Första behandling

Ärendet bordlades vid plenum den 25 september 2024. Fortsatt diskussion.

Talman! Vi bordlade detta lagförslag i onsdags för vi ville att regeringen skulle ta till sig ny information i form
av Finlands regerings budgetproposition.

I den budgetpropositionen minskar alltså sjukförsäkringen med 1,87 miljarder euro, vilket är 437 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2024. Anslaget minskar bland annat på grund av ändringarna av läkemedelsersättningarna, 60 miljoner euro mindre i läkemedelsersättning, även ändringen av regeln om beräkning av sjukdagpenning och några små saker till.

Jag noterar tyvärr en viss likgiltighet från regeringsbänkarna med tanke på att både Finlands och Ålands regeringar nu fördyrar tillgången på medicin och att riksavdragen försämras vad gäller vård och omsorg, fysioterapi och ergoterapi. Det verkar inte finnas någon större vilja att ta en tankepaus och sätta sig in i vad det betyder att läkemedlen blir dyrare i hela landet pga minskad FPA-ersättning och att vi på Åland också fördyrar läkemedlen genom att ta bort avdragsmöjligheten för just läkemedel.

Nu vet ni alla att FPA minskar läkemedelsersättningen, vi vet att självrisken för läkemedel höjs från 50 till 70 och indexbinds och vi vet att hushållsavdraget minskar vad gäller vård och omsorg.

Men visste ni också att momsen på läkemedel höjs från 10 % till 14 % ? Propositionen om momshöjning på läkemedel levererades till riksdagen i förrgår, onsdag. Momshöjningen på läkemedel avses träda i kraft den 1 januari 2025. Den här propositionen är väl värd att läsa, men bakgrundsdokumenten är ännu bättre för den som intresserar sig för konsekvensanalyser och hur olika former av åtgärder drabbar olika inkomstgrupper.

Ni kan specifikt bekanta er med ett pressmeddelande från statsrådet den 12 september, det här föregick propositionens avlämnande. Det finns något som kallas för ”Rådet för bedömning av lagstiftningen”. Deras uppgifter är bland annat att ta ställning till lagstiftningens konsekvensbedömningar. Den är riktigt bra, jag kan varmt rekommendera den.

Vad har regeringen gjort? Ja, regeringen har alltså levererat en ändring av mervärdesskattelagens 18 b och 22 a § där momsen på läkemedel höjs från 10 % till 14 %. Rådet för bedömning av lagstiftningen ger i korthet tummen upp för propositionen, berömmer det för goda konsekvensbedömningar och förordar att det förs till riksdagen med vissa kompletteringar som man också kan se i propositionen att har gjorts.

Jag rekommenderar varmt att läsa den promemoria som rådet har uppgjort den 12 september 2024, bl.a. ett resonemang kring samverkningarna mellan en höjning av den allmänna mervärdesskattesatsen för läkemedel och en sänkning av den nedre gränsen för skattskyldighet. Det torde även vara intressant för landskapsregeringen med tanke på vilka skatteförändringar ni har lyft här i salen och aviserat att ni har på kommande.

Sen finns också ett mycket jordnära resonemang om vad dyrare läkemedel innebär för medborgaren: ”Om en konsument inte har möjlighet att köpa den mängd läkemedel som han eller hon behöver till ett högre pris genom att anpassa konsumtionen, kan propositionen delvis ha skadliga indirekta hälsoeffekter. Enligt rådet för bedömning av lagstiftningen kan propositionens konsekvenser vara betydande även om de gäller en mycket begränsad grupp människor. Till exempel läkemedel är nödvändighetsvaror vars prisändringar kan påverka personer i sårbar ställning. I propositionen bör det preciseras vilka grupper av människor som särskilt kommer att påverkas.” Och det är ju onekligen ett bra rättesnöre.

Talman! Detta lagförslag nämner inte momshöjningarna, de har överhuvudtaget inte nämnts i lagtingsdebatten. Momsen nämns dock i remissutlåtandet från social- och miljöavdelningen som en viktig faktor att ta hänsyn till i den fortsatta beredningen.

Jag vill som sagt varmt rekommendera en läsning av promemorian, specifikt om momshöjningen på läkemedel. Där finns mycket goda modeller för konsekvensanalyser som ni kan ha nytta av i ert arbete.

Så, vad borde regeringen göra? Ni borde låta sjukkostnadsavdraget förbli i kraft ett år till. Då får ni tid och kraft för ordentliga konsekvensanalyser och riktade effektiva kompenserande åtgärder. Ni sparar pengar, talman, på att ge detta lite tid och överväga vilka riktade åtgärder som gör mest nytta för ålänningarna.

Det som jag är genuint orolig för är att ni nu snabbt höftar fram lite högkostnadsskydd och bidrag för sammanhållningens skull, sen kommer ni på oj då, läkemedlen. FPA:s ersättning för läkemedel sjunker, momsen höjs från 10 % till 14 % och vi slopar sjukkostnadsavdraget för alla som har stora läkemedelskostnader.

Talman! Till sist, om vi höjer blicken lite från momsen mera mot ett makroekonomiskt plan så infinner sig även frågan: Om vi tittar på regeringen Orpos sammantagna momshöjningar - nu avser jag både den allmänna momshöjningen, höjningen på läkemedel och jag avser också den aviserade höjningen på sötsaker som är på kommande - om den inbringar 5 miljoner mera i landskapskassan på årsbasis, är det då mödan värt att snabbt och nu slopa sjukkostnadsavdraget för att inbringa ca 970.000? Tack för ordet.

Det var ett mycket bra påpekande, momshöjningen av läkemedel. Vi brukar ju generellt sett här på Åland försöka parera sådana här effekter. Vi såg faktiskt landskapsregeringen tacknämligt göra just det, eller i alla fall en del av det, i samband med att vi fick reda på att bostadsbidragen höjdes. Och nu har vi ett ypperligt tillfälle att just parera de här ökade skatterna på läkemedel genom sänkta skatter här på Åland.

Men regeringen gör tvärtom nu, man höjer skatten på rikssidan och här på Åland tänker man föreslå ytterligare skattehöjningar. Det är ju faktiskt så att de sjuka här på Åland blir dubbelt drabbade till följd av det här.

Tack, talman! Ja vi har ju vår självstyrelse. Vi kan reparera saker som riksregeringen gör. Vi har gjort det förut och också för den här regeringen har gjort det. Det finns positiva exempel som den här regeringen har tillämpat och använt självstyrelsen på, så varför inte också här?

Tack, herr talman! Det är onekligen svårt att förstå. Det är ny information och vi politiker måste kunna ta till oss ny information. Vi hade inte kunskap om detta när den här debatten inleddes. Men vi vet det här nu. Jag tror att det är i ålänningarnas intresse att man funderat igenom det här en gång till. Det skulle också vara väldigt klädsamt av majoriteten, som är en betydande majoritet, att tänka igenom det här en gång till. Vad har man att förlora politiskt på att göra det? Ingenting!

Tack, talman! Jag försöker ge ett ärligt försök till regeringsblocket att vara konstruktiv, o det är så att ni håller på med konsekvensbedömningar.

Oberoende av om ni jobbar med extremt kort tidshorisont, och om de kompenserande åtgärderna ska fram nu eller om ni kommer att presentera dem senare, så har ni stor nytta av att läsa promemorian från den 12 september som ligger till grund för momshöjningen av läkemedel från 10 till 14 %.

Tack, talman! Lagtingsledamot Wille Valve gör en bra och pedagogisk beskrivning av den dubbeleffekt som drabbar den åländska befolkningen som har sjukdomskostnader. Momsen på läkemedel höjs med 40 %, från 10 till 14 % och detta får givetvis betydelse. Det kommer knappast att drabba apotekens vinstmarginaler, det vill säga priserna ökar fullt ut. Samtidigt så bestämmer regeringspartierna - vi kommer inte att gå med på det - att man ska ta 1 miljon extra från ålänningarna. Det är beklagligt. Det finns ingen samordnad tanke i det här. Det här är ju förstås ny information som kom alldeles nyligen. Jag ska själv läsa den här promemorian som lagtingsledamot nämnde. Jag rekommenderar att regeringspartierna skulle göra detsamma.

Jag instämmer. Man skulle rent av kunna säga att det är en trippeleffekt. Om man kombinerar FPA sänkningen av ersättning för läkemedel specifikt, de höjer självrisken till 70 % och indexbinder den och utöver sänkningen av FPA ersättning, och så lägger man till momshöjningen för läkemedel från 10 till 14 % och sen läggs dessutom slopandet av sjukdomskostnadsavdraget på, så då pressas läkemedelspriserna under år 2025 från tre håll samtidigt. Det är detta som jag vill göra församlingen uppmärksam på.

Tack, talman! Lagtingsledamot Valve, det blir en effekt som man gärna skulle se en närmare uträkning på. Man kan konstatera att när finans- och näringsutskottet behandlar ett ärende inom 24 timmar i det stora hela, så finns det ju inte tid varken för tjänstemän eller personer utanför det här lagtinget som man normalt hör i dessa förfaranden. De har inte möjlighet att komma och berätta. Vilka effekter får det här? Vad blir de sammanlagda effekterna för människor som har sjukdomskostnader? Det är beklagligt att det går till på det sättet. Den här samverkan, det är mycket riktigt att det är en trippelsamverkan, jag sade i misstag dubbelsamverkan. Det är så klart en trippelsamverkan av alla de här effekterna och den kan bara beskrivas med ett ord. Den är beklaglig.

Tack, talman! Orsaken till att jag förde fram den här promemorian är att jag tror att de uträkningarna som görs i promemorian måste göras annorlunda för Åland. Sättet att resonera är i högsta grad väsentligt för Åland och särskilt resonemanget kring hur olika skatteåtgärder samverkar.

Värderade herr talman! Ledamoten Wille Valve, när man ser hur reservanterna har formulerat sig vad gäller utskottsbetänkandet, så framstår det med önskvärd tydlighet att också oppositionen i grunden är för att sjukdomskostnadsavdraget ska avskaffas, alltså att det inte längre tjänar ett syfte. Sjukdomskostnadsavdraget är inte längre ägnat att uppnå det som det kanske en gång i tiden var tänkt för. Den egentliga orsaken till att oppositionen inte vill att det ska avskaffas nu är att man ännu inte har fått ta del av de kompensatoriska åtgärderna. De kompensatoriska åtgärderna har regeringsblocket utlovat. Det som ledamoten Wille Valve nu anförde så är egentligen någonting som regeringsblocket ytterligare måste ta till sig när man ser över de kompensatoriska åtgärderna. Alltså de här på senare tid inträffade händelser (… taltiden slut).

Jag tror att ledamoten Lindbäck läser in lite mycket kring reservanternas vilja. För det som står i reservationen är att det bästa hade varit om regeringen återtog detta lagförslag. Men eftersom regeringen inte har återtagit det och inte heller visat någon vilja på det så återstår alternativet att förkasta lagförslaget i andra behandlingen, vilket vi också kommer att göra i ärendets andra behandling.

Sedan instämmer jag och jag tackar också för kommentaren att regeringen behöver överväga även dessa förändringar. Det är en väsentlig förändring att momsen på läkemedel höjs från 10 till 14 %.

Värderade herr talman! När jag läser reservanternas reservation, Wille Valves och ledamoten Kanborgs, så kan jag inte på ett ställe utläsa att sjukdomskostnadsavdraget i sig skulle vara bra och att det inte borde avskaffas. Man ondgör sig över att det nu föreslås avskaffas utan att man samtidigt kan ta del av de kompensatoriska åtgärderna som man har utlovat och som förstås kanske borde ha funnits redan nu. Men det är väl bra då att man kan ta till sig, när majoritetsblocket ska komma med förslag till de kompensatoriska åtgärderna, och också kan väga in det som nu har anförts i den fortsatta debatten. Men ett är säkert, de kompensatoriska åtgärderna kommer att komma. De kan jag ställa mig bakom och ge ett löfte om.

Bara för att det inte ska råda någon som helst otydlighet så är vi emot att sjukdomskostnadsavdraget slopas. Vi har motiverat det i den här debatten med att ärendet inte har varit väl berett från början till slut. Jag har anfört flera exempel på det. Jag har också anfört flera exempel på hur vår verksamhetsomgivning har förändrats genom regeringens Orpos budgetproposition och genom momshöjningen som kom i onsdags. Jag tror att vår ståndpunkt börjar vara ganska klar vid det här laget.

Tack, herr talman! Jag kommer att upprätthålla mig kring utskottsbetänkandet och de felaktigheter som finns i det här betänkandet, det som tyder på att allt detta har gått alldeles för snabbt och de dubbla budskapet som utskottet och majoriteten skickar genom utskottet.

För det första så står det i betänkandet att höjningen av grundavdraget ska kompensera för borttagandet av sjukdomskostnadsavdraget. Det är ju precis tvärtemot mot vad finansministern sade i remissdebatten i ett replikskiftet med mig. Både finansministern och jag själv konstaterade att så är inte fallet. En marginell höjning av grundavdraget kompenserar inte borttagandet av sjukdomskostnadsavdraget. Det är uppenbart att utskottet antingen inte har lyssnat på debatten, men oavsett så har de inte gjort sitt arbete när man påstår något sådant. För det är ju helt enkelt inte sant.

De kompensatoriska åtgärderna saknas helt och hållet. Det finns heller inte några tecken på att de ska komma, även om man intygar det. Man pratar ju mest om förvärvsinkomstarbetare och man pratar om tillväxtpolitik, trots att det här förslaget borde handla till stor del om den äldre befolkningen och våra pensionärer. Över hälften av dem som lyfter sjukdomskostnadsavdraget är pensionärer och inte ett ord om dem. Jag kommer att återkomma i ett senare anförande om bara pensionärerna och hur de påverkas.

Utskottet skriver vidare i sitt betänkande att det har en relativt liten effekt för de lägsta inkomstgrupperna, trots att det i lagförslaget står precis tvärtom. I lagförslaget står: "Förslaget påverkar således relativt sett mest de inkomsttagare som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 euro." Återigen, utskottet skriver något i sitt betänkande som går stick i stäv med lagstiftningen. Det är högst anmärkningsvärt och kan bara tyda på en oerhörd brådska i utskottet, vilket vi märker också i och med att utskottet bara har tagit två dagar på sig att genomföra det här. Man ändrar en lagstiftning som man ska göra grundligt och noggrant på två dagar. Redan har vi två fel, men det är inte slut. Det fortsätter.

Man skriver vidare i utskottsbetänkandet: "Statistiken ger inga besked på hur det slår i den slutliga beskattningen." Jag hörde det här i debatten också och här är ytterligare ett fel. Hur kan man inte resonera sig fram till det här? Vad är den genomsnittliga skattesatsen på Åland? Nå, runt 17 %, jag kan inte exakt, men vi säger 17 %. Om man tar det avdragsgilla beloppet som redovisas 17 % (x 0,17) så når vi hur mycket sjukdomskostnadsavdraget blir, och det blir ungefär 1 miljon på bägge sidor. Det här stämmer inte heller. Ni har rusat igenom det här och det är fullt av grova felaktigheter. Summorna är exakt likadana. Det är ytterst beklagligt.

Man fortsätter i betänkandet att endast fokusera på människor som förvärvsarbetar. Och återigen, över 50 % är pensionärer. Man har inte hört någon äldreorganisation. Man har inte ägnat ett ord åt den äldre befolkningen, inte ett ord, trots att de huvudsakliga förmånstagarna som grupp av sjukdomskostnadsavdraget är pensionärer. Det är inte rätt det här.

Sen fortsätter man att ondgöra sig över skatteförvaltningens arbetsbörda och hur dåligt det är.
Men i samma lagförslag så presenterar man avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga, alltså ett nytt avdrag som åtminstone är lika tungt administrativt som det här avdraget är. Men skatteförvaltningen är ju inte ens en åländsk myndighet, men ändå så oroar man sig mycket mer om skatteförvaltningens arbetsbörda än om vår äldre befolkning.

Avslutningsvis pratar man om tillväxtpolitik. Tillväxtpolitik har väl sin plats, men det blir ju lite lösryckt när man avslutar på det viset när man pratar om ett avdrag som är till för att hjälpa människor som är sjuka och framförallt sjuka pensionärer. Man borde ägna ett ord åt det också eller resonera vidare om det här.

Vidare så har man överhuvudtaget inte ägnat en tanke åt att fördjupat sig i den här reformen. Det är två reformer, den ena reformen är avskaffande av sjukdomskostnadsavdraget och de två andra reformerna är reformen av patient- och klientavgifterna samt reformen av grundavdraget. Hur påverkar de sjukdomskostnadsavdraget? Det finns inte en tanke, inte ett ord om det, trots att det är högst relevant. Vi har ingen statistik på hur de här reformerna påverkar sjukdomskostnadsavdraget. Regeringen har inte gjort det arbetet. Utskottets jobb är ju att granska sådana saker och ta upp saker som inte har funnits med när regeringen har kommit med sitt förslag. Är det här vettigt eller inte? Nej, utskottet har inte gjort sitt jobb.

Avslutningsvis vill jag säga att det här är nu ett förslag som drivs igenom av Liberalerna med finansministern, som inte är här, i spetsen. Utskottsordförande är själv också liberal. Jag kan inte förstå hur man driver igenom det här så ogenomtänkt som det faktiskt görs nu.

Om man hade behandlat detta som ett vanligt lagstiftningsärende så diskuterade vi i går till exempel ett ärende som handlade om patientregister och klientregister. Vi höll på ett par veckor med ett sådant ärende som överhuvudtaget inte är lika viktigt för befolkningen som det här ärendet, i mitt tycke i alla fall, det drabbar inte lika många människor.

Det här var kritiken mot utskottets betänkande. Jag kommer att återkomma med situationen för pensionärerna, för i och med att utskottet inte har gjort det arbetet så får väl vi göra det. Tack!

Tack, talman! Det som ledamoten Wikström kommer in på är intressant. Han konstaterade att det är Liberalerna som driver detta, främst via sin icke folkvalda finansminister. Vi kan konstatera att för tio år sedan så ville samma liberala lagtingsgrupp till stor del att man skulle utöka det här. Man skulle inte ha någon inkomstgräns, man skulle få en ännu större, bredare befolkningsdel som skulle få njuta av det här avdraget. Det var bara tio år sedan. Man kan lite fundera. Med tio års mellanrum så byter man fot och byter åsikt radikalt om vad som är bra för det åländska samhället. Det är anmärkningsvärt.

Det ska bli intressant att se om vi får samma utveckling angående vindkraften eller vad tror Wikström? Det skulle vara intressant att veta.

Jag återkommer till skattemyndigheterna i nästa replik.

Talmannen: Talmannen påminner om att repliken ska rikta sig mot huvudanförandets innehåll.

Tack, herr talman! Nej, det ger uttrycket "att vända kappan efter vinden" en helt ny innebörd. Man har kommit med en motion där man föreslår det motsatta faktiskt som det här lagförslaget innebär. De som innehar de två mäktigaste ministerposterna i landskapsregeringen är också de som har undertecknat den här motionen. Det är anmärkningsvärt.

Varför skulle vi inte få se någonting liknande när det gäller vindkraften eller vilket annat ärende som helst för den delen? Om man ändrar sin politik så radikalt så vet man inte riktigt vad man ska tro. Det vore intressant att lyfta upp något anförande från den tiden när man föreslog att sjukdomskostnadsavdraget skulle utökas och se hur det skulle se ut här i debatten idag.

Tack, talman! Min förra replik hänförde sig till kommentaren som ledamoten Wikström diskuterade. Det här är ett förslag som Liberalerna har lagt fram och således har jag rätten att diskutera den saken.

Jag fortsätter med skattemyndigheterna som talaren även har varit inne på.

Vi kan konstatera att det verkar ju faktiskt som om landskapsregeringen har större omsorg om hur det går för skattemyndigheterna och huruvida det kostar 20 000, 40 000 eller 50 000 euro extra för dem. Det är ett större bekymmer för landskapsregeringen, än att man tar 1 miljon enligt de liggande siffrorna från befolkningen. Vi ska komma ihåg att när man höjer priserna på läkemedel via momsförändringar och via FPA försämringar så är det ju inte längre 1 miljon vi talar om heller. Vi talar kanske om 1,2 miljoner eller så. Det är det som regeringen nu önskar ta från befolkningen.

Tack, herr talman! Det är precis som ledamoten sade, i samband med momshöjningen på läkemedel så ökar mängden avdrag som man kan göra i beskattningen, eller så skulle det ha blivit om man hade valt att behålla det här avdraget. Nu blir det inte så. Nu blir inte fallet på det viset utan nu tappar man dels ett skatteavdrag för att man är sjuk och dels får man betala mer skatt för att man behöver läkemedel. Det är ju det som är konsekvensen. Det blir en dubbel skattehöjning för de sjuka på Åland som i huvudsak är pensionärer och kvinnor.

Jag kommer in på det här mera i mitt nästa anförande.

Talman! Ledamöter, i normalfall där man diskuterar i vilka sammanhang som helst med människor så brukar det vara så att man påverkar varandra. Har någon ett klokt argument så måste jag tänka Mogens har fel och det har jag inte tänkt på.

Men nu har jag ju märkt efter de här månaderna att logiken är ju inte alls den utan hör man till regeringsblocket, då är man alltid lojal oberoende av om det kommer nya fakta i dagen. Då blir ju diskussionerna i plenum väldigt mycket ren teater och det tycker jag att är otroligt beklagligt.

Jag är ju vänstervriden, jag kallar mig grön vänster och ligger kanske närmast Socialdemokraterna. Jag är lite förvånad att man lägger fram ett lagförslag när det finns många oklarheter. Man säger, "jo, jo, vi fixar till det sen" men vi vet inte alls hur.

Jag är tacksam att ledamot Valve lyfte fram det här som jag inte hade noterat, att momsen på läkemedel höjs från 10 % till 14 %. Självrisken för läkemedel höjs.

Sen har vi det som jag tycker att är en ren subvention av den privata sjukvårdssektorn. Man har höjt FPA-bidraget per läkarbesök från 8 % till 30 %. I min värld så det enda rimliga, när det nu de senaste veckorna har kommit fram så väldigt mycket i olika aspekter, att man skulle göra en ny och grundligare beredning. Men det kommer man ju inte att göra, för logiken är glasklar. Man röstar alltid med sitt parti, så enkelt är det. Så den här diskussionen är ju egentligen meningslös och så även detta inlägg.

Brådskan förstår jag inte heller. År 2012-2013 var Socialdemokraterna emot att man skulle avskaffa sjukdomskostnadsavdraget och uppenbarligen var Liberalerna också det år 2015.

Vad är det som har skett? Det enda som jag tycker att kan förklara detta är brevväxlingen mellan skattebyrån och finansavdelnings jurist. Om man talar om att någonting är ovärdigt och om det kommer nya fakta så då måste man ju kunna säga "stopp ett tag, vi tar det här tillbaka och bereder ärendet på nytt". Men så kommer inte att ske. Det här var ett onödigt inlägg. Jag ber om ursäkt, men det är i alla fall min ståndpunkt.

Tack, herr talman! I motsats till ledamoten själv så anser jag inte att det här var ett onödigt inlägg. Ledamoten var ju inne på de ökade kostnader som nu kommer från den finska sidan. Man blir ju att fundera på de här ökade kostnaderna. Man höjer momsen och gör andra förändringar på finska sidan och det medför att skulle man behålla sjukdomskostnadsavdraget så skulle det de facto bli att kosta lite mera än idag. Det är konsekvensen.

Likaså konsekvenserna av de reformerna som trädde i kraft det här året med klient- och patientavgifterna, det här avdraget har blivit något dyrare. Man kan ju fråga sig, är det här någonting som regeringsmajoriteten kände till? De visste om att så här är det och därav vill man nu bli av med det här i god tid innan det drabbar kommunernas ekonomi i det här fallet.

Tack ledamot Wikström. Jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Här har Åland en egen behörighet och den bör man utnyttja på ett ansvarsfullt sätt. Det tycker jag inte att man har gjort i det här.

Så är det. Vi har en egen behörighet i den här frågan. Det är ju tyvärr så att för varje steg som vi tar där vi blir mer och mer likt Finland så blir vi också mer och mer likt Finland. Att befolkningen sedan överhuvudtaget ska förstå varför vi ska ha en självstyrelse så blir ju svårare och svårare att motivera när alla delar som gör oss unika successivt matas och hackas bort från vår lagstiftning. Särskilt skatteavdrag som det här som är ett exempel på någonting som gör att det faktiskt är lite bättre att bo på Åland. Det är lite enklare om du är sjuk att bo på Åland än att bo på den finska sidan, i det här fallet i alla fall.

Tack ledamot Wikström. Tittar man på de här parallelltexterna också så får man dra av för sjukdom i det här föreliggande lagförslaget.

Men tandprotetik, ett implantat, är det sjukdom? Glasögon som gör att man kan läsa, är det sjukdom? Det är lite oklarheter också när jag läser parallelltexten nu som hastigast. Jag tycker återigen att det bör bearbetas ytterligare. Alla är eniga om att sjukdomskostnadsavdraget är en dålig form och det finns säkert bättre. Men det är ingen enkel ekvation. Just därför att det inte är en enkel ekvation så borde man redogöra för hur den ska se ut.

Tack, talman! Ledamot Mogens Lindén, det är det bra att det emellanåt också kommer lite filosofiska frågor för det är egentligen det som vi närmar oss. Det handlar om att man måste kunna möta den andra och lyssna. När man kommer in på pedagogiken så är ju en diskussion precis det som ledamoten sade, ett sätt att försöka kommunicera och lägga fram. Vad är det vettiga? Vad är det vi ska göra? Men här kommer vi ju ingen vart i den diskussionen. Hur bra argument vi än har och hur många nya argument som än dyker upp, vilket vi har hört här av tidigare talare idag, så visar det sig att det man planerar blir bara värre. Den här patienten som är det åländska folket som ska betala skatt så lider bara mer och mer och ändå så vill den här regeringen göra saken värre genom att höja skatten.

Tack vicetalman Måtar. Ja, jag kan bara svara: Jag är konsternerad, punkt.

Tack, talman! Jag kan fortsätta. I en diskussion så måste man försöka lyssna och förstå varandra, lyssna på varandras argument. Det var det som lagtingsledamoten huvudsakligen var inne på i sitt huvudanförande. Vi kan bara konstatera att det fungerar inte i det här ärendet, inte överhuvudtaget.

När jag diskuterade det här ute vid kaffebordet här för någon dag sedan, så sades "antas inte den här lagen så blir det regeringskris. Är det faktiskt så?" Då är det ju heltokigt.

Tack, talman! Ledamoten Lindén påpekade att lagtingsdebatten mest är teater och syftade på att man alltid röstar med sitt parti och att man inte kan ändra åsikt beroende på vilka argument som förs fram. Jag är ju helt enig med ledamoten där, vilket jag även tog upp i mitt anförande häromdagen. Det är för mycket teater. Personligen så har jag faktiskt inte alltid röstat med mitt parti av den enkla anledningen av min lojalitet till väljarna. Väljarna har ju röstat på mig och Mogens Lindéns väljare har röstat på Mogens Lindén för att de anser att han har kloka åsikter. Då vill ju de naturligtvis inte se att Mogens gör tvärtemot sina kloka åsikter när det kommer till en röstning.

Tack ledamot Egeland. Det är ju så. Jag håller med om att min lojalitet är med mina väljare. Jag kan berätta att jag har blivit kontaktad av väldigt många som är väldigt förvånade över det här.

Jag känner en stark olust att jag skulle agera under de här åren som jag sitter i lagtinget utifrån någon form av abstrakt lojalitet. För mig är diskussion det absolut viktigaste, att vi lyssnar på varandra. Jag vet att här sitter väldigt, väldigt många kloka människor. Men styrs man av en närmast blind partilojalitet, då blir det inte värdigt.

Jag säger återigen, skulle landskapsregeringen säga att de måste ta det här till ny behandling och fundera ett tag till så skulle det väcka enorm respekt hos allmänheten.

Tack, talman! Det är en sak till som jag vill ta upp. Det är det som har framkommit här under debatten och det är ju en massa faktorer som man inte har tagit med i beräkningen. Det har försvarats med att det är faktorer som man själv inte kan påverka, som till exempel det som händer i riket nu. Men vad man än gör så tar man ju alltid hänsyn till faktorer, även om man kan påverka dem eller inte. Om du så bygger ett hus, driver ett företag eller opererar en patient så måste du ju kunna avvika från den inslagna vägen när det uppkommer faktorer. Oavsett om du kan påverka dem eller inte så måste du ta en annan väg, du måste ta hänsyn till dessa faktorer.

Jag brukar säga många gånger åt mina patienter att träffar du en absolut tvärsäker läkare så kanske du ska byta läkare. Vetenskapens grund är det ständigt kritiska ifrågasättande och förmågan att ompröva. Men i politikens värld så är det tvärsäkerhet som är legio. Det är vi mot dem, vi är kloka, och de är dumma osv. Det är liksom en ny värld för mig.

Jag tackar med dessa ord för mig.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det är väl sällan eller kanske aldrig som jag har hänvisat till tidningsrubriker här från talarstolen. Men för inte alltför länge sedan så hade vi en rubrik i Nya Åland där man konstaterade att när det gäller sjukdomskostnadsavdraget så har oppositionen rätt. Jag uppmanar er här nu att man ibland ska tro på det som står i tidningen. Vi har rätt när det gäller det här.

Jag vill passa på, när jag ändå står här, att prata lite kort om kommunalskattelagen som är ett underutnyttjade instrument för det här lagtinget. Det är en lag som i dagsläget reglerar både samfundsbeskattningen och personbeskattningen, i ungefär 32 paragrafer. Vi har ett 10-15 olika avdrag som gör att personer och samfund på Åland har en avsevärt bättre beskattningsbar situation än personer i resten av landet. Det vi nu håller på med är att vi monterar ner det här instrumentet. Vi trubbar av det och på sätt och vis så förstör vi det. Det är helt fel väg att gå.

Det vi ska göra är att använda kommunalskattelagen mera. Vi ska se hur vi på olika sätt kan sänka kostnaderna åt våra medborgare. Vi ska inte höja kostnaderna åt våra medborgare.

Vi ska sänka våra egna kostnader. Vi ska försöka spara där vi själva har möjlighet att direkt påverka. Vi ska inte genast ge oss på medborgarna och ta av medborgarnas pengar på det här sättet som vi gör nu när vi i varje fall försöker avskaffa 18 § i kommunalskattelagen.

18 § 1 mom. i kommunalskattelagen hade ju tidigare en lydelse som sade att den skattskyldiga har rätt att vid kommunalbeskattningen till fullt belopp göra avdrag från nettoförvärvsinkomsten för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. För makar var självrisken det dubbla beloppet, alltså 168 euro. Det här var ju en mycket, mycket bättre variant av det här avdraget. Det var en stor fördel för våra åländska skattebetalare, vilket de förtjänar.

Vi kan också titta på statistiken. År för år har vi fått bara mer och mer skatt från våra skattebetalare. Och vad är tacken? Jo, vi bränner deras pengar i allt snabbare takt och vi vill ha mera. Det är det vi håller på med.

Vi borde verkligen allihop här se oss i spegeln. Vi borde komma ihåg: Vem är vår uppdragsgivare? Jo, det är väljarna. Det är de som betalar skatt.

Det här är begrepp man åtminstone inom det liberala partiet 2014, ännu i november, när man lade en motion om att gå tillbaka till den här lydelsen i 18 § 1 mom. kommunalskattelagen för Åland. Man argumenterade då för att sjukdom är något som förr eller senare drabbar de allra flesta, dvs. det är ett jättebrett avdrag. Alla får förr eller senare nytta av det här.

Man påpekade att det är ett stort slag mot den privata ekonomin, oberoende om man är låg-, medel- eller höginkomsttagare, om man blir sjuk.

Man konstaterade att sjukdomskostnadsavdraget var en betydelsefull kompensation för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenser som förutom själva sjukdomen drabbar den sjuka och den personens familj.

Det här var ju superfina argument som är fullständigt gångbara idag, men som man har glömt bort och som man har kastat i sopkorgen från liberalt håll av för mig helt obegripliga skäl.

Den som överhuvudtaget är lite intresserad av politik så bör titta riktigt noga på den här typen av lappkast som det utgör när man ena dagen tycker si och andra dagen tycker så. Å ena sidan tycker man det ena, å andra sidan tycker man det andra och sådana politiker vill man inte ha. Man vill ha politiker som säger att så här blir det. Man vill inte heller ha politiker som lovar en massa, vilket vi har fått höra nu av de tre partier som ingår i den här regeringsbasen. Det ena partiet säger att det kommer det ena, det andra partiet säger det andra och det tredje partiet, som i och för sig mest har varit tyst, har också lovat att det kommer någon form av kompensation. Det här är helt uppåt väggarna. Det är beklagligt att vi ska behöva uppleva den här typen av skattehöjningar.

Och, som om inte det vore nog, så har vi under den här processen fått veta att detta meddelade man i mars till skattemyndigheten att det var klart. Avdraget skulle bort meddelade man genom e-post korrespondens. Det har sen sagts att det gjordes av någon juniorjurist på finansavdelningen. Struntprat! Den som vill se på detta e-postmeddelande får det av mig och så ser vi vilka alla som är inkopplade. Junior är i varje fall det sämsta adjektivet som man kan använda för att beskriva de personer som visste om att detta hände och att man gjorde det.

Vad gjorde man sen då? Jo, mars fick gå, april fick gå och maj fick vi gå då vi jobbade med budgeten. Kunde man inte ha nämnt det i samband med budgetbehandlingen? Sedan blev det sommar och någon gång i juli for väl ärendet ut på remiss och i augusti kom det hit till lagtinget. När det kommer till lagtinget, då är det helt plötsligt bråttom. Man brukar skämtsamt säga att "den late får brått till kvällen." Jag vet inte om det stämmer in här, men helt plötsligt blev det bråttom.

Vad har man gjort under den här tiden? Vilken minister var det egentligen som hade det? Var det kanske så att vi hade fått hjälp av Socialdemokraterna? Var det så att det var minister Zekajs uppdrag att se till att ta fram de kompensatoriska åtgärderna? Men man fick det inte gjort, man fördröjde det här och trodde att det kanske skulle rinna ut i sanden. Ska vi tacka honom för att det har gått långsamt? Eller är det finansminister Perämaa som har fått kalla fötter och som låter det här dra ut på tiden?

Nu är det jättebråttom. Nu behandlar man det här ärendet som om det skulle vara någon form av ointressant blankettlag som ska igenom finans- och näringsutskottet på 24 timmar. Man har några få möten där man får kalla sina hörande själv och där man har, såsom jag har hört det, en otrevlig ton mot tjänstemannen som inte producerar tillräckligt snabbt.

Talmannen: Talmannen påminner om den rekommenderade talartiden som vi har kommit överens om i lagtinget.

Tack, talman! Är det den här typen av förfaranden som vi ska ha? Så fort ett lagförslag kommer på det här sättet, så fort det kommer en skattehöjning på 1 miljon eller mera för medborgarna och man vet om det i mars men informerar oss i augusti, då ska man aldrig säga att det är bråttom. Då kommer vi alltid att använda oss av samtliga möjligheter som finns för att vi ska ha så lång tid som möjligt på oss att sätta oss in i det här ärendet. Vi ska inte få någon form av kritik för det eftersom det är helt rätt. Det var inte vi som började med det här. Det var inte vi som satt på ett lagförslag och i princip dolde det för lagtinget under flera månader, trots att man hade det som i en ask och meddelade skatteverket att så här är det. Tack, talman! Jag slutar här och återkommer kanske i nästa anförande.

Talmannen påminner om praxis gällande att enskilda företag och enskilda personer, som inte har talan i detta lagting, inte ska pekas ut.

Talman! Vicetalman Måtar hade ett väldigt bra anförande. Jag vill ta lite fasta på något som egentligen inte har lyfts alls. Jag kan se en demokratisk problematik med att ta bort ett allmänt sjukdomskostnadsavdrag och ersätta det med andra kompensatoriska bidrag. Där kan det också vara mångfacetterade problem. Jag tänker på godtycklighet. Bidrag kan ju riktas selektivt på oklara grunder som öppnar för att makthavarna favoriserar vissa grupper framför andra i stället för en mer jämlik lösning som ett allmänt sjukdomskostnadsavdrag är. Jag tänker också på minskad förutsägbarhet. Ett allmänt avdrag som en skattesänkning är så är ju tydligt och gäller för alla. Men oklara bidrag kan ju leda till osäkerhet vem som kvalificerar sig och på vilka grunder. Hur ser vicetalman Måtar på det?

Tack, talman! Det där är ju en väldigt intressant, snudd på filosofisk, fråga, dvs. skillnaden mellan bidrag och avdrag. Den stora skillnaden är ju den att när det gäller bidrag så har samhället, politikerna bestämt att här får du lite pengar och du ska använda det till det här. Det är en mycket större samhällsstyrning på ett bidrag. Medan ett avdrag handlar om att jag tjänar pengar, jag betalar skatt och jag får lov att betala lite mindre skatt när jag har en viss typ av avdrag. Jag får lite mera pengar över och jag väljer själv. Det är inte samhället som väljer åt mig, utan jag väljer själv vad jag använder det överskottet till. Jag kan spara det, jag kan konsumera det och jag kan investera det bara som exempel.

Tack, talman! Ja, det är ju precis såsom jag ser på det. Det finns ju alltid en risk att ta bort en allmän skattesänkning och ersätta det med bidrag, då har vi ju risk för politisering. Här kan ju då regeringen använda bidrag till att exempelvis vinna politiskt stöd genom att gynna vissa grupper. Det kan ju undergräva rättvis representation och skapa allmän misstro mot systemet. Hur ser Måtar på det?

Tack, talman! Ja, ledamot Lindström, det där är också en bra poäng. Såsom jag konstaterade här i början, när jag hänvisade till den gamla liberala lagmotionen, så konstaterades där mycket riktigt att i princip alla blir förr eller senare sjuka och har sjukdomskostnader. Alla får någon gång i varje fall nytta av det. Redan nu vet vi att det är cirka 10 000 personer som använder sig av det här avdraget. Det är ett mycket stort, brett och rättvist avdrag som inte gör skillnad på folk och folk. Alla blir sjuka någon gång.

Tack, herr talman! Ja, det är som ledamoten sade i ett tidigare replikskiftet här. Det här är en typ av centralisering av makten till Mariehamn, till landskapet där man bestämmer vem som ska gynnas av de här bidragen. Allt som vi hör talas om är bidrag. Vem ska gynnas av bidragen? Det är en centralisering av beslutanderätten bort från medborgarna och till landskapsregeringen och lagtinget. Det är det tydligaste exemplet egentligen på vänsterpolitik. Det är ju så man gör. Man vill inte att människor ska ha förmåga att bestämma själv hur deras egna pengar ska användas, utan det måste vi göra härifrån centralt. Det är ju anmärkningsvärt, jag har tidigare talat om den nya moderna Centern. Men inte har jag tidigare heller uppfattat att Liberalerna skulle vara ett parti som har gått så långt vänsterut nu som man är på väg.

Tack, talman! Vem ska gynnas? Visst är det centralisering. De vill kunna bestämma över vad folk ska använda pengar till. Man vill kunna ge de här pengarna åt någon här, du blir beroende av oss och använd de här pengarna till det här som vi säger att du ska använda pengarna till. Det är beklagligt.

På tal om centralisering så kommer vi att få se den rörelsen vidare nu när det här lagförslaget kommer att gå igenom förr eller senare. Då kommer man ju sedan att gå på kommunerna efter det och förstås ta bort den kompensation som man har givit. Men frågan är om det inte sen kommer moms på den kompensationen också när man drar bort det, eller vad man nu ska kalla det? Blir det ett nollsummespel? Eller blir det rent av så att man ändrar landskapsandelarna så att kommunerna till slut kommer att gå back på det här? Då är man inne på den linjen som vi också hade i en tidigare regering för någon mandatperiod sedan, att kommunerna sakta men säkert svälts ut.

Tack, herr talman! Kommunerna är en central del av just detta lagförslag. Man har ju flaggat för att man ska ta bort pengar från kommunerna i samband med grundavdraget. Ledamoten har ju helt rätt, det här är absolut en del av ärendet.

Vi kommer att få se det, absolut. Vi har snart budgetdebatt, det är inte så länge kvar och jag är helt säker på att man just nu förbereder ett sådant här förslag i landskapet. Jag tror att remissutlåtanden från kommunerna, som var så positiva till det här lagförslaget, skulle ses i en helt annan dager om hela paketet presenterades på samma gång. Man ger med den ena handen och man tar med den andra. Det är precis det som kommer att ske här och nu.

Tack, talman! I lagförslaget på sidan 10, punkt 4.3 så talar man om de ekonomiska effekterna för kommunerna. Man talar också om att man ska höja grundavdraget och det är ju en del av det här paketet. Samtidigt konstateras att man kompenserar grundavdraget hos kommunerna till 70 %. Ja, men då blir det dyrare för kommunerna det här också. Det är ju bara att gratulera kommunerna och gratulera de partier som tror att de anses vara kommunvänliga.

Tack, herr talman! I det här anförandet så hade jag tänkt att fokusera på pensionärerna. Pensionärerna och den äldre befolkningen på Åland är ju den huvudsakliga målgruppen för det här avdraget eftersom majoriteten av alla som nyttjar det här avdraget är pensionärer.

Trots det talar inte varken lagstiftningspromemorian, lagstiftningsförslaget eller utskottet om pensionärer, vilket är högst beklagligt. Man pratar om de som förvärvsinkomstarbetar. Man pratar bara, bara om dem som jobbar, trots att pensionärerna i vårt samhälle är de som betalar högst skatt, förutom de väldiga höginkomsttagarna.

I utskottet har man inte heller hört någon representant från den äldre befolkningen. Varför har man inte gjort det? Som svar fick man, nej vi hade inte tid med det, vi hade inte tid att höra den gruppen av befolkningen. Man tar 500 000 euro och de hade inte tid att höra den gruppen. De hade inte tid med det! De kunde inte komma på två dagar. Ledamoten Holmberg som är utskottsordförande sade just de här orden under den förra debatten som vi hade. Det är mycket anmärkningsvärt. Jag har inte varit så länge i lagtinget, men jag har inte varit med om någonting liknande tidigare, att man gör på det här viset. Det kan inte ha med någonting annat att göra än att man anser sig vara så mäktig nu när man sitter med så många mandat att man kan göra precis vad man vill.

Den äldre befolkningen, varför är det den gruppen som nyttjar det här avdraget så mycket? Det säger sig självt. Det är ett avdrag som man gör om man är sjuk. Människan som helhet så blir sjukare ju äldre man blir. Det är inte konstigt att det är den gruppen av människor som drabbas allra hårdast av den här typen av avskaffande.

Över 50 %, hur många är det? Hur många människor av den äldre befolkningen drabbas? Det är ungefär lite under 10 000 människor som gör det här avdraget varje år. Vi har ungefär 7 500 pensionärer på Åland som är över 65 år.
Det är ungefär 5 000 människor, äldre sjuka människor som drabbas av det här avskaffandet. När man är äldre så är man ju sjuk varje år också. Så är det. Man har medicinkostnader för diverse åkommor som har kommit under livet och man gör det här avdraget varje år. Det är inte ett engångsavdrag utan det sker varje år.

Därför är detta att betrakta som en rejäl skattehöjning för alla pensionärer eller nästan alla pensionärer. Jag sade just att det är 5 000 som drabbas. Vi har ju faktiskt 7 500 över 65 år, så det är bara 2/3 av alla Ålands pensionärer som blir fattigare med det här förslaget. Det är inte bara, det är jättemånga! De har inte hörts.

Sen har vi fått höra upprepade gånger från majoriteten här att det bara är de rika som gör det här avdraget. Jag brukar inte bli upprörd, men i det här fallet så blir jag det ändå.

Vet ni ens, kära majoritet, vad medelinkomsten för en pensionär är på Åland idag, ni som pratar om att det är bara de rika som gör de här avdragen? Det är stor skillnad mellan kvinnliga och manliga pensionärer. Den statistik som jag har är från 2020, det var den senaste som jag hittade, men det finns senare också. Kanske någon kan upplysa mig om de siffrorna i så fall? Kvinnor har ju mycket lägre pension än män, 1 500 euro i genomsnitt och män har något högre. Är det mycket pengar? Är de här människorna rika, tycker ni, på något sätt? Så är det absolut inte.

Det är däremot så att det är en del av befolkningen som är en av de mest utsatta grupper människor i vårt samhälle som lägger en betydande del av sina inkomster, sin pension på att hantera sin egen sjukdom. Det är de människorna nu som drabbas mest av ert förslag. Jag tror inte heller att det kommer att komma kompensatoriska åtgärder som just riktar sig till den här gruppen av människor.

Varför tror jag det? För att majoriteten bara pratar om tillväxtpolitik. Man pratar bara om att det är de som jobbar som ska ha det bra, och man pratar om förvärvsinkomster när man pratar om exempel.

En pensionär som lyfter 15 000 i året så har rätt till sjukdomskostnadsavdrag.

Jag var inne på de kompensatoriska åtgärderna. De kommer inte att riktas till pensionärer, tror jag, utan troligtvis till de förvärvsarbetande. Då slopar man alltså ett avdrag som är riktat till en grupp av människor och gör någon typ av kompensatoriska åtgärder till en annan grupp av människor.

Ja, om jag vore pensionär så skulle jag vara väldigt, väldigt orolig just nu. Det leder ju till att de hamnar att betala ännu mera skatt än vad de gör.

Med anledning av det här, herr talman, så vill jag avisera ett ändringsförslag till betänkandet här. Det ändringsförslag som jag vill avisera gäller 18 § första momentet och lyder så här: "Den skattskyldige har rätt att i kommunala beskattningen till fullt belopp göra avdrag för nettoförvärvsinkomster för egna och familjemedlemmars sjukdomskostnader som överstiger 84 euro. För makar gäller dock ett avdrag från förvärvsinkomst för sjukdomskostnader som sammanlagt överstiger 168 euro."

Vet ni vad det här är? Det här är samma förslag som Liberalerna lade för ett antal år sedan. Det är ett bra förslag.

För att ni ska ha tid för att fördjupa er i det här ärendet så begär jag bordläggning av den här frågan till måndag enlighet med 73 § och 74 § i arbetsordningen. Tack, herr talman!

Tack ledamot Wikström. Vad är vänster och vad är höger? Jag tycker inte det är vänsterpolitik att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget. Vänsterpolitik handlar för mig om att värna fattiga, svaga grupper i samhället och värna låginkomsttagare.

Höger, det är vad vi ser att regeringen Orpo har gjort. Man höjer momsen på läkemedel. Man höjer maxgränsen för FPA:s högkostnadsskydd. Man subventionerar den privata sjukvårdssektorn.

Den här retoriken att det handlar om höger så tycker jag nog precis tvärtom i förhållande till ledamot Wikström. Jag tycker att en vänsterpolitik vore att bereda det här grundligt på nytt.

Tack, herr talman! Jag tror inte att jag pratade om vänster- och högerpolitik i mitt anförande. Min syn på det hela är att längre högerut värnar man individens frihet och förmåga att bestämma över sina egna medel. Det exemplifieras just av det här ärendet som jag ser det. Här har vi ett avdrag som riktar sig till att människor får mera pengar i plånboken, framförallt de människor som är utsatta och framförallt kvinnliga pensionärer. Medan det som regeringen föreslår nu är att man ska samla in de här pengarna och rikta dem på något annat sätt, oklar hur för det vet vi inte. Trots att man har känt till det här sedan mars så vet vi fortfarande inte det.

En kort fråga bara som gäller sjukdomskostnader i det här förslaget som vi får utdelat här nu. Inkluderas tandvård? Jag ställde frågan i mitt anförande. Ett tandimplantat är tveklöst det dyraste och kostar ungefär 2 000 - 3 000 euro. Enligt skattebyrån är det dessa som har gagnats mest av det här avdraget. Innefattar man detta, när man talar om sjukdomar? Det är för mig oklart.

Tack, herr talman! Vad jag har förstått så är det så att det inkluderas. När vi talar om den äldre befolkningen, som ledamoten också värnar om lika som jag, så är en av de viktigaste faktorerna att ha sina tänder i skick så att hela kroppen kan vara i skick. Tandvårdskostnader är ju en väldigt stor kostnadspost. Har man inte råd och har man knappt råd med sina mediciner och sina läkarbesök, hur ska man då ha råd med större engångsposter som tandvårdsutgifter? Det har man ju inte och då prioriterar man ner tänderna, vilket jag borde ha tagit upp här när jag pratade om den äldre befolkningen. Men ledamoten har helt rätt, som man tidigare har anfört också, att det är en väsentlig del i det här och därför är det så pass viktigt. Det finns inga alternativ nu.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Jag ska fatta mig kort och meddela att jag understöder bordläggningsförslaget som lagtingsledamot Wikström nyss gjorde med stöd av arbetsordningen 73 § 1 mom. sista meningen. Tack, talman!

Vi tar en liten kort paus.

Detta ärende är bordlagt till nästa plenum. Plenum ajourneras för lunchpaus.

Talmanskonferensen sammanträder omedelbart.