Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Diskussion.

Tack, talman!

Det är ett tag sedan den här åtgärdsmotionen lämnades in, och vi ska snart inleda en budgetdebatt. Men vi får ändå försöka hålla isär olika frågor.

I motionen skriver jag: Ålands offentliga ekonomi har försämrats kraftigt på kort tid. Trots goda skatteintäkter, extra uttag av PAF medel samt försäljning av skärgårdsfärjor har kassan i princip tömts. Därtill kan nämnas lån av Fastighetsverket samt tömning av den reserv som under flera år byggts upp som buffert för tredje sektorn.

Under de senaste åren har landskapsregeringen återkommande betonat vikten av ekonomisk återhållsamhet och behovet av att spara inom den offentliga driften.

Det finanspolitiska ramverket har lyfts fram som ett centralt verktyg för att säkerställa ordning och långsiktighet i landskapets ekonomi. Det bör dock konstateras att detta ramverk i praktiken enbart omfattar driftsbudgeten och inte ger någon motsvarande styrning eller transparens beträffande landskapets investeringar.

Avskrivningar hanteras dock idag på politikområdesnivå men avskrivningar dyker i regel upp långt efter att investeringsbeslut fattats, samtidigt har omfattande investeringsplaner presenterats offentligt. Via media har oppositionen kunnat ta del av uppgifter om planer på ett nytt sjukhus med en beräknad kostnad om cirka 142 miljoner euro, den så kallade Björsbykorsningen 11 miljoner samt investeringar i vägar och färjfästen i skärgården till ett värde överstigande 30 miljoner euro. Därtill finns flera andra projekt i röret. Dessa investeringar kommer att göras parallellt som landskapet kämpar med stora underskott och en fortsatt växande kostnadsmassa.

Trots detta har landskapsregeringen inte redovisat någon samlad strategi för hur dessa investeringar ska finansieras eller prioriteras. Det väcker berättigade frågor om hur regeringen avser att förena sitt budskap om sparsamhet med de mycket omfattande investeringsåtaganden som nu diskuteras.

Investeringar påverkar dessutom inte endast balansräkningen vid anskaffningstillfället utan medför även långsiktiga konsekvenser genom ökade kapitalkostnader och framtida avskrivningar, vilka i sin tur belastar kommande års driftsekonomi. Att besluta om stora investeringar utan att samtidigt tydliggöra hur både finansiering och framtida driftskonsekvenser ska hanteras innebär därför att dagens beslut riskerar att belasta morgondagens budgetutrymme.

Under de senaste åren har landskapsregeringen återkommande betonat vikten av ekonomisk återhållsamhet och behovet av att spara inom den offentliga driften. Det har dock presenterats väldigt lite resultat på inbesparingar. Det finanspolitiska ramverket har lyfts fram som ett centralt verktyg för att säkerställa ordning och långsiktighet i landskapets ekonomi. Det bör dock konstateras att ramverket i praktiken enbart omfattar driftsbudgeten och inte ger motsvarande styrning eller transparens beträffande landskapets investeringar.

Avskrivningar hanteras i dag på politikområde, men de dyker upp långt efter att investeringsbeslutet fattats. Samtidigt har omfattande investeringsplaner presenterats offentligt via media. Vi har kunnat ta del av uppgifter om planer på ett nytt sjukhus för 142 miljoner, en vision om att bygga om Björsbykorsningen för 11 miljoner och att investera över 30 miljoner i skärgårdstrafiken. Därtill finns det en hel del andra projekt i röran. Dessa investeringar ska göras parallellt med att landskapet kämpar med stora underskott och en fortsatt växande kostnadsmassa.

Trots detta har landskapsregeringen inte redovisat någon samlad strategi för hur dessa investeringar ska finansieras eller prioriteras. Det väcker berättigade frågor om hur regeringen avser att förena sitt budskap om sparsamhet med de mycket omfattande investeringsåtaganden som nu diskuteras.

För några veckor sedan hade jag en kort diskussion med tidigare finansminister Roger Höglund och frågade honom hur det kom sig att vi inte tog med investeringarna när vi arbetade med det finanspolitiska ramverket. Då svarade han att tiden helt enkelt blev för kort. Vi hann inte med allt, utan vi satte allt krut på driften och lade ett tak där.

Investeringarna påverkar dessutom inte endast balansräkningen vid anskaffningstillfället, utan medför även långsiktiga konsekvenser genom ökade kapitalkostnader och framtida avskrivningar, vilket i sin tur belastar kommande års driftsekonomi. Att besluta om stora investeringar utan att samtidigt tydliggöra hur både finansiering och framtida driftskonsekvenser ska hanteras innebär att dagens beslut riskerar att belasta morgondagens budgetutrymme.

Att tala om behovet av besparingar i driften utan att samtidigt öppet redovisa framtida investeringar, finansieringar och avskrivningskostnader, samt hur dessa ska hanteras, riskerar att ge en ofullständig och missvisande bild av landskapets ekonomiska verklighet. Ansvarsfull ekonomisk politik kräver ett helhetsperspektiv, inte endast fokus på den löpande driften.

Den som, likt jag, har suttit i den här salen i ett antal år kanske kan dra sig till minnes hur budgetarna såg ut förr i världen. Jag säger inte att det var det absolut optimala, men i början av 2000-talet var budgeten så detaljerad så att varenda liten vägsträckning som man eventuellt hade tänkt grundförbättra eller köpa fanns med. Budgeten var tjock och otroligt detaljerad. Nu känns det som om det har gått lite för långt åt andra hållet.

Med anledning av det ovanstående föreslår jag att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ge en tydligare redovisning till det samlade lagtinget av landskapsregeringens investeringsplaner, prioriteringar och framförallt finansieringsstrategier för kommande större projekt. Tack!

Tack, talman!

Jag förstår att man vill prata om en åtgärdsmotionen av det här slaget. Det är helt okej.

Men en fråga som jag har är att det med jämna mellanrum kommer propåer på nya typer av rapporteringar och allmänna debatter, vilket också tar tid från förvaltningen och regeringen att producera, för att vi sedan ska kunna diskutera dessa frågor.

Vad är det i det som ledamoten Thörnroos efterlyser som inte finns i en vanlig årsbudget? Jag, tvärtemot ledamoten, uppfattar att det finns väldigt mycket information i en årsbudget – mycket mer än vad vi någonsin klarar av att diskutera och svar på de frågorna. Vad är det ytterligare som skulle behövas?

Talman!

Jag brukar utgå från regeringsprogrammet. Vad har en regering för visioner? Vad vill man åstadkomma under de kommande fyra åren? Vilka stora investeringar planeras? Vilka planer är på gång? Och naturligtvis, budgeten. Jag har själv suttit i finans- och näringsutskottet i fyra år och vet att det finns massor av information i en budget.

Låt mig ta ett exempel, det nya sjukhuset, en skiss på 142 miljoner. Jag har inte sett det någonstans tidigare, varken i regeringsprogrammet eller i tidigare budgetar. Jag såg nu, utan att föregripa diskussionen, att man begär en investeringsfullmakt för det kommande sjukhusbygget. Det verkar ospecificerat, om jag förstår det hela rätt.

Vi hade en kassa på 80 miljoner, och nu har vi en likviditet på 10 och samtidigt finns det enorma investeringsplaner som inte redovisas.

Då måste jag ställa en fråga. Den här typen av investeringsplaner eller redovisning av framtida kostnader till följd av investeringar uppfattar jag som något som man beskriver i en budget när man startar ett projekt. Det är väl ganska rimligt, och det vet ledamoten Thörnroos också, att det finns olika grader av information beroende på vilken roll man har.

Men jag har inte varit med om en mandatperiod där man har pratat så mycket som vi har gjort under den här mandatperioden om investeringar och kommande planer.

Under den förra mandatperioden, när ledamoten Thörnroos var lantråd, gjorde man då någon ansats att komma till lagtinget med sådana långsiktiga investeringsplaner?

Talman!

Som jag nämnde i mitt inledningsanförande arbetade vi då med det finanspolitiska ramverket. De ungefär maximalt två år som vi hade på oss, eftersom pandemin tog en stor del av vår tid, krävde att vi satte fokus. Finansministern och landskapsregeringen valde att prioritera driftsutgifterna. Det fanns dock tankar och planer på att även kunna presentera något som rör långsiktiga investeringar. Tyvärr hann vi inte med den delen.

Herr talman!

Det finns en rimlig kärna i motionen. Transparens kring investeringar är alltid viktigt här i lagtinget. Men argumentationen haltar på flera avgörande punkter och riskerar att leda till en missvisande bild av hur offentlig ekonomi, och i detta fall landskapets ekonomi, faktiskt fungerar.

Det låter ansvarsfullt att efterlysa ett så kallat helhetsperspektiv på Ålands ekonomi. Problemet är att den aktuella åtgärdsmotionen i praktiken gör motsatsen. Den blandar relevanta iakttagelser med förenklade slutsatser och skapar därmed en skev bild av både investeringar och driftsekonomi.

För det första framställs investeringar som en slags belastning som står i motsats till ekonomisk återhållsamhet. Det är en rätt tveksam utgångspunkt och något missvisande. Offentliga investeringar, som ett nytt sjukhus eller infrastruktur, är inte konsumtion eller ekonomiskt lättsinne, utan syftar till att skapa värde över lång tid. Det är kärnan i vad ett samhälle gör, det vill säga samhällsinvesteringar i service, funktion och trygghet, i framtid och i tillväxt. Att reducera detta till en fråga om en belastning på driftsekonomin är att blunda för varför investeringar överhuvudtaget görs.

Motionen radar upp stora siffror, 142 miljoner här, 30 miljoner där. Det är som om summorna i sig vore ett argument. Men storleken på investeringen i euro säger egentligen ingenting om dess värde, dess nytta eller hur den minskar vårt slitage. Däremot kan det vara en fråga om kassan och kassaflödet. Dessa frågor lyser med sin frånvaro. Att jämställa investeringar med löpande driftskostnader riskerar att leda till kortsiktiga beslut där nödvändiga framtidssatsningar skjuts upp eller inga investeringar för framtiden görs överhuvudtaget.

För det andra ges avskrivningar och kapitalkostnader en oproportionerlig och dramatisk roll i argumentationen. Avskrivningar påverkar driftresultatet på sista raden i resultaträkningen, men det är bokföringsmässiga fördelningar av redan gjorda investeringar, inte nya utgifter som plötsligt uppstår. Att framställa dem som en slags framtida ekonomisk chock är missvisande. I praktiken är dessa effekter både förutsägbara och redan en del av det ekonomiska ramverket och den ekonomiska politiken.

Talman! Det tredje problemet är antydan om att det saknas styrning och transparens av investeringar, och att investeringar inte skulle omfattas av det ekonomiska ramverket. Det stämmer inte. Offentliga investeringar beslutas genom politiska processer, budgetar och fleråriga planer samt kostnadstak. Investeringar finns upptagna i alla budgetar, och i årets budget hittar man dem från sidan 190 och framåt. I bokslutet för 2025, på sidan 198, finns också alla investeringar över 1 miljon euro uppräknade med både utfall och total budget. Dessutom hittar du på sidan 235 hur investeringsfullmakter begärs och beviljas av lagtinget för fleråriga investeringar och för större kostnadsposter av engångskaraktär, som sträcker sig över flera finansår.

Just det ekonomiska ramverket för Åland är en viktig del av att säkerställa en hållbar och transparent finanspolitik, som kan möta våra framtida ekonomiska utmaningar. Att motionsställaren eventuellt inte är nöjd med hur investeringar planeras eller prioriteras är en sak. Att antyda att det inte existerar är en helt annan sak.

Talman! Problematiskt i denna åtgärdsmotion är ändå den underliggande logiken, att ekonomiskt ansvar i första hand handlar om att hålla igen, och att det säkraste sättet att värna ekonomin är att undvika stora beslut helt och hållet. Det är också värt att påpeka att motionen riskerar att skapa en falsk motsättning: antingen satsar man på investeringar eller så tar man ansvar för ekonomin. I verkligheten är det ofta precis tvärtom. Att inte investera i exempelvis vård eller infrastruktur kan leda till högre kostnader längre fram, både ekonomiskt och samhälleligt.

Ett befintligt sjukhus blir inte billigare, och ett kommande sjukhus som inte byggs blir inte gratis. Det blir istället äldre eller obyggt, dyrare i drift och sämre anpassat till framtidens vårdbehov. Vägar och färjfästen som inte underhålls blir inte billigare; de förfaller. Att inte investera är förstås också i sig ett beslut, ofta ett dyrt sådant.

Självklart ska stora projekt granskas, prioriteras och finansieras ansvarsfullt. Men det kräver mer än att rada upp stora siffror och antyda ekonomisk obalans. Det kräver en analys av nyttan, tidsdimensionen och vad alternativet faktiskt är.

Talman! Ett verkligt ekonomiskt helhetsperspektiv måste väga in både kostnader och värden över tid, inte bara hur investeringar belastar framtida budgetar, utan också vad det kostar att låta bli. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Det är kanske inte min uppgift att förklara den här åtgärdsmotionen, men jag tar mig friheten att säga några ord och ber om förståelse från regeringshåll och från ledamoten Asumaa.

Det är de facto så att den tidigare regeringen lämnade ungefär 80 miljoner i kassan, som nu snart är tom på grund av att allt verkar lika viktigt i er värld. Det är lite svårt att prioritera.

Man kan också konstatera att regeringsprogrammet idag ser ut på så sätt att ni ska beställa åtta nya elhybrider och några skärgårdsfärjor som går på lina. Allt detta ska betalas av finska staten genom extra anslag.

Därför bör man ha en viss förståelse för att man vill lyfta fram att det behövs lite ordning och reda samt perspektiv.

Tack till kollegan Höglund för platsbytet i gruppanförandeordningen.

Jag tänkte gå rakt på sak i mitt gruppanförande och gå rakt på åtgärdsuppmaningen som lyder: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att ge en tydligare redovisning till det samlade lagtinget av landskapsregeringens investeringsplaner och prioriteringar, framförallt finansieringsstrategier för kommande större projekt."

Detta är i princip ett bra förslag. Vi vet att infrastrukturinvesteringarna årligen kommer att uppgå till cirka 20 miljoner euro under de kommande åren. Vi känner till behoven av ett nytt sjukhus som har diskuterats. För några dagar sedan kunde vi läsa om Degeröbron på Föglö, som ska byggas om för 8,3 miljoner euro.

I och med rambudgeten kan man möjligen säga att vi har en treårs överblick på driftskostnaderna, men den överblicken saknas på investeringssidan. Likaså kan investeringskostnader, som bekant, både öka och minska driftskostnaderna i landskapet.

Kort sagt, vi understöder åtgärdsuppmaningen. Vi anser att det är på sin plats med en tydligare överblick över de kommande årens investeringsmål. Formen för denna överblick är fri. Det viktigaste är att den ges till en lite bredare krets än bara till medlemmarna i finans- och näringsutskottet. Tack för ordet!

Tack, herr talman!

Lagting, åhörare! Det här är egentligen intressant. Motionen handlar om likviditet och framtida likviditet. Jag ser det som en välkommen diskussion om hur vi kan utveckla det finanspolitiska ramverket. Som vi hörde tidigare handlar frågan ursprungligen om driftsekonomin.

Vi vet alla att investeringar syns i form av avskrivningar och påverkar kostnadstak och resultat. Hur ska vi man på investeringar? Vi måste vara noga med att förstå att ett sjukhus kostar 142 miljoner, vi ska inte påstå att det ska kosta 78 miljoner att spara på verksamheten. Det handlar inte om det, som jag tolkar det, utan om att kunna planera ekonomin och hantera pengarna. Vi har ett arbete att göra med investeringar.

Så småningom bör vi också ha en översyn och utvärdering av det finanspolitiska ramverket. Det är en bra idé att lyfta in hur vi kan förbättra och ändra det som inte blev så bra. Det är klart att det är ett nytt system, och vi märker nu att det finns både fördelar och nackdelar med det. Det är ett levande dokument, och så ska det vara.

Vi ska inte diskutera vårbudget i detalj, men när jag tittar i den ser jag att det står att investeringar i många fall är samhällsekonomiskt motiverade. "Även om investeringar i många fall är samhällsekonomiskt motiverade, innebär de en belastning på likviditeten och ställer krav på prioritering och långsiktig planering." Det här är något som är väldigt välformulerat och som, tycker jag, också passar bra in i den här motionen.

När vi diskuterar framtida investeringar så finns det en investeringsplan, även om den är ganska grov. Det finns fullmakter, som också är hyfsat grova.

Den långsiktiga planeringen, som exempelvis sjukhus och kommande vägbyggen, är något vi ibland läser om. När kommer de, och hur ska de finansieras? Det är mycket en finansieringsfråga. Vi vet också hur ekonomin ser ut.

Det blir en intressant fråga om vi tänker oss att vi har en investering på 150 miljoner. Om vi inte har de likvida medlen, hur hanterar vi det? Är det lån? Vad innebär det? Ett lån på 150 miljoner kan medföra räntekostnader på några miljoner, kanske fyra till fem miljoner, och dessa kostnader ska hanteras i kommande budgetar.

Då är den spännande frågan: Varifrån ska de pengarna tas om inte ekonomin förbättras avsevärt under perioden?

Motionen är bra. Den väcker till eftertanke och behöver diskuteras. Det här är en fortsättning på det finanspolitiska ramverket. Det här är steg två eller tre. Tack, mina vänner!

Tack, talman!

Ldamoten Roger Höglund, här var det lite annat ljud i skällan, och det var riktigt trevligt att höra. Ledamoten Höglund var faktiskt den finansminister som satt vid rodret när vi lämnade 80 miljoner i kassan till det nya laget, som nu har tagit över och påbörjat avverkningen av det kapitalet.

Det låter också bra att Centerpartiet ser positivt på den här åtgärdsmotionen, vilken förtjänar att behandlas på ett mer positivt och respektfullt sätt. Tack Höglund!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.