För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Meddelande. 1

    Första behandling. 1

    1    Gasanordningar

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 15/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2018-2019

    Remiss efter bordläggning. 2

    2    Ny landskapslagstiftning om socialvård

    Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

    Remiss efter bordläggning. 2

    3    Yrkesutbildade personer inom socialvården

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

    Remiss efter bordläggning. 11

    4    Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019

    Remiss. 11

    5    Ändring av plan- och bygglagen

    Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 7/2018-2019

    För kännedom.. 19

    6    Elektronisk fakturering hos upphandlande enheter och näringsidkare

    Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2018-2019

    7    Studiematerial på svenska inom socialvården

    Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 2/2018-2019

    8    Kraven på kompensationsåtgärder för svenskutbildade lärare

    Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 3/2018-2019

    Plenum slutar 19

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering.

    Från dagens plenum anmäler följande lagtingsledamöter om frånvaro:

    Roger Nordlund, Jörgen Pettersson, Göte Winé, Tony Wikström och Stephan Toivonen samt Axel Jonsson på grund av privata angelägenheter.

    24 ledamöter är närvarande.

    Meddelande

    Talmannen vill påminna om att det kan behövas extra plenum i månadsskiftet maj-juni varför ledamöterna bör ha beredskap för plenum både fredagen den 24 maj och veckan efter den 9 juni.

    Antecknas.

    Första behandling

    1        Gasanordningar

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 15/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! I och med att utskottet inte har något att anföra i sak, utan enbart föreslår att lagtinget ger sitt samtycke till lagförslaget, så väljer jag att kort och gott tacka för mig.

    Talmannen

    Begärs ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av gasanordningslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produktgrupper för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss efter bordläggning

    2        Ny landskapslagstiftning om socialvård

    Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

    Ärendet bordlades vid plenum den 16 april 2019. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion. Ingen diskussion. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Remiss efter bordläggning

    3        Yrkesutbildade personer inom socialvården

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

    Ärendet bordlades vid plenum den 16 april 2019. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Ltl John Holmberg

    Tack, fru talman! Jag vill kort återkoppla till förra veckans debatt och egentligen hade jag velat ha anförande redan då, men av bordläggningsorsak så gick inte det.

    Debatten handlade i mångt och mycket om svårigheterna att rekrytera och locka personal inom det sociala. I debatten överanvändes ord, enligt mig, som stelbent system och införlivning till det finska systemet Valvira. Min uppfattning är Valviras system varken är stelbent eller kvalitetsmässigt dåligt, inte heller finskspråkigt. Jag har talat med lärare och personal inom detta utbildningskluster som finner systemet väldigt lättarbetat och tydligt. Handräckningstiden är dessutom snabb, kort och absolute inte stelbent, tvärtom mycket flexibel. Skulle detta förändras har Åland alla möjligheter att säga upp avtalet och hitta nya lösningar.

    Vill man på riktigt vara med och underlätta rekrytering inom detta arbetsfält är det enligt mig en god idé att gärna tala med personer som idag är verksamma eller som har varit verksamma. Min klara tydliga uppfattning som jag bildat mig efter många diskussioner är att ju mindre en kommunal enhet är, desto svårare är rekryteringen. Det i sig beror på följande; att arbeta i en mindre kommun inom det sociala är många gånger väldigt tufft. Det blir en utsatthet p.g.a. att alla känner alla och du är ibland tvungen att ta obekväma beslut som kanske berör din granne eller nära bekant. Det finns en väldigt liten möjlighet till specialisering, du ska kunna lite av allt, men det ger många gånger även en känsla av otillräcklighet och hjälplöshet. Det finns ingen att bolla problemställningar med, det är du som sitter ensam i det sociala kollegiet inom området. Visst kan du ta kontakt med kolleger i andra kommuner, men det är ingen hållbar lösning på problematiken. Det kanske dessutom inte finns behov eller resurser till en 100 % anställning, vilket i sig gör tjänsten ointressant för många.

    Att vara en del av en större enhet är lösningen på allt detta, plus att du där även har möjlighet till större resurser för kompetensutveckling och fortbildningar.

    Detta ser vi även inom skolan. Det är svårare att rekrytera till en mindre skola. Att då blunda för dessa fakta och istället tro att lösningen är att tumma på kompetens och bygga upp ett eget system - med alla de kostnader och byråkrati det medför - är nog att börja i fel ände. Enligt samma argumentering ska våra skolor då själva sätta nivån på när en lärare är behörig eller inte. Vi bygger inte ett starkt och tryggt Åland genom att nedgradera kompetenskrav för att underlätta rekrytering av personal. Det är enligt mig oansvarsfullt och en sådan utveckling skulle vara mycket olycklig för Åland. Tack, fru talman.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack ltl Holmberg för insiktsfulla ord.

    Med anledning av ledamotens anförande så önskar jag också framhålla utvecklingen i Sverige, vilket faktiskt är ny information för lagtinget. Den går mot reglering och legitimation. Från och med den 1 juli 2019 så blir sjukhuskurator med socionomexamen ett legitimerat yrke i Sverige, vilket är ganska talande.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack minister Valve för den informationen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag har två konstateranden med anledning av ltl Holmbergs anförande. För det första så tror jag, tillika som ledamoten, att det många gånger är svårt att jobba i en liten kommun, speciellt med de specifika socialvårdsområdena. Det var också därför som åländsk center tog initiativet till kommunernas samlade socialtjänst, och har varit pådrivande i den, just för att de här små spetsområdena skulle hanteras i en mer övergripande organisation.

    För det andra vill jag bara säga att stort inte är alltid bäst. Det är inte alltid de största organisationerna, de största kommunerna här på Åland som gör det bästa jobbet inom socialsektorn. Det finns många andra faktorer också som inverkar på hur slutresultatet blir, inte bara storleken på kommun eller storleken på socialtjänstkontoret.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack vtm Thörnroos. Jag byggde mitt anförande på det fakta som jag har insamlat speciellt med diskussioner, studiebesök och andra fältstudier. Enligt mig ger det vid handen att socialarbetare på Åland tycker att större enheter är att föredra just av den orsaken, som jag nämnde i mitt anförande, att det är lättare att kunna nischa sig. Man kan bolla sina problemställningar och utmaningar med kolleger på ett enklare sätt. Man har möjligheter till fortbildning och kompetensutveckling på ett helt annat sätt. Man är helt enkelt inte lika ensam och isolerad. Många gånger är det också så att man har möjlighet till en hundraprocentig tjänst istället för en deltidstjänst och det är också viktigt när man rekryterar.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag tycker att vi har en samsyn i den här frågan, ltl Holmberg och jag, kanske inte fullt ut men till vissa delar i alla fall. Det är därför som det är så viktigt att kommunernas socialtjänst verkligen sätts ikraft och får börja arbeta för där har vi de allra svåraste områdena, de områden som kräver en väldigt djup spetskompetens. Jag tänker på barnomsorgen, missbrukarvården och på handikappservicen. Det har vi samlat och det är ju efterfrågat av alla socialarbetare. Men av någon outgrundlig anledning så har det lagförslaget inte marscherat framåt i den takt som vore önskvärt.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Det är en lyckodag för mig att höra att vtm Thörnroos och jag har samma åsikter gällande större kommunala enheter. Det gläder mig. Det är också någonting som spiller över på skolväsendet och inte bara inom socialvården. Det är lättare att rekrytera behörig personal till större skolenheter. Sedan behöver det inte vara en stor skola, men inom ett sådant distrikt. Det är liksom fakta, det är bara titta på antal sökande när man lediganslår inför varje läsår.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Jag reagerade lite över ltl Holmbergs påstående om att det tydligen finns politiska representanter i lagtinget som skulle vilja försämra kompetensen inom det sociala området. Jag fick den bilden att vår kritik och vår kanske befogade oro för det nya systemet att det inte riktigt leder till någonting bättre.

    Anser ledamoten att Valvira är bättre skickad då att avgöra vad de utbildade på den svenska sidan inom socialvården behöver för tilläggsutbildning för att bli behöriga? Så ledamoten anser att det är bättre att Valvira - som fungerar inom andra system - är bättre skickad att bedöma utgående från åländsk lagstiftning vad de svenskutbildade socialarbetare behöver för eventuella kompensationsåtgärder, som det står i förslaget.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag känner mig tryggare som ålänning om vi har ett system där t.ex. Valvira är den myndighet som avgör och inte en mindre åländsk kommun. För då tror jag att vi får ett sammelsurium av olika kompetensnivåer. Idag skulle vi teoretiskt sett ha 16 olika kompetensnivåer och det skulle vara väldigt olyckligt, tror jag. Precis som jag nämnde i mitt anförande så tror jag att det är tryggare och bättre med ett system som redan är upparbetat och enligt dem som berörs så finner de systemet mycket lättarbetat, flexibelt och även snabbt. Vi fick till exempel här tidigare under debatten höra att ett handhavande kanske kan ta tre veckor. Inom det här området är det, enligt mig, en väldigt kort och tillfredsställande behandlingstid.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag tror att jag måste upplysa ltl Holmberg att det finns nog ingen representant i den här salen som har tänkt sig att de 16 enskilda kommunerna skulle avgöra behörigheten för de kommande socialarbetarna. Naturligtvis är det på andra sidan väggen här som det ansvaret skulle ligga, precis som det ansvaret ligger också när det gäller yrkeskvalifikationer i övrigt på dagens Åland. Där har nog ledamoten totalt missförstått.

    Sedan är bilden av Valvira, språkservicen och snabbheten inte riktigt den bild som jag har getts när jag har talat med ledande personer inom socialvården. Det är väl klart, man kanske vänder sig till sådana som ger det besked man vill ha.

    Sedan måste jag säga att det är lite märkligt att åberopa att stora lösningar alltid är de bästa. När det är Jomala så kan man konstatera att de enda prickningar vi har fått är inom ramen för barnskyddet som sker inom en större helhet, med Mariehamns stad som ansvarig. Det är verkligheten, ltl Holmberg.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! I debattens inledning i det här ärendet så framkom det synpunkter och antaganden att det skulle vara bättre att kommunerna själva är beskaffade att avgöra vad som ska vara kompetensnivån eller inte. Det är inte Ålands lagting som ska avgöra det. Min klara uppfattning var nog att det finns ledamöter här i salen som tycker att det är upp till varje enskild kommun att avgöra vilken kompetens som ska vara rådande och det är, enligt mig, helt förkastligt.

    Sedan kan det vara lätt att sitta i en kommun som ltl Harry Jansson gör, i Jomala som angränsar Mariehamn, Ålands enda stad, och tycka att livet är ganska bra och behändigt inom det sociala väsendet. Men det finns ju andra kommuner lite längre bort ute i periferin som är mycket mindre än Jomala.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack ltl Holmberg för ett riktigt bra anförande. Jag instämmer i allting.

    Ltl Holmberg nämnde olika områden där det är svårt med rekrytering och varför det är svårt med rekrytering och han förklarade det på ett riktigt bra sätt.

    Jag vill bara tillägga att det är ju lite samma sak inom hälso- och sjukvården. Det är svårt med rekrytering till vissa ställen. Argumenten för det är ju precis samma som ltl Holmberg framförde. När personalen ska ta svåra beslut så då har man gärna stöd av andra kollegor.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Söderlund. Absolut. Jag tror att det här spänner över inte bara inom skolan och socialvården, det här spänner över hela det kommunala fältet när det gäller kompetensförsörjning.

    En sak som också bidrar till mina tankar gäller resurserna. Man har en helt annan möjlighet att brygga över sjukskrivningar och semesterperioder etc. på ett sätt som inte gör att tredje parten/besökaren/klienten blir lidande på något sätt alls. Jag vill inte säga att det är så idag, men utmaningarna blir mindre när man har större enheter.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, fru talman! Yrkesutbildade inom socialvården, eftersom utskottet ska behandla det här så har det också att göra med socialvården.

    Varför tycker personer som jobbar inom socialvården att det har blivit så svårt? Har man gjort livet och lagstiftningen för komplicerad? Jag tycker att utskottet bör se på detta.

    Man säger att man ska ha spetskompetens, men vad är det? Det är enskilda människor som berörs och den sociala kompetensen är viktigast, att den som ska ha hand om och ska ha att göra med människor har den kompetens som behövs. Det är inte alla gånger betygen som är avgörande för hur man behandlar andra människor. Det är det som är det viktigaste inom socialvården.

    Jag har sett utvecklingen under 30 år som jag har jobbat som jurist. Tyvärr så tycker jag att man komplicerar alltid för mycket, vilket gör att de som jobbar inom socialvården får det svårare. De blir rädda när de ser all lagstiftning som vältrar över dem.

    Men det är ingenting som har förändrats i vårt samhälle. Vi behöver mat, bostad och försörjning. Det är det grundläggande som vi människor behöver. Det har inte förändrats. Vi lagstiftare komplicerar ofta förhållanden mycket. Man säger att man måste ha många tjänster osv.

    När det gäller barnfrågor så skickar man ut föräldrarna för att de ska visa att de kan ta hand om ett hushåll osv. och det kostar kommunerna enorma pengar. Det finns mycket som man kunde titta på och som kunde vara billigare.

    Inom socialvården finns det ett tryck på grund av att vi lagstiftare har lagstiftat för komplicerat, därför borde man egentligen gå ner till grunden. Nuvarande utveckling är inte bra för vårt samhälle.

    Man utreder för mycket. Vid barnärenden ibland så sitter det 8-10 tjänstemän i ett möte med två föräldrar. Jag har inte sett att kvaliteten har blivit bättre jämfört med när det satt bara en person och gjorde samma sak. Man bör titta på sådant för det fördyrar för vårt samhälle. Det blir inte bättre för människorna och det blir inte bättre för socialvården eller andra heller.

    Om vi i landskapet har den möjligheten att förändra med den socialvårdslagstiftning som jag tror att vi i lagtinget inte kommer att kunna ändra på, så bör man kanske sätta sig i en grupp och titta på lång sikt hur vi vill ha det. Vi har möjligheter på Åland att göra bättre och även göra livet lättare för dem som jobbar inom den här branschen. Tack.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Jag uppfattade ltl Häggbloms anförande som både konservativt, kallt och kunskapsföraktande. Det är en konservativ syn på socialarbetaren där man ska arbeta utifrån sitt kall och inte utifrån sin formella kompetens. Precis den här synen har vi sett på sjuksköterskor tidigare. Jag är för professionalism med den lön som det arbetet kräver. Det är den vägen jag vill gå när det gäller de kvinnliga arbetena, inte återföra det till att se på det som Florens Nightingale.

    Det är kallt därför att man vill tillbaka till en tidigare lagstiftning där man omhändertog barn i högre utsträckning, om man går riktigt tillbaka i tiden ända till barnhemstiden.

     Idag arbetar vi, enligt de här socialvårdslagarna som ligger på bordet, med tidiga förebyggande insatser.

    Jag tycker att anförandet var kunskapsföraktande, jag kan inte se att det är förenligt med forskningen och de sakliga grunder som finns till grund för arbetet.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Om man vill missförstå något så kan man alltid göra det. Det här var väl ett typiskt sådant inlägg.

    Det var inte det jag sade. Jag har inte sagt att jag är emot formell kompetens eller någonting.

    Jag sade bara att man bör titta på lagstiftningen som försvårar för dem som jobbar inom socialvården. Det gör dem osäkra för att man ställer så stora krav på dem. Man har gjort så komplicerad lagstiftning och därför är det svårt för en enskild att behärska allt. Man ska komma ihåg vad det väsentliga är i jobbet.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Ledamoten började med att säga att det inte var den formella kompetensen som är avgörande för hur god en socialarbetare är. Visst finns det olika sociala kompetenser hos socialarbetare också precis som hos alla andra grupper och visst är den viktig. Men det är att sänka den professionen till en lägre nivå ifall man säger att det är hjärtat som är det viktigaste.

    Jag tycker inte att det gick att uppfatta ledamotens anförande på något annat sätt än det jag gjorde. Ledamoten drömde sig tillbaka till en socialvårdslagstiftningstid där man inte garanterade mänskliga rättigheter och där man inte tog hänsyn till FN:s konvention för funktionsnedsatta.

    Vi vill framåt i den här frågan. Vi vill att människor ska vara fria oavsett vilka grunder och möjligheter man har. Vi i samhället ska hjälpa att skapa en jämlik värld för våra medborgare.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Skulle vackra ord göra det lättare för människor så är Ingrid Zettermans anförande bra. Men så enkelt är det inte.

    Det är komplicerat inom socialvården också. Men att säga att man hela tiden måste ha spetskompetens, jag tror att det görs enormt mycket bland socialarbetarna men ibland försvårar lagstiftningen för dem. Det är vi som ska ta ansvaret för det. Jag har inte sagt någonting om kompetens. Vad är bättre än när folk utbildar sig? Men man ska inte stirra sig blind på det, för ju mer man kan (… taltiden slut).

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag tror att ltl Häggblom nog har snurrat till det lite och har svårt att komma ut ur den här labyrinten.

    Jag håller delvis med ltl Häggblom att den sociala kompetensen är viktig men det gäller alla yrken, den är inte allenarådande. Minst lika viktigt är nog att ha den formella kompetensen och utbildningen.

    Jag tycker att ltl Häggblom faktiskt lite förringar dem som vill utbilda sig inom det här området. Många gånger finns det för lite personal idag, så det finns för lite kompetent personal att få tag på. Det gäller nog faktiskt att uppmuntra till utbildning istället för att, som jag uppfattade det, förringa dem. Det gäller både för dem som utbildar sig och klienten. Kompetens är viktigt. Kombinationen social kompetens och formell kompetens via utbildning, det är det som är bra.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Fru talman! Det är också viktigt att de här jobben är meningsfulla för dem som jobbar, att de också känna trygghet bakom den här lagstiftningen. Det är det som jag ifrågasätter. Vi som lagstiftare, kan vi göra någonting som är bättre som gör att det blir bättre för dem som jobbar? Det ska också vara bra för den som ska få den här servicen. För behoven hos människorna har inte förändrats under årens lopp och det är den servicen som vi lagstiftare ska tillförsäkra alla.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Visst har behoven förändrats, de har förändrats väldigt mycket. Det ställs helt andra krav idag inom socialvården än vad som ställdes för 20-30 år sedan, och det kommer att ställas ännu högre krav om 10-20 år framåt. Kraven förändras enormt mycket. Jag är förvånad över att ltl Häggblom kan säga att de inte har förändrats på något sätt. Det är bara titta på den psykiska ohälsan, vi blir även äldre, titta på demens och titta på barnskyddet osv. Det har ju förändrats enormt mycket!

    Det gläder mig dock att ltl Häggblom och jag har en samsyn när det gäller behovet av att inte arbeta ensam. Att man ska finnas i en större enhet där det finns möjligheter att ta hjälp av kollegor på ett enkelt sätt. Att man ska få fortbildning och inte alltid behöva vara bäst i klassen på allting och ensam utan att det faktiskt finns andra som man kan vända sig till inom samma kollegium.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Jag begärde replik när ltl Häggblom betonade den sociala kompetensen. Nå, det fortsatta replikskiftet kanske visade på att det inte var enbart det som poängterades. Jag anser också att social kompetens är viktigt och bra. Men förutom det behöver socialarbetaren också en hög sakkunskap. Det är ganska mycket svåra lagstiftningar som ska tillämpas på medborgarna. Jag anser att även den saken bör betonas faktiskt så att det inte bara är social kompetens.

    Man kan inte gå tillbaka till gamla tider när det räckte med att en socialarbetare skötte alla ärenden. Vi lagstiftare har ett stort ansvar här. Det finns ett tryck från befolkningen att de vill ha lagstadgade rättigheter. Då stiftar vi lagar och då måste det också finnas socialarbetare som kan hantera de här frågorna.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Men för den skull hindrar det inte att man tittar på lagstiftningen. Kanske vi har gått för långt? Har vi tagit bort för mycket från socialarbetarna så att de inte har den fria möjligheten att hjälpa människor på det sätt som man skulle göra? Jag vänder mig emot när formalia går över förnuft och det kommer jag alltid att göra. Den enskilda människan ska vara först i främsta rummet och inte som ltl Roger Eriksson sade att lagstiftningen ska vara först.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Ltl Häggblom missförstår mig med flit. Det är så att medborgarna kräver vissa rättigheter och har rätt att få vissa understöd. Det måste stiftas via lag. Alla pengar som ska gå ut ur den gemensamma kassan måste gå via lag och det är då som vi lagstiftare kommer in i bilden.

    När socialarbetarna arbetar med stöd av lagen så är det en trygghet. Man följer lagen som vi i lagtinget har sagt, då är det en trygghet och ingen osäkerhet. Tvärtom, bra lagar minskar osäkerhetskänslan och gör det lättare att arbeta under tjänstemannaansvar.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Det var det bästa svaret, för det är problemet idag och det är där som människor kommer i kläm. Lagstiftningen sätter hinder. Man fattar beslut, alla ska behandlas lika enligt lagstiftningen. Vi kan inte ge det här stödet för den och den. Men i sociala fall så finns det inte ett fall som är lika ett annat. Jag har sett så många människor som har kämpat i så många år, tiotals år, i rättegångar och sedan får de rätt till slut. Men hur mycket har inte dessa människor lidit under de 10-20 år som de har hållit på att kämpa mot vansinnig lagstiftning. Det är detta som jag vänder mig emot. Socialarbetarna ska ha möjligheter, de ser att de blir uppbundna av lagstiftning som vi har suttit och lagstiftat om. Det är detta som jag vänder mig emot.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, talman! Ltl Häggblom och undertecknad är överens på en punkt åtminstone, att man inte nödvändigtvis alltid behöver stifta en lag för att lösa ett problem i samhället.

    Men i övrigt ställer jag mig nog lätt frågande till ltl Häggbloms anförande. Ledamoten framhöll att den sociala kompetensen är den viktigaste. Nog måste väl ändå, ltl Häggblom, rättsäkerheten för klienterna vara i centrum? Nog är det väl ändå så, ltl Häggblom, att det är tryggare för den anställda som utövar myndighetsmakt om arbetsgivaren har ställt tillräckligt höga krav på denne? Är det inte, ltl Häggblom, att bry sig att ställa krav?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Jag har aldrig sagt de orden som ministern sade. Jag har inte sagt att det ska ställas mindre formella krav. Rätta mig om jag har fel. Det har jag inte sagt i mitt anförande överhuvudtaget.

    Vad som är viktigt är att socialarbetarna också har en möjlighet att tillmötesgå de medborgare som är i behov av socialvård. Vi har strikta krav i lagstiftningen. Vi måste gå vidare och vi måste få det prövat för att alla ska behandlas lika. Jag vill påstå att inom socialvården så finns det inte några liknande fall. Alla är enskilda individer, alla behöver ett visst stöd av olika anledningar och då ska samhället ställa upp. Det är det som är det viktiga!

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! Ärade kollegor. Vi har debatterat socialvårdspaketet nu ett antal dagar. Jag har tyvärr missat en av dessa dagar. Därför ska jag inte uppehålla mig, utan jag önskar social- och miljöutskottet lycka till när det gäller att bena ut den problematik som har varit föremål för debatt under dessa nämnda dagar.

    Jag utgår ifrån att vad gäller Valviras möjlighet att leverera också inför framtiden på svenska, och också då med den skyndsamhet som ofta tillsättningen av nya tjänster kräver, att man kan leva upp till våra förväntningar.

    Jag utgår ifrån att majoritetsblocket har bestämt sig för att det här är den bästa lösningen.

     Jag hoppas också att utskottet kastar lite ljus över de skrivningar som finns om den här typen av eventuella kompensationsåtgärder.

    Vi kommer ihåg fallet med svenskutbildade grundskollärare där just den ordvändningen har använts på - ett enligt mig - lite förnuftstridigt sätt och något som vi kommer att återkomma till inom kort.

    Sedan, talman, kan jag inte låta bli för naturligtvis har vi alla träffats av kritiken över våra problem att hantera de så kallade förordningsfullmakterna. Jag har fått kritik som ordförande för lag- och kulturutskottet ute på fältet om varför jag inte uppmärksammar det, speciellt jag då tydligen för att jag leder ett visst lagutskott. Men man ägnar ju inte den här typen av framställningar, som inte kommer till eget utskott, det detaljintresset. Men den här gången gick jag igenom det.  

    Jag vill upplysa social- och miljöutskottet om att 11 § innehåller en förordningsfullmakt som utskottet sannerligen bör studera. Går det, utgående från kravet som vi har på individens lag och rättigheter, att skyldigheter ska regleras i lag? Går det då att utgående från det här säga att via förordning kommer kraven på anpassningsperiod, lämplighetsprov och övrig kompetens? Går det att föra vidare över det till annan nivå, utan att man då går in på individens rättsskydd? Med en gång när vi lämnar lagnivån så blir det en annan bedömning. Därför att förordning i sin tur för ju över det här då oftast på tjänstemän som gör sina egna tolkningar. Då tänker jag igen på grundskoleproblematiken som har varit aktuell.

    Jag kan också upplysa lagtinget om att Ålandsdelegationen bara för några dagar sedan t.ex. fällde landskapsregeringens rätt att avgöra när det finns ett behov av att övergå till ett helt nytt prov vad gäller fastighetsmäkleriet. Vi tog ju för givet att nog måste man ju i en lag kunna säga att man ger landskapsregeringen rätt att avvika från en upplagd modell därför att svenska språkets etc. inte kan levereras från den nämnd som ansvarar för fastighetsmäkleriet i Helsingfors. Ändå fäller man där utgående från att det inte är tillräckligt rättsskyddsmässigt, som man kan sammanfatta det.

    Nog har vi en problematik som lagstiftare igen. Sådant som är möjligt att göra i Helsingfors är inte möjligt här genom att vi har ett otal fler ögon som följer med det vi lagstiftar, som ni alla känner till, vår egen lagstiftningskontroll.

    Det här var bara ett sätt att i alla fall ta mitt ansvar och säga att här har vi nu återigen ett mycket välkänt problem. Tack, talman.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Remiss efter bordläggning

    4        Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019

    Även detta ärende bordlades vid plenum den 16 april 2019 då talmannen föreslog att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Remiss

    5        Ändring av plan- och bygglagen

    Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 7/2018-2019

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Lantrådet efterlyste här senast i tilläggsbudgeten att oppositionen skulle komma med gynnsamma förslag för det åländska näringslivet. Det har hon tidigare efterlyst och vi har försökt på olika sätt att komma med förslag utan att det har blivit någon reaktion från regeringens sida.

    Nu kommer jag med ytterligare ett förslag som förhoppningsvis skulle göra det lättare för näringslivet att satsa i Mariehamn och i Mariehamns absoluta centrum.

    Det finns de i näringslivet idag som vill satsa 100 miljoner i centrum. Vi vet att vårt regelverk är krångligt att lotsa igenom för stadsfullmäktige.

    Åland har idag en stad med starkt växande förorter men ett centrum som lider av stagnation. Under de senaste 10 åren har det varit mycket stark tillväxt på Solberget, Dalboområdet, Möckelö och Horelli. På dessa områden har det varit bostadsexplosion och affärslokaler har växt upp som svampar ur jorden.

    I centrum däremot har inga nya eller mycket få bostäder byggts och affärslokaler står delvis tomma.

    Näringslivet har under många år frågat efter en stadsplan för centrum som skulle ge möjligheter, både ekonomiskt och fysiskt, att bygga både bostäder, arbetsplatslokaler och affärslokaler i stadens absoluta centrum.

    Majoriteten av stadens politiker har nått viss framgång med bl.a. minskning av parkeringskraven vid nybyggnationer.

    Men, fru talman, det räcker inte. Nu sätter plan- och bygglagen käppar i hjulet genom en mycket otydlig lagstiftning om de juridiska hindren att riva en del gamla hus i centrum till förmån för nya.

    Både staden och näringslivet har konsulterat välsedda juridiska byråer för att utreda de juridiska möjligheterna att ge plats för nybyggnation. Hittills har dessa byråer kommit till olika slutsatser eller slutsatser som är otydliga på grund av otydlig lagstiftning. Nu planeras ytterligare konsultationer från andra juridiska sakkunniga.

    Fru talman! Det är synd att Ålands mest attraktivaste tomter som finns i stadens absoluta centrum hittills inte kunnat bebyggas.

    Här vill många bo i världens antagligen tryggaste centrum och här har näringslivet en stor potential. Jag vill påstå att om det skulle möjliggöras byggnation i Mariehamns absoluta centrum så skulle lägenheter som står till buds kunna säljas med lätthet. Kanske framförallt av den orsaken att Mariehamn antagligen är världens tryggaste stad. När vi ser runtomkring oss vad som händer med skjutningar och annat våld som är vardagsmat för invånarna så är det många som vill flytta. Här finns det en oas för många.

    Jag vill påstå att det här skulle vara den största näringspolitiska satsningen under den här mandatperioden, om man skulle möjliggöra byggnation. Här är plan- och bygglagen ett instrument.

    Naturligtvis är det sedan stadsfullmäktige som ska besluta om stadsplanen. Med det kan inte vara som nu att det är plan- och bygglagen som sätter hinder för stadsfullmäktige att göra det jobb som man förhoppningsvis vill göra.

    Det skulle också betyda en rejäl ökning av BNP på Åland, BNP som nu i praktiken är i stagnation.

    Fru talman! Skulle jag vara politiker i staden så skulle jag se framför mig sexvåningshus i centrum, kanske några enstaka hus skulle få bygga åtta våningar och det i stadens absoluta centrum. Här tycker jag att våning ett och två kunde bestå av affärslokaler, caféer och andra lokaler för olika ”må bra inrättningar”. Våning tre kunde mycket väl inrymma arbetsplatslokaler och våningarna längre upp, våning fyra till sex eller våning fyra till åtta, skulle bestå av bostadslokaler med fantastisk utsikt mot både öster och väster. Man skulle ha sjöutsikt både österut och västerut. Knappast någon annanstans kan man ha en sådan här fantastisk utsikt.

    De här lägenheterna skulle med lätthet säljas. Jag har varit kontakt med flera mäklare idag. De säger att de ofta får frågor om lokaler i absoluta centrum. Det finns en stor efterfrågan.

    Vi vet att bara på Horelliområdet så sålde man nyss 40 lokaler, man sålde i princip ut allt t.o.m. innan bygget var klart. Då anses det att centrum är ännu mer attraktivt.

    Fru talman! Med anledning av allt detta så föreslår jag att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i brådskande ordning komma med ett förslag till ändring av plan- och bygglagen så att stadsfullmäktige kan, om de så önskar, ändra stadsplanen i centrum för att möjliggöra de byggnadsplaner som nu finns för Mariehamns centrum. Tack, fru talman.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det kan ju kännas lite märkligt att vi nu ska föra en stadspolitisk fråga här i lagtinget. Jag tycker att det är en mycket märklig diskussion när centerpartisten från Saltvik plötsligt börjar engagera sig i stadsplanering och hur vi ska utveckla centrum.

    Plan- och bygglagen ändrades när ltl Runar Karlsson under den förra mandatperioden satt med i regeringsblocket, det gjordes tillsammans med socialdemokraterna och moderaterna.

    Nu är man då intresserad av att öppna den här lagen ganska snabbt och göra ändringar. Hur ser centern på bevarandet av kulturhistoriska värdefulla byggnader och skyddsvärda byggnader som specificeras i plan- och bygglagen? Det är ju likabehandlingsprincip om vi har lagstiftning. Hur blir det då med alla andra skyddsvärda hus och kulturhistoriskt värdefulla byggnader på Åland? Är centern inne för att riva allt det gamla och bara bygga nytt?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Anledningen till att jag engagerar mig i den här frågan är ju förstås att det handlar om plan- och bygglagen. Det är lagtingets behörighet. Jag kan inte se någonting konstigt i det.

    Man kan ofta bolla bollen tillbaka. Varför är det då vissa stadspolitiker som engagerar sig för att tvångslå ihop landsbygdens kommuner? Det är ungefär samma sak egentligen.

    Det här är en möjlighet för stadspolitikerna att lättare kunna ändra stadsplanen. Naturligtvis är det sedan stadsfullmäktige som beslutar om att bevara eller inte bevara byggnader. Det gör man ju i en stadsplan och det är stadens behörighet. Men det kan inte vara så att det är lagen som sätter hinder eller att lagen är så otydlig att juridiska byråer säger olika. Så kan vi inte heller ha det.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det där stämmer ju inte. Det är egentligen att lura befolkningen, att hålla på att säga att vi skulle kunna stifta en lag, i plan- och bygglagen, vad gäller en gågata och skillnader för hus runt en gågata. Ska vi säga vilka hus som inte ska vara skyddade på grund av vissa regler? Men alla andra hus som finns på Åland, t.ex. Kastelholms slott, Post- och Tullhuset eller andra skyddsvärda hus, så då ska vi plötsligt också ha möjligheter att riva dem om vi vill expandera. Eller vad är centerns linje? Det är mycket märkligt. Det är som att stifta en lag för folk som är sjuka och säga att bara de som bor i centrum får vård, alla andra ska inte få vård. På det sättet kan man ju inte hålla på. Det är mycket märkligt, det är direkt okunskap.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det blir ofta vulgärdebatt, om vi ska riva Kastelholm slott och Bomarsunds ruinerna. Det är naturligtvis inte det som det handlar om.

    Om vi ser till staden och håller oss till motionen så om man k-märker en byggnad i stan så då ska den förstås bevaras. Men sedan tycker jag att det räcker. Det måste vara upp till stadsfullmäktige ett besluta om att få riva eller inte riva. En stadsplan kan man göra hur detaljerad som helst. I det här fallet måste stadsfullmäktige - om de vill bevara ett hus - göra det i stadsplanen. Naturligtvis blir det mot ersättning för fastighetsägaren för den lidna skadan, precis som man gör om man skulle k-märka ett hus med tvång.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Karlsson. Vi debatter ofta ekonomi och näringsliv, tillväxt, attraktionskraft och utveckling. Det är ett lok som ska dra Åland idag och i framtiden.

    Att Åland har ett starkt tillväxtområde är en jättefråga för mig och för många andra här i salen. Det är kanske lite av en ödesfråga egentligen för Ålands välstånd. Jag vill faktiskt tacka Runar Karlsson. Det är en frisk, pigg och intressant motion som ltl Karlsson bidrar till. För att göra det så behöver man faktiskt kunna se behovet av att Åland har ett tillväxtområde och det gör saltvikaren ltl Runar Karlsson. Jag bockar för jag tycker att det är strongt gjort att kunna se hela Åland. Många gånger tycker jag annars att det blir ganska snuttifierat. Man tittar på sitt område på Åland, men här lyfter ltl Karlsson blicken och tittar på hela Åland och det ska han ha uppskattning för från mig.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är klart att där man är ifrån så har man kanske sitt största hjärta. Ofta ska vi tänka på den stora helheten.

    Jag är inte för att man ska riva allting. Men det borde vara den principen, om stadsfullmäktige vill k-märka t.ex. om Socis skulle ha funnits kvar så skulle antagligen stadsfullmäktige, tror jag, idag ha k-märkt för att man vill bevara Socis. Hade man gjort det då mot fastighetsägarens vilja så hade man ju fått ersätta fastighetsägaren i så fall om den fastighetsägaren har lidit skada som man säger. Så borde man alltid tänka.

    Nu har staden inte så mycket gammal bebyggelse som kanske är värd att bevara för staden är inte så gammal.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Det här blir kanske en form av ideologisk fråga också. För mig är äganderätten väldigt viktig. Tittar vi på den centrumutveckling som jag tycker att skulle behövt komma igång för länge sedan så finns det ju nu entreprenörer och ägare som verkligen vill utveckla och skapa någonting som driver samhället och hela Åland framåt och inte bara staden Mariehamn. Det är ett viktigt incitament i hela den här frågeställningen.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! För att förklara vidare när chansen ges, så om vi leker med tanken att Socis skulle finnas kvar och vi leker med tanken att vi skulle ha ett kvarter som liknar gamla stan i Stockholm, naturligtvis skulle man då som stadspolitiker k-märka den byggnaden för bevarande. Den byggnaden är ju värd att bevara, det tror jag att alla skulle tycka.

    Men ser jag på Torggatan idag så kan jag knappast se ett hus som är så värt att bevara att det skulle förhindra ett projekt på 50-60 miljoner, cityprojektet. Just därför så lägger jag den här motionen om att vi ska ändra lagen så att man får möjligheter så att inte lagen i alla fall är ett hinder.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Det är nog första gången som jag hör ltl Runar Karlsson eller en centerpolitiker överhuvudtaget stå och prata väl om Mariehamn och Mariehamns utveckling. Det kan hända att det har hänt tidigare men jag kan inte minnas det. Så det är helt fantastiskt.

    Jag tycker att det är starkt och det är bra gjort. Jag håller med i sakfrågan ganska långt. Man bör klargöra plan- och bygglagens intentioner, och vilken roll som fullmäktige har och ägarens roll i frågan om skyddsvärda byggnader. Det skulle behöva klargöras och förtydligas eftersom det finns olika juridiska uppfattningar om vem som har makten att bedöma vad osv.

    Principiellt håller jag med ledamoten om att ägaren ska ha en stark roll och fullmäktige ska avgöra om någonting är skyddsvärt eller inte. Det ska inte vara ett utlåtande från någon så kallad expert, för de kan tycka väldigt olika också.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Tack för det ltl Petri Carlsson. Petri Carlsson är förvånad över att vi kommer med en sådan här motion för staden. Jag vill påminna om ITiden men ltl Petri Carlsson kanske inte var med på den tiden när vi påbörjade bygget av ITiden. Jag var ordförande i det projektet som nu idag inhyser 250 arbetsplatser och ett tjugotal företag inom stadens gränser. I det projektet kämpade jag tidvis ganska ensam som centerpartist och landsbygdsbo. Det finns många flera sådana projekt som många andra centerpartister och andra har gjort för staden.

    Det här blir på något vis en liten skröna att bara för att man från landsbygden så tycker man inte om staden. Mariehamn är den bästa staden i världen vill jag påstå. Jag skulle gärna och kommer antagligen att flytta till staden en dag.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Jag vill igen poängtera att jag sade att det är fantastiskt och jag tycker att det är bra att ltl Runar Karlsson argumenterar starkt för staden. Fortsätt med det! Det låter bra.

    Sedan till själva problemet som ltl Runar Karlsson ville lösa i ett specifikt projekt dvs. det projekt som han relaterade till, 100 miljonersprojektet, som handlar om Boreniuska huset.

    Staden har själv möjligheter att när som helst lyfta bort de åtgärdsförbud som råder. De besluten har tagits av stadsstyrelsen. Det finns alla möjligheter att lyfta bort dem och så går det projektet att förverkliga, vilket jag tycker att man borde göra. Det är absolut möjligt.

    När det gäller Boreniuska huset och skyddsvärdigheten kring det så finns det dussintal sådana i Helsingfors. Var där det som är så specifikt för Mariehamn med det? Jag vet inte.

    Jag håller med ltl Karlsson, vi kan göra någonting och där kan stadsfullmäktige själv göra något.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Varför det ofta blir så att man tror att man är emot staden kan ibland också bero på att man kämpar för landsbygden och då ser man det på något vis som att man skulle vara emot staden. Så är inte alls fallet, vilket jag har försökt dementera många gånger i den här talarstolen.

    Sedan är jag inte riktigt säker på att det tydligen är så klart att det är stadsfullmäktige som med den här lagstiftningen kan lyfta bort det här. Det sägs att i och med att kulturbyrån har konstaterat att de här byggnaderna är skyddsvärda så kan de inte tas bort ur stadsplanen.

    Två ansedda juridiska byråer har gett lite olika utlåtanden. Nu har jag förstått att stadsstyrelsen ska begära ett utlåtande av en tredje byrå och det här kostar en massa pengar. Men jag vet inte, jag har läst tidningarna men jag sitter inte med i staden.

    Men vi är i alla fall överens om att det är ett problem och en otydlighet i den här lagen som bör (… taltiden slut).

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Karlsson. Jag stöder initiativ som gynnar utvecklingen och säkrar den enskilde näringsidkarens lagliga rätt.

    I dagsläget verkar regelverket vara så luddigt att allting tydligen måste avgöras i domstol. Det kanske är så att vi behöver se över plan- och bygglagen.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! All otydlig lagstiftning är ju lite julafton för juridiska byråer eftersom man kan tolka det, alla tolkar lite olika och då brukar det ofta sluta i domstol. I en domstol finns det jurister på varje sida och det är olyckligt på det sättet också att det kostar en massa pengar på vägen.

    Gör man den här lagen tydlig så är det återigen stadsfullmäktige som beslutar att bevara eller inte bevara de husen som anses vara skyddsvärda enligt plan- och bygglagen.

    Det är annat om det är så att stadsfullmäktige redan har k-märkt en byggnad och det har vunnit laga kraft, då är den ju k-märkt och då ska den ju förstås vara det under överskådlig tid. Domstolen har också slagit fast att det ska vara särskilda skäl för att kunna lyfta bort k-märkning.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Hur ser ltl Karlsson på att man nu går in för att k-märka hus mot ägarens vilja? Det är något som aldrig tidigare har gjorts på Åland.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Om man ska göra det eller inte göra det så det är upp till stadsfullmäktige. Principen är alltid när man exproprierar t.ex. mark till en väg, eller när man exproprierar en byggnad genom att K-märka den, så ska man ju alltid betala för den lidna skadan.

    Det är klart att skulle till exempel Socis ha funnits kvar idag och ägarna skulle inte vilja bevara den byggnaden, då tror jag nog att stadens fullmäktige skulle ha gått in idag och k-märkt den, och sedan hade man betalat för den lidna skadan. Och hur mycket är det? Ja, ytterst är det domstolen som beslutar det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Med anledning av att det har framförts och det ges liksom sken av den här motionen skulle lösa en situation med det projektet som nu är aktuellt, dvs. 100 miljonersprojektet, Boreniuska huset på Torggatan och det som håller på att planeras, så är det inte riktig sant såsom jag ser det.

    Min tolkning är att jag tror att ltl Runar Karlsson blandar ihop begreppen lite. Det som har diskuterats när det gäller skyddsvärda byggnader och lagstiftningen kring dem så är i kombination nu med delgeneralplanens hantering, dvs. delgeneralplanens utkast för centrum och om man ska ha med skyddsvärda byggnader eller inte. Vem tar det beslutet? Har man möjlighet att säga nej till att ha mera skyddsvärda byggnader eller inte? Det är den frågan som diskuteras och som blir en långsiktig effekt. Det har kanske en långsiktig effekt på det här projektet och liknande projekt.

    Kortsiktigt så finns alla möjligheter eftersom det inte finns någon sådan delgeneralplan än som är bindande när man tar de besluten.

    Som jag ser det så finns det möjligheter att förverkliga det här projektet om man så önskar redan med den befintliga lagstiftningen. Det finns alla möjligheter.

    Om stadsstyrelsen väljer att inte agera nu och inte ta beslut om att införa rivningstillståndsplikt för också det här så då finns alla möjligheter. Man häver de byggnadsåtgärdsförbud som finns för centrum idag. Om man väljer att ta de besluten i stadsstyrelsen så kommer Ömsen att kunna riva den här byggnaden. Då finns inte byggnaden att skyddsmärka längre.

    Då är inte den här lagen ett hinder för det projektet som nu är inlämnat. De möjligheterna finns om en majoritet av stadens ledande politiker bestämmer sig att gå den vägen, vilket jag tycker att de ska göra. Det är min åsikt. Jag tycker inte riktigt att man ska blanda ihop det.

    Som jag sade också i replikväxlingen så håller jag med om att den långsiktiga lösningen att göra plan- och bygglagen tydligare vad gäller fullmäktiges roll i alla kommuner, fullmäktiges roll och äganderätten, och klargöra den. Vad är det som gäller när det handlar om skyddsvärda byggnader? Det tycker jag att är viktigt. För min del tycker jag också att man kunde stärka både äganderätten och fullmäktiges roll när det gäller att bedöma och ta beslut om skyddsvärda byggnader.

    Det betyder inte att jag heller vill riva precis alla byggnader. Men jag tycker ändå att det är viktigt att man stärker dem och det kan finnas skäl att se över lagstiftningen på den punkten.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! I stort så är vi överens om att lagstiftningen borde ses över. Om det sedan inte är nödvändigt för det här projektet men jag är inte på det sättet insatt i detaljerna eftersom jag inte sitter med i stadens politik. Jag har läst i media och pratat med folk.

    Man kan i alla fall konstatera att de juridiska byråerna har kommit med olika uppfattningar i lagen om byggnaderna är skyddsvärda eller inte. Det har stått så i tidningarna i alla fall.

    Vi hoppas att ltl Petri Carlsson har rätt att lagen inte hindrar det nu och att man kommer igång. Det återstår att se. Man borde titta över lagen och göra den enklare så att man inte alltid måste fråga juridiska byråer vad som gäller och svaren blir sedan olika.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Oavsett vad juridiska byråer eller andra kommer fram till, så länge inte delgeneralplanen är fastställd att det här skulle vara en skyddsvärd byggnad och stadsstyrelsen inte väljer att gå in och initiera detaljplaneändring för tomten och belägga den med åtgärds- och byggnadsförbud och rivningstillstånd, ja då finns ju alla möjligheter för fastighetsägaren att riva fastigheten. Då finns den inte kvar när man tar besluten och då kan man inte skyddsmärka eller k-märka en byggnad som inte finns kvar längre. Då har man följt lagen. Så möjligheten finns om stadens ledande politiker väjer att gå den vägen, vilket jag hoppas att man gör, men jag kan inte säga vad man gör sedan.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Lite konstigt är det trots allt tycker jag. Vi vet att ungefär för tio år sedan när man beslöt att bygga Maxinge så då blev det en ganska intensiv debatt i staden att nu måste vi utveckla centrum. Det är ju lite konstigt om lagen har medgett det här i tio år och politikerna har velat det, varför har man då inte gjort det?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Ja, det finns beslut som är tagna som jag har varit emot, men man har tagit de besluten att införa byggnadsåtgärdsförbud och rivningstillstånd i centrum. Det är saker som hämmar utvecklingen som jag ser det.

    När vi relaterar till Maxinge så kanske ltl Runar Karlsson tänker på telegrafbyggnaden och Magazintomten, dvs. en byggnad som redan är k-märkt. Det är lite annorlunda än det nu aktuella projektet som inte är k-märkt utan kanske förväntas att bli det. Det är lite skilda saker att diskutera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    För kännedom

    6        Elektronisk fakturering hos upphandlande enheter och näringsidkare

    Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2018-2019

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 20 maj 2019.

    7        Studiematerial på svenska inom socialvården

    Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 2/2018-2019

    8        Kraven på kompensationsåtgärder för svenskutbildade lärare

    Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 3/2018-2019

    En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan tas emot när lagtinget inte är samlat för plenum eller inom färre än tio dagar före plenarperioden avslutas ska svaret ges inom tio dagar räknat från den dag lagtingets nästa plenarperiod börjar. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

    Antecknas.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 20 maj 2019 klockan 13.00. Plenum är avslutat.