Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Karlström. Ordet ges först till lagtingsledamoten Holmberg.

Tack, talman! Tack minister Karlström. Bästa lagting och åhörare. Rubriken på den skriftliga frågan är: Landskapsregeringen gör intrång på den privata marknaden.

Landskapsregeringen lär enligt uppgift ha köpt två större industrifastigheter i Mariehamn via sina fastighetsbolag. Hur köpet av dessa två industrifastigheter finansieras är oklart men det skulle vara intressant att veta hur. Likaså om de ska ses som riskkapitalsatsningar utan lagstöd. Frågan är om det är lämpligt att rubba det privata näringslivets konkurrensvillkor genom ett ökat offentligt ägande genom inköp.

Med hänvisning till 38 § 1 momentet, lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Varför har landskapsregeringen inte informerat lagtinget om den nya fastighetsstrategin som allvarligt riskerar rubba konkurrensbalansen på den privata marknaden?

Tack, talman! Det korrekta och formella svaret på ledamot Holmbergs fråga, alltså varför har landskapsregeringen inte informerat lagtinget om den nya fastighetsstrategin som allvarligt riskerar rubba konkurrensbalansen på den privata marknaden enligt ledamot Holmberg, är att landskapsregeringen inte har antagit någon ny fastighetsstrategi. Det finns alltså sålunda ingen ny strategi att förankra eller informera lagtinget om. Därtill så anser inte landskapsregeringen att de två fastighetsaffärerna som genomförts av bolaget Ålands Fastigheter riskerar rubba den lokala marknaden för fastigheter eftersom de är gjorda på marknadsmässiga grunder och verksamheterna i lokalerna fortsätter med samma inriktning som tidigare. Men det här kan jag återkomma lite till.

Ledamot Holmberg har ju också skrivit ett antal insändare i frågan och hävdat att det handlar om skattepengar, om offentliga medel, om subventioner och socialisering av fastighetsbeståndet. Det stämmer inte heller. Fastighetsaffärerna finansieras av bolaget självt tillsammans med en lokal bank. Fastighetsaffärerna görs på marknadsmässiga villkor, utan inblandning av vare sig garantier, subventioner, eller kapitaltillskott från landskapsregeringen, lagtinget eller skattebetalarna.

Landskapets fastighetsbolag, Ålands Fastigheter Ab, som genomfört de fastighetsaffärer som är aktuella i den här skriftliga frågan är ett bolag som funnits, agerat och varit aktiv spelare på den åländska fastighetsmarknaden i över ett halvt sekel. Det grundades år 1971 och hette tidigare Norra Ålands Industrihus och det var ett samägt bolag mellan fem norr-åländska kommuner och dåvarande landskapsstyrelse. Och verkade då, de första decennierna, på Norra Åland. Idag är det som ni vet helägt av landskapsregeringen och verksamhetsområdet det är hela Åland. Många är de åländska företag som börjat, utvecklat och expanderat sina verksamheter i lokaler ägda av just det här bolaget och nästan lika många företag är det som köpt loss de fastigheterna under resans och årens gång.

Under de senaste 50 åren har bolaget genererat, förutom industrilokaler, även skattemedel och bidragit till Ålands utveckling på flera positiva sätt. Skulle exempelvis de plastindustrier vi ser på norra Åland etablerat sig, vuxit sig starka och utvecklats här utan detta bolag? Jag är övertygad om att svaret på den frågan är nej.

Skulle den landbaserade fiskodlingen i Eckerö kommit till utan det här samhällsägda fastighetsbolagets engagemang? Jag är övertygad om att svaret på den frågan också är nej. En satsning som resulterat i att Fifax
- som bolaget heter - nu är börsnoterat samt bidragit till att över 60 miljoner euro investerats i en toppmodern anläggning som faktiskt sysselsätter dryga 20 personer på västra Åland idag.

Det offentliga fastighetsbolaget har historiskt spelat en viktig roll för utvecklingen av Åland och jag är övertygad om att det kommer göra det i framtiden. Det behöver också noteras att Ålands Fastighets Ab har haft ett positivt kassaflöde under största delen av bolagets historia och står idag på en solid grund. Den solida grunden gör även att bankerna har förtroende för bolaget och är med och delaktiga i och finansierar flera av de satsningar som bolaget gör och gjort.

Är ett offentligt ägt fastighetsbolag som satsar på industrilokaler något socialistiskt eller unikt i världen eller för den del Norden? Svaret på den frågan är också nej. Både öster och väster om oss och över hela världen skapar länder, regioner och kommuner förutsättningar för industriföretag att etablera sig och utveckla sin verksamhet med just liknande verktyg. De flesta ser, likt landskapsregeringen, ett offentligt ägt industrifastighetsbolag som ett verktyg och en möjlighet i den näringspolitiska verktygslådan.

Om vi sedan ser övergripande utan att gå in i detalj på de två senaste fastighetsaffärerna som har aktualiserats i den här frågan så kan jag konstatera att de är genomförda inom och i linje med § 2 i bolagets bolagsordning, som lyder:
”Föremålet för bolagets verksamhet är att uppföra och utveckla fastigheter för uthyrning och försäljning för industriella ändamål och övrigt näringslivsbehov, samt all övrig med detta förknippad verksamhet. Bolaget kan bedriva handel med värdepapper samt äga och besitta fast egendom.”

Och bara för att aktieägaren av ett bolag är det offentliga betyder inte att verksamheten som bedrivs inom det bolaget och inom dess bolagsordning är socialisering. För mig handlar Ålands Fastigheter Ab om att det offentliga tillsammans med det privata kan skapa förutsättningar för tillväxt och ett sätt att bedriva en aktiv näringspolitik på.

Kan landskapsregeringen bidra till, på marknadsmässiga grunder, att bibehålla och utveckla arbetsplatser - särskilt inom industrin - så är jag övertygad om att det är samhällsmässigt ekonomiskt försvarbart och fördelaktigt. Att vidta åtgärder för att bevara och medverka till utökande av arbetsplatser är oftast ett mer ekonomiskt fördelaktigt och effektivt sätt att nå tillväxt än skapa helt nya verksamheter. Särskilt under en tid av pandemi där varje arbetsplats räknas.

Tack, talman! Tack minister Karlström. Nja, jag håller inte alls med. Ser man på dessa två inköp så är det två inköp som går in i två helt fungerande marknader idag. Det finns fungerande marknader för båda två. Det finns ingen orsak till att gå in och stöda den marknaden. Och är det så att landskapsregeringen anser att man gör det här på marknadsmässiga villkor, varför gör man det överhuvudtaget då? Det är väl att dra undan mattan för alla de företagare som går till banken och kanske pantsätter sitt hus för att ta ett lån för att bygga en affärsfastighet. Att säga att Ålands Fastighets Ab drivs på marknadsmässiga villkor, ja, men varför är det då helägt av Ålands landskapsregering?

Självklart är en bank villig att låna ut pengar till ett bolag som ägs till hundra procent av Ålands landskapsregering. Det är alldeles självklart. Att säga att det här sker öster och väster om oss, det kanske det må göra, speciellt öster om oss men det är en modell som på lilla företags-Åland sätter konkurrensen ur spel och sätter likabehandlingen ur spel. Ska nu budskapet ut till åländska företagare vara att du kan gå till landskapsregeringen, sälja din fastighet, få den upprenoverad och så kan du hyra den. Det är socialisering. Det är socialisering.

Är det så att man vill bedriva regionalpolitik varför gör man då sig av med bageriverksamheten, en industrifastighet ute i skärgården, och i gengäld skaffar två fastigheter i tätorten Mariehamn? Det är väl långt ifrån den verklighet som fanns som fanns i början på 70-talet när man var med och startade upp företag via det här bolaget. Sedan ser ser man historiskt på hur miljonerna har gått ut från Ålands landskapsregering till diverse projekt. Tittar vi på det här årtusendet och kanske begränsar det till vårt medlemskap i EU - ca 25 år - så ser vi att de här framgångssagorna inte är så många. Ja, landskapsregeringen har miljoner i blöt i Fifax, absolut. Men frågan är, var det en bra satsning? Jo, det satsades mycket pengar men inte en enda cent kom egentligen från branschen som är stark på Åland, primärbranschen, så det borde ha satts lite frågetecken.

En god näringslivspolitik bör vara utformad så att den träffar brett. Skattegränsproblematiken är ett praktexempel på var landskapsregeringen kunde göra välbehövlig skillnad för det åländska näringslivet. Konkurrensutsättningar skulle göra stor skillnad, inte bara för den offentliga ekonomin, utan också för företagen på Åland. Jobbskatteavdraget som verkligen skulle ha initierat till mer arbete, att det lönar sig att arbeta, det tog landskapsregeringen bort. Det finns stora breda satsningar att göra för landskapsregeringen att göra, varför gör man (… taltiden slut).

Tack, talman! Frågan handlar om fastighetsaffärerna och om det är någon sorts socialisering av näringspolitiken och stannar vi kvar vi de affärer som har gjorts så finns det orsaker till varför bolaget har valt att gå in i dessa affärer.

Tar vi den första fastighetsaffären som är den kanske största, den lokalen som vi benämner i folkmun Chipsters-lokalen - eller fastigheten - det handlar ju om att vi tittar tillbaka, herr talman, så var det här sommaren, hösten 2020 under mest brinnande pandemi som det företagsköpet genomfördes. Efter några månader konstaterades att verksamhetsförutsättningarna för att bedriva den fiskförädling som har gjorts under många decennier inte fanns längre och kanske inte har funnits under fler år före det. Det resulterade i att den fastighetsägaren, som också bedrev den verksamheten, samarbetsförhandlade med sin personal - det här har vi kunnat ta del av i media och sålunda kan vi diskutera det i salen anser jag - och slutade med att den personalen meddelades om uppsägning och verksamheten skulle upphöra.

Det här är alltså en tid när pandemin härjar som mest och arbetslösheten på Åland är högst, högre än vad den har varit i stort sett under efterkrigstider. Helheten i den här affären, ur ett bolagsperspektiv, genom de förhandlingar och de värderingar som gjordes och de resultat att man kom till ett avslut. Det konstaterades att det var en affär för fastighetsbolaget som kunde försvaras ur ett ekonomiskt perspektiv på sålunda sätt att sju till åtta procents avkastning genereras på den investeringen.

Detta samtidigt då som verksamhetsutövaren gavs möjlighet att återköpa fastigheten om fem till tio år. Någonting som alltså går precis i linje med det vägval som fastighetsbolaget gjort tidigare med att man har byggt, utvecklat och sedan sålt fastigheten till den entreprenören och det företaget som verkar i just de fastigheterna. Jag ser att tiden går lite fort här, herr talman.

Den andra fastigheten finns det kanske mera diskussionsmån i om rätt eller fel. Fortsättningsvis är kontentan i den affären att ur ett företagsperspektiv - alltså Ålands fastigheters perspektiv - så är det en affär som går att försvara och förklara och genererar en avkastning på investerat kapital även det.

Tack, talman! Tack minister Karlström. Jag ifrågasätter inte affärerna ur rent affärsmässiga hänseenden. Jag förstår mycket väl att det finns en avkastningspotential i båda affärerna och på sikt, absolut. Problemet är ju - och det tycker jag är förvånande att inte den Moderata näringsministern tycker - problemet är ju att man går in i en konkurrensutsatt marknad med båda affärerna. Där det finns företag som fungerar. Man går in med ett helägt, landskapsägt bolag och stör konkurrensen och stör likabehandlingsprincipen. Det var därför jag ställde frågan i min första replik. Är det nu möjligt för alla företagare att gå med mössan i hand till landskapsregeringen och be att snälla köp vår fastighet annars flyttar vi vår verksamhet utanför Åland. Det är orimligt. Det är socialisering.

När det gäller listan på breda åtgärder för att nå starkare konkurrenskraft och bättre företagande på Åland. Kapitaliseringen av Kraftnät Åland, som infördes förra mandatperioden som den här landskapsregeringen nu avvecklar, det skulle vara ett klockrent exempel på en åtgärd som skulle nå ut över hela åländska företagarfältet. Och speciellt i tider som dessa när vi ser hur energi- och elpriserna rusar.

Jag anser att alla de exempel som finns på det här årtusende och under den 25-årsperiod som Åland har varit en del av EU kräver en specialrevision. För det är ett sådant myller av pengar som har gått ut och som är omöjliga att få reda i även fast man tar hem de här boksluten. Och tycker landskapsregeringen att Ålands Fastighets Ab är ett viktigt verktyg i näringslivspolitiken, varför har man då inte en professionell styrelse? Varför bygger allt det här på en eller två personer? Varför är transparensen så dålig? Det här är satsningar som flera mandatperioder kommer att få ta del av, problematiken kring den så jag ifrågasätter varför man ska läsa om sådant här i pressen? Och varför ska företagen på Åland som är inne i de här branscherna där landskapsregeringen har gått in, hur ska de konkurrera med landskapsregeringen?

Ministern säger att det inte är skattepengar. Självklart går det helägda Ålands Fastighets AB till banken så står Ålands landskapsregering bakom. Det finns ingen företagare som har samma möjligheter som det. Och jag undrar är det här någonting som hela landskapsregeringen står bakom? För det är så långt ifrån en borgerlig näringslivspolitik man kan komma. För det här är socialisering och enligt Nationalencyklopedin så är socialisering när man flyttar över egendom från det privata till det statliga eller offentliga. Det är ingen diskussion ens. Det är socialisering. Men jag önskar att det blir en revision av det här och innan den (… taltiden slut).

Tack, talman! För det första, bara det att landskapsregeringen äger aktier i ett fastighetsbolag betyder inte att bankerna lånar ut pengar på ett annat sätt än vad man gör till vilken företagare som helst. Det här är ett bolag som vilket företag på Åland som helst som har de kraven på sig att med sitt kassaflöde visa att man har affärer som kan täcka räntor och amorteringar som med den säkerhet man själv kan generera kan låna pengar för nya investeringar. Likt vilket företag som helst. Det finns ingen bank på Åland som ser det här bolaget på ett annat sätt när man ger ut lån för olika investeringar. Utan fastigheten som köps och den verksamhet man bedriver täcker upp det.

Om man sedan tittar på de senaste tjugofem åren eller det här årtusende - jag försökte också titta tillbaka lite när skattebetalarna senast kapitaliserade Norra Ålands Industrihus eller Ålands Fastigheter Ab som det heter idag - och jag tror, när jag tittar tillbaka så långt jag kom åt nu, att det var på 1900 talets-slut. Så det här senaste millenniet så har inte skattebetalarna varit med och finansierat den här verksamheten något.

Är det då så att man på något sätt konkurrerar på ett oschysst eller på ett icke transparent sätt mot det övriga näringslivet när man gör affärer med befintliga och nya fastigheter? Nej, jag tycker inte det eftersom det inte är garantier i grunden. Eftersom det inte är kapital instoppat mer än när man grundade bolaget och eventuellt när man gjorde någon ny investering i slutet på 1900-talet.

Så att det här på något sätt skulle vara ett socialiseringsspöke som ledamot Holmberg ser framför sig så tror jag, tyvärr för ledamot Holmbergs del, också att det är mestadels i hans fantasi. Det här är inget socialiseringsspöke. Det är ett näringspolitiskt verktyg som jag hoppas vi kommer att kunna använda fler gånger framöver. Men också svaret på frågan är det här någonting som befintliga företag på Åland vill sälja sina fastigheter till? Ja, man kan ta en diskussion kring det om det finns någon fastighetsägare som vill betala en 7 - 8 procentig avkastning på hyran under en 5 - 10-årsperiod. Jag tror att den fastighetsägaren inser att det är mer lönsamt att fortsätta äga den fastigheten och utveckla den själv än att blanda in det offentliga fastighetsbolaget i den affären om det absolut inte i sista hand är nödvändigt.

Sedan ska dock fastighetsbolaget göra den bedömningen att är det här en affär ur bolagets perspektiv. Uppfyller den bolagsordningen och aktiebolagslagen om så, kan man säkert titta på de möjligheterna men annars inte.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.