Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Diskussion.

Tack, talman!

De politiska kontinentalplattorna rör sig och geopolitiken är oförutsägbar. Norden och Europa befinner sig mellan två stormakter som anser att makt är rätt och att deras egna maktambitioner är överordnade allt annat, oavsett om det handlar om att starta krig, regelrätta eller handelskrig.

Världen befinner sig i ett tillstånd av polykriser, där själva epicentrum är den pågående klimatkrisen. Även Åland har stresstestats under de senaste fem åren genom stormen Alfrida, pandemin och nu det säkerhetspolitiska läget.

När presidentdekreten började smattra utifrån det ovala rummet och förvirringen spred sig i Europa, påminde den erkända amerikanska författaren och historikern Timothy Snyder om att det viktiga inte är vad USA säger, utan vad Europa gör. Vi kan och vi ska. Vi nordbor är både praktiska och strategiska, eftertänksamma och beslutsamma. Låt oss fokusera på det vi kan påverka, det vi kan göra, och det vi vet är rätt och viktigt när det gäller självstyrelsen och dess utveckling.

Den självstyrelsepolitiska redogörelsen är i princip en historieskrivning. Årets redogörelse sträcker sig från den 21 mars i fjol. Den innehåller allt från självstyrelserevisionen, digitalisering, skattegränsen, flerkanalsfinansiering, högskoleprovet till utsläppshandel. Jag kommer att koncentrera mig på revisionen och beredskapen.

Talman! Nu gör vi ett omtag, en ytterligare kraftansträngning för att komma i mål med revisionen och moderniseringen av självstyrelselagen. Resan har varit lång och komplicerad. Det har hittills resulterat i en ansenlig mängd utredningar, rapporter och kommittéer samt tusentals arbetstimmar både hos oss och i Helsingfors. Jag vill att vi kommer framåt och i mål nu. Det är vår gemensamma och uttalade ambition.

Halonen-kommittén bestod enbart av politiker, vilket visade sig inte vara en framkomlig väg. Men inte heller de arbetsgrupper som bestått av tjänstemän har varit framkomliga. Nu har vi en arbetsgrupp och ett sekretariat som består av kunniga tjänsteinnehavare med starkt stöd av sakkunniga som har permanent närvaro och rätt med sin expertis. Till det har vi ytterligare en hög nivå-grupp som ska lösa eventuella knutar som kan uppstå.

Tidtabellen är mycket stram, men min uppfattning är att om vi kommer överens politiskt, är tidtabellen möjlig. Vi var många som blev nöjda och glada över att justitierådet Bygglin tackade ja till att fortsätta leda arbetet. Genom rapporterna, Bygglin 1 och Bygglin 2, är ordföranden väl insatt i problematiken och möjliga lösningar. Jag får tydliga signaler om att arbetet har börjat bra och att stämningen är god och konstruktiv.

Verkligheten och utvecklingen är komplex och tenderar att bli alltmer komplex även för självstyrelsen. Det dyker upp behov av nya behörighetsavgränsningar och nya behörighetsområden. Genom välfärdsområdena som bildas i Finland blir vi till exempel alltmer olika, exempel på det är ingrepp i den personliga friheten, tvångsvård och abort, där vi har ett system där landshövdingen fortsättningsvis anställer läkare. Ersättningar för prehospitala transporter är en annan fråga, liksom de klienter som vårdas i Sverige och nu blivit utan sin pension.

Självstyrelselagen i förhållande till grundlagen har genom åren accentuerats genom domsluten kring rösträtt och promillegräns. Skulle vi vilja införa skolplikt istället för läroplikt, skulle det sannolikt inte gå. Hela självstyrelsen bygger på språket, kulturen, men också på den hårda kärnan i självstyrelsen, nämligen rätten att vara annorlunda.

Vi har nya utmaningar i behörighetsgränser när det gäller digitaliseringen, vilket NIS2-direktivet och CER-direktivet samt digital arkivering är tydliga exempel på.

Beredskapsfrågor är tyvärr ett nytt politikområde som tar mycket tid i anspråk, men det är inte heller okomplicerat juridiskt och har blivit ett nytt och mycket viktigt element i självstyrelselagsrevisionen. Juridiken måste vara glasklar, men den ska också vara funktionell och fungera rent praktiskt, eftersom de mest aktuella myndigheterna i det sammanhanget är vår behörighet; ÅHS, brand och räddning, polis, kommuner och transporter till exempel.

Vi behöver ta steg framåt och få ett avslut på den här processen, men sedan kontinuerligt fortsätta självstyrelseutvecklingen. Alla frågor kommer inte att klaras med den här revisionen, utan arbetet måste fortgå. Vi behöver vara proaktiva och analysera hur vi vill ha det när det gäller framtidens socialvård i landskapet, och också hur vi vill stärka det civila försvaret. Det är av central betydelse att arbetet är väl förankrat med partiledarna och med riksdagsledamöterna. Primus motor är självstyrelsepolitiska nämnden.

Talman! När det gäller den allmänna beredskapen tar vi steg framåt. Vi stärker och lagstiftar om vår cybersäkerhet. Samrådsdelegationen utvecklar sitt arbete. Samarbetet med Försörjningscentralen gör att vi investerar i vår resiliens. Åland närmar sig en lösning. En gemensam ledningscentral ska tas i bruk under året. Brand- och räddningslagen ska revideras. En övergripande räddningsplan ska tas fram under året, bland annat.

Jag vill fästa uppmärksamhet vid skrivningar kring vår polisverksamhet. Genom att vi numera till allra största utsträckning använder oss av blankettlagstiftning så diskuterar vi sällan polisens verksamhet. Polisen är mer än en budgetfråga. Vi vet att det vid en internationell jämförelse är ovanligt med en autonomi som har behörighet över polisiära frågor. Nätbedrägerier ökar, men även gängkriminalitet och högerextremism har tentakler som sprider sig.

Åland är på inget sätt oskyddat eller oförsvarbart, vilket en del av samhällsdebattörerna har fått för sig. Vi har en kompetent polis och en kompetent gränsbevakning.

Polisens och gränsbevakningens hantering av oljetankern Eagle S under julhelgen var imponerande och väckte respekt runt hela Östersjön. Kontakterna med Rikspolisen har varit många under året. Skyddspolisens och CKP:s chefer har besökt landskapet, och vi har besökt respektive organisationer vid flera tillfällen. För en dryg vecka sedan var det nytillträdde polisen, överdirektören Koskimäki, här tillsammans med CKP och representanter för Västnylands och Helsingfors polisdistrikt.

Talman! Slutligen. Anföranden kring redogörelsen tenderar alltid att bli väldigt problemfokuserade av förekommen anledning. Vi har många olösta frågor. Det är därför vi är här, för att lösa problem och driva på utvecklingen.

Jag vill lyfta fram några positiva saker. Kontakterna på politisk nivå med riket är täta och goda, men även på tjänstemannanivå vid de olika ministerierna är de täta och goda. Det är en form av soft power, mjuk makt, som Ålands representation i Helsingfors starkt har bidragit till.

För första gången har ordförandeskapet i Nordiska rådet uttryckligen delat mellan Åland och Finland. Statsministern har varit väldigt tydlig med att lyfta fram Åland.

Arbetet med att omvandla oljeskyddsfonden till en miljöskadefond har också präglats av konstruktivitet och samarbete med miljöministeriet. Detta är väldigt viktigt, inte minst med tanke på skuggflottan som trafikerar i Finska viken och i Östersjön.

Även samarbetet i UNESCO är framgångsrikt och det åländska deltagandet har uppskattats. Tack!

Talman!

Jag vill börja med att tacka för en alldeles utmärkt redogörelse. Det här är någonting som man kunde dela ut till de åländska skolorna, som historiebeskrivning över hur landskapsregeringen och lagting arbetar. Det är många saker som återkommer år från år. Men vi får väl hoppas att trägen vinner.

Jag skulle också vilja uttrycka min glädje över att Bygglin fortsätter att leda arbetet med självstyrelselagsrevisionen. Det känns betryggande.

Men jag har två frågor. Den första är: Hur fortgår planerna kring att stärka det civila försvaret här på Åland? Jag tror jag börjar med den i den här repliken.

Talman!

Just nu så koncentrerar vi oss på att stärka den civila beredskapen. Genom Halonen-kommittén fanns det skrivningar kring den civila beredskapen och det civila försvaret. Här är det mitt önskemål att vi ska kunna vara lite mer proaktiva. Vi har diskuterat allt från 72-timmarskurser till möjligheten att ha kurser på gymnasial nivå. Det här är inte helt färdigtänkt, men jag anser att Åland borde ha detta i sina egna händer. Vi behöver fundera proaktivt på hur vi vill ha det, så att vi inte blir reaktiva och tvingas agera på initiativ som kommer från rikshåll.

Talman!

Jag tackar för den informationen.

Jag vill ställa en fråga angående polisens verksamhet. Vi vet ju att den största delen av polisens arbete egentligen inte faller inom åländsk behörighet. Istället utför man arbete åt polisstyrelsen i Finland, utan att vi får någon ersättning genom någon överenskommelseförordning.

Detta kan också vara anledningen till texten här, där man skriver: "De bitvis betydande kostnaderna som är förenade med verksamheten har påvisats behovet av att fortlöpande utforska möjligheter till extern finansiering via fonder och program." Vilken extern finansiering av fonder avser landskapsregeringen att anlita för att få polisens kostnader betalda?

Talman!

Vi har under de två senaste mandatperioderna, det vill säga inte den nuvarande, utan den föregående mandatperioden och den innan dess, arbetat med flera viktiga frågor. Bland annat var ledamot Fellman involverad i arbetet för att vi skulle kunna få ersättning ur de fonder som finns för integrationsfrågor. Tyvärr har vi fått två avslag i dessa ärenden.

När det gäller polisens finansiering gjorde vi faktiskt ett litet genombrott under överinspektör Koivumäkis besök här tidigare. Den åländska polisen kommer att få tillgång och access till alla samarbetsforum som finns. Vi behöver också förnya överenskommelseförordningen.

Jag hyser förhoppningar om att när vi utvecklar vår beredskap, så ska även den åländska polisen kunna bli utrustad på samma sätt som polisdistrikten i riket.

Tack, talman!

Tack för redogörelsen. Jag uppfattar att självstyrelsepolitiken är i kunniga och i trygga händer.

Men jag vill ställa en fråga om det som lantrådet var inne på, nämligen rätten att vara annorlunda. Det tenderar ju, som sagt, att bli ganska problemfokuserat när vi pratar om självstyrelseutveckling och vad vi inte får och kan göra.

Min uppfattning, som jag tänkte återkomma till senare i mitt anförande, är att det finns en mängd möjligheter till annorlundaskap som vi inte utnyttjar. Detta beror på att vi är så upptagna med att lösa de problem som uppstår i kontaktytorna med rikslagstiftning och så vidare.

Ser lantrådet att det finns områden där vi skulle kunna ta ett steg framåt och säga att vi gör helt annorlunda, och på så sätt eliminera problem?

Talman!

Det tror jag absolut och det är väldigt problemfokuserat. Vi står inför många utmaningar. Med handen på hjärtat innebär det merarbete för ministerierna. Samtidigt ser vi att allt blir mer centraliserat i Finland, vilket skapar ytterligare utmaningar.

Nu har vi också beredskapsfrågor som blir alltmer centralt hanterade, och det passar dåligt för en liten självstyrelse som vår. Där behöver vi förstås hitta egna lösningar och vara kreativa.

Jag vill också betona att vi är mycket fokuserade på de utmaningar som finns, särskilt axeln mellan Mariehamn och Helsingfors, Åland och Helsingfors. Samtidigt har vi inte riktigt tagit hand om vår egen självstyrelse. Vi har en urgammal kommunal lagstiftning och urgammal lagstiftning om förvaltning. Det finns ambitioner i det gällande regeringsprogrammet att vi ska modernisera detta. Ryggraden i vår självstyrelse är vår egen lagstiftning där vi har egen behörighet.

Det var en perfekt brygga till min nästa fråga. Det gäller självstyrelsens finansiering, alltså inte alla våra myndigheter och verksamheter, utan själva kärnan i vår förvaltning och våra tjänstemän.

Vi har ganska många gånger under de senaste månaderna diskuterat hur vi måste krympa vår ekonomiska kostym, och detta ska ske genom stora nedskärningar. Förstås behöver vi strama åt, men hur långt kan vi gå innan själva verkshöjden för självstyrelsen blir för låg?

Talman!

Jag vill i det här sammanhanget understryka att när vi pratar här i salen om att vi ska skära ner och effektivisera, och att ett visst antal tjänster ska bort, så finns det alltid människor som har de arbetsplatserna. Det är viktigt att komma ihåg att det är människor som berörs av dessa beslut.

När vi effektiviserar och digitaliserar, så är det människor som riskerar att mista sina jobb. Det är något vi måste ha respekt för och vara ödmjuka inför. Jag har lite svårt för den här diskussionen, måste jag säga.

Samtidigt vet jag att den ekonomiska situation vi befinner oss i nu känns påtaglig. De som handlägger våra behörighetsområden, där vi fungerar som en egen stat, är ungefär 150 personer. Med så lite resurser snurrar vi våra stora lagstiftningsområden. Jag skulle utan tvekan inte ha problem med att anställa fler tjänster, alltså beredande tjänstemän i förvaltningen, eftersom det finns ett enormt utvecklingsbehov.

Det är lätt att skratta åt situationen, men så ser verkligheten ut. Ingen som inte har varit på den sidan vet hur verkligheten verkligen ser ut.

Herr talman! Kollegor, åhörare.

Liberalerna välkomnar denna redogörelse som tydligt och pedagogiskt lyfter fram de centrala frågorna för Ålands utveckling och framtid. Vi ser en regering som arbetar målmedvetet för att stärka självstyrelsen, värna det svenska språket och trygga Ålands särställning inom ramen för ett alltmer föränderligt säkerhetsläge i Östersjön.

En av de mest avgörande frågorna är arbetet med självstyrelselagsrevisionen. Efter femton års utredningar, betänkanden och förhandlingar har vi nu en konkret väg framåt. Att en ny arbetsgrupp tillsatts för att hantera de återstående frågorna visar att dialogen mellan Åland och Finland fortsätter i en konstruktiv anda.

Vi liberaler anser att reformen av självstyrelselagen är nödvändig för att säkerställa att Åland har rätt verktyg att möta framtida utmaningar. Det handlar om att stärka vår lagstiftningsbehörighet, säkerställa att vårt självstyrelsesystem fungerar effektivt och att vi har en stabil grund för vår autonomi även i framtiden.

Det är viktigt att arbetet kommer i mål med ett klubbslag i den sittande riksregeringen. Senast kring årsskiftet 2026-2027 måste detta ske. Självstyrelselagen måste klubbas av två riksdagar med ett val emellan. Om inte sittande riksdagen hinner godkänna en ny självstyrelselag så kommer ytterligare fyra år att gå innan nästa möjlighet. Det är de är premisserna vi har att jobba efter.

Herr talman! Denna redogörelse tydliggör också de utmaningar vi står inför när det gäller det svenska språkets ställning. Vi kan inte acceptera en utveckling där svenska språket marginaliseras i statliga processer. Svenska är Ålands officiella språk, och det ska respekteras i lagstiftning, i myndighetskommunikation och i alla kontakter med riket.

Liberalerna stöder regeringens arbete för att säkerställa att Ålands fortsatt ska kunna fungera fullt ut på svenska. Det är en fråga om rättssäkerhet, jämlikhet och respekt för vår självstyrelse.

Med det sagt ska vi även se till att trygga de olika minoritetsspråkens rättigheter på Åland, enligt den gyllene regeln.

Vi noterar också att frågor kring näringsrätt och jordförvärv fortsatt står på agendan. Åland ska ha möjlighet att styra över sin egen utveckling, och vi måste säkerställa att vår lagstiftning möjliggör en dynamisk, hållbar och inkluderande tillväxt.

Skattegränsproblematiken kommer jag inte att beröra desto närmare, utan den frågan kommer att hanteras av ledamoten Ekström i ett skilt anförande.

Vi behöver lösningar som gör det enklare att verka på och från Åland, inte svårare. Det är vårt huvudbudskap.

Herr talman! Vi lever i en ny säkerhetspolitisk verklighet där Östersjöns stabilitet utmanas. Åland har en unik status som demilitariserat och neutraliserat område, och vi måste säkerställa att denna status respekteras även i en förändrad geopolitisk kontext. Vi välkomnar regeringens tydliga linje att demilitariseringen inte får undermineras, samtidigt som Ålands säkerhet och beredskap stärks i samverkan inom de strukturer där vi ingår i dagens läge.

Rikets reformer inom social- och hälsovården påverkar oss, men vi måste ha möjlighet att själva styra hur vi anpassar dessa förändringar till våra egna förutsättningar. Det gäller särskilt frågor som smittsamma sjukdomar och finansieringsmodeller. Regeringen har hanterat detta väl genom att prioritera åländska behov och rättigheter.

Vi ser att arbete fortsätter med självstyrelselagen och de självstyrelsepolitiska frågorna på ett bra sätt. Vi ser också att Åland har en stark röst i dialogen med riket och internationella aktörer. Vi är små men högljudda och vi vet vill. Vi uppmanar alla i denna sal att samarbeta konstruktivt för Ålands bästa. Tack, herr talman!

Talman!

Åländsk Center vill börja med att tacka landskapsregeringen för en tydlig och välarbetad redogörelse om vår självstyrelse. Redogörelsen visar inte bara hur omfattande självstyrelsen är, utan påminner oss också om hur viktigt det är att skydda, utveckla och stärka den – särskilt i oroliga tider.

Världen omkring oss är osäker, och vi ställs inför utmaningar vi aldrig trodde vi skulle behöva möta. Kriget i Ukraina och en förändrad säkerhetssituation påverkar Åland och hela vår omgivning.

När omvärlden skakar är det viktigare än någonsin att grundläggande och ingångna avtal hålls. Detta gäller i högsta grad Ålands demilitarisering och neutralisering, som är en garant för fred och säkerhet – inte bara för Åland utan för hela regionen. Dessa principer får aldrig ifrågasättas, de är grundläggande internationella åtaganden med rötter 150 år tillbaka i tiden som måste försvaras.

I en tid där osäkerheten i världen ökar bör Åland ses som ett lysande exempel på fredlig konflikthantering. Vår självstyrelse är ett praktiskt bevis på att det går att lösa svåra frågor med dialog, diplomati och långsiktighet.

Självstyrelsen är inte bara historia – den är en levande kraft som varje dag skapar möjligheter för oss ålänningar. Tack vare självstyrelsen kan vi forma vår vardag – från vård och skola till näringsliv och kultur – utifrån våra egna behov och förutsättningar. Det är en frihet värd att kämpa för och det är möjligheter för oss alla.

Talman! I redogörelsen kan vi läsa att under det gångna året har kontaktytorna mellan riket och landskapet särskilt på politisk nivå breddats. Landskapsregeringens utgångspunkt är att fokusera på hur samarbetet och dialogen mellan Helsingfors och Mariehamn kan utvecklas.

Samarbetet mellan Finland och Åland är avgörande för att självstyrelsen ska utvecklas i rätt riktning. I arbetet med den nya självstyrelselagen är det centralt att samarbetet präglas av ömsesidig respekt, ansvar och vilja att hitta lösningar. Vi behöver ett fungerande system där Åland inte faller i skuggan, utan får det inflytande vi har rätt till – också inom ramen för den Europeiska unionen.

EU är en geopolitisk motor, och Åland behöver vara på tårna för att stärka vår egen konkurrenskraft i förhållande till omvärlden. Det kräver fokus på innovation, framtidens näringsgrenar och grön omställning – särskilt inom sjöfarten. Vi måste kunna kontrollera inkomsterna från utsläppsrättssystemet och säkerställa att dessa verkligen går till att göra vår sjöfart grönare och mer hållbar. Här har Ålandsdelegationen lyft viktiga aspekter som förtjänar full uppmärksamhet. Denna omställning påverkar hela näringslivet och alla aktörer; ett rent Åland kan rätt hanterat tjäna mer pengar och skapa en grundtrygghet.

Under förra veckan fick vi en värdefull uppdatering från Bryssel. Det står nu klart att EU kommer att fokusera mer på konkurrenskraft och företagstillväxt. Unionen hoppas kunna spara in 6 miljarder euro under denna mandatperiod genom att minska byråkratin. Från Centerns sida välkomnar vi detta och kommer att ha en positiv inställning till initiativ som bidrar till att underlätta för företagen.

Av de 18 lagförslag som EU planerar att presentera under 2025 innehåller hela 11 förslag sådant som syftar till att minska byråkratin. Från Centern ser vi fram emot att höra mer om den nya visionen för jordbruket som bygger på en förenkling av jordbrukspolitiken samt ökad innovation och digitalisering. Senare i år kommer kommissionen att presentera ett omfattande förenklingspaket för jordbrukslagstiftningen tillsammans med en digital EU-strategi för jordbruket. Detta är något vi ser som avgörande med tanke på de utmaningar som jordbrukssektorn har stått inför under en lång tid.

Redan i samband med Rysslands annektering av Krim 2014 drabbades det finländska, och i synnerhet det åländska, jordbruket hårt. Mejeri- och köttproduktionen tvingades då ställa om och hitta nya marknader, vilket redan då satte stor press på branschen.
De senaste årens stigande omkostnader och dyrare transporter har ytterligare försämrat läget för jordbruket, som redan tidigare arbetat med små marginaler. Samtidigt är jordbruket en viktig del av vår beredskap, vilket gör det extra viktigt att sektorn ges bättre förutsättningar att utvecklas och att blomstra. Vi ser fram emot att samarbeta för att säkerställa att dessa förändringar leder till konkreta förbättringar för våra jordbrukare och företagare.

Vi ser att självstyrelsen, genom sin flexibilitet, gett oss möjligheten att skapa en egen väg. Men vi måste hela tiden utveckla våra verktyg. Taxfree-undantaget har tjänat Åland, Finland och Sverige väl, men vi ser nu behov av förenklingar för att lindra den administrativa bördan och stärka den åländska handeln.

Skattegränsen så som den fungerar idag är hämmande och vi måste fortsätta ägna stor kraft åt att hitta lösningar. Centerkollegan ledamot Roger Höglund kommer att ta vid och fördjupa Centerns syn på utmaningar rörande skattegränsen.

Jag vill ta tillfället i akt att lyfta fram det goda samarbete som jag upplever att finns mellan den åländska och den finländska delegationen i Nordiska rådet. Vi blir kontinuerligt inbjudna att delta vid den finska delegationens möten, där vi aktivt för fram Ålands synpunkter. Den 19 maj kommer hela den finländska delegationen att besöka Åland.

När det gäller möten med hela Nordiska rådet har Ålands samtliga fyra representanter möjlighet att delta, eftersom ersättarplatserna fördelas enligt partigrupperna inom rådet. Detta fördubblar Ålands möjligheter till inflytande och påverkan. Under det senaste året har mycket fokus legat på Helsingforsavtalet som har diskuterats flitigt. Även Nordiska rådets presidieplatser har varit på agendan, och vi har goda förhoppningar om en lösning som garanterar att Färöarna, Grönland och Åland får representation i presidiet. Det ser lovande ut.

Den åländska delegationen har för första gången blivit inbjuden att skicka en representant till Nordefcomötet i Helsingfors i april. Detta visar, enligt min mening, att god dialog och samarbete verkligen ger resultat. Från Centerns sida vill vi understryka vikten av att Åland fortsätter att vara aktivt och arbeta inom Nordiska rådet, eftersom starka nordiska samarbeten är en väg till både trygghet och utveckling.

Detta var ett axplock av angelägenheter som jag nu valde att lyfta i gruppanförande.

Slutligen vill vi från gruppens sida betona att självstyrelsen tillhör alla ålänningar och det är vårt gemensamma ansvar att vårda och utveckla den. När världen förändras måste vi stå stabila och hitta nya vägar framåt. Åland ska vara ett exempel på fred, utveckling och en hållbar framtid.

Vi önskar därmed självstyrelsepolitiska nämnden lycka till i det fortsatta arbetet. Det är ett ansvarsfullt uppdrag, där vi hela tiden måste fokusera på att se möjligheter och inte fastna vid hinder. Tack, talman!

Diskussionen avbryts och återupptas på onsdag den 19 mars.