Första behandling

Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet.

Tack, herr talman! Det blev lite snabbt på här nu, det går inte riktigt till som det brukar gå när man anmäler om ändringsförslag. Jag ska göra mitt bästa ändå och presenterade det här ändringsförslaget, jag hann inte i mitt föregående anförande.

Det är förslaget som vi har lagt så innebär i praktiken att man återgår till hur det var innan inkomstgränsen om 15 000 euro infördes. Man kan säga att det här förslaget som vi nu presenterar i form av ett ändringsförslag så har gällt betydligt mycket längre än lagens nuvarande lydelse där det finns en inkomstgräns på 15 000 euro.

Varför presenterar vi då en inkomstgräns, att man ska ta bort den här gränsen på 15 000 euro? Det är ju helt självklart så att samhället går framåt. 15 000 euro är en väldigt liten årsinkomst idag. Vi pratade här tidigare om att en genomsnittspension för en kvinna är 1 500 euro i månaden, vilket innebär att man har en årsinkomst på 18 000 euro i året. Det innebär att en människa som lyfter en pension på 18 000 euro i året endast har rätt att göra halva avdraget i dess nuvarande format.

Inkomstgränsen infördes ju för att man tyckte att det skulle finnas någon slags orättvisa. Människor som har mycket pengar har nog råd att betala sin egen sjukvård. Men det finns väl ingen som tänker att de som har inkomster om 1 500 euro i månaden tjänar mycket pengar?

Det här avdraget behöver moderniseras och det här är ett förslag för hur man kan göra det.

Vi har reda hört här idag och i föregående plenum om de finska åtgärderna som genomförs på finska sidan. Idag har vi pratat om momshöjningen på läkemedel. I och med att majoriteten av befolkningen som lyfter sjukdomskostnadsavdraget nog tjänar mer än 15 000 euro, så kommer de att drabbas av det. Därför är det här en kompensation för de åtgärder som genomförs på finska sidan. Det gör helt enkelt att man har rätt att göra större skatteavdrag på sjukdomskostnader här på Åland och det kompenserar de högre avgifterna och skatterna som den finska regeringen nu föreslår.

Vidare så är det självstyrelsepolitiskt viktigt att vi agerar när finska staten agerar på ett sätt som vi inte uppskattar här på Åland. Jag tror i alla fall att majoriteten inte uppskattar de åtgärder där man till exempel höjer momsen på läkemedel från 10 till 14 %. Ur ett självstyrelseperspektiv så kan vi parera de här åtgärderna genom att helt enkelt ta bort den här inkomstgränsen.

Avslutningsvis, herr talman, så avser jag att ta det här ändringsförslaget till omröstning. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Det är alltid viktigt att saker och ting går följd i färg. Med tanke på den kritik som har framkommit under den långa debatten om sjukdomskostnadsavdraget om att konsekvensanalyser saknas, även ekonomiska sådana, så undrar jag om ledamot Wikström har en ekonomisk konsekvensanalys kring detta förslag?

Tack, herr talman! Tiden är bråd. Eftersom majoriteten har agerat som de har gjort, satt in extra plenum här direkt efter föregående plenum, så finns inte alla detaljer på plats här nu idag. I normalfallet så hade man ju haft på sig fram till på måndag att sammanställa ett anförande. Det är ju så som det brukar gå till. Men nu har man valt att sätta in ett extra plenum vilket gör att jag inte kan svara på alla frågor som ledamoten har.

Förslaget baserar sig på, precis som det föregående förslaget, att slopa det här inkomstavdraget på 2022 års siffror.

Helst av allt vill vi att man ska ta tillbaka lagförslaget om sjukdomskostnadsavdraget. Som ett alternativ till det, för det kommer att drabba ålänningarna väldigt, väldigt hårt, så har vi presenterat det här ändringsförslaget.

Tack, talman! Om jag förstod ledamot Wikström rätt så finns det alltså ingen ekonomisk konsekvensanalys gjord kring det här. Då ska vi veta att alltid när man går in och rör i sociala avdrag och bidrag så får det följdverkningar. Det blir lite märkligt nu att i sista stund, i princip under en lunchpaus, skruva ihop ett förslag som inte har den ringaste analys över följdverkningarna. Det förefaller vara ett sätt att bedriva politik som kanske inte är fullt seriöst i mina ögon.

Tack, herr talman! Som jag redan har sagt så såsom det här ärendet hanteras nu är inte kutym. Majoriteten har beslutat att sätta in ett extra plenum som skulle ha satts in på måndagen.

Vi har gjort uträkningar på det här. Men att sammanställa ett anförande nu på 15 minuter eller en halvtimme när majoriteten har beslutat att nästa plenum ska bli, så det har jag inte gjort. Nej, det har jag inte hunnit med, det stämmer. Det finns uträkningar, inte lika detaljerade som man kan ta fram om man till exempel föreslår att slopa ett avdrag och man har reda på det i sju månader i förväg, som majoriteten har haft när det gäller slopandet av sjukdomskostnadsavdraget.

Jag behöver bara förtydliga en sak som jag inte vet om en ledamot Wikström inte har förstått eller om han inte har det klart för sig. Det exemplet som togs upp här om en inkomst om 1 500 euro per månad och man hamnar på 18 000. Men från den summan så dras det ju ett antal naturliga avdrag; grundavdrag och pensionsavdrag. Man kommer då med stor sannolikhet att hamna under 15 000, vilket betyder att man kanske inte betalar så mycket i kommunalskatt sist och slutligen.

Det är en skillnad på beskattningsbar inkomst och nettoförvärvsinkomsten som är den gränsen som vi har idag i den åländska beskattningen. Jag tänkte att jag behövde förtydliga detta. De här gränsnivåerna är svåra att säga någonting om.

Tack, herr talman! Vad roligt att ledamoten lyfte upp det. Skattefrågor är väldigt intressant tycker jag. Jag är engagerad i dem. Då vet jag också om att grundavdraget, vilket är det största avdraget som berättigas när man pratar om människor som tjänar 18 000 i året, så görs allra sist, dvs. efter sjukdomskostnadsavdraget. Jag vet inte riktigt, ledamoten får nog lite mera förtydliga vad han avser med det.

Ja, ska vi tjafsa om i vilken ordning avdragen görs, för i slutändan så spelar det ju ingen roll. Det är ju samma sak, gör du också hushållsavdrag så kommer det i viss ordning och gör du ett avdrag för resekostnader eller sådana saker så kommer det i viss ordning. Det som är det intressanta är när alla avdrag är gjorda, var hamnar du då? Det är ju den skatten du sen sist och slutligen betalar. Har du betalat för mycket så får du tillbaka. I vilken ordning och vilket avdrag som görs sist, alltså det är efter alla avdrag som är det intressanta. Det tycker jag att vi måste hålla i minnet och det har vi försökt säga nu i sex dagar eller hur länge vi har hållit på.

Tack, herr talman! Man får göra det här avdraget, man får några hundra euro till, om man tjänar 18 000, med det här förslaget. Vi får också göra grundavdraget förstås.

Skattefrågorna är väldigt intressanta. Jag var under förra mandatperioden väldigt engagerad och involverad i just grundavdragets halvering, regressivitetens halvering, vilket gör att de här åländska avdragen ligger mig varmt om hjärtat. Det här är inte ett problem. Det skulle leda till att människor som har 18 000 i pension varje år får mer pengar i fickan. Jag skulle rekommendera ledamoten att bekanta sig närmare med de åländska avdragen, hur de fungerar och uträkningarna.

Det finns också i utskottets betänkande felaktigheter som jag redan har betonat. Ledamoten är ju medlem i finans- och näringsutskottet och jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför det är fel där.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Vi börjar nu närma oss slutet på den första behandlingen av detta lagförslag och snart är vi inne på detaljbehandlingen. Jag vill ändå säga några ord.

Vi närmar oss den punkten där det blir definitivt att majoriteten i det här lagtinget, och den majoritet som ligger bakom den sittande regeringen, bestämmer att man i praktiken ska ta drygt 1 miljon från den åländska befolkningen. Det tycker man, samtidigt som man tidigare har varit noga med att man vill ha högre löner själva och man har inte vidtagit ett enda sparförslag på den egna verksamheten så här långt i varje fall. Det är den situationen som vi befinner oss i.

Det här är en majoritet som från början har valt att utesluta oppositionen i princip från alla de normala sammanhang som oppositionen normalt har deltagit i när det gäller att driva detta samhälle.

Samma var det med det här lagförslaget. I praktiken hade man bestämt sig säkert i februari eftersom man meddelade till skattemyndigheterna i mars. Man hade bestämt att det här ska bort. Men man valde att börja prata med oppositionen egentligen först i augusti då ärendet kom till lagtinget.

Vi har använt alla de instrument som finns främst i lagtingets arbetsordning och indirekt i lagtingsordningen, men främst i lagtingets arbetsordning. Vi har använt alla de instrument som finns för att försöka belysa vad det är som händer och att folk ute i stugorna ska förstå. Vad är det som deras politiker gör mot dem?

Vi har använt bordläggningsinstrumentet. Jag tror att kunskapsnivån om bordläggningsinstrument har ökat bland lagtingsledamöterna och det är en sak som vi ska komma ihåg i framtiden.

Vi ska komma ihåg att lagstiftningsprocessen, processen att stifta en lag, det är inte hundra meter, det är inte en sprintgren, det är maraton och jag skulle snarare nästan säga ett ultramaraton. Det är det som är utgångspunkten. Vi ska inte göra förhastade saker när vi bestämmer att lagar ska ändras.

Vi har fått utstå viss kritik. Vi har fått vissa moralpredikningar för att man inte ska använda de här reglerna för att försöka få folk till eftertanke och att vi inte ska använda oss av bordläggningsinstrumentet. För vad gör majoriteten då? När vi begär att något ska bordläggas till följd av ett ändringsförslag här idag så får vi höra att då hålls nästa plenum en halvtimme efter det plenumet som pågick när vi gjorde det här ändringsförslaget. Det är ju helt uppenbart, vi hade ju ett plenum inplanerat på måndag och det var till dess detta skulle bordläggas. Man bordlägger till det kommande plenumet och det är ju huvudregeln.

Men här tar majoriteten sig rätten, den som finns och det är i varje fall inte förbjudet, varken i lagtingsordningen eller främst i arbetsordningen, att kalla till plenum. Vi befinner oss i den situation vi har, men inte är det ju det här som är syftet.

Vi har väldigt generösa bordläggningsregler i lagtingets arbetsordning. Varför har vi det? Vi har mer generösa bordläggningsregler i lagtingets arbetsordning än vad till exempel riksdagen har i sina regler. Varför har vi det? Jo, för det ska vara någon form av syfte med de här bordläggningarna. Syftet är ju att man ska kunna stoppa upp den här snöbollen som rullar och som blir större och större. Ska vi kunna stanna några gånger och fråga: Vill ni verkligen att den här snöbollen ska rulla vidare på det här sättet?

Vi kan konstatera att majoriteten fortsätter att använda sina rättigheter på ett sätt som man nog kan ifrågasätta. Inte är det detta som är syftet med de regler vi har om bordläggning, att man ska bordlägga ett ärende till ett plenum en halvtimme senare. Sen så har majoriteten mage att säga åt oppositionen: "jaha, så ni har inte räknat ut exakt vad det här förslaget kostar." Och sedan har regeringen själv efter sju månader överhuvudtaget inte vettiga kalkyler på vad det kostar och vad som händer när man genomdriver det som nu genomdrivs till vilket pris som helst.

När man sitter i majoritet så är det lite extra viktigt också att man gör rätt. När allting görs från samhällets sida så är det extra viktigt att det görs rätt. Jag brukar skämtsamt säga att om privata personer, små företag eller någon nån gång missar regler eller gör fel i förhållande till reglerna, så må det ju vara hänt. Men vi ska föregå med gott exempel.

De lagtingsledamöter som inte är här idag, sex stycken, varav jag skulle säga att 50 % hör till oppositionen, alltså en proportionellt enorm del, och de har ingen aning om att det här plenumet pågår. Är det så som vi ska använda rätten att utlysa plenum? Man må ha den här rätten, men är det så den ska användas?

Med de här orden så avslutar jag. Tack, talman!

Tack, talman! Tack vicetalman Måtar. Det blir lite märkligt i min värld. Har Obunden Samling uträkningar kring det här ändringsförslaget eller har man inte uträkningar? Man har ändå lämnat in ett ändringsförslag och då torde det väl finnas uträkningar. Varför är det så svårt att ge dem?
Det här förslaget har väl ändå inte ploppat upp idag? Vi har ändå hållit på ganska länge kring sjukdomskostnadsavdraget. Jag antar väl att detta är någonting som Obundna har haft med sig i sin verktygsbox under hela den tiden i alla fall. Tid har väl ändå funnits att föra fram det. Varför så här sent och varför har man inte uträkningarna framme?

Tack, talman! Här har vi finans- och näringsutskottets ordförande Holmberg som täcks komma med den här typen av påståenden och anklagelser i en situation där han har gjort antagligen historiens snabbaste behandling av en av de största skatteändringarna i Ålands moderna historia. Han täcks säga att vi inte har räknat ut det när ni ger oss en halv timme på att förbereda den här debatten. Det är snudd på att det blir magstarkt.

Tack, talman! Vicetalman Måtar är skicklig med ord.

Men fortfarande, finns det uträkningar kring det här? Eller är detta någonting som Obunden Samling har kommit på här för någon timme sedan? Vi har hållit på länge med den här behandlingen. Det lyftes ingenting i utskottsbehandlingen kring det här, inte överhuvudtaget och i utskottet har ju Obundna en ledamot. Jag blir lite förvånad. Det tyder på att det här kommer i sista minuten nu som något sorts åtgärdsförslag. Men finns det uträkningar? Det har talats om det här från talarstolen från Obunden Samling och samtidigt har de talat om att de inte har hunnit ta fram uträkningar. Sätter man fram ett åtgärdsförslag utan uträkningar eller vill man inte berätta vad uträkningarna går ut på? För det är ganska väsentligt när man ska ta ställning till det här åtgärdsförslaget.

Vi har uträkningar på det här. Det är väldigt enkelt att räkna kostnaden för det här avdraget. Det är nämligen så att ledamoten Holmberg skulle känna historien så skulle han veta att den här paragrafen, i den här formuleringen som vi föreslår, så har varit i kraft ända fram till beskattningen för 2014.

Det är mycket enkelt. Vi har de siffrorna. Vi tar fram dem för 2014, vi gör en indexjustering och beaktar lite befolkningstillväxt så har vi dem.

Det här hade vi tänkt lägga fram på måndag, men tyvärr går det inte eftersom vi får en halvtimme på oss till nästa plenum när majoriteten använder sin makt, så som ni gör i precis alla sammanhang under den här mandatperioden.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland paragraf för paragraf.

Föreläggs § 17. Godkänt.
Föreläggs § 18. Begärs ordet?

Talman! Jag ber att få understöda ledamoten Wikströms begäran om omröstning.

Lagtingsledamoten Christian Wikström, understödd av vicetalman Marcus Måtar, har föreslagit att 18 § godkänns i den lydelse den har i utdelat ändringsförslag. Omröstning kommer därför att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att de som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; de som omfattar lagtingsledamoten Christian Wikströms ändringsförslag, röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd!

Omröstning. Talmannen röstar ja.
Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
17 ja röster,
5 nej röster,
2 avstod.

Lagtinget har alltså godkänt lagtexten enligt utskottets betänkande.

Föreläggs § 23. Godkänt.

Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.