Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Talman! Från och med den den 1 mars trädde en ny lag i kraft i Finland som innebär att många barnfamiljer får en betydligt lägre barnomsorgsavgift, genom att man helt enkelt har höjt inkomstgränserna. Man har också infört en enkel men bra byråkratisk förenkling som innebär att beslut om barnomsorgsavgifter inte behöver fastställas varje år, utan bara om en ändring har skett i familjens inkomster. Det betyder en avsevärd förenkling och därmed en inbesparing av tid och resurser.

Vi socialdemokrater menar att landskapsregeringen också bör inleda en process för att införa motsvarande eller liknande lagändring på Åland. Varför tycker vi det? Av flera skäl:

- Självstyrelsen ska inte innebära att ålänningarna får sämre villkor eller förmåner än andra finländska medborgare eller familjer. Tyvärr har vi redan sett en sådan utveckling, där inget extra barnbidrag gavs till de åländska barnfamiljer, och där man inte gått in för en kostnadsfri utvidgad läroplikt som kunde ha garanterat alla en gymnasieutbildning, för att nämna två exempel. Självstyrelsen betyder alltså färre och sämre förmåner och villkor för de åländska medborgarna. Det är inte det som är meningen med självstyrelsen.

- Om Ålands attraktionskraft ska bibehållas bör vi på Åland fortsätta att utveckla den åländska välfärden, särskilt om vi är intresserade av inflyttning. Vi kan inte hamna på efterkälken för att landskapsregeringens utgångspunkt är att kommunerna inte klarar av fler reformer. Det är en dålig utgångspunkt för hur man utvecklar samhället.

- Vi pratar mycket om de äldres utsatthet och hur man behöver jobba för att de äldre som grupp ska ha det bra, men det finns lika stora variationer i barnfamiljernas ekonomi och inkomster och de kan vara en lika utsatt grupp, men vi pratar väldigt mycket mindre om dem. Barnfamiljer drabbas av kostnadsökningar, inflation, effekterna av pandemin osv. För oss socialdemokrater är det ett viktigt verktyg i välfärden att se till att avgifter hålls låga och att det inte finns avgifter som blir ett hinder för att folk ska kunna jobba och tjäna sitt uppehälle, vilket höga barnomsorgsavgifter kan bli om man lever i en arbetssituation som inte är helt fast och säker.

- Småbarnspedagogik, vilket man har tryckt väldigt mycket på i Finland under den senaste tiden, är inte förvaring. En bra barnomsorg hjälper barns utveckling och färdigheter, det ger en jämställd start för barn från familjer som kan ha det tufft och hjälper att ge stöd och synlighet till barn när stöd behövs. Därför ska barns rätt att ta del av småbarnspedagogiken prioriteras och inte vara beroende av föräldrars ekonomi.

Vi menar inte nödvändigtvis att nivåerna ska vara exakt som i Finland, men uppmanar genom denna motion att landskapsregeringen med utgångspunkt i den finländska lagändringen bör inleda en sådan process och inleda en diskussion om hur vi på Åland kan fortsatta utveckla vår välfärd.

Och, bara för att föregå en fråga som brukar komma när jag kommer med förslag om förbättringar, hur avser vi att finansiera det här förslaget som vi kommer med? Vi är beredda att se över utformningen av det åländska hemvårdsstödet, som vi tycker att inte är vettig användning av samhällsmedel, såsom det funkar nu. Vi vill också peka på att det gäller att inte slösa samhällsmedel på t.ex. onödigheter som att dra på dig ett 10-miljoners skadestånd för luft eller räntor på 80 000 euro i månaden för ingenting. Det hade man fått mycket barnomsorg för! Tack, talman!

Tack, talman! I riket så har man ju, precis som ledamot Fellman sade, genom en lagändring ändrat inkomstgränserna för barnomsorgen, vilket innebär att i stort sett hälften av alla familjer som har barn inom barnomsorgen inte har någon avgift alls. Det innebär ju för rikets kommuner dels att avgiftsintäkterna minskar - de är cirka 70 miljoner - och dels att barnomsorgen behöver byggas ut ytterligare samt att mer personal behövs.

Men senast när lagtinget ändrade i lagstiftningen gällande inkomstgränserna var 2018. Då höjde man inkomstgränsen från 1 200 till dagens 1 248 för en familj som består av två personer, dvs. en vårdnadshavare och ett barn. Men jag kan berätta att landskapsregeringen har börjat en process att titta på inkomstgränserna eftersom de inte har justerats på fem år. Det kan vara motiverat att dagens inkomstgränser behöver ändras utifrån dagens indexhöjningar som har varit under den här perioden.

Det låter ju jättebra att man ändå funderar över frågan om inkomstgränserna är satta på en bra nivå. Jag tycker ändå att det är lite sent påtänkt och tråkigt att man inte har tittat på hur den här lagförändringen i Finland har genomförts. Det är klart att alla förändringar kostar. Frågan är, vad får man för det? Det är ju därför man genomför förändringar och förbättringar i välfärden. Regeringspartierna i Finland, inklusive Centern i Finland, har tyckt att det här är ett bra sätt att stärka barnfamiljerna och stärka barns rättigheter och på lång sikt få färre barn som kanske ramlar utanför eller få en bättre ekonomi för barnfamiljerna. Jag tycker att det är viktigt att man tänker på den biten också, att det handlar inte bara om kostnader.

Tack, talman! Ledamot Fellman har i den här motionen några exempel, en familj som består av två personer, en vårdnadshavare och ett barn med bruttoinkomst på 1 334,95. Men det framkommer inte att man då har en barnomsorgsavgift på 10 euro. Det är så det tickar.

Man ska också komma ihåg att inkomsterna som beräknas så där räknas inte barnbidrag eller bostadsbidrag in i bruttoinkomsten. Men som sagt, en översyn av inkomstgränserna är motiverat.

Slutligen skulle jag vilja fråga ledamot Fellman, är det rimligt att en familj som består av just en vuxen och ett barn med en bruttoinkomst på 4 136 i månaden enbart betalar 28 i månaden? Är det rimligt?

Jag förstår inte riktigt frågan. Menar ministern att man borde betala mera? Att det är högre rättvisa om man betalar mera? Vår utgångspunkt är att det är viktigt att alla familjer har möjlighet att ha sina barn i barnomsorg.

Jag har haft fyra barn inom barnomsorgen. När mina barn var i den situationen och vi var två personer som hade helt normala inkomster så var ändå barnomsorgsavgifterna en av de tyngre posterna för familjen och det är de fortsatt för många familjer.

Tack, herr talman! Återigen så hör man socialdemokraterna klaga på Åland och hur dåligt vi har det här, att det är så mycket sämre på Åland än i övriga landet. Trots det så är Åland ett av de rikaste landskapen eller platserna i hela Finland. Så jag undrar hur det går ihop egentligen? Det är ju väldigt beklagligt när man sprider den här uppfattningen att vi har det så dåligt ställt här. Det är ju verkligen långt ifrån sanningen. Vi har låga skatter, vi har starkt föreningsliv med låga avgifter och vi har bra vägar och så vidare. Listan kan göras lång på vad som är väldigt, väldigt bra här.

Till syvende och sist kan man ju också säga det, att hänvisa till Finland och alla reformer som man genomför där så jag är av den uppfattningen att man allvarligt riskerar landets välfärd och den välfärd som vi har idag genom att dra på sig ofinansierade utgifter.

Avslutningsvis, det skulle vara väldigt intressant att höra vad ledamoten menar med det här hemvårdsstödet som hon var inne på.

Jag kan inte minnas att jag en enda gång skulle ha sagt någonsin att Åland är dåligt. Jag har sagt att vi på vissa områden låter bli att göra reformer som jag tycker är bra och som vi socialdemokrater tycker att skulle göra ett fantastiskt Åland ännu bättre. Det argumentet som minister Wikström här kom med, att vi är en av de rikaste platserna på Åland, det tycker jag är ett motiv för att jobba vidare med vår välfärd och med våra barnfamiljer. För även om Åland är ett rikt samhälle så är inte alla ålänningar och inte alla åländska barnfamiljer rika. Småbarnspedagogiken är en del av vår välfärd som är otroligt viktig för framtiden både för att barnen ska få en jämlik start, för att de ska klara av sin sin skolgång på ett bra sätt och få det stöd inom barnomsorgen som vissa barn kan behöva.

Tack, herr talman! Det var förstås ett svar. Hur är det där med hemvårdsstödet, att man skulle finansiera den här reformen med hemvårdsstödet? Jag blev intresserad av det, för hemvårdsstödet anses ju annars vara ett sätt att hålla nere kostnaderna för kommunerna. Jag vet inte hur man har resonerat där i den socialdemokratiska gruppen. Skulle ledamot kunna utveckla lite?

När det gäller hemvårdsstödet så har det ju under hela hemvårdsstödets historien varit så att vi inte har tyckt att det är den bästa formen av stöd för barnfamiljerna, att betala en ganska liten summa pengar under en väldigt lång tid för att barnfamiljer inte ska utnyttja den kommunala barnomsorgen. Det blir ofta en kvinnofälla. Det blir ofta så att kvinnor stannar hemma med barn under en lång tid och hamnar utanför arbetsmarknaden. Om vi ska välja och prioritera mellan olika former av välfärdssystem så prioriterar vi barnomsorgen framom hemvårdsstöd.

Tack, talman! Tack ledamot Fellman. Senast jag tittade och det är inte så hemskt många dagar sedan så låg Finlands statsskuld på ungefär 145 miljarder euro. Det innebär per finländare och ålänning drygt 26 000 euro. Det finns ju en massa behjärtansvärda förslag som man kunde applicera även på Åland som skulle vara kostnadsdrivande och som skulle göra bördan för stunden lite lättare. Men jag är djupt orolig för Finlands ekonomi. Jag tror att vi närmar oss ett Greklands scenario med ganska raska steg. De som drabbas värst då är de svaga och småbarnsfamiljer. Det kommer att innebära ett väldigt högt skattetryck. Det kommer att innebära högre och nya avgifter. Den här motionen borde ligga i en större helhet när man tittar långsiktigt och inte bara att man kanske för stunden plockar in någonting som just idag, kanske i morgon skulle vara bra för en viss del av våra invånare på Åland.

Talman! För det första så är inte jag lika pessimistisk som ledamot Holmberg varken när det gäller finländsk eller åländsk ekonomi. Vi har mycket styrkor och en god framtid framför oss. Det gäller bara att jobba vidare.

Jag tycker framförallt att det här förslaget och också den lagändring som man har genomfört i Finland uttryckligen siktar på framtiden och uttryckligen siktar på att barnen och de unga ska ha det bra och kunna utvecklas, bli starka, produktiva och välutbildade medborgare. Det handlar inte om att vara snäll med någon, utan det handlar om att satsa på de grupper i samhället som ska bära oss in i framtiden.

Tack, talman! Jag är inte pessimistisk, mer realist och jag ser hur trenden går när det gäller Finlands ekonomi och den är inte positiv. Det hjälper inte att tycka och tro att allt kommer att bli bra bara vi fortsätter jobba, för på det sätt som vi har jobbat hittills de senaste årtiondena så har det inte varit rätt väg, för det har gått åt fel håll. Ska vi på riktigt ta ett omtag kring att göra vardagen bättre för alla och envar på Åland så är det här fel modell tycker jag. Jag tror att vi på ett helt neutralt sätt måste se hur vi producerar välfärd, hur samhällsservicen är utformad, där ska vi börja. Och inte att ett halvår före valet komma med sådan här propaganda, som jag kan tycka att det är. Det är behjärtansvärt, absolut, men jag skulle kunna räkna upp hundra liknande saker som skulle stärka vissa grupper i samhället, grupper som efter ett tag skulle få det mycket sämre för att ekonomin är körd i botten.

Tack, talman! Det här är ju en djupt ideologisk fråga där ledamoten Holmberg och jag står på helt olika sidor. Jag tror och tycker att en satsning på människorna, på barnfamiljerna och på välfärden är en satsning på framtiden och på Finlands konkurrenskraft och Finlands möjligheter att utvecklas och också Ålands.

Sedan är det ju märkligt att varje gång som man pratar om de här frågorna så är det neutralt att skära i välfärden och slöseri att satsa på det. Det är som att det inte skulle ha någon effekt om man skulle skära ner i välfärdssystemen, det är ju tvärtom och det har vi sett gång på gång på gång. När man har gjort stora tunga inbesparingar så har det drabbat de unga och dem med lite pengar och det har gjort att till exempel utslagningen på arbetsmarknaden och befolkningens hälsa har blivit sämre och det kostar pengar. Det finns inga neutrala sätt att skära ner.

Talman! Även jag hade tänkt fråga ledamot Fellman om Socialdemokraternas tankar om hemvårdsstödet och hur man tänker kring det. Jag fick delvis svar. Men om jag förstår rätt så tänker ni liksom att hemvårdsstödet skulle betalas ut både kortare tid och kanske vara ett lägre belopp? Eller kanske Socialdemokraterna tycker att det ska tas bort helt?

Nej, det har vi inte diskuterat i detalj att ta bort det helt, tror jag. Det tycker jag inte att man behöver göra.

Men när den senaste förändringen av den lagstiftningen gjordes, vilket Socialdemokraterna då var med om att göra, så blev det ganska mycket dyrare för kommunerna att införa den formen av hemvårdsstöd som vi har nu. Jag tycker att om man diskuterar finansiering och prioritering av olika förslag så kan man titta på hemvårdsstödet.

Talman! Tack till Socialdemokraterna som lyfte en fråga som har att göra med pedagogiken. Vi haft väldigt få sådana ärenden under den här mandatperioden, trots att det är en av våra absolut viktigaste frågor.

När det gäller barnomsorgen så kan man konstatera flera saker. För det första, att småbarnspedagogiken innebär långsiktiga positiva effekter på barns lärande och utveckling och dessutom att de effekterna håller i länge, dvs. det finns korrelation mellan dem som har varit delaktig i småbarnspedagogik och hur skolgången går och så vidare. Småbarnspedagogiken är oerhört viktig. Man kan inte dra slutsatsen att det är bättre för barn att vara hemma. Med det sagt så är det inte heller dåligt för barn att vara hemma. Men det finns tydlig forskning till den delen att barn lär sig av att delta i småbarnspedagogik. Men vi vet också att för vissa barn så är det bättre att delta i barnomsorg och vara på daghem tider av sitt liv, barn med tuffa hemsituationer och så vidare. Vi vet också att det inte är bra för barn att vara på daghemmen i väldigt, väldigt många timmar såsom vissa barn är.

Med dessa tre konstaterandena så anser den liberala gruppen att visst kan man titta på frågan om ändrade inkomstgränsen, men det behöver sättas, precis som ledamoten Holmberg sade, i ett bredare perspektiv där man ser på verksamheten som helhet.

Sittande landskapsregering gjorde nyss en ändring som, utöver hemvårdsstödets skenande kostnader för kommunerna, också innebär stora problem för barnomsorgen ute i kommunerna i form av behov av nya barnomsorgsplatser som kräver nya investeringar. Det har skett stor efterfrågan på förändringar efter den lagstiftning som minister Hambrudd lade fram.

Liberalerna vill se ett samhällssystem där barn kan delta i barnomsorgen oavsett föräldrarnas inkomster. Men vi skulle också vilja se ett system där kommunerna till exempel kan styra barnens närvaro på daghem, om ena föräldern är hemmavarande, till vissa tider på dagen för att göra det mer effektivt för kommunerna.

Hemvårdsstödet har också Liberalerna många tankar kring om hur det är utformat i dag och hur det kunde vidareutvecklas. Så att förvisso, precis som vi tidigare konstaterat, det är en god tanke bakom motionen, men det är alldeles för enkelt att se till bara den här lilla begränsningen. Det behöver sättas i ett helhetsperspektiv där barnens bästa står i fokus och inte inte enbart inkomstgränser och annat. Det vill säga, rätt till småbarnspedagogik, men också rätt till ledighet och vila för barnen. Tack, talman!

Tack, talman! Jag är glad att ledamoten pratade om pedagogik och barns rättigheter. Det är klart att det här förslaget i den här åtgärdsmotionen bara är en liten, liten del av helheten att barnomsorgen och småbarnspedagogiken behöver utvecklas. Jag välkomnar en diskussion där vi tittar på både tillgång och subjektiv rätt till barnomsorg och så vidare. Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om de här sakerna överhuvudtaget.

Talman! Det håller jag med om, allra särskilt det perspektivet att det är väldigt, väldigt känslomässigt svårt att prata om frågan kring att barn faktiskt mår bra av att delta i småbarnspedagogik. När jag säger bra att delta, så det kanske var tokigt uttryckt av mig, man får förstärkta förutsättningar att delta i övrig pedagogisk verksamhet längre fram i livet, såsom forskningen säger, alltså att effekterna tenderar vara långsiktiga och stabila. Småbarnspedagogiken är alldeles central för hur vi bygger morgondagens samhälle. Precis som jag tror att ledamoten Fellman också sade, så handlar det här inte om förvaring av barn där man bara leker. Dagens daghemsverksamhet, vars titel jag nog kan tycka att är lite förlegad, så handlar om pedagogisk verksamhet hela dagen.

För min del tycker jag faktiskt inte att det är svårt att prata om de här frågorna. Vi har kommit så långt i utvecklingen att vi kan säga med trygghet och säkerhet att forskningen visar att det inte är dåligt utan bra för barn att vara inom småbarnspedagogiken och att många både behöver den och mår bra av den. Det finns heller ingen motsättning till de föräldrar som vill ha sina barn hemma och tycker att det är det bästa. Familjerna har all rätt att göra som de vill. Det finns ingen som tvingar någon in i småbarnspedagogiken före man kommer till förskoleåldern. Men att få bort den skuld och skam som tidigare fanns kring att sätta sina barn på dagis när de var för små, den tycker jag att vi har kommit förbi.

Talman! Jag delar personligen långt det resonemang som ledamoten Fellman för. Men, som sagt, för oss är det också relevant att titta på helheten, där finansieringen av det här systemet också hanteras och också barnens rättigheter. Vi vet att den här senaste lagstiftningen kanske inte heller blev fullt lyckad när vi ser kostnaderna jämfört med nyttan av den. Det finns en hel del att se över när det gäller barnomsorgen.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag tycker samma sak här, det är bra att man just lyfter att barnomsorg är pedagogik och inte en förvaring. Det här är ju också barnens rätt att få vara inom barnomsorgen. Givetvis, det som ledamoten lyfte upp, det är inte heller bra för vissa barn att vara alltför länge på dagis. Men samtidigt så är det ju liksom föräldrarna, vårdnadshavarna som avgör. Sen har jag varit ut och pratat inom barnomsorgen och träffat föreståndarna som märker att det är ett litet annat fenomen också kring föräldrar i dag. Fler föräldrar är ute och skaffar arbete och behöver arbeta utifrån situationen. Man kanske väljer att arbeta mera och då finns möjligheter att barnen är på dagis. Ja, det kan bli för långa dagar.

Talman! Jo, föräldrarna avgör. I vissa enskilda fall, till exempel en ensamstående förälder som jobbar skiftesarbete, så kan det finnas behov av långa dagar på daghemmen. Men det betyder inte att vi behöver ha lagstiftning och kommunal service som ger den typen av övertimmar i princip gratis som det är idag. Alltså man måste kunna se över avgiftssystemen och låta dem som använder daghemmen i mycket, mycket hög utsträckning betala mera för det, så att det finns en morot för att också barnen får vila.

Tack ledamoten! Reformen som har gjorts i riket så är att har man högre inkomster så ska man också kunna betala för den servicen som man använder.

Sen gjorde vi ju de här ändringarna i samband med den finska familjeledighetsreformen och utifrån de konsekvenserna att båda föräldrar kommer att nyttja sina dagar på ett annat sätt. Förhoppningsvis kommer det att belasta barnomsorgen mindre i våra kommuner. Men det får vi ju se, det är alldeles för tidigt att se hur det kuggar i.

Talman! Jag hör till de politiker som tycker att väldigt lite av vår offentliga service ska vara helt gratis. Man måste ändå känna att man betalar för någonting. Däremot kan jag tycka att när det gäller våra inkomstgränser så når man snabbt upp i maxtaxan. Det kunde finnas flera spann uppåt i inkomstklasserna. Samtidigt måste man väga in att man inte skapar fler flitfällor för dem som vill jobba och tjäna pengar. Så det är en oerhört komplex fråga. Jag tycker att det är välkommet att vi får en motion i frågan så vi kan diskutera saken. Men att bara rycka ut den här enskilda parametern ur hela paketet, det uppfattar vi att är för lite. Man behöver göra en helhetsöversyn där barnens bästa står i fokus och där man ser till att alla kan ta del av småbarnspedagogiken men också skydda barnen från väldigt, väldigt långa dagar i den ändå väldigt stimmiga (… taltiden slut).

Talman! Ja, lite grann som minister Hambrudd var inne på så har vi den här familjeledighetsreformen som nu blev införd. Vi tror att hemvårdsstödsuttaget kommer att minska ute i kommunerna med tanke på att antalet dagar har utökats så pass mycket som det har gjort. Det är 160+160 vardagar plus att man också har rätt till 40 dagars graviditetspenning. Det är väldigt många dagar fler än vad det har varit tidigare. Med tanke på att man också har mera flexibilitet med att jobba och att använda antingen hemvårdsstöd eller hur man nu lägger upp den här ledigheten så tror vi att det blir färre som kommer att nyttja hemvårdsstödet framöver.

Talman! Det kan man hoppas på, för hemvårdsstödet är en riktig särskild kvinnofälla, alltså utformningen av det såsom det ser ut idag. Det är väldigt, väldigt låga inkomster och väldigt liten pensionsintjäning. Det är bra att den här reformen har gjorts i riket och att vi får en mer progressiv familjepolitik tack vare det också på Åland.

Sen är det ju intressant att se vad som händer med hela familjepolitiken i ljuset av distansarbetet. Nu kan ju förstås inte alla distansarbete men stora delar kan det. Vill man jobba till exempel halvtid hemifrån under de tider som man kan göra det för folk jobbar gärna på kvällstid osv. Så jag tror att de här uttagen är ganska svårprognostiserade nu. Vi ser ganska stora förändringar i människors beteenden.

Tack, talman! Ledamot Zetterman och jag har haft ganska många diskussioner om hemvårdsstöd under åren. Vi har inte alltid helt haft en samsyn. För mig har det varit väldigt viktigt att familjen själv får välja. Den småbarnspedagogik och den barndagvård som finns passar inte för alla, med tanke på det jobb man har och då har hemvårdsstödet varit en bra lösning. Nu kanske den nya familjeledighetsreformen gör att det blir enklare för att det är lättare. Det finns en större press på att familjerna - båda föräldrarna till en större del - använder sig av dagarna och då kanske kvinnofällan blir mindre, men att man också använder hemvårdsstödet som ett komplement. Det ska bli spännande och se vartåt det här leder.

Talman! Nu var det i och för sig inte hemvårdsstödet vi diskuterade, men ministern lyfte upp frågan. Problemet med hemvårdsstödet är att det är ju inte en reell valmöjlighet för alla. Ersättningen är så pass låg så att det krävs antingen att du är van att leva på väldigt, väldigt små inkomster eller att du har en partner som kan försörja hela familjen. Så hemvårdsstödet är inte en reell valmöjlighet för väldigt, väldigt många och det är det som är bekymret med det samhällssystemet. Vi använder våra skattemedel för att försörja några få och ge valmöjligheter till just de få, men inte till alla och det är det som är bekymret. Är det så att man vill välja andra medel om man har den privata ekonomin för det, så kan man mycket väl göra det. Det skulle vara välkommet med fler privata initiativ inom den sociala sektorn såsom Liberalerna har lyft fram många gånger under den här mandatperioden.

Tack talman! Jo, jag noterade här att ledamoten Fellman föreslog att man ska finansiera det här med en ändring av hemvårdsstödet. Under replikskiftet så nämnde hon att hemvårdsstödet är en så kallade kvinnofälla.

Hemvårdsstödet är ett utmärkt sätt för föräldrar att få ta hand om sina egna barn. Det är ju ingalunda en kvinnofälla när man har ett fritt val. Vad är det som är så fel med att familjerna själva får välja hur de vill göra? Varför blir det en kvinnofälla när lika väl mannen kan vara hemma? Jo, för att det oftare är kvinnan som väljer att vara hemma. Det är väl en ynnest att få vara hemma med sina barn. Tack!

Som framgick av tidigare replikskifte, där ledamoten Ingrid Zetterman föredömligt beskrev hur hur hemvårdsstödet fungerar, så kan jag bara tillägga att det fria valet funkar inte för alla familjer. Det är ingen som säger att inte föräldrar kan vara hemma med sina barn. Men ska samhällsmedel användas på ett sätt som är ganska dyrt så ska det gynna och vara möjligt att använda för flera än ett väldigt litet fåtal som har en sådan ekonomi att en försörjare i familjen räcker till. Eller så blir det ett sätt att hålla framförallt kvinnorna i långvarig fattigdom utan att de tjänar någon pension på det överhuvudtaget.

Tack, talman! Nej, det är ju naturligtvis som ledamoten sade att det fria valet funkar inte för alla här av ekonomiska skäl. Men om man skulle dra in hemvårdsstödet så skulle det ju vara ännu färre som hade råd att fatta ett fritt val. Så jag förstår inte resonemanget här.

Svaret skulle i sådana fall vara att man, i motsats till hur den senaste lagändringen var, skulle ha en kortare tid när man får hemvårdsstöd och en lite högre summa som skulle göra det tillgängligt och en reell möjlighet för flera barnfamiljer. Men här finns också en grundläggande skillnad i hur man ser på vad samhället ska finansiera. Är det de breda systemen som är tillgängliga för alla och som gynnar både barnen och familjerna och samhällets behov av arbetskraft? Eller ska vi ha ett annat system?

Tack, talman! Ja, det är väl där våra åsikter skiljer oss åt. Socialdemokraterna anser att vi måste ha ett system där alla måste välja just den här vägen. Vi förespråkar mera frihet och ett system där det blir enklare för fler människor att välja själva.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.