Värderade herr talman, värderade ledamöter av Ålands lagting

Även det gångna året har ställt det åländska samhället, såväl den offentliga som den privata sektorn, samt invånarna på Åland, inför svåra och allvarliga utmaningar, förutom de mera sedvanliga; bland annat den fortsatta hanteringen av Covid 19 pandemin och dess förhoppningsvisa övergång från en pandemi till en av flera nog så allvaliga virussjukdomar.

Det finns fortsatt all anledning att uttrycka en synnerlig erkänsla och tacksamhet för det gedigna arbete som självstyrelsemyndigheterna och berörd personal, beslutsfattarna, landskapsläkaren, personalen vid ÅHS och andra inom vårdsektorn, har axlat för att efter all sin förmåga och på bästa sätt lotsa Åland och ålänningarna genom pandemin.
Samtidigt som denna samhällspåfrestande extraordinära händelse sakta har börjat plana ut har en ny, om möjligt ännu värre gränsöverskidande katstrof rubbat vår tidigare relativt trygga tillvaro; Ryssland hänsynslösa anfallskrig gentemot Ukraina. Ett krig som måhända av ”den utomstående optimisten” kan uppfattas som en väpnad konflikt mellan två länder, men som i verkligheten kan komma att involvera hela västeuropa, om det ens stannar inom de gränserna.
Detta hänsynslösa krig har som vi vet föranlett republiken Finland att tidigare är tänkt – om det alls var tänkt – anhålla om ett medlemskap i försvarsalliansen Nato. I anslutning till denna ansökan om medlemskap har statsmakten inklusive republikens president vinnlagt sig om att säkra Ålands framtida status som en demilitarierad och neutraliserad zon inom ett utvidgat Nato, något som kan vara värt att slå vakt om och att försvara oberoende av hur verkligheten kommer att utvecklas inför en oberäknelig framtid.

Herr talman  

Ålands landskapsregering har, med ett starkt stöd av lagtinget och med en gedigen uppbackning av frivilligorganisationer, såsom Röda korset, och den åländska befolkningen, på alla tänkbara sätt, såväl finansiellt som genom olika huvudsakligen frivilliga insatser och uppoffringar, välkomnat och tagit väl hand om de ukrainska flyktingar som har sökt sig till vårt landskap. Åland har än en gång visat att man inte är ett slutet utan ett synnerligen öppet samhälle, med ett genuint gott och välkomnande sinnelag gentemot alla dem som söker sin trygghet inom våra gränser.

Herr talman, värderade ledamatöter  

Det första lantråd som jag i tiderna som kanslichef hade förmånen att ”tjäna” – lantrådet Folke Woivalin – lärde mig att det nog är bra att producera och distribuera informationsbroschyrer om Åland, och att sprida dem framförallt till den övriga befolkningen i Finland, men att det trots allt finns endast ett sätt att skapa rätt kunskap och förståelse om Åland och Ålands särställning och självstyrelse bland landets övriga befolkning, och det är att förmå varje fastlänning att besöka Åland, och att här informera dem om den åländska historieskrivningen och den självstyrelseverklighet vi lever i. Ett nog så klokt synsätt; kanske i pratiken svårt att genomföra men i teorin rätt tänkt.
Självstyrelseorganen har under de senare åren målmedvetet riktat olika former av kunskapkampanjer och skolningsliknande intiativ gentemot och tillsammans med centrala tjästemän och beslutsfattare i Helsingfors, en förnuftig strategi i syfte att undanröja de stundtals återkommande negativa synsätten som återkommande visar sig bero på bristande kunskap om Åland och den åländska självstyrelsen. Uppgraderingen av Ålandskontoret i Helsingfors till Ålands representation, med en samtidig personell förstärkning med en tjänst, benämnd Ålands representant, kommer med all säkerhet att förbättra skapandet av nätverk och kontakter i förhållande till statsledningen i Helsingfors, och därmed minska risken för missförstånd och i värsta fall konfliktliknande låsningar mellan parterna. Projektet ”Ålands akademi” är ett bra och förhoppningsvis framgångsrikt koncept för att bredda kunskapen om Ålands självstyrelse in den centrala statsförvaltningen.
Sedermera lärde jag mig känna en för oss alla känd politiker, som tyvärr lämnade oss alltför tidigt, Lasse Wiklöf. Han hade som ett av sina rättesnören synsättet att det som är bra för Åland är bra för Finland, och omvänt, att det som är bra för Finland också är bra för Åland.  Han hade en extraordinär insikt i hur viktigt det är att ständigt förmå politiker och andra beslutsfattar i riket att fortlöpande se och föstå denna ömsesidighet och de särskilda åländska behoven. Den insikten finns det all anledning att ha med sig in i det framtida umgänget mellan självstyrelsens och statsmaktens företrädare.

Herr talman

Vem har inte hört talesättet att det är lättare att skapa konflikter och problem än att lösa och avsluta dem.
Arbetet med att förnya självstyrelselagen går fortlöpande på grund. Snart sagt varje detalj fastnar och förblir olöst. Återkommande slås man av att det tycks saknas en genuin vilja att den pågående revisionsprocessen ska lyckas. I de fall där parternas grundinställning i utgångspunkt är olika måste det förstås finnas en ömsesidig vilja till kompromisser för att projektet lyckligt ska kunna tas i hamn.
Jag tror mig våga påstå att statsmakten och dess högsta företrädare har en ärlig vilja att medverka till att den åländska självstyrelsen ska utvecklas, och jag tror mig veta att republikens president starkt delar denna målsättning. Men som sagt, för att det ska lyckas måste det finnas en ömsesidig vilja att lösa problem framom att skapa tillsynes onödiga låsningar under processens gång.

Herr talman, värderade ledamöter

Ålands lagting och alla som på olika sätt, direkt eller indirekt, har ansvarat för genomförandet av Ålands 100-års jubileum; det var en bedrift utan like. Republikens president liksom vi andra som på olika sätt fick ta del av ett mångfald av väl genomförda och minnesvärda arrangemang vill famföra vår stora uppskattning över allt det som vi gavs möjligheten att få uppleva och beskåda, och på allehanda sätt fick tillgodogöra oss under jubileumsåret.

Herr talman

Eftersom det är sista gången jag har förmånen att få uppträda inför denna värderade församling, åtminstone som landshövding, vill jag gärna återge det jag framförde vid min hustrus och min första trettondagsmottagning för snart 23 år sedan. Vi gav uttryck för den tacksamhet vi kände för att ha givits möjligheten att få bära det ansvar som ankommer på ett landshövdingspar på Åland. Än i denna dag kvarstår denna tacksamhet, och om möjligt ännu starkare.

Herr talman, värderade ledamöter

Jag ber att avslutningsvis få framföra Republikens presidents lyckönskningar till det talmans presidium som under det kommande året skall leda lagtingets arbete, till fromma för befolkningen på Åland.

På Republikens presidents vägnar förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2022-2023 öppnat.

Peter Lindbäck
Landshövding på Åland