Remissdebatt

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion tillåts om detta ärende samt ärende 7 och 8. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Talmannens förslag är att alla ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman! Jag tänker presentera lite grann mina och landskapsregeringens tankar om själva bokslutet. Effektivitetsrevisionen, utförd av landskapsrevisionen, där finns dokumenten bilagda och de talar för sig själva.

De tankar som bokslutet för 2023 väcker hos landskapsregeringen är att det givetvis är ett bra bokslut. Det ligger ganska nära balanspunkten, ungefär 4 miljoner euro minus, speciellt i jämförelse med det budgeterade underskottet som låg på nästan minus 30 miljoner euro. Det här är förstås bra. Det finns saker och ting som har lett till det här. Jag ska ägna några minuter åt den frågan.

Vad gäller utfallet av skatteintäkter så blir det i relation till år 2022, året före. Man kan konstatera att sannolikt så hade vi år 2022 säkerligen ännu pandemirelaterade saker i ekonomin som gjorde att det då var svårt att förutspå skatteintäkterna, säkert för hela landet Finland men också för Åland. Det visade sig att vi år 2023 fick dels ett förskott på skatteavräkningen inför budget 2023 som låg på 19 miljoner mera än året före år 2022, vilket sen bokfördes år 2023, samt att vi fick en slutreglering ännu för år 2022 på skatteavräkningen på 11,2 miljoner euro. Det var alltså väldigt mycket högre skatteintäkter som bokfördes år 2023 jämfört med år 2022.

Det som är väldigt glädjande samtidigt är att skatteavräkningen och intäkterna steg den vägen för oss. Skatteavräkningen är välbekant för oss, den är direkt ett resultat av verksamhetens omfattning här på Åland. Det torde säkert vara på det viset att här finns ett visst utslag av en god vinstutveckling hos ett antal stora företag på Åland, vilket är bra förstås.

Vi kunde se att avräkningsbeloppet, vilket är mer ett resultat av hur ekonomin går i Finland, däremot sänktes för oss, speciellt för år 2022, vilket påverkade budget och bokslut för år 2023.

Det bokfördes sammantaget 26,09 miljoner euro mera i skatteintäkter år 2023 än vad det bokfördes för år 2022. Det här är förstås välgörande för det här årets resultat, vilket är bra.

Det här är ett stort problem, men ett stort problem är det förstås inte att skatteintäkterna ökar. Men det är ett problem i sig att det är svårt att prognostisera skatteintäkterna för vår del. Vi är väldigt beroende av ett antal stora företag. Vi är förstås väldigt beroende av att privatpersoner betalar förvärvsinkomstskatter, men de ligger ändå relativt stabilt. Det fluktuerar väldigt mycket i skatteinflödet för vår del, kopplat till samfundsskatter kopplat till några stora företag. Det här är inte ett problem som bara landskapet har, utan det har våra kommuner likväl. Det är svårt att prognostisera skatteflödet för både landskapet och kommunerna. Trots att det här är svårt så måste vi försöka hitta metoder som gör att det går bättre att prognostisera skatteintäkterna. Annars blir det den här osäkerheten och den här dåliga träffsäkerheten i budget i förhållande till bokslut, vilket vi behöver undvika så gott det bara är möjligt.

För att lite prata om detaljer så ligger ju skatteintäkterna ändå utanför det kostnadstak som lagtinget nu behandlar i samband med vårbudgeten. På det viset stökar inte de här sakerna till själva kostnadstaket. Men stora avvikelser är ändå ett problem för kommande budgetering.

Uppföljning är en annan sak som jag och landskapsregeringen ägnar tankar åt. Det här blir kanske inte så mycket ihopkopplat med det här bokslutet. Budgetering i det finanspolitiska ramverket kräver god uppföljning för att vi ska nå målsättningarna. Det ska sedan synas bokslut, resultaträkning och årsredovisning. Det är en sak som vi kommer att fokusera en hel del på.

Sedan har vi den andra stora saken som har avvikit från det budgeterade och som i sin tur också bidragit till att resultatet för år 2023 är avsevärt mycket bättre än det budgeterade. Det är den dåliga träffsäkerheten gällande överföringar, alltså pengar som överförs till någon annan organisation, näringslivsstöd till exempel och stöd till den tredje sektorn där någon annan utför tjänster eller saker som landskapsregeringen inte själv utför. Under de senaste fyra åren har förverkligandegraden legat på mellan 70% till 76 % och där har vi ett stort antal kast i miljoner euro budgeterade i förhållande till utfall i bokslut.

Reservationsanslagen torde ha en stor skuld i detta. Man budgeterar kostnader ett år, för in dem och sen förverkligas inte något det året, utan kanske nästa år eller året därpå. Det första året då det har budgeterats så får man i många fall en budgeterad kostnad men inte en bokslutskostnad utan den kommer senare. Den enkla metoden är ju att minska antalet reservationsanslag och det tror jag att landskapsregeringen kommer att gå in för. Men det kanske inte går precis i alla fall, men det är i varje fall en metod för att skapa bättre träffsäkerhet.

Slutligen, i samband med presentationen av bokslutet och årsredovisningen för media och allmänheten så lyfte vi upp de utökade antal nyckeltalen, dvs. en beskrivning av förändring av kostnader på olika politikområden och verksamhetsområden. Jag tror att ett utökat antal nyckeltal, uppföljning och att man kan beskriva de förändringar som sker kommer att vara nyckeln till en bättre budgetering, bättre bokslut och ett led i att förverkliga de målsättningar som finns i och med att det finanspolitiska ramverket nu kommer att tillämpas i praktiken. Tack!

Talman! Finansministern var inne på budgetens träffsäkerhet. Den i mitt tycke intressantaste tabellen i årsbokslutet finns från sida 227 och framåt, som i praktiken är en analys av hur träffsäker budgeten har varit, inklusive tilläggsbudgeter och förhållande till utfallet 2023.

Ministern nämnde i sitt anförande minskning av reservationsanslagen som en metod för att öka träffsäkerheten. Men vore det inte också påkallat att jobba internt med avdelningarna? Att man förslagsvis skulle utse en särskilt ansvarig för att öka träffsäkerheten på respektive avdelning med ett tydligt uppföljningsavdrag. Jag kan tänka mig att det blir en lite för stor elefant för finansavdelningen att göra alla respektive avdelningars jobb? Har ministern funderat i de termerna?

Herr talman! Det är såsom vi på finansavdelningen nog resonerar. Det är ingen som tror att finansavdelningen besitter all kunskap och kan hantera allt. Jag tycker att det där är det allmänna sättet att tänka. Det är ett bra tips som jag ska ta till mig.

En annan metod som vi funderar på är helt enkelt att man skulle budgetera en prestationsprincipen. Det är lite en återgång till någonting som vi hade tidigare, men att man då inte bara budgeterar ett tänkt anslag, utan man kostnadsför det samma år också. Då har man det kostnadsfört, oberoende om det anslaget används följande år eller året därpå. Vår tanke är att det kunde leda till en bättre korrelation mellan budget och bokslut.

Överlag är det positivt att ministern specifikt nämnde målet att uppnå en ökad korrelation mellan budgetarna och det reella utfallet. Det är något som vi moderater understöder.

Tack, herr talman! Tack för presentationen finansministern. När man har varit med om nästan ett helt budgetårs förverkligande så är det alltid intressant att i efterhand ta del av det. Men nog måste ministern medge att det är oerhört svårt att följa. Vi kan t.ex. se på näringsavdelningens våldsamma kast vad gäller EU-programmen. En nationell finansiering från vår sida och sen har vi den låga andelen investeringsförverkligande, så nog måste vi kanske tillsammans ta en diskussion. Hur kan det bli så fel i investeringsnivåerna? Vi budgeterar trots allt delanslag per år, till exempel Dånöbron har varit uppdelad. Fast jag var med i fjol runt ministerbordet till 99 %, men hur kan det ändå bli så pass fel i förverkligandegraden? Har ministern någon fundering om vad man kunde göra tillsammans?

Herr talman! Det är pudelns kärna. Sett ur finansministerns och finansavdelningens synpunkt så är det väldigt viktigt att vi når en bra träffsäkerhet mellan budget och bokslut. Men sett ur en fackavdelnings synpunkt så är det viktigt att man har pengarna till förfogande ifall det skulle gå framåt, ifall det ena projektet inte blir av men någonting annat. Speciellt vad gäller näringslivsstöd så vi vill man ge stöd för att det ska bli verksamheter och då vill man ha pengarna till förfogande så att man har något att tillgå ifall det dyker upp någonting som man inte känner till då. Det pågår en diskussion om det. I samband med vårbudgeten diskuterade vi investeringarna. Det sannolika är att man uppnår det ganska mycket. Jag har ingen bättre förklaring än att målsättningarna har varit olika mellan avdelningarna och finansavdelningen.

Jag hoppas att det är någonting som finans- och näringsutskottet kunde fundera på.

På Centerns gruppmötet för någon vecka sedan konstaterade vi att det är en enorm eftersläpning i landskapsregeringens debitering, fakturering av olika saker. Detta är ett problem både för våra egna myndigheter men också för externa kunder som ska ha arvoden etc. Min egen mobil som inköptes efter avslutad ministertid, så först i går kom fakturan, ett halvår senare. Det här blir inte bra, för det ska egentligen hänföras till rätt budgetår eller bokslutsår. Detta är något som man internt borde titta över. Hur kan man snabba upp det här? Det här är förargligt för sådana som har gjort en insats och som får vänta onödigt länge på att få pengar eller, i mitt fall, rätten att betala och göra sig av med skulden.

Herr talman! Det här med träffsäkerheten mellan budget och bokslut har kanske inte varit ett så stort problem tidigare. Det har ju snarare varit så att förut har man tänkt att boksluten blir bättre, alla är glada och nöjda, lagtinget är nöjt, politikerna och ministrarna är nöjda och då är avdelningarna nöjda.

Men nu när vi har vågat gå in i eran att tillämpa det finanspolitiska ramverket där vi måste sätta ett kostnadstak, överföringarna ingår i det också och de interna intäkterna så då har det spetsat till saken direkt. Det ger konsekvenser om inte saker och ting kostnadsförs på det rätta året.

Det behövs ingen beställning till finansavdelning att få till ett bättre system, utan det trycket kommer nerifrån. Man inser att nu har vi ett verkligt problem.

Tack, talman! Jag tänker dra lite siffror här, de lux.

Talman! När vi ska lägga landskapets bokslut för 2023 till handlingarna konstaterar landskapsregeringen att det ändå var något av ett normalår. Efter pandemi, invasionskrig och höga energipriser kunde förvaltningen äntligen arbeta under något som kan beskrivas som normala omständigheter.

Helt normalt var det förstås inte. Inflationen noterade 7,9 % på Åland ifjol. Trots att detta är lägre än vissa månatliga noteringar under året, så är den här nivån historiskt hög. Inte ens sedan ÅSUB började mätningarna år 1986 har Åland någonsin noterat ett år med så här hög inflation. Det här pressade förvaltningen under 2023.

Det självklara i ett bokslut är att börja med sista raden. Där noterar vi en förlust om -3,9 M€. Det är betydligt bättre än budgeterade -18,8 M€ trots att resultatet innehåller ett skadestånd jämte ränta om ca 13 M€ - en så kallad extraordinär kostnad. Hur blev resultatet så här bra?

Jag vill påstå att resultatet räddades av fem saker som gick åt rätt håll under 2023.

1) Landskapet erhöll högre skatteintäkter än beräknat, ungefär 12,5 M€ extra. Dels föll avräkningen bättre ut men även beslut om
justeringar från tidigare år gick så att säga Ålands väg.

2) Verksamhetsintäkterna var 2,5 M€ bättre mot budget. Trots att dessa intäkter är 10 % lägre än 2022, noterar vi en ökning mot budget.

3) På kostnadssidan noterar vi att verksamhetskostnaderna blev nästan 5,5 M€ bättre än budget. De ökade alltså inte lika mycket som man befarade i budgeten. Det är framförallt personalkostnaderna och köp av tjänster som har blivit billigare än budgeterat.

4) Överföringarna var ca 2,5 M€ mot budget. Det här är en post som är svår att budgetera.

5) Avskrivningar är lägre än budgeterat. Det är oklart för mig vad detta exakt beror på. En sådan här post blir viktig nu, med de här prognoserna och uppföljningen som vi behöver göra, att den stämmer.

Totalt summerar dessa fem faktorer till att resultatet blev ca 27 M€ bättre än budget, tack vare att landskapet hade ganska mycket ”flyt” med i princip alla faktorer under 2023.

Balansräkningen är ett kapitel för sig och kanske inget man brukar skärskåda i offentlig förvaltning. För landskapet sticker förstås PAF-reserveringarna ut. Det är alltså PAF-bidrag som inte utnyttjas fullt ut och som sedan återbokas i landskapets balansräkning. De fria PAF-reserveringarna uppgick år 2023 till ca 55 M€ och det blir en väldigt underlig post i balansräkningen. Jag lyfte det redan i budgetdebatten i december, men vi borde verkligen hantera den här posten under mandatperioden. Den blir bara konstig.

Talman! När man ska se på resultatet så behöver man jämföra över flera år. Man behöver se på trenderna. Jag ska därför ge mig ut på en femårsspaning där jag jämför 2023 mot 2019.

I den här perioden har skatteinkomsterna eller avräkningsbeloppen ökat med 20 % de senaste fem åren. År 2023 erhöll man alltså 54 M€ mer i skatteintäkter än 2019. Det är förstås bra. Men eftersom vi noterar ett ackumulerat resultat de här åren om totalt -40 M€ så undrar man förstås vart pengarna tar vägen?

Pandemin förklarar en stor del av det här. Vi hade ett jobbigt år 2020. En stor förklaring är verksamhetens kostnader vars nivå totalt sett har ökat med ca 28 M€ de senaste fem åren. Överföringarnas årsnivå har ökat med 18 M€ på samma period. Totalt kostar alltså verksamheten och överföringarna 46 M€ mer 2023 än vad de gjorde 2019. Landskapskostymen har
alltså växt under den här perioden.

Detta har förstås finansierats med våra finansiella intäkter, vilket kan översättas till Fastighetsverket, Åland Post och PAF. Den posten har ökat nästan 40 % de senast fem åren.

Landskapets likviditet ser vid en första anblick ut att ha ökat med 40 % senaste fem åren. Här behöver man dock ta hänsyn till de reserveringar som landskapet har gjort för tredje sektorn. Den s.k. fria likviditeten har således ökat med endast 5 % senaste fem åren och noterar ca 49 M€ vid årsskiftet. Det här är lite i underkant mot vad det borde vara.

Ser man till antalet årsverken så har de ökat med 7 % eller 54 personer under de senaste fem åren. Jag vill understryka att detta är årsverken exklusive ÅHS. Landskapet hade vid årsskiftet 939 anställda fördelade på 813 årsverken. Det är nytt rekord. Man undrar varifrån behovet kommer?

Ser man till antalet registrerade ärenden i förvaltningen så noterades 7 095 ärenden under 2023. De är i princip oförändrade sedan 2019. Således utför vi lika många ärenden nu som för fem år sen, men med fler personer. Nu vet jag att ärenden är inte allt man gör i landskapet, man håller på med mycket annat också. Det här antyder ändå att man har en lägre produktivitet.

Detta för mig in på nyckeltal. Vi behöver få in nyckeltal i vår uppföljning vad gäller bokslut. De nyckeltalen behöver baseras på ”produktionssiffror". Jag förstår att ”produktion” är nyord i offentlig förvaltning men landskapet behöver veta vad vi gör och
hur vi utför det. Hur många besök har man tagit emot under året? Hur många beslut tar vi? Hur många timmar lägger vi ner på att hjälpa medborgare med olika ärenden? Dessa produktionssiffror kan vi sedan jämföra med olika parametrar för att kunna se trender över tid. Det ger oss i lagtinget och i landskapsregeringen viktig information om hur mycket resurser vi lägger ner på olika
politikområden eller olika typer av beslut, exempelvis de jag redan nämnde. Vi har alltså antal årsverken som ökat
med 7 % senaste fem åren och samtidigt är antal registrerade ärenden i princip är oförändrade. Ett nyckeltal här är då antal registrerade ärenden i förvaltningen per anställd, något som har minskat med 7 %. Med det nyckeltalet i handen kan man börja ställa frågor:
- Varför har vår produktivitet minskat?
- Arbetar vi på fel sätt?
- Har ärendena ändrat karaktär? Det är ändå skillnad på ett stödbeslut på näringsavdelningen och en beredning av en ny lag på lagberedningen.
- Har vi ökat administrationen, alltså den personal som inte arbetar direkt med ärendena? Vad är det som händer?

Med relevanta nyckeltal kan vi alltså ständigt utveckla förvaltningen så att vi erbjuder den bästa offentlig servicen i förhållande till de resurser vi lägger ner. Med relevanta nyckeltal kan chefer ta rätt beslut.

Talman! Man kan summera det här anförandet i tre punkter.
1) Jag ser framför mig ett acceptabelt bokslut där vi trots allt behöver erkänna att mycket gick vår väg under 2023.
2) Skatteintäkterna har ökat 20 % och de finansiella intäkterna 40 % de senaste fem åren. Det har kunnat finansiera landskapets kostnadsökningar. Tyvärr kommer vi inte att ha samma gynnsamma läge de kommande fem åren.
3) Med relevanta nyckeltal kunde vi börja analysera landskapets verksamhet och chefer ges en möjlighet att ta de rätta strategiska besluten.

Jag hoppas att vi inom finans- och näringsutskottet kan diskutera relevanta nyckeltal i vår behandling av det här ärendet. Tack!

Tack, herr talman! Tack ledamot Ekström. Det var ett intressant resonemang.

Ledamoten var inne på inflation och varför kostnaderna ökar, 7 % av årsverken har ökat. En stor del av våra kostnader, landskapsandelarna är till exempel också indexbundna, så ökar per automatik när vi har inflation i samhället. En stor del av bidragen är sådana också. Så det är kanske en delförklaring. Men 7 % ökade årsverken är kanske mer intressant att fundera på. Varifrån kommer det? Om man exkluderar ÅHS så blir det här resonemanget kanske lite haltande. Vi har ju också på Åland en årlig ökande befolkning som ökar med runt 1 %. Tar man det i beaktande och tänker att offentliga tjänstemän ska öka i ungefär samma takt som befolkningen i motsvarande procent, så brukar jag resonera i alla fall och det kan vara en acceptabel ökning. Nu pratar vi om tjänstemän i förvaltningen och jag har själv funderat på det här. Jag återkommer i nästa replik.

Jag har inget direkt svar på varför det har ökat. Jag bara konstaterar att det har ökat och då tycker jag att man bara behöver ställa en följdfråga. Det kan finnas helt naturliga förklaringar till det här. Jag vet att det har kommit till projekt och det har kommit till saker som vi gör och som vi inte gjorde för fem år sedan, så det kan vara naturligt. Men jag tycker att sådant här är viktigt att lyfta, för det är det här som gör att vi kan utvärdera och följa upp.

Tack, herr talman! Jag instämmer till fullo. Sådana här saker är väldigt viktiga. En del av de tjänstemän som jag själv har varit ansvarig för är direkt EU-finansierade. På miljöbyrån har det tillkommit flera tjänster som har direkt koppling till EU och som ofta är finansierade till väldigt, väldigt hög grad och där alla har någon slags koppling till EU. Det är en delförklaring.

Men när det gäller produktionsfaktorer eller produktionssiffror så är det helt avgörande. Hur ska vi annars kunna se vad vi får för valuta för pengarna? Det borde inte bara vara på ärendehantering, utan frågor som till exempel rör skärgårdstrafiken, hur mycket kostar det att transportera ett fordon på den här linjen? Vad får vi för samhällsnytta för de pengarna vi lägger ner?

Vi är väldigt eniga just nu, ledamot Wikström och jag. Jag vill bara understryka att produktionssiffror låter väldigt teknokratiskt, om man vill hålla på med det. Men jag tror också att när man jobbar med saker så är det mycket roligare att kunna säga att i fjol hade vi 1 000 beslut eller 1 000 ärenden och i år har vi 1 100 ärenden. Vi har gjort det jättebra! Eller vi har fått bättre nöjdhet av medborgarna som har kommit. Jag tror att det är mycket roligare att jobba efter sådana siffror än att titta på hur budgeten föll ut med 10 000 euro hit eller dit. Det här skulle stärka förvaltningen rent motivationsmässigt.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Ekström. Det var ett bra anförande. Det är bra att man lyfte upp de här frågorna som ibland får alltför lite uppmärksamhet.

Jag tror att det finanspolitiska ramverket i mångt och mycket kommer att tvinga oss att tänka på ett nytt sätt, både vad gäller nyckeltal och framförallt omaket runt reserveringar. Det är mycket de som stökar till det här.

När man jämför två år så måste man alltid kolla vad som har hänt de här två specifika åren. Var skiljer sig vad gäller skatteintäkter? Vi vet att lotteriskatten stökar till det. Vi vet att landskapet får en högre andel av samfundsbeskattning som sedan ska fördelas vidare till kommunerna, ett nollsummespel. Det är allt sådant som man måste ta i beaktande för att kunna jämföra rakt av två år. Det var en reflektion.

Jag håller med om att det är vanskligt att bara rätt av säga att så här är det. Precis som ledamot Höglund påpekade så finns det mycket förklaringar i det här. Nu blev det 2019 och 2023 som i den senaste femårsperioden kanske var de mest normala åren som vi kan plocka ut. Men det är mycket som ändrar under tiden. Vi har lagt om vårt avräkningssystem bland annat, det är en stor förändring. Men jag tycker att dessa nyckeltal skulle få oss att titta på det här på ett lite nytt sätt och jag ser fram emot den diskussionen.

Vi har en total samsyn här. År 2023 var ett normalår. Mycket gick i vår väg och det är bra att det gör det ibland. Men det som inte gick vår väg, som har en otroligt stor inverkan stor, är ju förstås inflationen. När man jämför sedvanliga 2 % med 7 % är det en ganska betydande summa i utfall. Det är väl den biten som inte gick vår väg.

Inflationen är jobbig, den slår väldigt hårt, den slår överallt och i flera steg dessutom. Det är faktiskt ett speciellt år på det sättet.

Nu får vi hoppas att de prognoserna som kommer stämmer. Det är prognostiserat att inflationen ska komma ner betydligt nu till 2024. Hittills så antyder väl de här rapporterna också att den har gjort det. Man kan notera att inflationen på 7,9 % inte är nyttig för någon verksamhet överhuvudtaget, allra minst för landskapsregeringen.

Tack, talman! Tack ledamot Ekström, intressant anförande.

Jag vill påstå att analysera bokslutet för självstyrda Åland är en nog nästan en övermäktig uppgift för en normal människa. Det finns ju absolut inget i det här som är slutligt.

Idag har vi behandlat ändringsbudgeten för 2024 och där dyker det upp någonting som förändrar förutsättningarna för 2022. Vi ska skicka tillbaka pengar till Helsingfors på grund av att vi borde fått mindre skatteavräkning 2022. Det är ju den här flexibiliteten i system som gör alla analyser så oerhört svåra. Sedan Fastighetsverket bildades så underlättas det inte heller av att vi idag har siffror som egentligen inte är korrekta sett hur de borde hanteras i förhållande till balanserade vinstmedel. Det är jättesvårt.

Jag återkommer till nyckeltalen i följande replik.

Det finns saker som är omöjliga att budgetera och omöjliga att veta vad resultatet blir. Du nämnde intäkterna till exempel. Skatteavräkningar och hur de ska justeras och vad finska statsbudgeten landar på om två år, det är sådant som är omöjligt att säga. Det finns andra saker som borde vara lättare att budgetera och räkna med. Jag lyfte avskrivningarna till exempel. Vi har också personalkostnaderna. Jag tycker att det inte ska vara så svårt, men det kan finnas extraordinära saker där också.

På det stora hela så tycker jag att vi måste bara bli noggrannare, de här prognoserna blir så viktiga nu i det system vi är på väg in i.

Tack för ordet. När det gäller nyckeltal så älskar jag ju den typen av jämförelser, det underlättar. Men här har vi också försvårande omständigheter. Jag försöker inte ursäkta offentlig förvaltning, men det blir speciellt inom ramen för det här komplexet.

Om vi tar ärendemängden i förhållande till antal personal, så vissa ärenden tar oerhört med tid och lever ständigt och att få dem att överhuvudtaget rymmas in i någon jämförelse, så välkomnar jag alla nyckeltal. Jag önskar finans- och näringsutskottet lycka till. Men man måste vara mycket noga med att man exkluderar på förhand vissa saker, allt som har med utveckling att göra. Ta nu till exempel hur mycket som har lagts ner bara med självstyrelselagsrevisionen, det är enormt. Likadant nu med den stora frågan om utsläppsrätterna och vi kan fortsätta räkna upp. Jag förstår att ledamoten vill att man ska kunna göra en normal jämförelse. Kanske det går att bryta ner dem? Lycka till med den uppgiften!

Ja, det är absolut en jättestor skillnad på stödbeslut till jordbrukssektorn och ett program på näringsavdelningen och t.ex. lagberedningen, båda är ett ärende. Skattegränsen är ett ärende, men vi kommer att jobba väldigt mycket med det.

Jag tycker inte att det här ska avskräcka oss från att börja titta på de här nyckeltalen. Sen behöver ju alla här i salen ha med deras kvalitet och vad det betyder, att det antyder saker. Att ärendena är oförändrade behöver kanske inte betyda att arbetsmängden är oförändrad inom förvaltningen. Det är sådant som vi måste börja göra. Som jag sade tidigare, jag tror att det är ur två perspektiv. Det ena är att vi behöver veta lite var vi lägger resurser. Var lägger vi timmar? Vad är det som tar tid att göra i förvaltningen? Så att vi vet det och då görs det bättre beslut.

Det andra är att när du jobbar med de här sakerna så om du vet att du har presterat riktigt bra på avdelningen så då känner du någonting. Du känner stolthet över det. Att bara se en siffra så brinner inte lika mycket i magen. Tack!

Tack, talman! Ärade kollegor. Det är givetvis en omöjlig uppgift att inom ramen för ett gruppanförande närmare kommentera och analysera allt det material som årsredovisningen i kombination med åtföljande dokument består av. Det därför bara att välja ut några centrala delar och det passar väl bra med att konstatera att vi lever i ett välskött samhälle fritt från den korruption och maktmissbruk som präglar allt för många andra politiska system.

Vi har dock några områden som sticker ut även bokslutsåret 2023. Men ingen kan påstå att något av dessa undanhållits det allmänna, snarare tvärtom om vi beaktar hur ingående det hävda avtalet om färjtrafik med elhybriden diskuterats och hur det uppmärksammande s.k. VIS-projektet kopplat till ÅHS behövliga IT-utveckling debatterats till och med i detta parlament.

Låt mig dock inleda med att konstatera att en årsredovisning – i bästa fall – enbart är en ögonblicksbild av allt det som hände under 2023 och hur siffror och verksamhet såg ut exakt den 31 december 2023. Och för den som läst revisor Bergmans revisionsberättelse är till och med ögonblicksbilden för bokslutet skev från början i och med att övergången till ett fristående Fastighetsverk fortsätter att snedvrida sifferunderlaget. Under replikskiftet var jag inne på hur avräkningen också är med och förändrar underlaget kontinuerligt.

Låt mig villigt erkänna att jag trots min bakgrund i offentlig förvaltning inte kan ta till mig alla tekniska fakta i det digra materialet. Men jag litar helt och hållet på att den granskning som har gjorts svarar upp mot de krav vi har rätt att ställa på revisionen. Men tack och lov för de noter som tidigare revisorn Magnus Lundberg insisterade för rätt länge sedan att måste åtfölja de årliga boksluten. Det är tack vare noterna, och det som finansministern och hans tjänstemän har jobbat fram som underlag, som vi förstår hur siffrorna hänger ihop.

Om vi tittar på helhetsbilden av både positivt och negativt är det rätt lätt att hitta de förstnämnda i form av bl.a. avsaknaden av externa lån för självstyrelsen, en ökad täckningsgrad ifråga om pensionsansvaret och det goda utfallet av den relativt nya skatteavräkningen. Det nya systemet för skatteavräkning Åland-Finland har hittills tjänat oss väl och vi kan bara konstatera att den alltför tidigt bortgångne ekonomie doktorn Jouko Kinnunen träffade ytterst väl i de riskanalyser som föregick reformen.

Vi kan även notera att underskottet för 2023 blev marginellt och nu i efterhand reduceras ytterligare i och med den högst aktuella ändringsbudgeten som idag fördes vidare till finans- och näringsutskottet. Jag tänker på resultatet av förhandlingarna om elhybriden. Om vi beaktar gjorda reserveringar framstår resultatet för 2023 i än bättre dagar. Det är trevligt för oss alla som var huvudansvariga för budgetåret 2023 och dåvarande finansminister Roger Höglund i synnerhet.

Till det negativa hör alltså de två redan nämnda affärerna med elhybrid och VIS-projektet. Färjavtalet blev en ekonomisk käftsmäll som jag hoppas att vi alla har tagit till oss. Det positiva mottagandet av det moderata förslaget om en parlamentarisk kommitté, när det gäller trafikbeslut, är ett steg i rätt riktning. Det blir intressant att se hur behandlingen av den motionen går. Vi måste alla bli bättre på att hitta ett maximalt understöd för beslut som antingen politiskt eller ekonomiskt är av högsta kategorin samhällsfrågor.

VIS-projektet är nog en affär som vi alla kommer att minnas en bra lång tid framöver. Att lagtinget försätts i en situation där vi av tidspress förväntas godkänna en av de största investeringarna någonsin med ett allt för bristfälligt underlag var och är uppseendeväckande. Det förvärras lite av vetskapen om att det fick gå över ett och ett halvår innan leverantören ställde ÅHS och därmed oss alla inför fullbordat faktum: acceptera en kraftigt höjd prislapp eller riskera att leva i blindo om följderna av ett nej.

Tack vare en visselblåsare fanns det i alla fall en sekretessbelagd granskningsrapport till grund för den diskussion som hölls tidigare i år. Sekretess ja, men allmänheten kunde ändå ta del av den lika väl som alla vi andra. Sen fick vi här uppleva ett visst engagemang av enskilda ledamöter som var lite unikt i denna sal.

Överhuvudtaget är det ÅHS som på ett negativt sätt avviker från den allmänna bilden om att saker och ting trots allt sköts på ett tillfredsställande sätt. Att en organisation som hanterar över 100 miljoner euro av skattemedel först nu är på väg att få ett ärendehanteringssystem är chockerande för mig. Det gör att alla de som ger förklenande omdömen om den kommunala sektorn bör tänka två gånger. De kommunala sektorerna har faktiskt haft ett ärendesystem i drygt 30 år. Hur svårt kan det vara? Vi vet alla att förklaringen kopplas igen till att VIS-projektet har försenats etc.

Efter dessa beska ord en kommentar till påståendet i revisionsberättelsen om att nuvarande bemanning vid lagtingets kansli är ändamålsenlig. Som vanligt finns det två sidor av samma mynt, å ena sidan är det lite charmigt och gemytligt att Åland har världens minsta parlament sett till antalet anställda. Å andra sidan bör frågan ställas, hur länge är det möjligt att sköta alla åligganden med en personal som understiger tio personer? Med tanke på att t.ex. Färöarnas lagting har 16 anställda, nästan det dubbla och det grönländska har tio personer kopplade enbart till utskottsarbetet och vi har mindre än tre i praktiken. Vi kan ställa oss frågan, är vi så pass mycket effektivare eller är det något som vi försummar i vår vardag? Vid besöket i den belgisk-tyska minoritetens högborg, deras parlament i Eupen, så framkom att de 25 deltidspolitikerna har en organisation om 45 personer till sitt förfogande för att klara av de löpande utmaningarna.

Talman! Detta var mer en allmän reflektion och ett försök att få oss alla att förstå att vår lilla organisation nog emellanåt presterar mer än vi rimligen kan begära.

Samtidigt var hanteringen av de självstyrelsepolitiska meddelandena under förra mandatperioden en varningssignal om att lagtinget ibland i brist på resurser försummar till och med själva grunden för vårt samhälle. Det är något som vi alla bör tänka på. Vi klarar alltså inte av att hantera det viktigaste för oss alla på ett korrekt sätt under förra mandatperioden. Småskalighet skapar dessutom alltid sårbarhet. Tack, talman!

Talman! En genomgång av årsredovisningen jämte revisionsberättelser och landskapsregeringens svar uppfattas av en del ledamöter som ett smörgåsbord av läckerheter. Man kan ta till orda om precis allt som har hänt under det gångna året. Ledamot Ekström fördjupade sig i siffrorna med en förbluffande entusiasm. Mina kolleger i finans- och näringsutskottet fullkomligt älskar årsredovisningen, så jag ser fram emot en grundlig lärdomsprocess när vi kommer så långt och kan fördjupa oss i de detaljerna.

För socialdemokraternas del vill jag ta upp några korta anmärkningar i frågor som har uppmärksammats i revisorernas granskningar och i landskapsregeringens svar. Eftersom det är ett verktyg för förändring uttryckt i ord så är det för mig lättare att greppa. Det är viktigt att titta bakåt om man ska lära sig någonting.

Ledamoten Jansson nämnde revisionsrapporten kring ÅHS och VIS-upphandlingen. Eftersom det har varit en så intensiv och lång debatt så kan det vara viktigt att läsa den noggrant och se vad vi behöver lära oss av den.
När jag läser så ser jag faktiskt att revisorernas kritik riktar sig främst mot höga konsultutgifter som främst är en följd av att man hamnade i marknadsdomstolen, och mot att styrelsen inte i tillräcklig grad har varit engagerad i styrningen av projektet. Så beskrivs det i revisionsrapporten. Man konstaterar att styrgruppen har jobbat flitigt, haft många möten och skött sitt jobb grundligt. Men det vore bra med en utomstående styrgrupp som inte riskerar bli för uppbunden i sitt projekt. Rekommendationen är att på något sätt samordna upphandlingskompetensen i landskapet, vilket lyftes under VIS-debatten vid flera tillfällen. Vi har det lite tunt på de olika myndigheter och instanser i det offentliga Åland med kompetensen för stora upphandlingar och att det behöver samordnas. Det tycker jag att kanske är en av de viktigaste slutsatserna i den här granskningen. Det är bra att ta till sig det här för kommande processer.

I revisionsberättelsen lyfts högskolans bolagisering upp. Det sägs mycket andra saker om högskolan och utvecklingen av den. Man konstaterar att det faktum att den politiska ambitionen under åren har växlat, vad gäller högskolan och bolagiseringen av den, har skapat en osäkerhet om vart man är på väg. Det tycker jag att är viktigt för oss som sitter här att komma ihåg när vi velar fram och tillbaka med hur vi ska göra. Det blir en jojo för verksamheterna. Ibland ska man framåt med full kraft, ibland ska man backa och ibland ska man stå still och vänta. Det är en osäkerhet som vi politiker skapar och som resulterar i kostnader, frustration och tidsåtgång. Och där är det vi som får skärpa oss och säga att nu har vi bestämt att vi ska gå i den där riktningen och nu gör vi det.

I revisionen av sjösäkerhetscentret ställs också många relevanta frågor. Landskapsregeringen har utlovat en översyn av sjöfartsutbildningen och dess framtid och det har man ju också gjort tidigare. Man har tittat på och funderat på vad framtiden för den ska vara. Men det blir för varje år som går allt tydligare att business as usual inte är vägen framåt när elevantalet minskar, antal utexaminerade minskar och branschen förändras. Den granskningen, det vägvalet som behöver göras är ingen avundsvärd uppgift, men jag tycker att revisionen här också ger en fingervisning om att det är någonting som man måste ta itu med. Tack, talman!

Tack, talman! Några korta ord om de gemensamma ärendena, dels bokslutet och revisionsrapporterna. Jag säger först några ord om bokslutet. Jag kan väl sälla mig till de flesta här som tidigare har sagt någonting om det. Det är ett bokslut som är gott.

PAF-medlen, som till exempel lagtingsledamot Ekström påpekade och även revisorn, så ligger det 105 miljoner på kontona, men de är på sätt och vis bokade av någon teoretisk PAF-pant eller vad man nu ska kalla den, men de ska användas. Men hur som helst, det finns väldigt mycket likvida medel i det här bokslutet. De likvida medlen har ökat under den här senaste mandatperioden.

Obunden Samling håller med att det är intressant med olika nyckeltal. Vi måste ändå begränsa det på något sätt för vi skapar snabbt en organisation som behöver ha någon som sköter de här nyckeltalen och vi behöver en tjänsteman för det helt plötsligt. När det gäller nyckeltal så är det också intressant att titta på ungefär hur mycket vi budgeterar fel i intäkterna och hur mycket vi budgeterar fel i utgifterna varje år och det går att ge ett medeltal på det över tid också. Generellt har vi alltid för låga intäkter och alltid för höga kostnader. När det kommer en ny budget, utan att skaffa någon som håller reda på nyckeltal, så gör man den räkneoperationen och så får man bokslutet. Så är det.

Obunden Samling har tidigare fört fram att ett koncernbokslut i större utsträckning skulle vara intressant, alltså ett bokslut som skulle beakta den helhet vi faktiskt har att beskriva. Den helheten består dels av landskapsregeringen, ÅHS, PAF, Kraftnät Åland, posten, Fastighetsverket och pensionsfonden som man borde beskriva som en helhet. Det vore hemskt intressant. Jag inser att det är ett stort, stort jobb att göra den typen av koncernredovisning. Man kunde kanske göra lite som man nu gör, någon form av förenklad beskrivning av den här helheten för att folk ska få klart för sig att det ser ganska bra ut faktiskt. Det är ett starkt landskap vi har i grund och botten. Jag menar att den som utmanar mig på den här punkten och vill debattera det, så gör jag det gärna.

Personligen är jag ingen anhängare av jämförelser, men vi brukar ibland här jämföra oss med Finland eller Sverige eller något annat land. Det är ju i grunden felaktigt att göra det. Men om man då skulle ta vårt helhetsbokslut och jämföra det med något annat land så är det här en saga. En bra saga, en god saga med ett fint slut.

Vissa saker saknar jag också. Jag tycker att resiliensmedlen kunde man vara tydlig med att de ska börja återbetalas 2028 och de ska återbetalas 2028 till 2058. Sådant skulle man ju kunna notera som en skuld.

Vidare så bör vi fundera på och jag tycker att det vore bra att kommunicera ut att det var en förbaskat bra förändring av självstyrelselagens sjunde kapitel som man lyckades åstadkomma med gemensamma krafter här för ett antal år sedan. Det blev en ordentlig förbättring. Det börjar nu snart bli dags att vi sätter siffror på det och kommunicerar ut det också. Likväl som det var en stor näsa och ett stort irritationsmoment att behöva betala det här skadeståndet - och det blev mycket, mycket ont blod, mycket skäll och mycket klagomål för det - så har det faktiskt inte lyfts upp hur bra vi har lyckats förändra det ekonomiska systemet som vi har i förhållande till Finland. Man kan ju lite fundera på den saken. Men det är klart att negativa nyheter och negativa saker är lättare och tenderar att lättare fastna och klamra sig fast i berättelsen än de här positiva sakerna. Det är ju inte heller så vackert att stå här och slå sig för bröstet. Jag står absolut inte och slår mig på bröstet för den här förändringen av det ekonomiska systemet. Det var tidigare regeringar och tidigare politiker som lyckades åstadkomma den saken och duktiga tjänstemän, inte minst att förglömma.

Sedan över till effektivitetsrevisionen som är mycket intressant läsning. Man måste man nog faktiskt börja fundera på ÅHS. VIS-upphandlingen är ingen rolig läsning. Det här är ju andra gången nu som det blir en total katastrofupphandling där personaladministrationssystemet var den första totala katastrofen som vi fortfarande betalar för. Vi har inte ett vettigt personaladministration eller lönehanteringsprogram på plats än idag, varken i ÅHS eller i landskapsregeringen. Vi har behandlat en lokal leverantör väldigt illa på det sätt som ÅHS och ÅDA har tillåtits agera i en sådan här upphandling och det kostar oss dyrt. Vi kan konstatera att de flesta åländska kommuner har agerat annorlunda och det har blivit mycket lyckat för dem. Här har vi enkla pengar som vi skulle kunna spara om vi skulle inköpa ett lönehanteringssystem av rang.

När det gäller pensionsfonden så har det inte gjorts någon särskild effektivitetsrevision, men jag vill ändå säga det. Pensionsfonden är ju laddad eller vad vi ska säga, den har alltså en stor förmögenhetsmassa i förhållande till det pensionsansvar som pensionsfonden har. Den teoretiska skulden som pensionsfonden har täcks av en stor tillgångsmassa. Detta behöver vi titta ordentligt på om vi kan effektivisera. Är den avkastningen av den tillgångsmassan faktiskt på rätt nivå? Där finns massor med pengar. Om vi ändå gör en jämförelse - fast jag brukar säga att jag inte är för dessa jämförelser - när det gäller pensionsfonder kan man ju jämföra pensionsfond mot pensionsfond, dvs. statens pensionsfond mot Åland pensionsfond. Jag konstaterar att vi har en mycket större täckningsprocent, alltså vi har mycket mera tillgångar i förhållande till pensionsansvaret än vad statens motsvarighet har. Det är ju bra. Där finns en liten reserv, som vi också nu har noterat, som nu sittande regering kan tänka på när det handlar om hur mycket man ska avsätta. Hur mycket av landskapets pengar ska användas till dessa pensionskostnader? Hur mycket av pensionsfondens pengar ska användas?

Om vi fortsätter att fundera på effektivitetsrevisionen så var föregående talare faktiskt inne på sjösäkerhetscentret. Där behöver man absolut titta ordentligt, hålla koll och man behöver fundera på prioriteringarna vad man håller på med. Med tanke på tiden så ska jag inte gå djupare in i den saken. Men vi lyfter på ögonbrynen och har tydliga veck i pannan när det gäller sjösäkerhetscentret och hur mycket pengar vi egentligen ska satsa på den här verksamheten.

Sammanfattningsvis, det här är ett jättebrett ärende som vi egentligen kunde tala om och kanske borde debattera ännu mera. För tillfället har vi från Obunden Samling inte mer att tillägga i saken. Tack, talman!

Tack, herr talman! Tack vicetalman Måtar. Det var mycket intressant.

Jag funderar på koncernbokslut. Det är en typ av våt dröm som många av oss haft här. Jag tror dessvärre att vi kanske inte på många år kommer att komma dit. Men man kan göra det i olika former. Man kan göra det by the book som ett stort jobb och man kan göra det lite enklare som blir riktgivande. Framförallt vad gäller balansräkningen så där skulle det intressanta komma fram. All egendomsmassa som inte finns i räkenskaperna skulle komma fram. Allt från Ålandskabel och stamnät till hamnanläggningar etcetera. Det skulle också dyka upp lite lån där förstås. Men det som skulle vara intressant att visa skulle ju finnas samlat där. Jag hoppas att man kommer dit, så att man kan göra i alla fall en riktgivande schematisk bild av balansräkningen.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Roger Höglund, jag instämmer helt med det som ledamot sade. I synnerhet balansräkningen så går det ju i och för sig för en själv att göra en ganska enkel sammanställning. Det vore ändå vara intressant om den kunde komma från mera officiellt håll. Den visar att vi har en ganska imponerande egendomsmassa och en imponerande likviditet. Jo, det kommer fram lite skulder, men de är försumbara i förhållande till de tillgångar som man visar fram. Om vi tänker hur det var när det blev en pandemi så hastigt så kom det 50 miljoner i PAF-pengar som fanns där och det tycker jag att vi kan vara tydliga med, att det är en del av den här helheten.

Jag har inte så mycket att anmärka på egentligen. Jag tycker att vi är väl långt eniga om detta. Det enda som vi kanske inte är helt eniga om är positionen framåt, eller egentligen är vi nog det. För just nu har vi en väldigt stark position i landskapet. Vi har PAF som går jättebra, vi har pengar på kontot och det ser helt okej ut på pappret. Det är när man börja titta framåt, när vi börjar få de här strukturella underskotten som landskapet ändå har och som kommer att äta av likviditeten som kanske inte ändå är jättehög och det kommer att påverka.

Vi har ju dessutom upptäckt att vi har en ganska stor investeringsskuld, både vad gäller skärgårdsfärjor, IT-infrastruktur och andra saker som hade behövt investeras i för länge sedan. Även om vi inte har skulder på pappret så har vi ganska mycket som vi behöver jobba med framåt för att hålla förvaltningen modern och i skick.

Tack, talman! Det var bra att ledamoten Ekström sade här orden som jag faktiskt glömde att lyfta. Ord som har blivit väldigt populära i det här sammanhanget är - ni kan säkert gissa - det ena ordet är strukturellt underskott och det andra ordet är investeringsskuld. Det är sådana begrepp som inte relevanta bokföringslagar känner till och vi diskuterar nu främst bokslut som är historia. Vi berättar hur det såg ut 2023 och begreppet investeringsskuld och strukturellt underskott känner man inte till när man upprättar de här handlingarna. Vi ska komma ihåg att när vi talar om de begreppen så några av oss, en majoritet kanske, har en uppfattning att en investering bör göras och den bör göras på ett visst sätt och så säger man att det är en skuld. Fast det är ju inte en skuld i ordets rätta bemärkelse.

Det finns ganska mycket av de här begreppen som används i de här ekonomiska diskussionerna och som inte erkänns av bokföringslagen eller andra lagar. Så där tror jag inte vi kommer att nå enighet om det.

En sak som jag håller med dig om är den här ÅHS-upphandlingen. Jag satt ju själv i finans- och näringsutskottet, där vi riktade ganska stark kritik kring hur den sköttes. Det är klart att det var långt i från bra när man då uteslöt sex av sju aktörer i ett tidigt skede i upphandlingen och vi kritisera det också. Det var för sent att göra någonting, det var för stora risker att göra det och därför så gick vi med på det här i alla fall, vi förordade det. Vi har det här systemet på plats, det beslutet är taget, vi ska göra det här och äntligen får ÅHS ett system. Jag tycker att den här processen behöver vi faktiskt ta lärdom av. Du nämnde själv personaladministrationssystemet. Här har vi en till att lägga till handlingarna och läroböckerna. Det måste bli slut på (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, ledamot Ekström. Det är helt korrekt. En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Det är för stora kostnader som de här misslyckade upphandlingarna skapar. Det är inte okej. Jag är bara rädd för att ingenting görs åt det här på allvar faktiskt. Så ser det ut i mina ögon.

Herr talman! Det var många intressanta delar i anförandet.

I min första replik ska jag prata lite om pensionsfonden och den halva miljard som fonden förvaltar. Jag håller helt med om att en lyckosam avkastningspolitik kan betyda väldigt mycket för lagtingets möjligheter att förverkliga annat också. Ju mer pensioner som vi kan täcka med fondmedel så hjälper det oss väldigt mycket här. Varje procentenhet - det är väldigt lätt att räkna på en avkastning årligen - kan ge 5 miljoner euro mera till utrymme för annat. Jag noterade för ett halvår sedan att tidningen Hbl hade en artikel om att de finska pensionsfonderna har drabbats av "fat cat syndromet" och gör det lite enkelt för sig. Vi följer ganska mycket samma princip. (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, finansministern Perämaa, det som jag nu framförde om pensionsfonden är inte på det sättet någon kritik. Den förefaller skötas otroligt effektivt av en väldigt lätt tjänstemannaorganisation och så vidare. Det är precis det som finansministern var inne på, det är 500 miljoner som ligger där. Det kräver uppmärksamhet. Det är som om man kommer in i rummet och alla människor står där i hörnet och det står inga människor här. Man måste nog lite titta där alla människor står och sätta lite uppmärksamhet i just den delen av rummet. Och det är så vi upplever pensionsfonden och att den faktiskt inte har varit föremål för den här typen av genomlysning. Vi måste komma ihåg att det är ganska enkelt att ta fram 500 miljoners fonder och titta och jämföra risk och avkastning och se var vi ska vara. Är vi rätt? Vi kanske är rätt.

Herr talman! Jag uppfattade det inte som kritik heller, utan vi för snarare en konstruktiv diskussion.

Gällande sjunde kapitlet i självstyrelselagen så har det noterats i budgetar och bokslut här tidigare att för år 2021 och 2022 när det gick att jämföra ännu - för välfärdsområdesreformen med en ny beskattningssystem på rikshåll gjorde det svårt att jämföra sen - så nådde man väl målsättningarna med 10 miljoner mera årligen i genomsnittlig tilläggsfinansiering.

Jag tycker att det skulle vara värdefullt, och något som jag funderar på att faktiskt försöka göra, att man skulle följa med hur de här systemet skulle ha varit, i en fiktiv värld med gamla skattegottgörelsen, gamla system och det nya systemet. Ur det så kan man få kunskap ifall någondera parten, riksdagen eller lagtinget, någon gång föreslår ändringar i systemet igen.

Tack, talman! Ja, finansministern Perämaa, det är mycket kloka ord. Det där bör man ju absolut göra, upprätthålla den där jämförelsen och sen också kommunicera ut den.

Som jag sade, det kanske inte är så klädsamt att stå och säga: "Titta vad bra vi har varit!" Men inte behöver man heller gömma det.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.