Remissdebatt
Avgiftsfri gymnasieutbildning och förändrade studiestödsförmåner LF 10/2024-2025
Vicelantråd Annika Hambrudd Anförande | 15:23
Tack, talman!
Att studera är en investering i både sin egen, individens och samhällets framtid. Utbildning är en av de viktigaste vägarna till självständighet och egen försörjning. Att studera handlar inte bara om att skaffa kunskap, utan också om att ta ansvar för sin egen framtid och bidra till samhällets tillväxt.
Lagförslaget som lagtinget har nu på sitt bord handlar i huvudsak om två primära ändringar. Det första är att ändra i nuvarande gymnasielag, att det ska vara avgiftsfritt. Det vill säga att de unga studerande som går på gymnasiet inte ska ha en egen kostnad för studieböcker, digitala studielicenser, säkerhetskläder och arbetsredskap. I det här ingår även skolmaterial som anteckningsmaterial och pennor. Det som inte ingår ännu i avgiftsfriheten är datorer. Fortsättningsvis subventioneras datorer för de utbildningar som måste ha en dator med 400 €. Det här är inte helt tillfredsställande kan jag medge men Ålands gymnasium har en pågående utredning kring kostnader och administration om vi går in för att leasa en dator eller annat alternativ. Och i samband med att den nya gymnasielagen, som just nu ligger hos lagberedningen, är klar att vi även har svaret om kostnaderna och det ekonomiskt utrymme till att gå in för det här.
Det här arbetet med en mer omfattande avgiftsfrihet inleddes av landskapsregeringen höstterminen 2021, utifrån att kostnaderna för att studera vid Ålands lyceum ändrades helt i och med Finlands reform om den förlängda läroplikten. Situationen för de studerande på Ålands lyceum blev att allt studiematerial blev digitaliserat och det krävdes licenser för att få tillgång till läromedel. Vid Ålands yrkesgymnasium blev samtidigt kostnaderna längre för de studerande då man gick in för att skaffa studieböcker inom GEM ämnena, alltså matematik och svenska till exempel.
Det har varit stor variation kring vilka kostnader det har varit för den studerande beroende på vilken linje man har gått inom gymnasiet där studier vid Ålands lyceum har varit högst, det har rört sig kring 1000 € per årstermin till cirka 150 € på vissa yrkeslinjer. Hurudan ekonomi familjen har ska inte vara avgörande för vilken utbildning man väljer.
Talman! Från och med höstterminen 2025 så är samtliga program inom ungdomsgymnasiet avgiftsfria och av den anledningen är förslaget från Ålands landskapsregering att studiepenningsbeloppet för de som går det avgiftsfria gymnasiet minskas för att finansiera det avgiftsfria gymnasiet, en omfördelning av budgetmedlen, men även att kostnadstrycket minskat för den studerande. Det här lyftes även av finans- och näringsutskottet tidigare i sitt betänkande 2023 när ändringar gjordes i studiestödslagen, att studiepenningen behöver sänkas.
De studerande som berörs av sänkningen av studiepenningsbeloppet, föreslår landskapsregeringen nu är de studerande som bor hemma hos sina föräldrar. För en studerande som är 17 år och bor hemma är sänkningen från 138 € till 60 € och för en studerande som är 18 år och bor hemma är sänkningen från 148 € till 66 € per månad.Talman! Det som inte berörs av sänkningen av studiepenningsbeloppet är de hemmaboende studerande som är 17 år och som bor i familjer med låga inkomster då landskapsregeringens förslag är att tillägget för studerande som är 17 år höjs. De som inte heller berörs av sänkningen och går det avgiftsfria gymnasiet är de studerande som bor självständigt med eller utan bostadsstöd. Och för de studerande 17-åringar som studerar heltid och bor på egen hand samt har föräldrar med låga inkomster blir det totala studiestödet en liten ökning.
Inbesparingen av det här förslaget är beräkningen på cirka 388 000 € för höstterminen 2025. Talman, här vill jag göra en korrigering då i lagförslaget står att inbesparingen på 388 000 € är för höstterminen 2025 och det riktiga är för hela skolåret.
Talman! Utifrån det långsiktiga arbetet med landskapets ekonomi föreslås att indexjusteringen av studiestödet för samtliga studerande ska frysas under tre läsår under perioden den 1 augusti 2025 till den 31 juli 2028. Även här föreslår landskapsregeringen undantag som främst är riktade till studerande i svag ekonomisk situation. Försörjartillägget för studerande som har vårdnad av barn under 18 år och tillägget för 17-åriga studerande som bor med föräldrar med låga inkomster föreslås fortsättningsvis indexjusteras. Taket för inkomstgränsen vad en studerande kan tjäna per månad för att vara studiestödsberättigad föreslås att fortsättningsvis indexjusteras samt beloppen för studielån med landskapsborgen.
Inbesparingen utifrån det här förslaget utgående från prognoser från ÅSUB är under den förslagna perioden strax under 2,5 miljoner.
Avslutningsvis, talman, vill jag lyfta vikten av barnkonsekvensanalys. Rädda barnen har genomfört analysen för landskapsregeringen där fokus var de studerande som bor med familjer som är ekonomiskt utsatta. Utifrån analysen så är nu landskapsregeringens förslag att tillägget för studerande som är 17 år höjs. Landskapsregeringens avsikt är även att ändra i landskapsförordningen om studiesociala förmåner för studerande på gymnasialstadienivå i landskapet Åland. I barnkonsekvensanalysen framkom att t.ex. studerande från skärgården som bor självständigt inte alltid har råd att åka hem på helgerna då de inte har rätt att beviljas ett busskort då de har ett boende i Mariehamn. Även de som behöver ha ett boende för att kunna studera på gymnasiet väljer att hitta en bostad i Mariehamn framom andra kommuner för att lättare kunna ta sig till och från gymnasieskolan. Sådana här ekonomiska hinder ska inte finnas för de studerande som bor på egen hand, är under 18 år, och behöver ett boende då det är för långt, eller omöjligt, att pendla till skolan varje dag. Tack!
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 15:30
Talman!
Tack för presentationen. Jag ville börja med att uttrycka mitt stöd för det här lagförslaget. Det är dock inte med glädje jag gör det. Jag är djupt bekymrad eftersom de sparförslag som landskapsregeringen har presenterat hittills drabbar utbildningen mycket hårt.
Här har vi hela gymnasiet och vi har Mikael Sars från högskolan. Vi vet också att sjukdomskostnadsavdraget drabbar de allra svagaste och sjukaste i samhället.
Jag stöder det här lagförslaget, men jag skulle verkligen önska att landskapsregeringen kunde komma med något annat än förslag som drabbar utbildningen och de svagaste i samhället framöver.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:30
Tack, talman!
Det är en önskan som jag också har, och som naturligtvis landskapsregeringen har. Men utifrån den ekonomiska situation vi befinner oss i, behöver vi även titta på de förslag som kanske inte är de mest populära.
Det som i stort sett har varit en enighet i hela den här salen än var det var under förra mandatperioden är att studiepenningen för de som går det avgiftsfria gymnasiet bör sänkas, eftersom kostnaderna för de studerande har minskat.
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 15:31
Det är helt korrekt, talman. Det här är en följd i färg av tidigare diskussioner. Inflationen och andra faktorer har dock försvårat situationen.
Om jag skulle ge ett råd i detta sammanhang, så är det att de flesta inom yrkesgymnasiet inte får en egen dator. Jag har fått information om att det kanske skulle behövas fler datorer i skolbyggnaden som är tillgängliga för dem som inte har den möjligheten. Det är ändå inte så kostsamt, tycker jag.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:32
Tack, talman!
Det är så att allt fler behöver tillgång till datorer. Det handlar inte längre om papper och penna, utan det är oftast via datorer som man skriver det som behövs.
Av den anledningen har Ålands gymnasium påbörjat en utredning, men tyvärr är den ännu inte klar. Utredningen syftar till att ta reda på hur man ska säkerställa att de studerande har tillgång till en dator.
Jag får be att återkomma i frågan, eftersom det handlar om en total revision av den nuvarande gymnasielagen.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 15:32
Tack, talman!
Detta är ett lagförslag som innehåller olika typer av gränser. En av dessa gränser är inkomstgränsen för när man beviljas ett högre studiestöd. Det handlar om att få ett högre studiestöd istället för att få sitt födelseland kraftigt nedskuret. Det blir väldigt intressant att se vilka som får ett högre studiestöd och vilka som får ett lägre studiestöd till följd av den här lagförändringen.
I lagframställningen kan man läsa att gränsen för årsinkomst för att få ett högre stöd är 38 000 euro. Det innebär att om föräldrarna tillsammans tjänar mindre än 38 000 euro per år, så har man rätt till ett högre stöd. Jag undrar hur man har kommit fram till just den här summan? 38 000 euro i genomsnittlig inkomst per förälder motsvarar 1 600 euro före skatt per månad. Det är en inkomst som är så låg att många av de här fallen kommer att ha rätt till utkomststöd.
Så jag undrar hur man har kommit fram till en sådan här gräns?
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:33
Tack, talman!
Tack för frågan. Den kan jag faktiskt inte svara på, eftersom gränsen för inkomster som gäller nu för föräldrarna inte har ändrats. Det är något som har baserats på tidigare beräkningar. Jag vet att vi under den förra mandatperioden höjde inkomstgränsen, men vad den ursprungligen baserades på vågar jag faktiskt inte svara på.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 15:34
Tack, herr talman!
Jag ska utveckla det här i mitt anförande. Orsaken till frågorna här är att de är ganska viktiga. När man går in och börjar peta i olika typer av stöd påverkar det andra typer av stöd. Vi måste hela tiden komma ihåg balansen; det ska alltid löna sig att arbeta, i alla fall från vårt perspektiv är det viktigt. Jag ser inget spår av något sådant resonemang i lagstiftningen. Det ska bli intressant att se om utskottet kommer att kunna utröna något mera.
För övrigt vill jag nämna att man börjar säga att man inte har råd att åka buss kollektivt på Åland om man tillhör den lägsta inkomstgruppen. En bussbiljett kostar idag 2:50, så jag vet inte riktigt om det håller som argument att vi har människor som är så fattiga på Åland att de inte har råd med en bussbiljett för 2:50. Det är inte min erfarenhet i alla fall. Men kanske är jag uppe i det blå.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:35
Tack, talman!
Jag vet inte om ledamoten har läst Rädda Barnens barnkonsekvensanalys i detta sammanhang. Det framkommer, till exempel, när de har intervjuat unga studerande, att många av dem inte har råd att åka hem till sina skärgårdskommuner på helgerna. Det är en viktig punkt.
En annan sak som jag vill lyfta fram, och som också kom fram i barnkonsekvensanalysen, är att det är rätt så många unga som inte har en aning om att de kan söka det här extra tillägget. Både gymnasiet och AMS har tagit till sig detta. Det är viktigt att det finns tydlig information om möjligheten att söka.
Ledamot Rainer Juslin Replik | 15:36
Tack, talman! Tack minister Hambrudd för en bra redovisning. Ni nämnde i inledningen att ni har funderat på hur man har organiserat den förlängda läroplikten i riket och har valt den här modellen istället.
Under förra mandatperioden fanns det starka krafter inom både Socialdemokraterna och Liberalerna som talade för en förlängd läroplikt. Med facit i hand tror jag att vi är ganska nöjda med att vi inte har genomfört en reform som har varit väldigt kostsam i riket och det har drabbat studier på universitetsnivå.
Har ni fört något resonemang kring att införa förlängd läroplikt på Åland?
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:37
Tack, talman!
Tack för frågan. Nej, vi har inte haft en sådan diskussion under den här mandatperioden.
Ledamot Rainer Juslin Replik | 15:37
Tack, talman!
Tack minister Hambrudd. Jag är personligen också väldigt glad för att ni inte har återväckt den här frågan. Det har visat sig i riket att det går väldigt mycket resurser till att öka genomströmningen, eftersom man får in en massa omotiverade studerande till gymnasiet. Detta gör det svårare att få dem ut i arbetslivet.
Istället borde man överväga att ha kortare program i gymnasiet som inte nödvändigtvis behöver vara högskoleförberedande, utan som gör det möjligt för studerande att komma direkt ut i arbetslivet, i den mån det nu är möjligt i dessa tuffa tider.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:37
Tack, talman! Jag kan hålla med ledamoten om att vi faktiskt ser på renodlade yrkesutbildningar också, så att det inte alltid behöver vara gymnasieförberedande.
Nu har vi ju den här gymnasiereformen som säkert har tolv år på nacken, och man har gjort det möjligt att oavsett när i livet man går ett yrkesprogram så kanske man längre fram vilja börja studera. Då är det bra att man har den här förberedande gymnasieutbildningen.
Men jag håller nog med ledamoten om att vi också behöver titta på vissa yrkesutbildningar som skulle kunna vara mer renodlade. Det är inte alla som tycker att det är så roligt att läsa GEM-ämnen; många vill faktiskt göra det praktiskt och komma ut och arbeta.
Ledamot Aino Waller Replik | 15:38
Tack, talman!
Min fråga handlar om den förlängda och utökade läroplikten i riket. Den infördes år 2021 av tre huvudsakliga anledningar: för att minska inlärningsklyftorna, öka barnens utbildningsmässiga jämlikhet och främja barn och ungas välmående. Enligt min information har dessa mål uppnåtts, trots de ekonomiska påföljderna.
Jag vill fråga ministern om barnens välmående och barnkonsekvensanalys. Finns det någon anledning att se över dessa aspekter? Det verkar som om vi inte har fattat något beslut om den utökade läroplikten, vilket har lett till en situation där vi måste granska de ekonomiska aspekterna och särskilja barnen utifrån deras ekonomiska situation.
Om jag har förstått saken rätt, så har detta inte gjorts av Ålands samtidigt som Finland (… taltiden slut).
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:40
Tack, talman!
Jag vet inte riktigt om jag följer ledamotens resonemang. Det vi just nu diskuterar är att införa någon form av förberedande gymnasieutbildning, för att motivera eleverna att hitta vad de vill göra. Det handlar inte bara om att gå direkt från högstadiet till gymnasiet, särskilt om man har varit omotiverad under högstadiet.
Det är en stor skillnad mellan att gå på ett yrkesgymnasium och att gå på högstadiet. Det har också blivit tydligt att de som är motiverade inte bör tvingas in i ett system som inte är framgångsrikt.
Landskapsregeringens bedömning just nu är att vi inte ska införa den förlängda läroplikten.
Ledamot Aino Waller Replik | 15:41
Tack, talman!
Så som jag har förstått saken är det inte så att man tvingas in i en specifik gymnasieutbildning. Istället handlar det om läroplikt, som har förlängts till att gälla fram till man fyller 18 år. Detta görs för att förhindra att ungdomar marginaliseras. Man vet också att det är mycket svårt att komma vidare i livet om man inte har någon utbildning efter högstadiet.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:41
Men frågan är om man verkligen behöver den förlängda läroplikten för att motivera elever att söka till en andra stadiets utbildning. Vi har valt en helt annan väg i detta avseende.
Ledamot Anders Holmberg (M) Replik | 15:41
Talman!
Jag stöder i stort det här lagförslaget. Men det här förslaget påverkar ju vårt åländska samhälle lite grann och kan även få viss inverkan på näringslivet.
Därför har jag en fråga. Varför har man valt att inte skicka lagförslaget på remiss till Ålands Näringsliv eller till någon branschorganisation om hur de ser på detta? Både ministern och jag vet att det här kan få en påverkan för näringslivet.
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:42
Tack, talman!
Det har nog inte varit en medveten handling att inte skicka det till Ålands Näringsliv. De hade mycket väl kunnat vara med i det här remissförfarandet, så det tar jag till mig.
Ledamot Anders Holmberg (M) Replik | 15:42
Talman!
Jag tycker det är viktigt att vi i större utsträckning i viktiga frågor som berör hela Åland tar in synpunkter från branschorganisationer när vi har sådana. Varför har vi dem annars?
Företag och det åländska näringslivet kan spela en nyckelroll i att stötta ungdomars utbildning, exempelvis genom praktikplatser eller arbetsförlagt lärande.
Det här lagförslaget kan även påverka företag som säljer datorer och upphandling. Vi har hört att det kommer datorer i paket från riket och de går förbi de åländska företagen. Jag tror att det är viktigt att vi inte glömmer bort att handla av åländska företag
Vicelantråd Annika Hambrudd Repliksvar | 15:43
Tack, talman! Jag håller med ledamoten. Allting hemåt är hemåt på många olika vägar. Jag anser att detta är en mycket bra vägkost för utskottet, att det höra Ålands Näringsliv.
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Gruppanförande | 15:44
Talman!
Enligt Finlands grundlag ska alla rättigheter och skyldigheter finnas i lag. Det är detta som ger oss en stabil grund för vårt samhälle och som skapar trygghet och rättvisa för medborgarna. I dag ska vi diskutera en reform som både befäster rättssäkerheten och stärker jämlikheten – en reform som säkerställer att vårt gymnasiesystem verkligen är tillgängligt för alla.
År 2022 togs ett viktigt steg mot ett avgiftsfritt gymnasium. Men utan lagstiftning blev detta en halv reform, vilket har skapat ett rättsligt vakuum. När rättigheter inte är fastställda i lag riskerar vi godtycklighet och otydlighet, något som är oacceptabelt i ett modernt samhälle. I dag har vi chansen att korrigera detta och fullfölja reformen genom att omfördela resurserna så att studiematerialkostnaderna täcks direkt från gymnasiet och inte längre belastar de studerande. Det nuvarande systemet är beroende av budgetmedel år för år och är därmed osäkert, oförutsägbart och ohållbart.
På Åland har studiestödet utvecklats för att studerande ska ha möjlighet att köpa sitt studiematerial. Studiestödet består huvudsakligen av studiepenning och landskapsborgen för studielån.
Det här förslaget är inte bara en teknikalitet; det handlar om att skapa lika möjligheter för alla elever, oavsett deras bakgrund. Till allra största del ska nu det material du behöver för dina studier tillgodoses av skolan. Några undantag finns dock; idrottskläder, pennor, anteckningsblock och frivilliga studiebesök.
Att stödet för datorer i dag är ojämnt fördelat är dock ett konkret exempel på hur vi riskerar att skapa ett A- och ett B-lag i vårt utbildningssystem. Studerande på Ålands Lyceum och på merkonomutbildningen erhåller ett subventionerat stöd för inköp av datorer, medan elever på de praktiska linjerna inte gör det. Detta är inte hållbart, särskilt inte i en tid då digital kompetens är en förutsättning för både vidare studier och arbetslivet.
I dag ges en bestämd summa pengar för eget inköp av dator, men vi erfar också att det pågår en utredning kring möjligheten att gymnasiet skulle kunna leasa datorer istället. Då åtar sig skolan ansvaret att dessa är uppdaterade och av rätt prestanda för att klara av de program och licenser som behövs. Detta specifikt får utskottet reda ut.
Att reformen inte genomfördes i sin helhet från början gör det pedagogiskt utmanande att förklara och motivera de förändringar som nu föreslås. När man från start väljer en stegvis process riskerar helheten att bli svår att kommunicera, både för dem som berörs och för oss som politiker. Det hade varit tydligare och mer rättssäkert om reformen hade färdigställts i ett sammanhang.
I Finland genomförde man under regeringen Marin den stora reformen om utökad läroplikt till 18 års ålder. Detta har diskuterats flitigt även i denna sal.
Liberalerna anser att det finns goda element i den förlängda läroplikten, men att det på Åland råder andra förutsättningar och att vi med de nya läroplanerna och lagstiftningen för grundskolan redan i dag når väldigt långt. Avgiftsfriheten är ytterligare ett element i den helheten.
Samhället bär ett ansvar för att se till så att ingen ungdom faller mellan stolarna. Det här har belysts i omgångar, men vi står fortfarande utan en ungdomsgaranti, som man erbjuder både väster och öster om oss. Det vore så viktigt att få till ett tydligt arbete med att fånga upp de som av någon anledning inte fullföljer gymnasiet. Här gör Ung Resurs ett fantastiskt arbete, men samhället borde ta ett större, mer övergripande ansvar. Att nå en samordning mellan de instanser som redan finns och se till att det finns skyddsnät mellan dem är avgörande. Det är samhällets misslyckande varje gång en individ hamnar utanför systemet och faller mellan stolarna. Alla matchar inte in i utbildningssystemet på samma sätt; det är ett problem vi borde prioritera.
Som konkreta exempel skulle det kunna vara linjer som är tvååriga, införa lärlingsavtal. Och, som det på nytt verkar behöva påminnas om, att folkis ska införlivas i gymnasiet. Det verkar vara på gång, men vi vill ändå pusha på det lite extra och lyfta att detta vore en viktig åtgärd att få genomförd.
Vi uppmanar utskottet att särskilt granska tre frågor. För det första, den ojämna fördelningen av datorstöd mellan teoretiska och praktiska linjer.
För det andra, frågan om indexeringen av studiestödet, där vi behöver säkerställa att förändringarna är långsiktigt hållbara och rättvisa. Vi kan läsa i beredningen att stöden justerades uppåt med 3,5 %, utöver de lagstadgade konsumentprisindexeringarna. Konsumentprisindex medförde även att det i april i fjol aviserades en 7,9 % ökning av just stödet för hemmaboende studerande under 18 år. Hur ser konsumentprisindex ut för de kommande åren? Hur långt har vi prognoser? Vilka summor handlar det om på individnivå när man fryser dem?
Den tredje, men vägande, detaljen är hur mycket denna reform påverkar landskapets ekonomi. Täcker dessa omfördelningar den kostnad som påförts gymnasiet?
Landskapsregeringens förslag att justera studiepenningsbeloppen innebär en differentiering av stödet, där resurser riktas till dem som har de största behoven. Genom att låta studiepenningen för studerande som bor hemma sänkas, samtidigt som nivåerna för självständigt boende förblir oförändrade, skapas en mer rättvis resursfördelning.
Det är också positivt att stödsystemet fortsatt tar hänsyn till de särskilda utmaningar som möter studerande med långa resvägar, såsom från skärgården, och därför behöver ordna eget boende.
Den barnkonsekvensanalys som gjorts av Rädda Barnen har visat på vikten av att även studerande under 18 år som har rätt till bostadstillägg enligt landskapslagen om studiestöd ges rätt till ersättning för skolskjuts. Här kan man fundera kring hur man tillgodoser dessa busskort på bästa sätt. Är det via landskapet eller via Ålandstrafiken?
Talman, vi jämför ofta våra stödsystem med Finland och vill allra helst ha det minst lika frikostigt. I detta fall finns även jämförelsen med Sverige med. Om vi ser på våra studieförmåner i ett helikopterperspektiv så konstaterar Liberalerna att en viktig styrka i det åländska utbildningssystemet är att vi fortfarande värnar om stödet till vuxenutbildning. Möjligheten att sadla om, vidareutbilda sig eller byta karriär är avgörande i en föränderlig arbetsmarknad. Det är också en fråga om att främja livslångt lärande – en princip som Liberalerna står starkt bakom. Vi hoppas att Åland inte ska följa regeringen Orpo i detta, där man i Finland slopat stöd från sysselsättningsfonden för vuxenutbildning.
Det är även positivt att Åland erbjuder studiestöd för deltidsstudier, något som inte Finland gör. Även om detta berör en mindre grupp individer är det en viktig åtgärd som gör det möjligt för fler att genomföra en utbildning, även i långsammare takt. Det kan handla om föräldrar som kombinerar studier med familjeliv eller personer som av olika skäl inte kan studera på heltid. Vi ser detta som ett viktigt verktyg för att öka utbildningsnivån i samhället.
Talman, vi kan konstatera att detta är ytterligare ett lagförslag som måste behandlas brådskande. Med förståelse för att lagar som berör stöd behöver vara på plats en viss tid, så önskar vi att det ska finnas lite mer generöst med tid för utskottsbehandling. Även om jag råkar veta att finans- och näringsutskottet är mycket flitiga och på tårna, så är det viktigt med konsekvensbedömningar och tillhörande svar när det gäller individers ersättningar, och allra särskilt då det som nu gäller att omfördela dem.
Genom att genomföra denna reform stärker vi vårt utbildningssystem. Liberalerna stöder reformen och ser fram emot att fortsätta utveckla ett utbildningssystem där ingen lämnas bakom. Tack, talman!
Ledamot Aino Waller Replik | 15:53
Tack vicetalman!
Tack ledamot Listherby. Jag vill börja med att säga att i det rådande läget stöder vi detta lagförslag.
Jag vill också påpeka att ledamoten talar om att Liberalerna inte i det här läget stöder den utökade läroplikten, som inte heller är det som vi diskuterar här idag. Eftersom ledamoten nämnde detta, vill jag påminna om att den i Finland även inkluderar yrkesutbildningar, lärlingssituationer, förberedande undervisning och folkhögskolor. Det handlar inte enbart om gymnasieutbildning.
På vilket sätt detta inte skulle kunna tillämpas på Åland, är något som inte har framkommit för mig i alla fall i anförandet.
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 15:54
Tack, talman!
Jag har lagt ner ganska mycket tid på att läsa in mig på de tidigare debatterna som har förts här i salen. Jag tror att man var helt överens om att om man skulle genomföra en reform för att förlänga läroplikten till 18 år, så skulle man vilja göra det på ett åländskt sätt.
Det handlar om att vi äger möjligheten att anpassa vårt skolsystem. Genom de ändringar vi har gjort har vi stärkt grundskolan. När vi gör tidiga anpassningar för individer har vi större möjlighet att fånga upp och sporra dem till vidareutbildning.
Jag tror också att det är viktigt, som nämndes tidigare, att man själv vill utbilda sig.
Ledamot Aino Waller Replik | 15:55
Tack, talman!
Jag vill bara ställa en tilläggsfråga. Tror ledamot Listherby att vi inte skulle befinna oss i den här situationen nu, med de olika ekonomiska förmånerna som vi behöver reda ut, om vi hade infört den här utökade läroplikten på samma sätt som man gjorde i riket?
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 15:55
Tack, talman!
Nej, jag tror inte att Åland hade infört den förlängda läroplikten ändå. Jag anser att utbildning i större utsträckning behöver ske på frivillig basis, eftersom man vill gå framåt.
Däremot vill jag återigen, som jag nämnde i mitt anförande, efterlysa de viktiga instrumenten för att uppnå en samordning mellan alla de verksamheter som idag bedrivs inom tredje sektorn. Tredje sektorn gör ett utmärkt arbete, men där samhället, vi politiker och landskapet, behöver ta ett övergripande ansvar.
Om detta ska ske via AMS eller någon annan instans kan jag inte svara på, men vi behöver få till en bättre samordning och se till att det finns skyddsnät mellan dessa instanser.
Ledamot Henrik Löthman (S) Replik | 15:56
Talman!
ledamot Listherby tar upp många viktiga aspekter i sitt anförande. Det handlar om orättvisor gällande datorer i gymnasiet, de som faller ur systemet, samt Rädda Barnens barnkonsekvensanalys för att nämna några exempel.
Gällande datorer så är utredningen är redan igång. Tyvärr är det ekonomin som kommer att sätta gränser för det arbete. Jag nu talar från Ålands gymnasiums sida. Vi i styrelsen hoppas att detta blir en möjlighet för alla.
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 15:57
Tack, talman!
Jag vill fortfarande hävda att det skapar en ojämlikhet, som jag nämnde i mitt anförande. Det blir ett A-lag och ett B-lag. Även om du kanske klarar av dina studier utan att använda en egen dator, så fråntar du dig själv ganska mycket kompetens som du kommer att behöva framöver, oavsett om det handlar om studier eller ditt yrkesliv.
Det här är en brännande punkt för att undvika att skapa någon form av ojämlikhet eller befästa den ojämlikhet i lagen som vi faktiskt behandlar nu.
Ledamot Henrik Löthman (S) Replik | 15:57
Talman!
Jag instämmer i det som ledamoten har sagt. Det är säkert så, och jag hoppas verkligen att vi kan nå en överenskommelse. Vi är rörande överens om att detta är en viktig fråga. Jag hoppas att vi kan hitta en rimlig lösning för dem som faller utanför systemet. Har ledamoten några förslag på hur en sådan lösning skulle kunna se ut?
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 15:58
Den ungdomsgaranti som jag nämnde finns både i Sverige och Finland, den utgår i det här fallet från AMS i det här fallet. När man har en roll med ansvar för att se till att en ungdom inte påbörjar eller klarar av att fullfölja en gymnasieutbildning, så ska den här ungdomen garanteras någon typ av sysselsättning för att inte hamna utanför systemet.
Vi vet att om en ung person hamnar utanför systemet, så blir det en väldigt, väldigt lång väg tillbaka.
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 15:59
Talman!
Jag delar den oro som ledamoten har framfört från talarstolen angående uppdelningen av tillgången till datorer, särskilt för dem som väljer ett mer praktiskt yrke framför ett teoretiskt. Den ekonomiska situation vi befinner oss i är också besvärande.
Min första fråga är: menar ledamoten att man borde tillskjuta mer medel till yrkesdelen inom gymnasieskolan för att ge alla där en möjlighet? Är det så man ska tolka ledamotens uttalande?
Den andra frågan handlar om en viss tveksamhet som jag tyckte mig höra angående indexjusteringen för åren 2025 till 2028. Var det korrekt uppfattat?
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 16:00
Tack, talman!
Nu står jag inte här och lovar medel varken till höger eller till vänster. Men jag anser att det är viktigt att utskottet fördjupar sig i den här frågan för att kunna klargöra vilka konsekvenser det kan medföra att befästa ett sådant system. Det är det minsta man kan göra.
När det gäller indexfrysningen så nej, det råder ingen tvekan om detta. Däremot anser jag att det är vårt ansvar att förstå på individnivå hur mycket indexjustering man går miste om när man fryser dem. Att ifrågasätta är en del av att klargöra.
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 16:01
Talman!
När det gäller indexjusteringen får man helt enkelt se in i framtiden. Vi vet ju inte hur indexet kommer att utvecklas. Man kan anta, med ett visst antal procent, hur kostnadsökningen kommer att påverka samhället, hur inflationen kommer att spela in och så vidare. Men vi kan inte med säkerhet veta hur det kommer att bli. Så är det alltid med indexjusteringar, och det är klart att det är olyckligt.
Med den ekonomiska situation som råder känner jag ändå att jag får stöd från ledamoten för de tankegångar jag har framfört tidigare. Vi ska inte spara mera på utbildningen och på de svagaste i samhället. Det är dags för landskapsregeringen att leverera inbesparingar inom den egna förvaltningen.
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Repliksvar | 16:01
Tack, talman!
Precis som jag nämnde i mitt anförande, undrar jag hur konsumentprisindex ser ut för de kommande åren. Hur långt sträcker sig våra prognoser? Vilka summor handlar det om på individnivå, och hur påverkas dessa när vi fryser dem? Ja, det handlar ju om prognoser. Vi har inte någon spåkula för att exakt förutspå framtiden och hur index kan komma att påverkas.
Men jag tycker att utskottet i alla fall bör göra vad de kan för att få klarhet i hur dessa frysningar påverkar individer.
Ledamot Liz Mattsson (C) Gruppanförande | 16:03
Talman!
Förra mandatperioden satt jag i Ålands gymnasiums styrelse och inledde tillsammans med dåvarande landskapsregeringen arbetet med att gymnasiet skulle bli avgiftsfritt.
Nu genom denna lagstiftning kommer det finnas lagstöd som säger att alla årskurser inom Ålands gymnasium ska vara avgiftsfria. Ett kostnadsfritt gymnasium betyder att alla läromedel, digitala verktyg och annat studiematerial samt arbetsredskap och arbetskläder som behövs i undervisningen nu ska vara avgiftsfritt, dvs. betalas med samhällets pengar. Den avgiftsfria undervisningen innefattar också nödvändiga skolresor och tillräcklig kost.
Lagtingsgruppen noterar att ersättningen för dator uppgår till 400 euro per elev och de gäller elever som behöver en dator pga av licenser för olika program som behövs för studierna. Vill eleven ha en dyrare dator med högre prestanda faller det på eleven själv att tillföra medel för en sådan. Vi har också vetskapen om att inför uppdateringen av nya gymnasielagen utreds nu om möjlighet till leasingavtal för datorer till elever vilket vi hoppas skulle vara en gångbar och kostnadseffektiv lösning så att även på de mer praktiska utbildningarna kan få tillgång till dator.
Avsikten med detta lagförslag är i det stora hela att det nu även på Åland ska finnas ett lagstöd som garanterar att våra åländska ungdomar får gå ett avgiftsfritt gymnasium. Som ett led i att trygga ett avgiftsfritt gymnasium och samtidigt hålla sig till lagtingets uppsatta budgetramar har landskapsregeringen i samband med detta valt att gå in för en reglering av studiestödet.
Centergruppen ger sitt stöd till lagförslaget och betonar särskilt vikten av en likvärdig gymnasieutbildning för alla. Samtidigt försvarar Centergruppen den sänkning av studiestödet som regeringen valt att göra för att hålla sig till tidigare uppsatta budgetramar. Vi noterar att sänkningen gäller de elever som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar och att föräldrarnas inkomst har betydelse för studiestödets nivå. Studiestödspenningen, för studerande som bor självständigt med eller utan bostad ändras inte. Inte heller ändringar beträffande bostadsstödet. Här noterar Centergruppen särskilt att studerande som är under 17 år och som har längre än två timmar till sin studieplats tur och retur har rätt att få bostadsstöd. Det här är en viktig prioritering som i första hand berör våra skärgårdsungdomar som har lång resväg till skolan.
Centergruppen vill i sammanhanget betona vikten av att ungdomarna aktivt söker sommarjobb och på det sättet utvidgar sitt nätverk, lär sig ta ansvar och tjäna egna pengar.
Det finns en hel del intressanta frågeställningar som sedan kommer tas vidare i utskottet och den behandlingen ser Centergruppen fram emot. I övrigt så stöder vi lagförslaget. Tack, talman!
Ledamot Christian Wikström (Obs) Gruppanförande | 16:06
Tack, fru talman!
Det här lagförslaget innehåller många olika aspekter, men jag kommer att fokusera på indexjusteringar och skillnader när man indexjusterar för vissa grupper av människor i vårt samhälle, men inte för andra.
Landskapsregeringen och majoriteten skär ner på studiestödet. De minskar stödet och även genom att inte indexjustera studiestöden. Detta är ett sätt att spara som inte märks direkt, utan effekterna beror på inflationen år efter år. Det går därför inte att förutsäga hur mycket vi kommer att spara eller hur mycket individerna kommer att drabbas när vi genomför detta. Ingen kan förutsäga framtiden eller hur inflationen kommer att se ut de närmaste åren.
Tidigare, förra året, diskuterade jag dessa frågor och fick mothugg där man sade att inflationen håller på att sjunka. Men nu ser vi att inflationen ökar igen i euroområdet. Den här veckan kommer de största ekonomierna i Europa att presentera sina inflationssiffror, inklusive Spanien, Tyskland och Italien. Vi får se hur stor påverkan det blir. Hög inflation innebär stor påverkan på individerna, medan låg inflation ger mindre påverkan. På samma sätt påverkas landskapets ekonomi; hög inflation betyder stora inbesparingar och låg inflation betyder mindre inbesparingar, de uppskattade inbesparingarna av indexjusteringarna. Det sättet att spara på är inte helt direkt negativt, eftersom konsekvenserna kommer successivt. Men det som är problematiskt med detta förslag är att man skiljer på människor. Man väljer ut en grupp som får fortsatt höjningar oavsett hur det går i världsekonomin, medan andra inte får det. Detta framgår tydligt i lagförslaget.
Detta förslag är det andra stora avsteget som landskapet och majoriteten gör från arbetslinjen. Det första avsteget var när landskapsregeringen valde att fortsätta indexjustera utkomststödet, vilket minskade incitamenten att arbeta. Nu fortsätter man på samma sätt. Jag ska förklara hur jag menar.
För de människor som arbetar, om två föräldrar tjänar i genomsnitt 38 000 euro där går gränsen, om två föräldrar tjänar 1 600 per man före skatt, har du rätt till ett utökat studiestöd. Om de inte gör det, har du inte rätt till det. Det betyder att om två föräldrar arbetar heltid så tjänar man mer än dessa summor. Det är låga belopp, vilket innebär att den stora majoriteten kommer att se sänkningar i sina ungdomars studiestöd. I förlängningen betyder det att de som arbetar får mindre stöd, medan de som inte arbetar får ökade stöd och successivt ökade stöd. Detta är ett avsteg från arbetslinjen. Jag vet inte om landskapsregeringen bryr sig om det.
Lagförslaget saknar helt en analys av hur detta påverkar arbetslinjen. Det finns ingenting sådant. Mycket fokus läggs på vad Rädda Barnen anser om dessa olika stöd. Rädda Barnen är en bra organisation som fokuserar på samhällets svaga och barnens rättigheter. Men det behöver finnas andra aspekter som vägs in i diskussionen om olika typer av stöd. Just arbetslinjen, att det alltid ska löna sig att arbeta, är något som landskapsregeringen behöver börja fundera på.
För varje avsteg vi gör, för varje gång vi gör det mer förmånligt att få stöd än att arbeta, minskar vi incitamenten till arbete. Det är en negativ samhällsutveckling som jag har tagit upp tidigare och tar upp igen. För den som är obekant med vad arbetslinjen innebär, kan man sammanfatta det kort: Om du arbetar, ska du alltid få större ekonomisk ersättning än om du går på stöd. Det är grunden.
Man behöver analysera vad de sammanlagda offentliga stöden är för dem som arbetar och för dem som inte arbetar. Om stöden är mer fördelaktiga för våra lägst betalda heltidsarbetande, då följer man inte arbetslinjen. Det måste alltid löna sig att arbeta, och det saknas i det här lagförslaget. Jag hoppas att utskottet kan fundera på dessa frågor när man behandlar ärendet, även om det är brådskande.
För att nå de högre ersättningarna, jag har redan nämnt att 600 euro före skatt är väldigt lite pengar, så tror jag att den absoluta majoriteten av de människor som arbetar i vårt samhälle kommer att överstiga denna gräns, vilket gör att de som får högre stöd i många redan har rätt till utkomststöd, alltså socialbidrag. Jag ska inte fokusera för mycket på just den aspekten.
Men det finns en poäng i att de som har det absolut sämst ställt i samhället också ska ha råd att studera. Det är rimligt, och på många sätt har vi det redan idag.
Jag tycker att modellen för barnbidraget är intressant. Istället för att använda konkreta inkomstgränser pratar man om ensamstående föräldrar. Om du är ensamstående får du ett ensamförsörjartillägg. Jag förstår att det har inte funderats på detta i det här fallet, utan man har valt de gamla inkomstgränserna istället, men jag tror att det vore bättre att överväga en sådan modell när man pratar om ensamstående. Där hittar man just den grupp av människor som har svårare att få ekonomin att gå ihop, och som också behöver ta hand om sina barn.
Människor som är ensamstående och tjänar 3 000 euro i månaden har det tufft, medan vuxna två individer som arbetar och kanske har 2 500 i månaden har inte lika svårt att försörja sina barn.
Frånvaron av något resonemang kring detta visar att landskapsregeringen inte funderar på dessa frågor, vilket jag anser är problematiskt. Varje gång vi pratar om offentliga stöd, särskilt när vi diskuterar utökning av sådana stöd, behöver vi resonera kring vad som händer när vi gör detta. Hur påverkar det incitamenten till arbete i vårt samhälle? Det handlar om incitament, framförallt för de lägsta inkomstgrupperna. Det finns ett inneboende motsatsförhållande. Varje gång man tar upp detta får man höra hur hemsk man är.
När det gäller att flytta hemifrån, får man idag som minderårig bidrag för sin bostad om man inte bor med sina föräldrar. Nu vill landskapsregeringen också ge bidrag för kollektivtrafik. Jag förstår resonemanget kring skärgården, men det kostar idag 2,50 euro att åka en väg med buss. Om man ska åka hem och hälsa på sina föräldrar kostar det 5 euro i veckan. Jag tror inte att vi har en situation där människor inte har råd att betala dessa pengar för att åka hem och hälsa på, oavsett vad det står i den här lagframställningen.
Grunden bör vara att om man flyttar hemifrån av tvingande orsaker, som avstånd, ska man vara beredd att försörja sig själv eller att föräldrarna har tillräckligt med pengar för att försörja en när man har en egen bostad. Det är inte samhällets ansvar att se till att man har råd att bo i en egen bostad, om föräldrarna bor kvar och har möjlighet att bo där. Det är ett ansvar man får ta själv.
Jag anser att det är bra om ungdomar i största möjliga utsträckning bor hemma hos sina föräldrar fram tills de är myndiga. Det finns förstås skillnader i människors och ungdomars mognadsgrad. Vissa klarar sig bättre, medan andra har svårare. Huvudregeln ska alltid vara att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina egna ej myndiga barn, det är inte samhällets ansvar.
Jag vill avsluta, fru talman, med ett stycke ur lagen om utkomststöd som säger i paragraf två: "Var och en är skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle samt i den omfattning som bestämts i äktenskapslagen, lagen om underhåll av barn och i annan lag om sin make samt sina minderåriga barns och adoptivbarns uppehälle." Det är föräldrarnas skyldighet att ta hand om sina barn. Tack, fru talman!
Ledamot Anders Holmberg (M) Gruppanförande | 16:17
Fru talman!
Jag hade inte tänkt säga så mycket, men det är bra om man kommer upp i talarstolen och pratar lite ibland.
Landskapsregeringen vill införa en avgiftsfri gymnasieutbildning och förändra studiestödsförmånerna på Åland. Detta är något som Moderat Samling stöder. Förslaget har potential att öka tillgängligheten till gymnasieutbildningen och minska den ekonomiska bördan för våra studerande och deras familjer.
Genom att erbjuda avgiftsfri utbildning kan vi främja jämlikhet och ge alla ungdomar lika möjligheter att fullfölja gymnasieutbildningen, oavsett deras ekonomiska bakgrund. Men vi bör beakta de ekonomiska och praktiska konsekvenserna av detta förslag, och jag hoppas att utskottet kommer att titta på de aspekter jag nämner nu.
För att göra gymnasieutbildningen avgiftsfri kan det även innebära ökade kostnader för landskapet. Vi har hört detta i tidigare anföranden och jag tror att det är viktigt att vi ser över detta. Förslaget kan påverka landskapsregeringens budget och kräver omprioriteringar inom andra områden. Det är viktigt att säkerställa att förändringarna i studiestödet gynnar de studerande och inte leder till oönskade bieffekter, såsom minskad stimulans för eget ansvarstagande eller ökad administration.
Det här lagförslaget har beretts som ett tjänstemannauppdrag av lagberedningen i samarbete med arbetsmarknads- och studiemyndigheten AMS, samt landskapsregerings utbildningsbyrå. Lagförslaget skickas på remiss till flera skolor, studentlag, föreningar, Rädda Barnen och Ålands ombudsmannamyndighet.
För att få en bild av hur detta förslag påverkar vårt åländska samhälle, vill jag nu anspela på det jag tog upp i ett replikskifte med ministern Hambrudd, nämligen inverkan på näringslivet. Jag tror att det skulle vara bra för utskottet att hämta in synpunkter på hur detta kan påverka näringslivet. Det är viktigt att vi i större utsträckning tar in synpunkter från branschorganisationer i viktiga frågor. Det finns många organisationer där ute som man ibland glömmer att höra.
Normalt sett kanske organisationerna också kan lämna egna remissvar om de är ajour med vilka lagar som behandlas. Jag tror att det är bra att ställa frågor till organisationerna för att få in svar. Det kan vara goda skäl för utskottet att följa upp detta, och jag tror att de kommer att göra det.
Som slutord kan man väl säga så här: Låt oss arbeta tillsammans för att skapa de bästa förutsättningarna för våra ungdomar och Ålands framtid. Mycket har sagts här i flera anföranden, så jag tänker inte uppehålla mig längre. Tack!
Ledamot Nina Fellman (S) Gruppanförande | 16:21
Tack, talman!
Utbildningspolitik är ur socialdemokratisk synvinkel ett av de viktigaste politikområdena vi har. Det handlar inte om bidrag eller om vem som inte har rätt till pengar, utan om att främja social mobilitet och se till att samhället har tillgång till välutbildad arbetskraft. Vi vill också säkerställa att våra ungdomar mår bra, har en känsla av delaktighet och genom studier får möjlighet till ett gott liv.
Ett viktigt mål för oss har därför varit att sätta fokus på de dolda avgifter och kostnader som har funnits inom gymnasieutbildningen, särskilt efter den lagändring som gjordes i Finland.
Vi vill se till att gymnasieutbildningen faktiskt blir kostnadsfri för de studerande. Den blir ju inte gratis för samhället, eftersom den kostar lika mycket som förut, men för de studerande ska den vara kostnadsfri, i likhet med vad som sker i våra grannländer.
Vi är därför mycket glada över att det kostnadsfria gymnasiet från och med hösten 2025 kommer att förverkligas nästan fullt ut, i och med att kostnaderna inom yrkesgymnasiet försvinner för de studerande. Vi hade gärna sett en utvidgad läroplikt under förra mandatperioden, som också hade säkerställt de studerandes rätt till stöd och hjälp på olika sätt för att klara sina studier.
Under förra mandatperioden valde man att separera det sociala stödet från gymnasieutbildningen och det kostnadsfria gymnasiet. Vid regeringsbildningen ansåg vi att det var rimligt och klokt att fortsätta på den inslagna vägen istället för att såga fram och tillbaka och backa. Det är orsaken till att vi nu kan tänka oss att gå vidare på det här sättet.
Som vi konstaterar i debatten är en ung människa med endast en grundskoleutbildning inte särskilt eftertraktad på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi ser till att våra ungdomar i så hög grad som möjligt hittar en väg till en gymnasieutbildning. Oavsett om det sker genom olika stödformer eller andra insatser, så är det välinvesterade pengar.
Finansieringen av den här reformen diskuterades tidigt, och vi har sett att de kostnader som uppstår när gymnasieutbildningen blir kostnadsfri delvis måste finansieras genom det sänkta studiestödet för den grupp 17-åringar som bor hemma hos sina föräldrar. Det är aldrig roligt att ta bort förmåner, men vi anser att det är rimligt att om samhället tar bort kostnader på ett ställe, så kan man sänka stöd på ett annat.
Vi är dock mycket glada över att man, baserat på den barnkonsekvensanalys som Rädda Barnen gjorde, har kunnat göra ändringar i ett lagförslag som har skickats ut på remiss. Det handlar om att förbättra där man ser att det behövs justeringar för att inte drabba dem som vi i regeringsprogrammet har sagt att vi ska lyfta. Man har infört möjligheten för busskort för de studerande som bor längre bort, samt genom olika åtgärder, högre stödnivåer för de studerande vars familjer lever i ekonomisk utsatthet.
Det är inte stora eller dyra förändringar, men de riktas rätt och det är viktigt. Vi vill också tacka Rädda Barnen för ett utomordentligt väl utfört arbete. Det är inte många ställen där sakkunskapen finns för att göra dessa analyser så att man faktiskt förstår vad man håller på med.
Vi ser med intresse fram emot resultaten av de utredningar som nu pågår och som ska presenteras i början av februari, om hur man kan samordna de stödinsatser som redan finns i det åländska samhället. Dessa insatser är ofta punktinsatser och det behövs en helhet som kan bidra till att ungdomar, som av olika orsaker har svårt att komma in i en gymnasieutbildning eller klara av att gå den, får rätt stöd. Vi vill att så få som möjligt hamnar i det som är det dyraste av allt, nämligen ett utanförskap under ett helt liv.
Vi ser att nästa del är minst lika viktig i det här reformpaketet som det nu genomförda kostnadsfria gymnasiet. Vi ser förstås fram emot att den förändringen också stadfästs i lag. Det är viktigt att den finns uttalad i en lagtext.
Vad det kostnadsfria gymnasiet innebär så måste man också se att lagstiftning och tillämpning av lagstiftning aldrig är färdig. Vi har sett många exempel på när vi har tagit stora lagpaket, socialvårdslag, äldreomsorgslagen eller klientavgiftslag där man ser att det finns saker som inte blev perfekta från början, och man kanske måste gå in och titta på det och kanske precisera.
Ledamoten Listherby och lantrådet lyfte också frågan om tillgången till datorer inom yrkesutbildningarna och där finns det mer arbete att göra, och det arbetet pågår. Landskapsregeringen och lagtinget kommer att behöva fundera vidare på vilken väg som är rätt framåt. Ett permanent utanförskap är inte något som vi som samhälle kan acceptera, och därför behöver vi jobba med dessa frågor.
Slutligen, det som bekymrar oss mest och som vi nog kommer att behöva diskutera flera gånger här, är den sammantagna effekten av olika lagstiftningsändringar som görs på riksnivå, samt den ekonomiska situationen i samhället, inflation, räntor och så vidare. Alla dessa faktorer slår ibland mot samma grupper i samhället, de som har det tufft och som drabbas av flera olika lagändringar. Detta riskerar att slå ut familjers ekonomi och unga människors möjligheter.
Det är något som jag tror att vi kommer att få återkomma till. Landskapsregeringen kanske måste fundera på den sammantagna effekten av olika åtgärder och om vi behöver gå in och lindra dem. Om vi inte gör det så kommer de ändå som ett brev på posten genom höjda kostnaderna för utkomststöd eller andra saker.
Med det sagt stödde Socialdemokraterna lagförslaget. Tack.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 16:28
Tack, fru talman!
Jag funderar på det som ledamöter resonerar om när det gäller att de som har det tufft ska få hjälp och stöd. Vi har diskuterat inkomstgränsen lite ytligt här idag. Jag menar att om en förälder, eller två föräldrar, tjänar 1 600 euro i månaden i snitt så har de rätt till de här förhöjda beloppen.
Men det är väldigt många människor i vårt samhälle idag som arbetar och tjänar drygt 2 000 euro i månaden och betalar skatt på det. Deras barn kommer inte att ha rätt till det oförändrade studiestöden. Det är enbart de som mer eller mindre befinner sig på gränsen till att kunna lyfta utkomststöd, och därigenom också få skolkostnaderna ersatta, som de här lagförslaget kommer att träffa.
Hur ser ledamoten på det? Är det bra, rätt och riktigt att vi har den här typen av gränser?
Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 16:29
Som jag tror att jag nog har gjort klart redan tidigare, så är vår ambition att alla ungdomar på Åland ska kunna få en gymnasieutbildning. Det ska inte vara upp till föräldrarnas inkomster.
Och om man balanserar på marginalen när det gäller föräldrars inkomster eller andra problem som kan göra att det blir tufft, då tycker vi att det är bra, riktigt och viktigt att samhället hjälper till.
Den här diskussionen har vi haft många gånger förut om var gränsen går för vem som ska få stöd av samhället och var gränsen går för att klara sig själv. Men någonstans måste man sätta den. Jag tror att också ledamoten Wikström inser att någonstans finns det en gräns där samhället behöver gå in och stöda barn vars fel det inte är att deras föräldrar har det (… taltiden slut).
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 16:30
Tack, fru talman!
Jag instämmer i att det finns en sådan gräns. Jag menar att det här lagförslaget, med en gräns på 38 000 i sammanlagda inkomster för föräldrarna per år, har en väldigt låg gräns. Det innebär att föräldrar som arbetar heltid, men på ett ganska lågt betalt arbete som ofta ligger mellan 2 000 och 3 000 i månaden före skatt, så deras barn har inte rätt till studiestöd. De har rätt till studiestöd men de blir sänkta. Dessutom blir studiestöden ännu mer reducerade i takt med att inflationen äter upp resten.
Vi fokuserar här och nu på de människor som ligger precis på gränsen till utkomststöd och som, redan i dag i många fall, har rätt till extra ersättning från kommunerna.
Är det rätt att vi har den här gränsen på det här viset? För mig känns det som att vi missar en ganska stor andel av den åländska befolkningen som arbetar och gör rätt för sig varje dag.
Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 16:31
Ska jag uppfatta det som att ledamoten Wikström tycker att vi ska förändra gränsen så att vi betalar stöd till människor som arbetar och ändå klarar sig, att vi bör höja gränsen och ge mer stöd till fler familjer? Om det är det som ledamoten Wikström menar så kan vi säkert diskutera det. Jag anser verkligen inte att stödgränserna är fel när det gäller de som har det sämst.
Men om ledamoten Wikström vill höja gränserna och ge mer pengar till flera människor, så får vi väl diskutera det. Jag hoppas också att ledamoten kommer med förslag på var de pengarna ska tas ifrån istället.
Minister Ingrid Zetterman Replik | 16:32
Talman! Ledamoten Fellman lyfte frågan om datorer, liksom många andra ledamöter har gjort under debattens gång. Jag vill understryka vikten av digitalt utanförskap som sådant.
Det finns en bild av att det digitala utanförskapet till stor del består av seniorer, vilket visserligen är en grupp där det digitala utanförskapet är relativt stort. Men vi ser också en försvagad läsförmåga hos dagens unga, vilket innebär att det blir svårare för dem att tillgodogöra sig text.
Vi vet att hela den digitala litteraciteten, det vill säga förmågan att ta till sig information digitalt, blir allt svårare att hantera. Detta inkluderar att navigera genom förvrängda bilder, desinformation, missinformation och annat. Det finns flera olika skäl till detta.
Inför utskottets behandling anser jag att frågan om datorers vara eller icke vara är mycket större än bara utbildningssyftet.
Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 16:33
Tack, talman! Jag håller helt med. Minister Zetterman pratar om digitalt utanförskap. Jag skulle nästan vilja införa begreppet digital fattigdom.
Det finns många familjer som inte äger en dator. De har telefoner och använder dem för det som finns i dem, men de lär sig inte att använda en dator som ett arbetsredskap. På framtidens arbetsmarknad kommer det att vara nödvändigt för alla grupper att kunna hantera datorer.
Minister Ingrid Zetterman Replik | 16:34
Talman!
Så är det. Det finns en uppfattning om att dagens unga är väldigt, väldigt bra på teknisk utrustning och allt som har med IT och digitalisering att göra. Men talar man med lärare inom dessa sektorer, säger de tvärtom. Eleverna kan mindre och mindre, eftersom de idag i huvudsak är konsumenter av färdigproducerade och lättillgängliga appar. De bygger väldigt, väldigt lite själva.
Man behöver mycket låg kunskap för att vara användare av applikationer, till exempel en smart telefon, vilket gör att den grundläggande förståelsen som man fick tidigare har minskat. Det var mycket svårare att bygga en hemsida eller att koppla in sig på samma nätverk för att spela tillsammans. Då lärde man sig något under tiden man använde tekniken. Idag gör man inte det.
Detta är en stor utmaning för skolan i allmänhet. Jag vet att många jobbar på det, men det är viktigt att inte förglömma den grundläggande tillgången till en dator.
Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 16:35
Tack, talman!
Jag tror att minister Zetterman sätter fingret på något. All teknik skapar även förändring. Man lär sig nya saker och hur man använder nya appar och verktyg. Men samtidigt glömmer man bort andra viktiga färdigheter.
När jag fortfarande arbetade inom tidningsvärlden såg jag hur förändringen påverkade unga människor. De vågade inte använda telefoner eftersom de blev så vana vid att kommunicera via mejl, mess eller andra typer av meddelanden. Många blev rädda för att använda sin röst och ringa till människor.
Sådana förändringar sker hela tiden. Skolan behöver se till att grundläggande kunskaper, som är nödvändiga för att kunna arbeta, lärs ut, om familjer och hem inte gör det.
Ledamot Rainer Juslin Gruppanförande | 16:36
Tack så mycket, fru talman!
Det är ett mycket välkommet lagförslag från landskapsregeringen. Jag kan säga att jag skulle kunna kopiera lagtingsledamotens Sandra Listherbys anförande rakt av, för jag håller med om alla delar. Ni tog också upp tvååriga gymnasieutbildningar.
En intressant iakttagelse är att lagtingsledamot Fellman nästan uteslutande talade om kostnadsfri gymnasieutbildning, medan lagförslaget heter avgiftsfri. Denna diskussion har vi haft tidigare: Är det kostnadsfritt eller avgiftsfritt? Det handlar förstås om semantik. Men om man ser på ordet "avgiftsfri" så innebär det att organisationen inte uppbär avgifter, vilket nu är reglerat. Kostnadsfritt är det dock inte helt, eftersom det tillkommer andra kostnader, som vi var inne på när det gäller studieblock och så vidare.
Har man i denna lagstiftning också tänkt på att reglera andra utbildningar på denna nivå i landskapet Åland? Det är faktiskt möjligt för fristående huvudmän, både offentliga och privata, samt juridiska personer att beviljas tillstånd för att bedriva gymnasieutbildning på Åland. Detta förekommer. Ålands yrkesgymnasium, åtminstone tidigare, köpte regelbundet utbildning från riket, men det var inom ramen för sin egen utbildningsverksamhet.
Om vi får en aktör utifrån som vill starta gymnasieutbildning på Åland, kommer denna lagstiftning att gälla även för dessa organisationer? Idag är det nämligen så att när man ansöker om ett tillstånd att bedriva gymnasieutbildning på Åland, ska man i ansökan också redogöra för om man kommer att uppbära avgifter. Om man beviljar ett tillstånd till en utbildningsanordnare från riket på andra stadiet, som har rätt att uppbära avgifter, måste man utreda huruvida denna lagstiftning även gäller för dessa aktörer. Utifrån detta tycker jag att det är lite oklart i den här lagstiftningen.
Men i övrigt stöder jag den. Det är ett bra förslag och ett bra initiativ från er sida i landskapsregeringen och att ni har frångått tanken på den utökade läroplikten. Tack så mycket!
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Replik | 16:40
Tack, talman!
Ledamot Juslin lyfte en viktig fråga om de privata utbildningsaktörerna som eventuellt kan komma att vilja etablera sig på Åland och hur den här lagen skulle kunna appliceras på en juridisk person. Det är viktigt att reda i för att undvika en situation där det blir svårt för privata aktörer att etablera sig på den åländska utbildningsmarknaden.
Vi har sett en liknande tendens och problematik när vi hanterade yrkeshögskolelagen, där vi också identifierade svårigheter för privata aktörer att tillämpa lagstiftningen. Jag anser att detta är en mycket viktig fråga som ledamoten lyfter.
Ledamot Rainer Juslin Repliksvar | 16:41
Tack, fru talman!
Tack ledamot Listherby. Det är bra att ni i finans- och näringsutskottet även ser över denna aspekt av lagstiftningen, inte bara på de studiesociala förmånerna. Kanske kan ni begära ett utlåtande från lag- och kulturutskottet i denna fråga, eftersom den är politiskt betydelsefull.
Som jag nämnde tidigare, så köper Ålands yrkesgymnasium utbildningar från riket. Det handlar inte om hela utbildningar, utan snarare om blockkurser. Jag är medveten om att det har funnits aktörer inom denna kategori som har bedrivit utbildningar, till exempel inom städning här på Åland. Jag vill inte nämna några namn, men det är viktigt att ni forskar i dessa frågor.