Remissdebatt

Ärendet bordlades vid plenum den 20 januari 2021 då talmannen förslog är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! ”Ett demokratiskt samhälle är ett som inte anser sig nog demokratiskt”, det är ett citat av den polsk-brittiske filosofen Zygmunt Baumans. Det manar till eftertanke.

Demokratifrågor är brännande aktuella i det 20-århundradet. Vi har länge trott, vi som lever i västliga demokratier, att vår demokrati är för evigt given. Demokratin måste hela tiden utvecklas och kännas relevant för alla medborgare annars riskerar våra samhällen instabilitet och kaos. Det är lätt att tankarna flyger i väg till USA men också till Polen och Ungern. Förra veckan svors en ny president in i USA. Rapporterna från Washington vittnade om att man aldrig sett så många poliser, militärer, kravallstaket och avspärrningar som inför presidentinstallationen i en demokrati. Vi är många som säkert skulle kunna tala länge om demokratiutveckling men idag ska vi koncentrera oss på en viktig del i vår egen demokrati, offentlighetslagstiftningen, en väsentlig sak för insyn, transparens och tillit i vårt samhälle.

Revisionen och förnyandet av offentlighetslagstiftningen har varit ett omfattande arbete som pågått under två mandatperioder. Kungstanken är att öka öppenheten, stärka offentlighetsprincipen, anpassa lagstiftningen till teknikutvecklingen och tydliggöra offentlighet och sekretess. Lagförslaget är omfattande, faktaspäckat, filosoferande och mycket intressant. Lagen innehåller endast 29 paragrafer men detaljmotiveringarna är ansenliga och gedigna. Detaljmotiveringarna blir som ett uppslagsverk med riktlinjer och förklaringar i sig själv. Skulle jag fått ha ett önskemål så hade jag gärna sett en finstämd och maffig portalparagraf inledningsvis om syfte, mål och mening om offentligheten som grundbult i vårt demokratiska system. Kanske något för utskottet att ta stafettpinnen vidare när det gäller själva lagstiftningen?

Det är positivt att landskapsregeringen tänker sig en omfattande fortbildning. Jag hoppas att den blir bred för myndigheter, kommuner, politiker, media och en intresserad allmänhet. Det skulle vara mycket intressant om även lagtinget kan hänga på och med.

Viktiga saker har brutits ut under debatten kring reglering av offentliga bolag, tidsaspekten för utlämnanden av material och information samt kommunernas offentlighet och informationsplikt gentemot våra kommuninvånare.

Först några ord om regleringen av offentliga bolag. Bolagiseringen av samhällsfunktioner minskar öppenheten men det är likväl centralt att beslutsfattandet, verksamheten och kostnadsstrukturen måste kunna granskas när det gäller gemensamma skattepengar. Professor Olli Mäenpää, som är grå eminens i Finland när det gäller offentlighet, anser att man inte kan utgå från en skillnad mellan offentliga bolag och privata bolag när det gäller offentliga medel.

Under förra mandatperioden ville man genomföra en vård- och landskapsreform i riket där medborgarna hade kunnat välja varifrån de valde sin hälso- och sjukvård; från det offentliga, det privata eller från tredje sektorn. Det handlade då om omfattande om allokeringar av skattemedel som kräver insyn och transparens. Professorns Mäenpääs slutsats var då att det antagligen skulle ha krävts ändringar i aktiebolagslagen och bokföringslagen, inte endast och enbart i offentlighetslagstiftningen.

VD:n för en av de större vårdproducenterna i Finland, Mehiläinen, såg inga problem med krav på öppenhet vid samarbete med den offentliga sektorn. Offerter, priser och villkor var inga problem, men det är klart och fullständigt självklart att vissa saker vill man inte ge ut såsom lån och ränteprocent.

Talman! Tidsfristen har mött kritik av tredje statsmakten, media. Det står i lagframställningen att informationen ska ges ut utan dröjsmål men samtidigt med tydliga tidsfrister om 15 och 30 dagar. Detta behöver utskottet fördjupa sig i, komma med förtydliganden och kanske förändringar.

Till sist, den åländska paradoxen. Vi torgför att vi har världsrekord i närdemokrati samtidigt som vi haft heta diskussioner både i sociala medier och på tidningarnas ledarsidor om att kommunernas listor till nämnder, styrelser och fullmäktigen ska vara offentliga. Förvånansvärt många kommunpolitiker tycker inte det av för mig omotiverade och oklara anledningar.

"Myndigheterna ska aktivt verka för vars och ens rätt att ta del av offentliga myndighetshandlingar", som det står direkt i lagen.

Professor Olli Mäenpää för också här ett resonemang i en av våra lokaltidningar om kommunernas viljor och oviljor att publicera föredragningslistor inför möten. Mäenpää anser att det är viktigt att aktivera och involvera människor i beslutsfattandet och offentlighet är ett av de viktigaste redskapen för att uppnå det. Man borde ge mera information till invånarna så att de kan formulera sina egna åsikter och ta kontakt med beslutsfattare i förväg för att framföra sina synpunkter. Det är viktigt att allmänheten redan i ett tidigt skede har tillgång till uppgifter om vilka beslut som planeras. Det hjälper inte mycket om man först efteråt får veta vad som beslutats.

Det har upprepade gånger på ledarsidor också framförts att allmänhetens insyn i kommunernas beslutsprocesser skiljer sig åt från kommun till kommun. Media anser att kommunerna överlag är snåla med att öppna upp om vad som är på gång. Även om föredragningslistorna med ärenderubriker publiceras inför mötena så kan det på sina håll i landskapet ta flera dagar innan protokollen justeras och informationen om besluten ges offentlighet.

Att publicera föredragningslistor till nämnder, styrelser och fullmäktigen ger inte bara journalister en möjlighet att uppmärksamma vad som är på gång. En öppen beslutsprocess erbjuder också den enskilda kommuninvånaren en chans att på egen hand sätta sig in i ärendet och ta kontakt med berörda politiker, ställa frågor och framföra sina åsikter innan mötet hålls och klubban faller. Det tar inte länge att lägga ut en föredragningslista på nätet, det är dessutom gratis.

En av ledarsidorna slutar med ett ganska kärnfullt citat och jag håller med i varje bokstav: ”Den åländska demokratin har bara att vinna på öppenhet, transparens och att uppmuntra ålänningarna att vara så aktiva och engagerade de bara kan i såväl kommunal- som i landskapspolitiken. Allt annat leder oss till en sämre fungerande demokrati.” Tack.

Tack, talman! Tack till vicetalman Sjögren för ett intressant anförande. I ljuset av den här linjedragningen som vicetalmannen gjorde nu så ligger vi mycket nära varandra nu jämfört med den diskussion som vi förde förra veckan. Precis som i kommunalfrågan så tycks vi väl gå mot försoningens tidevarv. De aspekter som vicetalmannen lyfte, inspirerad av professor Olli Mäenpää, om att utsträcker man offentligheten till att också gälla bolag som är av privat karaktär och ändå utför ett offentligt uppdrag i någon form, så behövs det en översyn av aktiebolagslagen och bokföringslagen etcetera. Det är exakt den slutsatsen som också våra egna jurister har kommit till.

I den mån jag hinner, jag vill ju dock inte att vi ska kopiera Finland. Småskaliga Åland och stora Finland i en jämförelse, vi måste ha ett eget offentlighetssystem (… taltiden slut).

Talman! Vi behöver säkert inte kopiera Finland. Jag skulle väl påstå att det är tvärtom när det gäller Ålands del. Det är viktigt att vi har offentlighet eftersom vi har så små strukturer och vi har egentligen ändå så få människor på reella maktpositioner. Så jag tycker att det är av central betydelse.

Igen den här åländska paradoxen, vi vill gärna skryta om att vi har världsrekord i närdemokrati, men sedan kan man faktiskt inte tänka sig att publicera föredragningslistor på nätet. Jag tycker att det är en allvarlig sak.

När det gäller hälso- och sjukvården så är det ju en enorm skillnad om man pratar om offentliga bolag som ska tillhandahålla hälso- och sjukvården. Vi pratar om stora, stora skattemedel i så fall. Sedan var det ju så att just den delen av reformen föll.

Tack, talman! Ja, vicetalman Sjögren, exakt och det är så som vi har resonerat. De som var kritiska, inledningsvis i alla fall, till att vi nu valde att skjuta offentlighetens utsträckning till alla bolag där det finns offentligt ägande på ett eller annat sätt, offentligt uppdrag, så jag tror att de har inspirerats mycket av den debatt som har förts både i Finland och i Sverige. Det vill säga att man på kommunal nivå har fört över, och är på väg att föra över i olika former, en hel del av det som annars är det kommunalt till bolagssfären. Då förstår jag att skulle vi ha det behovet här och nu på Åland så då skulle vi också kunna se det på annat sätt.

Nu gäller att ta ett samlat grepp om det hela. Det är därför vi har valt att göra en fördjupning runt det här. För när man tittar på den kommunala sfären, avloppsbolag, kommunaltekniska bolag, fastighetsbolag och vattenbolag så ser vi inte det akuta behovet att utsträcka till bolagssfären.

Talman! Jag tycker ändå att vi pratar om väldigt viktiga principer. Som jag har förstått debatten och diskussionen så är det också för delar av majoriteten väldigt viktigt. Man tycker att den här moderna offentlighetslagstiftningen haltar. Den är ofullständig om man inte reglerar de offentliga bolagen. Sedan är det klart att det kan finnas schatteringar i det också, hur mycket ägande det offentliga har. Men jag förstår inte den argumentationen? En del som är väldigt noga med hur vi använder skattemedel så tycker att man inte ska ha transparens när man bolagiserar. Liberalerna sade också i sitt gruppanförande att vi för vår del är beredda att vänta på att sätta den här delen av offentlighetslagen i kraft före den är fullödig med även regleringen av de offentliga bolagen.

Talman! Efter att ha begrundat allt som sades om offentlighetslagstiftningen före bordläggningen gjorde jag flera upptäckter. Kanske den mest överraskande är att vi ju faktiskt i grunden i den här salen är överens om hur de offentliga bolagens offentlighet ska regleras: Offentlighet ska gälla om bolaget utför offentliga uppgifter. Det är ju inte krångligare än så. Ta gärna en replik om någon inte håller med om principen om att offentlighet ska gälla för dem som utför offentliga uppgifter. Så, jag kommer i stället att koncentrera mig på områden där jag tror att det finns mera frågetecken:

I paragraf 21§ har vi den välbekanta linjen mellan sekretessbelagt och offentligt. Den linjen var hyfsat klar och förnuftig i den gamla lagen, den är också hyfsat förnuftig och klar också i den nya lagen. Sekretessbelagt – offentligt. Här har vi 22 punkter som undantagsvis ska anses vara sekretessbelagda, resten ska vara offentlig myndighetshandling. Den här rågången bedömer jag inte i sig som problematisk och skulle den vara det så går den att justera.

Det som jag dock fortsättningsvis bedömer som lite problematiskt är den hemmasnickrade ”kattluckan”, dvs. 11§ med detaljmotiveringar. Jag ska försöka illustrera varför jag ser det som problematiskt.

Låt oss ta ett fiktivt ärende, ärende A som begärs ut från en åländsk myndighet. Vi tillämpar för tydlighetens skull först dagens lagstiftning, sedan morgondagens:

Dagens lagstiftning: En medborgare ringer och begär ut en myndighetshandling. Tjänstemannen svarar att ärendet är under beredning, men att medborgaren får handlingen direkt när den existerar och blivit offentlig. Sedan finns det ett undantag: "Med myndighetens tillstånd kan myndigheterna ändå undantagsvis lämna ut uppgifter i stöd av dagens offentlighetslag 6§ 2 mom." Klart som korvspad!

Morgondagens lagstiftning: En medborgare ringer eller kontaktar på annat sätt en myndighet och begär ut en myndighetshandling. Tjänstemannen svarar att ärendet är under beredning, hänvisar till 9§ och 10§, men att medborgaren får handlingen direkt när den existerar och blivit offentlig. Medborgaren kontrar nu med att begära ut den ännu icke existerande eller offentliga handlingen, i stöd av nya 11§. Lagen förutsätter då att tjänstemannen gör en prövning på att lämna ut den ännu inte officiellt existerande handlingen eller delar av den. Tjänstemannen måste fatta ett beslut om att - helt eller delvis - lämna ut handlingen som ännu inte är en myndighetshandling. Tjänstemannen måste förstås motivera sitt beslut i enlighet med grundlagen, och också med händerna bakbundna av meningen om att insynen i myndighetens verksamhet får inte ”begränsas, mer än vad som är nödvändigt för det intresse som ska skyddas.” Förstås är tjänstemannen därtill bunden av allmänna förvaltningsrättsliga principer. Dessutom krävs i lag att tjänstemannen ska motivera vilket intresse det är som ska skyddas. Jag skulle förvänta mig också att varje beslut måste förstås motiveras skilt och också vilket intresse det är som skyddas.

Vad blir då konsekvensen av detta? Jag ser några möjliga scenarion framför mig: Scenario A: Ungefär 20-30 % av arbetstiden hos de tjänstemän som jobbar i landskapsregeringen, kommunerna, ÅHS och KST kommer att gå åt till att hålla tungan rätt i mun, till prövning enligt 11§ och motivera varför ännu icke existerande myndighetshandlingar inte lämnas ut. Efterhand börjar en del tjänstemän med tiden tappa sugen, vi får lite svårare att rekrytera och motivera dem. Också handlingar från landskapsregeringens överläggningar kommer förstås att prövas, i den mån de utgör ett förstadium till en myndighetshandling.

Ja, men sen då? Ja, tjänstemannen börjar i stället snegla på 21§. För att få vardagen att funka måste fler myndighetshandlingar sekretessbeläggas. Då handlingar är sekretessbelagda är det inte ”kattluckan” i 11§ som tillämpas, utan det finns en annan ”kattluckan” i lagen, 12§ som också är tydligt avgränsad.

Domstolarna börjar tolka Ålands offentlighetslag och kommer på att åländska offentlighetslagens tillämpning inte kan avvika radikalt från rikets motsvarighet och så beslutar de helt sonika att det är rikets ”kattlucka” som är rimlig i detta fall.

För tydlighetens skull: Det är inte i princip något fel på varken ”kattluckor” eller att utvidga allmänhetens möjligheter till insyn. Fungerande mekanismer finns att ta modell av både väster och öster om oss. Det är inte heller något fel på det mål som genomsyrar detaljmotiveringarna i 11§, dvs. målsättningen att mer aktivt informera mera om sådant som är av allmänt intresse. Det är en god ambition, helt i linje med vad landskapsregeringen i övrigt gör. Det jag har betänkligheter kring är själva metoden, dvs. hur ”kattluckan” i 11§ är konstruerad.

Det är därför som jag också tidigare har understrukit vikten av att utskottet verkligen hör dem ”på verkstadsgolvet” som ska verkställa detta. Funkar den här ”luckan” och vad får den för konsekvenser i vardagen? Detta är min färdkost inför den fortsatta utskottsbehandlingen. Tack för ordet.

Tack, fru talman! Tack ledamot Valve för ett principiellt intressant anförande. Offentlighetsprincipen har ett pris, det är naturligtvis så som ledamoten beskrev vad det innebär. Vi kommer aldrig att kunna skapa en perfekt lagstiftning, det förstår alla som agerar lagstiftare, men vi måste göra det bästa av det.

Syftet med 11§ är att försöka ge myndigheterna en möjlighet att göra bedömningen att det här är en handling som trots i alla fall delvis kan ges ut till allmän kännedom. Det kan vara bra och det kan vara illa utgående från scenarier som ledamoten beskrev, men nog är också det här ett sätt att tillmötesgå önskan om större öppenhet om det bara är möjligt. Är det som så att vi nu utsträcker det till bolagen så kommer bolagssfären att också de vara bundna av det offentligrättsliga tänkandet. De måste fatta ett offentligrättsligt beslut som går att besvära sig emot. Det är den följden som vi anser att vi måste fundera vidare på.

Jag har egentligen inte så mycket att tillägga till det som vicelantrådet sade. Det är förstås så det är. Att tillmötesgå önskemålet är en god ambition alltså att öka transparensen, att se till att det allmänna utelämnar handlingar som är av allmänt intresse. Det är helt i fas med vad som händer i nordisk offentlighetslagstiftningar överlag. Det är snarare metoden som jag har vissa betänkligheter kring framförallt när jag har suttit på kammaren och funderat över vad det får och kan få för olika konsekvenser. Jag tror att det är bra att utskottet fördjupar sig i den här frågan.

Tack, talman! Jo, exakt och det är oerhört viktigt att de här punkterna diskuteras i utskottet. Jag har till min glädje noterat att utskottet kommer att ha ett särskilt hörande med professor Olli Mäenpää som vicetalman Sjögren nämnde här tidigare i debatten. Jag hoppas också att själv få möjlighet att ta del av det. Då tror jag nog att just nämnda 11§ säkert kommer att vara en del av den diskussionen. Men ledamoten behöver inte vara orolig att en åländsk offentlighetslag på något sätt skulle ersättas av en finsk behörighet till någon del. Så den oron kan jag stilla här nu. Det är ett åländsk rättsområde och ingen kommer in i den jurisdiktionen.

Tack också för det svaret. Det gläder mig att lag- och kulturutskottet har tagit tag i uppgiften och uppenbarligen kommer att ägna frågorna stor omsorg.

Det som jag närmast hade i åtanke när jag nämnde domstolarna och deras möjlighet att pröva lagstiftning så var ett skräckexempel som också vicelantrådet känner väl till; plan- och bygglagen och tillämpning av dess besvärshänvisningar. Där beslöt man helt sonika att detta var rikets behörighet trots att det var åländsk plan- och bygglag och rimligtvis borde ha behandlats på ett annat sätt. Man kanske blir lite känslig mot sådana saker med tiden i det här huset och börjar se mönster.

Tack, talman! Har lite infami fråga. Det förefaller mig som om majoriteten i regeringsblocken försöker baka sockerkaka med alldeles för mycket bakpulver för det bara sväller och pöser åt alla håll och kanter. Hade ledamoten Valve ingen möjlighet att i beredningsskedet få insyn i den här processen? Eller led man av en bristande offentlighet när de här synpunkterna nu kommer fram och inte då när det fanns alla möjligheter att påverka hur paragraferna utformades med detta imponerande intresse för detaljerna?

Tack så mycket ledamot Fellman. Jag tror inte så mycket på infamiteter. Jag kanske tror mera på drastiska exempel. Men det ska för tydligheten sägas att regeringsblockets lagtingsgrupper har fått offentlighetslagen utsänd i mycket god tid på förhand. Vi har läst igenom den och precis som jag konstaterade i mitt anförande så är den till stora delar välbyggd, alltså den rågången som finns i 21§ mellan vad som är sekretessbelagt och vad som är offentlig handling. Den är det inget fel på. Men i och med att jag har haft tid att fördjupa mig och fundera på vad 11§ kan innebära och inte innebära, så har jag vissa farhågor som har vuxit fram med tiden. Jag ville dela med mig av dem inför den förestående utskottsbehandlingen.

Ja, då är jag ytterligt imponerad över att ledamoten Valve på en dag har två betänkligheter till majoritetens förslag.

Ja, vad ska man säga om det? Tack för en god replik, ledamoten Fellman.

Talman! Under debattens gång har det för mig på ett lite tråkigt sätt blivit klart att det som står i denna lagframställning om insyn i offentligt ägda bolag, det löfte om en kommande lagstiftning som jag optimistiskt läste mig till, bara förefaller vara ett sätt att lugna stämningarna, kanske hos de obundna, och lova något som man inte är säker på att man avser att hålla.

Vicelantrådet Harry Jansson blir allt otydligare ju längre debatten pågår kring vad man riktigt avser göra. Jag vill alltså upprepa min tidigare fråga; är det ett löfte från regeringen att denna fråga regleras i kommande lagstiftning? Vicelantrådet har nämnt ändringar i kommunallagen som en möjlighet. Det anser vi socialdemokrater är otillräckligt. Vi lagstiftar för helheter och principer och framtiden, inte status quo idag. Principen att det som är samhällsägt måste vara transparent för medborgare och media är ett grundläggande krav.

Jag hoppas att utskottet kan komma med en grundlig genomlysning och en tydlig beställning till regeringen att förverkliga det man antyder, annars kommer vi att få svårt att lämna vårt bifall till den nya offentlighetslagen, för den är inte färdig.

Jag hoppas också att utskottet kan titta på och förtydliga betydelsen av ”utan dröjsmål”, så att det spannet på två veckor, som nu finns för att lämna ut begärda uppgifter, blir så litet som möjligt och inte kan utnyttjas för att förhala.

Det här är en bra, viktig och länge efterlängtad lagstiftning. Det är synd att regeringen valde att inte springa den där sista sträckan på upploppet, utan lämnade en av de viktigaste frågorna oreglerad. Tyvärr har oron över att det inte alls handlade om tidsbrist utan politisk ovilja stärkts under debatten. Tack, talman.

Tack, fru talman! Jag kan åter stilla ledamoten Fellmans oro. Vi kommer att lägga ett lagförslag som berör bolagssfären. Men jag tycker att det är onödigt att ledamoten och andra förstorar upp frågan om behovet av insyn i bolag med offentligt ägande på dagens Åland. Offentligheten gäller ju, som jag sade redan förra veckan, alla affärsverk till exempel, alla bolag som utför någon form av offentlig förvaltningsuppgift i någon form. JK har ju pekat på hur långt den biten sträcker sig. Kvar finns ju då en mängd mindre bolag vars arbetstagare, bara ifråga om i vissa fall, ska ha ansvar för det som i värsta fall leder till böter och fängelse om man hanterar en sekretessbelagd handling på fel sätt. Så det är den omsorgen som har gjort att vi anser att vi måste fundera en gång till hur vi utformar regelverket.

Antingen så är det ju viktigt med insyn i offentligt ägda bolag eller så är det inte det. Landskapsregeringen har själv konstaterat att det är viktigt och man vill att det ska bli på ett bra sätt. Då kan man inte sedan börja ifrågasätta att det kanske inte är viktigt ändå om det är väldigt små bolag. Så frågan är viktig, den behöver regleras. Jag förstår inte riktigt varför man inte tog sig den tiden några månader till för att komma i mål med den här frågan i samma lagstiftning med en gång, så att vi skulle ha haft en komplett offentlighetslag från första början.

Tack, talman! Bästa ledamot Fellman, jag försökte upplysa lagtinget och underströk i mitt anförande i förra veckan att sekretessbestämmelserna är ju inte till för att skydda en myndighet lika lite som det skulle vara för att skydda ett bolag för något. Det handlar om omsorg, den typen av uppgifter som då av någon orsak borde vara hemliga, under sekretess. Dessa 22 punkter som finns i lagen är ju inte tillkomna av en slump. Det är denna effekt, dels hur strikt man måste se på sekretessen med tanke på inte minst den personliga integriteten och sedan kopplad till följderna om man inte klarar av att göra det. Det är därför som vi tycker att vi måste få fundera ett varv till, hur vi säkerställer att bolagen kommer att beröras och har den kompetensen som man bör ha för att hantera det och det tycker vi att är värt att fundera ett varv till på.

Jag förstår problemen och frågeställningarna, de har vi ju diskuterat ganska uttömmande och även under den förra mandatperiodens beredningsprocesser. Det jag inte förstår är brådskan. Vi har väntat på en ny offentligslag under ett antal år, kanske det hade varit klokt att vänta de där månaderna till som behövs för att komma till rätta med de här frågeställningarna som vicelantrådet beskrev.

Fru talman! Lagtingsledamot Fellman, beträffande huruvida det här löftet håller så kan jag försäkra er att det kommer det att göra. Det är en sådan sak som säger sig självt eftersom vi i det här lagtinget i varje fall är tre socialdemokrater, sex liberaler och fyra obundna och lite till som önskar ha den här insynen i de offentliga bolagen.

Som jag sade i mitt anförandet tidigare här i den här debatten så var det huvudsakligen för att tillmötesgå tjänstemännen, som arbetar med den här frågan, att inte skjuta upp behandlingen av det här lagförslag ytterligare.

Slutligen kan jag också notera att absolut ingenting gjordes under den förra mandatperioden för att åstadkomma den här saken som det nu är så bråttom med.

Precis som jag förberedde mig på att hylla att ett mirakel har inträffat, ledamot Måtar och jag är överens om någonting, så kom han med ett felaktigt påstående. Processen med att revidera offentlighetslagen inleddes under min ledning under den förra mandatperioden genom ett ganska omfattande utredningsarbete och överlämnades till lagberedningen innan mandatperioden var slut.

I det betänkande som blev resultatet av det arbetet så konstaterade utredarna att man inte kunde reglera den här frågan, det ansågs inte höra till självstyrelsens behörighet, vilket jag anser att var ett helt felaktigt arbete och en helt felaktig slutsats. Så det var ju det som hände, ingenting mer konkret hände med insynen i bolag trots att vi flyttar mer och mer verksamheter in i bolag.

Ja, tråkigt att vi hamnat här igen. Men min åsikt är, efter det beredningsarbete som har gjorts och gjordes under den förra mandatperioden och som man har fortsatt att göra under den här mandatperioden, att det här är en fråga som måste regleras. Jag är inte så uppfylld av min egen förträfflighet att jag tror att allting alltid är färdigt och att det inte finns någonting mer att lära sig.

Tack, fru talman! Bästa lagting. Av olika orsaker hade jag inte tänkt hålla något anförande i denna fråga. Jag håller ju oftast anförande när jag har en annan avvikande åsikt och det har jag ju rätt så ofta, inte bara när det gäller barn som varit med i väpnade konflikter.

Fru talman! Den här gången berodde min tystnad förra veckan främst på att jag satt i så kallad rekommenderad karantän, i enlighet med de regler som finns på regeringen.ax. Jag har noterat att det finns väldigt många olika uppfattningar om dessa regler också bland dem som försöker följa dem. Även närstående personer till Åländsk Demokrati som har följt dem så har ansett att jag brutit mot reglerna. Jag hoppas att min tolkning är rätt att arbete som man inte kan utföra på distans så har man rätt att göra, dvs. att delta i frågestunder eller hålla anföranden. Om man inte har för avsikt att framföra en avvikande åsikt så kan man ju avstå från sin taltur, men tack vare bordläggningen så kan jag i alla fall säga några saker i det här ärendet.

Fru talman! Som vicelantrådet sade när han presenterade lagpaketet så har vi redan periodens viktigaste lagpaket framför oss. Sedan kan man ha olika åsikter om ”viktighet”. Tittar man på antal anföranden så gissar jag att ”kommunstrukturfrågan” ligger högre upp och som också är på vicelantrådets bord. Nu missade vicelantrådet en stor del av debatten i förra veckan på grund av andra uppdrag och gav väl sedan kanske inte det högsta vitsordet när han kom hit. Men jag satt där uppe på läktaren och det var en ganska intressant debatt på det sättet.

Fru talman! Som väl de flesta här har påpekat så är ju offentlighetsprincipen en oerhört central del i den nordiska traditionen, i den nordiska demokratin, så självklart stöder också Åländsk Demokrati denna viktiga grundbult.

Att sedan försöka komma med förbättringar till ett lagpaket, som faktiskt tagits fram av två regeringar och vad jag kan se av samtliga partier utom Åländsk Demokrati så med våra små resurser så tror jag att möjligheterna är ganska små med att komma med några radikala förbättringar. Så jag ansåg att ett tyst medgivande kunde vara tillräckligt, men nu är jag i alla fall här för att också ge vårt stöd från Åländsk Demokrati.

Fru talman! Jag kan väl konstatera att vi har en samsyn som sagt var. Det som har diskuterats var just offentligheten i aktiebolag som ju tagits upp även i exempelvis Mariehamn. Där är också vår syn den att kommunerna och landskapet må organisera sin verksamhet precis hur de vill även i aktiebolag, men själva offentlighetsprincipen borde inte förändras. Det vill säga man ska inte kunna ha möjligheter att använda aktiebolagen som ett sätt att begränsa offentligheten, även om det blir problem som har framkommit här, det är i alla fall principen. Sedan att det är små delar i ett stort pussel så kan vara problem, men som sagt offentligheten ska gälla. Det är vår syn. Jag tror att ledamot Måtar räknade upp partier, så han får räkna med ett till som stöder detta.

Fru talman! Vi har saker som tangerar det här med offentlighet, insyn. När olika verksamheter förs in i bolag eller fonder så minskas insynen. Det vill säga att regeringen väljer att inte komma med exempelvis ett meddelande eller motsvarande. En sak som jag själv har funderat på en hel del är pensionsfonden, den kommer aldrig till lagtinget även om offentligheten nog gäller, men insynen. Verksamhetsberättelsen, även om jag har kritiserat den många gånger så tas den helt enkelt inte hit. Om man har en åtgärdsmotion kring fonden så har de, som bekant, en tendens att stanna fram till nästa val. Jag hoppas att nuvarande ordförande bryter den traditionen i finans- och näringsutskottet.

Så bästa vicelantråd, kanske detta kunde vara ett led att också titta på offentligheten i den typen av verksamhetsberättelser, hur insynen kan öka? Det har inte med offentligheten att göra men det är lite liknande saker.

Fru talman! En annan sak som jag också har funderat på och som hänger ihop med offentlighetsprincipen är ju tryckfrihetsprincipen eller åsiktsfriheten som vi också värnar om här på Åland. Det är en sak som också Åländsk Demokrati värnar om och inte är helt nöjd med alla gånger. Kanske vicelantrådet, som tidigare chefredaktör, även kunde titta lite på när åsiktsfriheten ibland kringskärs av vissa medier med ursäkten att man skyller på hets mot folkgrupp osv. för att man har åsikter som inte motsvarar linjen? Men jag kan förstå att det kan vara ett minfält som vicelantrådet inte vill traska in på.

Men, bästa lagting, offentlighetsprincipen och åsiktsfriheten är grunden för vår åländska demokrati. Tack för ordet, fru talman.

Ja, tack ledamot Toivonen. Jag har svårt att se hur det sistnämnda skulle passa in i denna lagstiftning. Jag har ytterligt svårt att se hur våra myndigheter plötsligt skulle kunna börja ägna sig åt hets mot folkgrupp. Jag har väldigt svårt att se den kommentarens relevans.

Men jag tycker däremot att det var intressant att ledamoten nämnde pensionsfonden. Det kunde ju faktiskt varit ett medskick inför det förestående utskottsarbete, att titta på hur pensionsfondens offentlighet platsar in i denna katalog av myndigheter och andra institutioner med ett offentligt uppdrag. Så tack för den intresseväckande tanken!

Tack, fru talman! Min avsikt var nog inte att det här sista ämnet skulle läggas in i det här, utan det var bara saker som tangerade, både det här med insynen i de här bolagen där vi inte har samma insyn i. Offentligheten gäller, ja, men det är insynen som jag saknar och det tangerar mera.

Tack, talman! Ledamot Toivonen berör ju visserligen flera intressanta aspekter. Jag håller mig inom lagförslagets ramar.

När det gäller offentligheten så är ju tanken, med allt som landskapet och landskapsregeringen äger, styr och förvaltar på lagtingets vägnar, att det ska vara öppenhet. Under tidigare finansminister Eliassons vägnar tog vi då under fjolåret en ägarpolicy som verkligen betonar öppenhet på alla sätt. Man ska publicera de dokument som bara är möjliga med tanke på allmänhetens intresse för det som försiggår också inom bolagssfären. För mig ingår också pensionsfonden i den typen och styrelsen får bedöma vad som eventuellt måste bli föremål för sekretess på grund av en pågående upphandling av tjänster och liknande. Men principen borde vara ganska klar.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.