Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! God morgon på er alla! Landskapsregeringen har alltså valt att komplettera sitt ursprungliga yttrande i denna konvention, kallad FAL-konventionen, om internationell sjöfart.

Det är lätt att vara efterklok. Men vi får väl säga att vi var lite inställda på semester när vi behandlade det här i plenum. Naturligtvis borde även jag och mina kollegor ha reagerat när det stod i förslaget, i det slutliga beslutet att lagtinget inte hade haft möjlighet att godkänna denna konvention från 1967. Hur är det möjligt kan man fråga sig? Jo, svaret är att vi öppnar lite Pandoras ask när vi ger oss in på frågan om internationella konventioner och den stora mängd som aldrig har varit i synnerhet till landstinget för godkännande.

Talman! Om vi först tar upp just den aktuella konventionen. Är det som så att lagtinget, eller landstinget snarare då, inte har godkänt den här typen av grundkonvention en gång i tiden, så bör landskapsregeringen i sitt yttrande gå in på både orsakerna till det hela och också belysa sin egen syn på hur lagtinget kan förfara i den här typen av situationer.

Här kan vi konstatera att vi har en konvention som berör självstyrelseområde och därmed lagtingets behörighet. Det handlar om hälso- och sjukvård och det var samma som då också rådde 1967.

Här överlåter vi åt lagtinget att bedöma hur man hanterar det. Men vi ser inget hinder för att vi faktiskt ger bifall till såväl grundkonventionen som dess ändringar i den bilaga som nu är aktuell och som aktualiserar dagens ärende.

Vi konstaterar från landskapsregeringen att det vore konsekvent om lagtinget även i den nu aktuella frågan om denna konvention följer den praxis som har skapats när det gäller den här typen av ärenden och kan alltså på eget initiativ ge sitt bifall även till den ursprungliga konventionen, samtidigt som man lämnar bifall till ändringarna i bilagan. Men detta ska lagtinget bedöma.

Det som talar för den mer praktiska inställningen för att återsända ärenden i sin helhet till Helsingfors är ju då att det finns en deadline som löper ut 1.10. i år, då fördragsparterna borde meddela att man har bifallit denna ändring av grundkonventionens bilaga.

Det här må upplevas lite som strid om påvens skägg. Men ser vi de principiella följderna som följer av den här typen av ärenden och den stora mängd konventioner som aldrig kom till Åland under den här lite rättslösa perioden i Ålands historia, dvs. att det var Helsingfors som bedömde om och när ett ärende skulle skickas till landstinget för godkännande.

Ålandsdelegationen har för sin del under årens lopp konstaterat att det är inte förbehållet finska staten att bestämma hur självstyrelsesystemet ska eller ska inte påverkas av den typen av konventioner. Det måste ske i samspel med Åland.

Själva ärendet som sådant är ingen dramatik. Men det är en bra ögonöppnare med tanke på att vi nu står inför val. Jag tror inte att vi behöver vara så särskilt dramatiska.

Vi konstaterar att det lagting som tillträder i november så merparten kommer att vara helt nya ledamöter, i synnerhet efter det att landskapsregeringen har bildats. Vi kommer att ha en helt ny stor grupp ledamöter som inte har haft anledning att bekanta sig med den här typen av problemställningar.

Så därför om talmannen tillåter så tänker jag gå in lite helt allmänt på frågan om just konventionerna. Det får väl ses lite som ett litet arv från min sida också, med tanke på att val är val.

För det första kan vi konstatera att från perioden ca 1915 - 1992 - för 1993 trädde nu gällande lag i kraft - så har vi en stor mängd konventioner som aldrig kom till Åland. Hundratals är den enda benämning man kan säga att antalet är. Det är fråga om hundratals konventioner.

Varför var det här inte så självklart hur landskapsregeringen skulle se på just den här nu aktuella sjöfartskonventionen? Ja, man skulle kunna ha sett det på det viset att det är ingen problematik i sig. Det som lagtinget ha att ta ställning till i FAL-konventionen nu är ju faktiskt exakt samma sak som man skulle ha tagit ställning till tidigare före den 1 januari 1993. Jag delar helt den linje och den praxis som har skapats, att man ska alltid från åländsk sida se till att lagtinget ger sitt bifall, oavsett anledning.

Ingenting är ju lätt, eller hur? Om jag lite problematiserar, så när vi då tittar på de här olika föredragen så finns det fyra olika grupper som måste analyseras. Det räcker inte bara att räkna upp dem och konstatera att här har vi 150 konventioner som aldrig kommit till Åland utan de måste hanteras.

De här grupperna kan delas upp enligt mig på följande sätt:
-Dels fördrag som satts i kraft genom lag och då skickades de per automatik till Åland för godkännande. Det är okej, där hade man respekterat vårt system.
-Den andra gruppen är fördrag som satts i kraft genom lag men skickades aldrig till Åland. Här har vi väl fått en respekt för att här ska det handläggas och hanteras korrekt.
-Den tredje gruppen är sådana fördrag som satts i kraft genom förordning och aldrig skickades till Åland, men borde ha skickats till Åland därför att de innehöll bestämmelser som påverkar vårt system, antingen i form av upphävande, ändring eller avvikelse från då gällande självstyrelselag. Självklart fall enligt oss, eller hur? Det borde ha skickats ut.
-Sedan ytterligare en fjärde grupp fördrag som satts i kraft genom förordning och inte skickats till Åland, men borde ha skickats till Åland. Också där påverkar det vårt system.

Skulle jag som självstyrelsepolitisk intresserad få ge en vägkost till lag- och kulturutskottet så skulle det vara att i en kläm, i anslutning till denna FAL-konvention, komma med en uppmaning till landskapsregeringen: Att tillse att den stora mängden av konventioner faktiskt blir föremål för en gedigen utredning.

Jag har redan haft möjlighet att prata med lag- och kulturutskottets ordförande Juslin. Det kunde kanske vara till och med flera högskolepraktikanter som verkligen går ner på djupet så att vi undviker det som nu har hänt. Vi kan konstatera i efterhand att här borde vi ha varit mer på alerten och egentligen ha en databas som man kan gå till med en gång. Och för att vinna tid så skulle det också vara bra det viset att i stället för att lagtinget skickar över den här typen av ärenden till landskapsregeringen för yttrande, där semestrar och annat kan göra att det blir förseningar i processen, så kan lagtinget redan på egen hand konstatera att detta har aldrig varit till dåvarande landsting. Därför bör det returneras tillbaka så att man kan ta hänsyn till den linje som Åland anser att är självklar, och så får vi se om det går att utveckla en ny praxis till den här delen som gör att helheten fungerar.

Det här var lite utrikes, men jag tror att det är oerhört principiellt att ni alla inser att i denna stora mängd av konventioner som aldrig har varit hit och fått godkännande så finns det naturligtvis frågeställningar som är komplicerade med tanke på den unika särställning vi har som innebär att Åland i vissa fall har ett avvikande internationellt rättsskydd, som man kan välja att kalla det. Tack, talman!

Tack, talman! Tack vicelantrådet för en grundlig redogörelse. I sak så är det ett ganska odramatiskt ärende som vi har på bordet. Det gäller tillhandahållande av brådskande sjukvård för fartygspersonal. Men det är inte det som är den springande punkten, utan det är principen kring hur den här typen av ärenden ska hanteras. Vi hade en bra diskussion kring att man kanske behöver göra ett gediget hantverk för att beta igenom den här listan och granska vilka konventioner som ska vara föremål för den här typen av behandling som ni nämnde här. Vi ska ta det ad notam i utskottet.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?
Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.