Andra behandling

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

9        Godkännande av protokollet till konventionen om barnets rättigheter

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat lagen som sätter i kraft det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Lag- och kulturutskottet föreslår att lagtinget ger det begärda bifallet.

Protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi förpliktar konventionsstaterna att förbjuda försäljning av barn samt utnyttjande av barn för prostitution eller pornografi. Protokollet innehåller också bestämmelser om strafflagstiftningens och jurisdiktionens räckvidd, om utlämnandet av brottslingar och om det mellanstatliga samarbetet. Dessutom innehåller protokollet bestämmelser om beslagtagande och förverkande av föremål som använts för att begå brott eller av vinster som härrör från brott. I protokollet finns också bestämmelser om skydd av barnoffrens rättigheter och intressen under brottmålsrättegångar.

Det fakultativa protokollet faller till vissa delar inom ramen för landskapets behörighet. Detta gäller särskilt för artiklarna 8 och 9. Landskapsregeringen kommer att verka för att landskapets myndigheter vidtar nödvändiga åtgärder i enlighet med protokollets bestämmelser till den delen myndigheternas ansvarsområden berörs.

Enligt artikel 8 ska konventionsstaterna besluta om lämpliga åtgärder för att under det straffrättsliga förfarandet skydda de rättigheter och intressen de barn har som är offer för de verksamheter som är förbjudna enligt protokollet. Enligt artikel 9 ska konventionsstaterna vidta åtgärder för att förebygga de brott som avses i protokollet. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda barn som är speciellt sårbara.

Ytterligare lagstiftning torde inte vara nödvändig på Åland. De lagar som i första hand berörs är grundlagen och barnskyddslagen samt barnkonventionen som är antagen av lagtinget.

 Vad gäller den praktiska tillämpningen konstaterar utskottet att mycket fungerar väl men att det också finns vissa utmaningar. Utskottet vill här först hänvisa till den samordning mellan myndigheterna i landskapet som sker enligt den s.k. Barnahusmodellen. I regeringspropositionen hänvisar man till Åland som ett gott exempel.  begin_of_the_skype_highlightingend_of_the_skype_highlighting

Samarbetet inom Barnahuset fungerar enligt vad utskottet fått erfara fortsättningsvis i huvudsak enligt intentionerna. Däremot leder arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheten och domstolen till förseningar som är olyckliga när det handlar om barn och unga.

Det nu aktuella protokollet rör frågor som till avgörande del handlar om kunskap och attityder. Utskottets intryck är att medvetenheten och kunskapen hos myndigheter som t.ex. polisen märkbart har ökat. Utbildning av personalen inom de myndigheter som handhar ärenden som rör barn och unga är mycket central även med tanke på protokollets förverkligande.

I landskapet bedrivs attitydförändrande och förebyggande verksamhet. Denna riktar sig främst till barn och unga samt till föräldrarna. Som exempel kan nämnas att Fältarna erbjuder alla skolor en brett upplagd dubbellektion i ”Sex och kärlek”. Intresset för lektionen varierar skolorna emellan. Dessutom ordnar Fältarna föreläsningar om självkänsla och självförtroende. För föräldrarna ordnas information i samarbete med polisen men uppslutningen från föräldrarnas sida är inte god. Fältarna jobbar även med information och förebyggande arbete i fråga om internet både vad gäller sexuellt utnyttjande och mobbing. Utskottet vill i sammanhanget även nämna de projekt som bedrivs av Rädda Barnen. Hit hör bland annat projektet ”Barnens internet”. Också tjejgruppsverksamheten som bedrivs i ett samarbete med Ålands fredsinstitut är viktig.

Enligt vad utskottet fått erfara förekommer det ingen egentlig barnprostitution i landskapet. Däremot förekommer det från tid till annan verksamhet som tangerar utnyttjande av barn. Utskottet har fått erfara att antalet anmälda fall av våld mot barn (misshandel, sexuellt utnyttjande mm) varierar från år till år.

I den proposition som ligger till grund för antagandet av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen omtalas en handbok för barn. Utskottet finner det synnerligen angeläget att svenskspråkiga barn inte ges sämre information och därmed förutsättningar än finskspråkiga och uppmanar landskapsregeringen att följa upp ärendet.

Enligt artikel 12 i protokollet ska varje konventionsstat inom två år efter protokollets ikraftträdande lämna en rapport till den internationella kommittén för barnets rättigheter. Detta är alltså FN. Rapporten ska innehålla utförlig information om de åtgärder konventionsstaten vidtagit för att genomföra bestämmelserna i protokollet. Landskapsregeringen har tidigare avgett en rapport till riksmyndigheterna men den har inte sänts vidare till kommittén för barnets rättigheter. Enligt utskottets mening bör landskapsregeringen i framtiden beredas möjlighet att avge en egen rapport som bör fogas till motsvarande rapport från regeringen till kommittén. Utskottet har noterat att det i Danmarks rapport till kommittén finns ett särskilt kapitel om Färöarna och Grönland.

Protokollet är mycket angeläget eftersom det både tar sikte på att skydda barn och stärka deras mänskliga rättigheter. Utskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall till lagens ikraftträdande. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Detta är en viktig fråga. Jag tycker att utskottet ger ett bra betänkande. Presentationen var också bra. Det har kommit mer substans till det här ärendet. I remissen uttalade jag en viss kritik mot det yttrande som landskapsregeringen gav. Den innehöll mycket teknikaliteter istället för att beröra sakfrågan. Jag har uppfattat att tanken med landskapsregeringens yttranden är att vi i lagtinget ska ha lite mer kött på benen när de här presidentpropositionerna kommer på vårt bord. Tidigare liknade de mer något som ramlade ner från himlen. Då fick vi försöka utröna vad som var vad. Jag tycker landskapsregeringens yttrande var lite tunt. Är detta något man har diskuterat i utskottet? Jag kan inte läsa något om detta i betänkandet. Det nämndes inte heller i presentationen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är ingenting som vi direkt diskuterade i utskottet. Trots att vi hade väldigt stor tidsbrist försökte vi ta reda på så mycket fakta som möjligt. Vi läste också tidigare lagutskotts betänkanden. De var mycket fylliga och gav mycket information. Vi diskuterade alltså inte detta i utskottet, utan vi tog reda på egen information.

Ltl Anders Eriksson, replik

Orsaken till denna fråga, som i och för sig är en teknikalitet, är den att jag tycker att det är viktigt om man ska få hjälp från de yttranden som ges från regeringens sida. Det är viktigt att också regeringen går in på djupet i de här frågorna. Den bör delge lagtinget de åsikter som eventuellt finns inom regeringsblocket. Hur ser utskottsordförande på det?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det där är en ledande fråga. All information som lagtinget får i förväg är viktig. Här var det de sakkunniga i utskottet som satte sig in i frågan. Det som ledamoten Anders Eriksson påpekar är en synnerligen viktig och allvarlig fråga. Ju fler som får ta del av informationen före, desto bättre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ville Walve

Fru talman! Betänkandet vi har framför oss är det snabbast behandlade betänkandet som jag har varit med om någonsin i LKU. Vi gjorde hörande, skrivning och justering på samma dag. Tack till alla utskottsmedlemmar och lagtingsdirektören för flexibilitet.

Vi gick ganska djupt i de artiklar där Åland har behörighet. Utskottets intryck är att landskapet juridiskt är välrustat för att kunna anta den här lagen. Vi har ett föredömligt arbete som bedrivs inom vår polis. Det finns många poliser som är avdelade specifikt för förhör med barn. Landskapsregeringen noterar att artikel 8 och 9 är de som berör Åland. Jag vill också lyfta upp artikel 6. Som jag läser självstyrelselagen har vi behörighet inom förundersökningar som gäller den egna polisen. Vad gäller motsvarighet i landskapslagstiftningen till artikel 6 kan vi konstatera att den uppfylls. Det samarbete som nämns inom artikel 6 förefaller att fungera på basis av de hörande som vi har haft i närområdena i Sverige och Finland. Vår polis har mycket samarbete där.

Vi är ganska bra på att ta hänsyn till barn enligt artikel 8. Åland och barnhusmodellen lyfts fram i regeringens proposition. Vi har stark kompetens inom området hos vår polismyndighet. Därmed är det inte sagt att allt skulle vara frid och fröjd. Finland och Åland har kritiserats mycket, också internationellt, för försenade handläggningar. Det är alltså den artikel där det står att man bör undvika onödig försening i handläggning av ärenden. Här är vi inte mönsterelever. Trots att en stor del av den internationella kritiken riktats uttryckligen mot rättsväsendet där vi inte har behörighet finns det anledning att syna också våra egna handläggningstider.

Detta är en del av ett mycket större samhällsproblem. Vi har idag ett rättsväsende där vuxna människor har vant sig vid att det kan ta två år innan man får ett avgörande i ett civilrättsligt mål. Försök att förklara det för ett barn. För ett barn är en dag en vecka och en vecka är en månad och en månad är en evighet. Här finns det att förbättra.

I remissdebatten lyfte lagtingsledamot Gunnar Jansson upp en mycket stor fråga, dvs. Ålands funktion i konventionens rapporteringsmekanismer. Det är en stor fråga. Den går bortom godkännandet eller förkastandet av det här protokollet. Utskottet har noterat att Åland tillfrågades första gången Finland rapporterade om barnkonventionen. Därefter har Åland glömts bort i riksrapporteringen. Här vill jag ge en liten eloge till min kollega Axel Jonsson som under ärendets behandling letade fram Danmarks rapport. Han kunde konstatera att de har ett särskilt kapitel om Färöarna och Grönland som dessutom är högst upp i rapporten. Det är ganska anmärkningsvärt.

Moderaterna stöder att lagtinget ger sitt bifall till detta fakultativa protokoll. Vi vill särskilt betona vikten av de förebyggande åtgärder som nämnd i artikel 9. Dessa bedrivs på ett förtjänstfullt sätt inom den tredje sektorn, bland annat av Rädda barnen och Fältarna. Detta sker ofta i samarbete med lanskapet.

Fru talman, på några punkter är vi bäst i klassen, men vi kan bli bättre. Inte minst vad gäller handläggningstiderna. Vi står idag tillräckligt väl juridiskt rustade för att ge vårt bifall till detta fakultativa protokoll.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu tar jag på mig en annan hatt och talar som en del av oppositionen. Under förra mandatperioden gav lagtinget sitt bifall till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Då var resurserna till polisen en stor fråga. Nu vet vi att dessa resurser ska dras ner ytterligare. Detta är en fråga som man måste bevaka. Resurserna måste räcka till för de här viktiga uppgifterna. Det är lite oroande hur det ser ut på polisen.

Ltl Wille Valve, replik

Jag tror det var en fråga som var mer riktad till kansliministern. Vi kan konstatera att vi har tre personer som arbetar med förhör av barn. Det handlar om ganska omfattande brott. Därför är fallen ganska komplicerade. Det är mycket att ta hänsyn till. Därför tar det mycket tid. En sådan synpunkt kan få förståelse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag tänker också hålla mig till det här ämnet om polisen och förhör av barn. Det har tagit en hel del tid och det finns väldigt bra resurser. Man har specialutbildning i Sverige. Problemet är att det många gånger handlar om synnerligen komplexa och svåra frågor. Det är viktigt att man kommer så nära sanningen som det är möjligt innan ärendet går vidare. Man vill inte gå in för tidigt heller. Det finns sällan utomstående vittnen till händelserna.

Däremot tror jag att de här vanliga brotten mot barn prioriteras. Om det handlar om enkla och okomplicerade brott ser man till att de glider väldigt snabbt genom organisationen. Några fall har varit otroligt svåra. Detta har lett till att polisen fått ögonen på sig. Jag försäkrar mig om att vad det gäller det här med polisens resurser att man inte kommer att ingripa i den här gruppen av poliser som jobbar med det här. Tack.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Jag är mycket nöjd över utskottets betänkande. Har de kommit fram till att de flesta barnen på Åland har det bra så jag har inget att anmärka på det. Men lag- och kulturutskottet skriver i sitt betänkande att de erfar att lagstiftningen i landskapet torde vara tillfyllest för att uppfylla förpliktelserna i protokollet och hänvisar samtidigt till bland annat barnskyddslagen. Visst har den relativt nya barnskyddslagen medfört en hel del förbättringar. Det behöver inte betyda att den är helt perfekt. Jag kommer att lyfta upp åtminstone en specifik frågeställning i mitt anförande som ett exempel på något som kunde förbättras.

Rädda barnen i riket får mer än ett par miljoner euro från penningautomatspelverksamheten. Organisationen har varit behjälplig i lagstiftningsprocessen med sina jurister. Rädda barnen i riket driver och företräder egna barnhem och står för juristhjälp till fosterfamiljer. Vad jag har förstått så stöder de inte barnens riktiga föräldrar med juridisk hjälp. Förstå mig inte fel. Rädda barnen gör många bra saker och det har varit mycket bra att de har varit behjälpliga med den lagstiftningen, men de företräder inte föräldrar och familjer till omhändertagna barn.

Vad vill jag då säga med det här? Enligt det jag fått veta hördes inte familje- och föräldrasidan i tillräcklig utsträckning när lagstiftningen kom till i riket. Detta kan innebära bekymmer. All lagstiftning, men särskilt såhär viktig lagstiftning, borde tillkomma genom att man tar in erfarenheter från så många vinklar som möjligt.

Den nya barnskyddslagen innehöll dock en hel del förändringar. Bland annat har anmälningsskyldigheten ökat hos dem som på något sätt är inblandade i barns situationer. Detta är bra, men samtidigt ökar risken för felaktiga anmälningar. Detta kan i sin tur leda till tragedier. Det här ställer förstås ännu större krav på lagstiftningen och på kunskapen hos dem av samhället anställda ansvarspersonerna.

Vi har barnpsykologer, psykologer, terapeuter, barnombudsmän och speciallärare. Idag har vi sannolikt fler yrkesroller som arbetar med barn än någonsin tidigare i vår historia. Vi pumpar in mer och mer pengar i barnskydd här på Åland. Kostnaderna har ökat dramatiskt. Det är oroväckande att vi har ett så stort behov i samhället. Själva kostnadsökningen i och med ny lagstiftning kan vara okej om mörkertalet tidigare har varit stort och om det nu är fler barn som får hjälp. Här kan det behövas uppföljning av vad det beror på. Detta bör ske främst i kommunerna.

Det har höjts en del röster på rikshåll och media har uppmärksammat att tjänstemän som hanterar akuta omhändertaganden av barn har fått för stor makt. Ett akut omhändertagande baserar sig på en tjänstemans tyckande. Det finns regler för hur länge det får gå innan man rapporterar o.s.v. Problemet är kanske inte enormt, men ett enda felbeslut kan vara väldigt ödesdigert för en familj. Bara att hamna i den här situationen är nästan övermäktig för en familj att klara av gentemot en myndighet. Makten hos socialarbetarna är större än hos polisen i dessa fall.

Det är möjligt att en tjänsteman tar beslut om ett akut omhändertagande för att vara på den säkra sidan och skydda sig själv från eventuella problem. De här är självklart inga lätta beslut. Man har checklistor och utbildning. Det kommer dock alltid med en egen bedömning. Om tjänstemannen överreagerar i en sådan situation finns det vad jag vet inget motsvarande straff eller ersättningsföreläggande för felaktig maktutövning. Föräldrarna och barnet är helt i händerna på tjänstemän. Troligen har de inget rättsligt skydd vad gäller ansvarsutkrävande och ersättningsmöjligheter från myndigheten.

Vi får dock inte hamna i en sådan situation att barn inte akut omhänderatas eftersom man är rädd för straffpåföljder. Det här är ett mycket komplext område som kräver ordentlig kunskap och klokskap.

Det man måste komma ihåg är att barnet också drabbas av ett omhändertagande. Det kan bli livslång påverkan för ett sådant barn. Det finns alltså skäl till att man inte slår sig till ro utan att vi hela tiden arbetar med att följa upp och förbättrar lagstiftning, kunskap och annat inom det här viktiga området.

Fru talman! Utskottet nämner också Rädda Barnens synnerligen viktiga förebyggande projekt ”Barnens internet”.  Jag har själv varit och lyssnat på ett föredrag som vi för andra gången från Hem- och skolaföreningen i Ytternäs skola arrangerade tillsammans med Rädda Barnen. Första gången kom 5-6 föräldrar. Andra gången, i början av det här året, kom ett 15-tal föräldrar. Och då ska ni veta att vi har 250 elever och därmed cirka 500 föräldrar i skolan. Det är alltså svårt att få folk att komma på föreläsningar om barns internetanvändande. Kanske det också är så att de föräldrar som behöver det mest inte kommer alls. Här har vi ett stort bekymmer. Hur ska vi få ut informationen till föräldrarna? Jag har ingen patentlösning på det, men helt klart måste det jobbas på. Kanske man måste arrangera föreläsningen i samband med något mer dragande evenemang? Projektet som sådant är dock synnerligen viktigt och behöver fortgå med tanke på att vi som föräldrar helt omöjligen kan stoppa det ökande informationsflödet till våra barn som tillgången till internet innebär. Vi måste bara lära oss hur vi tacklar de problem som detta innebär. Rädda Barnens projekt ”barnens internet” ger en hel del av den kunskapen. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman, rättsskyddet diskuterades mycket i samband med behandlingen i det föregående lagtinget och särskilt då i social- och miljöutskottet. Detta skedde i samband med lagstiftningen som förändrade principerna för beslutsfattande vid omhändertagande av barn särskilt i akuta situationer. Jag hörde till dem som bekymrade mig över hur det skulle bli. Den här förändringen som skedde från att tidigare socialnämnden, ett politiskt organ, hade varit inblandade i huvuddelen av de här fallen i alla fall. Nu skulle man överföra det till tjänstemanna- och domstolsnivå mer markant. Det fanns en risk för det här som ledamot Carlsson pekar på. Det blir inte alltid rätt då heller. Det kan skapa problem. Därför är det otroligt viktigt att man följer upp de fall där de uppstår problem och ser till att de kan korrigeras.

Ltl Petri Carlsson, replik

Jag tog upp det här eftersom det har uppmärksammats på rikshåll. Jag tror inte att vi har haft särskilt mycket problem på Åland. Det är bara för att belysa att det kan finnas problem och förbättringspotential framöver.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Skälet till den förändrade lagstiftningen också på Åland var förändringen i riket av lagstiftningen. Där hade man haft åtskilliga problem. Riket är 200 gånger större än vad Åland är. Därför är detta rimligt. Vi har haft en del problem i vissa kommuner här på Åland där resurserna kanske inte var de allra bästa och där alla känner alla osv. Det har varit en del prövningar som inte alltid sett till barnets bästa. Detta är det viktiga i de här frågorna. På det sättet var det inte så svårt att anta den här lagstiftningen. Men jag tycker ändå att det är viktigt att framhålla att man inte då och inte nu får vara så blåögd att man inte skulle tro att det nya systemet också innehåller problem. Därför måste vi vara väldigt observanta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Jag tycket att det var ett bra anförande som ledamot Carlsson höll. Konstruktiv kritik är alltid välkommen och trevlig. Han pekar på några problem och utmaningar som vi ändå har framför oss med bland annat barnskyddet. Därför undrar jag vad ledamot Carlsson har för förslag på åtgärder för att försöka lösa de här problemen. Finns det några sådana tankar hos ledamot Carlsson?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman. Jag pekade på en frågeställning. Nämligen möjligheten till ersättning från myndigheten ifall man hamnar i en sådan situation där det sker en missbedömning under ett akut omhändertagande. Där är man faktiskt under tjänstemannens bedömning under 30 dagar. Det skulle det kunna finnas någon form av ersättningsmöjligheter i sådana fall.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack. Min uppfattning är att denna möjlighet finns redan idag. Man kan få skadestånd om det visar sig att man har lidit skada av felaktiga beslut. Kanske det var en missuppfattning när jag hörde ledamot Carlsson prata om ekonomiska straff för tjänstemännen. Var det en missuppfattning eller var det ett förslag?

Ltl Petri Carlsson, replik

Nej, jag har inte nämnt ekonomiska straff för tjänstemän. Jag tror att myndigheten som sådan också måste kunna stå bakom när det gäller ersättningsbiten. Där kan det bli fel om pekar ut enskilda tjänstemän.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Vi får inte glömma att en del av rubriken för det här ämnet är konventionen om barnens rättigheter. Det är viktigt att man ser barnens rättigheter ur barnens synvinkel. Jag upplever inte samma bekymmer som ledamot Carlsson att det tas för ofta beslut utan behov. Jag ser att det kanske har funnits ett större behov för beslut om omhändertagande där beslutet inte har tagits.

Vad är det som görs? Men man ska inte glömma att detta alltid ska ses ur barnens perspektivs. Vi får inte glömma att det står i artikel 8 i det här protokollet att ”alla myndigheter som har att göra med barn, ska i sin verksamhet beakta alla omständigheter som har betydelse i sammanhanget, såsom barnet psykiska och fysiska välbefinnande samt barnets rättsliga, sociala och ekonomiska rättigheter”. Det får vi inte glömma bort.

Ltl Petri Carlsson, replik

Ledamot Winé och jag är helt överrens om att det alltid ska vara barnets bästa man har för ögonen. Vad som anses vara barnets bästa kan i vissa extremsituationer leda till skada. Ett felaktigt omhändertagande påverkar barnen livslångt. Det är en aspekt som man bör beakta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Vi kommer kanske lite på sidan om det som vi skulle diskutera. Det nämns i betänkandet att grundlagen och barnskyddslagen är väsentliga när det gäller de här rättigheterna som barnen har. Det väsentliga är att de myndigheter som handhar barnskyddsärenden ska få utbildning och fortbildning. Ett enhetligt barnskydd är en av de drivande krafterna i en samhällsservicereform.

När ett barn ska omhändertas ska det vara tre tjänstemän som ska godkänna att man blir omhändertagande. Det är ett mycket allvarligt ingrepp i en familj, men det är tre tjänstemän som ska vara eniga om den åtgärden.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att ledamot Sjögren kan ha fel vad det gäller antalet tjänstemän. Det jag nämner är akut omhändertagande. Där är det en person som kan ta beslutet. Det gäller i trettio dagar varefter en annan person måste vara med och bedöma om det akuta omhändertagandet ska förlängas. Det är specifik t det akuta omhändertagandet jag har nämnt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Bästa lagting! Med anledning av det här angelägna ärendet och debatten vill jag säga några ord om det att landskapsregeringen har för någon vecka sedan fattat ett beslut om att tillsätta en arbetsgrupp som nu skulle se över möjligheterna att samla och ta tillvara alla de resurser som har lagts ner. Ända sedan 1995 har landskapsregeringen jobbat med kvinnofridsprojekt och alternativ till våld. Man har också jobbat med olika typer av behandling och gruppterapi för män. All den kunskap och utbildning som finns i vårt samhälle idag om de här frågorna – inom polis, socialomsorgen, hälso- och vården, osv – borde fokuseras, samlas och organiseras så att det kan komma hela familjen till godo. Det här är ett initiativ som jag gärna vill tala om att nu är på gång. Där sätter man fokus på hela familjen och hela familjens behov. Fokus ligger dels på relationen mellan föräldrarna, men framför allt på barnet. Om det finns våld i ett hem ser, hör och lider barnet. Det är någonting som kan bli ett socialt, livslång plåga för de barn som lever i den här typen av våldsamma hem. Det finns också risk för att det reproduceras. Den här frågan ber vi om att få återkomma till när arbetsgruppen har fått jobba vidare. Det är förhoppning att vi kunde på sikt samla de här kunskaperna som finns och samordna det till ett kvinnofridscentrum. Tack, fru talman!

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Konventionen och även det tilläggprotokoll som vi behandlar idag är visserligen juridisk, men framför allt politisk. Det handlar om våra barns rättigheter och skyddet av dem. Något som framkom tydligt under utskottshörandena är att utmaningen för Ålands del definitivt inte är juridisk. Juridiken har vi på grej. Det är inom politiken som vi kan lösa och förbättra situationen för de barn som man försöker förbättra liv och rättigheter för. Vilka utmaningar kan det vara?

Utbildning och det svenska språket är de två utmaningar som kom upp under behandlingen av det här ärendet. Dessa är framför allt de två största frågorna. Vad gäller utbildningen är det ypperligt att polisen har möjlighet att fortbilda sig i Sverige och på så sätt gå svenskspråkiga kurser. De har kunnat fördjupa sig kring just barnfrågor. Det är något vi ska vara stolta över. Där ser jag och Ålands Framtid gärna att vi fortsätter på det spåret och utvecklar samarbetet med den svenska polisen. Också utbildning i form av medvetenhet om vad konventionen innebär är viktigt för alla landskapets tjänstemän och underlydande myndigheter. Man ska ha koll på vilka rättigheter barnen har. Det kan man ständigt förbättra.

Angående det svenska språket kom det upp att det finns mycket material som skulle kunna vara av stor betydelse för dem som jobbar med barnfrågor. Ett exempel är en handbok för barn som befinner sig i en rättsprocess. Vilka rättigheter har man och hur ska man bli bemött? Det är bra om man vet det själv och har möjlighet att ta reda på det på ett enkelt sätt som barn eller förälder. På så vis kan man påpeka det under processen och hävda sina rättigheter.

I likhet med ledamot Valve vill jag konstatera att Färöarna och Grönland nämns i första rubriken i rapporten som man ger till FN:s kommitté vad gäller barnens rättigheter. Man rapporterar med fyra års mellanrum. Där skriver man om situationen på Färöarna och Grönland. Samtidigt visar man att man har två autonomier som man värnar om. Den här attityden är något som vi borde marknadsföra till den finska sidan och visa på mer speciellt i samband med utvecklandet av självstyrelsen och avräkningsgrunder osv. De här problemen jobbar vi ständigt med.

Avslutningsvis skulle jag vilja peka på en fråga som har lyfts flera gånger här. Nämligen föräldrarnas ansvar. Vi i utskottet varit helt eniga om att föräldrarna har en nyckelroll i det här arbetet med barnens rättigheter. Det får inte bli så att samhället är den som är ansvarig för att barn har det bra. Vi måste också i alla sammanhang hävda att föräldrarna har en skyldighet att se till att deras barn har det bra.

Juridiken har vi på grej men det politiska arbetet fortsätter. Tack.

Ltl Carita Nylund

Tack, fru Talman! Det har kommit fram mycket kloka åsikter. Det här är ett protokoll till barnkonventionen. Problemet är mycket större än det här protokollet som vi behandlar idag. Jag ska helt kort beröra artikel 9 i det här protokollet. Enligt artikel 9 ska konventionsstaterna vidta åtgärder för att förebygga de brott som avses i protokollet, d.v.s. försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Jag anser att vi på Åland har ett bra förebyggande arbete. Detta har framkommit i utskottets höranden. Vi har i ett överlag bra och utvecklat förebyggande arbete.

Men när det gäller speciellt barnpornografi finns det en problematik när det gäller internet. Det handlar om spridningen av bilder på barn i olika situationer, när det gäller att visa sig via webkamera o.s.v. Detta är ett problem som man som ungdomsarbetare stöter på. Det tror jag gäller alla ungdomsarbetare. Man har inte som barn någon bra uppfattning om vidden av att visa sig på internet eller sprida bilder.

Här kan vi inte lagstifta bort problemet. Därför måste man vara aktiv med de förebyggande åtgärderna gällande internet och hur man beter sig.  Här ankommer en del arbete på alla ungdomsarbetare, vuxna och delvis skolor men man måste även framhålla föräldrarnas ansvar. Huvudansvaret ligger hos föräldrar in första hand. Här behövs stöd till föräldrar för att ge sina barn rätt verktyg för att röra sig på de sociala medierna. I många fall kan barnen mer än de vuxna nuförtiden. De är mer ute på nätet och de vuxna har kanske inte koll på vad de gör alla gånger. Man bör ägna sig åt attitydarbete när det gäller både barn och föräldrar.

 Jag kan konstatera att man nu permanentat Rädda barnens projekt ”Barnens internet”. Detta är ett mycket positivt steg i det förebyggande arbetet även i denna fråga. Det är ett viktigt arbete när det gäller barnen och deras attityder. Projektet erbjuder även tillfällen för föräldrar. Under våren har jag fått möjlighet att i min roll som ungdomsarbetare samarbeta med ”Barnens internet” i just ett sådant projekt. Sådana åtgärder är en bra investering i våra ungdomar och deras föräldrar. Det hoppas jag man tänker på i regeringen när man ska fördela medel på det här området. Jag ser gärna sådana projekt.

 En god socialpolitik är den bästa polisen, säger vår nytillsatta polismästare. Detta behöver man ta till sig i regeringen och på socialförvaltningen, och tänka på när det gäller att bevilja och fördela medel. Tack.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman. Jag vill först ge en eloge till lag- och kulturutskottet för en snabb och noggrann hantering av detta ärende. Tiden har varit knapp. Utskottet har klarat uppgiften med den äran. Hittills har utskottsmedlemmarna deltagit i debatten. Jag gör det av intresse för ämnet som både förälder och farförälder.

Kolleger, det finns tre saker som jag vill peka på. Det första är uppföljningen av denna konvention, eller det fakultativa tilläggsprotokollet. Jag ansåg det angeläget att i remissen hänvisa till föreskriften i artikel 12 och blev med all respekt lite häpen över minister Lindholms reaktion. Jag fick det intrycket att hon uppfattade mitt inlägg som en kritik av regeringen. Naturligtvis är det precis tvärtom. Jag vill med de möjligheter och erfarenheter som vi har i vår hantering visa på goda sidor, good governance som det heter, som är vägledande i väldigt mycket som företas i folkrätten. Jag är glad att utskottet har tagit fasta just på denna positiva del av våra erfarenheter som därmed kan bringas vidare. Jag konstaterar att utskottet har uppfattat situationen korrekt. Så här går den politiskt-juridiska uppföljningsprocessen till inom folkrätten. I allmänhet i system där det inte finns någon domstol i sista ändan för övervakning och genomförande av de rättigheter som konventioner innehåller, utan man lämnar det då till medlemmarna eller parternas egen aktivitet i samverkan med andra för att lära och bedöma och för att politiskt-juridiskt gå vidare, vari vi är i en del. Det ska jag kort återkomma till. Tack utskottet för ett välförrättat verk till den delen.

Min andra iakttagelse gäller tillgången till information. Nere på sidan två pekar utskottet på det som naturligtvis är fullständigt otillfredsställande. Att barn i ett tvåspråkigt land kan försättas i olika situation bara på den grunden att tillgången till information på det egna språket inte finns. Där man inte ids eller annars bryr sig om att se till att sådan information finns tillgänglig för dem det gället, barn och unga i det här fallet. Men, man kan inte bara lämna det därvid. Det som utskottet säger bör naturligtvis följas upp. Man bör också se vad folkrätten erbjuder. Går man till barnombudsmäns hemsidor – det är typiskt för sådana hör i Norden – så finns det mycket och god information på svenska eller på skandinaviska språk. Inte nog med det, går man till olika länders UNICEF-sidor som ju är mycket centrala aktörer i den här typen av rättsuppföljning finner man också väldigt god och uppdaterad information. Jag rekommenderar verkligen att de sidorna besöks. Jag är övertygad om att detta sker på Åland för dem som gör jobbet å tjänstens vägnar. Förhoppningsvis gör också föräldrar detta.

Till fortsättningen om att sprida kunskap och våra egna erfarenheter. När jag nämner barnombudsmannen i Finland så är hon i en nyckelställning när det gäller att avfatta landrapporterna till uppföljningen av konventionen. Jag skulle varmt rekommendera landskapsregeringen att när det här ärendet är avklarat här i lagtingen, att landskapsregeringen tillställer barnombudsmannen i Finland det material som tillkommit under debatten. Det att vi har hanterat ärendet, att Åland har behörighet att den här typen av folkrättsliga traktat blir gällande på Åland bara efter förfarande som vi nu genomför är sådant som inte med säkerhet är känt hos barnombudsmannen i Finland. Jag är alldeles säker på att den institutionen med tacksamhet mottar information om det här och därmed inser jag också att mer eller mindre per omgående blir landskapsregeringen tillfrågad inför följande landrapporter om erfarenheterna på Åland. Vi kan sannolikt en dag befinna oss i samma ställning som både Färöarna och Grönland. Tack, fru talman.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med utskottets betänkande.  Lagförslaget är bifallet i första behandling. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

10      Förtydligat förfarande vid miljökonsekvensbedömning

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 7/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet. Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Bakgrunden till lagförslaget är Europeiska kommissionens motiverade yttrande om brister i införlivandet av direktivet om strategisk miljöbedömning i landskapet Åland.

Social- och miljöutskottet föreslår att lagtinget godkänner landskapsregeringens lagförslag till förtydligat förfarande vid miljökonsekvensbedömning. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras med ett förordningsbemyndigande för landskapsregeringen. Dessutom föreslår utskottet några ändringar i förtydligande syfte. Också några mindre ändringar av språklig och teknisk natur föreslås.

Lagförslaget innebär ändringar i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning med beaktande av Europeiska kommissionens krav på fullständig och korrekt införlivande av direktiv om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Förslaget omfattar även miljökonsekvensbedömning (MKB) för projekt eftersom såväl strategisk som projektspecifik MKB regleras i samma lag.

Begreppet MKB definieras så att det klart framgår att därmed avses förfarandet som föreskrivs i lagen utöver benämningen på dokumentet som utformas som ett underlag för en myndighets beslut.  Förfarandet i samband med övervägandet om en MKB ska utföras i enskilda ärenden förtydligas. Några preciseringar görs gällande MKB-dokumentets innehåll och delgivningsregler.

Ett av tilläggen i lagförslaget är således kompletteringen med att i enlighet med landskapsförordningens bestämmelser om övervägande ska en MKB även utföras som underlag för beslut om andra projekt som kan ha betydande miljöpåverkan. Om ett sådant ärende är anhängigt vid en beslutande myndighet kan myndigheten inleda övervägandet. Verksamhetsutövaren ska ges möjlighet att yttra sig innan myndigheten beslutar att en MKB ska utföras. Övervägandet om en MKB ska resultera i ett motiverat beslut i vilket myndigheten tar ställning till om en MKB ska utföras som underlag för myndighetens beslut om projektet.  Beslutet måste motiveras. Motiveringen ska framgå av beslutet.

Utskottet konstaterar att en av lagförslagets konsekvenser är den att övervägandet om en MKB ska resultera i ett motiverat beslut. Utskottet stöder de föreslagna ändringarna och konstaterar att de inte föranleder några stora förändringar i arbetsmängden. Utskottet föreslår således att lagförslaget antas med de ändringar som framgår av betänkandet.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Jag hoppas att utskottsordföranden har möjlighet att vara kvar. Jag uppfattar det så att de preciseringar som utskottet företagit och föreslagit är motiverade. Huruvida paragrafen 14b är ny eller inte kan man ha olika åsikter om. I ingressen står det att det fogas en sådan ny paragraf. Det ska jag inte uppehålla mig vid. De ändringar som preciseringar som är föreslagna har säkert en effekt som gör lagen bättre, implementeringen tydligare och tillämpningen klarare och kanske också rättssäkerheten större. Jag har problem med fjärde paragraden, andra momentet. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt moment som skulle ange att landskapsregeringen kan i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vad som ska ingå i en MKB. Motiveringen ger egentligen ingen vägledning angående vad som avses. Man motiverar paragrafen med dess eget innehåll. Här döljer sig problemet.

Paragraf 80 i grundlagen har tillämpats av högsta domstolen och presidenten vid ett flertal tillfällen på senare tid. Många gånger har detta haft en negativ följd för lagtingsbesluten. Man ser att förordningsfullmakten numera har krav på sig beroende på vilken nivå landskapsregeringen anses befinna sig i författningshierarkin. Vi har ansett att landskapsregeringen befinner sig på samma nivå som statsrådet i Finland, varför första momentet i paragraf 80 skulle vara tillämpligt. Högsta domstolen och presidenten har funnit att landskapsregeringen befinner sig på en annan nivå. Vi vet inte vad som gäller. Den här saken har diskuterats många gånger under tidigare lagting. Rättsläget är sådant som det utformades vid senast tillämpliga utlåtande från Högsta domstolen som presidenten följde. Landskapsstyrelsen jämställdes då med andra myndigheter än statsråd. I sådana fall säger andra momentet i grundlagen paragraf 80 att även andra myndigheter kan genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den ska ske genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigade ska vara exakt avgränsad.

När man ska avgränsa tillämpningsområdet för föreskrifter på lägre nivå har högsta domstolen också ansett att föreskrifter på förordningsnivå ska till sin omfattning vara avgränsade när lagtinget get förordningsfullmakt åt landskapsregeringen. Det här återfinns delvis i paragraf 21 i självstyrelselagen som i en mer kortfattad version innehåller samma tankar om att det ska finnas förordningsfullmakt. Förordningsfullmakten ska följa de principer som finns i grundlagen och grunderna för enskilda människors rättigheter och skyldigheter måste alltid ingå i lag.

Jag är med andra ord lite rädd för att Ålandsdelegationen och Högsta domstolen kan komma att anse att detta nya moment två i paragraf fyra är för öppet när det sägs att landskapsregeringen kan i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vad som ska ingå i en MLB utan att tillämpningsområdet definieras eller begränsas utöver detta. Det behöver inte gå så men jag befarar att risken är överhängande. Detta är naturligvis besvärligt när det gäller implementering av normer enligt EU-rätten. Vi kan inte göra så mycket åt den här saken numera. Jag skulle gärna höra huruvida utskottet har övervägt de här omständigheterna. Är förordningsfullmakten tillräckligt preciserad eller är den för visträckt? Om ni har granskat saken är det bra, om inte så kan det bli problem här med laggranskningen eller behörighetskontrollen. Det betyder å andra sidan inte att hela lagen behöver falla. Kanske man kan tänka sig att ett eventuellt veto skulle gälla för detta moment. Där är Högsta domstolens bedömning avgörande. Det beror på hur viktig en förordning är för att lagstiftningen ska utgöra en helhet. Kan en sådan här lagstiftning träda i kraft om man återkommer till förordningsfullmakten? Jag tror på det senare eftersom det i lagförslaget inte fanns någon förordningsfullmakt. Det är mycket troligt att landskapsregeringen bedömde att en sådan inte behöver finnas eller att man inte hade tid för att specificera den tillräckligt med tanke på ärendets brådskande natur.

Jag skulle gärna höra ordskottsordförandens syn på de här omständigheterna och eventuellt hans bedömning om huruvida utskottet skulle beredas möjlighet att formulera de begräsningar som möjligen behöver finnas i en sådan här fullmakt.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag har blivit lite bränd tidigare när jag har deltagit i fullmaktsutformningar. Det har varit fullmakter som inte har hållit hela vägen ut. I ett tidigt skede frågade jag om den här utformningen var tillräckligt avgränsad. Utskottet kom fram till att om man läser hela fjärde paragrafen om vad som ska ingå i en MKB så är fullmakten tillräckligt avgränsande. Som jag förstod det så har vi en tillfredsställande syn på det hela. Det borde inte strida mot grundlagen. Man har tittat på andra fullmakter som har varit i ungefär samma utformning och det har gått bra utan några större anmärkningar. Den är granskad och analyserad men man kan aldrig vara säker.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman. Det låter betryggande att just den här bedömningen har gjorts under utskottsbehandlingen. Det är i sådana fall bra. Man kan resonera på det sättet att lagen är tillräckligt uttömmande för att de detaljer som härmed delegeras till lägre nivå är så begränsade att lagen i sig innehåller en begränsning. Då återstår frågan om det behöver finnas en förordningsfullmakt om det inte finns något behov av förordning. Där är svaret ja, en sådan fullmakt får finnas. Det är inget fel på lagen om det finns en onödig fullmakt i den, men det är fel på lagen om fullmakten är för öppen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Man ska inte ge sig i polemik med ledamot Gunnar Jansson om juridiska spörsmål men jag ska göra ett försök. Enligt min uppfattning om förordnings- och beslutsfullmakter i det nämnda ärendet är det självstyrelselagens 21 paragraf som vi har att rätta oss efter. Om vi ger fullmakter på beslutsnivå då hamnar vi i grundlagens 80 paragraf, 2 momentet. Då är det stramare bestämmelser än vad vi har i självstyrelselagens 21 paragraf. Detta handlar om en förordningsfullmakt som vi ger enligt självstyrelselagens 21 paragraf så man ska inte läsa avgränsningen på bakgrund av grundlagens 80 paragraf, 2 momentet. Som jag ser det borde det här fungera. Det är alltid en viktig fråga när lagtinget ger ifrån sig sin beslutsmakt så ska den vara avgränsad.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman. Det är riktigt. Det är nyttigt med polemik. Jag delar kollegan Danne Sundmans syn att så här borde det vara och så här har vi trott att det är. Jag har den minnesbilden att det har funnits ställningstagande i Högsta domstolens utlåtanden som i vissa fall har tangerat också, inte bara lägre myndigheters än statsrådets befogenheter när det gäller rätten att utfärda normer. Det ska också ha haft reflex på landskapsregeringens möjligheter att utfärda förordningar beroende på fullmaktens utformning. Det håller jag med om.

Visst. Ändringarna av paragraf 21 i självstyrelselagen tillkom efter att grundlagen stiftades i Finland. Avsikten med den ändringen var att göra den heltäckande. Men frågan är fortfarande öppen att var i paragraf 80 ligger landskapsregeringen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det fall som ledamot Gunnar Jansson syftar på handlade om en lag inom näringsavdelningsområdet där man delegerar beslutsmakt på beslutnivå. Här finns det i praktiken inte någon skillnad mellan förordning och beslut förutom i processen hur man publicerar. En skillnad är också den att ett landskapsregeringsbeslut kan tas av en enskild minister på enskild föredragning. Man kan säga att självstyrelselagen omfattar bara förordning, inte beslut. Då åker man direkt till grundlagens 80 paragraf, moment 2. Då kringgärdas delegering till beslutsnivå av större krav än självstyrelselagens 21 paragraf. Om vi i det här fallet skulle ha gett landskapsregeringen rätt att i beslut utforma kraven för MKB skulle grundlagens 80 paragraf, moment 2 gälla.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är riktigt. Den här bedömningen försvåras i någon man av att landskapsregeringen fungerar som både statsråd och ministerier. Samtidigt är den en underlydande myndighet i vissa fall. Den här parallellen till grundlagen är komplicerad. Därför är det riktigt att ur paragraf 21 i självstyrelselagen läsa omfattningen för den här förordningsfullmakten. Den uppfattningen delar jag. Vad jag här avser är att jag tycker att Högsta domstolen enligt min mening inte har varit tillräcklig tydlig i alla sina avgöranden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Det känns onekligen lite knepigt att föra ett juridiskt resonemang med juristen och ledamoten Gunnar Jansson i den här frågan med hänvisning till paragraf 80 i grundlagen. I det här sammanhanget kan jag bara återupprepa det som vice ordförande i utskottet Åke Mattson tog upp. Vi har diskuterat den här förordningsfullmakten i utskottet. Vi har ansett att den är tillräckligt avgränsad. Så har vi resonerat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack för det beskedet. Därmed är jag nöjd. Det var de optioner som jag också ställde ut i resonemanget här att det har diskuterats. I har övervägt det på ett sätt som helt och hållet tillfredsställer mig. Det tillägget som vice ordförande Åke Mattson gav här är hållbart. Jag utgår från att det här ska fungera. Säker kan man aldrig vara.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag om miljökonsekvensbedömning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.