Föredras

  • En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Annette Holmberg-Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten Pernilla Söderlund.


  • Tack, talman! Eftersom Åland har en osmickrande förstaplacering i landet vad gäller antalet aborter vill jag, med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställa till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Ser landskapsregeringen behov av ytterligare åtgärder för att minska antalet oönskade graviditeter?


  • Tack, talman! Tack för frågan ledamot Söderlund. Jag vill först säga att det finns en del antaganden och spekulationer i frågeställningen om vad som är orsakerna. En av dessa är att det skulle bero på hälsovårdarbristen men i så fall borde det vara ett nytt fenomen med att Åland sticker ut med flest aborter procentuellt sätt i Finland och det är det inte.

    Abortlagstiftningen i olika länder skiljer sig en hel del från varandra och är överlag rätt gamla. I de flesta länderna har de förstås moderniserat lagstiftningen men det enda landet som har en lag tagen på 2000-talet är Island som fick en ny lag 2019.
    Den nuvarande abortlagstiftningen i Finland är från 1970, i Danmark från 1973, i Sverige och i Norge från 1978 och Färöarna från 1956. Om man jämför de olika ländernas lagstiftning så skiljer de sig på en rad punkter.

    Finland har en mycket strängare abortlagstiftning än i vårt andra grannland Sverige. Faktiskt så skriver Amnesty International detta på sin hemsida: "I Finland ses aborträtten ofta som en självklarhet, men i själva verket hör Finlands abortlagstiftning till de striktaste i Europa. Kvinnans egen vilja räcker inte som grund för att avbryta en graviditet, utan tillstånd måste anhållas av två olika läkare. I praktiken har lagen till viss del tolkats liberalt och majoriteten av aborterna i Finland görs av sociala skäl. Den nuvarande lagstiftningen är problematisk med tanke på kvinnors självbestämmanderätt. Kravet på två olika läkarutlåtanden, varav den ena från specialsjukvården, drar ut på processen i onödan. Amnesty stöder Kvinnosaksförbundet Unionens kampanj EgenVilja2020, som kräver en reform av Finlands abortlagstiftning. Hösten 2020 samlade medborgarinitiativet över 50 000 underteckningar under en månad."

    I Finland behöver du alltså en eller två läkares tillåtelse för att få göra en abort upp till 12 veckor och efter det även ett beslut från Valvira om du är mellan vecka 12-20. För att då jämföra med Sverige som har fri abort fram till och med vecka 18. Där har du alltså själv rätt att bestämma om du vill göra en abort. Efter vecka 18 behövs tillstånd av rättsliga rådet vid Socialstyrelsen för att få göra abort. Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till abort om fostret kan överleva utanför den gravidas kropp. Därför räknas 21 hela veckor och sex dagar in i graviditeten som sista dagen för abort.

    Vi har alltid legat högre än Finland i abortstatistiken. Till viss del kan man anta att detta beror på olika kulturella inställningar till abort. Där Åland skulle ligga närmare Sverige i synen på abort där som sagt svenskarna har alltid haft en liberalare inställning till abort. Det som är intressant i detta är att man egentligen aldrig undersökt varför vi ligger högt? Vilka är de åländska orsakerna utan att jämföra oss med varken Finland eller Sverige? Vi är annorlunda och det är mer komplext än att bara jämföra rakt av. Vi från landskapsregeringen tycker dock att de initiativ som lyfts för att minska antalet aborter är relevanta.

    Talman! Över 90 % av antalet aborter som utförs i Finland görs på grund av sociala skäl. Vad beror det på att kvinnor som fött ett eller flera barn är de som gör fler aborter? För det är just den gruppen som antalet aborter är högre. Tonårsaborter har nämligen minskat i alla nordiska länder under de senaste åren så även på Åland. Är det så att man gör en abort för att du inte hittar rätt preventivmedel? Varför gör man inte det? Beror det på att de är för dyra? Eller att preventivmedelsmottagningen inte har ett tillräckligt mandat? Till sist, varför faller hela detta ansvar på oss kvinnor? Jag blir så trött på att denna fråga är en fråga som generellt innebär att vi kvinnor ska pumpa i oss mera hormoner på kort sikt eller på långsikt. Var är männens ansvar i den här frågan? Varför diskuterar vi inte mera mannens roll och deras möjlighet att se till att aborter inte behövs? Varför pratar vi inte om manlig sterilisering eller manliga preventivmedel år 2022? Jag blir så upprörd!

    På hur många efterkontroller efter en abort eller förlossning lyfts möjligheten till att sterilisera mannen? Det är ett enkelt ingrepp som går att återställa. Vi pratar om att vi ska ett jämställt samhälle då anser jag att det är dags att männen visar att detta inte är ett problem bara för oss kvinnor. Vi kvinnor börjar äta hormoner i 15-20-årsåldern och många får fortsätta nästan hela livet då vi sedan i övergångsåldern måste börja om eller kontinuerligt fortsätta till kanske 60-årsåldern.

    Jag vill även lyfta frågan ur ett hållbarhetsperspektiv. Idag innehåller många avloppsvatten från kommunala reningsverk östrogen, både naturligt och syntetiskt från preventivmedel. Östrogenet påverkar fisk nära reningsverken, bland annat så att hanfiskar blir feminiserade. Mängden östrogen i en enda förbrukad s.k. p-ring är tillräcklig för att påverka fisk även om det späds ut i 24 miljoner liter vatten. Att inte spola ned överblivna läkemedel kan tyckas vara en självklarhet, men vad kan vi göra åt alla läkemedelsrester som kommer ut med urinen?

    Till sist talman. Vi vill så klart från landskapsregeringens sida få ner antalet aborter. Jag vet att frågan med jämna mellanrum lyfts i ÅHS och diskuteras i ÅHS-styrelse när det gäller insatser för att få ner siffrorna, där man bland annat just lyfter subventionerade läkemedel. Vi får vänta och se vilka prioriteringar som görs från detta håll i kommande budgetar. Det är tydligt visat att ökat fokus på frågan i form av förbättrad sexualrådgivning och subventionerade preventivmedel medför minskade aborter i Finland.

    Jag vill dock i detta sammanhang också lyfta vikten av att kunna få göra en abort, något som vi tagit för givet efter våra föregångares kamp. Sverige fick sin första abortlagstiftning 1938, Finland 1950. Abort sågs som en desperat åtgärd som kvinnor sökte när alla andra alternativ var uttömda. Samhället utgick ifrån att alla kvinnor egentligen ville bli mödrar om de bara hade alla socioekonomiska möjligheter och förutsättningar. Därför antogs under samma tid en hel del politiska reformer för att stärka kvinnors och mödrars roll i samhället, som bland annat förbättrad mödrahälsovård och vissa bostadsreformer.

    Så den aborträtt vi idag har är inget som vi bara ska tro är trygg. Vi behöver alla stå uppför kvinnornas rätt till att själva välja och bestämma över sin kropp. Vi ser hur starka krafter även i västvärlden vill begränsa den. Låt oss aldrig ta bort den möjligheten för våra familjer och då framförallt kvinnans rätt till sin egen kropp. Tack, talman!


  • Ledamot Pernilla Söderlund (Lib) Tilläggsfråga | 16:08

    Tack, talman! Jag är den första som är med och diskuterar mannens roll i den här frågan. Jag tycker att det var jättebra att den frågan lyftes, den är viktig.

    Likadant med ett läkemedelsrester i vattnet. Den frågan lyfter jag när jag har den andra hatten på mig, om läkemedelsrening i Lotsbroverket. För det är ju så att mörtar behöver inte p-piller.

    Men det är ju inte egentligen abortlagstiftningen som är på tapeten just nu. Den lagstiftningen håller på att revideras vet jag. I fastlandet är det på gång och den blir ju automatiskt gällande här sedan då.

    Om vi hoppar igen till mannens roll så är ju sterilisering kanske det mest miljövänliga alternativet, det utförs i den offentliga sjukvården men till självkostnadspris, vilket betyder att en sterilisering kostar nästan 900 euro för en kvinna och 430 för en man. Olika priser för män och kvinnor. Är det ens tillåtet att ha det så? Det är ju jättebra att män steriliserar sig och tar det ansvaret. Men tyvärr är det ju så att kvinnliga steriliseringar är mycket vanligare för att ansvaret för prevention, som så mycket annat, faller på kvinnorna. Så det är bra att den frågan också lyfts.

    Men de finska kommuner som erbjuder subventionerade preventivmedel ser betydande kostnadsinbesparingar. Men det här är ju ingen klientgrupp som står på barrikaderna och kräver detta. Det här är ju inte ens den enda åtgärden som behövs, men det skulle kunna vara ett steg. Om jag lite tolkar ministern rätt så kan det hända att detta är med i budgetdiskussionerna för nästa år. Vi kanske kan vänta oss att det kommer in.

    Vad gäller hälsovårdarbristen så hade Åland en topp i antalet aborter förra året. Då var preventivmedelsrådgivningen stängd i många månader och klienterna hänvisades till privata eller till hälsocentralen, vilket man uppfattar som en orsak till den toppen. Hälsovårdarbristen är ju inte det enda, precis som ministern var inne på, men det är en viktig del. Jag tror att vi jättebra kunde ha en hälsovårdarutbildning på Åland.


  • Tack, talman! Det låter bra att ledamoten i sin andra roll diskuterar just östrogen gör i avloppsvattnet. När jag läste på lite grann så andas fiskar östrogenet eftersom de andas vattnet. Det betyder att koncentrationen blir tusenfalt i fiskarna på grund av det. Så vi behöver ju titta på alla alternativ.

    Absolut, när det gäller sterilisering så får man ha olika priser på en kvinna och man. De facto så är ju taxan upplagd på det sättet att beroende på hur stort ingreppet är så tar man betalt för det. Det är ett stort ingrepp att göra det på en kvinna. Det är ganska enkelt på en man. Jag tycker att den här diskussionen inte finns och därför vill jag lyfta den nu. Varför pratar vi inte om sterilisering av mannen? Varför är det alltid kvinnan som ska ta ansvaret? Det finns ju nu, som tur är, en hel del projekt och tester på p-piller för män. Det pratas om olika varianter. Det kanske börjar hända någonting. Men det är konstigt att det inte redan i dag finns ett p-piller för män.

    När det gäller hälsovårdarna så när jag har tittat på siffror så har Åland alltid legat över resten av Finland. Redan när jag tittade på 2007 och framåt så har vi legat över. Att det här skulle vara ett nytt fenomen tror jag inte.

    Men jag är helt överens med ledamoten om att ökningen på Åland säkerligen berodde på att preventivmedelsmottagningen var stängd i fjol. Det är säkert en konsekvens av det. För er som inte vet så i dagsläget erbjuder ÅHS subventionerade preventivmedel pillerform till kvinnor under 25 år och för dem är också preventivmedelsrådgivningen kostnadsfri. Tack!


  • Ledamot Pernilla Söderlund (Lib) Tilläggsfråga | 16:13

    Tack, talman! Jag funderar lite. Preventivmedel är gratis i nio månader för kvinnor under 25, inte liksom hela tiden heller, utan man får testa på om man behöver. Vi pratar om preventivmedel och då tycker jag att preventivmedelsmottagningen riktar sig väldigt mycket till kvinnor eftersom man lite förutsätter att det är kvinnors ansvar. Jag har skrivit någon motion någon gång om att det här också borde rikta sig till killar och män. Jag tror inte att någon kille som bokar tid eller vill komma blir motad, men man borde mera tydligt gå ut med att det här är bådas ansvar och bjuda in mer aktivt.

    Åland har alltid legat över i abortstatistiken, precis som ministern sade. Då är ju frågan tycker jag; varför har ingen gjort något förut? Men jag är glad att jag får stå här och prata om vikten av förebyggande åtgärder ännu en gång. Det är ju så att flera åtgärder än just det här behöver sättas in eftersom kvinnors psykiska ohälsa ökar. Ett strategiskt arbete för att minska antalet oönskade graviditeter skulle öka den sexuella och reproduktiva hälsan och antagligen ge många fler positiva effekter. För det finns ju alltid en risk för fysiska problem efter en abort, infertilitet till exempel men också sociala konsekvenser förstås.

    Jag tycker att det här skulle kunna vara ett hälsopolitiskt mål. Jag hoppas att åtgärder vidtas. Jag hoppas att det kommer in pengar i budgeten för detta.

    Jag lyfter frågan för att öka kännedomen om det här problemet, visa på att de här problemen finns och att vi har en förstaplacering som inte är så smickrande. Tack!


  • Tack, talman! När man tittar på hur man har subventionerat preventivmedel i våra närregioner så är det ju inte heller helt enhetligt i Finland. Vanda lyfts ofta upp som ett gott exempel där man erbjuder alla kvinnor det första långvariga preventivmedlet gratis, det är alltså hormonspiral, kopparspiral eller p-stav. I Esbo så har man en annan variant. I Sverige är det gratis för kvinnor upp till 21 år att hämta ut receptbelagda preventivmedel inom läkemedelsförmåner på apoteken och kvinnor upp till 26 år får subventionerade preventivmedel. I Sverige har man inte heller det är på samma sätt.

    Jag tror att vi har en ganska stor samsyn. Jag är jätteglad att vi har kunnat ha den här diskussionen idag, att vi har lyft upp den här den här frågan och diskuterat saker som man inte diskuterar så mycket annars. Tack!


  • Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.