Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Talman!

Eftersom jag missade debatten i onsdags på grund av ett annat förtroendeuppdrag, är jag glad att jag får chansen att prata idag. Den ändring vi behandlar presenteras som en kompensation för att sjukkostnadsavdraget slopas, och att klienten får behålla upp till 50 euro mer per månad innan avgiften tas ut är ett välkommet inslag. Men det är också en mycket begränsad lösning.

Det här är ingen fullvärdig ersättning för tidigare sjukkostnadsavdrag. Det riktar sig till en snäv grupp och lämnar många utanför. Det förändrar inte klientens tillgång till de tjänster som fortsatt kostar, som exempelvis fysioterapi och fotvård, vilket för många äldre är en förutsättning för att kunna behålla sin självständighet både i hemmet och på ett ESB boende. När vi tog fram klientavgiftslagen både steg ett och två byggde hela konstruktionen på att sjukkostnadsavdraget fanns kvar. Det fungerade som en osynlig stötdämpare i systemet, särskilt för de med stora behov. När avdraget nu tas bort förändras förutsättningarna i grunden.

Det här är inte längre samma avgiftssystem. Det är ett system utan sin dämpning. Vi måste våga tala klarspråk. Den här ändringen förbättrar inte tillgången till vård. Den förändrar inte avgiftstak, den samordnar inte skyddsnivåer och den skapar inte nya rättigheter. Det är en teknisk justering, inte en systemreform. Frågan om ett högkostnadstak för avgifter är fortsatt aktuell. Vi väntar nu på att regeringen återkommer med ett förslag.

Jag vill också upplysa om att möjligheten att efterskänka avgifter inte heller är något nytt. Det infördes redan i steg ett 2021. Det vi gör nu är att förstärka kommunernas informationsskyldighet, vilket är viktigt men inte tillräckligt.

Jag har varit med om det här arbetet sedan starten. Jag var med när vi tog fram steg ett, när Åland fick en egen klientavgiftsslag och när vi genomförde steg två, där vi förbättrade systemet för bland annat närståendevårdare och tydliggjorde avgifter för hemservice och boendeformer. Jag var också med i framtagandet av det äldrepolitiska programmet 2023 till 2030, där principen om skäliga, överskådliga avgifter är tydlig.

Jag vet att frågorna är komplexa, men jag vet också att vi redan har gjort mycket av det svåra arbetet. Vi vet var problemen ligger nu och vad som behöver göras. Vi behöver få klarhet i vad som ska ingå i avgiften för ESB serviceboende med heldygnsomsorg. Vi behöver se över avgiften i relation till andra vårdformer och vi behöver ta tag i steg tre. Det arbete som skulle fokusera på hemservice, barnfamiljer och en samordning av avgiftssystemen. Det arbetet har blivit försenat, och det är synd.

Varje månad vi skjuter på nästa steg betyder att människor fortsätter leva i ett system där hemservice och stödtjänster ser olika ut beroende på var man bor. Där det fortfarande är oklart för många vad som faktiskt ingår och vad som kostar extra. Den typen av osäkerhet riskerar att skapa ojämlikhet och oro, särskilt för äldre med begränsad inkomst.

Vi behöver också vara ärliga med att steg två inte fick det utfall vi hade hoppats på, för alla grupper. För personer med medel- eller högre pensioner som bor på ESB boenden har avgifterna i många fall blivit betydligt högre än tidigare. Detta är ett resultat av flera samverkande faktorer, dels hur avgifterna har konstruerats, dels att fler äldre numera har arbetspension istället för enbart folkpension. Det påverkar inte bara klienternas situation utan även kommunernas inkomster.

För personer med lägre inkomst har lagstiftningen däremot inte haft samma effekt, snarare kanske tvärtom, särskilt för de som bor hemma och bara behöver ett fåtal insatser. När vi tog fram lagstiftningen var det svårt att göra exakta prognoser. Många befarade att det skulle bli dyrt för kommunerna, vilket har lyfts här i salen. En oro som jag kunde läsa om i alla remissvar. Så blev det inte. Tvärtom har flera kommuner fått ökade intäkter.

Det här visar hur viktigt det är att vi följer upp reformen noggrant och vågar justera det som inte fungerar, och framför allt att vi ser till helheten. Vi behöver ett avgiftssystem som inte bara fungerar i teorin eller medel scenariot utan i verkligheten för verkliga människor i olika livssituationer och det måste hålla över tid.

Det här för oss också till frågan om vad som faktiskt ingår i avgiften och vad som borde ingå. Idag betalar klienter i både ESB boende och på institution 85 % av sin nettoinkomst i avgift, men skillnaden ligger i hur mycket som ingår i den vardagliga servicen och hur mycket klienten måste bekosta själv.

På institution ingår i princip allt boende, vård, mat, hygien, tvätt, tillsyn m.m. vilket gör att klienten klarar sig på en mycket liten summa utöver avgiften. På ESB boende ingår visserligen mat och städning, men klienten behöver fortfarande ha större behov av att använda sina egna pengar till exempelvis hygienartiklar, tandvård, fysioterapi, glasögon, fotvård, resor och annat som behövs för ett självständigt liv. Det gör att den ekonomiska verkligheten kan vara betydligt tuffare för den som bor på ett ESB boende, trots att avgiftsprocenten är densamma.

Det väcker frågan om vi i framtiden borde se över om det bör finnas en gemensam nivå för heldygnsomsorg eller åtminstone ett tydligare regelverk för vad som ska ingå i avgiften för de respektive boendeformerna. Hur kommunerna skulle ha råd med det är en annan fråga, men det är en fråga som behöver ställas. Exempelvis borde ÅHS kunna erbjuda fysioterapi och fotvård till denna grupp. Det är inte bara en fråga om pengar, det är en fråga om funktion, självständighet och livskvalitet.

Låt mig ge ett konkret exempel. En äldre person som bor kvar hemma i Mariehamn och har ett stort behov av hemservice, 37 timmar i månaden, hamnar enligt 25-års taxa på den högsta nivån. Det betyder att personen betalar 35 % av sin justerade inkomst i avgift. Har man en pension på 2 200 euro i månaden blir avgiften över 540 euro per månad för att kunna fortsätta bo kvar hemma. Det är i nivå med och ibland även högre än vad en person betalar på ett ESB boende där både boendet, måltider och service ingår.

Bor du hemma tillkommer då hyra, el, vatten, livsmedel och andra vardagskostnader. Det väcker frågan om hur vi egentligen ser på ekonomisk rättvisa i omsorgen. Att det i vissa fall är dyrare att bo kvar hemma, trots att vi vet att de flesta vill göra just det, gör det tydligt varför steg tre måste komma igång nu.

Det vi gör idag är ett steg, men vi får inte låta det bli en punkt. Vi har redan byggt grunden. Nu har vi verktygen. Nu är det dags att använda dem. Vi kan inte nöja oss med justeringar i marginalen när människor i praktiken får betala mer för att bo kvar hemma än för att få vård på en institution. Det är inte rimligt, varken ekonomiskt, socialt eller etiskt.

Jag kommer att fortsätta bevaka det här området steg för steg för ett rättvist, hållbart avgiftssystem som inte bara är en teknisk reform. Det är en avgörande del i den trygghetspolitik vi vill ha för våra äldre.

Tack, talman!

Tack, ledamoten. Ledamoten lyfte mycket av det som jag själv tog upp i mitt anförande här förra veckan. Att kalla detta en kompensationsåtgärd för slopandet av sjukdomskostnadsavdraget är faktiskt på gränsen till löjligt. Det är en ytterst liten grupp som får ta del av den här möjligheten som landskapsregeringen ger.

Det som är mest bekymmersamt är att vi har ett antal styrdokument som talar om att vi vill att äldre ska kunna bo hemma så länge som möjligt. Men det finns ju inget incitament för att man ska göra det. Det är tragiskt att se att det inte finns någon ekonomisk rättvisa. Vi vet också vem som drabbas mest av det här, det är äldre kvinnor som har valt att vara hemma och ta hand om barn och hushåll, ofta med låga pensioner och som nu oftast bor på landsbygden eller i skärgården.

Talman!

Det är därför så viktigt att steg tre nu kommer igång, och det borde redan ha varit igång. När jag slutade som minister pratade vi om att steg tre borde börja direkt efter att steg två hade genomförts, nu har det tagit över ett år. Att skylla på att man behöver titta på hur konsekvenserna blir är inte riktigt sant. Under arbetet med att ta fram steg två såg vi redan hur orättvist det blir för de som bor hemma.

Om vi nu vill att folk ska vilja bo kvar hemma, vi var helt eniga i gruppen både tjänstemän och politiker hur vi kan se till att få folk att bo kvar hemma längre. Då ska det väl inte vara så att det kan bli dyrare för dig att bo kvar hemma än att flytta till ett boende. Det är jätteviktigt. Jag håller med om att detta inte är en kompensation för (… taltiden slut).

Talman!

Det är väldigt bekymmersamt för emellanåt får jag en känsla av att landskapsregeringen inte har tagit en helikoptersyn på vad det här egentligen betyder. Istället plockar man lite här och där, nu tar vi den här delen och förändrar den, och så tar vi den här delen och förändrar den, utan att kanske istället ta ett steg tillbaka.

Frågeställningen är om inte landskapsregeringen borde återkomma till lagtinget i form av ett meddelande med en plan för hur man de facto avser att hantera dessa sociala frågor. Målet bör vara att uppnå en mer rättvis ekonomisk situation för alla ålänningar.

Vi ska komma ihåg att det är de ålänningar vi diskuterar här och nu, det är de som har byggt upp vårt samhälle som vi har idag, och där krävs det att vi anstränger oss lite mer. Det tycker jag faktiskt.

Talman!

Ja, jag är den första att hålla med och jag kommer faktiskt att hålla ett anförande till. När jag satt och läste igenom mina buntar med papper igår insåg jag att jag inte hinner med allt i ett anförande. Min kollega har begärt ordet här, men det är väl mest för att jag ska hinna ner och trycka på knappen igen. Så jag tror att jag avslutar där.

Talman!

Det blir moderat show här idag.

Jag har nu fått siffrorna för år 2023:s slutförda beskattning och summan för yrkat sjukkostnadsavdrag på Åland det blev 5,9 miljoner euro för år 2023. Det motsvarar vad som sades i debatten att en miljon euro försvann ut ålänningarnas fickor när landskapsregeringen strök sjukkostnadsavdraget. Då utlovades det kompensation för de drabbade grupperna.

Åtgärden som vi diskuteras idag är närmast kosmetisk, det har vi redan konstaterat flera av oss, den redan införd i flera kommuner. Resultatet i kommunerna där åtgärden är införd blir +-0, inte en särskilt riktad åtgärd. Sen har ministern framhållit grundavdraget som en ”kompenserande åtgärd”. Det vill jag påminna om att är en åtgärd som regeringen hittills inte lyckats ge en prislapp på, vilket är anmärkningsvärt men tyvärr helt i linje med beskrivningen av de ekonomiska konsekvenserna i liggande lagförslag, tyvärr.

Då återstår ett ideologiskt halmstrå som kompenserande åtgärd, det är en översyn av högkostnadsskyddet. Men om vi skulle nolla högkostnadsskyddet så träffar det inte den målgrupp som drabbades av att sjukkostnadsavdraget slopades, multisjuka, ESB klienter och Ålands äldre och framförallt kvinnorna. Det här är ingen lindring för dem med höga läkemedelskostnader eller ESB boende.

Jag avslutar med att uppmana utskottet att försöka få fram en kostnadsbild, det måste alltid finnas en bild av vem som betalar vad och gärna en god bild av grundavdragets verkan eftersom det är en av kompenserande åtgärderna.

Talman! Jag vill passa på att lyfta ett tillägg i den här debatten, som kanske inte syns så bra i det här lagförslaget, men som är mycket viktigt för de som lever med klientavgifter i vardagen. I och med att vi införde steg två av klientavgiftslagen har själva konstruktionen för hur avgifter tas ut förändrats. För ESB boende, serviceboende med heldygnsomsorg har nu blivit enhetligt över hela Åland. Det här är något som är viktigt att förstå.

I det gamla systemet låg en stor del av kostnaderna utanför själva klientavgiften, som till exempel måltider, städning eller tillsyn. Dessa fakturerades separat, ibland som hyra eller som stödtjänster. I och med reformen har dessa kostnader bakats in i själva klientavgiften. Det gör systemet tydligare, men det innebär också att klientavgiften i sig har blivit betydligt högre, även om den faktiska servicen inte alltid har förändrats i samma grad.

Det har lett till att den avdragsgilla delen, såsom långvårdsavgifter i kommunalbeskattningen har blivit mycket större. Samtidigt har rätten att göra dessa avdrag försvunnit. Det finns ingen rejäl kompensation för det borttagna avdraget för långvårdsavgifter, och det förslag som nu behandlas där man får 50 euro mer per månad, är en mycket blygsam åtgärd i förhållande till de kostnader som avdragsrätten tidigare kunde lindra. En person som betalar nästan 19 000 euro i året i klientavgifter, heldygnsomsorg har tidigare fått flera hundra euro tillbaka genom kommunalskatteavdraget. Den möjligheten försvinner nu.

Visserligen justeras summan du får behålla i det här lagförslaget, men det riktar sig främst till att kompensera ökade sjukvårdskostnader, inte de borttagna avdragsmöjligheterna för långvårdsavgifter. Det är alltså inte en direkt eller tillräcklig ersättning för den förändringen. Jag vill påpeka det igen.

Nu ser jag att ministern är här, och jag har hört att det kommer en förändring som skulle tas förra veckan kring högkostnadstaket. Jag hoppas att vi snart kan se de beslutet för det vore ytterst välkommet. Det är viktigt att komma ihåg att ett tak inte heller når de här kostnaderna. Det handlar inte om enstaka besök eller vårdepisoder, utan om fasta månatliga avgifter för boende, tillsyn och omsorg.

Vi har i lagtinget ett ansvar för att helheten ska hänga ihop när ett avdrag tas bort då behövs en riktig motsvarande lösning, inte bara en teknisk justering i marginalen. Det här lyfte jag i mitt tidigare anförande om att detta var en av de pusselbitar som vi hade när vi gjorde klientavgiftslagen steg ett och två.

Men nu vill jag ta tillfället i akt att påminna om att för inkomståret 2024 kan man fortfarande dra av långvårdsavgiften i kommunalbeskattningen. Det är lätt att glömma bort. Alla kommuner informerar inte så bra som Mariehamn, där man får ett papper hemskickat med den totala summan som man kan använda när man deklarerar. Här vilar ett ansvar på kommunerna.

Nu är det snart deklarationsdags, det är nästa vecka man börjar deklarera. Det borde vara en självklarhet att varje klient får ett årligt utdrag över sina klientavgifter, just för att man enkelt ska kunna deklarera dem. Det är en enkel åtgärd, men för många avgörande. Alla har inte digitala verktyg eller anhöriga som kan hjälpa till. Men jag uppmanar er att dubbelkolla med kommunen. Hjälp någon som behöver hjälp med deklarationen. Gå in på vero.fi och titta under Ålandsavdraget. Om du inte orkar eller kan själv, be någon annan i familjen, hemtjänsten eller boendet om hjälp. Det kan göra en skillnad i plånboken.

Det här är något som man har nu, första deklarationsdag är den 15 april, så man har fortfarande tid att göra de här avdragen. Både kostnadsavdrag men också den andra punkten som vi inte diskuterar här, långvårdsavgiften, som man också kan göra ett Ålandsavdrag för.

Tack, talman!

Förra veckan när vi debatterade det här lagförslaget, poängterade jag hur viktigt det är att se det i ett större paket. Det är ett större paket vi levererar. Jag har fattat ett beslut om att överföra ett lag PM som avser patientavgifter och högkostnadsskydd. Det kommer att publiceras här idag på hemsidan, så ta gärna del av det.

När det gäller långvården så gick ungefär 0,3 % av budgeten som kompensation för de som sökte ersättning eller avdrag för långvård. Det var den minsta, allra minsta kompensationen som gavs, 0,3 % av ungefär en miljon euro.

Talman!

I och med att den nya klientavgiftslagen steg två, ser helt annorlunda ut kommer en mycket större del att utgöras av klientavgiften jämfört med tidigare. Med tanke på att vi också har haft den här diskussionen här i lagtinget, kommer flera att förstå att man faktiskt kan dra av långvårdsavgiften.

Jag har talat med många i flera olika kommuner som inte har vetat om att det ens har varit möjligt att dra av kostnaden för de äldre på ett effektiviserat serviceboende, man har trott att det har varit möjligt på institution.

I och med att det inte längre är att du betalar en grundavgift betalar inte för städning, mat separat utan att allting är som en klientavgift. Från nära bekanta vet jag att skillnaden i summan är en klientavgift på 8 000 eller 18 000 för i år. Det handlar om en skillnad på 10 000 euro på ett år. Så det är klart att det kommer (… taltiden slut).

Det är klart att klientavgiftens storlek och möjligheten att deklarera en sådan avgift innebär inte lika med att man får tillbaka samma belopp. Sanningen är att för de allra flesta, efter att alla automatiska grundavdrag har gjorts, blir det inte särskilt mycket man får tillbaka från det specifika sjukdomskostnadsavdraget.

Det träffar säkert olika för olika personer som har sökt, eftersom det helt beror på hur mycket man i övrigt tjänar. Vi anser att det paket som vi nu har tagit fram riktar sig till de personer som både har behov av direkt stöd när det gäller sjukvård, men också att vi nu höjer minimibeloppet.

Dessutom tillkommer andra typer av lättnader och förbättringar för de grupper som faktiskt behöver det (… taltiden slut).

Talman!

Ja, absolut ska man se till helheten. I och med att man under steg ett och steg två tog sjukkostnadsavdraget som en del i det pusslet, som man helt plötsligt bara plockade bort så blev pusslet inte helt längre, det blev söndrigt. Man kommer inte med kompensationsåtgärder, man ser dem först nästa år. Så det är ett helt år som det inte det finns några pusselbitar att pussla med. Det är tråkigt.

Tyvärr, förstår jag inte varför man ska ignorera det faktum att man tar bort långvårdsavgiftskostnaderna, det får en väldigt stor konsekvens. Man får dra av 25 procent av den summan, man har en självrisk på 100 euro och förstås kommunalskatt, det blir rätt stora summor.

Att säga att varje pensionär som bor på ett boende (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Det är precis som ledamoten säger och som vi betonar väldigt kraftigt i debatten om sjukkostnadsavdraget. Men det skulle stressas igenom med allt våld. Det är väldigt intressant i det sammanhanget att där fick vi löften om att det är ett helt år här som man kan söka avdrag för sjukdomskostnadsavdraget. Men nu är vi i 2026 nu är det inte möjligt det här året mera.

De här fantastiska besluten om att man ska rätta till allting i ett lagstiftnings-PM, det kan dröja ganska länge innan de kommer på plats om de ens kommer på plats nästa år, det har vi ingen aning om. Man är ute på väldigt hala boliner här. Man har lovat att det ska komma kompensationsåtgärder först i budgeten för 2025, men att det ska komma något under året. Det enda vi har hört talas om nu är att det ska komma någon slags lagstiftnings-PM som ska skickas till lagberedningen. Det håller inte.

Talman! Jag tycker inte att det är dåligt att man höjer summan med 50 euro per månad för den här gruppen. Men lagstiftningen kring patientavgifterna och högkostnadsskydd, jag vet inte vad de säger men jag kan gissa ungefär och hur de kommer att vara.

De träffar ändå inte den här gruppen, du har fortfarande kostnader på boendet för fysioterapi, som jag anser är medicinskt nödvändig enligt medicinsk rehabilitering. Den arbetsgrupp som har utrett detta kom fram till att situationen är väldigt oklart, och det vet ministern vem som ska stå för kostnaderna. Nu blir det individen själv som får stå för kostnaderna för fysioterapi, vilket kan bli flera tusen på ett år om man går varje vecka på grund av en sjukdom.

Samma sak gäller tandvård. Vi införde under förra mandatperioden att de får gå till ÅHS tandvård, men det så aktat kostar det att gå dit.

Vi får nog fortsätta bevaka det här, särskilt när det gäller kompensationen för slopandet av sjukdomskostnader. Om man ser på den här lagstiftningen, precis som ledamoten säger, så är det här ingen kompensation. Det är viktigt att landskapsregeringen rättar sig i sitt led och skriva saker vad det faktiskt är och inte försöka förleda ålänningarna, att vi nu håller på att kompenseras för något som inte faktiskt görs.

Vi får se vad det innehåller och om det kommer att leda till något konkret. Jag tillhör inte den skara människor som tror att vi kommer att kompensera sjukkostnadsavdraget under 2026. Jag hoppas att jag har fel.

Talman!

Det kan också vara så att man, på grund av att man har tittat på högkostnadstaket, har insett att det behövs ett högre kostnadstak för både socialvård och hälso- och sjukvård, liknande det som finns i Finland. Då kanske det blir ett annat ljud i skällan även från vår sida.

Men jag vill fortsätta att säga att ändra på patientavgifter, högkostnadstak inte hjälper när det gäller glasögon, fotvård, fysioterapi och liknande. Det är fortfarande kostnader som man har om man bor på ett ESB boende. Jag är den första att erkänna att jag inte tycker att steg två blev som vi hade tänkt, men vi var också väldigt noga med att steg tre skulle komma snabbt, och det har inte gjort.

Jag hoppas verkligen att vi snabbt kan justera så att det blir bättre.

Talman!

Påstående fordrar en kommentar med att avdraget för långvårdsavgifter enbart skulle stå för 0,03 % är bara en del av sanningen. Jag begärde ut data den 9 september 2024 och fick då veta att sjukkostnadsavdraget kan delas upp i tre kategorier.

Först har vi yrkat på enbart långvårdsavgifter, vilket utgör 0,33 % och motsvarar 481 687 euro. Sedan finns det yrkat på endast andra utgifter, andra än långvård vilket omfattar 9 657 stycken 97,27 %. Den tredje viktiga kategorin är de som har yrkat på både långvårdsutgifter och andra utgifter vilket gäller 238 ålänningar 2,40 %, har sökt det och det handlar om 1,8 miljoner.

Det är lite att styra på sanningen att säga att det handlar om 0,3 %. Men det är en utmärkt fråga för utskottet att fördjupa sig i och ta ställning till. Hur stora var avdragen för långvårdsavgifter på Åland under exempelvis beskattningsåret 2023. Det är en utmärkt fråga att fördjupa sig i eftersom det lagförslag vi har framför oss idag marknadsförs som en kompenserande åtgärd och som ett svar på slopandet av både sjukkostnadsavdraget och långvårdsavgifterna.

Tack, talman!

Det här är ett delsvar på den lagstiftning som antogs förra året. Det är inte hela svaret, och jag vill bara kommentera de siffrorna som ledamoten redogjorde för, jag kan inte ta ställning till dem jag kan bara redogöra för den information som jag har här.

Jag ser fram emot att när vi går in i utskottet kan titta på helheten också. Återigen, det är endast ett delsvar på kompensationerna. Vår bedömning är att det här paketet träffar mer rätt än det paket som vi hade någorlunda koll på men vi hade inte hela bilden klar för oss där heller.

Talman!

Jag ser egentligen ingen anledning att förlänga den här debatten. Jag konstaterar att det är en utmärkt fråga för utskottet att ta ställning till, och jag välkomnar också en kostnadsuppskattning för de olika åtgärderna som beskrivs i lagförslaget. Tack!

Talman!

Det vore mig förmätet att kommentera på det som ministern sade. Det skulle vara är lätt att ta billiga politiska poänger. Jag väljer istället att fokusera på det som ledamoten sa från talarstolen och tacka för det faktainlägg som vi fick ta del av. Det är faktiskt imponerande hur en ledamot väljer att lägga ner tid och kraft på att plocka fram fakta och sedan dela med sig av dem till oss andra här i salen. Så, tack!

Jag är glad att ledamoten Thörnroos noterar det brinnande engagemanget för FPA:s självrisker, mediciner och stigande läkemedelskostnader. Tack!

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.