Föredras

Samma regler gäller för denna fråga. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret ges av minister Annette Holmberg-Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten John Holmberg.

Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Jag tror att både ministern och jag kan vara överens om en sak, vår kommunindelning försvårar vardagen för många. Våra kommungränser har satt just gränser beroende på var du råkar bo.

Den tidigare finansieringen av finansieringen av klubbhuset Pelaren där levde inte den kommunala ansvarsfrågan upp och gav nödvändig finansiering. Vissa kommuner tog del, andra inte och så borde det inte få vara på Åland. En otrygg och kortsiktig finansiering borgar heller inte för att fokuset konstant riktas på utveckling och den dagliga verksamheten, vilket klubbhuset Pelaren har levt med i många år och inte heller genom bildandet av KST har den kommunala spretighetens nackdelar skapat nödvändig arbetsro. Finansieringsfrågan ligger fortfarande olöst och verksamheten kan ännu inte fokusera på det viktigaste; att förbättra ålänningarnas psykiska hälsa. Därför har jag lämnat in motionen; "På Åland ska alla ha rätt till psykisk hälsa".

Landskapsregeringen med ett övergripande ansvar för välfärden fråntar sig det yttersta ansvaret för klubbhuset Pelaren i en tid då den psykiska ohälsan ökar i alla åldrar. Finansieringsmodellen med kommuner och PAF-medel har visat sig fungera dåligt och är långt ifrån den trygga grund Pelaren behöver. Landskapsregeringens beslut vittnar om ett bristande ledarskap gällande den åländska välfärdskärnans uthålliga finansiering, struktur och innehåll.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Varför fråntar sig landskapsregeringen ansvaret för den grupp ålänningar vars möjligheter till psykisk hälsa ökar om finansieringen av klubbhus Pelaren är ekonomiskt hållbar?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Holmberg.

Jag vill till att börja med säga att landskapsregeringen har på inget sätt fråntagit sig ansvaret för allas rätt till psykisk hälsa. Tvärtom, vi har genom skapande av en modern lagstiftning som utgår från klientens behov så har landskapsregeringen skapat en hållbar grund för tjänster som förebygger psykisk ohälsa, för tjänster som stärker välmående hos de som drabbats av psykisk ohälsa och deras väg tillbaka till arbete eller studier. Vi har genom lagstiftning gjort det tydligare för kommunerna att de bör tillhanda hålla de tjänster som klienterna behöver mot att det tidigare mer har varit att man erbjuder de man har i kommunerna och klienten får anpassa sig efter det.

I socialvårdslagstiftningens t.ex. 4§, 17§, 25§ 70§och 71§ finns det starka och tydliga skrivningar om förebyggande av personers psykiska ohälsa och hur man kan minska faktorer som äventyrar den psykiska hälsan. I dessa lyfts även upp hur man kan bevara och främja en persons funktionsförmåga och sysselsättning.

Samverkansavtalen, också de i lag stiftade avtal som måste göras mellan kommunerna, KST och ÅHS, genom dessa krav på samverkansavtal mellan socialvården och hälso- och sjukvården underlättas skapandet av en helhet av tjänster för de personer som behöver tjänster inom båda den här områdena.

Talman! Landskapsregeringen stöder varje år den tredje sektorn med deras verksamhetsbidrag. Ansökan sker varje år innan den 15 oktober och beslut om medel som fördelas ges oftast i mitten av februari. Detta år beviljade landskapsregeringen 3,8 miljoner till den sociala sektorn, där Pelaren i februari månad fick 194 000 euro, dvs. 64,67 % av Pelarens totala utgifter finansierades med PAF-medel. Att påstå att Pelaren inte är viktig eller inte är prioriterad anser jag att inte är sant.

Däremot bedriver inte Ålands Fountainhouse r.f. Pelaren sådan verksamhet som uppfyller de krav som finns för köp av socialvårdstjänster. Motsvarande Foutainhouse verksamhet i Finland finansieras genom medel från STEA (pengar likt PAF), dels med medel fördelade av kommunerna. Det är en liknande uppdelning och finansiering som vi har haft tidigare även här.

I år meddelade KST att man valt att dra ner finansieringen av Pelaren med 30 000 euro. Pelaren inkom då med en kompletterande ansökan om extra medel som vi godkände från landskapsregeringen. När KST tog över finansieringen såg man på Pelaren stora fördelar med att alla kommuner på Åland skulle vara med och finansiera verksamheten, vilket man inte har gjort tidigare, och man skulle bara behöva ha finansieringsdiskussioner med en part i stället för med 16 st.

Jag har full förståelse för att det är svårt för KST att kunna använda sig av Pelarens tjänster rakt av då det inte uppfyller kraven för socialtjänster, då man till exempel inte använder sig av klienthandlingar och där man inte är inskriven som klient i verksamheten utan som medlem i förening likt alla andra.

Man kunde läsa i Pelarens insändare den 4 april att ”Klubbhusmodellen bygger med andra ord på idéer som frivillighet, partnerskap, brukarinflytande och empowerment. Varje medlem är i förarsätet på sin unika rehabiliteringsprocess tillbaka till antingen arbete, studier eller någon annan meningsfull sysselsättning”. För att möjliggöra dessa idéer betonar klubbhusmodellen att klubbhus ska vara fristående från den offentliga sektorn.

Idag som sagt finansieras Pelarens verksamhet inte fullt ut 50/50 som tanken varit. Pelaren motsvarar inte de krav som ställs för att KST ska kunna köpa in det som socialvård, men med det vill jag inte heller säga att dess verksamhet inte är viktig, tvärsom. Däremot kunde den kanske finansieras av kommunerna alternativt av KST med föreningsbidrag, men hur dessa fördelas är detta en kommunal angelägenhet som landskapsregeringen inte tar ställning till.

Talman! Jag själv har besökt verksamheten vid ett flertal tillfällen och jag tycker om verksamheter som gör så att alla kan hitta en plats att få vara med i en gemenskap och där man kan få ett jobb som alla andra. Men håller ni inte alla med om att; borde inte alla få en chans till en arbetsplats inom det offentliga eller inom det privata? Där har vi nu ett projekt som heter "Sysselsättning för alla". Projektet kommer att inledas i maj månad och tanken är nu att hitta alla de som på något sätt faller mellan stolarna men även hur vi kan få alla in i arbetslivet på något sätt.

De möjligheter vi har i dag, där du som individ måste komma upp i en viss procent för att kunna anses som arbetstagare, måste ses över. Om du klarar av att jobba en timme eller två timmar per dag så ska detta uppmuntras och vi behöver ha alternativ till detta. Vi behöver eftersträva ett jobb och ett meningsfullt liv och vardag för alla.

En hållbar välfärd kan inte bygga på verksamheter vars finansiering är beroende av spelverksamhet. En hållbar välfärd bygger på lagstiftning, på verksamheter som bygger på skriftliga, överklagbara beslut och som tillsynas. Den tredje sektorn däribland Pelaren är ett viktigt komplement till den offentliga sektorn.

Under 2022 strävar landskapsregeringen efter att diskutera och vidare utveckla principerna för beviljande av PAF-föreningsbidrag. En ansökan om PAF-medel för Åland Fountainhouse kommer att behandlas enligt samma ansökningsförfarande och fördelningsprinciper som beträffande övriga föreningar.

Tack, talman! Psykisk ohälsa är bland de vanligaste sjukskrivningsorsakerna sedan flera år, om inte den vanligaste. En förändrad arbetsmarknad, större social press att passa in i samhällsnormen, en ökad oro för framtiden och ensamhet är exempel på orsaker som gör att den psykiska ohälsan breder ut sig. Psykisk ohälsa drabbar alla åldrar och det är många gånger stigmatiserande, speciellt bland män. Det finns ett klart samband mellan psykisk ohälsa och självmord. Svensk statistik visar på fyra självmord per dag och där står männen för 70 procent av dessa.

Bryter en person ett ben eller en arm är åtgärden enkel och den olycksdrabbade tar emot hjälp och får hjälp. Risken med psykisk ohälsa är att individen isolerar sig i stället för att söka kontakt och hjälp. Det skapas ett utanförskap som kan bli svår att bryta.

Vi behöver säkerställa verksamhetsmöjligheterna för de trygga och tillåtande miljöer som finns för att bygga psykisk hälsa. Klubbhus Pelaren är en sådan verksamhet, det är en trygg miljö med en mycket talande slogan: "Vi räddar liv, skapar mening, bryter isolering och är proffs på psykisk hälsa".

I en tid där landskapsregeringen nu satsar stora resurser på att förebygga och främja den psykiska ohälsan känns det aningen märkligt att inte trygga en av de verksamheter som under många år arbetat målmedvetet, strukturerat och att de inte ges arbetsro. En finansieringsmodell där klubbhuset Pelaren erhåller PAF-medel för längre än ett verksamhetsår i taget kunde ge den trygghet och framförhållning som krävs för att bibehålla klubbhuset Pelarens viktiga funktion i arbetet för en ökad psykisk hälsa.

Är ett sådant finansieringsupplägg med fleråriga PAF-medel något som ministern finner praktiskt möjligt och intressant? Allt för att ge alla i behov en sorts sömlös service som möjligt.

Det som behövs är en mer långsiktig finansiering där klubbhuset Pelaren skulle få en större trygghet att veta att verksamheten är igång för mer än ett år i taget. En mer långsiktig finansiering påvisar även finansiärernas syn på hur viktig verksamheten är. För vad finns det för andra förebyggande insatser på Åland med samma lågtröskelverksamhet som klubbhuset Pelaren? Du kan som ålänning komma och knacka på dörren till Pelaren, få en rundtur och ta del av gemenskapen på direkten. Det positiva bevisar att effekterna av Pelarens verksamhet ger samhällseffekter i form av minskat bidragsberoende, fler i arbete och i studier.

Skulle det vara möjligt att modernisera, utveckla fördelningsprinciperna av PAF-medel för att ge vissa specifika områden som har en verksamhet som faller lite mellan stolarna, mellan att vara förening och hälso- och sjukvård? (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för tilläggsfrågan. Det är ju så att tredje sektorn lever från år till år. Vi har många föreningar som också har ett väldigt stort samhällsansvar skulle jag säga. Jag pratar om Vårt hjärta, Demensföreningen och Reseda. Det finns många som lever från år till år egentligen.

Det här är ju orsaken till varför jag anser att man inte kan bygga en hållbar välfärd på finansiering som enbart är beroende av PAF-medel. Vi behöver ha lagstiftning som ser till att man får just det som Pelaren kan erbjuda. Vi måste ha lagstiftning som ser till att man kan ha en kontroll, se till att den blir granskad och att det finns en substans bakom.

Pelaren har fått pengar under alla år. De senaste åren har de fått 160 000 euro år 2019, 168 000 euro år 2020, 168 000 år 2021 och i år 210 000 euro. Landskapsregeringen har kontinuerligt gett pengar för verksamheten.

Men precis som jag också sade i mitt huvudsvar så kommer vi att titta på de här fördelningsprinciperna under det här året för att se hur vi ska jobba med de här frågorna. Pelaren är en väldigt bra verksamhet för just den här gruppen människor. Det finns väldigt starka krav i socialvårdslagstiftningen idag, det ställs stora krav på att KST ska kunna erbjuda liknande verksamhet som Pelaren gör, och där ser jag att Pelaren kan vara ett bra komplement till det.

Jag uppskattar ministerns senaste svar om att landskapsregeringen ska titta på fördelningsprinciperna. Jag är fullt medveten om att det egentligen inte går att peka på någon förening inom tredje sektorn som är oviktig. Alla behövs. Men i tider när vi vet att den psykiska ohälsan sprider ut sig över alla åldrar, och jag vet också att landskapsregeringen har stora resurser för att motverka det, så känns det så olyckligt. För Pelaren är etablerad och har en etablerad verksamhet som inte är en åländsk modell utan en global modell och den bygger också på vetenskap så att säga. Det skulle vara synd om de tvingas fokusera mera på att ordna finansiering än att hjälpa ålänningarna att bygga psykisk hälsa.

Jag hoppas - inte bara för Pelarens skull, för jag tror att det skulle vara hälsosamt - att man reviderar fördelningsbidragen på det sättet att man kan vara lite mer flexibel i längden på dem. För oberoende vilken förening det handlar om så åtgår väldigt mycket tid på ett år till att söka och hantera den byråkrati som ligger bakom PAF-medel.

Vi får hoppas att så blir fallet. Pelarens verksamhet är som sagt bred och stor. De summor som ministern räknade upp, 160 000-200 000 euro de senaste åren, är ju en del av vad verksamheten kostar. Vi vet också vad en individ som mår dåligt och som inte får hjälp kostar samhället. Det finns ju, som sagt, statistik, inte bara för Pelaren på Åland utan för Fountainhouse runtom vad deras verksamhet genererar till samhället. Det ökar möjligheten till arbete och det ökar möjligheten att ta emot studier. En kombination av längre finansiering av PAF-medel och någon form av avtal mellan KST och Pelaren som också är flerårig så skulle vara en modell som skapar trygghet för alla.

Tack, talman! Ett avtal mellan KST och Fountainhouse kan i så fall ske genom föreningsbidrag. Foutainhouse fyller inte de krav som krävs för att vara en verksamhet inom KST på grund av att man inte har journalföring, klienthandlingar och det som man behöver ha för att det ska vara en godkänd verksamhet.

När det gäller finansieringen av Fountainhouse så om vi tittar på våra närområden Finland så där betalar kommunerna halva avgiften och STEA-medlen går in och betalar halva. I år betalar landskapsregeringen nästan 65 procent av verksamheten i Fountainhouse eller det som de behöver ha för året. Det är en viktig verksamhet. Jag tror ändå att vi vill samma sak.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.