Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, herr talman! Det här innebär ju att vi behåller status quo på de punkter som nämns i aktuell lagstiftning och som vi redan har diskuterat här i salen. Utskottet enigt om att de förändringar som föreslås av landskapsregeringen är välbehövliga och innebär att de sociala tjänstemännen vid KST har lättare att sköta sitt arbete genom att de får tillbaka de befogenheter som försvann i samband med välfärdsområdetsreformen i riket.

Det som utskottet anmärker på är att landskapsregeringen inte riktigt tar sitt ansvar när det gäller fastställande av maximala skäliga boende utgifter via förordning som man gör på finska sidan och skjuter den frågan till KST styrelse att fatta beslut om. Så är det ju redan idag, ska man säga att så ser det ut idag. Det finns en möjlighet att förändra det här förhållandet och kanske är det detta som man menar att man kommer att göra i samband med revidera hela utkomststödslagstiftningen eller om man kommer att göra det.

Vi väntar ju på en reform ifrån riket där riket har sagt att vi ska se över hela utkomststödslagstiftningen och att man kommer tillbaka med besked för hur ska det se ut i slutet på året? Så kan det vara kanske så att när man ska göra ändringar här på Åland som en följd av de förändringar att man tar med sig den här punkten som vi anmärker på och överväger att ändra det.

Det är ju rätteligen så att det är landskapsregeringen som har ansvaret för socialpolitiken på Åland, medan kommunen, via KST, är en del av den verkställande makten. Och kommunen ska verkställa socialpolitiken som tas fram av landskapsregeringen och inte bedriva egen socialpolitik. Som man kan säga att det faktiskt är när vi pratar om att fastställa maximala skäliga boende utgifter. Det är ju en del av individens rättigheter kan man säga. Och rättigheter för individen brukar vi reglera i lag och inte på ett kommunalt möte. Men det fungerar som det idag också. Så att det är inte akut på det viset. Jag hoppas att vi hoppas att man ser över det här i samband med reformen.

Vidare som jag redan varit inne på så har utskottet erfarit att landskapsregeringen tänker återkomma när man har en sammanvägd bedömning från riket hur allt skall se ut och att då finns det ju också skäl att överväga att gå in för en hel åländsk lagstiftning. Möjligtvis på grund av att framför allt upphovsrättslagstiftningen börjar se ganska rörig ut. Det finns många olika avvikelser fram och tillbaks och det blir svårt för den enskilda medborgaren att bekanta sig med vad som faktiskt gäller på ett enkelt sätt.

Jag skulle säga att det är i huvudsak sammanfattat utskottets synpunkter som finns med i betänkandet här. Och personligen så vill jag säga några ord och det är att det är fortsättningsvis så att vi skriver någonting i betänkandet om belopp och den problematik som existerar i dag när stöden ökar i snabbare takt än arbete. Helt enkelt för att det här hör inte till det här ärendet. I den mån att landskapet har inte föreslagit några förändringar. Det är fortfarande förändringar som är beklämmande och som behöver tas tag i. Vi måste se till att skapa ett sådant samhälle där det alltid lönar sig i arbete. Men vi får se, i slutet på året om det kommer några förändringar som går åt det här hållet. Hitintills har vi inte sett några sådana uttalanden överhuvudtaget från landskapsregeringen, snarare en motsats där man försvarar de här stödökningarna. Så det var utskottets betänkande och några personliga reflektioner.

Talman! Jag skulle gärna kommentera två saker. Utskottsordförande sade i svepande ordalag att den verkställande makten, i det här fallet kommunen, inte skulle ha någon socialpolitik att röra och föra i, utan det är landskapsregeringens uppgift. Det skulle jag vilja dementera. Alltså, jo lagstiftningen, det är landskapsregeringen och lagtingets uppgift. Men inom det kommunala finns en otroligt stor frihet att fatta många socialpolitiska beslut, vilket görs vid varenda budgetarbete som görs årligen. När det gäller fastställande av olika avgifter där man ofta tar en maximi nivå från lagstiftarna och så vidare och så vidare. Den andra delen gäller den här frysningen av index eller index förhöjningarna. Alltså, skulle en sådan här vilja genomförts så skulle det varit den sittande regeringen i budget 2024 som man hade tag budgetlagar för att göra den saken. Där måste nog också ledamoten titta sig själv i spegeln.

Tack, herr talman! Tack ministern för det. Jo, det är ju så förstås att kommunen kan bedriva socialpolitik och ändra olika taxor och nivåer så ministern har rätt i det.

Jag skulle väl säga att det här snarare en tolkning. Är det rätt att individens rättigheter fastställs av kommunen i det här fallet eller inte? Det är någonting man behöver titta på. Vi i utskottet anser att det här är något som landskapsregeringen borde fatta beslut om och hoppas att man tar med sig det här när man gör den här totalrevideringen. Om det blir en totalrevidering när man analyserar det här. Sen när det gäller indexjusteringarna så är det så att jag nästan uppfattade att ledamoten är med på det här att göra en sådan här frysning av index. Det är någonting som jag har stött under lång tid och jag kommer fortsätta att stöda det, så jag hoppas att ledamoten kan ge svar på det. Kommer det komma någon frysning av index? För det låter så som ledamoten säger och då blir det jättepositivt.

Till det första talman så är det bra att utskottet har resonerat om den saken, vad man skall sätta i lag och vad landskapsregeringen skall sköta och vilken frihet kommunerna ska ha. Nu förstår jag att man från utskottets sida då menar att landskapet ska gå in och styra mera såsom som ledamoten uttrycker det, att det är så pass viktig grundläggande frihet att lagstiftarna borde handha det i stället för kommunen. Och det är väl bra så. Till den andra delen konstaterade jag att ledamoten själv var minister i den tidigare i landskapsregeringen hade man inte ville ha index höjningar för 2024 så hade man hanterat det genom budget lagstiftning och det hade synts i 2024 års budget. Det är ingenting man gör i efterhand utan sådana saker hanterar man på förhand med tydlighet och transparens. Man rycker inte mitt i allt undan mattan, utan det där både ministern själv har skött under förra budgetprocessen.

Tack, herr talman! Indexjusteringarna är inte reglerade i en budgetlag utan det är en avvikelse i utkomststödslagstiftningen som vi nu behandlar som man måste gå in och ändra, den avvikelsen. Så det är nog en riktigt lagstiftning skulle jag säga. Det är någonting som jag stött på och faktiskt förespråkar också. Men som ledamoten vet, när man ingår i ett regeringssamarbete så gör man vissa kompromisser och avvägningar. Jag har varit helt öppen med de här åsikterna och det är egentligen ingenting nytt. Och nu när vi är opposition så fortsätter jag bedriva den här faktiska och välbehövliga förändringen som behöver komma till stånd. Och det ska vara väldigt tacksamt om ministern kunde svara på en fråga att är det någonting som man stöder det här? Man pratar ju bort det nu, har man ingen åsikt om frågan? Ministerns ministerkollega som har en väldigt tydlig åsikt om att det här ska fortsätta höjas. Och vad jag förstår så delar övriga regeringen exakt samma åsikt. Vi gör inte det.

Talman! Det är precis som utskottsordförande säger att det vore bra om vi var eniga i utskottet om att landskapsregeringen kan ta det till sig att vi gör på samma sätt som i Finland. Det är inte ofta jag säger det, men i det här fallet så tycker jag verkligen att det är som statsrådet har sett, att det här är någonting som de bör ta beslut kring. Så behöver landskapsregeringen ta till sig att det här är någonting som kanske landskapsregeringen skall bestämma också. Jag ville bara ge ett stöd till det som utskottsordförande sa.

Tack, herr talman! Tack för det ledamot Holmberg-Jansson. Det är ju en stor fråga. Alltså hur mycket ska en bostad få kosta? Är det rimligt att en förbundsstämman ska ta beslut om det? Vi är alla som sitter här inne har ju ett arvode, vi har betalt för att ta svåra beslut. Men när man sitter en förbundsstämma i en kommunalpolitik så har man inte samma trygghetsnät att falla tillbaks på. Så det är rimligt att vi här tar de svåra besluten som rör till exempel hur stora skäliga boendeutgifter ska tillåtas i kommunen.

Tack, talman! Tack till utskottets ordförande för det arbete som ni har gjort kring det här. Vi tar till oss de synpunkter som har kommit från utskottet. Jag vill samtidigt poängtera att den här diskussionen handlar ju inte om indexjusteringar, där har jag varit väldigt klar och tydlig. Däremot så vill jag också konstatera i den här diskussionen att om vi nu ska göra som i riket så är det ju som så att det i riket är FPA som sköter det här. Så det blir ju en överföring från stat till stat, från stat till FPA som är staten. Här skulle det innebära att vi skulle överföra en uppgift från KST, dvs kommunerna, till landskapet, och därför har vi inte ansett att det är ett system som vi vill ha. Inte i nuläget eftersom det fungerar redan ganska bra. KST är närmast klienterna och kan göra bäst bedömningar för vilka stödnivåer som fungerar bäst för klienten.

Tack, herr talman! Tack för det svaret men det här handlar ju mera om, vad är det maximala utgifterna. Pratar man bara om klientens bästa och de som söker stöds bästa, då har man inget tak alls utan ett tak finns för att det ska vara skäligt och rimligt. Vad är rimligt att du har för hyra när du söker stöd? Vad är rimligt att din levnadsstandard är? Den typen av frågor är det vi som ska tas beslut om här. Precis som vi har lagstiftningen här och kan fatta beslut om att höja index och justera upp stöden eller inte. Det är exakt samma karaktär av frågan det här, vad ska man har rätt till för bostad? Hur mycket pengar skall du rätt till? Det är vi som beslutar, inte förbundsstyrelsen. Jag håller inte med om detta resonemang.

Tack, talman! Man kan resonera på det sätt som ledamot Wikström argumenterar här. Samtidigt så har vi en sådan verklighet att vi strukturellt inte har samma hantering som man har i riket. Och vi anser ju att Åland tjänas bäst av en myndighet som kan göra korrekta bedömningar. En förordning skulle göra det här stelare och det skulle ge mindre svängutrymme. Här vidhåller vi att KST sannolikt är bäst på att hantera den här frågan. Men jag utesluter inte att den totalreform som görs av utkomststödet i riket kan föranleda att vi gör en annan bedömning.

Tack, herr talman! Det är konstigt att vi kan fatta beslut om hur stora stödnivåerna skall vara om de ska höjas eller inte. Det kan vi fatta beslut om här och det ska vi göra. Men vi kan inte fatta beslut om vilken bostad är skälig. Vi kan fatta beslut om vilka inkomster är skäliga för en människa, för att överleva och klara sig i vårt samhälle. Men vi kan inte fatta beslut om vilken typ av bostad. Det blir lite dubbelt när man borde välja väg. Antingen eller. Och jag tror inte det är många här som tycker att det är skäligt att KST själva ska fatta beslut om hur mycket pengar man ska bevilja åt en individ. Och det här är i princip samma sak, bara det handlar om en bostad. Sen när det gäller indexjusteringarna så det hoppas jag verkligen, verkligen att man ser över i samband med den här totalformen. För som det är nu, den här utvecklingen är ohållbar. Värre och värre för varje år som går.

Talman! Nu har utskottet behandlat ett lagförslag om ändring av blankettlagen om utkomststöd och vi är eniga; det är bra med att en automatik på nytt tas in i blankettlagen. Vi ger därmed kommunerna genom KST bättre förutsättningar att hantera utkomststöd. Remissinstanserna var eniga i att det behöver vara enkelt att tillämpa lagen, nu blir det så.

När riket gör ändringar i hanteringen av utkomststöd gäller det för oss att hänga med i svängarna och uppdatera och förändra det vi behöver om vi behöver, så att lagen är aktuell.
Den här lagen underlättar administrativa processer och tydliggör ansvarsområden. KST fortsätter handlägga grundläggande, kompletterande och förebyggande utkomststöd här på Åland och ges nu samma uppgifter och rättigheter som FPA och välfärdsområden. För KST är lagförslaget efterlängtat. Nu får de bättre verktyg och tydligare riktlinjer och kan därför effektivare sköta sina uppgifter.

Sett ur ett klientperspektiv är det här en bra förbättring. Det blir nu lättare att hitta i lagtexter och påverkar rättssäkerheten positivt.
Boendeutgifter diskuterade vi mycket och länge i utskottet, men vi landar i att det blir KSTs förbundsstämma som fastställer vilka som är skäliga boendeutgifter. Och visst finns det säkert fördelar och nackdelar med det.

En totalreform av utkomststödet är på kommande. Tanken är att minska det långvariga beroendet av utkomststöd. Så vi får säkert all anledning att återkomma till det här ämnet många gånger.

Talman! Utgångspunkterna och resonemanget från utskottet gällande detta lagförslag kan vi socialdemokrater omfatta. Det är ju en främst teknisk förändring att återinföra automatiken i lagstiftningen och det är bättre för klienterna och det är bättre för handläggningen av ärenden inom KST.

Det som däremot för framtiden är oroande, och som är orsaken till att jag vill säga någonting överhuvudtaget är att vi bör ha beredskap för både på landskapsnivån och den kommunala nivån. På det faktum att man redan, inom KST, kan se oroande tecken på att antalet individer i behov av utkomststöd ökar. Detta sker till följd av förändringar i andra stödformer, vår egen nya klientavgiftslag som trots alla goda föresatser kommit att slå snett genom våldsamt höjda avgifter för vissa klienter inom äldreomsorgen. Också de ekonomiskt tuffa tiderna med räntor, inflation och en något högre arbetslöshet och långtidsarbetslöshet som vi kanske inte är vana med. Allt det här har kommunerna redan börjat att titta på, till exempel när det gäller klientavgiftslagen och hur den slår för en del av våra äldre.

Utkomststödet är en sista utväg, tänkt att vara en kortare insats medan man som individ hittar andra vägar framåt. Risken ökar nu att vi får fler människor i ett permanent utanförskap. Det är skäl att fundera på vad vi kan göra för att minska den risken, för att slippa de stigande kostnaderna utan att skuldbelägga människor i en utsatt situation.

Kan vi skapa fler utbildningsmöjligheter? Kan vi motverka effekten av förändringar i riket, så att flera ålänningar håller näsan ovanför vattenytan? Vad är den faktiska effekten, plus och minus, av varje åtgärd vi vidtar. Den åtgärden är för framtiden lika viktig som många andra förändringar att man ser om effekten blir att man trycker ner kostnader på ett ställe och de ökar på ett annat istället.

Tack, herr talman! Det är bra att ledamoten lyfter upp och beskriver de sociala effekterna av framför allt när man skär ner i bostadsbidraget som vi diskuterade tidigare i år. Det stämmer också att utkomststödsklienterna ökar hos KST i samband med det här. Det är bra att ledamoten kompletterar med det jag glömde bort mig själv att betona i mitt anförande. Men sedan så blir man ju lite fundersam, hur ska man jobba mot det faktum att det i många fall är lönsammare att gå och söka stöd mot arbete? Vi gör den här klyftan större varje år som går. Om vi inte agerar. Hjälper det verkligen med utbildningar om det ändå lönar sig bättre att vara hemma.

På det här området så har ledamoten Wikström och jag helt olika ideologiska utgångspunkter. Ledamoten Wikström gör det till en återkommande dygd att påpeka att det på något sätt är människors ovilja att försörja sig som är orsaken till att det finns människor i vårt samhälle som behöver utkomststöd. Jag delar inte den uppfattningen och jag tycker att det är oerhört viktigt att utkomststödet finns och att det finns på en rimlig nivå för att människor kan överleva på det. Ingen lever på stor fot på de nivåer som våra utkomststöd idag har.

Tack, herr talman! Ingen lever på stor fot, det kan jag hålla med om. Det finns också många vanliga löntagare som inte har särskilt stora inkomster, som inte heller lever på stor fot. Hur ska vi agera? Ska vi uppmana dem att det är faktiskt inte är så lönt att du går och arbetar. Vi kan inte ha ett sånt samhälle. Sen så undrar jag lite vad är drivkraften till att man engagerar sig i samhället? Vad är drivkraften till att man gör någonting? En stor del av det, i alla fall enligt mig, är att man får en ekonomisk ersättning för det. Det är en huvudmorot för många människor i vårt samhälle, kanske inte alla, men för många människor. Och därför måste vi se till att de här faktorerna sammanfaller, det vill säga att det alltid lönar sig arbeta eller vara driftig. Och vi är på väg i motsatt riktning nu.

Igen har vi helt olika syn på den här frågan. Vår utgångspunkt i den här frågan är att vi vill inte ha ett sådant samhälle där man stampar ner de som har det sämst och ser till att de verkligen inte håller näsan ovanför vattenytan. Vi är alla i den här salen vet att utkomststödet finns till för som är sista utväg när alla andra stödformer är uttömda och man faktiskt inte klarar sig. Och det är inte mycket pengar man får.

Talman! I behandlingen i utskottet har det blivit tydligt att denna lag är efterlängtad. De justeringar som nu görs ger KST de verktyg som de tidigare saknat men som FPA tidigare haft möjlighet att använda. Det är bra att KST kommer att få rätt att utan klientens samtycke genom betalningsförbindelse utbetala en del av utkomststödet till någon annan än mottagaren av utkomststöd direkt utan att allt ansvar faller på klienten att sköta det.

Detta i fall förstås där det återkommande uppstår en problematik med att klienten till exempel inte låter pengarna gå till de som de är ämnade för och det framgått i höranden att det är så många av klienterna gärna vill ha det. Därtill så kan man begära ut hyreskontrakt och information från apotek som tidigare varit sekretessbelagt. Under hörandet så frågade jag själv att hur är det med alla dessa nya betalningsmedel som finns, revolut och dylikt. Man har ganska bra koll på KST konstaterade jag.

Något som vi lyfter från utskottet är att landskapsregeringen bör överväga om de ändå inte ska vara landskapsregeringen, likt stadsrådet, som fastställer maxboende kostnaderna. Här är det nu KST:s förbundsstämma som fastställer de skäliga boendeutgifterna och jag anser att det blir fel. Det är lättare för alla om beslut som dessa kommer från landskapsregeringen som kunde ta dessa beslut årligen eller ifall det behövs oftare. De har alla möjligheter att göra det. KST ska inte ta sådana beslut enligt mig men även hela utskottet är enig i den frågan.

Det har också framkommit att det är problematiskt att det är samma maxbelopp för hela Åland. Hyrorna varierar stort mellan våra kommuner och kanske man kan hitta en lösning på hur man kunde reglera dessa? Kanske kunde man skilja mellan tätort och landsbygd där skärgården också kunde ingå.

Idag kan vi läsa i ÅSUBs statistik att den genomsnittliga bostadshyran på Åland var 12,13 euro per kvadratmeter i april 2024, vilket innebär en höjning med 10,4 procent från april 2022. Både i Mariehamn och på landsbygden steg medelhyran med runt tio procent, medan höjningen i skärgården var betydligt mindre, drygt tre procent.
Den genomsnittliga kvadratmeterhyran var störst i enrummare (13,09 euro), i flervåningshus (12,63 euro) och i de nyaste bostäderna (14,98 euro i bostäder byggda 2011 eller senare). Konstigt nog eller kanske inte så brukar maxbeloppet för en etta som KST betalar enligt utkomststödslagen bli vad hyrorna för en etta brukar ligga på.

Det som framkommit är att det finns en stor brist på hyresbostäder runt om på Åland och att men ser på det med oro. Det är inte KSTs uppgift att tillhandahålla hyresbostäder till våra ålänningar och här behöver kommunerna se sitt ansvar. Tyvärr är det ett problem på Åland att det inte finns tillräckligt tydligt i lagstiftningen att det ska vara bostadskommunens ansvar att hjälpa sina kommuninvånare att hitta en bostad. I finska lagstiftning är det tydligare. Men i lagen om utkomststöd finns i bestämmelserna att man ska anvisas att ta kontakt med kommunen för att reda ut bostadsfrågan. Så det skulle jag önska att landskapsregeringen tar med sig det här i sitt fortsatta arbete då vi vet att det är en pågående reform kring utkomststödslagen i Finland.

Till sist är det viktigt att det finns tillämpningsanvisningar för lagen för de som ska använda den men att lagen även är så tydlig att våra ålänningar som är i ett behov av hjälp via lagen kan förstå hur deras ärende behandlats och varför beslut ser ut som de gör.

Tack, herr talman! Tack för det här resonemanget om hyresbostäderna. När vi diskuterade den här frågan så var det var mycket tal om just den här typen av billigare hyresbostäder som är lite förmånligare i sin utveckling på Åland. Det byggs en del nya hyresbostäder, men de är ofta inte i den kategorin som utkomststödstagare kan nyttja och det kan ju vara något som vi kan ta med oss. Vi har en budgetdebatt här nu som ska inledas här strax där vi pratar mycket om bostadsstöd, alltså stöd för byggande av bostäder. Det är kanske något vi kan ta med oss i den debatten och diskutera om inte den typen av stöd borde gå till den typen av lägenheter, ettor och så vidare som faktiskt behöver byggas på Åland.

Talman! Jag tycker att det är precis till sånt stöden borde gå och även till bostäder som är anpassade för seniorer. Eftersom vi vet att det finns en stor brist på bostäder som är anpassade för seniorer och med tanke på den åldrande befolkning vi har och vi vet att om man bor i ett stort hus med flera våningar så någon gång kanske man flyttar till en lägenhet. Men man kanske inte är beredd på att köpa en lägenhet utan man vill gärna hyra den. Men nu kommer vi lite utanför ämnet, men det är intressant.

Talman! Jag vill bara ge mitt stöd för det som ledamoten lyfter fram i sitt anförande. När jag lyssnar här i salen så får jag nog den uppfattningen att utskottet verkligen har fördjupat sig i de här frågeställningarna och att man också har mycket bra tankegods som jag hoppas att landskapsregeringen verkligen tar med sig. För sist och slutligen så är det här någonting som berör väldigt många ålänningar och vi har alla ett ansvar för att det ska bli så bra som möjligt för så många som möjligt.

Talman! Det är väldigt engagerade medlemmar i utskottet, vi har bra diskussioner, vi haft bra hörande. Jag vet eftersom jag tidigare har varit minister att man har inte alltid jättemycket tid. Som lagtingsledamot har man lite mera tid att sätta sig in i saker. Inte alltid, men ofta. Och därför så hoppas jag och tror att landskapsregeringen tar med sig de idéer och de tankar som Social- och miljöutskottet för fram.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen
föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om utkomststöd. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling
är avslutad.