredra framför en situation där tillgången i praktiken blir beroende av individens resurser och initiativförmåga.

Värt att notera är att genetik och ålder är de största riskfaktorerna. Dock ska inte livsstil och livsstilsåtgärder förminskas, då vi vet att faktorer som kan minska risken för bröstcancer inkluderar att undvika övervikt, särskilt efter klimakteriet, minimera alkoholintag, ha regelbunden fysisk aktivitet, amma om möjligt och noggrant överväga hormonbehandlingar samt en hälsosam kosthållning.

Herr talman! Det finns i dag ett tydligt engagemang bland medborgarna i denna fråga, och det är bra. Det ska vi ta på allvar. Samtidigt är det vårt ansvar att väga nytta och risker, både medicinska och ekonomiska aspekter.

Min bedömning är att det finns goda skäl att gå vidare med en utvidgning av screeningprogrammet, i linje med den utveckling vi ser i vår omvärld. Men det bör göras på ett genomtänkt sätt där vi säkerställer kvalitet, uppföljning och tydlig information till de kvinnor som berörs.

Det handlar ytterst om att hitta en balans mellan att upptäcka sjukdom i tid och att undvika onödiga ingrepp, mellan att rädda liv och att inte orsaka skada i onödan. Med den balansen i åtanke kan vi fatta beslut som är både medicinskt välgrundade och politiskt ansvarsfulla.

Jag avslutar på samma sätt som jag gjorde i ett tidigare anförande i denna fråga. Sist och slutligen måste vi komma ihåg att alla dessa kvinnor är någons barn, någons mamma, någons syster, partner eller vän vars liv är värt att skydda. Tack!

Talman!

Över 6 000 ålänningar har skrivit under det här medborgarinitiativet. Det är många, 30 % av alla röstberättigade på Åland! Hur kan man tolka det? Jag tycker att det är enkelt. Det här är en fråga som ligger många varmt om hjärtat, som många bryr sig om, och det ska vi inte blunda för eller se ner på. Vi behöver verkligen titta på den här frågan.

Vi pratar om möjligheten att upptäcka cancer i tid och vad som händer när vi inte gör det. Men vi borde lyfta katten på bordet och säga att det faktiskt kan handla om vilka förutsättningar som finns för att upptäckten ska ske i tid.

För vi vet att screening fungerar. Men vi vet också att det finns gränser i sådana här system. Man sätter gränser och drar linjer, och det förstår vi. Men där någonstans hamnar människor utanför. De hamnar utanför systemet för att man aldrig har gjort så här tidigare. Det finns ingen forskning kring det, för man har aldrig forskat på det. Jag tänker framförallt på gruppen äldre kvinnor som tidigare inte fått chansen till mammografiscreening. Det är svårt att kunna beforska något om underlaget saknas. Men betyder det att man ska stänga ute den gruppen? Det tycker inte vi.

Det är nog lite det som det här initiativet handlar om. Man upplever att gränserna inte stämmer längre.

När vi tog beslut under förra mandatperioden om att utvidga screeningprogrammet på Åland, gjorde vi det just för att vi såg att det var motiverat. Vi tittade på Sverige och valde att inte strikt följa det nationella programmet i Finland, vilket mottogs med viss avoghet och skepticism, med argumentet att de nationella riktlinjerna inte riktigt ser ut så.

Men jag säger det här igen: Vi på Åland har möjlighet att fatta egna beslut i sådana här frågor. Vi kan göra saker annorlunda om vi anser att det är motiverat.

Kostnaden för att utvidga mammografiscreening ner till åldern 40 och upp till 74 uppskattades då till cirka 60 000 euro, enligt de beräkningar som togs fram. Det handlar inte om enorma summor pengar. Det här löste vi genom att utöka budgeten till ÅHS. Relativt snabbt kunde man höja gränsen till 74 år. Men när det gäller de yngre kvinnorna stannade det vid 45. Det var de personella resurserna som inte räckte till, och yngre kvinnor behövde undersökas oftare.

Forskningen visar tydligt att mammografiscreening minskar dödligheten i bröstcancer i de åldersgrupper som deltar. Då måste man hela tiden våga titta på åldersgränserna.

Samtidigt är det viktigt, precis som har lyfts, att tala öppet om de utmaningar som finns. I diskussionen kring screening lyfts ofta risken för överdiagnostik och falska positiva fynd. Det måste vi ta på allvar. Men erfarenheterna från screeningprogram visar att det i Sverige handlar om 2 till 3 % av alla kvinnor som återkallas för ytterligare undersökningar som sedan inte visar någonting.

Jag sa det här när vi pratade om åtgärdsmotionen, att jag tycker att det är ett bra citat från Karin Embraer, överläkare och bröstradiolog: "Det är beklagligt att vi oroar ett antal friska kvinnor, men hellre det än att vi missar potentiellt dödlig cancer." Jag hade hellre velat få ett falskt besked som visade sig vara ingenting än att man missar en cancer.

Talman! Det här sker samtidigt som tekniken nu tar stora kliv framåt. Inom mammografiscreening används idag artificiell intelligens för att analysera röntgenbilder. Studier visar att AI kan stöda granskningen på ett sådant sätt att man i praktiken klarar sig med mindre personella resurser utan att försämra kvaliteten. Det betyder att vi kan hitta fler fall i tid och samtidigt frigöra kapacitet i vården, någonting som jag förstår är avgörande om vi ska kunna bredda screeningprogrammen med begränsade resurser.

Det är intressant att se hur den här frågan utvecklas just nu. Så sent som 2023 valde Socialstyrelsen att stå fast vid de övre åldersgränserna med motiveringen att kunskapen inte räcker till. Nu, några år senare, väljer man att öppna frågan igen. Det här säger något om hur snabbt kunskapsläget förändras. Jag säger det igen: Det är svårt att få evidens för något vi aldrig har valt att undersöka.

Om vi dessutom tittar på demografin så vet vi att Åland, precis som många andra nordiska regioner, har en snabbt åldrande befolkning, precis det som medborgarinitiativet lyfter. Det blir fler och fler äldre kvinnor. Ska vi stänga ute dem från screening? Bröstkörtelvävnaden är oftast mindre tät i stigande ålder, vilket gör att det är lättare att upptäcka förändringar i brösten med mammografi.

Det lyfter också frågan om hur vi organiserar vår förebyggande vård i högre åldrar, vilket kommer att bli allt viktigare framöver.

Samtidigt vill jag lyfta det här igen: Bröstcancer bland yngre kvinnor ökar, och i den gruppen är sjukdomen ofta mer aggressiv. Det handlar om kvinnor mitt i livet, ofta med små barn, mitt i karriären och med stora framtidsplaner. För dem innebär det här en livsstilsförändring. Det handlar om stora beslut för framtiden. Vill jag ha barn i framtiden eller inte? Ska jag frysa ned mina ägg eller inte innan jag påbörjar den här jobbiga, tuffa behandlingen? Behandlingen är oftast mycket tuffare för de yngre, eftersom cancern är aggressivare.

Men det som slog mig när jag pratade med cancerföreningen är något jag inte hade en aning om: De här tuffa hormonbehandlingarna som man ska fortsätta med efteråt, som också gör att hela ens liv ställs på sin spets. Det räcker att vara i övergångsåldern för att förstå hur jobbigt det måste vara för en kvinna mitt i livet. Det gör att konsekvenserna blir både medicinska och livsmässiga på ett helt annat sätt. Just därför blir också frågan om tidig upptäckt viktig även i de yngre åldrarna, och det lyfter medborgarinitiativet.

Talman! När mer än hälften av dem som dör i bröstcancer är äldre än den ålder då vi idag slutar kalla kvinnor till screening, då bör vi ställa oss frågan: Är systemet utformat på rätt sätt? Det är just här som Åland, ett litet samhälle, kan våga göra annorlunda. Vi kan våga tänka lite nytt. Vi kan våga titta på forskningen. Vi kan gå före och visa vägen, som vi faktiskt har gjort i Finland. Vi kan och vi bör titta på den övre och nedre åldersgränsen.

Medborgarinitiativet vill att man ser över hur man kan ta bort den övre åldersgränsen helt och hållet och sänka åldersgränsen nedåt för att fånga upp yngre kvinnor. Om det inte är möjligt bör man överväga lösningar där kvinnor själva kan välja att fortsätta delta i screeningprogrammet, även efter den ålder då kallelser idag upphör. Idag är det inte enkelt, men de kvinnor jag har pratat med säger: "Jag vet inte ens hur jag ska gå till väga för att kunna göra det."

Så till sist, herr talman! Bakom varje siffra finns en människa, en mamma, en syster och en vän. Och för henne kan en tidig upptäckt vara skillnaden mellan liv och död. Det är därför den här frågan berör så många. Det är därför vi måste ta nästa steg.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg-Jansson, för ett riktigt initierat anförande.

Jag tänkte ta replik på frågan om Åland väljer att göra screening annorlunda eller avvika från de gängse screeningnormerna. Det är viktigt att vi går före och visar vägen, vilket jag också tycker att vi kan göra. Men det är värt att fundera lite på hur vi har möjlighet att följa upp resultaten och jämföra med andra. Det är också en viktig fråga: vilka resultat får den här metoden?

Det handlar om det andra sättet att screena, de andra åldersgrupperna och vilka metoder man väljer att använda. Hur ser tidigare hälsoministern på den frågan?

Talman!

Vi är en del av den nordiska forskningen, och jag tror att vi kan ha mycket mer nytta av den. Jag har lyft i budgetmotioner att vi borde delta i ett större forskningsprogram, där vi kan utmana oss själva, samt säga att vi kan vara testområden.

Jag tror att det finns ett intresse för att genomföra detta på en begränsad plats. Det är självklart att vi måste följa upp resultaten, men vi får lita på dem som har mer kunskap om detta än vi har. De som vet hur man ska ta till vara på sådana här möjligheter.

Det får inte bli så att vi gör något som är oetiskt på något sätt. Det tror jag ingen här i salen vill.

Talman!

Jag håller med om att vi behöver vara delaktiga när de stora riktlinjerna dras och de större besluten fattas. Vi kan inte sitta här på vår ö och fortsätta som vi alltid har gjort. Det är viktigt att vi är med i de större sammanhangen och ser hur andra utvecklar, förbättrar och förfinar sina screeningar och screeningmetoder. Det instämmer jag helt i.

Samtidigt känner jag att vi är små för att vara med. Därför vill jag lyfta fram en del av Finlands cancerstrategi och Finlands cancerregister. Vi måste också kunna delta där för att få våra egna resultat och kunna jämföra dem med Finland.

Talman!

Vi måste också kunna göra saker på vårt eget sätt. Vi måste inte titta på Finland.

Nu vet vi att Socialstyrelsen i Sverige genomför en stor undersökning för att granska den här uppmaningen. Den här rapporten är verkligen bra. Den finns att ladda ner och läsa på Bröstcancerförbundets hemsida.

Det är många som anser att man bör se över åldersgränserna även i Sverige, och det görs nu. Sverige har redan stor erfarenhet av att sänka åldersgränsen till 40, eftersom de har haft det systemet under en lång tid.

För mig är det en självklarhet. Jag tycker att vi ska sänka åldersgränsen till 40 direkt, sen om vi ska överväga att höja den. Det kan ta lite tid att (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack till alla undertecknare av det här medborgarinitiativet. Jag sade det sist som vi diskuterar motionen och jag säger det igen, det är roligt att vi äntligen får diskutera kvinno- och hälsofrågor i Ålands lagting, och inte bara en massa andra frågor som brukar vara aktuella när det är ett ganska mansdominerat parlament.

Jag vill återigen börja mitt anförande med att nämna mina två kvinnor jag tog upp förra gången, Hanna och Josefin. Josefin kommer från Lumparland från början.

De är mitt i livet mellan kalas och framtidsdrömmar och båda fick beskedet att de har fått en spridd bröstcancer. Det är en jätte allvarlig sjukdom som inte går att bota och bara behandla livet ut. Vill ni veta mera om dem så kolla in deras Instagramkonto och lyssna på deras podcast. De heter Röstsystrar. Genom att titta på Instagramkontot och följa deras podcast så får man en väldigt bra insyn i hur det är att ha den allvarliga sjukdomen.

Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomar som drabbar kvinnor. Vi vet att forskning kan hjälpa till att få en tidig upptäckt och det kan också hjälpa till att rädda liv.

Screening och mammografi kan också minska dödligheten. När cancer upptäcks tidigt så blir ofta behandlingen både skonsammare och mer effektiv för den som har blivit drabbad.

Ändå faller många utanför dagens screeningprogram. Allt fler kvinnor får faktiskt sin diagnos redan i 30-40 års åldern, och de är för unga för screening, och ibland är de också för unga för att tas på allvar. Det är inte så farligt. Det är nog bara en vanlig flärp, en liten fettknöl. Jag det i mitt förra anförande också och ni kan gå tillbaka och lyssna på det.

Men ändå har jag faktiskt tre bekanta människor som är yngre än vad jag är och som faktiskt inte längre finns bland oss längre, även om de sökte hjälp. Det är jättejobbigt att prata om det här.

Vi har kunskap, vi har teknik, vi har modern forskning och vi har också AI som kan hjälpa oss att få bättre möjligheter än någonsin att upptäcka cancer i tid, också på yngre personer.

Att utvidga screeningen handlar om rättvisa och att uppdatera våra nya system för att täcka in fler och ge fler samma chans till en tidig diagnos, behandling och överlevnad. Det viktigaste inom vården är att sjukhuspersonalen och de som får in patienter som är rädda och känner knölar i bröstet, att ta det på allvar när de säger att någonting känns fel. Vi kvinnor brukar vara väldigt duktiga på att känna och klämma, och vi vet att om det är någonting som är tokigt.

Bakom varje statistik finns en människa som Hanna och Josefin, människor med familjer, drömmar och liv som borde ha fått fortsätta.

Samhället förändras ständigt och många olika cancerframkallande ämnen finns runt oss runt om oss; i det vi äter, det vi andas, det vi dricker och överallt.

Det är väldigt viktigt att det här medborgarinitiativet har lämnats in. Tack för det! Det visar också att det här är en väldigt angelägen fråga för många ålänningar. Vi känner säkert alla minst en handfull, som har drabbats av bröstcancer.

Jag tycker att det ska bli intressant och jag ser fram emot diskussionen i social- och miljöutskottet där vi ska sambehandla medborgarinitiativet och den här motionen som lämnades in tidigare.

Som jag sade i början av mitt anförande, det är upplyftande att vi äntligen får prata om en sådan här viktig fråga som kvinnohälsa i Ålands lagting. Tack!

Talman!

Tack ledamoten Eckerman, för att hon ger oss ännu en möjlighet att diskutera kvinnohälsa i det här ganska mansdominerade lagtinget.

Jag tänkte på det som ledamoten Eckerman lyfte fram, nämligen att om man känner en knöl i sitt bröst så behöver man kontakta vården. Visst finns det de som inte blir tagna på allvar, men vi utgår från att de flesta tas på allvar. Det är viktigt att man inte väntar på sin tid. Man ska snarast bli kallad, så det är avgörande att man faktiskt tar kontakt med vården direkt när man känner eller ser något avvikande.

Det är jättebra att ledamoten Eckerman lyfte upp detta. Det är en viktig fråga.

Man kanske inte ska nämna personer som jag inte har tillfrågat om jag får nämna vid namn. Men med tanke på att flera i min bekantskapskrets har drabbats av bröstcancer i ganska ung ålder, vill jag ändå ta upp detta. Det är flera som faktiskt har sökt hjälp men blivit avfärdade med hänvisning till att det bara handlar om en vanlig fettknöl eller något annat.

Det är oroväckande att detta har inträffat, och det är väldigt ledsamt att deras bekymmer inte har tagits på allvar. Om det hade tagits på allvar första gången, kanske situationen hade kunnat bli lindrigare.

Tack, talman!

Det är bra att vi betonar vikten av att ta kontakt med vården om man ser eller känner något avvikande. Man behöver inte åka till akuten direkt, men det är viktigt att boka en tid så snart som möjligt.

Jag vill också understryka vikten av att själv undersöka sina bröst, gärna en gång i månaden. Den informationen tycker jag bör spridas till en bredare publik. Jag har gått till företagshälsovård i många år, och jag kan inte minnas att någon har påmint om denna viktiga fråga.

Det är en sådan sak som borde vara obligatorisk inom företagshälsovård och även inom annan hälsovård. Det är viktigt att påminna om detta.

Jag minns ett offentligt ställe som jag besökte fanns en dusch och där fanns en fin karta som visade hur man skulle göra. Kanske landskapsregeringen kunde sponsra sådana klistermärken och sätta upp dem och man kan även ha dem hemma i sin egen dusch.

Herr talman!

Ledamöter! Det är glädjande med detta medborgarinitiativ och den tidigare motionen. Jag ser fram emot behandlingen i social- och miljöutskottet.

Jag ska resonera lite allmänt kring screening. Tidig upptäckt av cancer är bra, eftersom det ökar möjligheten att bli botad. Men det är inte alldeles enkelt.

Förra mandatperioden ökade man åldersgränsen för screening från 69 år till 74 år, vilket är positivt. Läkartidningen publicerade förra veckan ett temanummer om cancerscreening, där det tydligt framgår att både EU-kommissionen och Finlands expertgrupp för bröstcancerscreening är eniga om att vidga åldersgränserna. I Finland ligger gränsen för bröstcancerscreening, om jag har rätt, mellan 50 och 69 år, medan vi här på Åland har en gräns från 45 till 74 år. Det är också positivt.

Vad är då nackdelen med screening? Alla tester har en sensitivitet, det vill säga deras förmåga att upptäcka en sjukdom, och en specificitet, vilket innebär att svaret är korrekt.

En annan aspekt att beakta är riskerna med screeningen. Kan screeningen medföra risker för den enskilda, till exempel i form av ökad stråldos? Såvitt jag har förstått, när jag har försökt läsa på, är den risken marginell. Strålningsinducerad bröstcancer till följd av omfattande bröstcancerscreening kommer inte att utgöra ett problem.

Diskussionen har handlat om var vi ska lägga våra resurser för att det ska bli mest kostnadseffektivt att fånga upp olika sjukdomar, som till exempel bröstcancer. Vi ska också minnas att en stor del av den bröstcancer som upptäckts beror på att patienter har självmonitorerat sig, känt en knöl i bröstet, sökt sin läkare och remitterats för mammografi och undersökningar. Det finns mammografi, uppföljande ultraljud och numera även MR, som är en ganska dyr undersökning. I yttersta fall görs en punktion för att undersöka vävnaden och fastställa vilken typ av cancer det handlar om.
Det finns olika steg i detta, och det avgörs alltid av expertisen i det enskilda fallet.

Jag tycker att det här är väldigt positivt, och det är också förenligt med vad EU-kommissionen och expertgruppen i Finland bedömer att det är rimligt att ha screening från 40 till 75 år.

När det gäller den äldre gruppen så handlar diskussionen om att väga nyttan mot risken. Jag har ingen åsikt i frågan utan förväntar mig att sakkunskapen kan beskriva detta.

Det är svårt att genomföra en dubbelblind studie på en så gammal grupp, eftersom det inte är etiskt att lotta patienter till screening respektive icke-screening. Det finns många vetenskapliga problem i detta sammanhang.

Jag vill också beröra en annan typ av screening, nämligen PSA-screening. Bröstcancer är den vanligaste sjukdomen bland kvinnor, men män kan också få bröstcancer. Prostatacancer är den vanligaste sjukdomen bland män, men det finns ingen enighet om att man ska ha en allmän PSA-screening. Urologen föreslår inte detta, eftersom det skulle innebära att man behandlar ett antal män i onödan och det skulle inte ha påverkat deras framtida hälsa och behandlingen kan ge upphov till många problem.

För ungefär tio år sedan sades det att man måste behandla 45 män i onödan för att rädda livet på en man. I dag har det ändrats till att man nu säger att man måste behandla 24-25 män för att rädda livet på en man genom PSA-screening. Detta beror säkert på att man har infört MR-undersökningar. Vetenskapen förändras hela tiden.

Men det är inte automatiskt så att all screening är bra; den måste vetenskapligt evauleras. Vi vill alla fånga upp livshotande sjukdomar så tidigt som möjligt. Jag tycker att detta är ett mycket bra initiativ, och det illustrerar att Åland kan vara föregångare, som man var när man höjde åldersgränsen från 69 till 74 år. Om vi ska ta bort den övre gränsen, så där vill jag gärna höra vad expertisen tycker.

Jag ser fram emot att denna fråga kommer upp i social- och miljöutskottet. Tack!

Talman!

Ålänningar, jag vill i dag hålla ett kort anförande om vikten av medborgarinitiativ på Åland. Detta med anledning av det initiativ vi nu behandlar, där hela 6 509 personer har skrivit under förslaget om att utöka åldersgrupperna för mammografi.

Ett medborgarinitiativ på Åland ger rösträttsberättigade invånare möjlighet att påverka lagstiftningen genom att föreslå nya landskapslagar eller ändringar i befintlig lagstiftning till lagtinget. För att ett initiativ ska vara giltigt krävs minst 1 000 underskrifter, och insamlingen får pågå i högst fyra månader.

Mot denna bakgrund är det helt enastående att detta initiativ samlade in 6 509 underskrifter under perioden 18 februari till 26 mars. Av dessa var 6 344 personer röstberättigade, nästan 30 procent av de röstberättigade i lagtingsvalet. Det här visar inte bara ett starkt demokratiskt engagemang, utan också hur djupt cancerfrågan berör oss ålänningar.

Detta understryker även vikten av möjligheten att lämna in ett medborgarinitiativ. Men även att de bör tas på allvar. Personligen hoppas jag, likt vicetalman Söderlund, att vi inom en snar framtid har en digital lösning på vårt åländska medborgarinitiativ.

Medborgarinitiativet skydda sjöfågelstammen från juni 2020 samlande 3 206 namnunderskrifter. Det behandlades i utskottet och godkändes i Ålands lagting våren 2021, drygt ett år senare. Så det finns hopp även för det här medborgarinitiativet.

Talman! Jag har själv haft erfarenhet av ett medborgarinitiativ som första undertecknare. År 2018 lämnade jag in ett medborgarinitiativ gällande tips-, lotto- och andra spelprodukter på Åland. 1 607 ålänningar skrev under initiativet på endast 16 dagar, vilket i sig då var unikt. Initiativet lämnades in den 17 december 2018, togs för kännedom i lagtinget dagen efter den 18 december och behandlades i remissdebatt den 7 januari 2019. Tyvärr förföll ärendet den 31 oktober samma år på grund av nyval.

Vad vill jag då ha sagt med detta, talman? Jo, att det nu ytterst är upp till Ålands lagting att prioritera detta medborgarinitiativ. När tusentals ålänningar engagerar sig och använder detta demokratiska verktyg, är det vår skyldighet att säkerställa att deras röster inte förloras i processen eller fördröjs så att de i praktiken förfaller i samband med ett nyval 2027.

Talman! Jag hoppas därför att detta medborgarinitiativ får ett bra slutresultat istället för att det riskerar att fördröjas och i praktiken riskerar att förkastas i samband med nästa nyval i oktober 2027.

De 6 509 underskrifterna representerar inte bara siffror, de representerar människor, oro, hopp och en stark vilja till förändring. Låt oss ta detta ansvar på största allvar.

Det är en stor dag för den åländska självstyrelsen idag när 6 509 ålänningars röst hörs här i Ålands lagting via detta medborgarinitiativ. Tack, talman!

Tack, talman!

Bästa lagting! Jag tycker att det är jättebra att det här medborgarinitiativet behandlas i utskottet. Det är positivt att det sambehandlas i den tidigare motionen går i linje med innehållet i initiativet. Jag är helt övertygad om att alla i det här rummet anser att screening är viktigt. Just därför måste det också hanteras korrekt och på rätt sätt.

Vi har en tågordning för hur sådana här frågor ska bedömas. Huvudregeln, som jag har nämnt några gånger, är att nationella screeningprogram och nationella rekommendationer ska följas. Detta beror på att vi inte har kapacitet att göra egna bedömningar; vi har inget eget THL, ingen egen socialstyrelse eller forskningsinstitut för att utföra dessa bedömningar. Det handlar inte om att vara fyrkantiga i onödan, utan vården måste, som några också har nämnt, baseras på evidens, beprövad erfarenhet och kloka medicinska bedömningar.

Vi är dock inte låsta. Det är det som är bra. Vi kan avvika från dessa riktlinjer när det är medicinskt motiverat. Det måste dock alltid vara medicinskt motiverat. Jag tror att vi har avvikit tidigare när vi har gjort en annan bedömning, och så kommer det även att ske framgent.

Det här medborgarinitiativet uppmanar landskapsregeringen att vidta lagstiftningsåtgärder. Vår bedömning är att det inte behövs någon ny lagstiftning just nu. Möjligheten finns att, efter en noggrann prövning, ta in fler grupper i screening om det finns medicinska skäl. Detta kan göras med den lagordning som redan finns idag, genom en framställan, exempelvis från ÅHS, i samråd med våra sakkunniga på hälsovårdsbyrå eller landskapsläkaren.

Jag har funderat lite kring tågordningen. Det är väldigt viktigt att lagtinget inte börjar styra innehållet i screeningprogrammet i detalj. Om vi börjar rucka på den här ordningen så kan det bli rörigt. Vi riskerar att snabbt få en situation där gränser, prioriteringar samt vårdinnehåll, flyttas efter politiskt tryck. Jag tror inte att någon av oss skulle bli särskilt glad av en sådan ordning.

Det är viktigt att vi håller fast vid den ordning som finns för hur saker bedöms. Detta gäller även screeningsprogram för bröstcancer och alla former av screeningprogram och vård. Det kan finnas medicinsk kompetens här i församlingen, men det är avgörande att bedömningarna görs korrekt. Den ordnade processen, som jag gärna vill lyfta fram, handlar just om att vi ska få en rättvis vård som vilar på evidens och som jag tror att ni i lagtinget också är angelägna om.

Vår linje är att detta kommer att hanteras vidare, men det behöver ske i rätt ordning. Jag ser fram emot slutresultatet efter utskottets behandling. Jag har redan kallats till ett sådant hörande och ser fram emot det. Tack, talman!

Talman!

Jag hör en viss positivitet i det ministern säger, men samtidigt finns det en del skepticism.

Jag tänker då på det nationella screeningprogrammet som finns i Sverige, vilket är en föregångare som har funnits länge. Det finns mycket forskning kring gruppen 40–49 år.

Är det verkligen nödvändigt att vi måste titta på hur man gör i Finland? Kan vi inte även se på vår granne västerut och ta efter deras metoder?

Det var meningen att åldern skulle sänkas till 40, men från ÅHS:s sida har man sagt att man inte har de personella resurserna för att genomföra detta, även om man har uttryckt en vilja att göra det sen. Tyvärr har det inte blivit så. Jag hoppas att ministern kan säga att det kommer.

Tack, talman!

Vi har avvikit förut, och vi kan avvika igen. Det är fullt möjligt. ÅHS har åtagit oss att titta på 40-45 som ett första steg, och det är ett arbete som pågår. Jag är säker på att ÅHS också kommer att redogöra för statusen på det arbetet i samband med de höranden som kommer att hållas här i utskottet.

Det handlar om att all form av planering måste göras korrekt. Om vi trycker in nya grupper behöver det planeras noggrant, så att det inte påverkar all annan radiologi som utförs. Jag är övertygad om att ÅHS kan ge den information som behövs.

Talman!

Den stora skillnaden från när det togs ett initiativ om att sänka till 40 och höja till 74 under förra mandatperioden, är att vi nu har möjlighet att använda AI. Detta innebär att vi kan ha färre radiologer. Vad jag har hört från ledamoten Lindén, så har man redan börjat använda AI på ÅHS, vilket gör att processerna går mycket snabbare. Vi måste våga ta till oss dessa möjligheter för att kunna vidga våra perspektiv.

Jag hoppas verkligen att 40 och 45 inte kommer att bli det stora problemet, utan att vi faktiskt genomför förändringarna. Under förra mandatperioden när man försökte göra detta, så stoppades det på grund av brist på personella resurser. Om vi kunde göra det då, så borde vi kunna göra det nu.

Tack, talman!

Det är inte en omöjlighet. Absolut inte. Jag är inte alls skeptisk till det här, tvärtom. Jag tycker att det är jättebra att utskottet nu behandlar frågan.

Jag vet att det finns ett pågående arbete inom ÅHS och jag är medveten om att bedömningen där är att det är medicinskt motiverat att åtminstone börja med 40-45. Jag är också väldigt säker på att både intervall och åldrar kommer att förändras över tid. Både teknik och mediciner utvecklas ständigt.

Så jag är helt övertygad om att om tio år kommer inte intervallåldern att se ut precis som den gör idag, eftersom även cancer förändras över tid och kryper ner i vissa åldrar. Vi blir bättre på att behandla det, vilket gör att dessa program är levande på många sätt.

Nu är det dags att ta ett steg i någon riktning, men det måste ske i rätt ordning. Det arbetet pågår.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.