Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Christian Wickström. Ordet ges först till lagtingsledamoten Simon Holmström.

Tack, talman! Under året utvärderar landskapsregeringen kollektivtrafikens upplägg innan större ändringar görs. Mycket behöver förändras för att göra kollektivtrafiken en central del av ålänningarnas liv, med tanke på att dagens struktur har grund i 80-talet, inte minst satsningar på flexibla, snabbgående fordon.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: På vilket sätt arbetar landskapsregeringen för att modernisera den åländska kollektivtrafiken?

Tack, fru talman! Tack för frågan. Det var en väldigt bra fråga så här i slutet av mandatperioden. Under den här mandatperioden har vi reformerat kollektivtrafiken i grunden. Lite snabbt tänker jag gå igenom vad vi har gjort.

Vi har minskat antalet zoner från 26 zoner till en zon och gjort om hela systemet med avgifter. I och med att det finns en zon så finns det också en taxa. Det kostar alltså numera 2,50 att åka kollektivt på Åland oavsett var du åker och biljetten är också giltig i 2 timmar. Tidigare hade vi ett system med 26 zoner och det var väldigt administrativt och byråkratiskt. Det var svårt att förstå, svårt förstå hur mycket det skulle kosta och också för busschauffören så var det svårt att ta betalt.

Vi har fokuserat på smidighet och enkelhet snarare än rättvist. Det här systemet med 26 zoner så var ju väldigt rättvist. Man betalade några cent mera om man åkte några kilometer längre. Men det är inte bra när man vill öka antalet resenärer.

En annan reform som vi har gjort är att tidigare hade ju Åland två stycken huvudmän för kollektivtrafiken, vilket gjorde att vi hade en ganska fragmenterad kollektivtrafik. Vi hade stadsbussen som gick i stan och så hade vi resten av kollektivtrafiken som landskapet ansvarade för.
Staden har växt och är en en tätort numera, så vi har infört en ny tätortstrafik som bättre återspeglar den faktiska bebyggelsen runt omkring Mariehamn och i Mariehamn.

För övrigt så återspeglar ju det här förhållandet hur det har varit tidigare mellan Mariehamn och Jomala. En av de största utmaningarna på Åland när det gäller kommunstrukturen är alltså inte de små kommunerna, utan det är mellan våra två största kommuner där det finns en hel del utmaningar. Man kan till exempel fundera, var man kan åka på en kommunal väg mellan Mariehamn och Jomala där det inte har försvårats? Framkomligheten har försvårats. Majoriteten av alla vägar är landskapsvägar. Det säger något om var de administrativa problemen ligger i dag.

Men tillbaka till kollektivtrafiken. Vi har skapat en resesida för att komplettera turlisthäften, vilka inte längre är någonting som majoriteten av befolkningen använder. Nu kan man mera få ut en sida över en viss rutt, men inte hela häftet så att säga. Det gör att det blir enklare att förstå hur man kan resa kollektivt, vilket var väldigt svårt förut.

Resa.ax är inte en optimal plattform utan det är någonting som man behöver utveckla vidare. Vi har haft en del utmaningar i Ålandstrafikens digitaliseringsresa. Vi har bytt projektledare tre gånger. Det funnits utmaningar med det och det är ett arbete som måste fortsätta, både vad gäller skärgårdstrafiken och kollektivtrafiken.

Men hur som helst så det här är de största förändringarna som vi har gjort. Sammantaget så har de här förändringarna faktiskt lett till att det kollektiva åkandet på Åland har ökat väsentligt. I ett optimalt fall så skulle man jämföra hela 2022 med hela 2023, men eftersom vi inte är där ännu så får det räcka med ett halvår. Om man räknar från januari till och med juni så har resandet från 2022 till 2023 ökat med hela 108 %. Alltså det är drygt 30 000 flera resenärer i kollektivtrafiken nu än tidigare. Det totala antalet resande nu år 2023 är 250 000 resenärer, vilket ändå måste ses som som en framgång.

Det här systemet är ju grunden som vi har byggt nu. Det är en grund som man måste bygga vidare på och jobba vidare på.

Vi håller på att upphandla tätortstrafiken. Det har kommit in besvär mot den och därför fördröjs implementeringen av kollektivtrafiken i tätort. Men som det ser ut nu så kommer det att ingå elbussar i den trafiken och kostnaden kommer inte att stiga från dagens kostnad, vilket förstås är positivt. All heder åt dem som har skött själva upphandlingsförfarandet.

Överlag så håller jag med om och instämmer faktiskt i den kritiken att kollektivtrafiken idag är från 80-talet och är anpassad för att köra barn till skolan. Det är faktiskt så som vi har byggt upp kollektivtrafiken på Åland. Barnen till skolan och sen det som blir över så har man gjort vad man kan med. Det är inte ett modernt sätt att tänka på kollektivtrafik. Precis som ledamoten var inne på så implementerades det på 80-talet och världen har förändrats.

Som jag ser det så hade jag gärna stått här i dag eller lite tidigare och presenterat just ett förändrat upplägg för landsortstrafiken. Men vi har haft en del personalutmaningar. Tanken var att vi skulle ha arbetat med detta det här året och kunnat leverera nu. Det finns ett behov av en större reform vad gäller landsortstrafiken också. Man behöver tänka igenom hur kollektivtrafiken ska gå. Till befolkningscentra på Åland behöver man också kunna ta sig hem på kvällar till exempel. Jag tror att det kommer krävas prioriteringar där man prioriterar landsvägarna, huvudvägarna framom bygdevägarna. Det tror jag att är en vettig prioritering att göra när det gäller det kollektiva åkandet på Åland, vilket jag också har uttalat mig om tidigare.

Avslutningsvis så i nästa års budget så finns det förslag på busskurer för det är en del som är lite eftersatta ännu. Arbetet med busskurer och att funktionshindersanpassa hållplatserna gör vi i takt med att man bygger ut gång-och cykelvägnätet i huvudsak.

Avslutningsvis igen, så vill jag ändå säga att de som har varit i Hammarland den senaste tiden har sett väldigt fina busskurer. De är väldigt fina och stiliga och jag är lite avundsjuk. Tack!

Tack, talman! Ja, det är ju som ministern sade att betydande förändringar har gjorts i kollektivtrafikens under de senaste åren. Allt detta är gott, det är på tiden och jag vill ta tillfället i akt att tacka ministern för engagemanget i den här frågan.

Såsom ministern också påpekade så ska vi inte låta oss luras att vi nu avklarat projektet kollektivtrafiken. Det finns oerhört mycket kvar att göra. Åtminstone om man kollar på statistiken av utsläpp från vägtrafiken, som säger att en femtedel av de åländska utsläppen kommer från våra vägfordon. Eller om man kollar på antalet registrerade fordon per capita, där Åland fortfarande toppar statistiken i Europa.

Dagens system med linjer, hållplatser och tider har sin grund i 80-talet, vilket ministern konstaterade. Åland har förändrats sedan dess med nya bostadsområden, nya köpcentra och arbetsplatser.

Vi måste se till att ruttnätet är anpassat för detta och se till att det täcker alla delar av Åland och att det finns smidiga övergångar mellan olika transportmedel. Vi måste också ta hänsyn till de förändrade arbets- och livsstilsmönster som vi ser idag med distansarbete och annat.

Därför är det otroligt tråkigt att landskapsregeringen inte har tagit den här chansen i trafikförsörjningsprogrammet, dvs. det långsiktiga programmet som man ska ta fram enligt EU. Programmets mål är luddiga och otydliga och åtgärderna som är tänkta att vidtas är inte tillräckliga. Ministern har valt att anpassa programmet till vad man tycker att för stunden kan kännas bra, snarare än vad som behöver göras på lång sikt. Man skulle behöva ha lite mer politisk vilja än så.

Ministern har också gjort utfästelser om att skapa någon typ av dialogforum med Mariehamns stad för att anpassa trafiken till mariehamnarnas behov. Det blev inte mycket av det. Eller finns det någonting som jag inte vet i görningen?

Frågan är vad gäller det här trafikprogrammet som skulle kunna användas som ett program för transformering av hela kollektivtrafiken. Varför har man inte gjort det här programmet till det som egentligen ska vara, det vill säga ett instrument för att styra om den här politiken? Kan det vara så som ministern säger att det är personalomsättning och andra utmaningar? Eller är det någonting i den politiska diskussionen som har förts i landskapsregeringen att det kostar för mycket? Att de EU-krav som finns på elektrifiering, att det är det som man behöver satsa på? Är det upphandlingskunskap som man har ett behov av att förstärka? Eller vad är det som gör att de kommande stegen nu inte tas vad gäller kollektivtrafikens reformering?

Tack, fru talman! Visst det finns trafikförsörjningsprogram, men man ska man komma ihåg att det fortfarande bara är papper. Det som är viktigast är omsättningen i praktiken, vad man faktiskt upphandlar och hur man planerar trafiken, så väljer jag att betrakta det här och det tror jag också är rätt sätt att betrakta det på. Man behöver gå igenom trafiken och komma med ett förslag på hur man ska göra. Man ska inte binda sig i förväg genom ett program för hur trafiken ska se ut när man inte har analyserat trafiken på djupet, vilket faktiskt är det som man behöver göra härnäst. Jag tror att det tar ungefär ett år att göra det arbetet. Då ska man också komma ihåg att samma tjänstemän som arbetar på transportbyrån med det här så jobbar också med skärgårdstrafik så man behöver göra en prioritering. Vad vill man sätta resurserna på, om man inte vill öka antalet personer som jobbar på transportbyrån?

Ledamoten nämnde anpassning efter Mariehamn. Vi har ju ett turlistmöte varje år och nu har vi skickat ut det i tid det här året så det finns möjligheter att inkomma med synpunkter.

Men faktiskt ska vi träffa Mariehamns stad angående busshållsplatserna och den centrala bussplan helt enkelt. Var ska den vara i framtiden och hur ska man placera den? Det är också ett viktigt steg när det gäller kollektivtrafiken och dess framtid.

Jag tror däremot inte som ledamoten att man i framtiden kommer att kunna täcka hela Åland med kollektivtrafik. Jag tror att det är orealistiskt på grund av att stora delar av landsbygden är glest befolkad. Jag tror att vi behöver prioritera resurserna längs med huvudvägarna och sedan ordna en annan typ av trafik om det ska ordnas från bygdevägarna intill till huvudvägarna. Man kan ju kalla bägge för kollektivtrafik, men det är var man drar gränsen för vad som är kollektivtrafik.

Överlag så tror jag också att kollektivtrafiken alltid kommer att ha svårt att tävla med personliga fordon, bilen. När det gäller smidighet, att man kan sitta privat och åka och varje tid från punkt A till punkt B och att man kan sitta privat och åka i ett fordon och punktlighet och när man vill åka. I dessa delar så kommer kollektivtrafiken alltid att att ligga i lä när det gäller transport av människor. Det är helt enkelt orealistiskt ekonomiskt sett att försöka sig på det.

Jag tror att kollektivtrafiken i framtiden kommer att vara en del i transportnätverket, en större del än vad det är idag. Det som jag tror att man behöver fokusera mera på är just den lätta trafiken, för den lätta trafiken med e-mobiliteten så ser vi att fler och fler använder, elcyklar, e-kickbikes och liknande fordon. De erbjuder de facto samma fördelar som bilen gör på korta distanser. Tack!

Tack, talman! Tack också ministern för det svaret. Vad gäller just täckningsgraden så tror jag att man behöver se kollektivtrafiken ur ett mer holistiskt perspektiv, dvs. inte bara bussarna och vad bussarna ska trafikera, utan också instrument på huruvida man ska ha anropsstyrd trafik till mera glest bebyggda områden. Eller om man ska främja samåkning via resa.ax appen, eller hur man bättre kan byta eller skapa bekvämare byten av olika transport modaliteter, dvs. om man cyklar så kan man ha en ställningsyta för cyklarna eller bilparkering för bilarna osv. Så det finns mycket att göra som inte nödvändigtvis behöver vara det traditionella sättet att transportera sig på.

Vad allt egentligen kokar ner till är frågan om hur vi gör kollektivtrafiken till en naturlig del av ålänningars vardag.

Det är rätt slött att många inte verkar veta att man kan köpa biljett för 2,50 vart man än vill åka. Det borde regeringen kommunicera ut tydligare, tycker jag.

Det är också rätt slött att regeringen inte har tagit chansen att testa en expresslinje mellan Mariehamn och Godby. Det hade varit ett bekvämt och ett reellt alternativ till slentriankörandet. Vi behöver också öka de ekonomiska incitamenten att lämna bilen hemma, till exempel ett moderniserat reseavdrag som skulle kunna göra det mycket mer förmånligt för ålänningarna för samåkning och kollektivt resande. Allt detta har vi i Hållbart Initiativ föreslagit. Den obundna ministern uppbackad av Centern har alltid kommit på olika dubiösa bortförklaringar.

Ålänningar har mött två tuffa ekonomiska utmaningar på kort tid. Vi har lärt oss att en omställning i våra beteendemönster måste till för att minska våra transportkostnader. Men vi kan inte slå oss till ro och tänka att frågan löser sig av sig själv, att kollektivtrafiken hux flux får en renässans av yttre omständigheter eller att vi redan har gjort allt vad vi kan göra. Det är lite av en hönan och ägget situation. Politiker har under flera decennier inte velat satsa på bussen eftersom det inte är så många som åker buss. Men det är inte många som åker buss just eftersom busstrafiken är underutvecklad.

Nåväl, vi kanske har en renässans på gång här nu, med de små steg som landskapsregeringen ändå har gjort. Jag vill återigen tacka för det. Det är ett frö och ett embryo till det jag menar, att vi skulle kunna bryta oss ur den negativa spiralen som vi har varit i ganska länge. Och att vi kan nyttja det nyvaknade intresset hos ålänningar att skära sina transportkostnader och ta ett skutt framåt också i klimathänseendet.

Jag måste väl ändå ställa den avslutande frågan till ministern. Nog måste väl ministern hålla med om att det är dags för att ta just det här skuttet för en modernisering av den åländska kollektivtrafiken till 2020-talet, istället för små förbättringar här och var?

Tack, fru talman! Ja, var och en får väl kalla det för små förbättringar eller stora förbättringar. Jag tycker att statistiken talar sitt tydliga språk när det gäller den punkten. Det är 108 % och det är väldigt mycket.

Jag håller förstås med om att man behöver fortsätta med det här. Jag tycker att det är något som vi behöver göra. Vi behöver ta ett grepp om landsortstrafiken och så får man ta ett steg i taget. Det är så man utvecklar samhället, ett steg i taget. Utvärdera, ta nästa steg och utvärdera och nästa steg. Tar man för många steg på en gång och allt på en gång så är risken att man går väldigt fel och att saker och ting blir kan bli väldigt dyrt.

Jag tror mer på den försiktiga utvecklingen där man utvecklar samhället i en takt som gör att också befolkningen hänger med. Inte de stora sprången som ofta riskerar att slå helt fel också. Det är väl kanske det som skiljer ledamoten och mig själv i hur vi tänker om samhället.

När det gäller kollektivtrafikens utvecklingen så upplever jag ändå att vi bägge gärna ser en utveckling av kollektivtrafiken. Tusen tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.