Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av lantrådet. Ordet ges först till lagtingsledamoten Camilla Gunell.

Tack, herr talman! Min fråga gäller alltså statusen på det åländska oljeskyddet och lyder som följer: Hur är statusen idag för det åländska oljeskyddet när det gäller beredskapen att hantera olyckor?

Talman! Statusen i dag är betydligt bättre än vad den var för tio år sedan.

Oj, jag var inte beredd på ett så kort svar. Det förvånar mig lite att det inte var trafikministern eller infrastrukturministern som tog det här svaret. Jag tror nog att det kanske kräver lite mera utvecklat resonemang från landskapsregeringens sida.

Vi har ju en oljeberedskapsplan som gäller för åren 2015 till 2019 och vi vet att den har gått ut för länge sedan. Sedan finns det också en överenskommelseförordning som man behöver göra från Ålands landskapsregerings sida gentemot riksmyndigheterna kring hur ansvaret ser ut när det gäller framförallt gränsbevakningens roll när det gäller ledningsansvaret vid en större olycka.

Sen är det ju förstås också myndigheterna, vilken åländsk myndighet är det som ansvarar om en olycka sker? Och hur ser då funktionerna ut i relation till sjöräddningen? Det är ju inte bara olja som kan rinna ut i våra känsliga vatten, det är också kemikalier. Hur är beredskapen att samla in och ta hand om dem? Vi vet att i oljefonden finns det hjälp när det gäller investeringar. Vissa investeringar har gjorts under de här åren, men fortfarande så finns det ganska mycket att efterlysa när det gäller utbildning, när det gäller övningar och när det gäller ansvarsfördelningen och så vidare. Så om jag får be lantrådet att lite utveckla sitt svar.

Tack för den möjligheten, ledamoten Jag tror vi måste backa bandet lite, ungefär tio år tillbaka i tiden, då oljeskyddet här på Åland kanske inte hade väckt det största intresse, om man uttrycker det lite försiktigt. Personligen har jag alltid varit väldigt engagerad inom oljeskyddet och det har närmast att göra med den utsläppsolycka som skedde i Föglö skärgård i slutet på 80-talet. Ett stort antal fåglar dödades och ett stort antal holmar översköljdes med olja. Jag hade möjligheten, via den frivilliga brandkåren, att då delta i det arbetet. Det är otroligt svårt, när oljan har nått våra stränder, att försöka sanera den oberoende hur försiktig och hur medveten man är om de risker som finns.

I dagsläget så har vi tre olika trafikområden som delar in vårt vatten. I samband med att man har tittat över oljeskyddet så har man också valt att följa dessa gränser, alltså tre olika gränser och därigenom beslutat vem som har ansvar för vad.

Om vi börjar med att titta lite österut så kan vi konstatera att trafikområde 3, som det heter, så har gränsbevakningen det operativa ansvaret. För de andra trafikområdena, alltså trafikområde 1 och 2 som man väl enklast kan säga att finns inomskärs, så är det räddningsmyndigheterna som har ansvaret. Där känner vi ju alla till att räddningsmyndigheterna har genomgått en omstrukturering i samband med välfärdsreformen. Men det oaktat så är det räddningsområdena i riket som har ansvaret för bekämpningen. De har möjlighet att begära handräckning från gränsbevakningen.

Ledamoten frågade: Varför är det lantrådet som svarar på den här frågan och inte infrastrukturministern? Den främsta orsaken till det är att vi redan för ett år sedan, i samband med de årliga mötena med gränsbevakningen, inledde en dialog om möjligheten för gränsbevakningen att även inom de åländska havsområdena ta det operativa ansvaret i samband med olika miljöolyckor. Den processen är fortsättningsvis inte färdig. Man arbetar på tjänstemannanivå med att formalisera indirekt en överenskommelseförordning för att ge gränsbevakningen i det här fallet rätten när det gäller de yttre havsområdena. I dagsläget är det landskapet som har ansvar även för de yttre havsområdena.

Landskapsregeringen är ju inte operativt ansvarig, utan landskapsregeringen har valt via ett avtal att teckna det tillsammans med räddningsmyndigheterna på Åland. Det beror ju på då vem som har jour, om det är räddningschefen i Mariehamns stad som har det operativa ansvaret eller om det är räddningschefen inom räddningsområdet RÅL som har det operativa ansvaret. Här finns sedan några år tillbaka ett avtal mellan landskapsregeringen och räddningsområdena. Skulle det bli fråga om handräckning, därför att olyckan till sin karaktär är sådan att den bedöms svårhanterbar av egna myndigheter, så är det landskapsregeringen som begär handräckning i det här fallet då av gränsbevakningen.

Gränsbevakningen har ju tre större fartyg till sitt förfogande, varav ett oftast finns i våra närområden eller väldigt snabbt kan komma in på åländskt vatten och assistera. Marinen har två specialfartyg som också hanterar motsvarande, men då kommer ju saken i ett helt annat läge eftersom det är en militär organisation. Det som är positivt är att gränsbevakningen, i det här fallet nu tillsammans med landskapsregeringen, steppar upp beredskapen, om man kan säga så. Från och med slutet av mars så kommer det att finnas en så kallad första insats, oljesaneringsutrustning, stationerad på Kökar. Den har inte funnits tidigare, utan den har i första hand varit stationerad i Möckelö och sedan också i Berghamn, i Långnäs och i Korrvik. Så det är en klar förbättring som kommer där.

Landskapsregeringen har ju också haft hjälp av oljeskyddsfonden, som ju tyvärr numera har gått i graven i och med den reviderade internorganisationen i landet Finland, så man har inte tillgång till den på samma vis som tidigare.

Utrustningsmässigt så ligger vi ganska väl till skulle jag säga. I syfte att samordna och koordinera och titta på eventuella svagheter i organisationen så kommer man inkommande höst att ha en stor övning där inte bara våra räddningsmyndigheter ingår utan även gränsbevakningen. Det blir en samövning både kring ledning och organisering av ett eventuellt oljeutsläpp. Tack!

Ja det är mycket viktigt att den här organisationen är på plats innan olyckan sker. Vi vet att när sanktionerna gentemot Ryssland och kriget möjligen tar slut så kommer det att forslas enorma mängder olja på Östersjön förbi åländska vatten i både nordsydlig riktning och östvästlig riktning. Åland har en vid kustremsa, från Kökar till Eckerö och också den norra skärgården, att skydda.

Vad jag har förstått så är det helt centralt att vi får till den här överenskommelseförordningen och också ett avtal. För sker det en olycka där oljan sprids till exempel både i den norra skärgården och i Åboland, så kommer kommer resurserna i huvudsak att fokusera på Åbolands skärgård eftersom de har ett avtal direkt med gränsbevakningen.

Det är också, tycker jag, lite oklart hur det fungerar i praktiken. Sjöräddningen har ju en viss utrustning och också en viss kunskap om det här. Men vad är deras möjligheter att verkligen delta i en sådan här aktion som måste ske väldigt omgående för att rädda vattnen? De flesta arbetar ju ändå med civila arbeten och måste i så fall göra utryckningar.

Jag tror att det är väldigt viktigt att det här görs ännu tydligare när det gäller ansvar, övningar, utbildning och hur det handhas. Framförallt behöver man uppdatera den här planen som redan nu är fyra år gammal. Varför kommer det ingen ny oljeskyddsplan? När kan den här överenskommelseförordningen vara klar?

Talman! Jag vågar säga att när det gäller oljeskyddet och miljöskador så är det ett område där landskapsregeringen har legat i täten för att söka alternativa lösningar. Genom att gränsbevakningen nu utlokaliserar material till Kökar så finns det ett mycket välfungerande samarbete där.

När det gäller överenskommelseförordningen så inleddes arbetet i fjol höstas tillsammans med ledningen för gränsbevakningen och det arbetet har fortgått. Den information som jag har fått är att det sker i god anda och man ser goda möjligheter att hitta en lösning. Till den delen så tycker jag att vi har det ganska bra på banan. Vi kan åtminstone inte ha det bättre. Det är ju inte direkt någon nyhet att vi inte har hanterat det här på ett annat vis tidigare. Så till den delen är jag nöjd.

När det gäller den här övningen som kommer att ske till hösten så är det en större samordningsövning för att se var våra styrkor finns och var våra svagheter finns när det gäller ledningsstruktur och organisation. Det var det andra.

Och det tredje sedan. Det finns redan ett avtal med sjöräddningen som har ett fartyg som så att säga egentligen är ett oljeskyddsfartyg som de förfogar över och sedan har de också tillgång till en del mindre material. De ingår på ett helt naturligt sätt i den räddningsplan som finns.

Vår svaghet uppenbarligen är att oljeskyddsplanen inte är uppdaterad. Men å andra sidan kan jag väl tycka en sådan här gång att det är viktigare att verkligheten är på plats och sen ska vi naturligtvis försöka få till den här planen. Jag tror inte att den här planen kanske har varit den högst prioriterade av den här landskapsregeringen, utan det är väl verkligheten och de enorma katastrofer som en miljöolycka kan ställa till med som har varit på agendan. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.