Enda behandling

PLENUM den 29 maj 2002 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Lisbeth Eriksson och ltl Wickström-Johansson). Ltl Lisbeth Eriksson infann sig efter uppropet.

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av vård av sjukt barn. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2001-2002 om initiativ till riksmyndigheterna angående begreppet ”Ålands län”. (HM nr 1/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum torsdagen den 30 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. (FR nr 20/2001-2002).

 

Beslut om remiss till lagutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 27.4.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag är fortfarande lika förvånad över att ingen från centern eller liberalerna har någonting att säga om den här framställningen. Det måste man väl tolka som att alla omfattar det som sägs i förslaget. Då är jag ännu mera chockerad. Det tillägg som finns i 12 § vad gäller fysiska personers möjlighet att få tillstånd att äga och besitta jord på Åland är någonting helt nytt. Det betyder att oberoende av t.ex. vilka språkkunskaper man har i svenska skall man efter fem års boende här kunna få tillstånd att äga och besitta mark. Jag är inte den som vill språkhetsa varken mot den eller den andra, men jag ser det nog som en liberalisering av de regler som vi har haft nu som jag ogärna är villig att gå med på, åtminstone såsom landskapsstyrelsen skriver. Man skriver nämligen så att en sökande som är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka skall beviljas jordförvärvstillstånd om inte särskilda skäl talar mot det. Det betyder att en person som flyttar in till Åland och bor här under fem år – det kan vara en person från Finland som inte har några större kunskaper i svenska – på det här sättet skall kunna anhålla om tillstånd att få äga mark och språkkunskaperna behöver inte prövas. Jag uppfattar det alltså som ett sätt att undergräva hela hembygdsrätten. Normalt är det så att för att få äga mark på Åland måste man efter fem års fast boende anhålla om hembygdsrätt och om man får det får man automatiskt rätt att bl.a. äga mark. Men det här blir, kan man säga, en genväg för dem som av olika skäl tycker att de inte behöver hembygdsrätten men gärna skaffar sig mark här på Åland och det tycker jag att är en sensationell förändring av lagstiftningen. Vi skall också komma ihåg att inför vi detta nu finns det ingen ångervecka eller –tid utan i enlighet med restriktionerna som är kopplade till Ålandsprotokollet kan vi inte, om vi ångrar oss, strängera bestämmelserna utan när de en gång har vunnit laga kraft skall de fortsätta att gälla.

 

Det här tycker jag att tyder på att den starka självstyrelsepolitik som speciellt centern har stått för förut, dvs. att slå vakt om landskapets enspråkiga svenska ställning, den luckras upp också i det här avseendet. Sätter man den här möjligheten i relation till dem som har jordförvärvsrätt blir det åtminstone för mig ännu mera konstigt, dvs. att en som flyttar in och har bott här i fem år så kan få jordförvärvstillståndet, men en bröstarvinge som bor i Sverige och som någon gång när föräldrarna dör kan ärva jord av sina föräldrar, de kan inte få det ifall föräldrarna nyligen har införskaffat det utan de måste vänta åtta år. Det är dåligt för debatten om inte liberaler och center försvarar detta principiellt. Jag kan åtminstone säga för min del att socialdemokraterna inte stöder framställningen i den här formen. Skall man principiellt förbättra möjligheterna för dem som har jordförvärvsrätt och om man vill knyta an detta med tillstånd, så bör reglerna vara principiella och inte skilja mellan olika grupper som starkt som det gör nu. Den allmänna tidsfristen borde vara fem år i alla situationer. Det skulle göra att alla blev mera likställda, om man nu skall ha en fatalietid också för bröstarvingar. Det andra är attför att kunna avgöra markområdets storlek och beskaffenhet så borde det vara så att alla som har jordförvärv och de som beviljas tillstånd borde kunna få rätt till den mark de har intresse av blott området är detaljplanerat.  Det är så man föreslår för näringsidkare som har jordförvärvsrätt: de skall få äga den mark de behöver just för syftet att bedriva en näring. Det markområdet kan se väldigt olika ut beroende på näringsverksamhetens art. Därför är det en logisk reglering att man knyter an det till detaljplaneringen, och så borde det också vara för enskilda som har jordförvärvsrätt eller får tillstånd till ett markområde som de skall använda för att bo på året om eller för rekreation, sommarhus eller för fritidsbebyggelse.

 

Fru talman!

Den här framställningen har vållat åtminstone mig en hel del huvudbry och politiskt tycker jag att det är uppseendeväckande att inte framställningen väcker någon diskussion utan att allt tydligen i tysthet skall föras över till lagutskottet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback blandar ihop begreppen. Det som föreslås för bröstarvingar är en jordförvärvsrätt, alltså en rätt som grundar sig på att man är arvinge och för dem skapar vi flexiblare regler. I det andra fallet, i 12 §, där en person som har varit bosatt här mera än fem år ges möjlighet, är det fråga om ett tillstånd; där ger landskapsstyrelsen tillstånd, det är ingen rätt som den här personen har, utan under vissa förutsättningar kan landskapsstyrelsen ge tillstånd just för en sådan här person. Det är inte fråga om någon förändring av lagstiftningen, som ltl Sundback säger – det finns ingen lag i dag på detta område – utan det är praxis som råder. I enlighet med med den praxis som tillämpas i dag beviljas personer jordförvärvstillstånd som har varit bosatta här längre än fem år. Vi skriver alltså in praxis i lagstiftningen. Inte är det något sensationellt med det, utan det är bara ett lagfästande av rådande praxis.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det skall bli intressant att se om ”lagfästandet” leder till förändringar i nuvarande praxis. Det tror jag nämligen att blir fallet, om man kan pröva detta gentemot en lag. Det är väl ändå ganska klart att en sökande som inte får jordförvärvstillstånd kommer inte mer, oberoende av bristande språkkunskaper, att kunna förvägras jordförvärvstillstånd. För det andra tycker jag fortfarande att det är ganska konstigt att om en ålänning köper ett markområde så kan han inte överlåta det till sina barn som bor utanför Åland förrän efter åtta år, men flyttar det in en människa som överhuvudtaget inte har anknytning till Åland kan den personen efter fem år få tillstånd att äga. I mina ögon är detta en stor orättvisa där man på sätt och vis behandlar sina egna strängare än dem som kommer utifrån.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Man måste i alla fall komma ihåg att det borde vara skillnad på dem som bor och verkar på Åland och de som är utanför landskapet. Däri ligger skillnaden i så fall. Ltl Sundback tar upp som skäl bristande språkkunskaper varför landskapsstyrelsen skulle kunna avslag. Det står inte någonstans i framställningen om det, utan det är ltl Sundbacks egen konstruktion hur och på vilket sätt man kan ge avslag!

 

När det gäller åttaårsregeln sade jag i presentationen att det har varit olika bud: mellan 5 och 15 år. Åttaårsregeln är alltså en kompromiss, men den är satt därför att jordförvärvslagen för Åland, rikslagen, syftar till att bibehålla den åländska jorden hos ålänningarna och att ägas av dem som bor i landskapet Åland. Ltl Sundback har förvrängt den biten i sitt resonemang; annars förstår jag det inte.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det heter faktiskt inte den åländska jorden i händerna på dem som bor på Åland utan det heter den åländska jorden i åländska händer. Det är ett nationsbebegrepp. Det är inte ett geografiskt begrepp. Det betyder att borta-ålänningarna ofta känner sig lika mycket som ålänningar, vad jag förstår, som både Sune Eriksson och jag gör. Eftersom de ändå med det här kommer att få ärva den här jorden, som man talar om i 4 §, så ser inte vi från socialdemokratiskt håll någon som helst orsak till att ha de strängaste reglerna s.a.s. mot dem som verkligen har en stark anknytning till Åland och vi föreslår därför högst fem år för den gruppen också.

 

När det gäller 12 § anser jag att den måste strängeras. Jag tycker att det är ett sorts läckage av hembygdsrätten och därför skall det inte stå så här enligt min mening utan man skall överväga att ta bort hela satsen: ”En sökande som är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka skall beviljas jordförvärvstillstånd, om inte särskilda skäl talar emot det.”  Det tredje är att jag tycker att tillstånden och förvärvsrätten skall knytas till planerade markområden. Det är det som tryggar att inte de allra värdefullaste områdena exploateras av människor som kanske inte verkar på Åland eller av andra skäl inte är intresserade av att i samma grad som de som är fast bofasta slår vakt om miljön.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Eftersom ordföranden i lagutskottet inte är närvarande skall jag som viceordförande ändå kommentera den situation som vi har. Jag måste säga att den krympande skara som vi har här i landskapspolitiken av politiker med självstyrelsepolitiska ambitioner ger mig orsak att känna en stor tacksamhet till ltl Sundback för hennes inlägg förra gången, där hon pekade på kanske det största problemet när det gäller jordförvärvsfrågan: 9 § med juridiska personer och också när det gäller in casu-bedömningar i 13 § för juridiska personer, där vi i dag har satt i system, mer och mer än tidigare, att även enskilda personer utan tillräcklig anknytning bildar bolag och därmed kan äga sommarstugetomter och mycket annat därtill. Det här tror jag att vi i lagutskottet måste noga titta på eftersom det antagligen är ett av de stora självstyrelsepolitiska problemen vi har hur vi skall hitta lösningar på det här mycket svåra praktiska och juridiska problemet.

 

Att ltl Sundback i dag ytterligare kommer med en jobspost till oss är värdefullt: att 12 §:s in casu-bedömning i den här utformningen när det gäller sådana som har bott här minst fem år egentligen inte skall bedömas så mycket utan de skall beviljas, om inte särskilda skäl talar emot det; att hon här alltså pekar på den språkpolitiska problematiken är ytterst värdefullt för oss. Jag antar att de flesta av oss inte har tänkt i de banor som ltl Sundback nu har fört in våra tankar på. Därför måste vi också se på det här. Meningen: ”En sökande som är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka skall beviljas jordförvärvstillstånd, om inte särskilda skäl talar emot det” är, som vi har sagt tidigare, en dålig lagstiftning, men det är svårt att hitta någon bättre. Här fick vi nu en varning för att det kan ha även självstyrelsepolitiska konsekvenser som aldrig har varit meningen att det skulle resultera i. Precis som ltl Sundback har ändå hembygdsrättsinstitutet begränsats till att tillåta bedömning av språkkunskaperna, men i det här fallet lyfter man av dem den bedömningen helt och hållet. Det är nog stick i stäv med vad vi tidigare här i ändring av vår lagstiftning har varit överens om.

 

Lagutskottet måste naturligtvis noga gå igenom detta och jag delar ltl Sundbacks åsikt att det vore mycket värdefullt att få höra centerns i landskapet Åland kommentarer ikring den här situationen, även i plenum här, när vi för en offentlig diskussion om förslaget; utskottsbehandlingen är sedan sekret och kommer till något resultat. Men det vore värdefullt att få åtminstone någon kommenterar. Vi har hört den liberala kommentaren att det är bra som det är och man behöver inte diskutera som ltl Sundback gör. Jag delar inte den åsikten och jag har en förhoppning om att inte heller den liberala lagtingsgruppen skall göra det och definitivt inte att centern skall göra det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill i alla fall något kommentera de synpunkter som har framförts på 9 §, alltså till den del juridiska personer skall kunna få jordförvärvsrätt. Det är knutet till om man har rätt att utöva näring och att man skall för sin näringsutövning använda området. Sedan finns det i 16 § i framställningen regler som reglerar detta ifall man inte använder det för sin näringsutövning, att man alltså måste avyttra marken eller jordområdet på ett särskilt sätt eller landskapsstyrelsen kan gripa in i detta ärende och göra saker, så till den delen ser inte jag någon större risk att det blir något ”läckage” av jord till näringsidkare som inte sysslar med näringsutövning utan där skall det fungera.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Inte är jag alls överraskad över den här aningslösheten hos landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson! Jag har som lantråd i fyra år haft hand om dessa ärenden och också följt dem tidigare och därefter och det är alltså en ökande frekvens av den här typen av, som man gott kan kalla, kringgående av jordförvärvslagstiftningen. Jag hade åtminstone trott att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson skulle känna till hur lätt det är att skapa ett konsultföretag, av vilket slag som helst – sådana finns det många av – eller ett annat tjänsteföretag, som anger vid markförvärvet att man för sin yrkesverksamhet eller för sin näringsverksamhet i konsultföretaget är beroende av området, man kommer att ha en viss verksamhet på det. Någon uppföljning har landskapsstyrelsen inte satsat på tidigare och inte nu att ha, så det är inget problem! Det här är alltså ett mycket kraftigt ökande problem i landskapet Åland och inte får man sätta på sig skygglappar eller t.o.m. som de tre berömda aporna sätta händerna för ögonen i de här frågorna utan vi måste öppet diskutera det. Även landskapsstyrelsen borde vara intresserad av att delta i om det kan finnas någon lösning. Men tydligen inte!

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag uppfattar att det finns ingen riktig principiell utgångspunkt för hur man har resonerat i de enskilda paragraferna när det gäller jordförvärvsrätten och jordförvärvstillstånd. Tänker man så här att det normala är – om man kan tala om det normala – att för att få äga och besitta mark på Åland så skall man ha hembygdsrätt. Det är det som vi tycker att är grundbulten i hela systemet. Nu finns det av olika skäl personer som inte kan ha hembygdsrätt, t.ex. borta-ålänningar som har bott borta mer än fem år, på grund av studier, på grund av andra skäl och ju större rörligheten blir i vårt samhälle desto fler sådana personer finns det.  Det andra är att det finns personer som flyttar in hit som inte heller har hembygdsrätt. Nå, när får de normalt hembygdsrätt? Jo, efter fem år. Efter fem år kan den som flyttar in och har finskt medborgarskap anhålla om hembygdsrätt; då får man rätt att äga och besitta mark, man får rätt att bedriva näring och man får politiska rättigheter. Men varför skulle man dessutom ha en möjlighet för dessa personer att anhålla om jordförvärvstillstånd? Jag ser överhuvudtaget inte betydelsen av en sådan bestämmelse ur självstyrelsepolitisk synvinkel. Samma personer har rätt att få hembygdsrätt om de kan intyga att de har kunskaper i svenska och då får de rätt att äga och besitta, men enligt 12 § skall en sökande som är bosatt i landskapet sedan minst fem år tillbaka beviljas jordförvärvstillstånd om inte särskilda skäl talar mot det. Antingen måste det vara personer som inte har finskt medborgarskap eller så vill man att de skall bli möjligt för personer att få tillståndet utan att de behöver ådagalägga sina kunskaper i svenska! Jag har svårt att förstå att centern skulle ha ”släppt sig så” i de här självstyrelsepolitiska frågorna att nu är det inga krav alls på språket för att äga och besitta mark på Åland!

 

När det gäller bestämmelsen som jag just citerade tror jag inte att den var med i det förslag som gick ut till kommunerna utan den kom med efter kommunrundan i landskapsstyrelsen. Det är också viktigt att veta om kommunerna har tagit ställning till detta.

 

När det gäller jordförvärvsrätt är det på sätt och vis en dispens som man ger åt sådana som redan vet att de kommer att få ärva eller på annat sätt förvärva åländska jord. Då kan det i de enskilda fallen se ut på väldigt många olika sätt. Det kan vara någon förälder som äger ett stort markområde, det kan vara någon maka eller make som äger ett stort område, men enligt lagen får det vara bara just under 4.000 kvadratmeter. Det är så styvt. Det är inte av intresse för självstyrelsen om enskilda människor äger 4.000, 2.000, 5.000 eller 6.000 kvadratmeter, utan det intressanta är väl det, med tanke på kommande generationer och Ålands unika miljövärden, att inte dessa områden som kommer i privat ägo är unika ur natursynpunkt, att det är enbart stora strandområden eller några andra unika områden och ett sätt att begränsa just det ägandet är via planering. Sedan måste det vara likgiltigt för oss här hur stort detta område är som dessa människor äger eftersom de ändå kommer att få ärva det.

 

Fortfarande, fru talman, ser jag ingen självstyrelsepolitisk logik i detta utan det är något slags subjektiv bedömning av vad som kan tänkas vara rimligt. Det var någon i debatten här som sade att lagstiftningen grundar sig på hur mycket man misstror föräldrar till barn som bor utanför Åland. Jag måste säga att vi har sjunkit ganska lågt om det är grunden för lagstiftningen. Nog måste lagstiftningen syfta till att den blir så rättvis som möjligt för de parter som det gäller.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Jag tänker inte desto närmare gå in på ärendet eftersom man från regeringsblocket inte desto mera har gått i svaromål på de frågor som har ställts från oppositionen och jag kommer inte heller att säga om jag i tredje behandlingen kommer att tillstyrka lagförslaget eller inte.

 

Det fanns en gång tidigare ett jordförvärvsförslag som liberalerna den gången röstade emot. Man har inte motiverat varför man denna gång tillstyrker förslaget, vad som är skillnaden till den delen. Är skillnaden att man är med i regeringsblocket? Man har inte gett något svar till den delen.

 

En sak som jag tycker att har varit felaktig och som många sverigeålänningar lever i okunskap om, som jag inte vet var felet ligger, är att man som sverigeålänning, som barn till åländska föräldrar som äger mark, oberoende av vem som äger, får alltid barn äga och besitta hur stort markområde som helst? Den informationen har varit felaktig. Det är många som lever i villfarelse om att det inte är så. Oberoende vilken nationalitet eller vilket språk personen talar, så har man lagfart på Åland får dennes barn ärva hur mycket som helst och man behöver överhuvudtaget inte ha hembygdsrätt eller något annat. Det är någonting man glömmer bort. Den som läser framställningen och inte kan reglerna få en missuppfattning om det här.

 

Centern har inte uttalat sig i ärendet. De principer som centern har stått upp för tidigare har helt kastats överbord i framställningen och så länge man inte uttalar sig om det finns det ingen anledning för någon annan att tillstyrka den i så fall.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om Ålands sjösäkerhetscentrum. (FR nr 21/2001-2002).

 

Beslut om remiss till kulturutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 27.4.2002. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 15/2001-2002 angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR nr 16/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 4 § kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2a § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 9/2001-2002 angående ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd. (FR nr 18/2001-2002).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 10/2001-2002 angående ny blankettlag om underhållstrygghet. (FR nr 19/2001-2002).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter diskussionen kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

 

Ltl Ulf Andersson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har omfattat landskapsstyrelsens framställning om att anta rikets lag om underhållstrygghet, dvs. underhållstrygghet för barn, att lagen skall gälla som blankettlag i landskapet. Dock med ett väsentligt undantag. Utskottet föreslår nämligen att underhållsstödets belopp för i landskapet bosatta barn skall vara 124 euro per månad jämfört med 112,52 euro i riket. Detta utgående från basen år 2001. Utskottet föreslår således en ca tioprocentig förhöjning och detta i enlighet med med att barnbidraget i landskapet också är 10 procent högre än barnbidraget i riket. Lagstiftningarna är så nära förknippade med varandra så att det bör vara konformitet. I övrigt skall rikets lagstiftning gälla i landskapet.

 

Rikets lag trädde i kraft den 1 januari 1999. Grundtanken med lagstiftningen är att trygga barns rätt till ett tillräckligt underhåll genom samhällets åtgärder i sådana fall då är en förälder av skilda orsaker inte kan förverkliga sitt privaträttsliga ansvar: underhåll för barnet. Det här systemet finns i hela Norden. Lagstiftningen inleddes 1948 med lagen om tryggande av underhållsbidrag åt barn, enligt vilken lag den underhållsskyldige kunde åläggas att genom arbete på arbetsinrättning betala sin underhållsskuld.

 

Men, fru talman, tiderna förändras och landskapet moderniserar nu lagstiftningen på samma sätt som har skett i riket. Den väsentliga ändringen i lagstiftningen är att graderingen av underhållsstödet slopas, dvs. barn skall ha samma belopp per månad oberoende om barnets förälder lever i äktenskap, samboförhållande eller är singel. Det här medför en viss kostnadsökning för kommunerna, men å andra sidan med den här lagstiftningen, som trädde i kraft i riket 1999, också inbesparingar, bl.a. genom att stödet inte längre skall betalas till barn som på kommunens bekostnad vårdas utanför hemmet eller till unga som försörjer sig själva. I regeringens proposition till den nya lagstiftningen framhölls det att de totala verkningarna av den nya lagstiftningen skulle bli kostnadsneutrala för kommunerna. Samma sak bör rimligtvis gälla för våra kommuner.

 

En annan sak är sedan, fru talman, att den tioprocentiga förhöjningen av stödets belopp, som utskottet föreslagit, får tas av de åländska kommunerna och landskapet. Men det är inte fråga om några markanta höjningar/utgiftsökningar för kommunerna. Skillnaden mellan rikets och landskapets underhållsstödsbelopp utgående från basvärdet år 2001 blir 11,48 euro per månad och barn. Skillnaden årsmässigt, om vi räknar för alla kommuner, skulle vara 38.572 euro eller drygt 230.000 mark, varav ca hälften kommer på Mariehamns stad. Det är fråga om ca 280 barn, varav 125 är bosatta i Mariehamn.

 

Men sett ur det enskilda barnets synpunkt, fru talman, är en höjning på 10 procent inte marginell.

 

Fru talman!

Sammanfattningsvis är det enligt utskottets uppfattning fråga om en kostnadsökning som kommunerna och landskapet kan bära – om inte annat för att visa att självstyrelsen också kan vara till nytta för de små i landskapet.

 

Ltl R-L Eklöw:

Fru talman! 

Ett barn har rätt till underhåll. Det sade också utskottsordföranden Andersson. En förälder som inte bor med barnet eller sörjer för barnets underhåll kan enligt lag bli skyldig att betala underhållsbidrag till detta barn. Om den underhållsskyldige försummar sin plikt att betala måste samhället ge barnet underhållsstöd. Barnet får inte bli lidande av att föräldrarna skiljer sig.

 

Social- och miljöutskottet har behandlat framställningen till blankettlag enligt rikets modell, vilket innebär att underhållsstödet blir lika stort för de barn som lever med en förälder som med en förälder som väljer att leva sitt lev med en ny partner, som också ordförande Andersson sade. Just för dessa barns del stiger underhållsstödet enligt förslaget.

 

Majoriteten i utskottet har även gått in för en allmän förhöjning av underhållsstödet med ca 10 procent med en i mitt tycke litet krystad motivering att barnbidraget på Åland är 10 procent högre än i riket och att i det här fallet också självstyrelsen måste ge möjligheter åt dessa små barn.

 

Jag har reserverat mig mot denna höjning fastän det inte nämndes i ordförande Anderssons presentation. Utskottet var således inte enigt.

 

Det är inte fråga om att jag inte skulle unna barnen dessa 11 euro och 40 cent mera månaden, om man skulle vara säker på att summan kommer den totala familjebudgeten till godo. Men som vi vid hörandet under utskottsbehandlingen har fått veta kan det i vissa fall slå fel och slutresultatet kan bli plus minus noll och t.o.m. minus i den totala bidragsöverföringen. För familjer som är beroende av t.ex. utkomststöd kommer detta bidrag att räknas som inkomst och det kan i slutändan resultera i mindre totalinkomst för familjens ekonomi. Underhållsbidraget räknas även som familjens inkomst när man beräknar barnomsorgsavgifter. I de kommuner som tillämpar s.k. trappstegsmodell vid beräknandet av barnomsorgsavgifter kan en liten förhöjning av den totala inkomsten resultera i att man hamnar att betala högre avgifter inom barnomsorgen.

 

Fru talman!

Vi har under utskottsbehandlingen av ärendet fått höra att landskapsstyrelsen tänker göra en uträkning över de transfereringar från samhällets sida som påverkar familjernas ekonomi totalt och därefter vid behov göra ändringar i bidragssystemen så att olika stödformer faktiskt har den verkan på familjernas totalekonomi som de är ämnade att ha, nämligen att stöden kommer de familjer till godo som verkligen behöver dem. Lagstiftarens mening kan inte vara att ge med ena handen och ta med den andra. Så hände t.ex.när barnbidraget höjdes med 10 procent på Åland över rikets norm. Detta resulterade i lägre utkomststöd i vissa fall och således i sämre ekonomi för familjer. Detta missförhållande håller nu på att rättas till från landskapsstyrelsens sida med en ny lagframställning att man inte räknar hela barnbidraget tillgodo för de fall då utkomststödet beräknas. För att inte behöva ta till specialarrangemang i varje överföring anser jag det ändamålsenligt att vänta tills landskapsstyrelsen har kommit ett helhetsgrepp om problematiken och även kommit med lösningar som gör att ingen familj behöver falla emellan dessa system.

 

Fru talman!

Som argument mot förhöjning i detta skede kan även nämnas att kommunerna inte har fått uttala sig för ändringen. Ändringen kommer naturligtvis att belasta kommunens sociala budget och förstås mest Mariehamns stads, eftersom kommunerna i många fall inte kan återkräva bidragssumman från den underhållsskyldige på grund av att denne har för dålig ekonomi.

 

Fru talman!

Jag kommer vid andra behandlingen av ärendet att föreslå att vi godkänner landskapsstyrelsens framställning i enlighet med min reservation.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja ha ett klargörande från ltl Raija-Liisa Eklöw när det gäller antalet utkomststödstagare som skulle komma i fråga om utkomststödet gör att man får, som här nämndes , en högre barnomsorgsavgift eftersom detta var ett väldigt starkt argument till varför man inte skulle gå in för utskottets förslag. Har man sett på den frågan?

Ltl R-L Eklöw, replik:

Fru talman! 

Utskottet har inte räknat ut för vilka familjer det innebär förbättring eller för vilka familjer det blir en försämring. Det är inte fråga om något statiskt system. Det kan ändra för varje månad inom familjen, t.ex. just beroende på familjens inkomster och familjeförhållanden. Som utskottsordföranden sade finns det ungefär 250 barn som får underhållsbidraget men närmare har vi inte tittat och jag undrar om det går exakt att säga hur många det gäller. För min del tycker jag att det är för mycket om det drabbar en familj, om vi jämför det med den lilla summa som det under några månaders tid skulle förbättra för vissa andra familjer. Jag förväntar mig nämligen att landskapsstyrelsens utredning resulterar i att man får ett helhetsgrepp. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

När landskapsstyrelsen beredde framställningen skickade vi ut den till kommunerna på remiss och då hade vi förslag enligt det system som har varit tidigare, alltså med differentierade avgifter, differentierat underhållsstöd, så att ensamförsörjare hade en högre nivå än de försörjare som bodde tillsammans med någon annan under äktenskapsliknande förhållanden, gifta eller så. Kommunerna uttalade sig mot detta och ville inte ha två nivåer; man ansåg att det ställde till extra byråkrati och att man skulle rakt av godkänna rikets lag eftersom det ändå är fråga om en blankettlag och den nivå som finns i rikslagstiftningen. Landskapsstyrelsen lyssnade naturligtvis på detta eftersom det var ett rätt massivt motstånd från kommunerna mot det differentierade systemet och föreslog att det skulle utgå en avgift för samtliga samt enligt den nivå som finns i rikslagstiftningen. Detta gjorde vi också därför att om man hade ändrat på nivån ställer det naturligtvis också till problem för kommunerna så att man inte följer med systemet mera utan vad är det som gäller nästa gång när rikslagstiftningen ändrar? Då blir man tvungen att ändra lagen, åtminstone som jag ser det.

 

Social- och miljöutskottet föreslår en förhöjning, och ambitionen är lovvärd, inte säger jag någonting annat. Vi är alla innerst inne för att barnen skall ha så högt bidrag som möjligt för sitt uppehälle. Men jag tycker att det skulle ha hört till saken i alla fall att utskottet åtminstone hade kommunförbundet. Lagtinget är förstås inte på samma sätt bundet av kommunallagen som landskapsstyrelsen är, där det sägs att man skall låta kommunerna vara med i beredningen. Lagtinget gör som man behagar och det tänker jag inte kritisera, men i ett hörande kunde man ändå ha frågat kommunförbundet vad man tror där åtminstone.

 

Om man höjer en socialpolitisk avgift kan det slå snett,  som ltl Raija-Liisa Eklöw sade tidigare. Vi har ett bra exempel från barnbidragshöjningen. Ambitionen var naturligtvis lovvärd där också, man införde en höjning av barnbidraget, vilket de facto betydde att de som nödvändigast skulle ha behövt höjningen blev utan eftersom alla de socialpolitiska transfereringarna hänger ihop på något sätt. Jag förutsätter nu att social- och miljöutskottet har rett ut hur en höjning inverkar på t.ex. dagvårdsavgifter, eventuellt bostadsbidrag, utkomststöd eller liknande för att man skall veta hur det kommer att verka för de enskilda personerna som skall komma i åtnjutande av underhållsbidraget. Annars kan det faktiskt gå i det här fallet som det gick med barnbidraget att de som nödvändigast behöver det inte kommer i åtnjutande av det. Det är därför som vi i landskapsstyrelsen har diskuterat och initierat en utredning över alla de social-familjepolitiska transfereringarna för att se hur nivåerna är, hur de hänger ihop och hur man i framtiden på bästa möjliga sätt från landskapet kan bidra till en förbättrad situation, men ad hoc-lösningar har både här och på annat håll i Norden, som har liknande system, visat sig bli s.a.s. fällor som inte fungerar såsom man har tänkt och då är det inte bra.

 

Social- och miljöutskottets ordförande ltl Andersson sade att detta skulle vara kostnadsneutralt, men det är det inte nu. Det höjdes en gång redan i och med att vi gick in för en avgift och nu höjer man det en gång till. Det är klart att det här drabbar kommunerna. Man kan knappast ta ut det av de underhållsskyldiga eftersom det i regel bygger på avtal eller dom och man kan antagligen inte på det här sättet från kommunernas sida ta ut mera pengar från dem, utan det kommer att drabba den kommunens sociala kassa.

 

Ltl Ulf Andersson, replik:

Fru talman!

Med anledning av det som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson framhöll skall jag kort försöka bemöta några punkter. För det första vad gäller hörande av kommunerna. Det är klart att vi tyckte att när det var en så marginell kostnadsökning som 230.000 mark per år totalt för de åländska kommunerna att vi inte ens skulle ha orsak att höra kommunförbundet. Skulle det ha varit så att vi hade hört kommunförbundet och de hade varit av motsatt åsikt, så hade vi inte ändrat oss i utskottet för 230.000 mark.

 

Vad gäller frågan att förhöjningen i några enstaka fall inte leder till höjning av en familjs totala ekonomi måste vi komma ihåg att det förekommer som sagt enbart i udda, enstaka fall. Det leder i varje fall till att 90 familjer får det bättre; tio får det eventuellt inte bättre, men de får det inte sämre. Det här är ett typiskt exempel hur man försöker fördröja en lovvärd lagstiftning med den där typen av argumentation att eftersom inte 100 får det skall inte heller 98 få det! Vi har sagt i betänkandet att för dessa två-tre fall, fyra-fem procent, får väl landskapsstyrelsen reda ut utkomstfällorna. Det är inte vår sak i utskottet.

 

Här är det sist och slutligen fråga om att landskapet har enhälligt, också liberalerna, gått in för att barnen i landskapet skall ha 10 procent högre barnbidrag och då skall också underhållsstödet vara 10 procent högre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Ordförande Andersson tog redan upp några punkter. Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson gjorde en jämförelse med barnbidraget och ansåg att det var fel att man gick in för 10 procent. Liberalerna satt i opposition då, men de stödde också förhöjningen, om jag inte minns fel. Jag kan inte förstå att inte alla fick tillgång till den ökningen. Det stämmer inte, utan det var lika för alla. Den lagstiftningen är helt klar. Då var det fråga om en transferering från landskapet eftersom det går direkt från landskapets budget. När det gäller höjda barndagvårdsavgifter och sådant var det i så fall en transferering till kommunerna som inte kan ha varit till någon nackdel överhuvudtaget. Det resonemanget håller inte. Inte är det någon människa som får det sämre för att det blev högre, eftersom han inte nämner något exempel överhuvudtaget. Om man från liberalernas sida nu skall försöka göra det sämre för alla, så säg det i så fall rakt ut! Men för att man höjer bidraget får ingen det sämre i varje fall.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Att vi från liberalt håll skulle ha ansett det vara fel att höja barnbidraget stämmer inte, vi gick ju med på det, men vi var lika lite inkomna i de problem som kunde uppstå som den majoritet var som gjorde förslaget, nämligen i och med att barnbidraget höjdes blev det en sådan situation att de som låg på gränsen för att få utkomststöd aldrig kom i åtnjutande av höjningen och det var de som bäst skulle ha behövt det. Naturligtvis var det en massa som fick nytta av barnbidragshöjningen, men kanske det inte var de som bäst skulle ha behövt den. Det här har vi diskuterat och det här försöker vi rätta till. Det kommer på sikt en framställning där man skulle undanta höjningen från de inkomster som beräknas för utkomststöd och kanske på så sätt rätta till orättvisan så att också de som ligger på gränsen skulle få del av höjningen och inte stå på samma nivå. Det är fel som vtm Häggblom säger att alla fick del av det; man fick del av höjningen, men man fick ett mindre utkomststöd så att man stod på samma nivå och det var inte dåvarande oppositions ambition att det skulle gå så, men så blev det.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Där ser man vilken felsyn man har! Man anser att barnbidragen skulle ha givit högre åt alla. Nu fick jag klart svar av landskapsstyrelseledamoten Eriksson, som inte framgick av anförandet, att ingen fick det sämre när barnbidragen höjdes. Det kan inte ha varit obekant för någon att det skulle ha påverkat utkomststödet. Jag utgår från att alla som satt i Ålands lagting var medvetna om det, men därför att man höjde barnbidraget fick ingen det sämre; om man sedan politiskt skulle ha velat höja det också åt dem, så skulle man naturligtvis ha gått in för det, men landskapsstyrelsen som satt då gjorde bedömningen att det inte skulle göras. Påstå alltså inte att man inte skulle ha känt till det! Det är en helt annan sak om man vill anse att utkomststödsgränserna skall vara sådana. Tvärtom är det många som vill ha sådan ekonomi att man inte måste få utkomststöd och tack vare att barnbidragen höjdes var det många som inte behövde gå den vägen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är sant som vtm Häggblom säger, att ingen fick det sämre. Men resultatet blev att de som verkligen skulle ha behövt bidraget allra mest inte fick del av det. Det är tydligen den politik som vtm Häggblom hyllar i det här fallet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Familjepolitiska förbättringar är ganska sällsynta. Vi hörde tidigare här att barnbidraget höjdes med 10 procent och i dag har vi hört landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson vara kritisk till det. Den landskapsstyrelse som satt då kanske inte hade hela bilden klar hur detta skulle slå på de enskilda familjerna. I dag är detta tydligen känt. Då ställer jag mig undrande till varför man inte nu när det är känt har försökt göra någonting så att det skulle vara bättre för alla eftersom det ändå är, som jag ser det, ett steg i fel riktning igen. Det kan ju inte vara så att man syftar till att man skall ha en lag så att en får det bättre medan 249 får det sämre. Man måste kunna hitta på en lösning där alla får det bättre.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Åtminstone beträffande barnbidragsbiten har landskapsstyrelsen agerat. Om ltl Lindholm tittar lite djupare i den bunt papper som kom från lagtingskansliet i dag finns det en ändring av 2 § blankettlagen om utkomststöd som förhoppningsvis skall rätta till detta med barnbidraget. Till den delen det gäller det aktuella ärendet har vi från landskapsstyrelsens sida redan föreslagit ett slopande av de differentierade avgifterna och gått in för den högsta avgiften, som fanns i den lagstiftning som vi föreslår att lagtinget skall anta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

Av diskussionen och debatten här i dag kan man konstatera att det var synd att inte blankettlagen om underhållstrygg och blankettlagen om utkomststöd kom samtidigt. De tangerar i alla fall samma saker väldigt mycket. Det berör barnfamiljer i högsta grad. Det ena är underhållstrygghet och det andra är utkomststöd, så till den delen skiljer det, men det skulle kanske ha varit lyckat om man i utskottet kunde ha sett på de här sakerna gemensamt och samtidigt.

 

När det gäller lagstiftning om familjepolitik och det sociala skyddsnätet vet vi att det är svårt med alla möjligheter och icke-möjligheter som finns i dag. Det har byggts upp ett system och vi har haft rikets system som grund så länge jag känner till och det ena har givit det andra; nu säger man på alla håll att vi har snart inget grepp om bidragssystemet. Det finns en önskan att man borde kunna nollställa allting och bygga upp någonting bra, men det är ett stort arbete och det bygger inte bara på den sociala lagstiftningen utan det är helt och hållet en lagstiftning som också berör skattelagstiftning osv. Jag har själv många gångere varit med i diskussioner att vi på åländskt håll borde se över ytterligare hur socialbidragen och stöden slår i familjerna. Jag välkomnar om det kommer någonting sådant. Men jag vet att det är svårt, för det är inte bara den sociala lagstiftningen det berör utan det berör ett spektrum av lagar. Man skulle dock önska att vi skulle kunna nollställa och göra någonting bra där det inte finns så mycket av de s.k. flitfällorna och inkomstfällorna.

 

Nu står vi då i dag inför ett förslag med en höjning av underhållstryggheten. Det handlar om dryga 70 mark i månaden, som betyder en hel del för den enskilda familjen och i Frisinnad Samverkan är vi beredda att stöda förslaget – jag tror det tar åratal innan vi är inne i ett sådant system att att vi har en egen sociallagstiftning på Åland, med allt vad det innebär, som naturligtvis skulle vara det bästa men som, som sagt, är mycket svårt. Nu har det i dag faktiskt kommit in en lag som ligger på bordet och som skall debatteras senare. Jag skulle faktiskt gärna ha sett en diskussion runt dem tillsammans och jag återkommer när den lagen skall presenteras för att närmare diskutera den delen.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att social- och miljöutskottet kommer med ett bra förslag och jag tyckte redan i remsisen att det var värt att fundera över nivåerna på underhållsstödet. Det är viktigt att självstyrelsen också gynnar de svagaste grupperna i det åländska samhället så att alla känner att de drar nytta av att vi har självstyrelse.

 

När det gäller reservationen som ltl Raija-Liisa Eklöw har skrivit är den ganska allmänt hållen och det är ett resonemang som förs ofta, speciellt i Finland talar man om de s.k. fattigfällorna, dvs. att om ett bidrag går upp så stiger någon annan avgift och det har också att göra med löne- och skattepolitik. Det har suttit otaliga kommittéer som har försökt reda ut detta. Men i det enskilda fallet kan man ändå konstatera att de olika hushållen har så otroligt olika ekonomi att det är svårt att härleda allting ur själva det sociala trygghetssystemet. Med det menar jag att det finns ingen perfekt kombination av stöden som skulle innebära att alla alltid gynnas ensidigt av dem. Det är också betecknande att när man talar om de olika stöden gör man inte skillnad på dem: en del är mera permanenta, andra är rent tillfälliga. Barnbidraget är någonting som barnet eller föräldern lyfter kontinuerligt under många år. Underhållsstödet är tänkt att vara tillfälligt. Det är meningen att fadern, som det i flesta fall gäller, skall betala sitt bidrag, men om han av olika skäl inte är kapabel till det så kommer kommunen in med ett stöd och det stödet kan variera. Nu kopplar man från liberalt håll detta till utkomststödet och säger att det slår mot utkomststödet. Det kan det göra i dag, precis på det sätt som ltl Raija-Liisa Eklöw beskriver i det enskilda fallet, om det vill sig illa. Det finns alltså inget modellfall som gäller i den här situationen utan enskilda hushåll har olika ekonomi, så även om vi inte hade höjt nivån på underhållsstödet, så den mamma som hade fått ett underhållsstöd kan precis ha råkat ut för den fattigfälla som ltl Raija-Liisa Eklöw beskriver.

 

Jag tror att man kommer ingen vart, och framför allt så gynnar man nog inte barn och kvinnor, om man för en så generell politik att vi skall inte göra någonting förrän vi ser att vi har hittat det perfekta systemet här på Åland; då kommer det att dröja väldigt länge innan vi får upp nivåerna på t.ex. underhållsstödet.

Det är också så att utkomststödet påverkas av bidragen, men de problemen måste nog lösas i anslutning till utkomststödet, inte så att vi inte vågar höja underhållsstödet för att det eventuellt drabbar någon som lyfter utkomststöd samtidigt, utan då måste vi se till att utkomststödet inte påverkas på det sätt som görs nu av t.ex. barnbidrag och underhållsstödet. Detta har nu landskapsstyrelsen tittat på och kommer med en förändring på grund av barnbidragsdiskussionen. Den lagstiftningen är svår och vi får diskutera den mera, men låt oss nu ta detta beslut enhälligt och visa för kvinnorna, ltl Raija-Liisa Eklöw, att de också har stöd här i lagtinget. Titta bara på landskapsstyrelsens beslut när det gäller ersättningar för skördeskador, hjortdjursskador, det är fiskenätskador, titta till vilka alla de bidragen går! Jag har aldrig ännu hört att någon skulle ha varit rädd att det skulle skapa någon fattigfälla! Det här är fråga om en liten höjning som gynnar kvinnor och barn, ltl Raija-Liisa Eklöw.

 

Ltl R-L Eklöw, replik:

Fru talman! 

Ltl Sundback talar om fattigfällorna. Det är just det som jag vill undvika med min reservation. Landskapsstyrelsen har lovat att titta på de olika bidragsformerna och transfereringarna. Som ltl Sundback säger, är det inte bara fråga om utkomststöd utan det är också fråga om studiebidrag, diverse avgifter som familjerna hamnar att betala. För att alltså undvika att för varje bidragsförhöjning komma med en speciell lagframställning för att sedan ta bort det negativa från beslutet har jag föreslagit att man skulle vänta med höjningen. Jag tycker att det är mycket ändamålsenligt och som jag har sagt förut vill jag faktiskt inte vara med och försämra för någon. Om vi talar om jämställdhet, så är det här för kvinnor och barn, men vi har också en massa pappor som måste betala det här. Underhållsstödet återkrävs av papporna i den mån det är möjligt, ltl Sundback.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag menar att ltl Raija-Liisa Eklöw inte har rätt när hon påstår att detta generellt drabbar utkomsttagarna, utan redan i dag, oberoende av vilken nivå vi har på underhållsstödet, som inte betalas av papporna utan av kommunerna – papporna betalar i bästa fall ett underhållsbidrag – kan det hushåll som tar emot stödet eller bidraget råka ut för ett ekonomiskt bakslag. Det har inte någonting att göra med den här enskilda framställningen och höjningen därför att alla människor har så olika ekonomi. Vi kan inte tänka oss att vi skulle kunna kontrollera systemet så att ingen någonsin skulle drabbas av ett sådant här bakslag.

 

Ltl R-L Eklöw, replik:

Fru talman! 

Nog är det så, ltl Sundback, att det här kan i första hand återkrävas av pappan och om inte pappan kan betala blir det på kommunen. Ltl Sundback talar om det är generellt. Visst är det generellt redan i dag, men jag vill inte försämra det genom den här förändringen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw vill inte försämra, men hon vill inte heller förbättra och det är det som majoriteten i utskottet vill: förbättra underhållsstödet för dem som är berättigade till stödet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Inledningsvis vill jag uttala mitt stora stöd för de ord som utskottsordföranden Ulf Andersson, centern, hade vänligheten att fälla i anslutning till presentationen. Det har varit skojigt att arbeta med detta ärende över gränserna vad gäller socialdemokrati och borgerlighet och det har varit befriande att i debatten, utan att röja några väsentliga inslag, höra Anderssons positiva inställning till att självstyrelsen också skall användas för att förbättra för dem som har det sämst i vårt samhälle. Jag ställer helt upp på det.

 

Politik – det har vi sagt många gånger – är att vilja och från socialdemokratisk sida har vi i det här ärendet verkligen önskat få någonting till stånd. Därför är det också skojigt att vi har kommit ut med en majoritet från ärendebehandlingen och det var också befriande att höra ltl Harriet Lindeman uttala sitt stöd för dessa tankar i väntan på att man eventuellt kan få till stånd vissa korrigeringar för hur sådana saker kan slå i framtiden.

 

Förhöjningen är inte stor. Vi har många gånger här talat om det kostnadsläge vi har på Åland och hur mycket dyrare det är att leva, både bo och konsumera jämfört med många andra områden och jag tror att det är viktigt att man också försöker få genomslag på sådana här områden som verkligen kan vara med och kompensera lite grand av sådana saker också. Vi hade inte samma diskussion när vi en gång i tiden diskuterade semesterförmånerna för jordbrukarna – det kommer säkert att påverka inkomsterna – inte hade vi det när vi diskuterade studiestödet; säkert finns möjligheterna där också. Jag skulle vilja uppmärksamma lagtinget på det som utskottet skriver på andra sidan i sitt betänkande uppifrån och ner: ”Det förhöjda barnbidraget har åtminstone i några fall lett till att familjens ekonomiska situation inte har förbättrats. Enligt utskottet bör landskapsstyrelsen utreda vilka eventuella effekter höjningen kan få på övriga inkomster, utgifter och transfereringar som påverkar barnfamiljernas ekonomi och tillse att eventuella olägenheter undanröjs, vilket utskottet erfarit att landskapsstyrelsen ämnar göra.” Vi är alltså i det avseendet också på speaking terms med varandra. Man behöver inte föra in prestigefyllda argument utan vi kan arbeta tillsammans för att nå resultat. Sedan säger utskottet, och det är det viktigaste: ”Utskottets avsikt är att höjningen av undershållsstödet skall leda till en förstärkning av samtliga berörda familjers möjligheter att försörja de barn som är berättigade till underhållsstödet.” Det är kärnfrågan. Kan det sägas klarare!

 

Jag utgår från att vi kan få ett enigt lagting i den här frågan. Det skulle hedra lagtinget så här på tröskeln till sommaren.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Jag vill understöda det som ltl Wiklöf tog upp och de jämförelser han gjorde med vad det har gjorts för olika yrkesgrupper i samhället och andra stödtagare. Man glömmer bort att vi i landskapet har gått in för ett Ålandstillägg när det gäller tjänstemän och landskapsanställda och då är frågan varför man från liberalt håll så infernaliskt inte kan tänka sig en förhöjning på futtiga 10 procent för utkomststödet. Det är intressant att utskottsordföranden Andersson har lyckats i sina motiveringar att också få centergruppen bakom sig att stöda ändringen så att den går igenom och att man också visar att man har en styrka, kan tänka självstyrelsepolitiskt såsom tidigare i dessa frågor och att det inte är finansministerns hårda nypor som påverkar centerns politiska framtoning, vilket man ute bland allmänheten alltmer för uppfattningen om att centern håller på och försvinner i det liberala lägret, dvs. att vi får bara ett mittenparti som heter Liberalerna för Åland och centern är på upplösning. Jag tycker att det är politiskt intressant att familjepolitik återigen har blivit en angelägenhet för centern på Åland och att man kan tänka sig förhöjningen av stödet. Därför hoppas jag också på en majoritet i lagtinget samt att också ltl Raija-Liisa Eklöw kan tänka sig att avstå från att yrka på ändring så att, precis som ltl Wiklöf just sade, hela lagtinget kan bli enigt.

 

Ltl R-L Eklöw, replik:

Fru talman! 

Vtm Häggblom säger att vi skulle förena oss bakom beslutet för att de ifrågavarande barnfamiljerna skulle få det bättre. Men den dagen vtm Häggblom kan garantera att det blir bättre för alla är också liberalerna beredda att stöda det. Min reservation grundar sig på det att när landskapsstyrelsen har kommit med förslag som förbättrar alla de familjers ekonomiska situation som är beroende av bidrag kommer jag att stöda det här. Sedan får centern svara för hur de kommer att rösta.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

I ett politiskt system där man fördelar skatter som fås in av allmänheten finns det ingen möjlighet att alla skall kunna få det bättre, om man tänker på skattekakan. Höjer skatterna eller bidragen måste de pengarna tas någonstans, dvs. antingen skall man höja skatterna eller ta dem från någon annan grupp. I de fallet erkände ltl Raija-Liisa Eklöw att man inte skulle försämra för någon om man går in för utskottets förslag. Var är problemet för problemet för liberalerna? Jo, man vill vänta, man vill lägga allting under det gröna klädet och vänta på att det blir bättre, men man har inte heller från liberalt håll sagt att man kan tänka sig att göra en egen åländsk lagstiftning och börja från noll. Man har inte givit några löften överhuvudtaget. Det här gäller nu och det stöd som omedelbart skall träda i kraft.

 

Ltl R-L Eklöw, replik:

Herr talman! 

Vtm Häggblom säger att vi inte har gett något löfte om att göra om lagstiftningen. Det är det som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson just berättade: landskapsstyrelsen håller på och tittar på transfereringarna, och med utredningen som grund kommer man säkert med förslag till förbättringar så att det inte blir som det blev mot vtm Häggbloms vetskap att barnbidraget verkligen försämrade för vissa familjers möjlighet att få utkomststöd. Inte har liberalerna någon motvilja att höja och, som jag sade, den dagen jag vet att alla familjer får det bättre, så är jag beredd att stödja detta. Det är också så att man talar om att det gäller så få familjer, men ingen vet om det är få eller om det är många. Vi har inte tittat på det i utskottet. Om det också är bara en familj som får det sämre vill jag inte vara med och försämra för den.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det står faktiskt i social- och miljöutskottets betänkande, och det har inte ltl Raija-Liisa Eklöw haft något att invända mot, att ingen fick det sämre vid barnbidragsförhöjningen. Däremot kanske inte alla fick det bättre, men det är en väsentlig skillnad. Samma gäller det som vi diskuterar i dag; det är precis samma sak, men där ser vi politiskt på det. Med den politik som liberalerna för kommer det aldrig att ske några förändringar och det är kanske därför det inte händer så mycket i landskapsstyrelsen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2001-2002 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2002. (FR nr 22/2001-2002 och FM nr 57-58/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Ltl Sjölund:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat den första tilläggsbudgeten för detta år och i samband med den två finansmotioner. Till betänkandet har fogats två reservationer, en gemensam av ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Jörgen Strand, den andra av ltl Jörgen Strand.

 

Finansutskottets majoritet har godkänt sifferstaten i tilläggsbudgeten och även i övrigt endast gjort en teknisk ändring och ett tillägg till en detaljmotivering i tilläggsbudgeten. Den tekniska ändringen berör ett anslag till museifartyget Pommerns 100-års jubileum, där anslaget är avsett att användas även för förberedelser för och inte enbart planering av jubileet.

 

Tilllägget har gjorts i anledning av anslaget till högskolan på Åland för förberedelser i anledning av den nya lagstiftningen och nyorganiseringen av högskolan. Utskottet konstaterar det självklara att anställningen av en ny rektor för högskolan kan göras först sedan lagtinget slutgiltigt godkänt lagframställningen, vilket beräknas ske innan lagtingets sommaruppehåll.

 

Beträffande finansmotionerna föreslår utskottets majoritet att de förkastas. Finansmotion nr 57 med förslag om att stryka ett anslag för utarbetande av en bok om åländsk konst och arkitekturhistoria baserar sig till vissa delar på en av lagtinget godkänd motion. Därför anser majoriteten i utskottet att landskapsstyrelsens förslag skall godkännas. Finansmotion nr 58 skulle innebära godkännande av ett stöd ur kulturbudgeten om 210.000 euro i enlighet med ett reviderat budgetförslag från projektgruppen bakom operaföreställningen om Kung Karls Jakt. Av dessa pengar skulle 40.000 euro, varav 3.000 euro redan är utbetalt, ingå i kostnaderna för år 2002, alltså nu skulle anslås 37.000 euro och samtidigt skulle en inteckning av 170.000 euro göras i budgeten för år 2003.

 

Utskottets majoritet konstaterade att den omfattar landskapsstyrelsens prioritering av de stora kulturevenemangen för år 2003. Beloppet som skulle behövas för projektet operan Kung Karls Jakt skulle ta en så stor del av den kommande kulturbudgeten i anspråk att det dessvärre skulle gå ut över en rad mindre kulturprojekt och därmed över en rad kulturföreningars verksamhet. Utskottet fann i och för sig att projektet med operan Kung Karls Jakt är mycket intressant och ett välplanerat projekt, men, som sagt, belastningen på kulturbudgeten skulle vara alldeles för stor. År 2003 är det stora kulturprojektet museifartyget Pommerns 100-års jubileum och år 2004 genomförs Bomarsunds 150-års jubileum, som också det kommer att kräva ekonomiska insatser redan under år 2003. Nämnas kan att redan det här året genomförs ett annat operaprojekt, nämligen operan Rödhamn.

 

Såsom framgår av förteckningen över sakkunniga har utskottet även närmare gått igenom ett antal andra förslag i tilläggsbudgeten. Som exempel kan nämnas IT-byn på Klinten, turistmarknadsföringen av landskapet Åland, utvärderingen av EU-programmen för landsbygdens utveckling, kultur- och kongresshuset och träningsundervisningen vid Ålands yrkesskola. Om dessa har dock utskottet inte funnit anledning att göra annat än att omfatta landskapsstyrelsens budgetförslag.

 

Talman!

Finansutskottet har härmed avgivit sitt betänkande över första tilläggsbudgeten för detta år. Jag vill passa på att tacka utskottets medlemmar för ett konstruktivt arbete.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

I mitt anförande då tilläggsbudgeten remitterades berörde jag en hel del frågeställningar som jag ansåg att finansutskottet skulle se på. Främst gällde det de rekordstora budgetunderskotten, men även frågor om IT-byns finansiering, samhällsnyttan med en badanläggning i Godby då Mariehamn bygger en anläggning för hela Åland, vilka prioriteringar som måste göras bland alla projekt som landskapsstyrelsen utan finansiering har lovat åt alla ålänningar. Det var några av de saker jag tog upp.

 

Jag har själv suttit i finansutskottet under flera möten då tilläggsbudgeten har behandlats. Utskottet har hört ett stort antal personer som kommit med många kloka synpunkter, synpunkter som till stora delar borde ha redovisats i finansutskottets betänkande. I stället har utskottets majoritet valt att förtiga och mörklägga alla de synpunkter som framkom från de sakkunniga i utskottsbehandlingen. Man valde att ta korta formuläret. Det innebär, herr talman, att man totalt nonchalerar de sakkunnigas åsikter och i stället fungerar som någon sorts gummistämpel åt landskapsstyrelsen och finansansvarige ledamoten Olof Erland.

 

Herr talman!

Då jag var ny här i Ålands lagting så var jag med i kulturutskottet om att ta ett betänkande med korta formuläret. Det blev ett helsikes liv, fast jag helt öppet erkände att jag varit med om ett sådant förfarande, jag var ny och kände inte till. Jag var med om förfarandet på grund av att jag fick information om att man då stödde landskapsstyrelsens framställning. Jag ångrade detta efteråt. Liberalerna med partiordföranden Olof Erland skällde på mig som bandhundar över ett sådant förfarande, jag var inte vattnet värd och ansågs som totalt odemokratisk m.m. Nåja, jag tog det som en nyttig lärdom och har på alla sätt efter denna incident i mitt arbete i lagtinget försökt att vara så demokratisk och lyhörd som bara är möjligt

 

Det är därför i dag, herr talman, ytterst beklämmande att lagtingets finansutskott med liberale ordföranden Sjölund tillsammans med centerkollegerna väjer förfarandet med korta formuläret. Liknande tendenser från finansutskottets majoritet har vi sett tidigare, men att dessa erfarna politiker väljer detta förfaringssätt gör att lagtinget bör överväga att lägga ner finansutskottet. Som det är i dag sköter Olof Erland finanserna och finansutskottets marionetter med ledamoten Sjölund i spetsen nickar med.

 

Jag skall efter det här övergå från procedurfrågor till sakfrågor. Eftersom majoriteten i utskottsbetänkandet inte hade några åsikter eller förslag tänkte jag redovisa några saker som jag personligen anser att skulle ha varit viktiga att belysa i betänkandet. Jag börjar med det rekordstora underskottet, där det i utskottsbehandlingen framkom att landskapsstyrelsen i dag inte på något sätt har gjort några prioriteringar för att få budgeten i balans. Det här borde ha belysts från majoritetens sida. Jag har själv här tillsammans med ltl Sjöblom i en kläm föreslagit att landskapsstyrelsen senast i samband med andra tilläggsbudgeten visar på åtgärder och prioriteringar som får budgeten i balans.

 

Herr talman!

Jag kommer att föreslå klämmen i samband med omröstningen.

 

En annan mycket relevant fråga är landskapsandelarna, där det i utskottsbehandlingen framkom att det totala anslaget för kommunernas landskapsandelar inte kommer att öka men däremot att omfördelas. Det här innebär antagligen i praktiken att kommunen med hyfsad ekonomi, såsom t.ex. Hammarland, Jomala, Mariehamn och Saltvik går miste om inkomster till förmån för bidragsberoende på kommuner. Att finansutskottet väljer att inte belysa detta fenomen är enligt min mening oansvarigt. I dag jobbar många kommuner med nästa års budgeter, budgetdirektiv och treåriga verksamhets- och ekonomiplaner i tron att landskapsandelarna blir oförändrade, vilket inte är fallet om landskapsandelarna omfördelas enligt vad som framkom i hörandet.

I utskottsbehandlingen har också framkommit att två badanläggningar inte i sig drar turister och att man enligt turistbranschens syn bör prioritera en golfbana och ett kk-hus framom en andra badanläggning i Godby. Kloka synpunkter som borde ha framkommit i betänkandet!

 

När det gäller kk-huset fick vi klart och tydligt reda på att byggstart på grund av diverse orsaker är framskjuten till tidigast januari 2004. I landskapsstyrelsens framställning står att byggstart beräknas hösten 2003. Varför dölja detta misslyckande från landskapsstyrelsen? Även frågan om kk-husets drift berördes i utskottet. Där fick vi höra att kommittén förordade en lösning där landskapet och staden tog huvudansvaret men även näringslivet skulle kunna delta. Här bör dock poängteras att det här förslaget vid hörandet inte på något var taget i landskapsstyrelsen.

 

Markfrågorna för golfbanan i Grelsby är inte helt lösta vad beträffar de privata markägarna.

 

IT-byns finansiering berördes i utskottsbehandlingen. Här fick man klart för sig att landskapsstyrelsen lyckats pressa staden på en högre andel än vad staden tidigare uppfattat. I fortsättningen borde dock klara regler framtas där det framgår att etableringskommunens andel i procent skulle vara densamma oberoende av kommunen, m.a.o. ett rättvist system. Jag föreslog, understödd av ltl Sjöblom, en sådan skrivning men röstades ner av majoriteten. Jag kommer därför att ta detta till omröstning senare. Det märkliga politiskt här var att liberalen Sjölund röstade emot, trots att Mariehamnsliberalerna tydligt sagt att man ville ha det på det här viset. Det har man deklarerat i media.

 

Utskottet tog också del av varför landskapsstyrelsen flyttar över pengar från miljöstödet till LFA-kompensationsbidraget. Här sades bl.a. att intresset för ekologisk odling fick sig en rejäl knäck när motionen om att landskapets institutioner inte skulle upphandla ekologiska produkter avslogs, fastän landskapsstyrelsen tidigare sagt att man jobbar för att få det i den här riktningen. Här beskrevs även andra problem varför det på Åland är svårt med ekologisk odling. Ett undantag var dock ekologiskt odlat fårkött där efterfrågan i dag var stor. Det här är synpunkter som också hade kunnat komma fram.

 

Herr talman!

Frågan om det rekordstora budgetunderskottet har varit det mest angelägna att finansutskottet skall ta tag i. Nu vet vi att så inte blir fallet, vilket jag själv tycker är märkligt då det handlar om att långsiktigt trygga den åländska välfärden. Landskapsstyrelsen har lovat bort en massa pengar som i dag inte finns utan man har någon sorts förhoppning om att det skall lösa sig ändå. Man frågar sig varför man inte vågar ta ansvarsfulla ekonomiska beslut bland majoriteten. Jag har tidigare varit inne på att det kanske kan bero på oenighet mellan centern och liberalerna. Jag fick det till stora delar bekräftat förra veckan då finansansvarige och lantrådet samma dag var ute i frågan i media. Vicelantrådet sade att pengarna skall rulla på medan lantrådet, efter vad jag har fått erfara, på uppmaning av det egna partiet flaggar för en stram budgetpolitik. Men i höst, varför i höst lantrådet, när vi kan hitta varandra redan nu? Det skulle vara intressant om lantrådet här kunde redogöra för vilken som är landskapsstyrelsens linje. Berätta även vilka konkreta prioriteringar man kommer att göra, för det är väl inget tomt prat om stram budgetpolitik? Vi får inte heller glömma bort att situationen i dag skiljer sig från då liberalerna var i opposition. Liberalerna stod i alla sammanhang här i tio år och lovade guld och gröna skogar åt Ålands folk. I dag, då det finns en ekonomiskt ansvarsfull opposition finns alla möjligheter att hitta breda politiska lösningar på svåra beslut. Vi har en längre tid sträckt ut handen för att hjälpa till med dessa beslut. Vi är beredda! Trots att liberalerna nu är i ansvarsställning så fortsätter man att lova. Senast var finansutskottets ordförande Sjölund ut och lovade tre nya daghem i Mariehamn för 6 miljoner euro eller 36 miljoner mark. Dessa skall naturligtvis ha landskapsandelar.

 

Nya daghem, herr talman, är också enligt vårt parti en behjärtansvärd fråga. Men för att vi skall ha råd med dessa investeringar inom barnomsorg, skola, vård m.m., så måste vi våga göra prioriteringar i landskapsbudgeten. Jag tog detta exempel enbart för att visa på ett skolexempel på oansvarig finanspolitik. Min förhoppning är att en majoritet av liberalerna med stödpartiet här i salen därför kunde vara med och ta vårt klämförslag om att landskapsstyrelsen skall återkomma senast i samband med andra tilläggsbudget för år 2002 med en budget i balans. Det skulle visa på verkligt politiskt ansvar.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Ltl Strand som var med finansutskottet och behandlade tilläggsbudgeten kom med en katalog på en rad saker som vi hade diskuterat och hört sakkunniga om i utskottet. Däremot, herr talman, har ltl Strand inte framlagt ett enda konkret förslag till skrivningar, förutom det som ingår i reservationerna. Han har inte föreslagit några skrivningar om kk-hus eller några andra saker. Ltl Strand har på sedvanligt sätt naturligtvis fått höra alla sakkunniga han har velat höra. Han har haft alla möjligheter att föra fram konkreta förslag som vi kunde ha diskuterat och tagit in i betänkandet. Det har ltl Strand inte gjort. Min uppfattning är att ltl Strand inte ger en sanningsenlig bild av arbetet i finansutskottet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Man märker desperationen hos ltl Folke Sjölund. Jag frågade om det fanns intresse av att skriva någonting. När svaret var nekande, så iddes inte jag heller skriva en reservation på fyra-fem sidor utan jag nöjde mig med det stora övergripande ansvaret att visa att vi vill ta ansvaret för budgeten och lägga en kläm till landskapsstyrelsen. Om ltl Sjölund medger att detta har framkommit och är relevanta åsikter, så varför tog inte ltl Sjölund fram dem utan väljer korta formuläret!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag kan bara dra den slutsatsen att dessa frågor var överhuvudtaget inte angelägna för ltl Strand.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det är märkligt hur ltl Sjölund kan veta vad som är angeläget för mig! Han borde nog välja sina ord. Enligt betänkandet, omröstning 3-2, har utskottets majoritet ”beslutat att ytterligare direktiv till landskapsstyrelsen i denna fråga inte erfordras”. Ltl Strand har alltså inte biträtt ltl Sjölunds åsikt. Jag trodde att närvarande inte bara fysiskt utan också mentalt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Strand framförde att utskottet har gått in för det korta formuläret och det kan jag inte riktigt hålla med om. Då brukar det ha en annan utformning. I sin reservation med ltl Sjöblom oroar han sig över budgetsituationen. Givetvis är budgetsituationen allvarlig och det är vi också medvetna om i regeringspartierna, så det är ingenting främmande för regeringspartierna, om ltl Strand tror det. Vad beträffar ltl Strands möjligheter att föra fram sina åsikter har han haft alla möjligheter att göra det. Han har suttit med i de flesta möten som finansutskottet har haft och vad jag kan påminna mig har han aldrig framfört att det här vill jag ha med i det slutliga betänkandet. Men det kanske känns bra i behandlingen här nere i salen att framföra de åsikterna!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att ltl Holmberg har kommit till insikt om den krassa budgetsituationen. I sitt handlande har ltl Holmberg inte på något sätt eller någon annan från majoritetspartierna visat sådana takter.

 

Herr talman!

Jag frågade i utskottet om det fanns intresse av att skriva någonting, och finns det inget intresse överhuvudtaget från majoriteten utan det är maktpolitik som gäller, så inser jag att det inte finns möjligheter för mig att komma med några detaljerade skrivningar. Så enkelt är det, herr talman!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Majoriteten är nöjd med de skrivningar som finns i framställningen angående första tilläggsbudget för 2002. Sedan har ltl Strand alla möjligheter att ytterligare skriva reservationer. Ser man till den enskilda reservationen som ltl Strand framför här är det fråga om ett betydande anslag för den framtida budgetsituationen i landskapet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om det fortfarande är oklart när det gäller att framföra synpunkter. Jag har försökt förklara detta, men om det inte går upp för ltl Holmberg, så säger jag igen att jag försökte efterhöra intresset om att skriva olika saker, men precis som ltl Holmberg var majoriteten nöjd med landskapsstyrelsens skrivning.  Där står det att de stora budgetunderskotten kommer att kvarbli. Det var det som var huvudfrågan. Det tog jag också upp i mitt anförande. Men när det fanns saker som berörde t.ex. ltl Holmbergs hemkommun i form av landskapsandelar tyckte jag att det borde ha varit relevant att man hade tagit till sig av hörandet och belyst frågorna. Men ltl Holmberg sade själv att han var nöjd med landskapsstyrelsens framställning och det var inte jag.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Jag skall inte som den föregående talaren skjuta på allt som rör sig utan koncentrerar mig på några få frågor.

 

När vi tidigare debatterade landskapsstyrelsens förslag angående tilläggsbudgeten var det främst tre saker jag uppmärksammade, nämligen det ansvarslösa att ge Ålands utvecklings ab tillgång till landskapets aktieportfölj, aktieteckningen i Ålands Industrihus, vilket skulle ge dessa möjligheter att bygga en socialiseringsby på Klinten samt ytterligare anslaget för planering av Pommerns 100-års jubileum.

 

Jag trodde att finansutskottet efter sin rekreationsresa till Oslo skulle ha tid och ork att sätta sig in i dessa frågeställningar. Men icke.

 

När det gäller Ålands Utvecklings Ab har utskottet uppenbarligen inte förstått det principiellt förkastliga i att överföra landskapets aktier till ett bolag där vi vanliga lagtingsmän icke har någon insyn. Vi skall alltså föra över dessa  aktier som de facto ägs av Ålands folk till ett bolag som verkar i slutna rum och där de av Ålands folk valda lagtingsledamöterna icke har insyn eller möjlighet att påverka. En skrämmande utveckling och jag är ytterst förvånad att finansutskottet icke uppmärksammat detta.

 

När det gäller Pommerns 100-års jubileum har utskottet slopat uttrycket  för planering och istället talar om att det gäller själva förverkligandet av jubileet. Och det är ju bra. Något förvånad är jag dock över vissa detaljer i detaljbudgeten för detta jubileum: bl.a. skall det hållas en  ”välgörenhetsbankett” för en totalkostnad om 141.000 mk där intäkterna skulle vara enbart 40.000 mk. Praxis när det gäller välgörenhetsbanketter är att de bör ge ett överskott, inte som i detta fall kosta skattebetalarna stora pengar.  Jag är också förvånad över att finansutskottet inte har uppmärksammat detta.

 

När det gäller socialiseringsbyn på Klinten är jag numera ensam i mina åsikter om  det förkastliga i att favorisera vissa grupper av företagare. Staden har också som bekant godkänt dessa socialiseringsplaner. Kanske de ansvariga skulle företa en studieresa i västerled till IT-samhället Kista och där studera  den mångfald av tomma lokaler som finns där. Det är ingen uppmuntrande syn.

 

Men det är väl som ledamoten Sundback sade en gång från denna talarstol, nämligen att ledamoten Boman tycks vara den enda  medlemmen i denna församling som för en borgerlig politik nuförtiden och det tackar jag för!

 

Talman,

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att följande moment utgår, nämligen  37.03.88. försäljning av aktier, samt 47.03.88. Aktieteckning i bolag.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag kan lugna ltl Boman med att utskottet har faktiskt satt sig in i projektet IT-byn på Klinten och överlåtelse av aktierna till Ålands Utvecklings Ab. Det är nämligen så att överlåtelsen av aktier sker med apport, vilket betyder att Ålands Utvecklings Ab inte har rätt att sälja aktierna utan enbart har rätt till avkastningen från aktierna. Det är utformat på det här sättet för att ge en någorlunda stadig inkomstkälla till bolaget. Till den delen finns det inte några risker med aktieöverlåtelsen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tackar för den informationen, men det är bara på det sättet att så länge landskapsstyrelsen förvaltar dem har också vi folkvalda lagtingsmän vissa möjligheter, om inte annat genom landskapsstyrelsens bokslut, att få veta vad aktierna har gett för avkastning. När vi för in dem i det slutna rummet, som ett aktiebolag och i det här fallet Ålands Utvecklings Ab, kommer det att medföra att vi inte har tillgång till uppgifterna, vi får inte reda på om det har varit bra affärer, om de har gett bra utdelning osv. Det är därför jag anser att de borde ha varit kvar i landskapsstyrelsens förvaltning och ägo, som de naturligtvis är ännu, men så att också vi vanliga människor skulle ha haft möjlighet att titta på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Man blir inte överansträngd av att läsa finansutskottets betänkande angående förslaget till första tilläggsbudget. Man skriver, att det behövs inga ytterligare direktiv. Det kan väl vara okej att utskottet ser det så, men i framställningen till första tilläggsbudget talade man om förväntningarna om fortsatt expansion av den offentliga verksamheten och problem att anpassa verksamheterna till ett stramare budgetläge. Det har tydligen inte finansutskottet någon åsikt om. I samband med remissen bad jag utskottet titta över detta. Jag förstår mycket väl att utskottet inte brydde sig om min lilla vädjan, men jag är förvånad över att man inte brydde sig om att också landskapsstyrelsen antagligen förväntade sig någon skrivning och kommentarer omkring det när man har skrivit om det, för skulle man ha varit klar med det skulle man väl inte ha skrivit någonting om det! Samtidigt bad jag också utskottet att diskutera den framtida behandlingen av skatteavdraget. Vi vet att skatteavdraget är den enda möjligheten vi här på Åland har att ge tillbaka lite av de överstora skatter som staten tar ut. Där har vi en möjlighet. Det nämndes här i samband med remissen att det fanns tre möjligheter: att slopa det helt, att låta bli vid det gamla eller att höja det. Då hade åtminstone jag förväntat mig att få en redovisning över utskottets syn. Men icke! Likaså framgår heller ingen utredning omkring de olika stora investeringarnas trovärdiga driftskostnader. Jag sade i samband med remissen att man nu borde hinna med hinna med utredningarna när man på något vis från majoritetens sida ville ha en så här lång paus. Men tydligen fanns det ingen vilja att titta på den här typen av utredningar, trots att driftskostnader är den typ av insatser som drabbar både landskapets och kommunernas kostnadsläge.

 

Jag förstår att man inte heller hade brytt sig om att ta i frågan om driften av kk-huset. Vi håller på och talar om att vi skall satsa i storleksordningen upp till 15 miljoner euro, men fortfarande vet vi ingenting om driften. Det skulle ha varit ganska intressant att höra finansutskottets åsikter och, som jag bad om, att ta sakkunniga som kan göra realistiska driftskalkyler. Det kopplar jag tillsammans med den diskussion som var under remissen, att nu är det viktigt med ekonomiskt ansvar.

 

När man läser det lilla som sägs i betänkandet förvånar det mig mest att man inte från centerns sida har tagit upp den stora kostnaden för utvärdering av stöd för landsbygdens utveckling. Vi vet alla att vi här på Åland betalar mindre till jordbruket för att se till att vi skall hålla landskapet öppet. Då borde väl en förändring av det här vara mycket viktigare än att satsa 370.000 euro eller 2,2 miljoner gamla mark för att se efter, anställa folk att springa runt och titta om betesmarkerna är öppna, används det på det sätt som man har tänkt. För 370.000 euro kommer man att kunna anställa en mängd byråkrater i stället för att rätta till misstaget som har gjorts, och där är jag också en av de medskyldiga till att vi betalar mindre hos oss än man gör i omgivningen.

 

Jag har heller inte hittat någonting i betänkandet att utskottet skulle ha känt något behov av att föra en diskussion om byggnadsverksamheten på Åland. Den situation vi har i dag visar att vi ligger mycket nära en överhettning. Som bevis på det kan vi ta och titta på de anbud som kommer in på de projekt som kommunerna och andra håller på och bygger i dag. Jag tycker att utskottet i samband med det gärna kunde ha diskuterat prioriteringen av de olika stora projekt som har aviserats. Vi vet alla att i samband med ordinarie budgeten togs det upp investering för ett projekt på landsbygden  där det skulle bli en ishall i Godby. Där har nu isen smält så det har blivit en simhall i stället. Det är säkert bra och hade den dessutom fått vettiga proportioner hade det kanske varit ännu bättre! Men ännu bättre för landskapets ekonomi hade det varit att man skulle ha fått igång ett snabbt byggande av golfbanan i Grelsby för den delen av hela landskapet. Om jag förstår skrivningen rätt har det kommit ett nytt skede i den frågan och det skedet hoppas jag att är positivt, så därför hoppas jag verkligen att utöver det lilla vi kan läsa, utöver det försynta och försiktiga som utskottets ordförande berättade att man hade hört en mängd sakkunniga, men vi fick också höra att man egentligen inte vill att någon annan än utskottet skall veta vad de har sagt!

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag hör också till gruppen som är lite besviken över att inte hitta någonting i text beträffande de motioner som jag hade lämnat in. Det är framför allt Kung Karls Jakt. Jag kan konstatera att man har hört åtminstone två, kanske tre stycken, när det gäller Kung Karls Jakt men inte ett ord i själva betänkandet vad man har erfarit i utskottet av vad de har sagt. Det var en av de saker jag framförde, att det skulle vara intressant att också de som har jobbat med frågorna skulle få föra fram sina åsikt och sina tankar runt projektet. Det står ingenting om det, så jag kan bra ana mig till vad de eventuellt har sagt. Jag kommer naturligtvis i detaljbehandlingen, eftersom jag inte har fått några direkta motiveringar annat än att pengarna inte räcker till, att föreslå under moment 46.09.24 att man minskar ner anslaget med 37.000 euro när det gäller Ålands konst- och arkitekturhistoria och att man ökar motsvarande summa under moment 46.09.59 för Kung Karls Jakt, 37.000 euro.

Jag är medveten om att det kostar mycket pengar och att det blir mycket pengar just de här åren, men det kan inte ha varit s.a.s. en nyhet för landskapsstyrelsen; det hade varit betydligt bättre om man i ett mycket tidigare skede än vad som skedde hade sagt, att det finns inga möjligheter till Kung Karls Jakt det här året och inte låta dem leva dem i deras tro att det skulle vara möjligt. Det hade varit ärligare. När det gäller Bomarsundsfirandet som nämns som ett av motiven till avslag tycker jag att man kunde ha skjutit på det lite till 2006 och mera firat freden och demilitariseringen. Då är vi inne i 2006 och haft den stora ekonomiska satsningen och det stora firandet det året och mjukstartat lite åren före. Då hade man fått en spridning på de stora kulturpengarna som har framförts.

 

En annan sak sak som jag kan konstatera gäller om- och tillbyggnaden av Ålands yrkesskola, där jag var mycket nöjd med skrivningen i tilläggsbudgeten och jag har förstått att man också från skolans sida var glad över det, men tiden som har tagit att komma till det gör, kunde jag konstatera för några veckor sedan, att skolan går ut och hyr upp utrymmen till utbildningen för att de inte har rum i yrkesskolan. Det är klart att så är väl verkligheten, men minns jag rätt så tror jag att utbildningsansvarige Gun Carlson sade, att nej, de skall rymmas i skolan, de skall inte ut från skolan – nu skall de åtminstone för en tid ut från skolan. Det är en grupp studerande som inte ibland kan vara i vissa utrymmen och ibland i andra, så jag tycker att det är synd att man för en tid måste flytta ut i andra lokaler. Men, som sagt, byggnaden kommer, om också lite för sent.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det här var tydligen ett inlägg i Frisinnad Samverkans nya sparsamhetskampanj! Jag tycker att vi skall vara synnerligen glada att varken landskapet eller finansutskottet beviljar medel till Kung Karls Jakt. Vi kommer alla ihåg hur det var när den av ledamoten Lindeman stödda Katrina började med en budget på 1 miljoner och de kostade de åländska skattebetalarna 5 miljoner mark i slutskedet. Jag är övertygad om att får Frisinnad Samverkan leda det här projektet skulle det bli precis lika dyrt, om inte ännu dyrare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag är nu på min sjätte period som invald ledamot i Ålands lagting och av dem har jag två perioder suttit i finansutskottet, varav fyra år som ordförande och fyra år som viceordförande. Med den bakgrundskunskapen tror jag att det här betänkandet slår ett alla tiders rekord. Det kan hända att det någon gång när det har varit någon väldigt obetydlig tilläggsbudget, s.k. städbudget, men jag tror inte ens då att jag har upplevt att finansutskottet skulle ha använt sig av korta formuläret i samband med en tilläggsbudget som gäller flera miljoner finska mark. Jag blev något förvånad när jag fick se att det som står på sidan 1, som man kan säga att är finansutskottets motivering, behandlar bara de frisinnade motionerna och ingenting annat och alltså inte hela den långa lista på ärenden som togs upp av ledamöterna av Ålands lagting vid remissen till finansutskottet med förhoppning om att man skulle få reda på ytterligare information, få reda på vad finansutskottet kunde tänkas anföra för lagtingets del i dessa många väsentliga politiska frågor, där, som ltl Strand här har klargjort och som är klargjort för alla ålänningar i dag, de galopperande underskotten i landskapets ekonomi är det allvarligaste. Vi har nyligen fått bokslutet för 2001 som visade på ett 86 miljoner marks sämre resultat än året före med ett underskott på 10 miljoner mark för 2001. Man kan naturligtvis inte gång på gång, vecka ut och vecka in, ta upp frågan om att nuvarande c-lib-majoritet inte så mycket bryr sig om det här underskottet och den här ekonomiska problematiska situationen i praktiken. Man säger att man bryr sig om det, men man är sedan inte beredd att sedan visa var man vill prioritera och hur man vill hantera det. Jag håller med om landskapsstyrelsen ganska bra i tilläggsbudgetförslaget skriver om den problematiska situationen på sidan 4, men inte till någon del pekar man åt sin arbetsgivare eller det åländska folket, representerat av oss, på vad man skall göra för att åstadkomma förändringar. Man bara säger att det måste till förändringar. Då var det så väldigt naturligt att utskottet, lagtingets tunga finansutskott, skulle redogöra för vad vi här i lagtinget kan tänkas tycka i sammanhanget. Enda stället vi nu får läsa om det är i en  reservation från oppositionen, stycke ett. Jag var helt säker på när utskottets ordförande liberalen Folke Sjölund äntrade talarstolen i dag att vi skulle få svar på dessa frågor. Men vad kommer? Jo, några synpunkter om de frisinnade motionerna. Jag trodde faktiskt inte att det var sant att det kunde gå till så här i ett parlament med självaktning. Jag vill också notera att finansutskottet under föregående ordförande, nuvarande talman Viveka Erikssons ledning alltid med stort ansvar tog sig an ordinarie budgeter såväl som tilläggsbudgeter och var lyhörd för dem som hade andra politiska åsikter och ville också reda ut dem. Det var fina betänkanden som kom till den delen och det gjordes verkligen en god presentation, så det är plötsligt en helt annan värld som vi nu har hamnat i.

 

Liberalerna har i tiderna myntat begreppet mot andra att andra driver principen makt är rätt. Frågan är om vi någonsin kommer att få ett så gott exempel på liberalernas egen inställning, representerad av Folke Sjölund om detta ordstäv, kanske man kan kalla det – det är kanske inte mera värt i dag.

Därför tycker jag att det som ltl Strand anförde här, kanske lite smått på skämt, att man inte bara skall ta på skämt – nu är det inte möjligt att genomföra det på det sättet eftersom lagtingsordningen stadgar om utskottsorganisationen – men vad är det för vits för oss i oppositionen att överhuvudtaget delta i ett finansutskottsarbete som blottar en gummistämpel för landskapsstyrelsen och finansansvarige, för vilken finansutskottets ordförande är ersättare i lagtinget? Man får det här att gå ihop på ett otrevligt sätt. Jag tycker faktiskt att ltl Folke Sjölund som ordförande i finansutskottet borde skämmas, inte minst av det skälet att här har man hört nio sakkunniga plus vicelantrådet. Vad är det för idé att komma till ett finansutskott i fortsättningen för sakkunniga överhuvudtaget när deras sakkunskap ger inget spår alls i varken betänkande eller presentation. Vi har alla jobbat i utskott och vi vet att man inte citerar sakkunniga och man väljer valda delar som man kompletterar sin egen erfarenhet och kunskap med, men att det överhuvudtaget skulle bli totalt osynligt – det förekommer i lagframställningar där det är korta formuläret och då har man normalt hört bara en person: vanligen ansvarig ledamot i landskapsstyrelsen. Här har man alltså hört externa personer och det har inte resulterat i några spår överhuvudtaget.

 

Frågor i remissen brukar som sagt besvaras i betänkandet eller åtminstone i presentationen och viktiga frågor som var uppe i remissen och som finns i landskapsstyrelsens framställning är de galopperande underskotten i landskapets finanser, där landskapsstyrelsen har noterat problemet men inte finansutskottets  majoritet; finansutskottets majoritet har inga egna åsikter utan det är en gummistämpel här. Ålands Utvecklings Ab:s kapitalisering är en ganska stor förändring. Finansutskottet har inga åsikter annat än gummistämpeln, sänkt inkomst till 0,45-systemet, noterar landskapsstyrelsen, utskottet bekymrar sig inte överhuvudtaget. Inkomsterna må sjunka, vi har ingen åsikt! Landskapsstyrelsens nya bostadslånebankverksamhet kräver nya pengar. Jag har just läst boksluten i de åländska bankerna, där man har betydande banklåneverksamhet men snart är man upphunnen av Ålands landskapsstyrelse. Vi har nya stöd till kommunerna i tilläggsbudgeten. Vi har ombyggnaden av Ålands yrkesskola. Ingenting! Man har hört sakkunniga, men man har inte någonting att säga. Landskapsstyrelsen föreslår mera pengar till vägar i dessa yttersta tider när vi sannerligen borde använda pengarna till annat när vi har så stor vägbudget. Finansutskottet håller med majoriteten. Kk-husets drift är en fråga som var någorlunda klar i landskapsstyrelsen för två-tre år sedan. Det kommer i ett andra ärende här i dag, så vi får orsak att återkomma till det. Det är ingenting som intresserar finansutskottet. Kung Karls Jakt kontra Bomarsundsjubileet är däremot någonting som Frisinnad Samverkan har fått finansutskottet att behandla legärt, men där kom det ett klart besked från ordförandens sida att det anser man politiskt att inte kan genomföras. Inte är det vårt fel att det har blivit som det har blivit där, utan organisationen som man har hört två representanter för har drivit projektet i dialog med Ålands landskapsstyrelse och dess förvaltning och man ville veta här i remissen vilka löften och vilka diskussioner som har förekommit mellan landskapsstyrelsen och denna organisation. På det får vi inget svar överhuvudtaget utan man bara säger, att, nej, vi tycker inte att det här skall kunna bli någonting med hänvisning till andra jubileer då, Pommernjubileet och Bomarsundsjubileet, som precis som ltl Lindeman sade, bör flyta över åren 2004-2006 men självklart med tonvikten på 2006. Det är inte krig vi firar på Åland utan det är fred vi firar i samband med Bomarsund, så nog finns det möjligheter också att finansiera Kung Karls Jakt om man politiskt kommer till att man skulle vara intresserad av det, men det intresset hade inte ltl Sjölund och hans kolleger i majoriteten och därför är naturligtvis tummen ner, och det är ett klart och tydligt besked.

 

Summa summarum, herr talman, att lägga ner finansutskottet går inte, men någon annan bra lösning har vi kanske inte att diskutera. Naturligtvis måste vi i oppositionen överväga om det är någon orsak att delta i ett sådant odemokratiskt utskottsarbete som finansutskottsarbetet nu har blivit.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja få ett klarläggande av ltl Roger Jansson, som framhöll att det här var ett synnerligen dåligt betänkande. Kan det bero på att ordinarie besättningen inte har deltagit i finansutskottets betänkande. Det är alltid svårt när man sitter i ett utskott om det bara sitter ersättare med och vad jag förstår har det varit lite på det sättet att vissa ordinarie har haft uppenbara svårigheter att infinna sig till mötet och det har varit ersättare i stället. Sådant kan alltid försvåra arbetet. Kan detta vara en orsak till att betänkandet uppenbarligen är så dåligt!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det framgår fullständigt klart av den diskussion som har varit här att ansvaret för detta betänkande ligger på majoriteten. Det är majoriteten c/lib som har bestämt att det här skall vara korta formuläret. Man gummistämplar landskapsstyrelsens tilläggsbudget. Vi har haft ett synnerligen engagerat arbete från ltl Strands sida i utskottet och han har tagit upp det i vår grupp, men på grund av sjukdom blev vår ordinarie ledamot förhindrad att delvis vara med och då tyckte vi gemensamt att det är bäst att ltl Strand fullföljer arbetet. En tilläggsbudget är inget problem för en ersättare att hoppa in i, blott man deltar i hela arbetet i samband med tilläggsbudgeten, så något som helst problem i det sammanhanget har inte den situationen resulterat i. Socialdemokraternas representant har också tillsammans med ltl Strand engagerat sig mycket ingående i betänkandet. Vi hade hoppats att ledamöterna från regeringspartierna skulle ha gjort åtminstone delvis detsamma, men därav blev intet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är inte särskilt upplyftande att höra ltl Roger Jansson. Jag tycker att det är lite konstigt att det är folk som inte har deltagit i finansutskottets arbete som har de mest bestämda uppfattningarna om hur arbetet har gått till. Det är inte första gången. Det är klart att ltl Roger Jansson har naturligtvis full rätt att finna det mera intressant att skälla på en person än att ägna sig åt substansfrågorna. Jag kan säga att jag har själv suttit i finansutskottet från 1991 åtta år framåt i opposition och under den tiden väckte jag förslag och bemödade mig om att försöka få skrivningar i utskottsbetänkandet på en massa olika punkter, ibland lyckades det och ibland lyckades det inte. Jag vill påstå att arbetsmetodiken i finansutskottet skiljer sig inte särskilt mycket från den tiden. Det är kanske helt enkelt så, fru talman, att den här tilläggsbudgeten åtminstone, också den tidigare som den här landskapsstyrelsen har avgivit, har faktiskt förarbetats på det sättet att de har förankrats, har diskuterats inom och mellan grupperna, vi har uppnått enighet mellan regeringspartierna om tilläggsbudgeten och vi är överens med landskapsstyrelsen om innehållet i den. Därför finns det inget behov av att föra alltför mycket annorlunda resonemang än det som står i tilläggsbudgeten.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det var inte meningen att mitt anförande visavi majoriteten skulle vara upplyftande utan det var definitivt en mycket skarp kritik som jag hade att anföra, på basen av att jag hade läst betänkandet och på basen av att jag  lyssnade noga på ltl Sjölunds presentation. Jag valde också att räkna upp åtskilliga av de substansfrågor som vi hade önskat att få svar på på basen av remissen. Jag var inte särskilt mycket ingående inne på någon del av utskottets interna arbete utan endast utgående från det som ni har skrivit här eller inte skrivit och det som ni har uppräknat om att ni har hört sakkunniga. Under ltl Sjölunds tidigare år under nittiotalet i finansutskottet har hans arbete som oppositionspolitiker alltid resulterat i skrivningar. Så är det. I någon form av skrivningar har det alltid varit, så det är nu första gången som vi inte har det. Vi har alltså ett 150 miljoner marks minus i ordinarie budget redovisad av landskapsstyrelsen och den största frågan är hur man kan i första tilläggsbudget på något sätt korrigera det. Det hade vi trott när ltl Sjölund behandlade ordinarie budget att man skulle ta i det när första tilläggsbudget kom – intresset är absolut noll.

 

Det var mycket upplysande när ltl Sjölund sade att budgetarbetet för lagtingets del har redan skett före ärendet kom till lagtinget. Regeringspartierna har kommit överens med landskapsstyrelsen om hur det skall vara! Jag tackar för det klara beskedet, ltl Sjölund, då vet vi vad vi har att göra här i lagtinget och då vet vi vad utskottsarbetet i finansutskottet i fortsättningen skall handla om. Det är överenskommet i slutna rum före det kommer till lagtinget. Det finns ingen orsak att skriva någonting annat än det landskapsstyrelsen har skrivit, sade just utskottsordförande Sjölund! Det här är mycket allvarligt. Det är ingen vits att vi har några remisser därför att utskottet tänker inte besvara några synpunkter och frågor som lagtingsledamöter varken från majoritet eller minoritet har i samband med remissbehandlingen.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag vill inledningsvis konstatera att mycket av det som liberaler i opposition vädjade om att man skulle få som förändrade rutiner och nytt beteende gentemot varandra, makten kontra oppositionen, det tog sannerligen inte länge förrän man själv satt i precis samma båt! Ni har kapitalt misslyckats i de processen. Ni har i massor av frågor just verifierat talesättet ”makt är rätt”. Ni är inte de demokrater ni i opposition utgav er för att vara, det vill jag konstatera. Det är en stor besvikelse för mitt vidkommande.

 

Fru talman!

Det var det mest rumphuggna betänkande vi har sett kring en tilläggsbudget som ändå uppehöll sig kring väsentliga frågor. Det är många som har sagt det, och jag måste också få säga det, att det mest allvarliga är att finansutskottet som lagtingets förlängda arm inte för ett seriöst resonemang om vart vi är på väg i vår budgetpolitik. Det är mycket allvarligt. När man framför ögonen har landskapsstyrelsens egna noteringar om hur 2003 och 2004 eventuellt riskerar bli, sammanlagt över 700 miljoner gamla mark i underskott. Det är inga småpotatis vi pratar om. Någon gång måste också liberalerna vakna. Centern vet jag inte hur de resonerar, men förr har de åtminstone förstått när man måste börja ta krafttag för att ändra på kursen, om vi inte skall hamna riktigt i predikamentet. Det går bra att le åt det här, men det är mycket allvarligare än vad ni tror, det kan jag intyga.

 

Jag har en fråga till ltl Sjölund: Gäller den tidigare förhärskande principen att tio procent är huvudortsandelen av aktiekapitalet eller är det den nya principen att det skall vara 10 procent av totalkostnaden och, om det i så fall är den nya principen med 10 procent av totalkostnaden, skall den då – eftersom det ingenting står om det – gälla också andra kommuner än Mariehamn när någonting förverkligas? Eller är det så, ltl Sjölund, att bara när Mariehamn är föremål för landskapsstyrelsens heta investeringslåga då går det att ta ut hur mycket som helst och för andra kommuner utanför stadsgränsen kan man igen återgå till det normala som var mycket lindrigare? Ge ett klart och entydigt besked på det! Liberalerna har tillsammans med oss socialdemokrater och även FS:are i Mariehamn kämpat för att vi skulle få en likvärdig behandling. Det ser inte så ut!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Debatten är ganska belysande för läget. Det är naturligtvis tacksamt att ge sig på en person och kalla det ytterst svagt och borde skämmas. Det finns väl inte så stor anledning att fortsätta den debatten, men har man varit med i politiken en tid och känner ltl Wiklöf och ltl Roger Jansson är det väl inte så förvånande. Jag tror också att det är ganska intressant att föra en politik om vad som är maktpolitik och vad som är sakpolitik.

 

Jag skall ta den sista frågan först eftersom den som jag ser det inte är särskild komplicerad: vad är det för principer som gäller för industrihusbyggen. När det gäller projektet i Mariehamn är det en förhandlingsfråga mellan landskapet och staden. Då har man kommit fram till en summa som inte är fastställd, skulle jag tro, men som ungefär skulle innebär 20 procent av aktiekapitalet, 10 procent av projektkostnaderna. Det är helt uppenbart att de progressiva krafterna i Mariehamn, som alltså vill åstadkomma en förändring i det här kvarteret, har varit med och förhandlat i den här saken och haft sina önskemål och Ålands Industrihus har försökt väga ihop det här.

 

Jag skall ta en annan sak som var något belysande. Det gäller frågan om Kung Karls Jakt. Det har naturligtvis varit en svår prioriteringsfråga i landskapsstyrelsen där vi har lagt fram ett förslag till lagtinget och jag påpekade redan i samband med remissen att det förslag som Frisinnad Samverkan har är inte en finansiering av projektet i sin helhet utan det är det att man tar pengar från ett bokprojekt och för över det till planeringskostnader för Kung Karls Jakt. Då noterade jag att ltl Harriet Lindeman var lite upprörd över att landskapsstyrelsen inte på ett tidigare stadium hade gett besked om att vi inte har möjlighet att delta med en finansiering på 260.000 euro. Landskapsstyrelsen borde tidigare ha gett ett besked. Och det är mycket möjligt, jag kan hålla med om att det är klart att när man ger ett negativt besked, så borde det komma så tidigt som möjligt, men vi har inte gett felaktiga signaler till projektet utan vi har sagt att det här är för dyrt och i nästa steg blir det ännu dyrare. Men varför är det så att Frisinnad Samverkan ger sken av det här projektet skulle kunna fortsätta genom att ge ett projekteringsanslag på 37.000 euro? 37.000 euro ger inte finansiering ger ju inte finansiering för projektet. När vi då talar om budgetunderskott, vad är det som Frisinnad Samverkan vill dra ner på? Det är den frågan man måste ställa. Ger man ett planeringsanslag på 37.000 euro så är inte projektet finansierat, men man ger sken av att det skulle vara det! Då borde man ta tillbaka det påståendet att landskapsstyrelsen borde ha sagt nej tidigare. Skall vi igen komma fram till en process där man skapar osäkerhet, förhoppningar, förväntningar som sedan kommer in i ett budgetprioriteringssammanhang, då tycker jag att landskapsstyrelsens besked, vilket var smärtsamt, men som vi måste göra, var mera rejält att säga att det här blir för dyrt, vi måste prioritera kulturprojekten. Som ltl Hasse Svensson här i flera sammanhang har sagt så måste man sätta in projekten i en plan och det är vårt ansvar att göra det.

 

Fru talman!

Diskussionen om huruvida betänkandet är dåligt eller inte är kanske mera upp till lagtinget, men från landskapsstyrelsens sida ger det signaler om att den tilläggsbudget som vi har lagt fram accpeteras av finansutskottet till stora delar.

 

Jag skall faktiskt ta upp behandlingen i finansutskottet eftersom ltl Strand i detalj tog fram saker som han har hört i sakkunnighörandet. Jag skall kommentera dem lite generellt på det sättet att frågan om landskapsandelar är en förhandlingsfråga, budgeten för 2002 ligger fast, vi har diskussioner med kommunförbundet, det kommer upp i ordinarie budgetförslag naturligtvis. När det gäller de samhällsekonomiska satsningarna, som ofta felaktigt kallas infrastrukturella, har lagtinget antagit principer - och lagtingets beslut bör man väl ändå respektera, eller hur, ltl Strand? Och lagtinget har i ordinarie budget tagit beslut om att på de projekt där man har ansökt, alltså från Mariehamns stad och Finström så har dessa godkänts av lagtinget. När det gäller IT-byns finansiering är det också en förhandlingsfråga. När det gäller en rad av de frågor som ltl Strand och också ltl Roger Jansson tog fram är det sådant som förvaltningen arbetar med, markfrågan för golfbanan i Grelsby, driften för kk-huset och många, många andra frågor, så här bör man se ordinarie budget för 2002, som lagtinget har godkänt och tilläggsbudget för 2002 som nu är under behandling, de hänger ihop och i tilläggsbudgetens framställning finns den ekonomiska politikens principiella utgångspunkter redovisade. Det har diskuterats i samband med ordinarie budget, så här är det en rad förvaltningsfrågor, det är förhandlingsfrågor som landskapsstyrelsen som myndighet skall gå vidare med. Jag måste naturligtvis säga, när man säger att liberalerna står för ”makt är rätt”, att makten är till för att utnyttjas, dvs. är man i landskapsstyrelsen skall man lägga fram förslag och ta ansvar. Vi tar ansvar för budgetframställningar, för tilläggsbudgetframställningar och för beredning av ordinarie budget. Vad är då den rätt som oppositionen inte skulle ha? Vad är det för makt som oppositionen kanske möjligen inte utnyttjar? Ja, man har makt att ställa frågor, ställa spörsmål, lägga fram förslag om misstroende och det diskuteras i lagtinget, som tar ställning. Frågan blir alltid: Har landskapsstyrelsen stöd av en majoritet i lagtinget? Den majoriteten är öppen, diskussionen är ju öppen. Och när vi inte har den majoriteten, så skall det bli en annan majoritet och då måste vi fråga oss, allmänheten, de som följer politiken, alls som följer med här, är alternativet till den nuvarande landskapsstyrelsen en landskapsstyrelse ledd av ltl Lasse Wiklöf och ltl Jörgen Strand?  Var och en har ju makt att bedöma det, var och en får lägga förslag, var och en får prata för sin vara och det är det alternativet man skall bedöma. Ingen landskapsstyrelse, ingen majoritet, kommer att kunna sköta det hela perfekt. Det finns alltid saker som man kan diskutera och det är fråga om värderingar och omdömen. Men man måste alltid fråga sig: vad är alternativen?

 

Med det kommer jag fram till frågan om varför ltl Jörgen Strand inte utnyttjar sin makt som ledamot i Ålands lagting och i en reservation skriver ner det som han inte har fått gehör för i utskottet. Utskottsarbetet går också ut på att få gehör för det man säger. Och eftersom ltl Strand ganska ingående har talat om vad som har hänt i utskottet, så kan jag redogöra för vad jag blev tillfrågad om av ltl Jörgen Strand, dvs. frågan var förkortad ungefär: vilka prioriteringar gör ni i landskapsstyrelsen när det gäller budgeten? Mitt svar var ungefär på det sättet att vi har lagt fram en budget för 2002, den har lagtinget godkänt, vi lägger fram en tilläggsbudget för 2002, den skall lagtinget behandla och så länge vi sitter kvar i landskapsstyrelsen så har vi som ansvar att lägga fram en ordinarie budget för kommande år till den 9 november. I det arbetet är det landskapsstyrelsens ansvar, och man kan säga också makt – makten att kräva och tvånget att försaka – ursäkta, jag förstod inte vad den där gesten betydde!? Fru talman, jag anser inte att det är lämpligt av ledamöter i lagtinget att sitta med nedlåtande gester, så jag avslutar mitt anförande här.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Till först måste jag säga att det jag tyckte att var lite negligerande mot ltl Roger Jansson och mig var när vicelantrådet talade om att ”han känner oss” och det skulle liksom vara indikationen på att de beter sig på det här sättet! Men jag skulle vilja hemställa om att vicelantrådet skulle försöka lyssna på vad vi sade. Jag försökte åtminstone vara saklig och tala om hur jag upplever att debatt, beslut och allt sådant numera går till. Det första som jag sade och som jag gärna vill upprepa var att liberalernas demokratisyn på det parlamentariska arbetet här i plenum är någonting helt annat, även om jag naturligtvis förstår att de vill utnyttja sin makt i landskapsstyrelsen. Men det är någonting helt fundamentalt annorlunda än vad tongångarna var när man i opposition. Då vädjade man om demokrati här i salen.

 

Jag kritiserade starkt att det inte finns budgetskrivningar om budgettankar framåt, hur vi skall klara upp situationen. Det tycker jag att är en jättebrist. Där vädjade jag inte ens till ledamoten Erland, som faktiskt har skrivit någonting i framställningen, men utskottet säger ingenting i sitt betänkande och det är jätteallvarligt. Sedan vädjade jag med en personlig fråga till ltl Sjölund, som ockå varande stadspolitiker, hur han tycker att man skall behandla stadens skattebetalare i belysning av hur andra har behandlats när Ålands Industrihus har byggt i andra kommuner. Jag kan erinra om att Jomala kommun fick ett helt industrihus utan insatser i Kalmarnäs. Det kanske är den filosofin vi skall fullfölja!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Som ltl Wiklöf här sade talade jag och han om ordförandens i finansutskottet skötsel av utskottsarbetet, medan vicelantrådet Olof Erland valde att ifrågasätta Lasse Wiklöf och mig som människor. Det visar något skillnaden här i tankesätt när det gäller att hantera demokratin. Jag har för det andra inte i mitt anförande kritiserat landskapsstyrelsen. Den diskussionen förde vi i remissen, utan jag har uttryckligen kritiserat majoriteten i finansutskottet och jag hade hoppats att de skulle kunna tala för sig själva och inte behöva ha en talman för sig. Men nu har jag förstått att så skall det skötas i det nya regeringsförhållandet. För det tredje: vi har nog förslag på finansiering av både underskottet och Kung Karls Jakt för de kommande åren. Jag noterade i det bokslut som vi nyligen har fått för 2001 för landskapsstyrelsens del att 200 miljoner mark av de budgeterade medlen inte är använda. En hel del av det måste naturligtvis föras över till nästa år för att användas, men det finns alltså betydande sparmöjligheter och luft i budgeten, så 1,2 miljoner mark till Kung Karls Jakt finner vi nog och säkert därutöver betydande besparingar på flera tiotals miljoner euro för de kommande åren. Läsningen av tidigare bokslut och detta bokslut visar att det är fullt möjligt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det tror jag säkert, men det gäller för en lagtingsledamot att lägga fram sina förslag. Makten att göra det fanns i finansutskottet. Det fanns en möjlighet i samband med behandlingen för budgeten 2002 att göra det. I landskapsstyrelsen har vi ansvar att lägga fram förslag och vi kommer att göra det, vi har gjort det, vi kan notera att det var en märkbar förbättring i bokslutet för 2001 jämfört med de planer som fanns i budgeten. Det var en märkbar förbättring, det var alltså en positiv utveckling för landskapet. Nu går vi vidare med vårt prioriteringsarbete, med vårt besparingsarbete, med vår översyn av verksamheten och i mitt huvudanförande sade jag, ända fram till jag ansåg mig tvungen att avbryta, att oppositionen har den möjligheten att i sina reservationer skriva vad de vill och föreslå samt också i debatten, men om diskussionen fixeras på hur finansutskottsordföranden borde skämmas, så blir det inte särskilt konstruktivt. ;an får väl konstatera att om en majoritet i finansutskottet anser att framställningen är bra och för att vara en tilläggsbudget är väl ändå motiveringarna ganska utförliga och om de tycker att det mesta är okej, så är det upp till dem som tycker annorlunda att agera och vara aktiva. Möjligheterna finns helt klart i lagtingsarbetet, så man skall inte klaga över det. Det är vi då som kan klaga över att möjligheterna inte utnyttjas.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det skulle vara bra intressant att få veta hur vi i oppositionen sklal agera för att få fram våra synpunkter i en diskussion med majoriteten när majoriteten säger att man inte vill diskutera, man vill inte skriva någonting, man har, som finansutskottets ordförande Folke Sjölund sade här just, bestämt i slutna rum före ärendet kommer till lagtinget hur tilläggsbudgeten skall se ut och då vill man skriva någonting. Att då kräva att vi skall komma och försöka ändra på det och få en diskussion med dessa majoritetspersoner, som absolut inte vill skriva eller resonera, det bara går inte. När ledamoten Erland var i opposition sade han ofta, när vi frågade vad han hade för lösningar, att vi hjälper inte landskapsstyrelsen, utan landskapsstyrelsen får komma med förslag, så säger vi sedan vad vi tycker. Så var det genomgående under de åren. Vi i Frisinnad Samverkan i opposition har en annan modell för samarbetet med regeringsmakten. Vi ställer upp, gång på gång säger vi att vi vill ha diskussioner, vi har velat ha diskussioner i budgetunderskottsfrågan, i frågan om självstyrelsens utveckling och många andra frågor – men vi får kalla handen. Man vill helt enkelt inte diskutera med oss. Skulle vicelantrådet kunna ändra på det, så skulle vi få en helt annan parlamentarisk och demokratisk situation på Åland än vad vi har nu. Nu bygger ni murar mot oppositionen och de murarna måste ni själva ta ansvar för. Vi kan inte riva dem utan er hjälp. Berlinmuren på Åland mellan opposition och regering, den har ni byggt!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag måste ändå säga till Frisinnad Samverkan, som deltar i debatten, att vädret är ändå ganska fint, eller hur? Vädret är väl ändå fint? Det finns någonting!

 

Jag skall förklara. Det är så här att i ett parlamentariskt system förs en öppen debatt i ett lagting. Det är fritt fram att föra fram sina förslag, men i ett parlamentariskt system har man också en exekutiv, någon som skall genomföra lagtingets vilja och det är lagtingets vilja som landskapsstyrelsen skall följa. Finns det inte en total enhet, så finns det en majoritet. Så fungerar systemet. Om Frisinnad Samverkan finner det väldigt angeläget att ge ett projektstöd till Kung Karls Jakt, då får vi den argumentationen, i alla fall jag för min del, att jag tycker att det är att ge ett sken av att man vill förverkliga projektet och att det enda rätta är att argumentera för projektet som sådant men också anvisa medel därför att vi är tvungna att prioritera. Så kan debatten föras. Är det så att man i lagtinget vill sätta principer för vad Industrihus vill satsa och vad Mariehamn skall göra, så föreslår man principer för det. Sådana förslag har inte kommit. Landskapsstyrelsen har sett det som en smidig sak att tillsammans med Mariehamns stad förhandla och på det sättet kommer vi också framåt. Det finns ingenting som säger att vi bygger Berlinmurar, därför att vi för debatt. Jag har varit mycket angelägen om att försöka delta i de finanspolitiska debatterna när det gäller ordinarie budget och när det gäller tilläggsbudget, men när det gällde ordinarie budget så ville inte oppositionen diskutera den ekonomiska politiken. Vi är i lagtinget och debatterar öppet. Den öppna diskussion som efterlyses finns här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller Kung Karls Jakt och projektanslag samt de verkliga kostnaderna som kommer först därpå följande år är jag faktiskt så godtrogen att om lagtinget här skulle gått in för ett projekteringsanslag tror jag att landskapsstyrelsen, när man sitter och planerar därpå följande år, inte kastar bort de pengarna som lagtinget har begärt om, utan skulle då naturligtvis ha tagit Kung Karls Jakt med när man har prioriterat. Nu är inte kulturansvarige Gun Carlson här, men så mycket litar jag faktiskt på henne och så länge har jag samarbetet med henne att jag vet att hon skulle inte ha lagt det åt sidan om man hade prioriterat så långt. Jag sade också att jag hoppades att finansutskottet skulle ha en skrivning om fortsättningen om man, som jag hoppades, skulle ha godkänt projekteringsanslaget. Men eftersom vi inte har därpå följande års budgetbehandling just nu, så är det i den här tilläggsbudgeten jag kan begära pengar för i år och sedan hade jag hoppats på att finansutskottet skulle ha haft en skrivning. Om min kläm kommer att godkännas så litar jag på kulturansvariga Gun Carlson i den här frågan.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Vi litar naturligtvis i landskapsstyrelsen på kulturansvariga Gun Carlson, men landskapsstyrelsen har gjort en bedömning som har lett till att vi anser att Kung Karls Jakt är för dyr och i sitt anförande sade ltl Lindeman att landskapsstyrelsen på ett tidigare stadium borde ha sagt nej, men samtidigt föreslår Frisinnad Samverkan här att man skall ge ett projekteringsanslag för att ge sken av att nu blir det fortsatt anslag och på det sättet skulle man alltså binda upp landskapsstyrelsen. Det hade varit bättre om Frisinnad Samverkan hade gett en motivering i sin reservation här och möjligen i den kläm man lägger och argumenterat för vad man skall göra i besparingar. Det blir lite konstigt att ena minuten framför man att det finns egentligen väldigt mycket pengar i landskapets kassa och andra minuten är det katastrof. Vad oppositionen och Frisinnad Samverkan samt ltl Lindeman har rätt att göra, det är att föreslå, men man skall också dra konsekvenserna av det man föreslår. Det är det jag sade och vill man nu ge sken av att det finns hopp om projektet, ja, då tar man konsekvenserna av det, vill man vara konsekvent, som landskapsstyrelsen är, så säger vi nej, det är för dyrt. Det beslutet har vi med stor vånda varit tvungna att ta.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det börjar gå lite rundgång i den här diskussionen eftersom vi kommer till samma sak som i samband med remissen. Men jag vidhåller, att det inte är någon skenmotion jag lägger i det här sammanhanget, utan jag sade att jag tycker att det har gått för långt i planeringen och att de upplever att de hade landskapsstyrelsen med sig så långt och därför lade jag motionen. Hade man i ett mycket tidigare skede sagt tydligt och klart att det inte finns möjlighet för det  här så hade jag accpeterat. Om det här skulle ha blivit godkänt och lagtinget skulle ha omfattat förslaget om 37.000 euro, så har vi en budgetdebatt igen i samband med nästa års budget och om landskapsstyrelsen då inte har fullföljt så skulle jag naturligtvis ha fortsatt diskussionen i det sammanhanget. Jag är beredd att när som helst sätta mig ner och diskutera hur man prioriterar i kulturbudgeten, för jag tycker att den är tillräckligt stor och jag är inte beredd att höja den men att prioritera och ett förslag som jag nämnde i förbigående var att skjuta fram den stora kostnaden för Bomarsund ytterligare ett år så att vi firar freden och demilitariseringen i stället. Då kan man få en längre budgettid för projektet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag har noterat att när lagtinget debatterar så är det finansansvarige från landskapsstyrelsen som kommer upp i samtliga ärenden, oberoende om det är tilläggsbudgeter eller kulturbudgeter. Det står honom fritt förstås att göra det. Däremot skall inte jag falla så lågt att jag uttryckligen börjar säga vad vicelantrådet Erland har sagt i utskottet, men jag skulle vilja återvända till sakfrågorna, till budgetunderskottet. Finansutskottet säger att man är nöjd med landskapsstyrelsen, och landskapsstyrelsen konstaterar i sin framställning att budgetsituationen med de stora underskotten kvarstår. Här har jag i en kläm föreslagit att man skall vidta åtgärder och prioriteringar och komma tillbaka med dem i samband med andra tilläggsbudgeten. Det är ett konkret förslag. När det gäller landskapsandelarna skriver landskapsstyrelsen själv i framställningen att en anpassning av landskapsandelsystemet skall ske. Om man skriver så måste man väl som finansansvarig ha någon sorts vision om vart detta bär. Det var den frågan jag försökte belysa i mitt anförande. Kanske landskapsstyrelseledamoten Olof Erland kan redogöra inför Ålands lagting vart man vill komma med landskapsandelsdiskussionerna, hur man skall klara budgetsituationen, berätta vilka prioriteringar man skall göra och hur förklarar vicelantrådet oenigheten som man har visat utåt, där vicelantrådet själv i media har sagt att pengarna skall rulla ut bara, ut i samhället med pengarna, medan lantrådet senaste vecka sade någonting helt annat! Vad är landskapsstyrelsens linje? Finns det någon linje överhuvudtaget? Är det hur polletterna trillar ner från dag till dag?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Man hinner inte börja sitt anförande förrän tillmälena haglar genom bänkarna från majoritetsblocket, så jag vet inte vad det är som man kritiserar i mitt anförande redan!

 

Fru talman!

Jag tycker att stämningen i lagtinget är allt annat än önskvärd på det sätt som umgänget mellan regeringsblock och opposition är för närvarande. Jag tänkte kritisera lagtingets kansli för att de inte har inköpt en ny kopieringsapparat eftersom jag fick ett finansutskottsbetänkande som var bara på tre sidor – men jag har förstått av debatten nu att det ändå är rätt betänkande jag har fått, så jag skall inte rikta någon kritik! Eftersom jag visste att de har bytt kopieringsapparat trodde jag att det var som en gång när obundna hade många motioner att de brann upp i kopieringsapparaten!

 

Om finansutskottets ordförande tittar i backspegeln tror jag att han kan se vilken roll finansutskottet tidigare har haft under tidigare ordförandeskap. När det har varit fråga om den ekonomiska situation vi har i dag, vårt samhälle går för högvarv, det är högkonjunktur i de flesta branscher, det är brist på arbetskraft, medan samhällsekonomin barkar utför. De är precis samma sak som en minister i Danmarks regering sade när deras ekonomi höll på gick överstyr: ”det går åt ett varmt ställe, men det bär av i första klass”! Jag använde inte det starka uttryck som han använde, för då tror jag att talmannen i detta parlament skulle reagera. Jag tror att vi befinner oss i samma situation och finansutskottet har inte sagt någonting till den här delen. Vi har kunnat läsa de senaste dagarna att centerns centralstyrelse har sagt att nu är det dags att börja med en stramare budgetpolitik. Det ser vi ingenting av i landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget och det ser vi inte heller i finansutskottets betänkande. Uppenbart godkänner man det som landskapsstyrelsen har gjort och till den delen tycker finansministern att vi har gjort en rätt bedömning. Vi har i dag en mycket stark politiker i landskapet och den personen är finansministern och det är finansminister Olof Erland. Det är bara att lyfta på hatten att finansministern har en så enorm makt i landskapet i dag. Det är inget fel att ha en som har stark makt, om det går s.a.s. alla till mötes, men åtminstone jag i opposition kan inte biträda det sätt och den ekonomiska handläggning som nu sker, där vi får ett galopperande underskott och de pengar som har ackumulerats under årens lopp bränns upp i en mycket snabb takt: pensionsfondens intäkter försvinner, de gick ner med 40 miljoner och man reagerade icke på börsens ändringar osv. Det här är en ekonomisk politik som måste ändras. Från oppositionens sida anser jag att det måste vidtas åtgärder. Alternativet är att vi få en landskapsskatt och pålagorna på befolkningen kommer att öka. Det är det här som majoriteten i lagtinget står för. Det ansvaret ligger på majoriteten till den delen. Oppositionen, som brukar vara den i ett parlament som brukar braka på och komma med motioner som innebär att man bara ökar underskottet, har inte gjort så, utan tvärtom förespråkar den en syn att man skall spara. Det hoppas jag också att man från majoritetsblocket skulle kunna ta till sig.

 

När man går till de frågor som ställdes i plenum vid remissen så har finansutskottet valt att inte överhuvudtaget beröra dem, varken i betänkande eller i presentationen. Vi skall också veta att vicelantrådet i sin presentation av tilläggsbudgeten tog upp vad man hade för framtidsscenario, att man kanske skulle gå in och ändra på avdragsrätten osv., vilket blev lite oklart. Vad finansministern avsåg till den delen utreddes icke eller togs upp av finansutskottet. Jag tror att det är viktigt, inte bara för oppositionen, utan också ute bland väljarkåren, bland dem som står bakom liberalerna och centern, är det av intresse att veta vad det innebär så att det inte blir en överraskning sista veckan när nästa års budget skall läggas fram.

 

Skall vi nämligen ha den huvudmålsättning som landskapsstyrelsen har att det skall vara en stabil samhällsekonomi, hur skall vi nå det? Hur skall vi nå en kostnadseffektiv offentlig sektor när man håller på att planera och bygga ut byggnader för att ha rum för flera tjänstemän inom landskapets byggnad? Hur skall bättre förutsättningar för företagare och tillväxt gå till när vårt ekonomiska liv nu är fullt? Det råder brist på arbetskraft. Hur tänker man förverkliga det? Hur skall man kunna få en regional balans när tilläggsbudgeten handlar om att man cementerar företagandet till Mariehamn? Man bygger med samhällsmedel en IT-by i Mariehamn, medan luften till stora delar har gått ur IT-sektorn, men man tänker hyra ut och bygger restauranger osv. för företag i ett komplex där. Vad avses med regional balans? Skall allt fortsättningsvis vara i Mariehamn och hur går det ihop med livskraften för kommunerna i rand och skärgård? Frågor och svar på det här finns inte, men det är väl som ltl Ragnar Erlandsson sade, att det är bara att acceptera att det går den här vägen och att ingenting händer till den delen, när han tog upp frågan om landskapets behandling av landskapsägda byggnader. Man kan dra vissa paralleller till det.

 

Den fråga som jag ställde angående utgifter för programmet som kostade 2,4 miljoner har jag inte fått något svar på av finansutskottet till någon del. Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om verkställande av program för landsbygdens utveckling, där det finns föreslaget 370.000 euro. Jag ser mig nödgad att föreslå omröstning till den delen; jag har inte fått ett svar överhuvudtaget under moment 47.17.04. Det verkar helt horribelt att föreslå 2,4 miljoner för det programmet. Jag anser att man kan använda samhällets skattepengar till annat. Det är fråga om en utvärdering som landskapet till vissa delar har sagt att inte har kunnat ske, utgående från de planer som fanns. Man anser också att ta upp ännu mer medel till den delen, man tog upp hälften nu och hälften sedan, så det betyder att det kommer att bli ännu dyrare. Det här är någonting som man tänker köpa upp utifrån och inte använda arbetskraft i landskapet, så det betyder att pengarna går ut från landskapet också och kommer inte att arbeta i landskapet överhuvudtaget. Om detta är landskapsstyrelsens policy är det beklagligt. Jag tycker att man bör flagga hem där det är möjligt; finansutskottet har inte svarat varför det inte skulle vara möjligt överhuvudtaget.

 

Beträffande tecknande av aktier i Ålands Industrihus Ab har man inte uttalat sig överhuvudtaget från finansutskottet. Någon framtidsförhållning har man inte.

 

När det gäller tilläggsanslaget för turismens främjande har man inte uttalat sig. Många av anslagen i tilläggsbudgeten är sådana som man brukar se i en uppsamlingsbudget, dvs. detta är första tilläggsbudget och här kommer man med en massa nya förslag; i så fall har man totalt misslyckats i den ursprungliga budgeten. Detta undgår, helt obegripligt, finansutskottet, men det är väl som jag sade i början att vi har en mycket stark finansminister som har lagt sin hand över det här och som har en otrolig kraft och styrka i dag och som också helt styr lagtingsgrupperna.

 

Den debatt som man skulle förutsätta att fungerar i ett parlament, så fungerar inte. Jag skulle vilja uppmärksamgöra liberalerna på att det kan vara en fördel att man tittar på det demokratidokument som man var med och författade inför valet 1983 och vad man ansåg om demokratin. Den gången var det en mycket stark kritik riktad mot centerpartiet och jag tror att man kan ta till sig mycket av den kritik som riktades då och som kanske skulle leda till en förbättring av umgänget mellan regeringsblocket och oppositionen till den delen.

 

Fru talman!

Det enda sätt som jag har kunnat komma på hur jag skulle kunna aktivera majoritetsblocket i den här debatten är att jag föreslår att ärendet återremitteras till finansutskottet så att vi får ett nytt betänkande, och de förslagen brukar alltid aktivera majoritetsblocket, så hoppas jag också att det kommer att göra det denna gång.

 

Fru talman!

Jag aviserar de ändringar jag nämnde, dvs. att moment 47.17.04 utgår.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Vtm Häggblom menade i sitt anförande att han inte tycker om stämningen i lagtinget just nu. Jag skall inte utesluta att han spelar en viss roll i skeendet här i lagtinget. Men han verkar inte att riktigt inse att här sker någonting mycket intressant och förmodligen viktigt. Oppositionen testar gränserna för lagtingets arbetsförmåga och majoriteten försöker hålla tåget på spåret. Vi får småningom se hur effektiv den nuvarande oppositionen blir i praktiken. Personligen tror jag inte att det är den demokratiska minoriteten som skall bestämma arbetsformerna och ha den verkliga makten. Jag tror däremot på rimliga förhandlingar i viktiga frågor och en stark opposition som inte utgår från att majoriteten är en fiende som skall angripas i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Givetvis har oppositionen all rätt att testa de parlamentariska gränserna, och, som jag sade, jag tycker att det är mycket intressant. Själv tror jag att den här situationen kan lära oss alla något mera om politikens och demokratins villkor, vtm Häggblom!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra ltl Svenssons inlägg beträffande tilläggsbudgeten! Jag ställde ganska många frågor, också när den remitterades till utskottet, men jag har inte fått något svar på dem och jag fick inte heller någon kommentar till tilläggsbudgeten av ltl Svensson. Det är den kulturen som jag efterfrågar. Jag har ännu inte sett något tåg på Åland och jag vet inte varför majoriteten skall hålla på och hålla det tåget på spåret utan se till att båtarna drivs och att sjöfarten drivs framåt i stället, landskapet till fromma.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag anknöt till en fundering som vtm Häggblom hade i sitt anförande och om han själv tycker att den funderingen inte har med tilläggsbudgeten att göra vet jag inte varför han uppehöll sig vid detta i sitt anförande. Lite logik och lite konsekvens är alltid bra, vtm Häggblom!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag ställde mina frågor i anknytning till det betänkande vi har, som är obefintligt i jämförelse med tidigare betänkanden från finansutskottet om tilläggsbudgeter och när det gäller väsentliga frågor för Ålands framtid, dvs. ett galopperande underskott som kan leda till att vi måste ta ut en landskapskatt. Det tror jag inte att den Ålands befolkningen vill, utan jag är rädd för att landskapsstyrelsens politik gör att ert tåg kommer att spåra ur totalt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Det var 20 år sedan det gjordes ett dokument som efterfrågade en ny politisk stil. Dokumentet har varit mer eller mindre aktuellt under alla dessa 20 år. Man kan också säga att de partier som stod bakom det har förändrats och de som inte står bakom har också förändrats och det är ju upp till varje parti att utifrån valresultatet söka samarbete. Det har jag försökt säga också att så länge den här majoriteten sitter på lagtingets förtroende så fortsätter vi att ta ansvar. Ansvar har vi tagit på det sättet att bokslutet för 2001 blev betydligt bättre än planerat, det är ett första steg. Sedan är det en fråga vad man kan ta upp till diskussion i tilläggsbudget. Tar man den fråga som vtm Häggblom tog upp här, särskilt om regionalpolitiken, så står det en hel del om det i själva framställningen. Sedan får naturligtvis finansutskottet bedöma om det är tillräckligt, men vi har förändrat företagsstöden, vi har förändrat jordbrukspolitiken, vi har utvecklat trafiken, vi har olika projekt på gång som skall gynna skärgården. Det är ett stort problem, men det är vårt ansvar. Det är vårt ansvar att försöka uppnå de målsättningar som vi nu har inför budgetarbetet: för det första att vi inte skall behöva låna och över en konjunkturcykel skall budgeten vara i balans. Det kan krävas smärtsamma ingrepp i förvaltningen och i landskapets transfereringssystem, i konsumtionsutgifterna, i överföringsutgifterna. Investeringarna är, som det ser ut, inte det stora problemet, det är en liten del av den årliga budgeten, det är större engångsprojekt som vi har bedömt, med lagtingets goda minne, att det här skall ge en samhällsekonomisk positiv effekt, så vår målsättning är att bevara den grundläggande välfärden på sikt men också åstadkomma tillväxt.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Vi fick ett svar här nu som varken finns i finansutskottets betänkande eller  i finansutskottets ordförandes anförande, att det måste till smärtsamma ingrepp i samhällsekonomin. Men vilka smärtsamma ingrepp kommer man att göra? Vilka smärtsamma ingrepp kan vi enas om? - samtidigt som finansministern säger att man skall bevara nuvarande system, men det går inte ihop. Skall det ske förändringar måste det göras någonting. Kan man nå en enighet i lagtinget, så vad är bättre än det. Det måste väl finnas några tankegångar eller är man totalt oense i regeringsblocket om det?

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag begriper inte alls detta ”totalt oense”. Senaste vecka hade vi en genomgång med förvaltningen. Senast i dag hade vi ett tvågruppsmöte om budgeten för 2003 och vi har en besparingsprocess, en diskussion, vi har flera olika möten inplanerade och det är landskapsstyrelsens ansvar. Det är vår sak att föra fram någonting till lagtinget där vi kan finna en majoritet. Det är så det fungerar att vi har en förvaltning som har till uppgift att bereda budgeten tillsammans med den politiska landskapsstyrelsen och när budgeten läggs fram i lagtinget skall man diskutera och motionera, argumentera, föra till utskott och se om man är överens. Skulle vi lägga fram en budget för 2003 med sådana prioriteringar där vi inte får en majoritet, ja, då är saken given, då måste en majoritet ta fram andra prioriteringar. I den här debatten finns det naturligtvis möjlighet att ta fram riktlinjer för landskapsstyrelsen, vägkost osv. När jag säger att vi skall bevara den grundläggande välfärden, så menar jag att det är en uppgift för den här landskapsstyrelsen att bevara den grundläggande välfärden, få igång mera tillväxt, undvika upplåning på den öppna marknaden och få budgeten i balans över en konjunkturcykel. Ser ni på fakta och realiteter är det så att det är under nittiotalet det har byggts upp en för stor offentlig sektor och det är bara att bära ner utan vidare, utan vi har ett personalansvar, vi har ett ansvar för välfärden, men vi har också ett ansvar för att näringslivet får bättre förutsättningar.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Väsentligheten i vicelantrådets replik var att man är inne för att undvika upplåning och ha budgeten i balans och att man redan för diskussioner hur detta skall göras. Men vad är det som hindrar att man går ut i en demokrati och resonerar hur detta skall uppnås! Vad är det som hindrar att oppositionen får reda på vad som ligger bakom och det övriga åländska samhället? Varför måste det ske i slutna rum, där ingen annan skall få veta någonting än finansministern och de som råkar sitta med på hans möten? Vad hindrar att man för en öppen diskussion i samhället och också får med oppositionen, som har sagt att man är beredd till det här, att man skall undvika upplåning och att man skall få en budget i balans. Jag tror att det råder samstämmighet till den delen och det är glädjande att majoritetsblocket också har insett det, och det är det som är efterlysts att vi redan ville ha det i denna tilläggsbudget.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Det är åtskilliga miljoner som vi har som inkomster från EU:s landsbygdsprogram för utveckling av landsbygden. Det är klart att EU ställer upp regler för en utvärdering hur pengarna används, hur det ser ut. Det är den utvärderingen, när halva tiden har gått, som skall göras. Det är många exakta krav på hur utvärderingen skall ske och vad den skall visa. Det är klart att man kan reagera över kostnaderna för utvärderingen, men den skall göras av en oberoende och den måste innehålla båda sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter. Det krävs också omfattande fältstudier. Vi har givetvis försökt se på olika lösningar, förhandlat för att få ner priset, lyckats till en del och sett på lösningar om exempelvis delar skulle kunna göras här på Åland. Men det är den här lösningen som ändå har varit den enda möjliga för en viss tidsperiod med tanke på att det krävs omfattande kompetens för att göra den. Den som gör utvärderingen har gjort liknande tidigare och alltså erfarenhet.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Hur kan man veta att det inte finns kompetens i landskapet att göra en utvärdering? Varför kan inte ålänningar göra omfattande fältstudier? Varför måste det göras av människor bortifrån? Finns det inte sakkunskap om det åländska hos dem som bor och verkar i landskapet? På vilket sätt skulle inte ålänningar kunna vara oberoende? Varför har man inte i så fall gjort en upphandling enligt EU:s normregler eftersom det handlar om 400.000 euro motsvarande 2,4 miljoner mark? Varför har man inte gjort en upphandling till den delen och varför måste man vända sig utåt och veta vad som är skälig kostnad och inte?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Huvuddelen av utvärderingen har av olika skäl inte kunnat göras på Åland. Vad som möjligen hade kunnat ske är vissa enstaka fältstudier, men det är fråga om en så pass liten del. Givetvis finns det en omfattande kompetens på ÅSUB, men ÅSUB ingår också när det gäller statistik i landskapsstyrelsen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Vi har inte fått veta vilka skälen är. Vi har inte heller fått veta hur stor procent av de utbetalda stöden som undersökningen gäller. För 2,4 miljoner mark kan man, som sagt, anställa tiotalet tjänstemän och jag undrar om det inte hade räckt med att man hade gjort det i landskapet under den här tiden, samtidigt som pengarna hade hamnat i landskapet och arbetat i landskapet i så fall, om man måste göra utvärderingen. Jag är alltså inte nöjd med ansvarig ministers svar.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Fru talman!

Det har genom åren varit intressant att sitta i finansutskottet och det har också varit ganska intressant att se förändringen efter det blev en ny majoritet i lagtinget. Jag tänker inte upprepa vad jag sade i samband med behandlingen av ordinarie budgeten, men det är så att under den förra majoritetens tid gick alltid flera ledamöter i lagtinget upp, både från majoritet och opposition, och berömde finansutskottets betänkande. Det fick ständigt beröm. Det var säkert för att vi hade en bra ledare i utskottet, nämligen nuvarande talman Viveka Eriksson. Det som har hänt efter det blev en ny majoritet i lagtinget är att finansutskottets arbete och betänkande ifrågasätts. Inför finansutskottets betänkande om första tilläggsbudget bestämde jag helt enkelt för att jag tänker inte göra som jag, som är i opposition, gjorde i samband med ordinarie budget, alltså svara på oppositionens frågor. När oppositionen ställer frågor måste utskottsmajoriteten ha svaren. Jag har svar på nästan alla frågor som har ställts här i dag, men i egenskap av oppositionspolitiker och med tanke på nonchalansen från majoritetens sida när det gäller de ställda frågorna, så inte är det jag som har ansvaret. Jag sitter i opposition. Men det kan jag säga att hade jag inte suttit där och föreslagit någon enda skrivning – jag har de facto fått in två skrivningar i betänkandet – så hade det varit ännu kortare! Det är sanningen.

 

Fru talman!

Jag skall stöda de klämmar som ltl Strand framförde i sitt anförande. Ltl Strand och jag har tillsammans reserverat oss i en gemensam reservation på några punkter och sedan har ltl Strand också en egen reservation. Jag har alltså stött förslaget att man skulle ta bort anslaget med utgifter för Ålands konst- och arkitekturhistoria, men jag har däremot inte stött förslaget att anslaget skall flyttas någon annanstans.

 

Jag tycker att diskussionen här är lite gnällig och folk börjar bli på dåligt humör, det slängs sylt på varandra eller om det är ägg eller tomater ganska så mycket, så nu föreslår jag, fru talman, att vi bordlägger ärendet till inkommande plenum på måndag.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöblom gjorde en jämförelse att förr i världen förekom det minsann att finansutskottet fick beröm för sina betänkanden, t.o.m. ganska mycket beröm ibland, förstår man. Det låter i och för sig rimligt och bra. Att det nu inte levereras samma typ av beröm kan naturligtvis ha olika orsaker. En orsak kan vara att minoriteten förr, oppositionen förr, kunde ge något vänligt ord någon gång. Just nu finns det däremot ingenting annat än kritik och fördömanden att leverera, och det kan man i och för sig lamentera om. Men det gäller också att titta på vad det är som egentligen sker och vad det egentligen är som är orsakerna.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tror att var och en måste se sig i spegeln, inte bara oppositionen. Nog har jag suttit här på varje plenum och jag har hört många från oppositionen som har berömt många utskottsbetänkanden. Men sedan den nya majoriteten tillträdde har jag bara hört kritik om finansutskottets betänkande.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är så att ltl Sjölund och jag har fått samma intryck: den nuvarande oppositionen har aldrig något vänligt ord att säga egentligen om någonting som görs av majoriteten. Det är klart att det finns säkert mycket att kritisera hos den nuvarande majoriteten, men det är otroligt att det inte skulle kunna finnas någonting som skulle kunna få erkännande någon gång.

(Från salen: vi söker hela tiden, men vi hittar ingenting!)

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag  är ganska säker på att oppositionen också söker positiva saker hela tiden och man framför också positiva saker, när man hittar dem. Mellan opposition och majoritet kan det t.o.m. förekomma  många vänliga ord ibland, men dem måste ltl Svensson ha missat eller om det är så att hela majoriteten har missat för att de så sällan är i salen!

Ltl Wiklöf: Avstår.  Ltl Sundman.  Inte närvarande.

 

Vicelantrådet:

Fru talman!

En fråga som man kan ställa sig efter den här debatten och som jag tycker att kan få en konstruktiv diskussion är hur långt man skall gå när det gäller att ha en gemensam diskussion om prioriteringar i den ekonomiska politiken. Det har vi naturligtvis diskuterat, men vi har också anledning att se på vilket system vi har. Jag tänkte närmast på det som vtm Bert Häggblom framförde att han för sin del var med på de prioriteringar vi föreslår men att man vill ha en gemensam diskussion. Då tror jag att det är viktigt att konstatera att det är förvaltningen som är vårt instrument här, och förvaltningen samspelar med den politiska landskapsstyrelsen, och vi ger i uppdrag åt landskapsstyrelsen genom ett budgetbrev som landskapsstyrelsen tar beslut om vilka besparingsåtgärder man skall inrikta sig på, vilken ram man har att arbeta med och så förs det en diskussion, en förhandling, under en ganska lång tid. Det vi som vi gör är att vi för fram förslag, som vi har gjort i samband med budgeten för 2002, i samband med tilläggsbudgeten och också tidigare, t.ex. när det gäller de samhällsekonomiska investeringar, till lagtinget för diskussion. Skall jag kort ta de prioriteringar som vi i dag har och som också finns med i framställningen till tilläggsbudgeten, beskrivet på lite olika sätt, så kan man sammanfatta det med för de närmaste åren: ingen upplåning på den öppna marknaden, budgetbalans över en konjunkturcykel, bevara den grundläggande välfärden och att vi skall stimulera ekonomisk tillväxt. Detta kan man göra på olika sätt, där har vi förslag och det har vi redogjort för i ordinarie budget samt det som är en korrigering, en uppföljning av ordinarie budget, nämligen tilläggsbudgeten. Nästa process för lagtinget är när man börjar höstsessionen i november; då kommer det att ligga ett budgetförslag på bordet enligt den lag vi har den 9 november. Vi har diskuterat, vi har tagit initiativ från liberalerna i talmanskonferensen tidigare att man borde förlänga processen när det gäller motioner osv. Vi har en diskussion nu om att man borde ha en förberedande diskussion när budgetförslaget ligger och på olika sätt göra att debatten i lagtinget blir så bra och konkret som möjligt. Vi har i tilläggsbudgeten tagit upp den ekonomiska politiken och budgetsituationen; även om det inte tidigare har varit vanligt har vi bedömt det som så att grunden för debatten finns där. Det är möjligt att vi kommer att utveckla det till nästa år så att vi får en finans- och ekonomiskpolitisk debatt om prioriteringarna. Men jag har väldigt svårt att se att vi skulle kunna gå in i förvaltningen och ha s.a.s. flera uppdragsgivare utan landskapsstyrelsen måste ta sitt ansvar och det ingår också i parlamentarismens dynamik att landskapsstyrelsen skall vara avsättbar, det skall kunna gå att byta landskapsstyrelse. Det har den här lagtingsperioden visat. Fungerar det inte, så får man byta och då får man bedöma: finns det andra alternativ. Är det så att den här landskapsstyrelsen inte förmår göra det som är rimligt får man ta det parlamentariska ansvaret. Men jag tycker också att det är en fråga här när man kommer med förslag och krav på budgetomställningar att se i backspegeln vad som har hänt. Vi har haft en kontinuerlig inkomstutveckling på nittiotalet där inkomsterna har ökat. Nu har de stagnerat; utgifterna har hela tiden vuxit och de fortsätter att växa och det har vi försökt dämpa,  samtidigt som vi stimulerar tillväxten. Detta är ett hårt arbete där vi behöver ta ordentliga tag.

 

Sedan en kommentar till kontrollsystemet när det gäller EU-stöden. Det är klart att ingen är speciellt glad över denna budgetutgiftspost på 370.000 euro, men det är samtidigt det pris vi får betala för att vara med i stödsystemet. Är det så att förslaget om att plocka ur beloppet skulle vinna gehör i lagtinget riskerar vi också hela stödprogrammet, stödformerna, så det måste man alltså tänka på när man för fram ett sådant förslag. Det är dyrt, det kan synas orimligt, men det måste ställas i relation till det system vi har accepterat att gå med i.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det sista uttalandet av vicelantrådet borde han utveckla. Skulle vi ha lovat att utarbeta så här stora program till sådana här kostnader som 370.000 euro för att tala om hur utvecklingen av landsbygdsprogrammet har gått! Jag hoppas att näringsministern kan svara i stället.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Näringsministern kan säkert svara på det, men det står ganska utförligt och ingående i motiveringarna till budgeten att det här är förordningar i rådet och kommissionen som vi är tvungna att följa. Det är så att är man med i ett program, LFA-stöd, miljöstöd och liknande, så ställer det höga krav på den myndighet som skall administrera det. Det gäller nästan alla EU-program. Det är ett system som kan tyckas orimligt för ett så litet samhälle som Åland och man måste gå fram på det sättet att man skall kräva förändringar i förordningarna för att man skall kunna komma undan kostnaderna eller göra det på ett rimligare sätt. Därför är det också höga krav på opartiskhet och kompetens. Finns det förslag om att göra det här på ett billigare och bättre sätt inom ramen för förordningarna, så är det klart att det är helt öppet för det, men vår förvaltning har lärt sig de här systemen och lägger förslag därefter.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag är ganska säker på att förordningar också från EU kan tolkas på många olika sätt och jag hoppas verkligen att landskapsstyrelsen noga tittar efter innan man skriver under något avtal i det här sammanhanget.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag är övertygad om att ltl Salméns gamla regeringskumpaner sköter jordbruksfrågorna. Det gör vi också på ett sådant sätt som förordningarna kräver. Naturligtvis är det bra om det här granskas också i lagtinget, men vår tjänstemannastab följer förordningarna ingående och vi har dessutom en liberal ansvarig för dessa frågor, så i god sämja följer vi upp den tradition som ltl Salmén har varit med om att föra in i förvaltningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag tycker i och för sig att vicelantrådet tar upp frågan från oppositionens sida: när och hur vi skall diskutera budgetpolitiken, finanspolitiken och den ekonomiska politiken. Vi har velat diskutera den fortlöpande i alla ärenden där den har varit aktuell, men detta har inte accepterats av majoriteten i lagtinget, av vicelantrådets kumpaner i regeringssamarbetet, både inom liberalerna och inom centern, utan ledamöterna i finansutskottet har ständigt sagt var skåpet skall stå och det är ett helt annat resonemang än det som vicelantrådet för här. Vicelantrådet sitter ju i landskapsstyrelsen och därför kan inte vicelantrådet lova den här typen av diskussioner utan det är faktiskt med dem som sitter i lagtinget här till höger om vicelantrådet som vi måste få besked av: hur skall vi kunna få en diskussion om den ekonomiska politiken till stånd? Vicelantrådet sade att det är i samband med ordinarie budget som man gör detta. Vi har inte för så länge sedan behandlat den ordinarie budgeten för 2002; där gick det inte, vi föreslog att vi skulle kunna diskutera budgetunderskottet, det fick vi inte. Sedan kom den första tilläggsbudgeten, som vi nu har på bordet och då har vi också velat diskutera det, men det gick inte heller, det skulle vara korta formuläret. Varför inte? Svaret på varför inte är det som vicelantrådet själv sade, att landskapsstyrelsen skall komma med förslag till sådant och då kan vicelantrådet också diskutera med oss om de förslagen. I ordinarie budget, i den här tilläggsbudgeten finns inga som helst resonemang kring det, bara allmänt; här står det i tilläggsbudgeten: ”Det står därför klart att arbetet med att förbättra budgetläget måste fortsättas samt att det under de närmaste åren måste föras en mycket återhållsam budgetpolitik.” Vidare: ”… att det finns fortfarande mycket förväntningar om fortsatt expansion inom de offentliga verksamheterna och uppenbara problem att anpassa verkligheten till ett stramare budgetläge”. Det här är ord som vi alla håller med om, men det är inte ord vi vill diskutera utan vi vill diskutera verkligheten, vi vill diskutera: var skall man spara. Vi har sparförslag övernog, men vi har ingen samtalspartner. Vicelantrådet sade att via ordinarie budget, uppenbarligen för 2003, skall vi få en sådan samtalspartner. Ja, spåren förskräcker! I budgeten för 2002 fick vi ingen sådan samtalspartner, i första tilläggsbudget för 2002 får vi ingen sådan samtalspartner. Hur länge skall vi tro på de här löftena? Vi har tröttnat på det här och därför har vi lagtinget anhängiggjort ett ärende där vi kommer att kunna föra diskussionen. Sedan tror jag inte att det blir så hemskt mycket att vi får någon att diskutera med heller i det ärendet, men man kan alltid hoppas. Vi hoppas vi att vi skall kunna föra den politiska diskussionen om de frågor som är viktigast för Åland just nu för de närmaste åren. Jag hoppas att ni river den där muren, som inte bör kallas det jag sade utan det är väl någonslags ”c-libmur”.

 

Fru talman!

Jag ber att få understöda ltl Sjöbloms förslag om bordläggning jämte bordläggningstid.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag har sagt det flera gånger, att det är så att vi har ett politiskt system där landskapsstyrelsen har ett ansvar för att ta fram en budget och en budget är konkret i ord och siffror samt ett helhetsförslag. Före vi lägger fram budgeten skall vi förhandla med förvaltningen, diskutera om vi skall i landskapsstyrelsen komma överens och klubba ett beslut. Är det så att Frisinnad Samverkan har många sparförslag, så tar vi självklart tacksamt emot dem. Vi kan t.o.m. formellt ordna ett uppvaktningsmöte och överlämnande av dokumenten, det är naturligtvis till nytta för oss och vår förvaltning, men vi måste ändå utgå från att för att ta det här ansvaret i beredningen så har vi ett ansvar gentemot tjänstemän och förvaltning att före beslutet är taget kan inte vi gå ut och säga i detalj och konkret vad vi skall göra. Vi skall arbeta med det här fram till hösten, så därför tycker jag att det var välkommet när vicetalman Bert Häggblom sade att han för sin del, och jag förmodar också för sitt parti, accepterar våra prioriteringar, alltså budget utan extern upplåning, balans i budgeten över en konjunkturcykel, att bevara den grundläggande välfärden på lång sikt och få ny företagsamhet, utveckling av företagsamheten och tillväxt samt bättre balans i samhället när det gäller säsongproblem och turismen, när det gäller arbetsmarknaden, när det gäller bostäder osv. Allt det här finns i budgeten och det finns möjlighet att föra den öppna diskussionen i lagtinget samt också på andra sätt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det som vicelantrådet nu föreslår när det gäller dialogen med oppositionen är ett undantagsfall, möjligen i ett nödläge – vilket vi uppenbarligen börjar komma in i! – skulle man kunna ta till det, men den normala parlamentariska gången i sådana här frågor är att när landskapsstyrelsen levererar sina budgetförslag, ordinarie budgeter och tilläggsbudgeter till lagtinget, så ser vi här framåt: vad kan detta resultera i? Finns det några problem att ta upp, att diskutera, inför kommande budgeter? Så är vårt instrument remissdebatten i plenum och finansutskottet, där vi skall kunna föra den diskussionen. Men det här har tydligen inte den nuvarande majoriteten c-lib förstått, vad det verkar. Jag tycker att så här har det alltid varit, så inte kan det vara svårt att förstå det. Under förra ordförandens ledarskap i finansutskottet och tidigare ordförande under tidigare perioder, även t.o.m. när ltl Sjölund tidigare var ordförande, så har detta fungerat något så när, men nu när vicelantrådet Olof Erland har blivit finansansvarig fungerar det inte. Orsak och verkan känner jag förstås inte till, men det är i samband med behandlingen i lagtinget av budgeterna som vi skall ges möjlighet att kunna komma fram med förslag och föra resonemang med majoriteten, inte i några nya möten i slutna rum!

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag bara konstaterar att de galoscherna passar inte! Men om man inte vill sitta och diskutera i slutna rum, så gör man det i öppna rum – och finns det något öppnare rum än detta lagting? Finansutskottets rum är i och för sig formellt slutet, men jag har faktiskt lite svårt att ta på mig ansvaret vad finansutskottet gör. Men jag kan konstatera, och det har jag gjort tidigare, att om finansutskottet omfattar den framställning som har gjorts, varför då hålla på med rundgång i detta arbete. Man kan naturligtvis fråga sig hur det kommer sig att oppositionen inte har fått gehör för sina argument, men det är därför man har en ventil: är man missnöjd med det som kommer fram i betänkandet skriver man reservationer. Jag har varit med och skrivit långa reservationer ibland; ibland får man gehör för sitt och ibland får man inte. Ibland får man inte alls gehör, det har jag också varit med om och skrivit en väldigt lång reservation, men det är så det fungerar och ser man det här på lång sikt är det viktigt att oppositionen utnyttjar sina möjligheter, men samtidigt skall man inse att i vårt system har landskapsstyrelsen sitt ansvar. Jag kan inte förstå att man skulle ändra system i budgetarbetet. Det skulle inte bli effektivare om man tar in flera parter eftersom det är landskapsstyrelsen som sedan skall stå till svars. Jag tror att det är en viktig demokratisk princip att kunna kräva ansvar av någon och det är naturligtvis av oss när ordinarie budgeten kommer, om inte något annat händer före det.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det lyser klart igenom att liberalerna lider av sin regeringsovana och då har man accepterat det som centern tycker, att här skall inte diskuteras någonting med oppositionen utan landskapsstyrelsen regerar punkt slut! Sedan finns det inte någon orsak i finansutskottet att diskutera, men nu sitter inte Erland i finansutskottet utan det är andra ledamöter där som kan svara på varför de bär sig åt på det här sättet. Det har de redan gjort också delvis, så vi förstod att det finns egentligen inget rimligt svar. Däremot borde ledamoten Erland vara väl insatt i hur det är att sitta i opposition och vilken möjlighet oppositionen har att agera i de olika frågorna. Det har alltså gått till på ett helt annat sätt tidigare i finansutskottet, har vi noterat här. Det är alltså skäl att anpassa regerandet lite efter normala parlamentariska förhållanden i stället för att skapa en makt-är-rätt-situation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöblom, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 3 juni. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

 

Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl J-E Mattssons bordläggningsförslag.

 

TALMANNEN: Ltl Sjöblom, understödd av ltl Roger Jansson, har föreslagit bordläggning till plenum den 3 juni. Ltl J-E Mattsson, understödd av ltl Sjöstrand, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 30 maj. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Sjöbloms förslag röstar ja; den som röstar för ltl J-E Mattssons förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har således beslutat bordlägga ärendet till plenum den 30 maj. På talarlistan finns ännu ledamöterna Salmén och Strand, vilka bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Med anledning av diskussionen som vi just hade replikskifte om angående utgifter för verkställande av program för landsbygdens utveckling kan jag lugnt säga, att jag skulle inte ha uttalat mig om jag inte skulle känna oro inför tolkningen av EU:s direktiv i det här sammanhanget. I remissen tog jag upp frågan och bad om att vi skulle kunna få en förklaring och utredning av anslaget. Ingenting kom. Jag nämnde också i samband med remissen att inom majoritetsblocket finns ju ÅPF:s ordförande. Varför inte diskutera med honom om sådana här saker utan ha någon icke-sakkunnig att slänga fram förslag till så här höga kostnader på ett så här litet område. Det finns ingen proportion mellan utvärderingskostnader och ett litet program.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Det är precis samma bedömning som de flesta gör, att det är orimliga krav när det gäller många av EU-systemen, men vi är i den belägenheten att man måste ändra på de bindande förordningarna för att vi skall kunna få en förbättring. Det gäller alltså att se framåt och försöka påverka den Europeiska unionens jordbrukspolitik och särskilt alla regelsystem när det gäller olika stöd, för de är komplicerade och de kostar.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Som jag sade i ett tidigare replikskifte är jag övertygad om att goda motiveringar i ett sådant här sammanhang leder säkert till ett bra resultat. Att bara svälja sådana här saker har åtminstone aldrig hört till mitt sätt att se på sådana här frågor, så jag hoppas verkligen att landskapsstyrelsen diskuterar med de jordbrukskunniga politiker man har inom majoritetsblocket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Jag såg att lantrådet kom in här. Det är roligt att se lantrådet här någon gång! Finansansvarige har redogjort för de övergripande målsättningarna: inga lån, budget i balans, tillväxt, utvecklande av arbetslivet m.m. Det här är målsättningar som vi i vårt parti, jag tror de flesta ställer upp på. Däremot har inte finansansvarige redogjort för hur man skall nå målsättningarna. Frågan har kommit upp många gånger, men vi har inte fått en redogörelse vilka prioriteringar man kommer att göra för att nå målsättningarna. Nu ber jag då lantrådet, vilket jag också gjorde i mitt huvudanförande, att redogöra för det här. Lantrådet har nämligen gått ut och sagt att man skall köra en stram budgetpolitik. Menar man någonting med det eller är det floskler? Menar man någonting måste man veta i dag var man skall gå in och göra prioriteringar. Finansansvarige hänvisar hela tiden till budgeten. Jo, den har vi läst! Jag har läst den många gånger och det är dessa hemska budgetunderskott som vi är rädda för, men vi får inga svar i dag, varken från finansutskottet eller från finansansvarige, så nu hoppas jag verkligen att lantrådet tar sitt ansvar och redogör var man kan göra prioriteringarna.

 

TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till plenum den 30 maj.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga om landskapsstyrelsens agerande angående den svenska elnätstariffen. (EF nr 13/2001-2002).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan. Ordet ges till ltl Roger Jansson.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Sveriges regerings proposition nr 143/2001-2002 om ändringar i ellagen från 1997 ligger i Sveriges Riksdag för behandling. Propositionen innehåller inget stadgande som omöjliggör att lyfta bort elnätstariffen på elexporten till Åland. Däremot ingår i propositionens motiveringar resonemang som likställer Åland och Bornholm ur ellagstiftningssynpunkt. Om det får stå opåtalat genom riksdagsbehandlingen så kommer det att försvåra landskapsstyrelsens förhandlingar med Sveriges regering om att mellan Nordens elländer uppnå rättvisa och likabehandling.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Hur har landskapsstyrelsen agerat gentemot Sveriges riksdag för att få en korrigering av motiveringarna till ellagspropositionen (nr 143/2001-2002) om Ålands ställning som i konstitutionell mening eget elland.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen ger följande svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga nr 13/2001-2002.

 

Landskapsstyrelsen konstaterar att ltl Roger Jansson har rätt i att svenska regeringens proposition nr 143 inte omöjliggör avlyftande av elnätstariffen. Däremot anser landskapsstyrelsen att ltl Roger Jansson har fel när Jansson i sin enkla fråga menar att den svenska regeringen inte skulle anse att Åland konstitutionellt skulle vara ett eget elland. Den svenska regeringen anser att Åland är ett eget elland, precis som den svenska regeringen anser att Sverige självt är ett eget elland liksom Norge, Finland och Danmark. Däremot uppfyller inte Sverigekabeln de kriterier för en s.k. utlandsförbindelse som helt skulle motivera avskaffande av elnätstarifferna.

 

Herr talman!

När det sedan gäller frågan hur landskapsstyrelsen agerar gentemot Sveriges riksdag kan det bara konstateras att landskapsstyrelsen agerar endast gentemot den svenska regeringen och inte direkt gentemot den svenska riksdagen. Detta vore i så fall emot alla vedertagna internationella principer.

 

Till sist, herr talman, kan konstateras att landskapsstyrelsens åsikt kommit fram till den svenska riksdagen genom de åsikter landskapsstyrelsen har fört fram till den svenska regeringen.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag tror att ledamoten i landskapsstyrelsen Karlsson är i lite dålig form i dag! Vi brukar få bra svar av honom, men inte i dag, nu tog det slut på viljan! Har det också att göra med att ”makt är rätt”? Det är klart att den svenska regeringen inte i sin proposition till riksdagen har motsatt sig att Åland konstitutionellt skulle vara ett eget elland. Däremot säger man klart och tydligt att konsekvenserna av svenska regeringens resonemang är att Åland är att betrakta som en region som vilken annan som helst i Sverige, jämförd med Bornholm, av olika skäl. Det här resonemanget håller inte därför att till den delen hänvisar inte svenska regeringen till lagrum i sin egen lagstiftning i Sverige. Det är där som bristen är och som uppenbarligen inte landskapsstyrelsen har begripit att det är på det sättet.

 

Jag har nu fått ta del av landskapsstyrelsens senaste brev till Sverige i den här frågan. Det har gått till fel adresssat; det har gått till energimyndigheten som hanterar frågor som inte är frågor mellan länder utan som är frågor på en lägre nivå. Det stora felet som landskapsstyrelsen har gjort är att man alltså inte har talat med rätt instans: vederbörande minister i Sveriges regering på näringsdepartementet Björn Rosengren, som har fattat två beslut tidigare under 1999, som vi här har redogjort för tidigare om att Åland är ett eget elland, där det är fullt möjligt, bara vi har lagstiftningen i skick, att trots kabeln, trots att det är en del av regionnätet mellan huvudkabeln i Sverige och vår egen Sverigekabel, så kan man behandla Åland lika som Finland och Norge.

 

Vad skall vi göra från oppositionens sida eller från ålänningarnas sida för att få landskapsstyrelsen att förstå att rätt instans är näringsdepartementet och Björn Rosengren, inte den utlokaliserade energimyndigheten?

 

Jag är mycket missnöjd; jag trodde faktiskt att det skulle komma ett någorlunda bra svar att det på något sätt i alla fall har vidtagits åtgärder från landskapsstyrelsen gentemot Sveriges regering. Men det har det uppenbarligen inte gjort och definitivt inte mot Sveriges riksdag. Jag hörde inte riktigt tydligt vad landskapsstyrelseledamoten Karlsson sade, men var det så att internationella regelverk omöjliggör för Ålands landskapsstyrelse att om ett utskott i Sveriges riksdag är berett att höra sakkunniga på Åland så skulle man inte få göra det på grund av internationella regelverk – hörde jag rätt?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Jag är lite förvånad över att ltl Roger Jansson, som har varit både talman och lantråd anser att landskapsstyrelsen skall agera direkt gentemot den svenska riksdagen. Frågeställningen är ju den: vad avser landskapsstyrelsen göra gentemot svenska riksdagen. Inte är det så. Landskapsstyrelsen agerar mot svenska regeringen. Sedan är det förstås regeringen som går till sin riksdag. Ltl Roger Jansson anser tydligen fortfarande att Åland inte är ett eget elland. Jag anser att ltl Roger Jansson inte har förstått det här själv därför att Åland är ett eget elland. Det är bara det att kabeln inte är en utlandsförbindelse i enlighet med den svenska lagstiftningens mening, precis som vi har sagt när det gäller Bornholm. Det var inte länge sedan danskarna själva anhöll om att få koppla in sig till svenska nätet där svenskarna ansåg att Danmark naturligtvis var ett eget elland, men man var ändå tveksam till att man skulle få koppla in och nyttja svenska stamnätet gratis. De fick till slut tillstånd, men där var man tveksam fastän de hade tillverkning av el, mycket kraftverk osv. Det måste också finnas en gemensam marknad, man skall kunna sälja, man skall kunna köpa ungefär likvärdigt; det står också i svenska ellagen. Vi har ingen möjlighet i det här parlamentet att gå in och ändra svenska ellagen.

 

Ltl Roger Jansson, andra tilläggsyttrande:

Herr talman!

I det brev som landskapsstyrelseledamoten Karlsson häromdagen skickade till den svenska energimyndigheten har man mycket tydligt klargjort att man anser att Åland är ett eget elland och man har valt att citera ltl Roger Jansson från anförandet här i lagtinget. Det är långa stycken som är exakt tagna från det konceptet och jag är glad för det. Landskapsstyrelseledamoten Karlsson skakar på huvudet, men jag har det antecknat här, det är sammanlagt knappt en sida som är citerat. Att alltså påstå att inte jag skulle begripa de här frågorna eller inte tala för att Åland är ett eget elland måste ha varit något slags miss som skedde i landskapsstyrelseledamoten Karlssons inre regioner!

 

När det gäller vad jag i min enkla fråga efterhör är det huruvida landskapsstyrelsen har gjort någonting för att korrigera det felaktiga budskap som enmansutredningen resulterade i i propositionen till Sveriges riksdag från Sveriges regering. Det kan man göra på olika sätt. Ett sätt är att anhålla som sakkunnig att få höras i en fråga som berör en, där det är skrivet om en i propositionen inför Sveriges riksdag. Att påstå att detta skulle vara omöjligt är alldeles felaktigt. Men det är Sveriges riksdag som avgör huruvida man är beredd att höra landskapsstyrelseledamoten Karlsson. Men landskapsstyrelseledamoten Karlsson har inte ens frågat, lika litet som landskapsstyrelseledamoten Karlsson tydligen inte heller har frågat näringsdepartementets ansvariga minister Björn Rosengren om man kunde få möjlighet att diskutera att fullfölja de beslut som näringsministern Björn Rosengren tog 1999 i den här frågan.

 

Jag är, som sagt, besviken på svaren, att landskapsstyrelsen fortsätter att ligga lågt i den här frågan. Brevet till energimyndigheten har jag läst, så det var nu en aktivitet i alla fall, även om den kanske inte var världens bästa; där resonerar man kring att Åland är ett eget elland, helt korrekt, och sedan plötsligt när man kommer till slutstycket skriver man att kanske nu ändå, eftersom den lilla ledningen på några kilometer mellan svenska huvudnätet och Sverigekabelns anslutning i Senneby är en del av regionalnätet, så nöjer vi oss med en prisreduktion. Ridå!

 

Svaret på frågan, herr talman, gör att vi måste fortsätta vår aktivitet i den här frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Jag kan kort berätta vad landskapsstyrelsen har gjort i den här frågan. Både lantrådet och vicelantrådet har uppvaktat statsminister Göran Pehrson och finansminister Bo Ringholm i detta ärende. Jag har själv haft möte tillsammans med Björn Rosengrens ställföreträdande statssekreteraren Klas Ånstrand. På tjänstemannasidan har vi kontaktat tjänstemännen. Som jag sade tidigare, har vi klart och tydligt sagt att Åland är ett eget elland konstitutionellt sett; problemet är att vår kabel inte uppfyller kraven på en utlandsförbindelse i enlighet med den svenska lagen. Vi kan inte här gå in och ändra på den svenska lagen.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 9:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående driften av kongress- och kulturhuset. (HM nr 19/2001-2002).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 22.4 och 24.4.2002.

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Redan före bordläggningen gav jag till känna praktiskt taget alla de synpunkter jag hade i det här som jag tycker mycket angelägna ärendet, men varken från landskapsstyrelsens eller majoritetens sida har vi på något sätt fått en antydan om att driftsförutsättningarna skulle vara klarlagda och klara. Det är så att detta kongress- och kulturhus, som långsiktigt är en omistlig tillgång för turistlandskapet Åland, mycket svårligen kan gå igång utan att vi vet vilka de exakta förutsättningarna för denna fastighetsverksamhet de facto är. Det är som jag ser det en ganska komplicerad och svår fråga och såvitt jag kan bedöma har inte landskapsstyrelsen kommit någon vart i detta ärende heller.

 

Nu går detta ärende till finansutskottet. Och, herr talman, nu vädjar jag till både ordförande och ledamöter att vi den här gången får ett betänkande över motionen som de facto inte är samma nullitet som vi just har sett när det gäller betänkandet om tilläggsbudgeten. Det var bedrövligt och jag hoppas nu verkligen att man åtminstone kunde ta ett ärende på allvar eftersom den här frågeställningen är kolossalt angelägen och seriös.

 

När det gäller Turist-Ålands framtidsförutsättningar vet vi alla att vi har en jättekonkurrens från hela den baltiska sfären. Åland kan inte konkurrera med lågprisländerna därstädes och vi måste satsa på mer kvalitativa lösningar om vi alls skall kunna hävda oss långsiktigt. Kongressturismen med de riktiga förutsättningarna är en bra verksamhetsidé också för Turist-Åland, men då måste för en gångs skull driftsförutsättningarna kunna klarläggas. Jag tror inte att landskapsstyrelsen här kan biträda med något svar nu, men jag säger gud give att finansutskottet verkligen kommer till skott den här gången!

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

För ett antal år sedan talades mycket om att besöksnäringen behöver ha nya lockelser för att få hit folk. Det var tal om att vi skulle få en allhall och ett kk-hus. Det var också överenskommet mellan alla de politiska grupperingarna att landskapet skulle bygga husen till hundra procent. Efter att det har diskuterats ganska mycket och det var mycket strid om var allhallen skulle bli, så blev den i alla fall i Eckerö. Och varför? Jo, för att Eckerölinjen gick in som en mycket lätt godkänd garant för att stå för driften. Då satte man igång och började tänka på att man skulle bygga. Nu går det tydligen andra vägen, att man tycker bara att man skall jobba och gör ritningar för ett hus utan att ha reda på vem som skall stå för kostnaderna av driften. Det här kan inte fortsätta. Är det så att de, i den kommun där huset placeras, inte vill garantera driften av huset skall vi förstås inte bygga det. Jag har varit med om och gjort överenskommelse om att vi skall bygga huset och stå för kostnaden för byggandet, men sedan måste det vara slut. Om det skulle vara så att man anser att man inte kan stå för driften utan landskapsstyrelsens medverkan måste man bygga en annan typ av hus. Då skall man bygga ut hotell Arkipelag både vad gäller mottagande kapacitet men framför allt vad gäller utrymmen som kan ta emot konferenser, kongresser och kursverksamhet. Då blir det en helt annan sak; då kan landskapsstyrelsen göra upp med den som förhoppningsvis köper projektet när det är färdigt, för nu förstår jag att man kommer inte att orka ta beslutet att sälja bort Arkipelag medan tid är utan man får ett hotell som är fel proportionellt och dessutom får man eventuellt en varg bredvid som någon stackare skall ta hand.

 

Jag hoppas verkligen i likhet med ltl Wiklöf att finansutskottet den här gången verkligen talar med folk som kan de här frågorna och sedan kommer hit och inte döljer vad man har fått reda på – utan talar om det!

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Det var 1981-82 som jag tillsammans med den frisinnade gruppen motionerade om ett kongress- och kulturhus och turerna blev sedan många efter det som hände för 20 år sedan. Det tog 15 år innan vi fick ett beslut om att vi skulle bygga ett sådant här hus. För fem år sedan blev det klart i den förrförra landskapsstyrelsen och i det förra lagtinget att vi skulle bygga ett kongress- och kulturhus. För mig har behovet av ett kongresshus särskilt varit ytterst stort och förlusterna är varje år jättestora för det åländska samhället och för den åländska turismen för att vi inte har det. Det här rummet klarar bara ungefär 150 personer i kongressittning och det är det största vi har, så vi har blivit omsprungna av andra regioner och det är sorgligt.

 

När ledamoten Harriet Lindeman var medlem av landskapsstyrelsen och ansvarig för kulturen drevs den här frågan på med god fart och då fanns det – för fyra-fem år sedan – färdiga förslag till driftsmodeller. När landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson tog över stolen och ansvaret för drygt två och ett halvt år sedan gällde samma naturligtvis. Men sedan har det hittats på olika orsaker till varför man inte kommer framåt i frågan om kk-huset. Den modell som står här nere på entréplanet börjar nästan få mögelskador, den har stått där så länge, så vi måste kanske sanera den före vi får något kk-hus! Olika politiska partier har på olika sätt motsatt sig det demokratiska beslutet som togs för ungefär fem år sedan om att bygga huset. Nu försöker man fördröja det ytterligare genom att tala om att driftsmodellen har man ännu inte kommit till skott med. Som ni hör är det för sorgligt och bedrövligt eftersom det för fyra år sedan fanns bra förslag till driftsmodeller. För min del är den naturliga driftsmodellen att detta drivs av privata firmor, inte av landskapet och inte av staden utan hela huset av privata firmor. Konferenser ger sina hyfsade inkomster men alldeles särskilt i samband med logi och mat. Därför är det mest naturliga att den som driver och äger Arkieplag eller driver Arkipelag på hyra kan lämna det bästa anbudet på att sköta kongress- och kulturhuset. Sedan har vi inom vårt parti resonerat att det är väl nog ändå rimligt att välja vägen att kulturevenemang-hyrorna är subventionerade från början. Det betyder att med den privata entreprenören som driver huset skall det kommas överens om hur man kompenserar kulturevenemangens kostnader. Den här modellen har stått klar i snart fyra år och landskapsstyrelsen säger fortfarande att man håller på och undersöker, år ut och år in, har jag hört det här nu: man håller på och undersöker vilken driftmodell man skall ha. Så erbarmligt dålig förvaltning som det här ärendet är underställt är det svårt att hitta andra exempel på, och, landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, det här måste bli bättre skött. Men finns det en politisk vilja att använda det att man inte ännu har beslutat om driftsmodellen till att fördröja kk-husets förverkligande, som redan är uppskjutet under landskapsstyrelseledamoten Carlsons tid med ett par år, så säg det då, öppet och ärligt, så att vi alla vet det eller sätt igång och driv kk-huset med full fart! Turistnäringen och alla dess kringnäringar har inte råd mera med att vi har ett Åland utan ett kongresshus och kulturturismen i det sammanhanget kommer att utvecklas till en mycket stor del av en framtida turism och därför är det också för turismen ytterst väsentligt att kulturen här får möjlighet att framföra större uppsättningar av olika slag. Det är givetvis också väsentligt för den åländska kulturen, men som ltl Salmén så ofta har sagt: möjligheter att framföra kulturella framföranden finns det väldigt mycket av, väldigt goda möjligheter. Det här blir ett fint tillskott, ett alldeles fantastiskt tillskott, men det är särskilt ur näringspolitisk synpunkt som det här är viktigt. Hur länge tänker man hålla på skylla på att man inte ännu har kunnat besluta om vilken driftsmodell man föreslår? Hur kan det vara möjligt? I budget efter budget, även när jag satt i landskapsstyrelsen förväntade jag mig att det beskedet skulle komma! Men nej!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är mycket lätt att hålla med ltl Roger Jansson om nödvändigheten av kongresshuset. Vi är helt överens om det. Det jag vill säga, som jag kanske sagt förut, är att arbetet pågår med att hitta den lämpligaste driftslösningen och vi kommer att redogöra för den när vi har det så klart att det kan presenteras. Det är allt jag kan säga i dag. Jag vill bestämt säga, att det har ingalunda handlat om att vi har fördröjt det, inte ens under min tid och inte heller förut gick det fortare. Vi skall komma ihåg att vi har haft en hel del stadsplanediskussioner och vi kommer ihåg besväret som har fördröjt det. Nu pågår arbetet med full fart. Vi har ingalunda stoppat det på något sätt. Vi har kommit många steg framåt. Vi kommer att redogöra för det när vi kan ha ett sådant beslut. Ni känner nog till att under arbetets gång är det svårt att säga någonting innan man vet säkert.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag är i och för sig glad att för femtielfte gången få höra att det är på gång, att man har planer på också hur driftsmodellen skall vara och att det inte därmed skulle vara någon broms, men hittills har det använts som en broms i åtskilliga sammanhang och därmed i flera år. Vi har i vår partigrupp ett väldigt gott samarbete, så vår gruppordförande som nu deltog i finansutskottets s.k. arbete har haft långt flera möten i vår lagtingsgrupp om de frågorna än vad man har haft i finansutskottet. Då har vi informerats om den information som finansutskottet fick i den här frågan, om vad det är för driftsmodell man nu skissar på. Stämmer det, landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, att det man nu skissar på är en, om jag får säga, socialiserad modell, där det är landskapet och staden som skall ha ansvaret för huset, som tydligen lagtinget delvis har informerats om eller är det någon vettigare modell där det är det privata näringslivet som driver dessa anläggningar ihop eller separat?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag kan bara intyga att vi i landskapsstyrelsen i övrigt får fortlöpande information från arbetsgruppen och det här rullar på, som jag bedömer det, i den takt som är möjlig. Det är ett väldigt stort projekt; det kräver lösningar när det gäller parkering, drift, stadsplan, ekonomi osv. Jag tycker dock att det finns goda förhoppningar att det nu skall förverkligas och driftsmodellen kommer att presenteras för lagtinget, om inte annat så i samband med budgeteringen för förverkligandet av projektet, så jag kan absolut inte hålla med om den beskrivning som ltl Roger Jansson gör här, att det skulle vara erbarmligt dålig förvaltning osv., utan det här kräver sin planering och för min del är jag nöjd med det arbete som gruppen utför.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det som jag talade om erbarmligt dålig förvaltning gällde att man inte får ett beslut om driftsmodellen, man får tydligen inte ens en politisk diskussion om driftsmodellen som har som målsättning att nå ett beslut och att fatta beslut samt att bestämma hur det skall vara, eftersom det är en följetong som känns evig som har pågått nu i fyra år när det gällde driftsformerna. Under de senaste två och ett halvt åren borde man ändå ha nått ett resultat, eftersom man har haft en så lång beredningstid: fyra års beredningstid av ett så enkelt ärende som jag kan rita upp här på en A4 modellerna och motiven för och så är det bara att välja politiskt. Nå, jag håller med om att det kanske fordras lite mera beredning än så, men så enkelt är det egentligen. Sedan kan det vara lite jobbigt att politiskt komma överens om vilken modell man skall välja, men det var det som jag menade att var erbarmligt dålig förvaltning. När det gäller själva projektet är det precis som vicelantrådet sade, att det är ett jättestort projekt, det är ett jättestort bygge, det innehåller många delar och flera verksamheter också. Men då är det så att landskapsstyrelsen i tilläggsbudgeten, som vi just har diskuterat skrev att byggstart beräknas kunna ske hösten 2003 och från finansutskottets behandling hörde vi att det var tidigast januari 2004. Bara på några dagar har vi alltså haft en tre-fyra månaders fördröjning även i byggstarten, så vad skall vi tro, vicelantrådet, om möjligheterna att komma igång med bygget när det bara på några veckor blir så här mycket förskjutning i byggstarten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand: Avstår.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av 2 § blankettlagen om utkomststöd. (FR 26/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling torsdagen den 30.5.

 

Ltl Jörgen Strands enkla fråga angående besökssiffrorna i Eckeröhallen. (EF nr 14/2001-2002).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

 

 

Föredras för bordläggning från tillläggslista ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående ny högskolelagstiftning. (FR nr 17/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 3 juni. Godkänt.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon torsdagen den 30 maj kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.44).