Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman! De frivilliga brandkårerna utgör en mycket väsentlig del av räddningsverksamheten på Åland och ersättning normalt inte utbetalas till kårmedlemmar för räddningsarbete under två timmar. Eftersom de första timmarna av räddningsuppdragen många gånger är de mest intensiva och därför mest riskfyllda välkomnar utskottet förslaget till förtydligande av ersättningsskyldigheten och föreslår att lagtinget ska anta lagförslaget oförändrat.

I samband med behandlingen av ärendet har utskottet uppmärksammat att det enligt räddningslagen finns ytterligare två grupper med skyldighet att delta i räddningsuppdrag. Enligt 3 § om grundläggande skyldigheter har organisationer, företag, inrättningar, enskilda personer och myndigheter en skyldighet att i enlighet med sina förutsättningar delta i räddningsoperationer samt begränsa de skador som uppstår till följd av att en olycka inträffar och enligt 10 § om frivilligarbete kan organisationer som är verksamma i anslutning till räddningsväsendet tilldelas uppgifter som är att hänföra till den operativa räddningsverksamheten.

Enligt utskottets mening är det inte skäligt att den som enligt räddningslagen har en skyldighet att delta i räddningsarbete inte har rätt till ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom som hänför sig till räddningsverksamheten. Landskapsregeringen bör därför enligt utskottets mening överväga att i skyndsam ordning till lagtinget lämna ett lagförslag enligt vilket de som har vidtagit räddningsåtgärder på eget initiativ med stöd av handlingsskyldigheten enligt 3 § samt de som frivilligt har deltagit i räddningsverksamhet på det sätt som avses i 10 § också har rätt att få ersättning enligt räddningslagen 83 §. Den rätten har man i riket. Ålänningarna ska inte försättas i en sämre ställning.

Utskottet uppmanar alltså landskapen att vidta åtgärder i gynnsam ordning för att rätta till detta missförhållande.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslaget i oförändrad lydelse.

Tack, talman! Jag skulle önska att utskottsordförande skulle redogöra för det som jag funderar över.

Men för det första vill jag säga att det här är jättebra och det var också en bra redogörelse över problematiken att vi måste återkomma så att alla som behöver försäkringsskyddet omfattas.

Men jag tänker bara på om man i utskottet har diskuterat vad det här de facto kan innebära. Man har i budgethänseende tagit upp 5 000 euro, tror jag, för att täcka kostnaderna av det här slaget och det må ju räcka till lite plåster och dylikt. Men om det händer någonting allvarligt, det vill säga invaliditet eller att man ska gå i invalidpension på grund av skadan och dylikt. Det kan ju innebära ett mycket stort ansvar. Har utskottet diskuterat den frågan på något sätt och kommit till en lösning till exempel försäkringslösning eller någonting annat? Eller ska landskapet ta den risken?

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Utskottet har diskuterat saken och konstaterat att det är ganska svårt att bedöma i det här skedet. Det går ju att försäkra sig ur det här, men vilken premie det skulle bli är väl svårt att sia om i det här skedet och att överväga det mot att betala ut en engångsersättning. Men det som ledamot Silander var inne på så kan det också bli väldigt kostsamma fall. Det kan handla om hundratusentals euro vid invaliditet osv. Utskottet har inte en lösning på det, men däremot så hoppas vi att landskapsregeringen utreder det lite närmare ytterligare.

Tack så mycket herr talman! Det är ett väldigt bra betänkande som lag- och kulturutskottet kommer med. Det känns som att man har sett hela bilden och man har sett bredden.

Precis det som jag vill ta fasta på är det som ordförande i utskottet nämnde, just den kritiska första timmen. Det handlar inte bara om självaste räddningsförfarandet, det handlar om den kritiska första timmen när någonting har hänt. Då är det den första person som är på plats som är den avgörande personen i många fall. Det är där som vi behöver arbeta för att få bort eventuell tveksamhet. I många fall så är det tveksamheten till om man ska ingripa. Vad får man göra? Vad får man inte göra? Det kan vara skillnaden på liv och död i slutändan.

Det är jättebra att utskottet tar upp den här saken för det är livsviktigt. Det är någonting som jag tycker att verkligen behöva arbetas med. Vi behöver se till att gemene man inte tvekar vid en olycksfallssituation och att man faktiskt vågar gå in och har samhället i ryggen. Det är väldigt viktigt.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jo, det är ju faktiskt så att de här avtalsbrandkårerna är väldigt viktiga. Men det finns ju andra frivilliga under ett inledande skedet av exempelvis en skogsbrand. Där behövs det ofta många frivilliga händer för att bära ut slangar osv och att någon skulle tveka där då i det fallet att avstå från ett uppdrag, vilket man egentligen inte kan heller med hänvisning till ordningslagen. Så därför är det viktigt att landskapsregeringen tittar på den inledande insatsen och att man därmed också är berättigad till en ersättning.

Tack, herr talman! Jag vill också nämna en sådan detalj att det är väldigt viktigt att det räddningsförfarandet som görs av gemene man inte bidrar till mera kaos. Det är jätteviktigt att det också finns med.

Räddningslagen är tydlig. Det är viktigt att professionella styr det arbetet. Det är just det initierade skedet, exempelvis vid en bilolycka, viktigt att man ingriper på olika sätt enligt vad lagen föreslår. Och att man faktiskt vågar, att man vågar släcka en brand och att man vågar göra en sjöräddning på plats. Det handlar egentligen om civilkurage, men det handlar också om att man inte ska sätta sig själv i en större knipa än den som man räddar är i. Men det är bra.

Tack, talman! Även här finns frågan om att täppa till en allvarlig principiell lucka i vårt ersättningssystem och vi välkomnar förstås från landskapsregeringens sida utskottets linjedragningar. Även naturligtvis det som utskottet tacknämligt har lyft fram i betänkande om att det också då när det gäller andra frivilliga insatser i räddningsoperationen finns ett nästan skyndsamt behov att se över hur vi kan täppa till det här på ett tillfredsställande sätt. Här lovade jag nog på stående fot att vi från landskapsregeringens sida kommer att se vilka bevekelsegrunder man hade när man stiftade gällande räddningslag. Varför undantog man all ersättningsansvar från landskapets sida?

Tack vicelantrådet. Jag var i kontakt med lagberedningen och man hade inte reflekterat över den här saken i det skedet och det fanns inte heller i PM:et. Det kan hända helt enkelt att man inte desto mer har utvecklat det utan det är ett förbiseende.

Det är mycket tacknämligt att landskapsregeringen tar i tu med det här i brådskande ordning.

När det gäller vårt eget säkerhetssystem i det här fallet, det som utskottsordförande påpekade i tidigare replikväxling med ledamot Silander, så ska vi absolut titta på frågan. Kan vi skapa ett arrangemang, där vi också i händelse av allvarliga olyckor med långtgående kostnader och lidande för en enskild individ, skulle ha ett försäkringssystem som skulle vara till gagn för oss alla?

Men vi kommer att återkomma till det. Vi får se hur snabbt vi skulle kunna få en lagstiftning på plats när det gäller just de kvarvarande luckorna i systemet. Tack till utskottet!

Talman! Centerns lagtingsgrupp och jag själv vill ta tillfälle i akt att tacka de närmare 20 frivilliga brandkårerna på Åland för deras oerhört viktigt arbete att trygga ålänningarnas vardag. Deras hjälteinsatser på vår ö är många och oerhört värdefulla. Vad hade vi t.ex. gjort utan brandkåristerna i samband med Alfrida? Ja, exemplen är många.

Föreningslivet kring den frivilliga brandkåren lockar många och utgör för såväl ungdomar som vuxna en betydelsefull mötesplats och en meningsfull vardag på landsbygden. Jag minns själv mina ungdomsår när jag många, många fredagar var på brandkåren i Sund.

Dessutom gör ju brandkåren också en gedigen utbildning för ungdomar och många gånger resulterar detta i att man sedan vill jobba professionellt inom räddningsyrket eller också inom akutsjukvården. Ungdomar inom den frivilliga brandkåren får tidigt en gedigen grundutbildning som många gånger resulterar i att man i vuxen ålder väljer att studera vidare inom räddningsyrket eller akutsjukvården. Jag vill verkligen påpeka effekterna av vad den frivilliga brandkåren gör, inte bara inom räddningen utan också som en viktig mötesplats och utbildningsgrund för framtiden.

De frivilliga brandkårerna i kommunerna har också visat sig vara ett ställe dit många inflyttade i kommunen söker sig och därför är det också en viktig del av integrationen.

Med de orden så vill jag tillsammans med Centerns lagtingsgrupp säga att vi är mycket glada att det här lagförslaget om ersättning för olycksfall vid räddningsuppdrag nu sätts i kraft. Vi kan trygga att samtliga personer inom den frivilliga brandkåren har möjlighet att få ersättning vid skada som kan uppstå i samband med räddningsuppdrag, men också även för de frivilliga brandkårister som gör en utryckning under två timmar. Det är jätteviktigt.

Frågan om ersättning ska inte vara något som påverkar beslutet att ställa upp vid ett räddningsuppdrag eller inte. Med relativt små medel har man nu kunnat trygga det. Stort tack för det och tack för behandlingen i lag- och kulturutskottet!

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.