Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman!

Föreställ er att ni får ett besked som ingen människa vill få.

Du har cancer. Det är tre ord som förändrar allt.

Vi är nog många här i salen som känner någon som fått just det beskedet. Det är kanske en vän, en släkting eller en arbetskollega, och jag tror inte att åldern spelar så någon roll i just det ögonblicket. Rädslan inför det okända, vad händer nu?

Jag har full förståelse för att man som äldre ibland kan känna att man ju i alla fall fått leva ett gott liv om man kanske inte längre har småbarn hemma eller samma ansvar för familjen som när man är yngre. Men oavsett i vilken ålder i livet du är , så är du fortfarande nån som fått ett fruktansvärt besked: Du har cancer!

När jag var social- och hälsominister under förra mandatperioden valde vi på Åland att utvidga mammografiscreeningen. Vi valde att i större utsträckning följa den modell som fanns i Sverige, och inte strikt hålla oss till de nationella riktlinjerna i Finland. Det mottogs då, ungefär som nu, med viss skepsis och med argumentet att de nationella riktlinjerna inte ser ut så.

Men här på Åland har vi faktiskt möjlighet att fatta egna beslut i sådana här frågor, kan göra saker annorlunda om vi anser att det är motiverat.

Redan då var tanken att sänka åldersgränsen från 50 år till 40 år och samtidigt höja den övre gränsen från 69 till 74 år.

Kostnaden för att utvidga mammografiscreeningen till åldrarna 40–74 år uppskattades då till cirka 60 000 euro enligt de beräkningar som togs fram i landskapsregeringens beredning. Det löstes senare genom att budgeten ökades så att ÅHS kunde genomföra förändringen.

Så vad hände? Relativt snabbt kunde ÅHS höja den övre åldersgränsen till 74 år. Men när det gäller de yngre kvinnorna stannade det vid 45 år. Den förklaring jag fick då var att de personella resurserna inte riktigt räckte till och att yngre kvinnor dessutom behöver undersökas oftare.

När jag har förberett mig inför det här anförandet har jag förstås läst en hel del forskning kring mammografiscreening. Det finns naturligtvis olika studier och olika perspektiv. Men det finns också något som är ganska tydligt: Forskningen visar tydligt att mammografiscreening minskar dödligheten i bröstcancer i de åldersgrupper som deltar.

Samtidigt är det viktigt att också tala öppet om de utmaningar som finns. I diskussionen om screening lyfts ofta risken för överdiagnostik och falskt positiva fynd. Det är viktiga frågor och något som alltid måste tas på allvar.

Men erfarenheterna från screeningprogram visar också att det i Sverige handlar om ungefär två till tre procent av alla screenade kvinnor som återkallas för ytterligare undersökningar som sedan inte visar något.

Och som överläkaren och bröstradiologen Karin Dembrower uttrycker så bra: “Det är beklagligt att vi oroar ett antal friska kvinnor – men hellre det än att vi missar en potentiellt dödlig cancer.”

Talman! Det finns också en annan utveckling som är viktig att lyfta fram. Den medicinska tekniken utvecklas snabbt. I dag används artificiell intelligens alltmer i mammografiscreening för att analysera röntgenbilder.
I studier från bland annat Sverige har man kunnat visa att AI i praktiken kan ersätta en av de två radiologer som traditionellt granskar varje mammografibild, utan att kvaliteten försämras. Det betyder att man både kan upptäcka fler cancerfall och samtidigt minska arbetsbelastningen inom vården, och det öppnar också nya möjligheter att i framtiden kunna inkludera fler kvinnor i screeningprogrammen.

När jag har förberett mig inför det här anförandet har jag också läst den relativt färska svenska Bröstcancerrapporten från 2025. Den lyfter en siffra som jag tycker att vi faktiskt behöver stanna upp vid. Mer än hälften av alla dödsfall i bröstcancer sker hos kvinnor som är 75 år eller äldre, alltså efter den ålder då de flesta screeningprogram slutar idag.

Samtidigt visar en hälsoekonomisk analys i rapporten att screening upp till 84 års ålder skulle kunna minska dödligheten i bröstcancer med omkring 30 procent bland de kvinnor som faktiskt deltar i mammografi. Analysen visar också att en sådan utökning fortfarande skulle vara samhällsekonomiskt kostnadseffektiv.

Talman! Det är också intressant att se hur den här frågan utvecklas just nu. Så sent som 2023 valde Socialstyrelsen i Sverige att stå fast vid en övre åldersgräns, med motiveringen att kunskapen inte räckte till. Och nu, bara några år senare, ser vi hur samma fråga öppnas upp igen, av socialstyrelsen. Det säger något om hur snabbt kunskapsläget förändras, men kanske också att vi i många år har saknat data just för att vi inte har undersökt de här kvinnorna.
Det är svårt att få evidens för något vi har valt att aldrig undersöka.

Om vi dessutom tittar på demografin så vet vi att Åland, precis som många andra nordiska regioner, har en snabbt åldrande befolkning. Det betyder också att frågan om hur vi organiserar vår förebyggande vård i högre åldrar kommer att bli allt viktigare framöver.

Samtidigt ser vi också en annan utveckling. Bröstcancer bland yngre kvinnor ökar, och i den gruppen är sjukdomen ofta mer aggressiv. Det handlar om kvinnor mitt i livet, ofta med små barn, mitt i karriären och framtidsplaner.

För många innebär en diagnos inte bara en sjukdom, utan också svåra beslut om framtiden. I vissa fall handlar det till och med om att behöva frysa ner sina ägg innan behandlingen påbörjas, för att överhuvudtaget ha möjlighet att få barn senare i livet. Och behandlingarna är ofta mer omfattande, med hormonbehandlingar som slår hårt i en kropp som ännu inte är i klimakteriet. Det gör att konsekvenserna blir både medicinska och livsmässiga på ett helt annat sätt. De drabbas hårt. Och just därför blir också frågan om tidig upptäckt viktig, även i de yngre åldrarna.

Det är också därför jag tycker att det medborgarinitiativ som nu samlar underskrifter i den här frågan är så viktigt. Sista dagen är den 26 mars och jag har fått information om att det är många som skriver under. Gör det!

Det visar att detta inte bara är en diskussion bland politiker och tjänstemän. Det är en fråga som berör människor på riktigt.

Talman! När mer än hälften av dem som dör i bröstcancer är äldre än den ålder då vi i dag slutar kalla kvinnor till screening, borde vi då inte ställa oss frågan om systemet fortfarande är rätt utformat?

Kanske är det just här som Åland ibland kan göra det som små samhällen faktiskt har en styrka i. Vi kan våga tänka lite nytt. Vi kan våga titta på forskningen. Och vi kan gå före och visa vägen för andra.

Talman! Det jag efterfrågar i min motion är egentligen ganska enkelt. Jag vill att landskapsregeringen ser över hur vårt screeningprogram för mammografi är utformat, såklart i utgångspunkt i den aktuella forskning som finns i dag, men med vetskapen om att vissa av dessa grupper inte beforskats så mycket då denna grupp inte tidigare screenats.

Jag vill att vi vågar titta på både den övre och den nedre åldersgränsen, och säkerställer att de är rimliga utifrån dagens kunskapsläge. Och att vi också överväger lösningar där kvinnor själva kan välja att fortsätta delta i screeningprogrammet även efter den ålder där kallelser i dag upphör.

I slutändan handlar det här inte om siffror i ett screeningprogram. Det handlar om oss människor och om möjligheten att upptäcka en cancer i tid, helt enkelt! Tack!

Tack, talman!

Ett alldeles utmärkt initiativ från Moderata Samlings Holmberg-Jansson. Jag hade själv gärna skrivit på den här motionen, men jag hade inte praktiska möjligheter till det när jag var på resa.

Jag vill säga att jag stöder resonemanget fullt ut, och jag kommer också i mitt eget anförande senare att lyfta fram lite mer statistik och redogöra för den samhällsekonomiska nyttan som faktiskt finns i det här projektet.

Talman!

Jag tackar så mycket för det. Jag vet att ledamoten gärna hade velat skriva på, men vi fick inte till det under ledigheten. Jag tackar för stödet.

Talman!

Ledamot Annette Holmberg-Jansson, jag tycker att det här är ett bra initiativ.

Möjligen skulle jag formulera mig så att man inte har ett specifikt syfte, utan att man helt enkelt vill utreda vetenskapligt. Man ska inte ha en preferens.

Vi har ju ett antal screeningar. Vi har tarmcancer-screening, papa-screening och vi har PSA-screening som är väldigt komplicerad. Det finns mycket att diskutera om screeningar i allmänhet.

Men jag ser fram emot att få ta del av detta. I social- och miljöutskottet har vi möjlighet att höra den sakkunskap vi har. Jag tackar för det. Det är ett bra initiativ.

Talman!

Det är bra att vi har en expert som sitter med i social- och miljöutskottet när det gäller de här frågorna.

I dag är det ju så att det inte är så enkelt. Många har sagt till mig: "Men man kan väl ta en mammografi själv och betala för det?" Ja, absolut, det kan man göra. Men det är inte alldeles enkelt.

Först måste du få en remiss, och den behöver du få från en allmänläkare. Du kan gå till hälsocentralen eller till en privat vårdgivare. Först får man betala för remissen, och sedan får man också betala för själva mammografiscreeningen. Så det blir ganska mycket pengar, och det betyder att inte alla har råd med det.

En mammografi kostar 88 euro, medan en mammografi med ultraljud kostar 132 euro. Det är inte alldeles gratis.

Tack ledamoten Annette Holmberg-Jansson. Det finns mycket intressant i det som ledamoten tog upp i sitt anförande. Det här är faktiskt ett av de få exemplen där AI har visat sig ha en vetenskapligt övertygande bevisning för att kunna granska mammografibilder. Jag fick höra om detta nu i mars att ÅHS har kommit igång med att använda AI för att granska mammografibilder. Det händer mycket på detta område, och det är av stor vikt att vi noggrant undersöker detta.

Talman!

Man kan läsa Bröstcancerförbundets rapport som innehåller en bra artikel om detta ämne. Jag har också diskuterat med representanter i Sverige, bland annat med riksdagsledamöter, som har sagt att den plats de föredrar för sin mammografi är Sankt Görans sjukhus som har AI. De har nämnt att det har fungerat så bra där. Sankt Göran har varit den plats som har testat detta, och de vill absolut inte gå tillbaka till hur det var tidigare för det har fallit ut så bra.

Tack, talman!

Jag vill också tacka för ett mycket initierat anförande. Man märker att ledamoten är väl insatt i ämnet. Jag ser fram emot den viktiga behandling som kommer att ske i utskottet, där vi kan få höra mer om ny teknik.

Jag är nyfiken på det som ledamoten nämner om AI, och jag undrar hur åldersgrupperingen ser ut i Sverige. Hur gör man i andra nordiska länder? Det finns många frågeställningar som vi kan fördjupa oss i, och jag kommer att se till att vi prioriterar den här motionen.

För mig är den högst prioriterad, särskilt eftersom vi för närvarande inte har några lagförslag i utskottet, utan vi arbetar då med motioner.

Det låter bra, ledamoten.

När man sitter och läser är det klart att det inte alltid är lätt att se evidensen. Det finns ingen forskning på just den här gruppen eftersom de inte har screenats, när vi pratar om den äldre kategorin.

När det gäller de yngre, så finns det siffror från svensk sida. För mig är det alldeles solklart att vi ska gå in för att sänka åldern från 45 till 40 så fort som möjligt, speciellt efter att ha fått information om hur mycket den här gruppen lider av hormonbehandlingar och hur de sätts in i klimakteriet för tidigt. Det är helt förfärligt det man får höra.

Dessutom har de också en mycket mer aggressiv cancer än äldre personer, och sjukdomen går fortare. De får också mer aggressiv behandling, vilket innebär att de utsätts för väldigt mycket trauma.

Tack, talman!

Som ledamoten nämner finns det många beklagliga scenarier som följer med den här sjukdomen och som drabbar kvinnor både ung och gammal.

Jag hoppas att vi kommer att kunna ställa de olika frågorna till professionella personer som kan ge svar på just dessa frågeställningar.

Det är också viktigt att vi ser på kostnaderna i förhållande till vad vi kan göra. Eftersom vi har ett stramt ramverk att förhålla oss till, behöver vi göra en bedömning i utskottet.

Talman!

De som sitter och tänker att det här blir dyrt, vill jag påpeka att frågan inte bör vara vad det kostar att screena, utan snarare vad det kostar att låta bli. Själva undersökningen utgör bara en liten del av kostnaderna. Maskinen finns där, personalen finns där, och det som verkligen är dyrt är om situationen går för långt och en avancerad behandling blir nödvändig. Det är inte screeningen som är kostsam, utan konsekvenserna av att upptäckten sker sent.

Jag ser också mycket fram emot att arbeta med den här frågan i utskottet. Dessutom ser jag fram emot när medborgarinitiativet landar här i salen.

Tack, talman!

I dag behandlar vi en viktig och angelägen fråga, en åtgärdsmotion om att se över åldersgränserna för mammografiscreeningen, en riktigt aktuell fråga.

Jag försöker så ofta jag kan lyfta vikten av förebyggande insatser i vården. Screeningprogram är en central del av det och en viktig förutsättning för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård.

Idag vet vi att tidig upptäckt minskar cancerbördan, räddar liv och minskar behovet av mer omfattande behandling senare. Screening och tidiga insatser ger resultat, och är också hälsoekonomiskt kloka.

Cancerprevention handlar både om att förebygga sjukdom och om att upptäcka den i tid. Bakom varje bröstcancerdiagnos finns det en kvinna, kanske en familjemedlem, en vän eller en arbetskamrat. Statistiken är tydlig. Cancer mortaliteten, alltså dödligheten, har minskat stadigt under de senaste årtiondena.

Samhället förändras och den medicinska kunskapen utvecklas snabbt. I dag kan artificiell intelligens bidra till att tolka mammografibilder. Och samtidigt som befolkningen lever allt längre, behöver vi skapa förutsättningar för ett långt liv med god hälsa och livskvalitet.

Åldersgrupperna som erbjuds screening utökades under förra mandatperioden. Det var ett viktigt steg.

Eftersom Åland har egen behörighet på det här området har vi också möjlighet att utveckla våra screeningprogram utifrån våra egna behov och i takt med ny kunskap.

Åland är dessutom litet och flexibelt. Kanske kunde vi vara en plats där nya arbetssätt prövas, där ett pilotprojekt för framtidens bröstcancerscreening kunde genomföras i praktiken.

Är det då bara att utöka screening och undersöka fler? Nja, riktigt så enkelt är det inte riktigt.

För när man bedömer screeningmetoder talar man ofta om två begrepp: sensitivitet och specificitet. Sensitivitet handlar om hur bra testet är på att hitta dem som faktiskt har sjukdomen, medan specificitet handlar om hur bra det är på att utesluta dem som inte har den.

I praktiken handlar screening alltid om en balans mellan dessa två. För att upptäcka så många fall som möjligt behöver man ofta acceptera en viss nivå av falska positiva resultat, alltså att vissa kallas till vidare undersökningar trots att de inte har cancer.

När det gäller mammografiscreening i de högre åldersgrupperna finns det fortfarande en osäkerhet kring var den här balansen ska ligga. Det är också en viktig del av varför frågan behöver utredas vidare.

Eftersom åländska kvinnor lever längst i Norden är det också många äldre kvinnor som kan ha stor nytta av tidig upptäckt och behandling. Forskning visar att en betydande andel av bröstcancerfallen diagnostiseras hos kvinnor över 74 år. Samtidigt finns det studier som pekar på att screening i högre ålder kan innebära vissa risker, till exempel ökad oro, överdiagnostik och i vissa fall överbehandling.

Men siffror från Sverige visar att bilden inte är så entydig. På uppdrag av Bröstcancerförbundet har Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi beräknat att om screening erbjuds upp till 84 år så skulle dödligheten kunna minska med omkring 31 procent bland kvinnor som deltar i mammografi. Det här visar att frågan inte är enkel. Men just därför behöver vi fatta beslut på uppdaterad kunskap. En forskningsbaserad översyn är därför både rimlig och nödvändig.

Jag vill också lyfta frågan om den nedre åldersgränsen. Bröstcancer är mindre vanlig i yngre åldrar, men när den uppträder kan konsekvenserna vara stora. Därför är det rimligt att även denna aspekt ingår i utskottets behandling.

Hos yngre kvinnor är bröstvävnaden ofta tätare, vilket kan göra tumörer svårare att upptäcka med traditionell mammografi, så här behöver utvecklingen gå mot mer individanpassad screening. Både metod och intervall behöver i större utsträckning anpassas efter kvinnans individuella risk, såsom genetiska faktorer, familjehistoria eller bröstvävnadens täthet. Särskilt i de yngre åldersgrupperna behövs därför en mer träffsäker screening som utgår från individens riskprofil – det som ofta beskrivs som precisionsdiagnostik.

En annan viktig fråga är deltagandet i screening. Vi behöver ställa oss frågan: vilka grupper uteblir – och varför? Och vad kan vi göra för att öka deltagandet? Här finns det utrymme för förbättring.

Jag vill också lyfta vikten av att kvinnor själva är uppmärksamma på förändringar i sina bröst. Upptäcker man en knöl eller andra symtom ska man kontakta hälsovården direkt och inte vänta på nästa screeningkallelse. Redan i dag är det möjligt att få remiss för mammografi vid behov, men det är viktigt att den som känner något i sitt bröst inte väntar.

Genom att utöka åldersgrupperna i bröstcancerscreeningen kanske administration i vården kan minska, eftersom färre behöver boka separata läkarbesök för att få remiss till mammografi.

Jag tycker att företagshälsovården har en viktig roll här; både i att informera och påminna kvinnor om screening och riskfaktorer men även självundersökning av brösten.

Den liberala lagtingsgruppen står för en kunskapsbaserad vård och politik. Beslut ska inte fattas på känsla utan på evidens, stark evidens. Men vi ska heller inte stå still när kunskapsläget förändras.

Den här motionen föreslår inte att åldersgränserna avskaffas. Den föreslår en forskningsbaserad översyn. Det är ett ansvarsfullt och rimligt förhållningssätt.

Alltför ofta fokuserar sjukvården på det lagstadgade och det akuta, medan de långsiktiga och förebyggande insatserna hamnar i skymundan. Prioriteringar påverkas också ibland av att verksamheter behöver hålla sina egna budgetramar.

Samtidigt vet vi att framtidens hälso- och sjukvård kommer att innebära ett större ansvar för den egna hälsan, i samspel med ett starkt förebyggande arbete från samhällets sida.

Forskning visar att AI kan förbättra mammografigranskningen och göra den både mer träffsäker och effektiv. När vi diskuterar utvecklingen av cancerscreening och cancervård är tillgången till tillförlitlig kunskap avgörande.

I Finlands pinfärska nationella cancerstrategi lyfts behovet av ett nationellt kvalitetsregister för cancervården, där diagnostik, behandling och vårdresultat följs upp systematiskt. Syftet är enkelt: bättre data ska leda till bättre vård och till mer jämlika behandlingsresultat.

För Ålands del är det viktigt att vi inte står utanför denna utveckling. Även om vårt sjukvårdssystem är litet så behöver vi tillgång till samma kunskapsunderlag och jämförelser som resten av landet. Det stärker vår förmåga att fatta evidensbaserade beslut även när det gäller hur våra screeningprogram ska utvecklas i framtiden. Den medicinska kunskapen går snabbt framåt, och vi behöver följa med.

Vi har ett medborgarinitiativ i samma ämne på kommande. Motionen går nu snart vidare till utskottet för behandling, och jag ser fram emot den fortsatta behandlingen där. Tack, talman!

Talman!

Tack för stödet vicetalman. Sex av tio kvinnor som svarade i den undersökning som Bröstcancerförbundet genomförde bland äldre kvinnor, hade ingen aning om att risken för bröstcancer ökar med stigande ålder. De var helt omedvetna om detta. Precis som ledamoten nämnde, är det viktigt att ha evidens. Problemet med denna grupp äldre kvinnor är att vi har väldigt lite evidens, eftersom få av dem har screenats. Det är få som har genomgått mammografi, vilket gör det svårt att dra slutsatser. Därför måste man göra antaganden och andra beräkningar, något som jag tycker lyfts fram mycket bra i Bröstcancerförbundets rapport.

Som jag förstår det från ditt anförande, vicetalman, har du också noterat att det är svårt att få evidens för något som vi inte har undersökt. Vad säger vicetalmannen?

Herr talman!

Först några ord om bristen på evidens. Jag har samma rapport, fast jag har en äldre version, så det är bra att jag vet att det finns en nyare. Man kan snabbt konstatera att det råder brist på evidens, eftersom detta inte har kontrollerats tidigare. Där är vi alla eniga om att det behövs mer evidens.

Sedan tänkte jag passa på att säga några ord om vad som ökar riskerna. Här behövs mer kunskap. Jag nämnde företagshälsovården, men alla har ju inte tillgång till företagshälsovård. De har dock en viktig roll när det kommer till att informera om livsstilsförändringar. Det är inte alltid så enkelt, men (… taltiden slut).

Talman!

I rapporten lyfts det fram att man vill att Socialstyrelsen ska se över åldersgränserna. För bara några veckor sedan beslutade Socialstyrelsen i Sverige att de kommer att göra detta. De kommer att titta på den övre gränsen och överväga om den ska förändras. Man påpekar att man har använt gammal evidens och forskning för länge, och att det nu är dags att höja åldersgränsen från 74 år och uppåt. I rapporten nämns en övre gräns på upp till 84 år.

Jag kan dock känna att det kanske inte behövs någon gräns överhuvudtaget. Jag förstår att det kan finnas problem med den äldre befolkningens bröstkörtelvävnad, men tätare vävnad gör det lättare att upptäcka förändringar i brösten med mammografi.

I den här texten står det mycket om systemets kapacitetsbrist. Även om man skulle bestämma sig för att utöka grupperna, så finns det inte tillräckligt med personal för att utföra undersökningarna. Det är en fråga som utskottet får titta på hur det är här.

Det som är intressant är att både i Sverige och här på Åland har flera pensionärsföreningar aktiverat sig i den här frågan. Det visar att ämnet är viktigt.

När det gäller information till de grupper som kanske inte har tillgång till företagshälsovård så är det är viktigt att påminna dem om att man ska undersöka sig om man upptäcker någon knöl eller känner av någon förändring.

Talman!

Jag uppfattar vicetalmannen som försiktigt positiv till den här åtgärdsmotionen. Det problematiserande som vicetalmannen framförde påminner mycket om det anförande som vicetalmannen höll i tilläggsbudgeten år 2022.

Jag skulle vilja påpeka att både Island och Sverige har en lägre åldersgräns på 40 år. Man har valt att sätta den vid 40 år. Jag tror mig nästan vara säker på att det finns någon särskild anledning till att man har valt just 40 år. Har vicetalmannen några tankegångar kring detta?

Talman!

Det är roligt att ledamoten Thörnroos kommer ihåg mitt anförande från 2022. Det måste ha satt sina spår. Jag är absolut försiktigt positiv.

Ska vi i lagtinget bestämma vilken vård som ska ges vid ÅHS, vilka behandlingar och vilka mediciner som ska prioriteras? Vi måste också våga överlåta åt expertisen att avgöra vad man vill satsa pengar på, vad som är vettigt och nyttigt att göra, samt vad som verkligen behövs.

Men jag är absolut positiv till att man ser över detta i utskottet.

Talman!

Det som jag reagerade på 2022 var att det måste vara evidensbaserat. Nu säger vicetalmannen att lagtinget inte kan besluta om detta. Nej, det är helt korrekt. Men det är inte avsikten med den här åtgärdsmotionen heller.

Jag vill också vara väldigt tydlig med att när dåvarande social- och hälsovårdsminister Annette Holmberg-Jansson drev igenom med kraft att höja åldersgränsen från 69 till 74 år, så möttes det inte direkt av någon större klang och jubel bland tjänstemännen vid den tidpunkten. De var tveksamma och tyckte inte att det var evidensbaserat. Trots detta har många ålänningar visat stor tacksamhet, särskilt de som har diagnostiserats med cancer i ett tidigt skede.

Talman!

Det visar att bristen på evidens, som ledamoten Holmberg-Jansson lyfte fram, inte alltid beror på att evidensen inte visar på positiva resultat, utan snarare på att de inte har undersökts.

Jag minns också att jag någon gång har diskuterat hudcancerscreening från den här stolen, när ledamot Thörnroos hade en motion om det. Cancerscreening är vi bra på att diskutera här och strömming.

Talman!

 Frågor som rör cancer väcker starka känslor. Många människor har själva erfarenhet av sjukdomen eller har någon nära som har drabbats. Därför är det också naturligt att frågor om screening engagerar och berör.

Den åtgärdsmotion som nu behandlas lyfter en viktig fråga. Motionären föreslår att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att genomföra en forskningsbaserad översyn av mammografiscreeningen med syfte att se över den övre åldersgränsen och även pröva förutsättningarna att inkludera yngre åldersgrupper. Idag kallas kvinnor på Åland i åldersgruppen mellan 45 och 74 år till en avgiftsfri screening av bröstcancer.

I Finland kallas idag kvinnor i åldrarna 50 till 69 år till mammografiscreening vartannat år. Det är den modell som det nationella screeningprogrammet bygger på.

Samtidigt ser vi att det skiljer mellan olika länder. I Sverige omfattar mammografiscreeningen idag åldrarna 40 till 74 år.

Det visar att screeningprogram kan utformas på olika sätt och att frågan också utvecklas över tid i takt med ny kunskap.

Mot den bakgrunden är det rimligt att också Åland kontinuerligt ser över hur screeningprogrammen är utformade och säkerställer att de bygger på aktuell forskning och medicinsk kunskap.

En forskningsbaserad översyn, som motionären föreslår, framstår därför som ett rimligt sätt att gå vidare.

Jag ser fram emot att vi i social- och miljöutskottet får möjlighet att fördjupa oss i frågan och ta del av evidensbaserad kunskap. Tack, talman!

Talman!

Tack för det stödet! Som sagt, det kommer att bli svårt att få evidensbaserad kunskap om just den äldre gruppen eftersom de inte har screenats.

Men det finns väldigt många rapporter, om man sätter sig ned och börjar titta på vad som finns. Yale School of Public Health eller National Cancer Institute i USA har lite olika syn på det. Yale School of Public Health lyfter opt in som även Bröstcancerförbundet lyfter; om man skulle gå in för en screening utan övre gräns och låta de äldre kvinnorna själva bestämma om de vill delta i screeningen eller inte. Det är något som man kan ta i beaktande och fundera kring.

Tack, talman!

Ja, visst är det så. Därför lämnar jag dörren öppen. Vi i utskottet kan ta del av de erfarenheter och den kunskap som finns på området, och utifrån det bilda oss en uppfattning. Jag ser detta som oerhört viktigt på många sätt.

Jag vill också framföra det som har diskuterats här. I takt med att AI utvecklas möjliggörs en analys av röntgenbilder och det gör att fler kan undersökas på samma tid som tidigare.

Talman!

Det är intressant att läsa om detta, och här kan man verkligen se den stora nyttan med att ersätta en radiolog med AI. Om två personer ska granska en röntgenbild så kan man använda AI för att ersätta en av dem. Detta kan leda till bättre resultat med en människa och AI och tillsammans kan man upptäcka fler cancerfall och göra det tidigare. Det blir en win-win-situation.

Dessutom kan jag anta att det är mer kostnadseffektivt att ersätta en person med AI. I det här fallet har jag inga invändningar.

Det blir intressant att ta den här diskussionen i utskottet.

Jag avslutar med att säga att det är en mycket bra åtgärdsmotion som är väldigt viktig. Jag ser fram emot det fortsatta utskottsarbetet i frågan.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Jag tänkte säga några ord om detta på ett mer principiellt plan.

Det är en självklarhet att om vi kan vi använda bättre metoder, kan vi ge bättre vård, så kommer lagtinget att säga ja till det. Det är en så kallad "no brainer", för att använda ett engelskt uttryck, eftersom det är en självklarhet.

Det som man kanske lite principiellt kan fundera på är om den här typen av frågor hör hemma i lagtinget? På sätt och vis kanske, det skapar intresse för ämnet, det skapar politiska vindar som är bra och så vidare. Man kan kanske jämföra detta med hur man förr i tiden, när något inte fungerade, vände sig till kungen. Bönderna gick till kungen när fogdarna beskattade dem för hårt eller om något annat inte sköttes på rätt sätt. På samma sätt bör vi se på den här frågan: att vi tydligt från lagtingets sida ska uttrycka vad vi anser i en viktig fråga som rör vård.

Generellt måste jag ändå säga att vi från Obunden Samling understryker att vården hör hemma i vårdorganisationen där det finns experter. Det här är en typisk fråga som experter ska avgöra, och som inte riktigt passar oss politiker att fatta beslut om.

I flera av de anföranden som har varit och i replikväxlingar har man till exempel påpekat att man nu använder AI i den här typen av screeningar. Det är klart att detta är något som har uppkommit utan att vi här i lagtinget har sagt ett ljud om det. De här metoderna utvecklar sig och ska fortsätta att utvecklas utan att vi från lagtinget blandar oss i det.

Det görs mycket screeningar, det handlar inte bara om bröstcancer. Man screenar också andra sjukdomar och har olika metoder för att i stora mängder försöka hitta sjukdomar i god tid så att de blir behandlingsbara.

Min uppfattning är att när det gäller cancer generellt, även om jag inte har detaljkunskap om just bröstcancer, så har jag läst att vården har blivit skickligare på att behandla och att hitta sjukdomarna i bättre tid.

Det jag vill på något sätt säga är att det kan bli ohållbart i längden om vi i lagtinget ska behandla sådana här frågor och det blir också tungrott. Är det en god idé att höja åldern, så ska det göras inom sjukvårdsorganisationen. Det förutsätter förstås att det finns resurser och att man får det ordnat.

Just resursfrågan, dvs. ÅHS budget, är vi en gång om året med och fattar beslut om. Är det 110 miljoner eller behövs det 120 miljoner till ÅHS? Vad är det som behövs? Det är det beslutet som vi ska koncentrera oss på. Sedan ska ÅHS se till att det finns experter och att man använder sig av de metoder som ger det bästa slutresultatet.

Annars riskerar vi att få ett väldigt tungrott system där lagtinget tar ställning till den ena eller den andra konkreta vårdfrågan eller vårdmetodfrågan.

Det är väl den invändning jag kan ha mot detta annars lovvärda initiativ. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det är en viktig fråga, det ska sättas resurser på sådant. Det är samhällets kärnuppgifter: vård, skola och omsorg, som vi brukar säga. Tack för det, talman!

Ja, vicetalman Måtar, åtgärdsmotioner om turlistor på linfärjor, åtgärdsmotioner om näringsrekommendationer, promillegränser, vaccinationsregister för TBE eller påfyllnadsdoser. Det är sådana frågor vi tar upp här. Åtgärdsmotioner som vi lyfter fram är ett sätt för oss i oppositionen att visa vilka frågor vi anser vara viktiga och som vi vill att ska behandlas här.

Jag kan bli lite irriterad, bara för att det handlar om en mjuk fråga och inte en turlista för en liten färja så ifrågasätts om det verkligen är rätt ställe för oss att ta upp det. Kanske vi borde låta skärgårdsborna bestämma hur turlistorna ska se ut, eller kanske vi borde låta infrastrukturavdelningen hantera dem, istället för vi här i lagtinget. Men det här är frågor som vi faktiskt har lyft upp, turlistor för linfärjor (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag hade en föraning om att när man går och säger det här, så blir det någon form av negativ reaktion. Man kan på något vis ändå uppfatta det som att man är emot, eller att det inte är bra att man säger det. Men jag säger precis samma sak om turlistor. Vi hardiskuterat diskmaskiner, och vi har faktiskt varit nere på detaljnivå med jämna mellanrum. Det är inte bra i de fallen heller. Jag menar nog ändå att vi från Obunden Samling försöker hålla en linje, vi ska inte hålla på med detaljer.

Lagtinget stiftar lagar. Behövs det lagstiftning om hur vi gör screening av olika sjukdomar är det helt okej. Lagtinget ska godkänna budgeten och bestämma budgetens innehåll, och lagtinget ska hålla koll på regeringen. Om lagtinget märker att regeringen inte gör det den ska, och att underliggande organisationer inte fungerar som de ska, ska vi reagera.

Men som sagt, vi ska ha det här i bakhuvudet. Det blir för mycket detaljer ibland, och vi är inte (… taltiden slut).

Talman!

Det finns färska analyser en tydlig indikation på att det samhällsekonomiskt är kostnadseffektivt att upptäcka cancer i ett tidigt skede. Det låter hemskt att säga det, för varje fall handlar om ett människoöde. Men faktum kvarstår: att upptäcka cancer i tid är mer kostnadseffektivt än att vänta för länge.

Om man hittar cancern tidigt krävs det mindre insatser, vilket innebär mindre lidande och kortare sjukskrivningar. Detta står i kontrast till situationen när cancern upptäcks sent, vilket leder till stora konsekvenser och betydligt högre kostnader. I dag finns vissa snabbspridande cancersorter som är otroligt dyra att behandla. Ju tidigare man upptäcker dem, desto bättre.

Och det för mig, om vi nu ska prata i de termerna (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ja, lagtingsledamot Holmberg-Jansson, jag håller med om detta. Det är viktigt att hitta i tid.

Rent principiellt så tog jag exemplet med AI, som alla här verkar känna till, att AI används i den här screeningen och gör det framgångsrikt och bättre än vad människor tydligen gör. Detta har skett utan att vi har sagt att de ska göra det.

Jag menar att vi bör ha sådana system som automatiskt, med hjälp av duktiga experter, förstår att använda de bästa metoderna för att effektivt upptäcka sjukdomar och behandla dem. Det är inget snack om den saken.

Jag är skeptisk till att lagtinget är rätt instans, men ibland är det bra att gå till kungs. Som jag nämnde här i början, ser jag det som att man går till kungs för att sätta fingret på något och för att skapa opinion för en viktig sak, och jag har full respekt för det.

Men som sagt, jag har sagt vad jag har sagt.

Diskussionen avbryts och återupptas till behandling vid plenum måndagen den 23 mars 2026.