Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Fortsatt diskussion.

Värderade talman, bästa kollegor!

Inledningsvis anser jag att det är bra att den här motionen läggs för den ger oss tillfälle att debattera en av samhällets absoluta kärnuppgifter – sjukvården och inte minst framtiden för densamma.

Frågeställningen i motionen är relevant – hur kan vi bygga utan att veta vilken typ av sjukvård vi ska bedriva? Och på den frågan tänkte jag försöka ge svar, ur mitt eget perspektiv.

De lokaler vi använder för hälso- och sjukvården har under alla tider varit föremål för renovering och byggnation, och detta kommer inte att vara ett undantag i framtiden heller.

Men, nu går vi emot något större än vad vi gjort i modern tid gällande ÅHS. Vi har byggnadsdelar som är över 70 år gamla, som förvisso väl fyllt sin funktion, men som idag är allt annat än optimalt för modern sjukvård. Sjukvården har förändrats rejält under denna tid, och det gäller inte bara metoder utan även utrustning, krav, bemanning och även möjligheter.

Till ekvationen ska också läggas att även fastighetstekniken har förändrats och de krav som ställs på densamma. Vi har också, tacknämligt, kommit längre i samhället när det gäller detaljer som arbetsplatsergonomi som också ska beaktas vid såväl renovering som vid nybyggnation. Till ekvationen kan också läggas andra perspektiv såsom beredskap, krissituationer och tråkiga, men nödvändiga, detaljer så som energieffektivering som inte minst påverkar driftskostnaderna.

Arbetet med framtidens sjukvård pågår samtidigt. I augusti 2025 deltog jag, och många med mig, i presentationen av fyra delrapporter. Man kan alltså konstatera att det arbetet kommit en bra bit på vägen. Enligt vad jag förstått så ska det slutliga strategidokumentet komma lagtinget tillhanda under 2026 – tidslinjen för arbetsgruppen är således på slutrakan medan planeringen för ett nytt sjukhus är på startsträckan.

Summa summarum – i det här fallet är det inte att rusa att hålla igång en boll kring ett nytt, eller delvis nytt, sjukhus samtidigt som man klarlägger bilden av framtidens sjukvård. Det är att vara förutseende och agil i sitt arbetssätt. I detta skede handlar inte frågan om exakt hur ett sjukhus ska se ut, och inte heller om det exakta innehållet. Det handlar om planering för var vi kan komma att placera ett sjukhus. När man tar sådana beslut så måste man göra en kostnadsuppskattning för att ha så mycket fakta på bordet som möjligt. Det är självklart att kostnaden sedan kan ändra när vi väl kommer framåt i frågan, men vi har iallafall en fingervisning – och en mycket seriöst framtagen sådan.

Man ska också betänka att i moderna byggprojekt har man ändrat tankesättet, man bjuder inte längre ut allt på ett bräde. Man skapar istället en grövre plan, och arbetar etappvis där man bjuder ut delvis så att byggnationen kommer igång och samtidigt som den pågår så arbetar man med kommande halva. Det ger en flexibilitet, och möjligheter till effektivare processer där man också undviker att ett bygge i sin helhet är föråldrat när det är färdigt. Och det är precis så jag både hoppas, och tror, att vi kommer att arbeta i detta projekt när det väl sätter fart på riktigt. Efter att vi faktiskt tagit beslut, vilket vi nu inte gjort.

Det kan tyckas vara enorma summor i en investering i nya fastigheter – och det är sant. Men det måste sättas i förhållande till driften av såväl fastighet som sjukvård. Det är på dessa två punkter vi framförallt har möjlighet att skapa avtryck i arbetet. Vi kan skapa en effektivare sjukvård, en bättre arbetsplats och få en lägre driftskostnad samtidigt som vi investerar i framtiden. Politiken ska absolut ha utrymme att ha åsikter kring planering och placering, men huvudfokus borde ligga i en ansvarsfull hantering av våra offentliga medel och den chansen har vi om vi lägger fokus på just driften när vi pratar byggnation, och det inkluderar såväl fastighet, vård och personalen.

Således talman, så tror jag sammanfattningsvis att det är positivt att man parallellt med strategiarbetet har kommit igång även med en mycket tidig planering inför ett nytt eller delvis nytt sjukhus. Spaden är fortfarande långt från marken, och inga beslutet kring om, var och när vi ska ta ett spadtag är ännu fattade.

Det ska också tillstås att det känns aningen ovant att stå på regeringens sida, men i detta fall kan jag konstatera att man håller inte bara farten uppe, utan man håller också fartbegränsningen så att man hinner se sig om längs vägen – och det är klokt. Tack, talman!

Talman!

Tack, ledamoten, för ett väldigt balanserat anförande!

Jag tror att det som har väckt mina frågeställningar, och även många andra ålänningars, är när man följer mediedebatten. De flesta som har byggt ett litet skjul eller ett hus vet att när man har en ungefärlig prislapp, då har man kommit ganska långt i planeringen.

I och med att man i media kunde läsa om en prislapp på 142 miljoner, ställdes frågan: Hur långt har man de facto kommit i den här planeringen? Eller är det så att detta måste göras oavsett hur den framtida sjukvården kommer att se ut? Det är väl där som frågeställningen egentligen ligger.

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande är vi fortfarande mycket långt ifrån att påbörja något spadtag. För att kunna avgöra var ett sjukhus planeras, vill jag påpeka att ÅHS styrelse redan tidigare gjorde ett klokt val när man bad Fastighetsverket att utreda olika alternativ.

Ska man renovera, bygga på en så kallad Greenfield-tomt, alltså något helt nytt, eller ska man använda den befintliga tomten? När man gör detta måste man också väga in prisbilden.

Jag vill också betona att den här prislappen kan komma att förändras beroende på vad sjukvårdsstrategin kommer fram till. Vi har ännu inte fattat något beslut om hur vår sjukvård ska se ut.

Talman!

Nej, det är omöjligt att fatta ett sådant beslut eftersom detta meddelande kommer att presenteras i november från landskapsregeringen. Före det vet vi inte hur landskapsregeringen resonerar.

Jag vill också, som motionsställare, vara tydlig med att jag har ingenting emot att vi håller en hög kvalitet i sjukvården. Men med tanke på tidigare erfarenheter tror jag att det kan vara klokt att noggrant överväga situationen innan man sätter en eventuell spade i marken.

Tack, talman!

Ledamoten Thörnroos har helt rätt. Jag tycker, som jag nämnde i början av mitt anförande, att det är bra att denna motion har lämnats in, eftersom den ger oss möjlighet att diskutera ämnet. Det kan mycket väl bara vara början på en längre diskussion, för vi kommer att ha många diskussioner om detta tema i parlamentet framöver.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Kanborg, som nu är kollega i styrelsen med mig i dessa frågor. Man märker att ledamot Kanborg nu, när han kom in i styrelsen, har fått information om den här processen, och att den framskrider balanserat.

Precis som ledamoten beskriver så är det här är en process där man måste tänka på flera aspekter samtidigt. Det är ett långsiktigt arbete som kommer att förändras under processens gång. Vi har en byggtid på 7-9 år fram till dess att allt står klart. Mycket hinner förändras, och mycket kan behöva justeras under den här processen.

Jag vill också understryka att på flygfält och på sjukhus byggs det hela tiden. Så har det varit genom åren, på ÅHS likaså och på sjukhusfastigheter, renoveringar och stora förändringar har pågått kontinuerligt för att anpassa verksamheten. Det här behöver man också ta med.

Tack, talman!

Jag konstaterar att ledamoten Mansén och jag är helt överens i den här frågan. Som jag nämnde i början av mitt anförande, så när vi kommer igång med ett eventuellt nybygge eller delvis nybygge, kommer det inte att stoppa det faktum att vi kommer att fortsätta att bygga och renovera i en eller annan form, även i framtiden.

Det händer saker inom sjukvården, och det sker förändringar med tekniken och fastigheterna. Det är ett kontinuerligt arbete.

Som sagt, vi är helt överens om den synen.

Nu behöver vi också ha i åtanke att det tar rätt många år innan vi har byggstart med spaden i marken. Under den här tiden måste vi tänka på att det kanske tar upp till tio år innan vi ser ett nytt sjukhus. Under dessa tio år behöver det nuvarande sjukhuset fungera utifrån de behov som finns, och det kommer också att finnas behov av renoveringar av de fastigheter vi har idag.

Det här är ett otroligt komplext projekt framöver. Vi måste upprätthålla fastigheter som är anpassade för den vård vi vill bedriva i framtiden.

Men som sagt, i grunden finns vårdstrategin, och den kommer att vara styrande för de kommande detaljerna i planeringen i allt högre grad.

Tack, talman!

I det här skedet vill jag passa på att marknadsföra min styrelsekollega Mansén, för något han själv nämnde i sitt anförande i måndags. Mansén har en jätte stor kunskap inom dessa frågor. Från delar av oppositionen har vi sträckt ut en hand till kollegan för att få ytterligare information i ett bredare forum, så att säga. Jag tror att detta är väldigt viktigt.

Även jag håller på att få ett kunskapsövertag just nu, men det finns utsträckta händer, och det har jag upplevt ända sedan jag kom in i styrelsen; det här är ett samarbetsforum. Har man frågor ska man inte vara blyg för att ställa dem.

Talman!

Tack, ledamoten Kanborg!

Vad som ska renoveras och vilka som ska byggas är förstås en direkt avspegling av vilken vård som ska bedrivas. Vi ser i de finska välfärdsområdena hur man har lagt ned ett stort antal lokala jourer, till exempel i Västra Nyland, med mycket grova nedskärningar. Istället har man koncentrerat vården till stora mammutjourmottagningar på sjukhusen.

Än så länge är inte klinikcheferna involverade, men de kommer att bli kallade och informerade av den här gruppen den 4 maj. Det här är en otroligt komplex process, och jag kommer att återkomma till olika aspekter av den i mitt anförande.

Jag kan hålla med ledamot Kanborg om att det är bra att den här diskussionen kommer igång.

Tack, talman!

Jag kan konstatera att jag själv inte är medlem i den grupp som arbetar med strategin för framtidens sjukvård. Därför kan jag inte besvara frågor kring processen.

Tack ledamot Kanborg. Precis som det inte finns representanter i ÅHS styrelse och ledningsgrupp, från de som möter patienter i sin vardag, så saknas det även i dessa arbetsgrupper. Det är politiker och tjänstemän som inte har direkt patientkontakt som deltar.

Det är de som arbetar inom vården som måste involveras, genom seminarier, föreläsningar och på olika sätt. Detta har inte gjorts hittills, och jag hoppas att man kommer igång med det. Det är inte tillfredsställande. Det här är ingenting man kan ta fram på några månader.

Tack, talman!

För att kort kommentera den punkten kan man konstatera att alla partier arbetar på lite olika sätt. Här får jag väl ta tillfället i akt att marknadsföra Obunden Samling. I vår grupp hade vi tidigare läkaren Mikael von Beetzen, och vi har fortsatt med den kompetensen i den nuvarande konstellationen där Denice Blomqvist som representerar vårt parti. Vi är mycket glada att de ställer upp och för vår talan i den här gruppen, eftersom de har den patient- och klientkontakt som ledamoten Lindén efterlyser, samtidigt som de representerar ett parti.

Talman!

Tack för ett bra anförande. Jag tror att motionsställaren Thörnroos och jag kanske har varit lite försiktigt skeptisk med tanke på tidigare erfarenheter. Det har saknats en tydlig förankring mellan ÅHS verksamhet och Fastighetsverket.

Det är viktigt att ta fram en vårdstrategi för att identifiera behoven inom vården. Utifrån dessa behov bör man sedan besluta vilken vård som ska ges, och detta måste gå hand i hand med fastighetsutvecklingen. Det handlar om huruvida det ska byggas, byggas om eller på vilket sätt man ska gå vidare.

Jag tror att jag kan läsa mellan raderna i motionen och förstå att det finns en oro, som också har framkommit i de olika replikskiftena.

Tack, talman!

Jag upplever, utifrån mitt perspektiv, att den här gruppens arbete nu närmar sig sitt slut, medan vi fortfarande befinner oss i startsträckan för vårt eget arbete. Jag ser en liknelse med en bil och en släpvagn; de måste kopplas ihop för att vi ska kunna hålla farten uppe utan att tappa momentum. Samtidigt får vi ta del av den här gruppens värdefulla rapportering inför det framtida arbetet.

Talman!

Men med tanke på det, så ska man väl inte gå in i ett tidigare replikskifte, men jag tänker på den strategigrupp som har diskuterats, som fokuserar mer på vården inom ÅHS, tillsammans med landskapsläkare och hälso- och sjukvårdsbyrån.

Det finns också en politisk referensgrupp, och dessa två grupper är helt olika. Politikerna tar beslut baserat på det som de sakkunniga presenterar.

Herr talman!

Jag håller helt med ledamoten Kanborg om att ett befintligt sjukhus inte är gratis; det blir bara äldre. Det blir dyrare och sämre anpassat för kommande vårdbehov. Som har nämnts handlar det om ett tidsspann på tio år. Därför måste vi också våga planera för framtiden och investera. Att inte investera eller att inte våga planera och vänta är också ett beslut i sig. Jag vågar påstå att det är ett dyrare beslut än att våga köra parallella spår och ha två bollar i luften.

Precis som Kanborg säger, behöver man vara agil och kunna reagera på ett annat sätt när processerna kan följa varandra. Givetvis ska vi bygga utifrån vårdbehov, men vi måste också våga köra båda spåren samtidigt för att få maximal ekonomisk effekt och nytta.

Tack, talman!

Jag är helt överens med ledamot Asumaa om vad han säger. Som jag försökte påpeka har vi tack och lov kommit längre när det gäller den här typen av planeringar. Vi beaktar också, som sagt, arbetsplatser och ergonomi. Hur ska personalen arbeta? Hur skapar vi en trivsam arbetsmiljö? Det finns så många faktorer som vi äntligen har lärt oss att vi måste ta hänsyn till, även när vi arbetar med byggnation. Det är viktigt, och jag upplever att detta kommer att beaktas i den här processen, vilket är ett tydligt tecken på mognad.

Tack, talman!

Vi är helt överens med Kanborg, oftast är vi nog faktiskt det där ute, men kanske inte alltid här i salen.

Det som ledamoten säger om att vi behöver ha ett helhetsperspektiv på det här, precis som har nämnts, är viktigt. Vi måste ta hänsyn till både kostnader och värdet över tid, och inte bara se det som en investering i sig. Det belastar även framtida budgetar.

Allt detta väcker frågan: Vad kostar det att låta bli? Precis som med arbetsmiljö och krav på vård – det är kloka tankar.

Tack, talman!

Vi fortsätter att arbeta tillsammans som ett lag för att skapa den bästa möjliga sjukvården, som också ska vara den absolut bästa arbetsplatsen inom sjukvården.

Talman!

Det händer väldigt mycket inom hälso- och sjukvården just nu i vår omvärld. Det går fort. Vi ser hur mer avancerad vård flyttar hem till människor. Digitala vårdbesök blir allt vanligare, och distansövervakning samt så kallade virtuella sjukhus växer fram. I dag kan läkare redan utföra avancerade operationer med hjälp av modern teknik, även om de befinner sig i ett annat land än där patienten är. Visst är det häftigt!

Vi ser också hur artificiell intelligens börjar stötta läkare i diagnostik. För ett tag sedan pratade vi om hur AI kan underlätta och hjälpa till vid mammografiscreening, och inledande försök har redan påbörjats här på Åland. Lägg därtill möjligheterna inom prioritering och administration. Även om vi tycker att mer borde göras för folkhälsan, ser vi hur allt mer av vården handlar om att förebygga sjukdom, inte bara att behandla den när den redan har uppstått.

Samtidigt står hela världen inför samma utmaning. Vi blir äldre, vi lever längre och vi behöver mer vård. Men vi har färre händer som ska utföra den. Det kommer att förändra hela grunden i hur vården organiseras och därmed hur sjukhus byggs upp. Jag tror att vi inte har något annat val. De friska och starka kommer att få ta ett större eget ansvar för att ge rum och resurser för dem som är sjuka, gamla och svaga.

Jag tror att framtidens vård inte bara är en byggnad; det är snarare ett stort spindelnät av system som ska prata med varandra. Ett nätverk som måste fungera tillsammans. Ett system där större delen av vården kommer att ske i hemmet, där teknik och personal arbetar sida vid sida. Ett system där sjukhuset i högre grad blir en plats för den mest avancerade vården, men inte för all vård.

I dessa tider måste vi ändå ställa oss frågan som motionären efterfrågar: Vilken vård ska Åland ha i framtiden? För det är svaret på den frågan som ska avgöra hur vårt sjukhus ska se ut, inte tvärtom. Just nu finns det en risk att vi gör det i fel ordning; att planera en byggnad innan vi har bestämt innehållet. Och det är här oron finns. För bygger vi fel, bygger vi fast oss i en struktur som kanske inte möter morgondagens behov, och det har vi helt enkelt inte råd med på något sätt.

Talman! Det handlar inte om att bromsa utvecklingen och det som nu sker. Det är bra. Det handlar om att försöka styra den så mycket man kan, och efter diskussionerna här i lagtinget tror jag att vi ändå är rätt överens om det. Vi ska ha ett modernt sjukhus på Åland, men då ska det vara byggt för framtidens vård, inte för gårdagens vård.

Så låt arbetet med strategin bli klart. Låt oss förankra vilken vård vi faktiskt vill och ska erbjuda på Åland, och så bygger vi det sjukhus som behövs, inte tvärtom. Tack, talman!

Talman! Ledamöter!

Det är klart, precis som ledamoten Holmberg-Jansson sa, att när man bygger ett hus måste man veta vilka funktioner som ska inrymmas i detta hus. Det vet vi inte idag. Jag lämnar specialsjukvården därhän, även om jag kan konstatera att vi har en av världens mest påkostade specialsjukvård med sex dygnet runt-specialister i bakjour. Det vill vi ha. Vi måste ha möjlighet till snitt, basal kirurgi och ortopedi. Så vi har en fantastisk sjukvård.

Men det finns många undersökningar som visar att det mest kostnadseffektiva är en väl fungerande primärvård. Det har vi. Vi har jättefina medarbetare, men primärvården haltar betänkligt. Den är underbemannad. I de sparbeting som landskapsregeringen har lagt fram säger man att man ska kunna spara pengar genom att minska på besöken i specialsjukvården och på akuten. Då förutsätter jag att de patienterna ska bli omhändertagna i primärvården. Vi saknar i princip tio primärvårdstjänster om vi ska följa den rekommendation som Finlands läkarförbund har, att det ska vara 1 200 invånare per allmänläkare.

Vi kan titta i vår omvärld. Den billigaste sjukvården i Europa, med betydligt färre inläggningar efter primärvårdsreformen 2006, finns i Portugal. Portugal har det lägsta antalet sjukhusinläggningar inom hela OECD. Även i Estland har man en väl fungerande primärvård, och av det man satsar på den offentliga sjukvården går 20 % till primärvården. I ÅHS, när jag tittade i en gammal årsberättelse, är det 10 %. Vår primärvård är eftersatt.

Jag tycker också att man inte alltid har haft förståelse för hur en effektiv primärvård ska byggas upp. Det är en mycket svår diskussion. Det visar nog att styrelsen och politiker inte alltid begriper hur viktigt det är att primärvården finns nära människorna, om man till exempel föreslår att man ska lägga ner Godby hälsocentral. Vi vet också att den palliativa vården är väldigt eftersatt. Det var också ett häpnadsväckande förslag som inte bygger på kunskap.

Det viktiga är hur snabbt man får en tid till primärvården. I förra veckan publicerade Yle en undersökning som visar att dödligheten i cancer i de nordiska länderna är högst i Finland. Helsingfors universitet försökte undersöka vad detta beror på. Beror det på att man röker mer, eller annat? Nej, man tolkade det som att det beror på fördröjd diagnos och att det tar för lång tid att komma till primärvården. De enda länder som har de stora mammut-hälsocentralerna är Sverige och Finland.

När man tittar på hur lång tid det tar för icke akuta att komma till primärvården, så har jag en lista på europeiska länder. I Frankrike tar det 3 till 10 dagar, i Storbritannien 1 till 14 dagar, i Nederländerna 1 till 5 dagar, i Norge 2 till 7 dagar och i Danmark 1 till 5 dagar. Men här på Åland är det idag 4 till 5 veckors väntetid för att få en icke akuttid. Det här är ett stort problem. Man har lagt ner receptionen, och det är inte längre en bemannad reception. Vår tidigare översköterska talade alltid om de sju första sekunderna och hur otroligt viktigt det är att en orolig patient möts av en sakkunnig, empatisk människa när man olyckligt söker vård. Det här måste vi komma till rätta med.

Vi måste veta hur vi ska bygga den bästa möjliga primärvården. Det är ingen lätt diskussion. Den här diskussionen pågår mycket aktivt i Finland och i Sverige. I Norge har man ett fastlegesystem, och i Danmark har man också ett egenläkarsystem som fungerar väl, men det har vi tyvärr inte på Åland. Det mest kostnadseffektiva sättet att spara pengar är att undvika onödiga sjukhusinläggningar. Alla ålänningar borde ha sin egen läkare och sitt eget läkarteam, så att mycket av det som idag föranleder en sjukhusinläggning kan skötas i primärvården. Det blir ännu viktigare med tanke på den demografiska utvecklingen.

Här finns många frågor, och det är ingenting som man löser i en arbetsgrupp bestående av tjänstemän som inte jobbar i verksamheten eller en referensgrupp. Här måste personalen involveras. Man måste ha seminarier och diskutera hur vi kan optimera vår primärvård idag.

Jag kollade för några dagar sedan, att få en telefontid till sin primärvårdsläkare tar en vecka. Man måste ringa och då får man via teleQ ett återuppringningsbud. Passar det att vi ringer i morgon på eftermiddagen? Läkartiden är då 4 till 5 veckor bort.

En remiss till specialsjukvården måste bedömas inom tre veckor. Om man ska göra labb- och bilddiagnostik måste det göras inom tre månader, och slutligen ska vård inom skälig tid erbjudas inom sex månader. Vi kommer då till sammanlagt elva månader, och då kan tyvärr cancern ha spridit sig. Det här är på teoretisk nivå.

Finland är det enda landet som har en obligatorisk företagshälsovård. Nyligen upphandlade man från landskapets sida en företagshälsovård, och där är kostnaden 356 euro per år och anställd. Vad består företagshälsovården av? Den mest lukrativa marknaden för den privata hälsovården är hälsokontroller av friska. Det finns ingen vetenskaplig grund för att friska anställda ska gå och lämna labbprover på blodfetter och leverprover, utan det gör man i särskilda frågeställningar. Det är oerhört kostsamt och framförallt helt onödigt. Det finns ingen vetenskaplig grund.

Man kan tro att digitalisering och AI löser det här, men sjukvård handlar om trygghet, kontinuitet och mänskligt möte. Det är den ena sidan. Hur ska vi organisera vår primärvård? Det är en väldigt stor fråga där man måste bjuda in hela primärvården och diskutera. Det finns i Finland en mycket känd politiker, som jag inte ska nämna vid namn, som har drivit primärvård med egenläkarsystem i Björneborg med väldigt stor framgång. I Sverige finns det två exempel, en som har drivit Kvartersakuten i Stockholm, där jag har jobbat, och en i Kalmar med Kalmarmodellen.

Det här måste vi diskutera, det är ingen lätt diskussion. Innan vi vet det kan vi naturligtvis inte bygga lokaler för primärvården. Ska vi ha en stor gigantisk mammut-hälsocentral med 14-15 läkare? Nej, knappast. Men det är ingen lätt fråga och personalen måste involveras.

Sedan är det frågan om vår jourverksamhet. Så länge jag har varit här på Åland har man diskuterat endörrsprincipen. Där har jag lite ändrat mig. Jag tror på att primärvården och specialsjukvården mycket väl kan ha en gemensam jour. Så är det i många på många mindre sjukhus i Finland. Man går till vänster till primärvården, man går till höger till specialsjukvården, men man samverkar. Det skulle vara otroligt, otroligt mycket enklare för patienterna och det skulle också effektivisera hela den här vården. Det fordrar mycket speciella lokaler. I dag skulle man inte kunna ha en gemensam endörrsprincip på den nuvarande akutmottagningen.

Så mitt budskap är egentligen att innan vi vet hur primärvården ska organiseras och se ut hur vi ska ordna akutmottagningen - jag har skrivit en insändare om det här - så kan vi inte riktigt besluta om vilka lokaler. Jo, delvis kan vi. Vi kan höra inom specialsjukvården om de nöjda med operationslokalerna etcetera.

Jag kan också ta ett exempel från den privata sjukvården som jag tycker är väldigt illustrativt. Det finns i Sviby en läkarmottagning. Man får inte nämna namn, men ni vet alla vilken den är. Alla förmiddagar har de en drop-in mottagning för hela Åland. 30 000 ålänningar får gå dit och ta en lapp, och så blir de bedömd av en sköterska och hänvisad till läkare. Jag talade med kollegerna som jobbar där, och de säger att det fungerar förbaskat smidigt.

Men nu ska man ringa, man kan inte gå till hälsocentralen och beställa en tid. Man får vänta på att bli återuppringd och man får en telefontid till sin läkare om två veckor, och kanske en besökstid om 4-5 veckor. Så ska det inte fungera.

Den stora utmaningen, och det är ingen lätt fråga, måste bygga på seminarier och att inbjuda personalen i denna diskussion. Men det har man i alla fall hittills inte gjort.

Den 4 juni kommer den här tjänstemannagruppen att träffa klinikcheferna. Det är bra. Det är ett rätt steg. Men det är bara det första steget. Jag har talat med flera klinikchefer som är fundersamma. Var kommer vår input? Det är där som diskussionen ska ske, inte här med full respekt för allas goda intentioner.

Som jag också har sagt, i diskussioner med minister Perämaa, så visst kan man tänka sig att utnyttja vår väldigt starka privata läkarstationer som man gör i Danmark så får de uppdraget att ansvara för ett visst distrikt, men inte för att ta onödiga labbkontroller.

När man talar om digitalisering så kan ni titta på TV idag klockan 21.00. Programmet Uppdrag Granskning granskar Cosmic. Det kan ju vara intressant för oss alla.

Fru talman!

Oftast sitter jag med räknemaskinen och räknar plus och minus, men då och då kommer man in på praktiska serviceformer som vi har att utföra. Jag anser att frågan om sjukvården, som utgör en stor del av budgeten, är oerhört viktig. Vid något tillfälle har ledamoten Lindén och jag diskuterat primärvårdsfrågorna.

Utifrån den begränsade kunskap jag har om ämnet tycker jag att primärvården är en mycket viktig fråga. Jag tror att den utgör basen för hela den övriga sjukvården. Det finns utrymme för kostnadseffektivitet om vi sköter om våra ålänningar på den här nivån. (… taltiden slut).

Talman!

Tack, ministern. Jag tycker att jag har stor behållning av att diskutera med minister Perämaa, eftersom jag inser att pengarna är en avgörande faktor. Det finns begränsat med medel, och jag tror inte att det är nödvändigt att införa landskapsskatt. Istället anser jag att vi kan effektivisera vår sjukvård avsevärt genom att få en välfungerande primärvård.

Jag tror att vi bör snegla på möjligheten att utnyttja de resurser som finns på den privata sidan, som man till exempel har gjort i Danmark och Norge. Många av dem som arbetar som fastlege gör det på privat basis eller är offentligt anställda. Det finns alltså många olika varianter, och dessa måste vi titta på. Vi måste försöka ta reda på vad vi kan lära oss av Norge.

Fru talman!

Som en del av arbetet med vårdstrategin inför det eventuellt kommande sjukhusbygget behöver vi ta upp frågan om primärvården. Det är min bestämda uppfattning, och jag vet att även kollegan, sjukvårdsminister Zekaj, tycker likadant. Det känns väldigt naturligt att vi gör det.

Jag anser att det är en utmärkt utgångspunkt som ledamoten lyfter fram, att vi förutsättningslöst inte förbinder sig vid någon exakt regiform, vare sig det handlar om det privata eller det offentliga. Istället strävar vi efter den bästa möjliga primärvården. Enligt min uppfattning bör egenläkarfunktionen, eller husläkarfunktionen, spela en viktig roll i detta sammanhang.

Tack minister Perämaa. Jo, man måste titta på det.

Jag kan också berätta att jag gick in på några sajter som frågade: "Vill du jobba som privat allmänläkare, till exempel i Västra Nyland?" Om jag skulle vara nyutexaminerad skulle jag få en lön på 20 000. Det är inte så illa. Det är fyra eller fem gånger mer än vad man får annars.

Det utgör ett stort hot mot många av våra duktiga och kvalificerade kollegor, som har valt att hoppa av till olika privata alternativ. Dessa alternativ stöds i hög grad av onödiga företagsläkarkontroller, som ofta saknar vetenskaplig grund, vilket Cochrane och SBU i Sverige har visat väldigt tydligt.

Det är dock viktigt att ta labbprov om man har symptom, men att bara screena de anställda är inte tillräckligt. Folk lever i föreställningen att vi människor är som bilar, som ska besiktigas en gång om året. Så är icke fallet.

Tack, talman!

Bästa lagting, nu stal ledamoten Kanborg allt det där bra som jag skulle säga. Men en upprepning kanske är okej. Ni tål kanske lite upprepningar.

Det finns en ordning för det stora arbete som det innebär att framtidssäkra sjukvården. Jag ska försöka beskriva det här så enkelt och bra som jag bara kan.

Vi börjar inte från noll i det här arbetet. Den verklighet vi har framför oss är att oavsett vägval har vi en renoveringsskuld på ungefär 60 miljoner euro. För den prislappen får vi i princip samma konstruktioner som vi har i dag, det vill säga fastigheter som är anpassade för den vård som drevs på 50-, 60- och 70-talet.

Jag vill också väldigt starkt betona och förtydliga att huvudspåret för att framtidssäkra Ålands hälso- och sjukvård är vårdstrategin. Det är också här som riktningen för framtidens vård dras upp, där de stora frågorna besvaras. Det vill säga: Hur ska vården ordnas? Vilka behov ser vi växa? Hur ser demografin ut? Hur påverkar och förändrar tekniken arbetssätten och förutsättningarna? Hur ser finansieringen ut?

Sedan kommer delprocesserna, och en viktig del i det här arbetet, som också är det som är så dyrt, är fastighetsutveckling eller sjukhusbyggnation, om man så vill. Men fastighetsutvecklingen innebär också att man tittar på flöden och annat. Det här är inte ett solonummer på något sätt, utan det är en delprocess i en huvudprocess.

Jag vill också nämna det som har lyfts här i debatten, att de allra viktigaste delanalyserna som har mest bäring på fastighetsutvecklingen och fastighetsfrågan, de är framtagna i den parlamentariska referensgruppen och är i enlighet med den färdplan som samma grupp har antagit. Där ingår framtidens vårdbehov, hälso- och sjukvårdsfinansieringen, framtidens vårdstrukturer och nivåer samt den digitala vårdinfrastrukturen. Det är just de här fyra delanalyserna som säger mest om dimensionering, flöden, samband och teknik, och de berättar mer eller mindre vilka lokaler som behövs.

I och med att vi avslutade arbetet med de fyra delanalyserna startades ett nytt arbete. Fastighetsverkets uppgift kickade igång, och de drog igång arbetet med fastighetsutveckling, vilket skulle ta ungefär 9 till 10 månader. De har levererat en produkt, en skiss och rekommendationer. Det är en liten milstolpe i ett större sammanhang. ÅHS å andra sidan arbetar med funktion och dimensionering, och Fastighetsverket med sjukhustomten. Allt det här arbetet går parallellt och mynnar ut i en fastighetsutvecklingsplan.

De delanalyser som återstår i vårdstrategi är kompetensförsörjning och styrning. Vi arbetar med styrning just nu, intern styrning. Hur ska styrelsen tillsättas? Vilka principbeslut behövs? Hur ska vårdnivåerna avgöras? Det här är sådant som vi arbetar med just nu, framförallt vem som beslutar vad över vilka vårdnivåer och vilka insatser.

Vi har också patientsäkerhet, forskning och utveckling samt beredskap, som är minst lika viktiga. Men det betyder inte att fastighetsfrågan saknar grund. Tvärtom. Vi har redan lämnat det som har mest bäring på fastighetsfrågan. Huvudspåret återigen är vårdstrategin, och den kommer att knytas ihop. Säcken knyts ihop under hösten. Vi levererar den. Att jag skulle komma hit med tio delmeddelanden för att diskutera dem styckvis, känns inte aktuellt. Det är inte aktuellt, för alla dessa delanalyser har beröringspunkter med varandra. Jag tror att det skulle göra er mer förvirrade än att ge klarhet i saker. Därför har jag valt att hålla ihop det här till ett meddelande som kommer till hösten.

Var står vi nu? Förra veckan hade vi ett bra gemensamt möte mellan landskapsregeringen, ÅHS styrelse och Fastighetsverket. Det mötet var också en viktig start för en annan fas som vi går in i. Hittills har mycket handlat om nulägesbilder, prognoser och slutsatser som vi har dragit i de fyra delanalyserna. Det här var klart, viktigt och väldigt nödvändigt. Men de verkliga vägvalen som ligger framför oss är i den här politiska referensgruppen, där vi nu på allvar behöver ta viktiga beslut och strategiska vägval.

Därför kommer vi nu att arbeta med att skapa något som heter programkontor, det vill säga en styrgrupp. Vad är ett programkontor? Det är ett förrum till en projektorganisation, det vill säga steget innan man går in i en fullt utvecklad projektfas. I det här programkontoret eller styrgruppen håller man ihop alla trådar. Det är där man ser till att politikens mål, vårdens behov och fastighetens lösningar möts i samma process. Programkontoret kommer inte att fatta några beslut utan bereda och samordna helheten. Det är där vi är nu. Vi behöver samordna helheten och hålla ihop triangeln mellan landskapsregeringen, ÅHS och Fastighetsverket. Här kommer den politiska referensgruppen att ha en jätteviktig roll.

Vi har frågor som lyftes av ledamot Mansén här, vi har viktiga strategiska vägval som påverkar resan och hur vi tar oss i mål. Det gäller helikopterplattan. Jag ska inte gå in på helikoptervinklar och annat, det kan ledamot Mansén mycket bättre, men jag har lärt mig mycket om vinklar här.

Vi politiker ska ta ställning till riktningen, pengarna och nivåerna. Vi ska också avgöra vad vi vill uppnå, vilka ramar som gäller och vilka större vägval som ska göras. Det är väldigt viktigt att vi håller isär dessa.

ÅHS måste bedöma verksamhetens behov, och det gör de bland annat genom att ha olika typer av höranden. Det finns olika arbetsgrupper så att alla har en uppgift. Allt det här hör ihop. Det finns en processkarta, och bakom varje delprocess finns olika projekt som ska leverera inom sina egna deadlines. Jag får erkänna att det här arbetet har blivit försenat med några månader. Så är det, och det har att göra med de utmaningar som har funnits på ÅHS under hösten. Men däremot har det inte skett någon större tragedi, utan vi har tagit oss framåt ändå.

För att summera: Renoveringsskulden har vi kvar, den är på 60 miljoner. Huvudspåret har jag nämnt, delprocesserna som hänger ihop, och det här programkontoret som vi ska skapa med en styrgrupp.

Min vilja är att vi ska ha så bred politisk förankring som möjligt. Vi kommer säkert behöva träffas mera intensivt för att ta ställning till de här frågorna. Min vilja är att vi ska hålla ännu ett lagtingsseminarium där vi presenterar de återstående delanalyserna och kanske också upprepar färdplanen och var vi står. Tack, fru talman!

Talman!

Tack minister Zekaj. Återigen, landskapsregeringens tjänstemän, Fastighetsverket och ÅHS styrelse träffades förra veckan. Var fanns personalen? Var fanns personalen på golvet?

Kommer personalen och patientorganisationerna involveras i den kommande styrgruppen? Jag anser att det är ett uttryck för en bristande respekt för den komplexitet som finns i att bygga en bra sjukvård.

Vi kan se på diskussionen som pågår i Finland hur otroligt olyckliga utfall det har blivit där. Vi har mycket att lära oss.

Min fråga till ministern är: Tänker man bjuda in några av dessa väldigt erfarna politiker och läkare som har arbetat med egenläkarmodellen i Finland? (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag tror att vi behöver hålla nivåerna här när det gäller hur det här arbetet görs. Vi arbetar på en strategisk nivå, och vi är fortfarande på en skissnivå. ÅHS kommer att fortsätta att arbeta i organisationen för att bedöma verksamhetens behov. Det finns också en skiss på hur det arbetet kommer att ske, och jag vet att det pågår ett arbete för att involvera olika nivåer inom ÅHS. Men vi är inte där ännu.

Nu arbetar vi med de större frågorna: Hur ska det finansieras? Hur ska dimensioneringen se ut, och hur många kvadratmeter behövs? Det här sker stegvis. Att involvera i princip alla är inte möjligt, utan vi måste bygga ett skelett. Sedan ska det skelettet fyllas med den expertis och sakkunskap som behövs för att få ett modernt och bra sjukhus som håller i många decennier framåt.

Tack minister Zekaj. Vi är inte där ännu när det gäller att involvera personalen i denna viktiga diskussion. Den diskussionen sköter vi på tjänstemannanivå, och den sköter vi politiker. Sedan kanske vi hör patientorganisationerna och personalen.

Men, i min värld borde man ordna seminarier och diskussioner, precis som när det gäller skärgårdstrafiken. Där diskuterar man med skärgårdsborna. I det här fallet bör man diskutera med personalen på golvet, inte bara med brukarna. Men det har man inte gjort.
Den första diskussionen äger rum den 4 maj.

Men politikens logik är att man binder sig väldigt tidigt i ett upplägg, och man har till och med angett ett belopp på 142 miljoner väldigt tidigt. Det är väldigt viktigt att personalen är med på tåget från start.

Tack, talman!

Min uppfattning är att det här är ett av de största projekten som vi ska genomföra. Vi befinner oss i en fas där vi tittar på olika scenarier och modeller. Det är en del av arbetet att involvera fler aktörer, och det kommer att ske. Just nu arbetar vi enligt en trattmodell, och så snart behöver vi mer substans och sakkunskap. För att kunna fatta de bredare och större besluten behöver vi nu Fastighetsverkets och ledningens perspektiv. När vi har fått in deras synpunkter kommer vi att kunna involvera fler människor i processen. Allt detta arbete kommer att hänga ihop och samverka.

Talman!

Jag behöver ett litet tydliggörande. Ministern säger att vi har antagit delrapporter i den parlamentariska referensgruppen. Hur menar ministern då?

Vi har fått delrapporterna presenterade för oss, och flera av dem presenterades i augusti här i lagtinget, precis på samma sätt som vi hade fått dem tidigare. Men när ministern säger att vi har antagit rapporten, får det en helt annan tyngd. Jag kan inte riktigt hålla med. I så fall har jag faktiskt inte förstått att jag har gjort det.

Tänk så lurig jag har varit. Nej, jag tar tillbaka det; vi har inte antagit något. Jag får förtydliga.

Vi har konstaterat några slutsatser i den politiska referensgruppen, som handlar om nulägesbeskrivningar och prognoser som vi har fått beskrivna. Sedan har vi tagit ställning till var vi ska ligga och vad som är rimligt. Det är de diskussioner som vi har haft. Vi har inte antagit något formellt, utan vi har publicerat slutsatser baserade på det som tjänstemännen har presenterat för oss.

Fru talman!

Det är bra att ministern inte har lurat mig. Jag skämtar om det.

Men jag har känt att vi har haft diskussioner kring detta, delrapporter har presenterats, men något beslut har ännu inte tagits. Egentligen har det mera varit diskussionsmöten där vi har fått höra olika perspektiv.

Jag gissar, precis som med det stora arbetet med folkhälsostrategin, att det kommer att bli ett slutgiltigt meddelande i höst som vi får presenterat och tycka till om innan det kommer hit till lagtinget för en diskussion. Det blir det slutgiltiga beslutet. Fram till dess är det en arbetsprocess som jag tror kan komma att ändras, beroende på vad som framkommer i nästa delrapport. Kanske det som kom i de första delrapporterna inte riktigt längre stämmer överens? Det är ett levande dokument, gissar jag.

Tack, talman!

Ledamoten har förstått det korrekt. Det är klart att tills det slutgiltiga meddelandet är klubbat så finns det en flexibilitet i de slutsatserna och vägval som görs, och det kommer vi att ta hand om.

Det jag vill påpeka är att den här gruppen nu kommer att behöva involveras mycket tydligare under det här året, när vi har viktiga beslut framför oss att fatta. Det är också sant att meddelandet kommer till hösten, och det är då som det formellt antas.

Tack, talman!

Jag har två frågor. Ministern pratar om en trappstegsmodell. I min värld skulle det vara logiskt att involvera så många som möjligt inledningsvis, för att sedan minska antalet deltagare. Men de som kontaktar mig inom Ålands hälso- och sjukvård, även de som har högre befattningar, både sjuksköterskor och läkare, har överhuvudtaget inte varit involverade i den här processen. De är helt frågande när man ställer den frågan.

Jag anser att om man vill ha med dem i den här processen, så borde man kanske involvera dem från början.

Sedan vill jag också påpeka att jag tror att det finns en viss diskrepans i vad som avses med ett meddelande i lagtings- och arbetsordningen, i förhållande till det som ministern säger. Ett meddelande är inget beslutsunderlag. Det är en viljeyttring som landskapsregeringen för till lagtinget, för att sedan föra en diskussion kring det och eventuellt ta till sig något av det som lagtinget säger.

Tack, talman!

Min uppfattning är att jag har besvarat frågan om vilka som involveras och när detta ska ske. Vår ambition är att involvera en bred krets, men för att detta ska vara möjligt behöver vi ha mer konkreta förslag att presentera. På så sätt kan de experter som finns inom verksamheten förhålla sig till frågan och ge oss en bra återkoppling. Just nu befinner vi oss inte i det skedet, vi kommer att nå dit, men det är för tidigt.

Talman!

Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker inte att det är särskilt klokt att ta fram ritningarna på ett hus och gjuta grunden och när man har kommit så långt då går man vidare och säger: "Hej, var vill ni ha fönstren?" Jag anser inte att man ska arbeta på det sättet, så där har vi helt enkelt inte en samsyn. Jag har valt att göra det på ett annat sätt, och ministern har valt att göra det på det sätt som han gör, och det får han också stå för.

Självklart står jag bakom alla de beslut som har fattats och den process som vi har tagit fram för att nå vårt mål. Den är sund och riktig.

Nu befinner vi oss i den fas vi är, och fler kommer att involveras allteftersom. Ledamot Lindén nämnde tidigare här i debatten att läkarkåren kommer att involveras den 4 maj. Jag vet att det finns en plan för detta.

Sen får vi vara överens om att vi inte är överens om hur arbetet i övrigt ska genomföras.

Tack, talman!

Tack minister Zekaj. Jag tänkte haka på den här diskussionen om involveringen av det som sker just nu, eller de pågående processerna som ministern var inne på när det gäller fastighetsfrågan och placeringen.

Från styrelsens sida är jag involverad i det arbetet i samarbete med Fastighetsverket och ÅHS personal. Jag kan därför understryka att ÅHS personal, när det gäller sjukhusteknik och fastighetsteknik, är och har varit delaktig i detta arbete via workshops och diskussioner. Vi jobbar successivt framåt.

Jag vill också ta en replik och betona att personalen har varit involverad så här långt som processen har framskridit. Givetvis är detta en viktig fråga framöver. Precis som ministern har sagt så behöver personalen finnas med i processen även framöver.

Tack, talman!

Det är precis min bild också, ledamot Mansén, att i det läge som det finns något att ta ställning till och där man kan behöva återkoppling från verksamheten, så görs det också. Detta arbete kommer hela tiden att expandera för att omfatta fler expertfunktioner. Vi har en gemensam överenskommelse om att vi behöver bygga en triangulär struktur för att hålla ihop detta arbete. Vi befinner oss i den fasen nu, och det finns en mycket bra plan för hur alla expertfunktioner ska involveras genomgående under hela processen, så att vi kan nå vårt mål.

Tack, talman!

Det är också värt att understryka att när det gäller sjukhusplaneringen har vi hittills pratat om placeringen. Vi diskuterar lokaliseringen och var sjukhuset ska passa in när det gäller fastighetsteknik och logistik, med mera. Det handlar om att få detaljerna att fungera.

Men innehållet i sjukhuset blandas ihop i replikerna hör jag. Det finns detaljer som vi givetvis har framför oss att ta ställning till.

Nu har vi kommit så långt att vi diskuterar var det är möjligt att placera sjukhusverksamhet. Innehållet sen kommer att framkomma i olika processer och delprocesser framöver.

Det är givetvis mycket riktigt att personalen behöver vara involverad, och det har vi också tänkt.

Tack, talman!

Jag kan inte annat än att hålla med. Nu börjar vi faktiskt hålla med varandra hela tiden, ledamot Mansén. Det är bra och kanske inte så överraskande, eftersom vi arbetar tillsammans i detta.

En del av arbetet är redan gjort, och nu kommer det som behöver genomföras i det politiska styrgruppsarbetet Det handlar om ett enormt arbete, där vi måste tänka på hur lokaler och annat ska utformas med rätt innehåll och funktioner. Allt detta återstår att göra.

Vi befinner oss nu i en ny fas, och vi måste fortsätta våga ha is i magen och fortsätta den här resan så att den inte avstannar.

Talman!

Ledamöter, jag vill ändå kommentera minister Zekaj.

Innehållet och vilken vård som ska bedrivas handlar inte om detaljer, utan om hela grunden. Avgörande hur man bygger ett hus är vad det ska användas till, vilka utrymmen som behövs och hur det ska se ut. Att man kan genomföra det utan att involvera de verksamma på golvet, som får komma in senare, det är samma logik som att personalen inte har representation i styrelsen eller ledningsgruppen. Vi har alltså ingen person som sitter i styrelsen eller i ledningsgruppen som möter patienter. Det tycker jag är anmärkningsvärt och väldigt olyckligt.

När vi ser på olika byggnationer, som t.ex. Nya Karolinska sjukhuset, så är det en av världens fjärde dyraste byggnad någonsin. Det sprängde alla kostnadsramar. Det var på många sätt en miserabel byggnad, till och med golvbrunnarna i badrummen hade fel avrinning. Det har varit otroligt mycket debatt kring detta.

Som jag också har nämnt så stod Hälsocentralen tom och var utdömd, den behövde vi inte och så slumpade man bort den för en spottstyver. Nu drivs där en verksamhet och dessutom kommer en annan privat mottagning att flytta dit. Vi har psykiatribyggnaden där fasaden har hållit på att ramla av. Jag vet inte hur gammal den är, det vet säkert ledamot Mansén, men kanske fem eller tio år. Vi har även onkologens tak.

Vi måste också komma ihåg att byggföretagen på Åland är beroende av stora offentliga, skattefinansierade projekt. Jag kan inte på något sätt uttala mig, undervärdera eller nedvärdera Fastighetsverkets personal. De kan det här självfallet betydligt bättre än jag, men jag kan nog bättre när det gäller innehållet än vad de kan. Det måste de ha som input. De måste veta vad det handlar om, och det finns naturligtvis i uppdragets karaktär.

Som jag nämnde tidigare så under ÅHS tid innan vi hade ett Fastighetsverk, beställdes det fyra olika arkitektutredningar av den tidigare hälso- och sjukvårdsdirektören. Jag vet inte om man överhuvudtaget har tittat på dem, men nu har man en egen arkitekt, och det är klart att arkitekten är fylld av ambitioner. Det är ganska vitt skilda förslag när man tittar på den här artikeln som var för några månader sedan i lokalmedia. Ett förslag var att bygga ett nytt sjukhus på Möckelö, medan ett annat var att renovera och använda det för andra uppgifter.

Jag kanske avslutar så här: efter att ha sett hur upphandlingen av vårdinformationssystemet gick till och dess konsekvenser, som kanske inte har varit alldeles uppmuntrande, känner jag inte riktigt hundraprocentigt förtroende för de politiska processerna. De är inte alltid riktigt förnuftiga och rationella.

Så ja, jag tycker att det är legitimt att ställa kritiska frågor. Som vanligt har jag fler frågor än svar. Det är olyckligt att man ofta i politikens värld kör ett spår och håller fast vid det. Det kan gälla skärgårdstrafik eller sjukhusbygge. Det är så olyckligt.

Brukarnas och medborgarnas inflytande är grunden. Vi politiker är allmänhetens tjänstemän, och vi ska lyssna på dem som arbetar i verksamheten. Det tycker jag att man kanske inte riktigt, i alla fall i det här skedet, har gjort. Men jag hoppas att det finns den ambitionen framöver. Tack!

Tack, talman!

Vi politiker är allmänhetens tjänstemän, och det är därför vi tar oss an den här frågan. Vi behöver säkra sjukvården för lång tid framåt för allmänheten. Vi har konstaterat att flera av de här fastighetskropparna har gjort sitt.

Jag vill också kommentera styrelsens sammansättning. Det stämmer inte, ledamoten Lindén, att det inte finns personer som arbetar med patienter och inte har kunskap om vård. Det finns medlemmar i styrelsen som har mycket bred medicinsk erfarenhet och som även arbetar på fältet.

Jag vill blicka framåt, ledamoten Lindén. Det pågår ett arbete på ÅHS där man ser över funktion och dimensionering för att säkerställa att det är korrekt. Detta är inget som kommer att ske här idag, utan vi skissar och arbetar på det. De funktioner som behövs kommer att involveras i rätt tid, och det förankringsarbete pågår på ÅHS.

Tack ledamot Zekaj. Jag inser att ju mer polemisk jag är, desto mer slår man dövörat till. Jag hoppas i alla fall att man på något sätt tar till sig att man måste involvera personalen.

Jag tror att seminarier och workshops med dem som arbetar i verksamheten på ÅHS är viktiga. Innan den stora reformen 2005, då hade vi faktiskt seminarier i matsalen där vi diskuterade olika aspekter. Sedan kan man ifrågasätta utfallet, men det är nog på det sättet man måste gå vidare.

Framförallt måste vi samverka med de regioner och välfärdsområden i Finland där man försöker skapa ett egenläkarsystem. Just nu pågår det i Västra Nyland. Vilka erfarenheter har man i Norge? Jag kan inte förstå varför man inte tar tillvara på detta, som är en av de stora frågorna.

Tack, talman!

Jag är överens med ledamoten Lindén om att vi behöver titta på egenläkarsystem. Jag ser viktiga poänger inom primärvården och att kunna ha den här kontinuiteten som uppfattas att saknas. Ett av strategins uppdrag, och i det här arbetet som vi ändå gör, är att stärka primärvården. Vi vet att det är ett område som behöver utvecklas, liksom andra områden. Men just primärvården är oerhört viktig, de har hälften av besöken på ÅHS.

Även den här diskussionen som var innan, gällande resursfördelning mellan det privata och det offentliga, det är också en jätteviktig diskussion som vi behöver ha.

Tack minister Zekaj. Jag ser fram emot diskussionen. Jag hoppas att alla ser på Uppdrag Granskning nu i kväll, så att vi kan diskutera det efteråt. Diskutera gärna med era bekanta som jobbar på ÅHS om hur de upplever det aktuella vårdinformationssystemet.

De kontakter jag har från primärvården är inte särskilt uppmuntrande. Jag har själv inte arbetat i det här systemet, men det enda jag vet med säkerhet är att det är otroligt dyrt. Med största sannolikhet hade det funnits mycket billigare alternativ.

Det var därför minister Perämaa fick komma och begära en tilläggsbudget. Jag tror att summan med de här förlängningsperioderna ligger på 85 miljoner. Det handlar om tio plus fyra plus fyra, enligt Ålandstidningens rapport. Jag har en screenshot av den.

Talman, bästa ledamöter!

Det är ganska glest i salen, men det kan väl bero på att timmen börjar bli sen.

Jag har för Pro Ålands räkning lämnat in den här åtgärdsmotionen som heter "Vilken sjukvård kommer att erbjudas ålänningarna i framtiden?" Det är väl ändå ganska naturligt att man inte har fått ett fullödigt svar på det.

Det som jag tycker har uppnåtts med denna motion är att vi har haft en bred diskussion här i lagtinget, både om stora och små frågor. Det är också särskilt glädjande att regeringspartierna har varit aktiva i denna diskussion.

Anledningen till att motionen lades fram är att det har gått tre år sedan landskapsregeringen tillträdde, och vi har inte haft ett enda tillfälle att diskutera hälso- och sjukvård på det här sättet som nu har gjorts. Jag är nöjd med resultatet så här långt och vill tacka alla som aktivt har deltagit i debatten.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.