Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av lanrådet Katrin Sjögren. Ordet ges först till lagtingsledamoten Veronica Thörnroos.

Tack, talman!

Rubriken är: Högt skall det klinga vårt svenska språk.

Genom självstyrelsen har Åland fått lagstiftningsrätt samt möjlighet att värna sitt språk och sin kultur. Ålands lagting har därmed ett ansvar att se till att lagarna är skrivna på korrekt och välformulerad svenska, oavsett om det gäller egna lagar eller så kallade blankettlagar.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur avser landskapsregeringen säkerställa att lagberedningen ges tillräckliga resurser för att åländska lagar ska vara skrivna på korrekt svenska och inte innehålla stilistiskt osmidiga översättningar från finskan?

Talman!

Jag ska vara väldigt uppriktig och ärlig. Jag hade lite svårt att förstå ledamoten Thörnroos frågeställning. Jag skulle väldigt gärna önska ett förtydligande.

Var och när anser ledamoten att det brustit på ett så avgörande sätt, som det framkommer i frågeställningen? Anser ledamoten att det nu plötsligt blivit en allmän förflackning av det svenska språket i lagstiftningen som förs till lagtinget.

Frågeställningen är ganska allmänt hållen, och jag skulle gärna höra en mer detaljerad frågeställning.

Talman!

När det gäller svenska språket så tycker jag att vi ska ha samma inställning där som vi har till demilitariseringen. Vi ska vakta på det kontinuerligt, både i stora och små frågor.

Det som fick mig att lämna in den skriftliga frågan var lagförslag nr 7/2025-2026, där man skriver till exempel i 11 §: "Studier där målsättningen är att avlägga högskoleexamen eller yrkesinriktad grundexamen, eller en sådan examen, eller till genomförande av utbildningen som handleder för arbete och självständigt liv".

Också i 12 § sägs: "Personer fullföljer utbildning som handleder för arbete". Att "handleda" för arbete, det kan inte vara korrekt.

Detta har också uppmärksammats av finans- och näringsutskottet som har erfarit att termen "handleda" används i den finländska lagstiftningen som en etablerad benämning inom en särskild utbildningsform, benämnd "Utbildning som handleder för arbete och självständigt liv".

Mot bakgrund av behovet av terminologisk överensstämmelse med Finlands lagstiftning och för att undvika tolkningssvårigheter eller oavsiktliga begränsningar i tillämpningsområdet har utskottet avstått från att föreslå en ändring av termen.

Man vågar inte här i Ålands lagting föreslå en ändring i lagstiftningen, för man är rädd att den finska lagen kan tolkas negativt för oss. Det är den finska lagstiftningen, med dåliga översättningar, som ska vara ledstjärna för hur våra egna lagar är skrivna. Det tycker jag att är anmärkningsvärt.

Talman!

Jag börjar med det positiva. Det är på det viset, om jag förstår ledamoten rätt, att det inte handlar om någon allmän förflackning av det svenska språket, utan att det var ett specifikt ärende som ledamoten hänvisar till.

Om jag inleder med en allmän exposé över hur lagstiftningsarbetet går till och hur det fungerar, så kan vi sedan gå in i nästa fas och diskutera det här specifika ärendet.

Jag är helt säker på att ledamoten, som tidigare lantråd, är mycket väl medveten om den stora arbetsbelastning som lagberedningen har. Lagberedningen arbetar konstant under ett högt tryck och stor press.

När landskapsregeringen avger ett lagförslag överlämnar man i princip stafettpinnen. Självstyrelsens lagstiftningsprocess är en grannlaga uppgift som innefattar lagförslag, remissförfarande och ytterligare bearbetning. Det inkluderar remissdebatt i lagtinget, utskottsbehandling, ytterligare behandling i lagtinget och därefter en omfattande lagstiftningskontroll.

Jag anser att lagstiftningen är ett lagarbete där alla inblandade gör sitt för att vi ska få en så bra, komplett och tydlig lagstiftning som möjligt.

Utskotten förtydligar, tar bort, lägger till, friserar och förbättrar, ofta i ett tätt samarbete med ansvarig minister. Ibland måste landskapsregeringen ta tillbaka lagstiftningarna, och det är enligt min mening ingen prestigefråga, utan det blir så ibland helt enkelt.

Rent generellt upplever vi i förvaltningen, baserat på de reflektioner vi får över lagstiftningen, att de lagstiftningsprodukter som Ålands lagting slutligen levererar håller en förhållandevis hög språklig standard. Visserligen kan det finnas enstaka formuleringar som skulle kunna förbättras för att nå en ännu högre språklig nivå. Men även tidsaspekten är inte oväsentlig i sammanhanget, vilket medför att den tid som borde läggas på den språkliga biten ibland får stryka på foten för att hinna sammanställa ett lagförslag inom de korta tidsramar som står till förfogande.

Samtidigt är det också så att den åländska lagstiftningen i många situationer färgas av den finländska lagstiftningen. Dessa rättsordningar sammanflätas ofta med varandra, särskilt när det gäller vokabulären inom socialvården och individens olika rättigheter och former av stöd och därför behöver vi använda samma vokabulär.

Jag har förstås pratat med lagberedningschefen, och han konstaterar att språkriktighet är en fråga som man med jämna mellanrum diskuterar på lagberedningen. Man har olika kurser som används för att komplettera kunskapen, och det finns en hel del facklitteratur som ledsagar alla i ämnet under hela lagstiftningsprocessen.

De kostnadsbesparingar som nu genomförs inom landskapsförvaltningen påverkar även lagberedningen och möjligheten att köpa in granskningstjänster. Men eftersom avsikten inte har varit att dra ner på personalkostnaderna inom lagberedningen, har de största inbesparingarna fått göras på köptjänsterna. Samtidigt visar erfarenheterna av de laggranskningar som köpts in att det inte har gjorts några större förändringar när det gäller den språkliga utformningen.

Så, summa summarum, jag känner inte riktigt igen mig som ansvarig för lagberedningen i det som ledamoten här framför. Tack!

Talman!

I mångt och mycket har vi en samsyn. Lagberedningen är ständigt under press, och så har det nog varit så långt tillbaka i tiden som jag minns. Det finns alltid, eller ofta i alla fall, en tidsaspekt som man behöver hålla sig inom. Så till den delen har vi fullständig samsyn.

Däremot uppfattade jag på lantrådets anförande att hon inte ser några större problem med detta, utan anser att det rullar på ganska bra. Jag är inte riktigt av samma åsikt, och jag tror att en av anledningarna kan vara att vi har haft väldigt mycket lagar i lag- och kulturutskottet, och vi har läst dem väldigt noggrant. Det finns tid att fördjupa sig i lagtexter på ett helt annat sätt än vad som finns för en minister och lantråd. Det är ofrånkomligt.

Det var ett exempel som jag lyfte upp, men det finns andra också. Jag borde kanske ha samlat fler, men jag tycker ändå att det är bekymmersamt. Jag förbehåller mig faktiskt den rätten, som ledamot i Ålands lagting, att tycka att svenska språket är väldigt viktigt.

Om jag skulle politiskt prioritera, om jag fick bestämma själv – vilket jag inte får, eftersom det aldrig är möjligt i en demokrati – så skulle jag säga att hälso- och sjukvården är väldigt viktig. Men för självstyrelsen är lagberedningen minst lika viktig.

Talman!

Det som ledamoten tog upp hänförs till ett enda ärende. Uppfattningen att det skulle föreligga någon allmän förflackning har vi definitivt inte. Låt oss gå vidare till det specifika ärendet.

Lyssnar man på debatten från lagtinget och behandlingen av den nya blankettlagen om allmänt stöd, där ledamot Thörnroos hade ett anförande, så verkar frågeställningen ha sitt ursprung i just detta. Det nämns att begreppet "utbildning som handleder" inte kan anses vara en bra översättning från finskan. Vi kan konstatera att vi tog en blankettlag, och denna lag innehåller begreppet "utbildning som handleder". Detta begrepp förekommer i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa, som den nya lagen om allmänt stöd hänvisar till. Vi har vid lagstiftningsprocessen använt ett begrepp som finns i rikslagen, som syftar till att ge stöd till enskilda individer. Det är också värt att notera att finans- och näringsutskottets betänkande inte innehöll några förändringar. Man förde ett resonemang, men gjorde ingen förändring.

Det handlar naturligtvis inte om att man inte respekterar självstyrelsen eller det svenska språket, utan om individens rättigheter. Vi kan inte riskera att det uppstår oklarheter.

Jag vill gärna citera utskottet från deras betänkande: "Utskottet har vidare uppmärksammat att termen 'handleder' används i samma punkt för att beskriva utbildningens art. Ur språklig synvinkel kan termen anses mindre ändamålsenlig i detta sammanhang, då den inte i första hand beskriver utbildningens innehåll eller målsättning. En mer lämplig term skulle enligt utskottets bedömning ha varit 'förbereder', vilket tydligare anger att utbildningens syfte är att ge den studerande förutsättningar för vidare studier eller arbete.

Utskottet har emellertid erfarit att termen 'handledare' används i den finländska lagstiftningen som en etablerad benämning inom en särskild utbildningsform, benämnd 'utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv'. Mot bakgrund av behovet av terminologiska överensstämmelser med Finlands lagstiftning, för att undvika tolkningssvårigheter eller oavsiktliga begränsningar i tillämpningsområdet, har utskottet avstått från att föreslå en ändring av termen. En avvikande terminologi i landskapslagen kan medföra osäkerhet vid bedömningar av om utbildning som genomförs i Finland omfattas av bestämmelser för personer bosatta på Åland."

Summa summarum, man riskerar inte individens rättigheter, och vi har en blankettlagstiftning. Det är kärnan i hela detta ärende, inte att man på något sätt nedvärderar självstyrelsen eller det svenska språket. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.