Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Ingrid Zetterman. Ordet ges först till lagtingsledamoten Alfons Röblom.

Herr talman! I juni är det val till Europaparlamentet och därefter tillsätts en ny EU-kommission. Under kommissionens första tid sätts strategier och planer på plats för den kommande femårsperioden. Den EU-lagstiftning som följer av dessa strategier och planer kommer i stor utsträckning påverka Åland.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Har landskapsregeringen ett samlat grepp om den åländska externpolitiken och tydliga prioriteringar för att – i för Åland viktiga frågor – försöka påverka den nya EU-kommissionens strategier?

Tack för ordet, talman och gratulerar!

Ledamoten Röblom har ställt en fråga om landskapsregeringens samlade EU-politik med anledning av Europaparlamentsvalet. Givetvis har vi införskaffat en sådan. Det fungerar så att stora utskottet i riksdagen har till uppgift att samla in utlåtanden för regeringens ställningstaganden för målsättningarna för mandatperioden. Där är Åland också en remissinstans.

Det har vi gjort och därtill har vi förankrat våra ställningstaganden med självstyrelsepolitiska nämnden, där ledamoten Röblom är medlem, vilket skedde i förra veckan. Det är ju förstås inga hemligheter kring vilka ställningstaganden som har gjorts. Jag tänker också redogöra för dem i korthet här.

Finland har som sagt tagit fram ett dokument där man framhåller sina egna ståndpunkter, vilket Åland har fått kommentera och föra in nya delar i. Man kan väl också inledningsvis säga, precis som ledamoten Röblom konstaterade, att EU:s politik påverkar oss i vardagen. Det här är också ett av de få tillfällen där Åland faktiskt kan breda ut vingarna en aning igen och vidta ställningstaganden som är utanför den åländska behörigheten, eftersom det ändå påverkar vår vardag här.

Jag börjar med det sista, nämligen att det finns ett appendix i de här ställningstagandena där vi också beskriver åländska särförhållanden och vad Finland bör tänka på i förhållande till Åland, vilket alltid är viktigt att påminna om. Det är också viktigt för historieskrivningen att den typen av skrivelser finns med.

I övrigt så kan man säga att en av de stora sakerna som vi förstås lyfte fram från landskapsregeringens sida, förankrat med nämnden, är de lokala förhållandena. Alltså dels subsidiaritetsprincipen och frågan kring det som för Åland har blivit alltmer aktuellt, nämligen frågan om en nationell plan eller om man medger flera nationella planer, dvs. Ålands möjlighet att ta fram t.ex. egna fiskeprogram, fiskeplaner, skogsplaner och annat. Vi uppfattar att det är en självklarhet att vi inom våra behörighetsområden också ska få ha en egen plan och möjligheten att ta fram den när vi har egen lagstiftning att förhålla oss till.

En annan sak för Åland som liten nation, ifall man kan uttrycka sig på det sättet, är ju förstås EU-program, EU-lagstiftning, och krav på rapportering, alltså den administrativa bördan. Ska EU också kunna fungera också för mindre sammanhang, för mindre regioner och för mindre länder så behöver den administrativa bördan prövas och behovet av administrationen prövas mot nyttan av densamma.

Sedan lyfte vi också fram frågor kring förnyelsebar energi och lagring av densamma. Vi har dels frågan kring havsbaserad vindkraft på Åland, men vi har också en skärgårdsflottan som behöver ställas om. Vi har också ett stort sjöfartskluster för vilka det behöver komma fram nya innovativa modeller för att kunna ställa om till fossilfrihet. Vi vet att den tidigare mandatperioden har kallats för den gröna given, fit for fiftyfive perioden. Nu kommer troligtvis fokus att hamna på andra frågor, mycket säkerhetspolitik. Vi lyfte frågan när det gäller förnyelsebar energi och lagring av desamma att EU fortsatt måste ha en tydlig politik som driver framåt.

Liksom övriga Norden framhöll vi vikten av att skogspolitiken fortsatt ska vara under nationell beslutanderätt. Och dessutom att jord- och skogsbruk och fiskerinäringen behöver kunna fungera så att det finns lönsamhet i densamma, att det finns affärsincitament. Det sistnämnda och förstås också den gröna omställningen när det gäller förnyelsebar energi är tätt kopplade till den civila beredskapen som vi väl känner till.

Inom EU vet vi att diskussionerna nu handlar mycket om utvidgning. Det handlar mycket om gemensamt försvar. Vi har nu en ny värld med stora Nato områden. Här är det också av allra största vikt att lyfta fram den civila beredskapen. Ska ett samhälle vara resilient - oavsett det handlar om krigsföring men i synnerhet för oss också om det handlar om stora vindfällen som under Alfrida och andra orter som har hög risk att drabbas av översvämningar - så är den civila beredskapen är A och O i ett resilient samhälle. Även den biten lyfte vi fram. Det är också Ålands roll att lyfta fram det icke militära.

Vi lyfte förstås också fram sjöfarten som är en viktig fråga för den civila beredskapen i ljuset av försörjningsberedskapen och den handelsflotta som lyder under åländsk flagg. Det ska vi alltid påminna om i de här sammanhangen. Man kan tycka att Åland är en liten aktör för nationen som helhet, men när det gäller sjöfartsflottan så är vi en stor aktör.

Till sist, talman, så lyfte vi också fram frågor just i ljuset av den utbildningspolitik som just nu råder inom EU. Vi vet att det kommer nationer som har annan syn på jämställdhetsfrågor och på sociala rättigheter. EU måste slå vakt om de grundläggande värden som en gång har byggt EU; dvs. fri rörlighet, rättvisa, demokrati, den egna människans rättigheter till att vara den vill vara och få full möjlighet, som vi säger på Åland; att blomstra. Tack, talman!

Tack, herr talman! Tack ministern! Jag tycker att det var mycket intressant som ministern förde fram. Det var mycket som man kunde fördjupa sig i just angående EU:s kommande inriktning på konkurrensutsättning och problemen med nationella planer och byråkrati.

Det är ju jättebra att landskapsregeringen har fått möjligheter och tagit möjligheterna att ge input till den finska regeringen när det gäller den kommande EU-kommissionen.

Det som jag blir lite intresserad av är hur vi ska kunna stärka det som vi brukar kalla för den gemensamma enade externpolitiska fronten här på Åland. Just det här dokumentet är ju bra.

I olika forum, i nordiska sammanhang, i Nordiska rådet eller inom BSPC så har man partipolitiska kontakter, i mitt fall till exempel med europeiska gröna politiker. Vid varje given tidpunkt när jag är på en sådan tillställning och råkar hamna i hissen med en EU-kommissionär - vilket inte är så ovanligt, inte för att skryta men vi hamnar ju i sådana lägen - så ska jag ha en, vad jag brukar kalla för, hisspitch. När jag hamnar i ett sådant läge ska jag på 30 sekunder eller på en minut kunna berätta vad som är viktigt för Åland just nu när det gäller externpolitiken, när det gäller prioriteringarna och vad som är viktigt inom EU-maskineriet eller något annat som är värt att lyfta och sätta på agendan.

Förra måndagen var jag i Bryssel på BCPC-möte och hamnade bredvid en av Europaparlamentets vicetalman. Då skulle jag ha haft möjligheten att ha den här hisspitch diskussionen. Ser ministern möjlighet att ta det här samlade greppet så att vi inte bara när vi får möjligheten inför bildandet av en EU-kommission utan också under resans gång när vi träffar folk att kunna ha en stadigare bild gemensamt både regering och lagting, att detta är viktigt för Åland just nu att lyfta? Finns det några strukturer vi skulle kunna utveckla för att ha den hisspitchen på plats?

Talman! Jag ser självstyrelsepolitiska nämnden som det uppenbara kortet som borde spelas i det spelet. Det tycker jag också att görs. I självstyrelsepolitiska nämnden har det här dokumentet diskuterades så fort ett utkast fanns färdigt.
Det externpolitiska meddelandet skapar ju också en gemensam diskussion i lagtinget om hur ställningstaganden ska formas. Jag är fullt införstådd och jag förstår mellan raderna, tror jag, mycket väl vad ledamoten Röblom pratade om. Om vi ser till den förra mandatperioden där jag själv var medlem i nämnden så tycker jag att nämnden hörsammade mycket väl önskemålen från parlamentet. Parlamentet begärde att få en kort sammanfattning att skicka till systerpartier runt omkring, landskapsregeringen bidrog med det och det tycker jag att är ett gott sätt att arbeta på och det anser jag att borde fortsätta.

Men som sagt, nämnden är nyckeln till det samarbetet och där sitter ledamoten själv. Det är fritt inför dessa möten att adressera frågor genom talmannen. Jag tror att det här är ett gemensamt ansvar. Det är viktigt att informera sig själv och det är också viktigt att få reda på när några ställningstaganden är i röret, precis som har skett i det här läget och nämnden själv hade full möjlighet att komma med nya infallsvinklar på det arbete som pågick hos landskapsregeringen.

Talman! Tack ministern. Det stämmer. Jag håller med de här sammanställningarna i olika frågor om man vet att det här är något som är aktuellt för Åland. Vi tar till exempel EU-parlamentsplatsen som vi hade i slutet av förra mandatperioden. Det var viktigt och vi behövde hjälp med åländska argument som vi kunde föra fram till våra kollegor, var de nu må vara i den frågan. Det gäller i det här fallet då Finland.

Min sista fråga vill jag lyfta. Vem är det i landskapsregeringen på ministernivå som är den samordnande ministern när det gäller den åländska externpolitiken? Civilministern har EU-frågorna och vicelantrådet har nordiska frågor. Jag leder den åländska BSPC-delegationen, den parlamentariska Östersjökonferensen, som handlar om Östersjöfrågor men sedan ändå har vissa förgreningar på EU-nivå. Om jag vill rapportera från det mötet, vem hör jag av mig till? Skulle det finnas en orsak att förtydliga vem i regeringen som den samordningsfunktionen i externpolitiken?

Talman! Det mycket riktigt så att vicelantrådet Hambrudd har nordiska frågor. Jag har EU- frågor och externpolitiken i sin helhet har förstås lantrådet.

Jag förstår ledamoten Röbloms ställningstagande. Å andra sidan har vi en ministär på sju personer och jag tror att det praktiska kommer att lösa sig.

Det som jag tror att är den viktiga frågan är att vi politiker skulle ägna betydligt mycket mer tid åt att överväga vad det är för samhälle vi vill ha. Och i det här fallet, vilket Europa är det vi vill ha? Om vi ägnar mycket tid åt den frågan då kommer de praktiska frågorna att lösa sig längs med vägen. Det är jag helt övertygad om.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.