Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Talman!

Bästa lagting. Idag presenterar jag en mindre men betydelsefull justering i klientavgiftslagen. Förslaget innebär att minimibeloppet för personligt bruk inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg höjs från dagens 250 euro till 300 euro per månad. Det här handlar om att säkerställa att alla klienter inom långvarigt serviceboende får behålla ett rimligt belopp efter att avgifterna är betalda.

Jag vill vara tydlig med varför vi inte föreslår ännu större förändringar just nu. Klientavgiftslagen trädde i kraft i sin nuvarande form så sent som den 1 januari 2024. Det innebär att kommunerna och klienterna precis börjat anpassa sig till den nya modellen. Vissa kommuner har valt att själva höja minimibeloppet rejält, upp till 500 euro i vissa fall, medan andra ännu inte gjort några förändringar alls. Det vi redan nu kan konstatera är att de preliminära indikationer som vi har pekar mot att kommunerna får betydligt högre intäkter med den nya modellen än den tidigare.

Men för att konstatera att så är fallet kan vi inte endast basera detta på indikationer, utan vi måste också utvärdera utfallet för både kommunerna men också klienterna. Och det här ska vi göra helt enligt plan under hösten senhösten 2025.

Förslaget idag är ett första steg. Samtidigt vill jag påminna att vi arbetar vidare med flera andra kompletterande insatser i avgiftssystemet. Redan den här veckan offentliggörs bland annat nya nivåer för patientavgifter och högkostnadsskydd, som kommer att träda i kraft redan nästa år. Vi arbetar också vidare med att se över både klientavgifterna för hemservice och institutionsvård. Syftet är att vi ska få en rimlig och rättvis socialpolitik och där är ju avgiftssystemet centralt.

Vi förtydligar också rätten till nedsättning och efterskänka av avgifter, egentligen i all lagstiftning, inklusive den här som vi idag presenterar. Den här regeringen anser att ingen ska behöva bli utblottad på grund av behov som man har. Ingen ska bli utblottad för sin vård och omsorgsbehov, helt enkelt. Det är en viktig princip att upprätthålla. Tack!

Tack, talman!

Tack till ministern. Jag vill fråga om detta är en kompensationsåtgärd för det slopade sjukdomskostnadsavdraget. Det handlar ju om en marginell summa, skriver landskapsregeringen i sitt förslag. När landskapsregeringen valde att ta bort kompensationen för sjukdomskostnadsavdraget rörde det sig om en storleksordning på 1 miljon. Hur mycket förväntar sig nu ministern att de andra kompensationsåtgärderna, som ska komma, kommer att hjälpa de ålänningar som inte direkt berörs av detta? Det är egentligen min första fråga.

Det är helt korrekt. Detta är en mindre kompensation i ett större paket där både grundavdraget, patientavgifter och högkostnadsskydd ingår.

Att ge ett exakt belopp är besvärligt, men det handlar om en omfördelning av den potentiella miljonen till ålänningarna. Så merparten, och kanske till och med hela beloppet, går tillbaka till ålänningarna.

Talman!

Det finns en paradox i detta. Landskapsregeringens åtgärder, inte bara denna landskapsregering utan även tidigare landskapsregeringar har strävat efter att folk ska bo hemma så länge som möjligt.

Den största andelen äldre personer bor hemma, och det innebär att de har alla kostnader själv; alla sjukdomskostnader, mediciner, glasögon och allt ska du stå för. Den stora massan av äldre får ju absolut ingen nytta av det här avdraget som nu föreslås.

Hur resonerar landskapsregeringen där? Å ena sidan vill man att folk ska bo hemma så länge som möjligt, å andra sidan plockar man bort de ekonomiska kompensationer som man de facto kan få om man bor hemma så länge som möjligt.

Tack, talman!

Tack, minister Zekaj! Det är ingen kritik direkt mot Zekaj denna gång, men det är allvarligt när man ser vilka effekter som de nya klientavgifterna, som träder i kraft den 1 januari 2024, har fått. Jag vet att Liberalerna här i salen var väldigt frustrerade över att vi skulle anta en lag utan att de ekonomiska konsekvenserna är klarlagda. Nu vet vi.

Går man in på Mariehamns stads bokslut för äldreomsorgen ser man att avgifterna har ökat med drygt 1 miljon. Klientavgifterna har ökar med 1 miljon!

I lagförslaget om klientavgifter fanns det en oro över att kommunerna skulle bli förlorarna. Man har öppnat upp för att förändra landskapsandelarna. Nu är det de äldre och svaga som har blivit förlorarna. I lagförslaget står det också att det ska utvärderas efter två år, men ministern säger att det ska utvärderas i höst. Stämmer det?

Tack, talman!

Det är helt korrekt beskrivet av ledamot Holmberg att det är de indikationer vi nu ser framför oss. Vi behöver göra en djupanalys. När man förändrar en modell, som gjorts nu, behöver man rimligen ge det två år för att se hur utfallet blir. Vi påbörjar detta arbete senhösten 2025, och då börjar vi utvärdera situationen.

Vi ser också att det troligtvis finns utrymme för vissa korrigeringar. Vi kan inte ha en situation där de som har höga service- och vårdbehov avgiftsbeläggs på det sätt som görs idag.

Tack, talman!

Huvudsyftet med avgiftslagen var ju gott, och det är inget fel på det. Men vi ser återigen att när man inte tar hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna så blir det på det här sättet.

Jag hoppas att den sena hösten kan bli en sen sommar istället och att utvärderingen kan påbörjas. Det är viktigt att detta sker parallellt med att kommunerna budgeterar.

Den lagstiftning som vi egentligen debatterar idag handlar om småsmulor. Det rör sig om 50 euro per klient. Här pratar vi om miljoner, och det är allvarligt. De svaga och de äldre får stå för notan.

Det som den förra landskapsregeringen tog höjd för var att kommunerna skulle bli förlorarna. Man öppnade upp för att förändra landskapsandelarna, men inte ett ord om att de svaga och äldre skulle bli förlorarna. Nu står vi här, och det är allvarligt. Jag hoppas att utvärderingen kan börja sensommaren 2025.

Tack, talman!

Det är korrekt observerat att, enligt de här indikationerna, klienterna sannolikt har blivit de stora förlorarna i det här. Vi behöver konstatera detta. Det räcker kanske inte att bara se till Mariehamn; vi måste titta på hela Åland och hur utfallet har blivit. Det beror också på hur inkomsterna fördelas i kommunerna på Åland. Men högst sannolikt är det så att klienterna har förlorat på det här.

Vi kommer att göra vårt yttersta för att snabbt utvärdera situationen, för sen går vi in i fas tre av klientavgiftslagen. Där handlar det om hemservice, och det är en stor grupp klienter som kommer att behöva få vissa lättnader. Här kan det finnas utrymme att arbeta med att rikta insatser dit.

Talman!

Det kan hända att jag var lite ouppmärksam. Sade ministern hur många kommuner som har utökat det här skyddade beloppet, om vi kallar det så, till sina klienter? Jag vet att flera kommuner har gjort det, men det är lite svårt att hitta aktuella uppgifter på nätet. En del har sänkt avgiftsprocenten och vissa har även ökat det skyddade beloppet. Kommunerna har agerat på olika sätt, och en del har gjort både och. Men har ministern koll på detta? Är det kanske hälften av kommunerna eller något sådant?

Jag vill också påpeka att den här utvärderingen absolut behöver göras, och den är jätteviktig. Nu börjar kommunernas bokslut bli klara, vilket ger oss en bättre bild av vilka konsekvenser det här har fått.

Tack, talman!

Jag har inte uppgett antalet kommuner som har höjt sina avgifter. Vi vet att ett visst antal har gjort det, men vi har inte alla uppgifter om vilka kommuner det rör sig om. Jag har följt utvecklingen utifrån de svar som har lämnats in.

Vi konstaterar att Mariehamn, som kanske är en stor kommun, inte har höjt sina avgifter, medan vissa andra kommuner har höjt ganska mycket, andra något och Oasen har höjt lite grann. Det är en uppgift som jag givetvis kan ta reda på och förmedla.

Det är också en fråga som vi kommer att behöva hantera när vi faktiskt inleder utvärderingen. Vi vill ha den på plats så fort som möjligt, så att vi kan börja fatta beslut utifrån de slutsatser som framkommer i den utvärderingen.

Talman!

Min nästa fråga handlar om möjligheten att efterskänka avgifter, vilket blir tydligare i det här lagförslaget. Jag tror att det är bra och att det behövs, men jag funderar lite på hur det kommer att fungera i praktiken.

Kommer klienten att behöva ha ansökt om utkomststöd eller sökt hjälp och ha ett intyg på det, för att sedan kunna få avgifterna efterskänkta? Eller är det den som beräknar avgifterna som inser att inkomsterna är låga och att det därför borde bli aktuellt med efterskänkning? Kommer det att finnas någon slags anvisning från landskapsregeringen som anger att vid en viss inkomstnivå kan efterskänkning bli aktuellt? Hur är det tänkt?

Tack, talman!

Det är glädjande att ledamot Söderlund alltid ligger många steg före mig. Det är jättebra.

Det finns kommuner, i det här fallet KST, som redan har tagit fram anvisningar för hanteringen av detta lagutrymme. Vi kommer att gräva djupare i hur vi ska hantera tillämpningen, så jag får lov att återkomma i utskottet med hur vi ska hantera det.

Självklart kommer vi att vara behjälpliga om frågor uppstår kring hur man ska göra detta. Det finns redan mallar för hur man ska hantera just denna paragraf i lagframställan.

Tack, herr talman!

I remissvaren framgår vilka kommuner som har höjt belopp och ungefär hälften av kommunerna har höjt beloppet. Således har inte den här lagstiftningen så stor effekt för hälften av kommunerna. I grunden är det dock bra.

Det som jag reagerar på är när man pratar om att detta ska vara en kompensation för sjukdomsavdraget. Man säger att det här träffar de som har de absolut lägsta inkomsterna. Man nämner äldre kvinnor med låga inkomster som därför behöver ett garanterat belopp. Det är en viktig grupp, och vi måste självklart säkerställa deras trygghet och ekonomiska välfärd.

Men detta är inte en kompensation för sjukdomsavdraget. Hur resonerar man egentligen här? Sjukdomsavdraget skulle ju de facto inte ha påverkat de absolut lägsta inkomsterna som man nu siktar på i det här lagförslaget. Det hänger inte ihop.

Tack, talman!

Jag delar inte din tolkning. Jag anser att detta är en del av ett större paket som riktar sig till specifika grupper. Sjukdomskostnadsavdraget gjorde absolut inte det. Nu omfördelar vi avgiftssystemet och gör förändringar så att ingen ska behöva bli utblottad på grund av sina vårdbehov.

Ledamoten nämnde de med lägst inkomst. Vad definierar du som lägst inkomst? Vilka nivåer talar vi om? För personer med en inkomst över 15 000 hade sjukdomskostnadsavdraget faktiskt en viss betydelse.

Tack, herr talman!

I argumentationen kring sjukdomskostnadsavdraget sa man att detta inte alls gäller för dem med de lägsta inkomsterna. Nu kommer man med ett lagförslag där man säger att man ska kompensera för det slopade sjukdomskostnadsavdraget för dem med lägst inkomster. Det här går logiskt sett inte ihop.

Jag tänker att vi i utskottet får titta närmare på vilka av de här människorna vi pratar om här, som har rätt till sjukdomskostnadsavdraget för att se om detta stämmer. När man läser lagförslaget förefaller det nämligen inte stämma.

Vi hade en ganska lång debatt under hösten, och det finns rapporter som visar någorlunda vilka som drabbas och vilka som avdraget faktiskt hade en ekonomisk betydelse för. Uppdraget har varit att kompensera de personer där varje euro har en viss betydelse.

Är du höginkomsttagare? Ja, men då får du kanske mer av det här sjukdomskostnadsavdraget. Men 1 euro för mig är inte lika mycket som för någon med en lägre inkomst. Vi måste se det ur det perspektivet att vi kompenserar de personer som verkligen behöver det, där varje euro har betydelse.

Talman!

Liberalerna välkomnar det föreslagna lagförslaget som ministern nyss presenterade, och som är en av kompensationsåtgärderna för det slopade sjukkostnadsavdraget.

Det handlar i grunden om tre mindre ändringar i klientavgiftslagen: möjligheten att efterskänka avgifter, indexjusteringar samt en höjning av klienternas disponibla medel från 250 till 300 euro. Det är troligtvis det sistnämnda som kommer att väcka debatt. För tydlighetens skull vill jag nämna att denna sänkning av avgiften gäller klienter inom serviceboende med heldygnsomsorg. För hemservice och institutionsvård föreslås däremot inga ändringar.

Det här lagförslaget måste ses i ljuset av den klientavgiftslag som trädde i kraft den 1 januari 2024, för drygt ett år sedan. Den innebar rejäla avgiftshöjningar för många klienter och resulterade i betydligt högre intäkter för kommunerna. Lagens syfte var att utjämna klientavgifterna på olika vårdnivåer och togs under förra mandatperioden, då ministern hette Holmberg-Jansson och regeringen hette Thörnroos. Det innebar att 85 % av inkomsten för denna klientgrupp, som vi nu diskuterar, går till vårdavgiften.

Effekterna av reformen var svåra att förutse, och nu, ett drygt år senare, ser vi att flera kommuner redan har agerat för att mildra konsekvenserna för klienterna genom att sänka avgifterna på eget initiativ.

Därför kommer det här lagförslaget inte att få någon praktisk eller ekonomisk verkan i de kommuner som redan genomfört avgiftssänkningar. Det är också viktigt att komma ihåg att lagen anger ett minimibelopp. Kommunerna kan själva välja att ge klienterna en högre summa i disponibla medel. Konsekvensen av det här lagförslaget blir att klientavgiftsintäkterna minskar något, vilket innebär att kommunerna får stå för en större andel av finansieringen av servicen. Ännu är det svårt att exakt beräkna hur stora belopp det rör sig om.

Kostnaderna för att producera vården är såklart desamma, men fördelningen mellan klientens egenavgift och den offentliga finansieringen justeras så att andelen offentlig finansiering ökar något, medan klientens andel minskar.

Vi ska samtidigt komma ihåg att klientavgiften inte får vara högre än vad det kostar kommunerna att producera tjänsten. Hur detta räknas ut varierar något, men det är en annan historia.

När den nuvarande klientavgiftslagen antogs var syftet att minska skillnaderna i avgifter mellan olika omsorgsnivåer. Det var en god ambition, eftersom vi ibland ser att klienter vårdas på en nivå som egentligen inte passar deras behov, och för att undvika onödiga flyttar mellan olika boendeformer. Det är en viktig del av en trygg äldreomsorg.

Jag anser också att kommunerna borde se över vad som faktiskt ingår i klientavgifterna på olika boenden. Borde kommunerna erbjuda mer service på serviceboenden för att ytterligare jämna ut skillnaderna mellan omsorgsnivåerna? Det är viktigt att hitta en rättvis och långsiktig balans mellan hur stor del av omsorgen som ska finansieras via klientavgifter och hur mycket som ska täckas av offentliga medel.

Jag anser att det här lagförslaget är ett steg i rätt riktning, men jag vill understryka att effekterna av klientavgiftslagen från januari 2024 ska utvärderas, två år efter dess ikraftträdande, vilket också lyfts av flera remissinstanser.

Vi måste vara öppna för att vissa delar ännu kan behöva justeras och regleras ytterligare. En sådan fråga är högkostnadsskyddet, som idag skiljer sig mellan sjukvården och den kommunala omsorgen. Det borde samordnas när tekniska system för detta finns på plats.

För klienter som bor i ett delat rum kanske avgiften borde anpassas efter det. Jag vet inte heller om, eller hur, avgifter för så kallade avlastningsplatser, som ibland kallas korttidsboende eller periodplats, tas ut i de olika kommunerna. Om det finns behov av översyn där får regeringen också titta på det och återkomma vid behov.

Flera remissinstanser lyfter också att klienter ofta har svårt att själva bevaka sitt avgiftstak, och att många kan ha svårt att hantera sin ekonomi. Norra Ålands pensionärer konstaterar till exempel att många saknar anhöriga som kan hjälpa dem att ansöka om efterskänkning av avgifter. Mariehamns äldreråd och pensionärsförening föreslår att landskapsregeringen borde ta fram en handbok som förklarar klientavgiftssystemet på ett enkelt sätt, och det är något jag håller med om. Det skulle underlätta mycket för både klienter, anhöriga och personal.

Jag vill också lyfta behovet av tydliga riktlinjer för kommunerna när det gäller att avgöra hur och när avgifter ska efterskänkas. Vi lägger ett stort ansvar på dem som ska fatta beslut som dessa, och det behövs gemensamma principer för att säkerställa en rättvis och enhetlig tillämpning över hela Åland.

Sammanfattningsvis anser jag och den liberala lagtingsgruppen att detta lagförslag är ett steg i rätt riktning, men jag ser även fram emot konstruktiva diskussioner i utskottet och hoppas att vi tillsammans kan hitta en bra balans, så att vi antar en lagstiftning som både gynnar klienterna och kommunerna, och i förlängningen hela vårt samhälle. Tack, talman!

Tack, talman!

Det är alldeles korrekt att lagstiftningen om klientavgiftslagen, som trädde i kraft i januari 2024, inte motsvarade de förväntningar som fanns. Därför förenar jag mig i det som Liberalerna säger, tidigare ledamot John Holmberg, att denna utvärdering bör verkställas omgående.

Det finns indikationer som klart och tydligt visar att målsättningen som landskapsregeringen hade inte har uppnåtts med den lagstiftningen. Hur ser ledamoten på ett sådant resonemang?

Talman!

Absolut, den här utvärderingen är viktig. Det är först nu, när vi börjar se alla bokslut för olika kommuner, som vi verkligen kan se effekterna och börja utvärdera i ett steg i alla fall. Kanske inte helt, eftersom det kan vara nödvändigt att titta på en längre tidsperiod.

Det är så att en kommun med klienter som har låga inkomster och därmed betalar låga avgifter får ett annat utfall när det kommer till kostnadstäckningsgraden, jämfört med en annan kommun. Så visst, det behövs både en kortsiktig utvärdering och en på längre sikt. Behovet finns absolut.

Tack, talman!

Ledamoten lyfte i sitt anförande bland annat Mariehamns pensionärsförenings utlåtande, och det är verkligen klockrent, om jag får säga så. Det finns mycket klokskap i det, så jag rekommenderar verkligen de som sitter i salen och inte har läst det att göra det.

Bland annat föreslår de att beräkningsgrunden för omsorgsboende bör sänkas från 85 till 80. Hur ser ledamoten och Liberalerna på ett sådant förslag?

Tack, talman!

Jag tycker att utskottet absolut ska titta på hur detta har slagit ut på de olika kommunerna för att få en bättre uppfattning om lagens effekter. Som jag nämnde tidigare, så kommer det nu ett bokslut.

Jag har en viss insyn i Mariehamns resultat från förra året, eftersom jag sitter i äldrenämnden. Jag kan säga att jag tror att det behövs både en sänkning av procenten och en höjning av det skyddade beloppet.

Det är också något som kommunerna helt fritt kan göra utan denna lagstiftning. Lagen sätter bara en grund, och sedan är det upp till kommunerna att agera, vilket många kommuner redan har gjort på ett förtjänstfullt sätt.

Tack, herr talman! Ärade lagting, åhörare!

I likhet med oss har även klienter på långvariga serviceboenden med heldygnsomsorg personliga kostnader. Det handlar om större kostnader för hälso- och sjukvård, glasögon, samt övriga kostnader för kläder, telefon och frisör, som kan kallas sedvanliga levnadskostnader. I dagsläget får dessa klienter behålla minst 250 euro för personligt bruk.

Enligt den nuvarande klientavgiftslagen ska minimibeloppet höjas 2026 genom en indexjustering, vilket innebär att det ska hamna på 267 euro – en ökning med 17 euro eller 7 %. Nu föreslås det att minimibeloppet ska höjas till 300 euro, med en implementering den 1 januari nästa år.

Vi vet att våra äldre är de som har byggt vårt samhälle, vårt goda samhälle, och det är viktigt att påpeka. Från Centerpartiets sida stöder vi helhjärtat denna höjning. Vi vet att ett antal kommuner, ungefär hälften, har ett högre minimibelopp än det lagstadgade på 250 euro. Nivåerna har höjts till allt från 275 till 400 eller 500 euro, vilket vi också hörde idag.

Det är alltid så att någon tjänar och någon betalar, och i det här fallet minskar kommunens intäkter. Vi kan konstatera att med nuvarande lag så har minimibeloppet stigit till 267 euro, och med det här lagförslaget blir miniminivån 300 euro. De ekonomiska konsekvenserna som beskrivs i dokumentet påverkar kommunens ekonomi, och det är inte helt lätt att hänga med i, ska jag ärligt säga. Vissa kommuner kommer sannolikt inte att drabbas av lagändringen eftersom de redan har en miniminivå som överskrider den lagstadgade. Frågan är om kommunen väljer att höja sin miniminivå ytterligare med tanke på den nya lagen. Om de gör det är det ett eget val och ett beundransvärt val, kan man tillägga.

I den allmänna motiveringen skriver man att det nu är oklart i vilken utsträckning kommunens avgiftsintäkter påverkas. Landskapsregeringen bedömer att den föreslagna ändringen har en så pass marginell inverkan på den kommunala ekonomin att en separat justering av landskapsandelarna inte behövs i detta skede. Det bör noteras att det i förarbetena till klientavgiftslagen finns en skrivning om en justering av landskapsandelarna på socialvårdområdet, om det visar sig att effekterna är betydande. Trots vissa oklarheter kring de ekonomiska konsekvenserna, så går Centern, som tidigare nämnts, inte emot denna lagändring. Vi upplever att ändamålet är viktigt.

Däremot menar Centern att vi måste bli bättre på att beräkna de ekonomiska konsekvenserna i lagförslaget. Det gäller inte bara nu, utan historiskt har vi tyvärr varit väldigt dåliga på att beräkna ekonomiska konsekvenser, så här måste vi helt enkelt bli bättre.

Vi vet att beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna ofta är både hårda och svåra att utföra och ibland ter sig omöjliga, men de måste göras. Tack!

Tack, herr talman!

Det har redan sagts här, men jag vill kort sammanfatta. Den stora förändringen är att minimibeloppet för långvarig institutionsvård höjs från 250 euro till 300 euro. Detta belopp är det som man minst får behålla om man bor i en sådan boendeform. Hälften av de åländska kommunerna har redan infört en gräns som är lika med eller högre än 300 euro, så på sätt och vis är det att slå in öppna dörrar.

Men man måste ändå säga att det i grunden är ett bra lagförslag som är ett steg i rätt riktning, särskilt för den här gruppen av äldre pensionärer, huvudsakligen kvinnliga pensionärer, som det står i lagförslaget. Det handlar om de som vårdas långvarigt inom institutionsvård.

Indexjusteringarna innebär att höjningen i praktiken blir något mindre än de 50 euro som man först får intryck av när man ser på lagförslaget. Hur detta har beräknats är något som social- och miljöutskottet får titta närmare på.

Jag vill också återkomma till att det är de som får lättnader nu i form av sänkta avgifter för institutionsvård. Det är de med de lägsta inkomsterna som nyttjar detta. Lagförslaget gynnar dem som har de lägsta inkomsterna och de absolut lägsta pensionerna, vilket är gott och riktigt. Vi behöver fokusera på de äldre människor som har denna typ av låga inkomster.

Men, precis som jag nämnde i mitt replikskifte, när landskapsregeringen anser det befogat att skriva att detta är en kompensation för sjukdomskostnadsavdraget, så går man helt snett. Kritiken mot sjukdomskostnadsavdraget var just att det inte träffade den här gruppen av människor som lagförslaget berör. För mig blir det därför märkligt att man nu hävdar att detta är en kompensation. Man kan inte kompensera något som man aldrig har fått. Det är kärnan i frågan. Jag undrar verkligen hur man har tänkt här?

Det kanske finns en liten procentandel av dem som gynnas av lagförslaget som också skulle kunna få en liten del av sjukdomskostnadsavdraget. Men det är nog en väldigt liten del, så det är inte en kompensation för det slopade sjukdomskostnadsavdraget. Jag tror att detta är en politisk skrivelse som man vill lägga fram för att visa att vi gör något för att slopa sjukdomskostnadsavdraget. Jag tror inte på det.

Vi väntar fortfarande på åtgärder som har utlovats för det slopade sjukdomskostnadsavdraget, som skulle ha presenterat i årets budget, år 2025. Vi fick löften från landskapsregeringen om att det skulle presenteras. Vi undrar vad som hände? När kommer kompensationen som ni har pratat om?

Ni har höjt skatten för alla som är sjuka och lovat att kompensera i huvudsak pensionärerna för de höjda skatterna. Det ger väldigt lite förtroende när man agerar på det här sättet. Man säger att man ska göra något, men det händer inte.

Detta lagförslag påstår att man kompenserar för sjukdomsavdraget. Utskottet får behandla ärendet, men jag tror redan nu att det inte är samma grupper som berörs.

Det är inte bra när man agerar på det här sättet. Då är det bättre att ta bort dessa skrivningar helt och hållet. Så det är egentligen det jag vill säga. Detta är i grunden ett bra lagförslag som rör sig i rätt riktning, men jag är ytterst skeptisk till den delen om sjukdomskostnadsavdraget.

Herr talman! Vi har en ganska hög arbetsbelastning nu i social- och miljöutskottet. Alla ledamöter som har insyn i detta lagförslag är inte på plats och de vill gärna bidra till debatten. Därför föreslår jag att ärendet bordläggs, förslagsvis till nästa plenum. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Det är glädjande att jag håller utskottet sysselsatt. Samtidigt vill jag påpeka, som jag nämnde i mitt anförande, att dessa kompensationer och den väntan vi har haft nu över. Det kommer att presenteras nu den här veckan. Innehållet offentliggörs.

Vi lovade redan under debatten som hölls i höstas att detta skulle ske under kvartalet, så vi levererar precis det vi har lovat. Inga överraskningar, inga stora förändringar – bara det vi har lovat. Och det offentliggörs nu. Jag kommer att skriva under det beslutet här i veckan.

När det gäller huruvida detta är en kompensation eller inte, så är faktum att det här är en kompensation. Det är en del av ett större paket. Vi måste hela tiden se till hela paketet.

Tack, herr talman!

Jag hoppas verkligen att det blir så här. Ministern verkar ha det klart så pass att han kan skriva under den här veckan. Jag hoppas att det blir en bra kompensation. När det gäller förslaget kan jag inte uttala mig om det just nu.

Man blir dock något skeptisk när man pratar om kompensationer också i det här lagförslaget. En kompensation, om man ser på vad ordet betyder, är ju en förmån som man har tappat, sjukdomskostnadsavdraget, som man sedan ska kompenseras för via det här lagförslaget. Men så är inte fallet. De människor som drabbades av slopandet av sjukdomskostnadsavdraget gynnas inte av det här lagförslaget. I så fall är det väldigt marginellt, och inte tillräckligt för att man ska kunna påstå att det här är en kompensation. Det håller inte ihop.

Tack, talman!

Jag delar inte uppfattningen. I det här replikskiftet som vi hade handlar om sjukdomskostnadsavdraget och jag kan säga att det träffade helt fel. Den här förändringen har istället gjort det möjligt för oss att rikta om resurserna dit där de faktiskt har betydelse. Det var ju också syftet när sjukdomskostnadsavdraget en gång historiskt inrättades.

Så detta är en ren och skär omfördelning till de personer som faktiskt har störst behov. Självklart är detta en del av ett större paket och det är också en del av det kompensationspaket som vi levererar.

Tack, herr talman!

Då förstår jag lite bättre hur landskapsregeringen har tänkt i det här fallet. Det är bra att man pratar om att detta är en omfördelning av de resurser som man sparade på slopandet av sjukdomskostnadsavdraget, och att man inte beskriver det som en kompensation för sjukdomskostnadsavdraget. För det är det inte. Det handlar om en omfördelning av resurser, dvs. de pengar som man sparade på sjukdomskostnadsavdraget. De människor som drabbades av sjukdomskostnadsavdragets slopande, de gynnas inte av det här lagförslaget. Därför är detta inte en kompensation, utan en omfördelning av resurser och en annan prioritering. Rätt ska vara rätt.

Talman!

I sitt anförande pratar ledamot Wikström om kompensationsåtgärder och omfördelning av resurser. Tidigare gick det att dra av den här avgiften från skatten. Nu får man ett större skyddat belopp, vilket jag anser ersätter en del av det. Givetvis gäller detta för alla, men det kan absolut ses som en del av lösningen.

Denna möjlighet att efterskänka avgifter kommer direkt att gynna dem med lägst inkomster eller de med lägsta pensioner. De får nu möjlighet att bara behöva betala en del av avgiften, eller i vissa fall ingenting alls.

Tack, herr talman!

Vad jag försöker säga är, sjukdomskostnadsavdraget gällde dem som har absolut lägst inkomster i samhället. De som gynnas av det här lagförslaget som får ett större skyddat belopp, men de kunde inte göra avdrag i sjukdomsavdraget. Därför gynnas de inte av det här lagförslaget. Man kan inte resonera på det viset att detta är en kompensation.

När det gäller att efterskänka avgifter, så är det också en positiv aspekt av lagförslaget. Men när man pratar om kompensation så då måste det vara en kompensation för det som man diskuterar; annars handlar det om en omfördelning av resurser. Jag har full respekt för att man vill agera på det viset, det är helt klart.

Jag tror att vi får titta närmare på det här i utskottet och se exakt hur det föll ut. Men jag känner mig ganska säker på den här saken, och därför kan jag stå här och säga det också.

Talman!

Det visade sig att det var väldigt få som ansökte om det här skatteavdraget enligt det gamla systemet. Många remissinstanser har också påpekat att många inte har den här förmågan eller har anhöriga som kan hjälpa till med det. På det här sättet blir det ju lättare när avgiften kan skickas automatiskt.

När det gäller efterskänkningen så har man efterlyst någon slags instruktioner, handbok eller anvisningar, så att det blir rätt från början och lika för alla.

Tack, talman!

Det är mycket av det här, det här är nog bra, men det är ändå dåligt i debatten idag.

När man pratar om kompensation, så handlar det inte om kompensation på individnivå för kostnadsavdraget. I den utdragna debatten vi hade blev det helt klart att en del av sjukdomskostnadsavdraget gick till personer som inte behövde de pengarna för sina glasögon eller något annat.

Det blev också klart att det som regeringen ville göra var att skapa ett system som var lättare att administrera och som skulle ge medel till dem som verkligen behöver dem.

Under den förra regeringen som ledamoten Wikströms satt med i, när klientavgiftslagen antogs, tog man genom klientavgiftslagen betydligt mera pengar från den medelinkomsttagargrupp som ledamoten nu säger sig värna om. Hur tänkte man då, om man får använda ledamotens egna ord?

Det här lagförslaget är i sig bra, men jag vill kritisera påståendet att det kompenserar sjukdomskostnadsavdraget för det gör det inte. Det handlar inte om samma grupper; de som har de lägsta inkomsterna kunde inte lyfta sjukdomskostnadsavdraget eftersom deras inkomster var så låga att de inte gynnades av det. Det är de som har absolut lägst inkomst som berörs. Det finns många ålänningar som inte tillhör den gruppen. Nu fokuserar man på dem med absolut lägst inkomster, vilket är bra, men vi har hela den övriga gruppen som gynnades av sjukdomskostnadsavdraget och som inte kompenseras här. Det är det som är problemet.

Ett annat problem är att när man påstår sådana här saker, tappar man förtroendet för det som står i lagstiftningen och för vad regeringen gör. Man tappar förtroendet för det, och det är det som är problemet.

Jag är betydligt mer bekymrad över att den klientavgiftslag som antogs under den förra mandatperioden tog mer pengar från den gruppen än vad det avskaffande sjukdomskostnadsavdraget tog.

Jag tycker att det är lite sorgligt att när man nu gör en lagändring som ger de äldre personer som har minst pengar lite mera i plånboken, så anser ledamoten Wikström att det är någon form av lögn eller lurendrejeri, att man påstår att det är en omfördelning.

Jag kan inte greppa hur det kan vara så att det som är bra är det dåligt. Är det bara för att det kommer från fel håll?

Tack, herr talman!

Jag tror inte att jag kan bli mer tydlig i skillnaden mellan vad en kompensation är och vad en omfördelning av resurser innebär.

När det gäller klientavgiftslagen föregicks detta av ett parlamentariskt arbete där alla partier var representerade. Jag tror inte att någon här i salen, varken från oppositionen eller från den nuvarande regeringsbänkar, var med och tog fram det här förslaget via en parlamentarisk arbetsgrupp. Jag tror inte att någon av oss hade för avsikt att utfallet skulle bli som det blev. Om ni har en annan uppfattning får ni gärna säga något annat.

Men att påstå att detta enbart är den tidigare regeringens fel, när det kommer till hur klientavgifterna föll ut, är väl inte helt förenligt med sanningen, eller?

Talman!

Det är mycket bra att ministern inte marknadsför detta som en betydande välfärdsreform, för det är det sannerligen inte. Det här är ett myrsteg framåt, och flera kommuner kommer inte ens att uppfatta det som ett myrsteg, eftersom de redan lever i den verklighet som föreslås av landskapsregeringen, alltså ett minimibelopp på 300 euro - förvisso ett bra myrsteg.

Det är därför inte heller förvånande att landskapsregeringen beskriver kostnaden för förändringen som närmast försumbar. I övrigt innehåller lagförslaget några förtydliganden av oavsiktliga lapsusar, som rent praktiskt gör det enklare att efterskänkande och nedsättning av avgift inom socialvården.

Sen har ledamoten John Holmberg helt rätt när han säger att detta är ”småsmulor”, alldeles särskilt om vi jämför numerärer. Om vi jämför de avdrag som yrkats för långvårdsavgifter i beskattningsåret 2023 så var enbart långvårdsavgifter ca 481 000 euro, och i kategorin ”både långvårdsutgifter och andra utgifter” var det 1,8 miljoner euro som yrkades i avdrag. Vi har begärt ut de exakta siffrorna för hur mycket som beviljades i avdrag, men poängen här, talman, är storleksordningen. Det vi diskuterar idag är småsmulor. Det är försvinnande små fragment av småsmulor som förbleknar när man jämför med mångmiljoneffekterna av att avskaffa avdraget för långvårdsutgifter och effekterna av avskaffande av sjukdomskostnadsavdraget, och de förbleknar ännu mer när man beaktar FPA:s höjda självrisker för läkemedel och stigande kostnader för läkemedel. Om vi dessutom beaktar det kraftigt nedskurna avdraget för omsorgsvårdsarbete och fysioterapi sedan 1 januari 2005, så är det nästan löjeväckande.

Att marknadsföra detta som en kompensationsåtgärd är att gå för långt, vilket har belysts i replikskiftena och i föregående anföranden. Det är småsmulor. Målgruppen är en annan.

Sedan kan vi också notera det faktum att den här lagen avser träda i kraft den 1 januari 2026, vilket ger oss ett tidsmässigt glapp på ett helt år utan så kallade kompensationsåtgärder, alltså mellan slopandet av sjukdomskostnadsavdraget och de föreslagna åtgärderna.

Till sist, talman, önskar vi bordlägga lagförslaget, i likhet med föregående talare, dock till den 23 april. Bordläggningen har aviserats på förhand i talmanskonferensen, den kommer inte som någon överraskning. Den hänger samman med att det i närtid finns ledamöter som önskar yttra sig om lagförslaget innan det behandlas i social- och miljöutskottet. Datumet den 23 april är valt med omsorg, med hänsyn till arbetssituationen i lagtinget och alldeles särskilt i social- och miljöutskottet. Tack för ordet!

Tack, talman!

Det är ju lite anmärkningsvärt, måste jag ändå säga, att använda sådana här begrepp. Att prata om "småsmulor" och jag hörde även i anförandet att det är löjeväckande. Småsmulor för ledamoten kan vara ganska stora smulor för andra. Det handlar om 600 euro per år som 75 % av alla som bor på ESB-boenden i Mariehamns stad exempelvis får, men även andra. 600 euro per år har betydelse för många människor. Det är inte småsmulor. Det är inte en jättehöjning, men det är varken löjeväckande eller småsmulor.

Talman!

Det är en bra reform, men det är magstarkt att marknadsföra den som en kompensation för det slopade sjukdomskostnadsavdraget.

Jag vill också komplettera med att säga att ordet "småsmulor" faktiskt kommer från regeringsblocket. Jag håller med om beskrivningen. Det är småsmulor när man sätter det i ett större perspektiv., när man ser till de ekonomiska effekterna av vad slopandet av sjukdomskostnadsavdraget innebär och när man också ser det i ljuset av de riksreformer som trädde i kraft den 1 januari 2025 och hur de slår mot den målgrupp som vi diskuterar idag.

Tack, talman!

Vi lever nog i olika ekonomiska verkligheter, både jag och säkert ledamot Valve har helt andra ekonomiska förutsättningar än många människor som kommer att få ta del av just dessa 600 euro per år.

Samtidigt vill jag säga att detta är en mindre justering i ett större paket, som kommer att träffa precis de målgrupper som vi är ute efter att kompensera. Det handlar om både höjt grundavdrag, ändringar i avgiftssystemet, högkostnadsskydd med mera. Allt detta sammantaget kommer att ge en väldigt bra effekt – långt bättre än det grovkalibriga sjukdomskostnadsavdraget, som vi inte hade så stor koll på hur det faktiskt träffade, tyvärr.

Talman!

Att minister Zekaj och undertecknad ideologiskt lever i olika ekonomiska verkligheter är precis som det ska vara, och jag skulle vara bekymrad om det vore annorlunda.

Det som kommer att bli intressant med tanke på den förestående utskottsbehandlingen är att få en prislapp på nedsättningen och efterskänkningen av avgifter. Vi har ju hört flera kritiska anföranden här idag, även från regeringsblocket, däribland gruppanföranden, som har poängterat att det behöver finnas en prislapp eller en uppskattning på olika förslag.

Man får väl säga att det är ganska otydligt när det kommer till de ekonomiska uppskattningarna.

Tack, talman!

Angående de hårda orden "löjeväckande" och "småsmulor", så blev jag lite glad. Jag uppfattar att ledamoten Valve beskriver situationen som dålig och otillräcklig, samtidigt som han igen lyfter fram de förändringar som sker på grund av rikslagstiftningen, vilket gör medicinerna dyrare och detta påverkar också ålänningarna.

Jag ser därför fram emot Moderaternas starka stöd för att vi ska höja ersättningar, höja bidrag och höja stöd för människor som bor på institutioner, samt för dem som lever i social utsatthet och fattigdom. Moderaterna kommer att hurra det faktum att vi höjer kostnaderna för den åländska äldreomsorgen och socialvården, eftersom vi måste kompensera riksändringarna.

Talman!

Om vi fokuserar på konsekvenserna av slopandet av vårt eget sjukdomskostnadsavdrag och långvårdsavgifter, som jag nämnde i mitt anförande, så vet vi att de som drabbades hårdast på Åland var våra äldre och våra multisjuka. Detta beror på att dessa grupper har ett stort behov av läkemedel.

Jag efterlyser mer exakta kompensationsåtgärder från landskapsregeringens sida. Att kalla detta för kompensationsåtgärder - jag tror att jag nämnde ordet magstarkt - det är nog ganska svårt att göra det om man ser vilka grupper som drabbades av slopandet av sjukdomskostnadsavdraget och vilka som påverkas av det här förslaget. Det handlar om småsmulor. Men det kan ju för den delen vara bra småsmulor, men det krävs det nog lite större åtgärder.

Tack, talman!

Fortsättningsvis är det ljuv musik för en socialdemokrat när Moderaternas partiordförande står och lovar stöd för höjda bidrag och höjda stöd till ålänningar som har drabbats till följd av en ändrad rikslagstiftning. Det är vad ledamoten Valve nu har sagt vid flera tillfällen. Jag kommer att påminna ledamoten om detta sen när det kommer kritik på att man inte har sparat tillräckligt, eller att det görs krångligt på några andra sätt för människor med låga inkomster.

Det var aldrig meningen att sjukdomskostnadsavdraget skulle användas på det sätt som många gjorde. Många köpte helt andra saker och hade inte behov av pengarna.

Att man nu riktar om kompensationen så att den bättre träffar de grupper som verkligen behöver det, det tycker jag att är en bra sak. Men jag motser ledamotens stöd för fortsatta åtgärder.

Jag vill påminna om hur det var när lagtinget fattade beslutet att slopa sjukdomskostnadsavdraget. Regeringsblocket önskade att vi skulle göra detta, utan att det fanns några kompensationsåtgärder på plats överhuvudtaget.

En stor del av den debatt vi hade då handlade om avsaknaden av kompensationsåtgärder. Varför fanns inte dessa på bordet? Ni får ursäkta om vi från oppositionen har ett visst intresse av kompensationsåtgärderna och är väldigt måna om att de träffar rätt grupper. Det kommer vi att fortsätta att vara intresserade av under den här mandatperioden. Det kan ledamoten Fellman räkna med.

Talman!

Jag måste bara säga att nog blir man ju lite glad när man får så mycket stöd från högerkanten.

För Socialdemokraternas del så är vi tillfreds med den här delinstallationen, om man nu vill kalla den så, i en förändring av de pengar som vi tidigare lade på sjukdomskostnadsavdraget, att vi riktar om dem så att de träffar bättre på en bredare grupp och inte på dem som inte behöver det.

Nu får äldre på kommunala boenden och de boende inom specialomsorgen lite mera pengar att röra sig med, inte småsmulor ur det perspektivet som många av våra äldre lever under. 600 euro mer i året är ändå pengar, utan ett drygt års fördröjning, sparande av kvitton och deklarationer och saker som man kanske aldrig hade orkat med ändå.

Den ändring av klientavgiftslagen som gjordes under den förra mandatperioden blev kanske lite mer Robin Hood än den var tänkt. Man hade inte för avsikt att den skulle träffa på det sättet som den gjorde, och det har väl mottagits med viss förskräckelse när man har sett hur det faktiskt slog ut. Jag vill också påpeka att det var inte ett parlamentariskt arbete som gjordes då, så det är inte enligt vårt huvud, även om vi socialdemokrater tyckte att det var bra med den utgångspunkten att det gav mera pengar till de som hade minst.

Man har redan justerat klientavgiftslagen. Den ska utvärderas. Det är bra, för också motiveringarna till det här lagförslaget visar att det är otroligt krångligt med avgiftssystemen och hur man beräknar kostnadseffekten på kommunerna. Precis som ledamoten Söderlund så sitter jag i äldreomsorgsnämnden i Mariehamn som har diskuterat de här frågorna upprepade gånger. Och hur man än bär sig åt så är det svårt att säga förrän efteråt exakt hur det blev. För det är nästintill på individnivå som de här avgifterna räknas ut.

Vi tycker att det är jättebra att lagstiftning som den här med jämna mellanrum utvärderas när vi har de faktiska siffrorna och utfallet och också att det indexjusteras regelbundet så att det inte minskar i värde.

Det är självklart bra att lagen förtydligas vad gäller möjligheten att nedsätta eller efterskänka klientavgifter, om vårdbehovet kräver det. Också det här blev ju en helt oavsiktlig, vad jag kan förstå, otydlighet i lagstiftningen som har lett till frågetecken.

Vi kan väl konstatera, som vi har gjort i tidigare debatter, att när det gäller lagstiftning som rör socialvård, hälso- och sjukvård eller olika typer av avgifter så är det viktigt - så länge systemen är så komplicerade och kräver en massa manuell hantering på individnivå och inkomstuppgifter - att man är så tydlig och precis som möjligt och inte lämnar kommuner och myndigheter i trångmål om vilken tolkning man ska göra av de olika systemen. Här vill jag helt och hållet stöda ledamoten Söderlund i önskemålet att det ges anvisningar om hur man ska gå tillväga, för det är inte självklart och klockrent för någon hur det egentligen ska förhålla sig.

Vad gäller eventuella framtida kompensationer till kommunerna för ökade kostnader så menar vi att det här är verkligen en sak där man måste först ha de faktiska siffrorna och det faktiska utfallet av dem, innan man börjar diskutera en sådan sak. Tack, talman!

Tack, talman!

Inledningsvis vill jag säga att det är bra att landskapsregeringen använder de verktyg som självstyrelsen ger, särskilt inom den sociala boxen. Jag är kanske, i likhet med många andra här i salen, inte helt nöjd med hur dessa verktyg hanteras, men det är i alla fall bra att man försöker.

Jag vill gärna ansluta mig till den grupp som tidigare har diskuterat kompensationsåtgärder, däribland ledamot Christian Wikström från Obunden Samling och ledamot Wille Valve från Moderat Samling.

Om man söker på kompensationsåtgärder så handlar det om att ersätta eller mildra negativa konsekvenser av en handling. I det här fallet tror jag att vi kan vara överens om att det är en god beskrivning av situationen.

Det som landskapsregeringen sen valde att göra var att rikta kompensationsåtgärder till en viss liten grupp, snarare än till alla som berörs. Det finns många som inte har fått någon form av kompensationsåtgärder. Men nog om detta.

Jag tycker att flera av de remissutlåtanden som har kommit in har haft ett förtydligande syfte. Jag vill lyfta fram en aspekt som flera har tagit upp: behovet av tydliga anvisningar. Här uppmanar jag social- och miljöutskottet att titta på om lagförslaget, såsom det är utformat nu, är tillräckligt för att täcka de krav som finns i grundlagen. Det är viktigt att individens rättigheter och skyldigheter definieras i lag.

Lemlands kommun skriver till exempel:" En viktig aspekt som saknas i det nuvarande förslaget är tydliga anvisningar för hur efterskänkande och nedsättning av avgifter ska genomföras. För att säkerställa en enhetlig och rättvis tillämpning av dessa bestämmelser är det avgörande att landskapsregeringen tillhandahåller detaljerade riktlinjer och procedurer". Det skulle också vara bra om ministern, som nu finns i salen, kunde berätta hur långt man har kommit i den processen, med tanke på att det har gått ett tag sedan remissutlåtandena kom in.

Jag vill också lyfta fram tre punkter som Mariehamns Pensionärsförening har framfört. Först vill jag säga att jag är imponerad av den tid och kraft som remissinstanserna lägger ner på att fördjupa sig i lagförslagen och se hur de påverkar den egna intressesfären. Mariehamns Pensionärsförening skriver så här - men det här kräver ett reflektoriskt tänkande och jag är inte säker på om det är rätt, men vi har ju flera siffersnillen här i salen som säkert kan replikera. Mariehamns pensionärsförening skriver så här: "All på klientens inkomster baserad avgiftsberäkning bör uttryckligen gälla nettoinkomsten, det vill säga inkomsten efter skatt. Om denna princip inte genomgående följs kommer i sådana fall avgiften att utgöra en form av dubbelbeskattning. För hemservice gäller dessvärre bruttoinkomst, vilket absolut snarast bör korrigeras". Jag har själv inte kunskap på detaljnivå om detta, men ministern kan säkert utveckla det vidare.

Vidare föreslår Mariehamns pensionärsförening att man ska besluta om en minimiersättning till närståendevårdare, och att detta ska regleras i lag och vara lika i hela landskapet. Det är något som åtminstone mitt parti Pro Åland har framfört vid flera tillfällen tidigare.

Jag vill också lyfta fram det som vicetalman Pernilla Söderlund nämnde tidigare, nämligen förslaget om en handbok så att klienter, anhöriga och personal på ett lättfattligt sätt kan förstå den komplicerade lagstiftningen.

Sammanfattningsvis, bästa ledamöter, den föreslagna lagändringen som höjer förfogandebeloppet för personer inom äldreomsorgen från 250 till 300 euro har mötts av blandade reaktioner. Många kommuner och pensionärsorganisationer påpekar att detta belopp inte är tillräckligt för att kompensera för de förlorade intäkter som orsakats av slopandet av sjukdomskostnadsavdraget.

Flera kommuner, som till exempel Sund och Vårdö, har redan beslutat om högre belopp för sina klienter, medan andra kommuner kräver ytterligare kompensation. Det finns också ett stort behov av att klargöra hur nedsättningen och efterskänkningen av avgifter ska genomföras, och den ekonomiska effekten på kommunernas ekonomi och de äldre måste beaktas mer ingående.

Jag önskar social- och miljöutskottet lycka till. Tack!

Tack, talman!

Jag reagerade lite på att det här förslaget skulle påverka en snäv grupp. Vi får inte glömma bort det totala paketet. Det berör faktiskt en bred massa personer, men det träffar också rätt personer, det vill säga de som har låg medelinkomst. När vi ser på hela paketet finns det fördelar för alla inom denna breda grupp.

Däremot kommer detta paket inte att nå de personer som inte är i behov av det. Vi kommer också att vara behjälpliga för kommunerna med alla de frågor som dyker upp. Så är det. Det är praxis när vi stiftar ny lagstiftning att vi både ska vara tillgängliga och kunna svara på frågor, på det sätt som kommunerna behöver.

Talman!

Jag tror att ministern och jag är överens om att vi är oense om vem som egentligen får förmåner av det som landskapsregeringen väljer att kalla kompensationsåtgärder för bortplockandet av sjukdomskostnadsavdraget. Så till den delen tror jag inte att vi kommer längre i den här diskussionen.

Men jag vill däremot fråga: Kan kommunerna och andra berörda räkna med att landskapsregeringen presenterar bestämmelser i pappersform och i digital form, såsom till exempel Lemlands kommun efterfrågar, alltså mer detaljerade riktlinjer och procedurer. Är det något som kommunerna kan förvänta sig att finns som ett samlat dokument från landskapsregeringens sida?

Tack, talman!

Det här är ju ingen raketforskning enligt mig. Det finns mallar och anvisningar, och det finns redan ganska mycket som är tillgängligt. Vi kan vara kommunerna behjälpliga i den nivå som de har behov. KST har ju redan sådana anvisningar, så det kan inte vara jättebesvärligt att ta fram.

Men jag tror inte att vi heller är överens om vilka vi träffar. Det är där som jag vill rikta in mig på att grundavdraget träffar i princip alla. Vårt system gynnar framförallt låg- och medelinkomsttagare.

Ledamoten har inte heller tagit del av de förändringar som vi gör i patientavgifterna och högkostnadsskyddet, så där kan inte ledamoten uttala sig ännu.

Jag vill säga att 75 % av alla som bor på ESB här i Mariehamn träffas av just den här förändringen som vi gör nu, och det är ingen snäv massa.

Talman!

Jag kan svårligen kommentera beslut som ännu inte har fattats av ministern. Det stupar på sin egen orimlighet, och det kan vara så att ministern tycker att jag misstolkar landskapsregeringens besked. Men jag är ju inte den enda, i så fall. En stor del av remissinstanserna påtalar samma sak.

Detta är inte "en kompensation för slopandet av sjukdomskostnadsavdraget". Så om ministern menar att jag inte förstår storheten i detta, så kan jag informera ministern om att en stor del av övriga ålänningar inte heller gör det.

Tack, talman, bästa kolleger och åhörare!

Låt oss konstatera en sak: en överväldigande majoritet av oss politiker har inlärningssvårigheter. Hur annars ska man tolka att vi aldrig lär oss vikten av ekonomiska konsekvensanalyser? Bara idag har vi debatterat två ärenden, ett gällande studie- och examensregister, som är ett i raden av digitala investeringar där vi har svårt att uppskatta kostnaderna. Ofta hamnar vi också i situationer där vi måste göra tilläggsinvesteringar.

Nu när vi debatterar klientavgifter minns jag debatten från förra perioden. Jag minns att Liberalerna var väldigt enträgna när det gällde att få konsekvensanalyser, och jag hade förståelse för landskapsregeringen som sade att det inte går att få fram dem. Gott så! Men jag tror att vi gemensamt måste bestämma att den 2 april ska bli en dag då vi inte släpper igenom lagförslag, investeringar eller annat som inte har någorlunda ekonomiska konsekvensanalyser.

Det blir dyrt, och i det här fallet är det svaga och äldre personer som kommer att lida. Det räcker inte med att man i ett lagförslag lägger en passus om att man ska utvärdera efter något år; då är det många gånger redan för sent.

Detta ökar driftskostnader, det ökar årsverken och skapar en slags "fingret i luften" och låt gå-mentalitet. Jag skulle säga att detta har bidragit starkt till att vi är där vi är idag med vår offentliga ekonomi inom landskapet.

Det spelar ingen roll vilka partier som har suttit i landskapsregeringen eller lagtinget, så här har det sett ut. Det är nog bara att konstatera att för att få en förändring på detta område måste vi ställa högre krav på ekonomiska konsekvensanalyser. Vi har barnkonsekvensanalyser och hållbarhetsanalyser, och det är viktigt nog. Men de ekonomiska analyserna lämnar ofta mycket att önska. Tack, talman!

Talman!

Jag är ledsen att jag har missat debatten, men jag kommer direkt från Helsingfors och Nordiska rådet. Som tur är får jag nu möjlighet att ta upp ärendet eftersom det har blivit bordlagt.

När det gäller de ekonomiska konsekvensanalyserna så var detta något vi frågade kommunerna om. Det fanns ingen möjlighet att själva göra dessa ekonomiska analyser. Vi bad därför kommunerna om hjälp, eftersom kostnaderna är helt individuella och beror på vilka behov de olika individerna har. Det är helt omöjligt för landskapsregeringen att göra dessa bedömningar.

Tyvärr kunde kommunerna inte heller bistå, eftersom de påpekade att det beror på vilken klient som bor på de olika boendena, hur mycket pensioner de har, vilka kostnader de har för mediciner med mera. Det var därför helt omöjligt att få fram en tydlig bild.

Jag håller med om att det är dags att rätta till det som blev fel.

Tack, talman!

Jag har många gånger pratat om att det är enkelt att vara på den offentliga sidan. Om man vill öka intäkterna så handlar det ofta om att höja skatter eller införa eller höja avgifter. Kommunerna kan i sin tur få större ersättningar i form av högre landskapsandelar till exempel.

I det lagförslaget som minister Holmberg-Jansson ansvarade för stod det att man kan titta på landskapsandelar när man utvärderar. Då var tanken att kommunerna skulle bli förlorarna. Men nu har det blivit precis tvärtom, vilket gör situationen extra olycklig.

Om man inte kan göra rimliga ekonomiska konsekvensanalyser, då kanske man bör fundera på i framtiden om det är moget att genomföra en sådan här lagstiftning. Det blir olyckligt, även om man utvärderar som man gör nu till hösten förhoppningsvis, människor blir i kläm i det här fallet. Det är mer beklagligt när det handlar om människor, än om det handlar om ett dyrare färjfäste eller ett digitalt system.

Talman!

För mig är det viktigt att hålla med den liberala ledamoten John Holmberg om att det är tokigt när människor faller emellan. Det man ska komma ihåg är att i hela det här pusslet som skapades då, så ingick också sjukdomskostnadsavdraget som en positiv del. Det gjorde det möjligt att göra dessa avdrag, men det togs bort. Det fanns inte med i det stora pusslet när klientavgiftslagen förändrades, och det har fått stora effekter.

Om man går tillbaka och lyssnar på det som sades i salen, samt det som kom fram i utskottsarbetet, är det tydligt att ingen lyfte fram att det skulle bli ett problem för individerna. Alla i salen var oroliga för hur förändringarna skulle påverka kommunerna, även Liberalerna.

Tack, talman!

Jag satt inte med i det utskottet då, men jag minns debatterna och jag vet precis hur svårt det skulle vara att få fram ekonomiska konsekvensanalyser. Det är gott så.

Det här är inte att peka finger på någon landskapsregering, ett parti eller någon enskild före detta minister, det här handlar om något mer generellt. Det här är ett symptom som vi måste åtgärda.

Därför hoppas jag att den 2 april blir ett startskott. Bara idag har vi haft två ärenden som har haft motsvarande symptom, och det har vi inte råd med. Vi har absolut inte råd med det, för det går bort från något annat.

Talman!

Jag delar fullt ut ledamot Holmbergs analys om att de ekonomiska konsekvenserna många gånger är för svaga i förhållande till vad de borde vara, för att vi ska kunna få kontroll på det faktiska utfallet. Men det här är ju inget nytt problem, vilket ledamoten också har påpekat.

Nu är det faktiskt så att liberalen John Holmberg leder finans- och näringsutskottet, samt hans gode vän och kollega, minister Mats Perämaa, är finansminister och vi har ett liberalt lantråd. Det har gått ett och ett halvt år sedan valet. Om dessa problem har uppdagats tidigare, hur kommer det sig då att vi inte har fört diskussioner i salen kring detta, eller att landskapsregeringen inte har vidtagit fler åtgärder för att skapa bättre ekonomiska analyser? Ledamoten sade ju nyss själv att vi har två lagförslag här idag vars ekonomiska konsekvenser vi inte känner till.

Tack, talman!

Tack, ledamot Thörnroos. När det gäller den aktuella debatten, som också kom in på klientavgiftslagen, så blev jag medveten om detta för ungefär 24 timmar sedan. Jag kunde konstatera, när jag tittade på bokslutet från Mariehamns äldreomsorg, att avgiftsökningarna var drygt en miljon. Nu kan inte allt relateras till lagstiftningen, men det handlar säkert om närmare en miljon i alla fall.

Utskottet har, under de år jag har varit med, poängterat vikten av analys, och detta har också lyfts fram här. På motsvarande sätt bör man ta hänsyn till företagarnas situation vid lagstiftning, till exempel. Men vi kanske kommer dit till den punkten idag, den 2 april, där vi gemensamt kan slå fast att det inte längre duger. Det måste finnas stabilare analyser för att det ska fungera, för det blir dyrt. Många gånger, som i det här fallet, kommer människor i kläm.

Talman!

Vi har en stark samsyn. Det är ytterst olyckligt när människor kommer i kläm. Intentionen har nog aldrig varit från lagtingets sida, oavsett vem som har suttit här, att det skulle vara någon sorts målsättning att människor ska komma i kläm. Vi vill ju alla göra det så bra som möjligt för Åland. Sedan vill vi göra det på olika sätt.

Men kan man ta det här som ett löfte från ordföranden i finans- och näringsutskottet, som också är medlem av regeringsblocket, att vi inte kommer att få hit fler lagförslag med bristfälliga ekonomiska analyser? Är det så man vågar tolka det? Med tanke på Liberalernas starka position i regeringen och de poster de besitter så torde väl det kanske inte vara ett problem.

Tack, talman!

Jag kan inte tala för mina kollegor, än mindre för de liberala ministrarna. Vi kan i alla fall gå tillbaka några veckor till finans- och näringsutskottets skrivning om vikten av ekonomiska analyser. Då kom vi fram till ett förslag som vi kunde konstatera var felberäknat totalt sett.

Givetvis råder det ingen illvilja någonstans. Jag tror att ett stort problem är att alla politiker vill så mycket. Man vill förbättra så mycket och man är beredd att driva utvecklingen framåt.

Det finns en orsak till att många gånger vill så väldigt mycket och så väldigt väl. Men slutkontentan i det långa loppet blir att det blir dyrt, och det blir inte bra. Notan kommer att hamna någon annanstans.

Tack, talman!

Jag skulle vilja ge ledamot Holmberg mitt stöd, precis som tidigare replikanter har gjort. Han har helt rätt i att vi alldeles för ofta saknar konsekvensanalyser här. Det är inget nytt fenomen; detta har pågått år efter år. Som ledamot Holmberg påpekar har det också uppmärksammats av bland annat finans- och näringsutskottet.

Jag vill dock påminna ledamot Holmberg om att han tillhör Liberalerna, det största partiet i lagtinget, som dessutom innehar lantrådsposten. Partiet har all makt att se till att förslag utan ekonomisk konsekvensanalys inte släpps till lagtinget.

Tack, talman!

Jag är helt övertygad om att det under årens lopp har funnits ledamöter som har tyckt och tänkt på samma sätt som vi gör nu. Jag tror att allt kommer att ställas på sin spets när kassakistan inte längre är lika fylld som den har varit tidigare. Nu måste vi prioritera och tänka efter mera. På det sättet hoppas jag att analyserna också ska bli mer konkreta och välgrundade.

Jag tror att det har varit ett enkelt sätt att blunda för en helt säkerställd ekonomisk analys när man skriver att man utvärderar efter två år. Många gånger handlar det om kommunerna, att man har valt att skydda dem och de ekonomiska konsekvenserna som kan drabba dem. Men i det här fallet blev det precis tvärtom.

Tack, talman!

Det är precis som ledamot Holmberg säger. Nu befinner vi oss inom ramen för något helt nytt, nämligen det finanspolitiska ramverket. Detta gör att situationen blir ännu viktigare. Vi har fastslagit vad kostnaderna får vara för flera år framåt, vilket gör det ännu märkligare att det kommer förslag som inte är utredda, trots att vi vet att vi har tydliga kostnadsramar att förhålla oss till.

Det här måste förbättras, det råder ingen tvekan om saken.

Tack, talman!

Det stora problemet, som vi kanske har en sådan syn på, är att ramverket i sig spelar ingen roll när det drabbar ålänningen eller företagen. Det är just detta som utgör det stora problemet. Så länge det påverkar den offentliga ekonomin, i en viss fråga eller kommunerna, är det en sak. Men när det sedan drabbar ålänningen eller företagen, då har inte ramverket någon betydelse.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte bara kan förlita oss enbart på ramverket. Vi måste se konsekvenserna av våra beslut när de landar ute i verkligheten.

Ärendet bordläggs och återupptas vid ett senare plenum.